Etikettarkiv: Carli Lloyd

Tankar inför sista gruppomgången

Publicerad den av
Svara

Det skrällde till rejält i går. Colombias seger mot Frankrike måste vara en av VM-historiens allra största – om inte den största. Personligen kan jag inte komma på någon liknande knall.

Personligen gav jag Colombia bara en procents chans att slå Frankrike. Det var alltså en riktig högoddsare.

Den andra gruppomgången var den där de stora drakarna hackade. Alla de fyra lag jag har som guldkandidater var i gungning – bara Japan lyckades vinna. Det är förstås väldigt kul för damfotbollen. För Sverige var det däremot inte bra att Colombia lyckades vinna. Resultatet innebär ju att möjligheten att avancera till slutspel som grupptrea på två poäng numera är borta.

Sverige måste alltså ta poäng mot Australien på tisdag för att ha chansen. För att vara säkra på avancemang krävs seger.

Går vi igenom alla grupper är Brasilien klara som gruppsegrare i sin grupp och Japan är i praktiken klara. De lär ju ta en poäng av Ecuador i sista omgången – trots att Norio Sasaki lär ställa över alla sina nyckelspelare.

I övrigt kan man konstatera att allt talar för att fyra poäng kommer att räcka till avancemang. Det innebär att Kanada, Norge, USA och Colombia i praktiken också är klara för åttondelsfinal.

Så här är läget i VM, grupp för grupp:

Grupp A:
Kanada          +1    4
Kina              +-0    3
Holland         +-0    3
Nya Zeeland   –1    1

Här är det fortfarande vidöppet. Klart är att Kanada inte kan bli sist och att Nya Zeeland inte kan vinna gruppen. Jag gick igenom gruppen i slutet av det här inlägget.

Grupp B:
Tyskland              +10      4
Norge                    +4      4
Thailand                 –3      3
Elfenbenskusten   –11     0

Här vinner tyskorna gruppen på målskillnad bara man gör sin plikt mot Thailand. Thailänskorna har chansen att avancera. Fast då krävs antingen poäng mot Tyskland – något som känns omöjligt hur reservbetonat Silvia Neid än mönstrar sitt lag. Eller så får Thailand hoppas på att Sverige och Nigeria förlorar sina matcher i grupp D samt att Brasilien gör sin plikt och slår Costa Rica i grupp E. Skulle de resultaten slå in räcker tre poäng till avancemang – oavsett målskillnad.

Mer om läget i grupp B går att läsa i det här inlägget.

Grupp C:
Japan         +2      6
Schweiz      +8      3
Kamerun     +5      3
Ecuador     –15     0

Troligen går alla de tre topplagen vidare till slutspel, även om något av dem skulle sluta på tre poäng borde man klara sig tack vare god målskillnad. Japan har kvar Ecuador och kommer således att vinna gruppen. Schweiz och skrällaget Kamerun gör upp om andraplatsen i ett inbördes möte. Kamerun skakade verkligen Japan i fredags. Kvitteringen hängde i luften på slutet.

När Schweiz slog Ecuador med 10–1 noteras ett par anmärkningsvärda saker. Dels att Fabienne Humm slog till med VM-historiens snabbaste äkta hattrick. Hon drog in sina tre mål på fem minuter i början av den andra halvleken. En annan anmärkningsvärd notering var att Ecuadors Angie Ponce också gjorde tre mål. Två av dem satte hon i eget mål…

Grupp D:
USA             +2    4
Australien    +-0    3
Sverige        +-0    2
Nigeria          –2    1

Det här är den mest vidöppna gruppen av alla. Klart är att USA inte komma sist, däremot kan alla lag fortfarande vinna gruppen. För svensk del gäller att vi sämst kommer tvåa om vi slår Australien. Skulle matchen däremot bli oavgjord samtidigt som Nigeria slår USA – då kommer vi sist och är utslagna. Vi kan alltså på förhand inte vara säkra på avancemang vid kryss, även om det är troligt att det räcker. För personligen tror jag att USA kommer att vinna mot Nigeria.

På klippet nedan kan man förresten se hur solklart det är att Sverige skulle haft straff när Sydney Leroux fäller ut armen. Dessutom kan jag inte förstå hur inte Jessica Samuelsson får frispark när hon blir nedskallad av Carli Lloyd. Verkligen en otroligt svag domarinsats.

Grupp E:
Brasilien        +3     6
Costa Rica   +-0     2
Spanien         –1     1
Sydkorea       –2     1

Här är Brasilien alltså klara gruppsegrare. I den här gruppen ser trean ut att få svårt att avancera – det gäller alltså att komma tvåa för de tre övriga gängen. Skrällgänget Costa Rica bör nog ta minst en poäng av Brasilien i sista omgången för att avancera. Med tanke på att Brasilien lär spela med B-laget finns dock chansen. För Sydkorea kan dagens sena costaricanska kvittering bli ödesdiger. Koreanskorna möter Spanien i en helt avgörande match om avancemang. Blir det kryss riskerar båda lagen att åka ur.

Apropå dagens matcher så har jag bestämt för mig att straffområdeslinjen tillhör straffområdet, vilket innebär att Sydkorea blev berövat en andra straff.

Grupp F:
Colombia     +2    4
England      +-0    3
Frankrike      –1    3
Mexiko         –1    1

Så till den riktiga skrällgruppen. Colombia hade alltså spelat sju matcher i VM- eller OS-sammanhang innan dagens. På de sju matcherna hade man gjort ett mål och tagit två poäng. I dag vann alltså laget med 2–0 mot världstrean Frankrike. Spelmässigt stod colombianskorna upp oväntat bra. Det var alltså inte en ren turseger. Eller.

Lite tur var det. För Colombia hade vansinnig tur med domsluten. Frankrike blev ju nämligen berövat på VM:s allra klaraste hands-straff vid ställningen 1–0. Fifa har inte tagit med den i sitt klipp, men den går att se här:

England slog Mexiko med 2–1 och har därmed också ett ben i slutspelet. Engelskorna vann dock inte utan problem och hade jag varit Mark Sampson hade jag funderat över ett målvaktsbyte. Karen Bardsley känns inte på något sätt som en säker sista utpost.

Faktum är ju att Frankrike nu riskerar att missa gruppsegern. Fast jag tror kanske ändå att fransyskorna kan ta hem det. De kommer vara rejält revanschsugna mot Mexiko och kan kanske ta sig förbi Colombia och England som ju möts i en intressant drabbning i sista omgången.

Jag har för övrigt odds på matcherna i den sista omgången. Nu när förutsättningarna är klara ser oddsen ut så här:

Thailand–Tyskland   0,01–0‚09–99,9
Elfenbenskusten–Norge   1–4–95
Nederländerna–Kanada   20–30–50
Kina–Nya Zeeland    35–40–25

Ecuador–Japan      1–4–95
Schweiz–Kamerun  60–25–15
Nigeria–USA    5–10–85
Australien–Sverige   30–40–30

Mexiko–Frankrike 5–15–80
England–Colombia 65–25–10
Costa Rica–Brasilien 15–35–50
Sydkorea–Spanien 30–40–30

Slutligen några rubriker efter andra omgången:

Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Gjorde hattrick och ser ut att kunna springa rakt igenom motståndarförsvaren.

Bästa målvakten: Sandra Sepulveda. Colombias målvakt gjorde ett par avgörande räddningar mot Frankrike och blir omgångens målvakt, knappt före Hedvig Lindahl, som kändes väldigt stabil mot USA.

Bästa laget: Tyskland – även om de bara fick en poäng. Dominansen mot Norge i första halvleken var så stor att jag fortsatt tycker att tyskorna är de som imponerar mest. Fast är man inte effektivare än mot norskorna så…

Snabbaste anfallsspelet: Australien. Deras kantspelare Lisa De Vanna och Sam Kerr har sådan fart och sådan tajming att det är rena njutningen att se dem. Fast kanske inte på tisdag – om man är svensk.

Största överraskningen: Colombia. När jag såg dem 2011 tyckte jag att de såg ut som ett juniorlag. De har verkligen växt till sig.

Näst största överraskningen: Kamerun. Anförda av Gaelle Enganamouit har man en riktigt stark offensiv. Försvarsspelet bör man däremot jobba vidare med.

Största besvikelsen: Frankrike. Lyckades inte skapa speciellt många målchanser mot Colombia. Speluppläggaren Louisa Necib överarbetade situationerna mest hela tiden och blev utbytt.

Måldrottningen: Anja Mittag är numera ensam i skyttetoppen med sina fyra mål.

Snabbaste hattricket: Fem minuter av Fabienne Humm.

Snyggaste målet: Maren Mjelde:s frispark i krysset.

Sverige och USA balanserar upp sina mittfält

Publicerad den av
2

Australien har just slagit Nigeria med 2–0 efter två mål av Kyah Simon och givit oss det utgångsläge vi ville ha. Nu ”räcker” det med seger mot Australien i sista omgången för att avancera.

Startelvorna till dagens match har just kommit. Den svenska blev som Expressen skrev, med skillnaden att Sofia Jakobsson är uppsatt som yttermittfältare medan Therese Sjögran är forward.

Pia Sundhage åtgärdar alltså den defensiva balansen i laget. Även USA har gjort en förändring för att stärka defensiven på mittfältet. Abby Wambach börjar nämligen på bänken. Det innebär att Morgan Brian går in på mittfältet och flyttar upp Christen Press som forward. Här är båda startelvorna:

Sverige: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Jessica Samuelsson – Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Lina Nilsson – Sjögran och Lotta Schelin.
USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Morgan Brian – Sydney Leroux och Christen Press.

 

Matchguide Sverige–USA

Publicerad den av
2

Den här fredagen är en viktig fotbollsdag på båda sidor av Atlanten. På hemmaplan spelar mitt lag viktig bortamatch mot Hestrafors i Västergötlands södra damfyra. Lycka till.

Några timmar senare är det dags för Sveriges andra VM-match. Det är världstvåorna från USA som står för motståndet, och här är min syn på förutsättningarna:

Arena: Investor Group Field i Winnipeg, eller som den heter under VM: Winnipeg Stadium.

Matchstart: 02.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 01.00.
Domare: Sachiko Yamagishi, Japan.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 27 grader vid avspark.
Odds: 90–10 i amerikansk favör. Mitt tips är att USA vinner med 2–0.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Lina Nilsson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Trolig amerikansk startelva: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach. Sannolikt får Alex Morgan göra ett inhopp på cirka 30 minuter.

Kommentar: Här möts två lag som känner varandra väl och som leds av två förbundskaptener som känner varandra mer än väl efter en mängd års samarbete.

Flera av spelarna har varit lagkamrater och som grädde på moset har USA en svensk assisterande förbundskapten i Tony Gustavsson.

Båda lagen gick dessutom inte i mästerskapet med många frågetecken kring sig. USA har haft svårt att få riktig spets på anfallsspelet under våren, medan Sverige har sökt efter en defensiv stabilitet.

Inget av lagen fick till någon fullträff i sina VM-premiärer. USA var utspelat i 30 minuter av Australien. Man räddades så långt av Hope Solo och ett turligt mål framåt. Megan Rapinoes skott hade gått många meter utanför om det inte ändrat riktning.

Efter paus visade dock USA tyngd och stabilitet och malde ner Australien. Vid slutsignalen hade amerikanskorna trots allt tagit en imponerande seger. Imponerande för att man vann klart utan att prestera på sin absoluta topp. För USA blir det en stor injektion när Alex Morgan är redo för spel i 90 minuter.

Hon sa i och för sig efter premiären att hon är redo att starta redan mot Sverige. Men mer troligt är att hon gör ett inhopp på 25–30 minuter. Så här sa Morgan om sin status:

”Ja, jag är redo att starta om Jill (förbundskapten Ellis) vill det. Planen är att bygga på fler och fler minuter under turneringens gång, men behövs jag redan från start är jag förberedd.”

Det finns alltså många likheter mellan lagen. Ytterligare en är att båda är väldigt offensivt balanserade och har brist på bollvinnare på mittfältet. USA skulle kunna lösa det genom att flytta upp Christen Press på topp och spela Morgan Brian från start. Känslan är dock att man väljer samma startelva som senast.

Det innebär i så fall att Abby Wambach startar som forward. Jag frågade Emma Berglund tidigare i veckan hur man bäst stoppar Wambach i luftrummet. Svaret kom blixtfort:

”Man sätter Nilla Fischer på henne”

När vi ändå är inne på nickstarka amerikanskor, de svenska försvararna gör bäst i att se upp med Julie Johnston vid fasta situationer. Den 23-åriga mittbacken är stark, har bra tajming och offrar sig skoningslöst om bollen kommer mot henne. Det är ingen slump att hon är USA:s näst bästa målskytt i år.

Totalt sett har USA en klart snabbare backlinje än Sverige. Det är här den stora skillnaden mellan lagen ligger. USA har en väldig god defensiv trygghet. Man har bara släppt in tre mål på de senaste tio landskamperna. Samma siffra för Sverige är 18.

Den svenska defensiven har varit otroligt virrig under en längre period. Mot Nigeria i premiären kändes backlinjen stundtals både långsam och stabbig. Dessutom föll laget i sär, vilket skapade centrala ytor för motståndarna från vilka de kunde slå precisa passningar förbi de svenska backarna.

Dessutom saknade Sverige ett fungerande anfallsspel i matchen. Att man gjorde tre mål var fantastiskt bra gjort med tanke på att man bara spelade till sig en enda målchans i själva spelet på hela matchen. Det var genom bra känsla i de fasta situationerna som man fick med sig en poäng.

Effektivitet och bra slagna hörnor och frisparkar kommer att krävas mot USA för svensk del. Amerikanskorna bjuder som sagt inte på så många chanser i matcherna, utan det gäller att ta de som dyker upp.

För svensk del har mycket av debatten den senaste tiden handlat om lagets fysiska status. Många spelare har skavanker eller har nyligen varit skadade. Och som grädde på moset fick flera kramp mot Nigeria. Nu är det avspark lite senare på kvällen, vilket bör innebär att temperaturen sjunkit till behaglig nivå i andra halvlek.

På presskonferensen inför matchen konstaterade Pia Sundhage att Sverige har två chanser att fixa avancemang. Man behöver alltså inte känna press mot USA.
Jag håller med till viss del. Med tanke på hur det såg ut mot Nigeria skulle kunna kännas positivt med en hedersam förlust.

Och faktum är ju att Sverige gjort ganska bra resultat mot USA de senaste åren. På de senaste åtta matcherna har vi tre segrar och bara två förluster. Det är alltså inte omöjligt med svensk triumf – även om det känns osannolikt i dag. Och skulle vi vinna är plötsligt gruppsegern inom räckhåll…

Det sista var ett hastigt utslag av överoptimism. Prio ett i det läget Sverige är nu måste vara att ta sig vidare ur gruppen. I det sammanhanget är mötet Australien–Nigeria viktigt.

Det känns som en väldigt oviss match på förhand. Jag skulle kanske inte ha något emot att Australien vann, för då kan Sverige ta andraplatsen i gruppen av egen kraft – även vid förlust mot USA.

Solo i nytt blåsväder

Publicerad den av
1

Dagen innan USA går in i årets VM släpptes nya uppgifter om Hope Solo och den misshandelsanklagelse som hon slapp undan i fjol.

Vid dagens amerikanska presskonferens handlade många av frågorna om just Solo:

Både förbundskapten Jill Ellis och Solos rumskompis Carli Lloyd hävdade dock att de inte visste så mycket om ärendet och att det ligger så långt tillbaka i tiden att det känns överspelat. Utan att säga det rakt ut bekräftade Ellis att de senaste uppgifterna inte förändrar läget, utan att Solo vaktar USA:s mål mot Australien i morgon.

Den matchen kommer jag för övrigt att se på plats. Jag har sökt biljetter till den mixade zonen där media möter spelarna efter matchen, men efter att ha sett hur liten den mixade zonen är här i Winnipeg och med vetskapen om hur många amerikanska journalister som är på plats, känns det inte som att många svenska reportrar kommer att få träffa amerikanskorna i morgon. Tråkigt.

Frågan är ens om alla vi svenskar kommer åt den mixade zonen efter Sveriges match. Besked om vilka som får tillträde får vi först i morgon. Det här är förresten ytterligare en riktigt dålig insats från VM-organisationen. Sånt här brukar alltid vara klart dagen innan vid mästerskap.

VM 2015: Lag 1–2: De gör upp om guldet

Publicerad den av
Svara

I morgon åker jag till Kanada. Det har därmed blivit dags för den sista delen av min genomgång av de 24 VM-lagen. Det är alltså även dags att avslöja vilket lag jag håller högst nu inför mästerskapet.

Svaret är Tyskland – mycket beroende på tradition och jämnhet. Sedan gruppförlusten mot Norge i EM 2013 har man vunnit alla landskamper utan två. Det blev förlust mot Frankrike i oktober och mot Sverige i Algarve i mars.

Konstgräset talar i och för sig mot Tyskland eftersom deras spelare inte är vana vid underlaget. Men å andra sidan är det tyska laget så bollskickligt att de borde klara även ett ovant underlag.

Här är min syn på de två lag jag rankar högst i VM-slutspelet:

1) Tyskland
Världsrankning: 1.

Världsettorna har en imponerande stabilitet. Man vann tolv av tretton landskamper i fjol och har inlett året med fem segrar på sex matcher. I genrepet nyligen besegrades Schweiz med 3–1.

Hemma-VM 2011 blev som bekant ett misslyckande. I kvartsfinalen mot Japan var tyskorna det bättre laget, men saknade nödvändig effektivitet. Dessutom hade man oturen med knäskador på bärande mittfältare. Nadine Kessler gick sönder före mästerskapet och nyttiga Kim Kulig drog av korsbandet tidigt i kvartsfinalen. Hon har tyvärr inte kommit tillbaka.

Däremot har förbundskapten Silvia Neid genomfört en rejäl generationsväxling och fasat in en mängd spelare födda en bit in på 1990-talet. Neids problem är att välja vilka spelare hon skall satsa på. Truppen består av rakt igenom klasspelare.

Det tyska laget brukar inleda matcherna med en riktigt hög och tät press. Får man bett i pressen blir tyskorna otroligt svårslagna. Men kan motståndarna spela sig förbi förstapressen är det i backlinjen de tyska bristerna finns. Rutinerade mittbacken Annike Krahn är inte blixtsnabb och kollegan Saskia Bartusiak är nyligen tillbaka från en korsbandsskada.

Över huvud taget är det tyska laget drabbat av flera tunga avbräck. Trion Fatimire Alushi, Luisa Wensing och Kessler missar VM. Kessler prisades ju som världens bästa spelare 2014 – och borde vara ett blytung avbräck.
Men Tyskland har alltså en otrolig bredd. Mitt i generationsväxlingen vann man EM-guld för två år sedan. Nu är det nya laget redo att även prestera på världsnivå.

Längst bak har man superrutinerade Nadine Angerer som gör sin sista stora turnering. Den populära målvakten brukar alltid vara bäst när det gäller – minns att hon bland annat  räddade två straffar i EM-finalen 2013. Längst fram har man måldrottningen Celia Sasic – som ju hette Okoyino da Mbabi i förra VM:et. Hon är en skicklig straffområdesspelare och en tänkbar skyttedrottning i Kanada.

Trolig startelva: Angerer – Leonie Maier, Krahn, Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Anja Mittag – Sasic.

Grupplottningen är högst överkomlig. Man möter Elfenbenskusten, Norge och Thailand i gruppen. Där går det inte att bli sämre än tvåa. Vägen till final lär dock bli tuff. Gruppsegaren i den tyska gruppen hamnar nämligen på samma semifinalhalva som både segrarna i USA:s och Frankrikes grupper. Det finns alltså risk att bara en av VM:s tre största favoriter kan nå finalen. Tysklands lag är dock så starkt att man inte behöver rädas något motstånd.

2) USA
Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.

USA är förstås en av fyra tunga guldkandidater. Med tanke på lagets vinnarkultur och det faktum att de spelar på invant underlag på sin hemmakontinent kanske jag borde ha rankat amerikanskorna som nummer ett.

Fast det senaste dryga året har USA provat sig fram. I omgångar har spelet hackat och framför allt har man haft problem med försvarsspelet. Man skulle kunna säga att det problemet har uppstått eftersom man vill ha med så många som möjligt av lagets alla offensiva stjärnor. Och sådana finns det många.

Som det sett ut på sistone skulle startelvan mot Australien i VM-premiären kunna se ut så här: Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Julie Johnston, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Morgan Brian – Abby Wambach och Christen Press.

Det innebär alltså att försvarslegendaren Christie Rampone sannolikt får följa mästerskapet från bänken och att forwardsstjärnan Alex Morgan inte är redo för spel efter sin skada. Hon kommer att få agera inhoppare under gruppspelet. Det innebär också att förbundskapten Jill Ellis har fått med Brian och med det uppnått lite bättre balans på ett tidigare otroligt offensivt balanserat mittfält.

Det finns dock en del frågetecken på forwardssidan. Det blev exempelvis bara 0–0 i genrepet mot Sydkorea:

Superstjärnan Morgan behövs i toppform. Men hon har varit väldigt skadeförföljd det senaste året och går alltså en kamp mot klockan. Samtidigt ser rutinerade Wambach allt tyngre och segare ut. Men hon gör fortfarande mål när chanserna dyker upp – speciellt mot sämre motstånd. Dessutom är Wambach en vinnartyp som man vill ha på planen i avgörande lägen. Hon saknar ett VM-guld och är beredd att offra mycket för att få stå med guldmedaljen runt halsen den 6 juli. Gissningsvis hade dock Ellis och hennes assistent Tony Gustavsson tänkt sig att ha legendaren som inhoppare.

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson

Under våren är det trots allt Wambach som gjort flest landslagsmål, närmast före skrällen Johnston. Mittbacken är otroligt stark i luftrummet vid fasta situationer. I ligaspelet har däremot Press sett hetast ut. Den före detta Göteborgs- och Tyresöspelaren kan nog få sitt stora internationella genombrott i Kanada.

USA spelar alltså på sin egen kontinent och kommer att ha många fans på läktarna. Kanadensarna kommer dock inte att stötta amerikanskorna, utan räkna med att USA:s motståndare kommer att få rejält med publikstöd.

Som bekant har USA lottats in i VM:s svåraste grupp. Om man motsvarar förväntningarna och vinner gruppen får man däremot en bra väg fram till semifinal. I åttondel väntar en grupptrea och i kvartsfinal kan man få lag som Kina eller Schweiz. I semifinal skulle det däremot kunna bli den moraliska finalen mot Tyskland eller Frankrike.

Jag gjorde för övrigt en större genomgång av USA:s lag i januari när jag gick igenom Sveriges gruppmotståndare. Sedan presenterade jag deras trupp här.

Det här var det sista inlägget i min genomgång av alla de 24 VM-lagen. De tidigare hittar du om du scrollar ner, eller via de här länkarna:

* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.
* Lag 5–6, Medaljkandidater.
* Lag 3–4, Guldkandidater.

Sannolikt kommer jag inte ha möjlighet att skriva något inlägg innan jag är på plats i Winnipeg. Men därifrån lovar jag att uppdatera ofta. Så håll ut.

En seger med svårbedömt värde

Publicerad den av
2

Det blev seger med 2–1 mot Holland i Sveriges VM-genrep. Fast jag måste säga att det var en seger som är väldigt svår att värdera.

Det är ingen tvekan om att Sverige var bättre än Holland i matchen som spelades i regn och åska på en vällinjerad plan. Ändå skall vi tacka den holländska målvakten Loes Geurts för segern. Hon kom ut snett på Lotta Schelin:s 1–1-mål och hennes agerande på Kosovare Asllani:s 2–1-mål höll korpklass.
Att ha så dålig koll på var målet står att man släpper in en lös lyftning är inte förlåtligt på internationell nivå.

Vi ska även tacka domaren. För jag tycker nog att Anouk Hoogendijk skulle ha haft straff på övertid när Amanda Ilestedt stod för en mycket slarvig tackling.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

Totalt sett var ändå det svenska försvarsspelet ok. Men det var inte så bra att jag rätar ut alla frågetecken. Inte alls. Man bör ju ha i åtanke att Hollands forwardsstjärna Vivianne Miedema satt på läktaren, att Lieke Martens tvingades gå av i slutet av den första halvleken och att Manon Melis byttes ut i åskavbrottet.

Så det svenska försvaret utsattes tyvärr inte för det riktigt svåra test som man hade hoppats på. Försvarsmässigt är det förstås också oroande att Emma Berglund tvingades kliva av i halvtid med känning i låret.

Matchen bröts alltså i ungefär en halvtimme efter 60 minuters spel. De sista 30 minuterna efter avbrottet hade Sverige totalkontroll – fram till straffsituationen. Under den halvtimmen kändes dock matchen mer än nödvändigt som en vänskapsmatch.

När det gäller Kosovare Asllanis insats som yttermittfältare blev det tyvärr som väntat. Hon bidrog inte med speciellt mycket konstruktivt från kanten.

Parallellt med Sveriges genrep har USA spelat 0–0 mot Sydkorea – ett resultat som helt klart skakar om våra gruppmotståndare inför mästerskapet. Den matchen spelades inför fina 26 467 åskådare i New Jersey.

Det var tydligen första gången sedan 2008 som USA gick mållöst av en hemmamatch. Det jag såg av matchen behövde inte koreanskorna skämmas över resultatet. Tvärtom höll de oftast USA på behörigt avstånd ifrån målet. Amerikanskorna hade egentligen bara en sylvass målchans.

Sydkorea var välorganiserat och otroligt bollskickligt – laget blir inte på något sätt någon slagpåse i VM. Det märktes tydligt att USA:s lag saknar bollvinnare, för koreanskorna kunde långa stunder rulla runt bollen utan att behöva känna sig pressade. Däremot saknade Sydkorea riktig spets. Deras enda riktigt vassa avslut kom i 93:e minuten och tvingade Hope Solo till en fin räddning. Det hade varit en mäktig kalldusch om koreanskorna avgjort där.

USA startade så här: Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Christen Press, Carli Lloyd, Lauren Holiday, Morgan Brian – Abby Wambach och Sydney Leroux.

VM 2015: Lag 10-13, Slutspelskandidater

Publicerad den av
2

Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.

Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.

De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.

Det här är alltså tredje inlägget i min stora genomgång av alla VM-lag. De första hittar du här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.

10) Schweiz
Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.

Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.

Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.

Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.

Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.

Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…

11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.

Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.

Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.

Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.

En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.

Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.

Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.

Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde  grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.

Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.

12) Australien
Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.

I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.

Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.

Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:

Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:

”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”

Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…

Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.

Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.

Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.

13) Spanien
Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.

Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.

Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.

Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.

Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.

Dunn och Van Hollebeke petade i sista stund

Publicerad den av
1

USA:s förbundskapten Jill Ellis presenterade just sin VM-trupp. Det blir de 25 spelare som mötte Nya Zeeland nyligen, minus Crystal Dunn och Rachel Van Hollebeke.

Jag såg Dunn i NWSL häromdagen och imponerades av henne – då som forward. Att hon inte kommer med, men att Christie Rampone och Shannon Boxx känns lite udda. Speciellt eftersom Dunn är ung och användbar i en mängd olika positioner medan de båda veteranerna i nuläget är en bit ifrån startelvan.

Truppen i sin helhet:

Målvakter:
Hope Solo (Seattle Reign FC), Ashlyn Harris (Washington Spirit) och Alyssa Naeher (Boston Breakers).

Backar:
Lori Chalupny och Julie Johnston (Chicago Red Stars), Whitney Engen (Western NY Flash), Meghan Klingenberg (Houston Dash), Ali Krieger (Washington Spirit), Kelley O’Hara och Christie Rampone (Sky Blue FC) och Becky Sauerbrunn (FC Kansas City).

Mittfältare:
Shannon Boxx (Chicago Red Stars), Morgan Brian och Carli Lloyd (Houston Dash), Tobin Heath (Portland Thorns FC), Lauren Holiday (FC Kansas City), Heather O’Reilly (FC Kansas City) och Megan Rapinoe (Seattle Reign FC).

Forwards:
Sydney Leroux (WNY Flash), Alex Morgan (Portland Thorns FC), Christen Press (Chicago Red Stars), Amy Rodriguez (FC Kansas City) och Abby Wambach (klubblös, men tingad av Seattle Reign).

 

 

Backarna gjorde det för USA

Publicerad den av
Svara

USA har just besegrat Nya Zeeland med 4–0 i en match inför 35817 åskådare i St Louis i en match som sannolikt både givit svar och väckt frågor för Jill Ellis.

Anförda av duktiga målvakten Erin Nayler var The Football Ferns länge med i matchen, resultatmässigt sett. Mitt i den andra halvleken tyckte jag att nyazeelänskorna även spelmässigt hängde med bra. I det läget stod det 1–0 – vänsterbacken Meghan Klingenberg:s snygga mål från minut 13 var USA:s enda utdelning.

Men i 75:e minuten gjorde inbytta vänsterbacken Lori Chalupny 2–0 på ett sätt som på många sätt liknade Klingenbergs. Det målet öppnade dammluckorna. Strax efter nickade mittbacken Julie Johnston in 3–0 och sedan sprang inbytta, defensiva innermittfältaren Morgan Brian igenom och satte 4–0. Det kunde ha blivit ytterligare något amerikanskt mål på slutet.

Den här säsongen har det varit många frågetecken kring det amerikanska laget. Segern i Algarve cup rätade ut några, men inte alla. Fortfarande är bland annat balansen på mittfältet och vem som skall bilda forwardspar med Alex Morgan två öppna frågor.

I dag valde Ellis att balansera sitt mittfält extremt offensivt. Så länge laget orkade hålla hög och intensiv press funkade det bra. Men tio minuter in i den andra halvleken när man tappade i intensitet märktes det att man saknade bollvinnare. Då kunde Nya Zeeland hålla emot riktigt bra.

Men med några byten fick det amerikanska laget ny energi och kunde vräka in tre mål. Men som jag ser det har man inte löst frågan om mittfältsbalansen ännu. Den här balanseringen funkar säkert mot svagare motstånd, men den är sårbar mot riktigt bra motstånd.

I dag spelade Megan Rapinoe på vänsterkanten. Offensivt var hon stundtals lysande, men defensivt fuskar hon något vansinnigt. Oftast deltar ju faktiskt Rapinoe inte alls i försvarsspelet.
Carli Lloyd kan spela försvarsspel, men slipper det helst. Hon vill nämligen helst ge sig i väg på långa, offensiva djupledslöpningar.
På högerkanten spelade Christen Press, som i grunden är forward. Press fuskar inte i försvarsspelet, men hon är inte heller någon utpräglad bollvinnare – utan vill helst också springa i djupled.

Kvar är Lauren Holiday – som har den mer defensiva innermittfältsrollen, men som helst spelar som tia. Även Holiday har sin största styrka i anfallsspelet, hon är lagets allra bästa passningsspelare. Men när hon får springa och täcka upp för mycket för de andra tre tappar hon offensiv kraft.

Jill Ellis får garanterat anledning att tänka mer på hur hon skall balansera sitt mittfält. Trots att de fyra målen gjordes av tre backar och en defensiv mittfältare kom nog Ellis trots allt närmare ett ordinarie forwardspar.

Alex Morgan och Amy Rodriguez funkade nämligen utmärkt ihop i den första halvleken. Framför allt Rodriguez såg riktigt het ut. Om det inte varit för lite oflyt och en storspelande Nayler hade Kansasforwarden gjort ett par mål. Gissningsvis blir det alltså Morgan och A-rod som startar på topp för USA mot Australien i VM-premiären den 8 juni.

USA:s lag såg ut så här: Hope Solo – Ali Krieger (Kelley O’Hara, 79), Johnston, Becky Sauerbrunn, Klingenberg (Chalupny, 57) – Press (Tobin Heath, 57), Holiday, Lloyd, Rapinoe (Brian, 79) – Morgan (Abby Wambach, 74) och Rodriguez (Sydney Leroux, 57).

Hur stor blir rotationen?

Publicerad den av
Svara

14.30 är det avspark mellan Sverige och Brasilien i Algarve cup. Ännu har jag inte sett någon officiell svensk startelva, men Pia Sundhage var klar i Eurosports sändning senast över att det skulle bli stor rotation i laget jämfört med Tysklandsmatchen.

Kollar man Expressens troliga startelva innehåller den dock bara tre förändringar, alla i backlinjen. Det kanske jag inte tycker är någon stor rotation, men Expressen kan ju ha tippat fel uppställning.

Utöver Sveriges match är det förstås extra intressant att se hur det går för våra kommande gruppmotståndare i VM. I dag är matchen England–Australien i Cypern cup extra spännande att följa. De matcher som spelas i dag är:

Algarve:
13.10: Japan–Portugal
14.00: Tyskland–Kina
14.30: Sverige–Brasilien
16.00: Frankrike–Danmark
18.00: USA–Schweiz
19.00: Norge–Island

Cypern:
13.30: Kanada–Sydkorea
13.30: Finland–Holland
13.30: Belgien–Sydafrika
16.30: Italien–Skottland
16.30: England–Australien
16.30: Tjeckien–Mexiko

För er som missat det, här är resultaten från i onsdags kryddade med lite tv-klipp:

Algarve cup

* Sverige–Tyskland 4–2

* Brasilien–Kina 0–0

* Japan–Danmark 1–2

Noterbart här att japanskorna ställde upp med en startelva som till nio elftedelar överensstämde med den elva som startade VM-finalen 2011. Även om Japan har haft framgångar på ungdomssidan de senaste åren och trots att han rullat rejält i tidigare träningsmatcher verkar alltså förbundskapten Norio Sasaki hålla fast vid gamla pålitliga kort.

* Portugal–Frankrike 0–1

Portugal stod upp oväntat bra mot Frankrike. Kul, för jag hade nog trott att värdnationen riskerade att bli turneringens slagpåse.

* Schweiz–Island 2–0

* Norge–USA 1–2

Jill Ellis började nog oroa sig lite över sitt jobb som amerikansk förbundskapten ett tag under matchen. Starka Ada Hegerberg nickade snyggt in det norska ledningemålet och norskorna hade även bra chans att göra 2–0. Men två mål av Carli Lloyd räddade den amerikanska segern. Nu har USA två gruppmatcher framför sig som de bör kunna vinna, så Ellis överlever nog Algarve cup i år…

Cypern cup

England–Finland 3–1

Kanada–Skottland 2–0

Australien–Holland 1–0

The Matildas visar att de har ett starkt lag, ett gäng som inte alls är slagna på förhand i någon av VM-matcherna.

Sydafrika–Mexiko 0–2

Sydkorea–Italien 1–2

Tjeckien–Belgien 2–2

 

Lägeskoll inför VM 2015: Australien

Publicerad den av
4

Andra delen i min genomgång av våra motståndare i VM handlar om The Matildas från Australien.

The Matildas tränar

The Matildas tränar

Läget Down Under liknar på många sätt det i USA. Precis som amerikanskorna bytte The Matildas förbundskapten under fjolåret – bort med en utländsk och in med en inhemsk ”nödlösning”.

Det var lite halvdramatiskt när holländska Hesterine de Reus fick sparken den 17 april, strax innan de Asiatiska mästerskapen. Hon ersattes tillfälligt av Alen Stajcic – tränare för Sydney FC och före detta U20-förbundskapten. Han fick sådana framgångar som nödlösning att han fick jobbet på riktigt i september i fjol.

Jämförelsen mellan USA och Australien håller rätt långt. Tom Sermanni som ju var Hesterine de Reus föregångare i Australien fick kicken i USA efter att först ha fått bärande spelare mot sig och sedan misslyckats i Algarve cup. de Reus hade inte heller spelarnas förtroende, utan det blev splittring i truppen och efter svaga resultat i Cypern cup tvingades hon söka ett nytt jobb.

de Reus fick lämna trots att hon hade lett Matildas till segrar både mot Frankrike och Brasilien under sina 15 månader på jobbet.

Vad var det då som gjorde de Reus impopulär bland Australiens spelare?

The Matildas är ett förhållandevis ungt lag. Och en fråga som väckte känslor var huruvida landets talanger skulle dubblera genom att spela både i A- och ungdomslandslag eller inte.

Att Australien åkte till Asiatiska F19-mästerskapet 2013 utan fem starka spelare som Caitlin Foord, Stephanie Catley, Teigen Allen, Brianna Davey och Alanna Kennedy väckte exempelvis känslor. Att man sedan bara vann en match och missade sommarens F20-VM gjorde inte saken bättre. Det slutspelet hade landet haft en bra chans att nå med den stjärnspäckade kvintetten i laget.

Alla fem är nämligen troliga starters tidigt på morgonen den 9 juni, svensk tid, när Matildas ställs mot USA i VM.

Så här såg den australiska finalelvan i Asiatiska mästerskapen ut:
Lydia Williams – Allen, Clare Polkinhorne, Kennedy, Catley – Lisa de Vanna, Emily van Egmond, Elise Kellond-Knight, Samantha Kerr – Katrina Gorry, Michelle Heyman.
Andra högaktuella spelare: Davey, Foord, Kyah Simon och Kate Gill.

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Samantha Kerr och Caitlin Foord skriver autografer

Områden där det är väldig skillnad mellan USA och Australien är statistik och debatt. Det är väldigt svårt att hitta laguppställningar, statistik och liknande kring The Matildas. Det australiska fotbollsförbundets hemsida är bra på vissa områden, men statistik och historik är inte ett av dem.

Jag har inte heller hittat några riktigt bra australiska damfotbollssidor där man kan hänga med i hur diskussionen går kring lagbygget. Men klart är att Matildas har genomgått en rejäl generationsväxling de senaste åren. Den pågick redan under VM i Tyskland för fyra år sedan, där man hade med ett helt gäng tonåringar i truppen. En av dem var Foord, som korades till VM-slutspelets bästa unga spelare.

Jag har följt Foord, Kerr och van Egmond lite extra sedan jag hamnade vid bordet bredvid dem på spelarhotellet i Augsburg dagen efter att Sverige slagit ut Matildas ur VM i Tyskland. Jag minns också hur de då tonåriga spelarna satt och gick igenom vilka samlarbilder på sig själva de saknade i sina Paninialbum.

Nu börjar de många 90-talisterna bli riktigt rutinerade, även om de fortfarande är unga. Foord har fyllt 20 och har två säsonger med Sky Blue FC i NWSL bakom sig. Hon är en snabb och kraftfull kantspelare, användbar både som ytterback, yttermittfältare eller ytterforward.

Ett år äldre yttermittfältaren Kerr har också två år i NWSL bakom sig, fast med Western New York Flash. Där blev hon i år bästa målskytt och poängplockare, trots att hon har lagkompisar som Abby Wambach och Carli Lloyd. Kerr har tagit stora kliv de senaste åren och är väl numera närmast att betrakta som en världsspelare.

Lisa De Vanna

Lisa De Vanna

Australien är för övrigt väldigt vassa på kanterna. Utöver Foord och Kerr har man ju Catley och förstås rutinerade Lisa de Vanna – som vi alla ju vet vad hon kan i sina bästa stunder.

Även de Vanna spelar i NWSL. Det gör även ytterligare fyra unga australiska spelare, nämligen Catley, Allen, 21-åriga van Egmond och 22-åriga Gorry.

Gorry är Matildas nummer 10. Hon har ett fantastiskt skott, vilket gick att se i min sammanfattning av 2014 där hon hade med flera kandidater till årets mål. Trots att hon fick tillbringa en hel del tid på bänken i FC Kansas City i fjol korades hon i höstas till Asiens bästa spelare 2014. Att hon var bänkad i Kansas berodde ju i stor utsträckning att hon konkurrerade om samma position som lagets stora stjärna Lauren Holiday.

Annars har Australien haft problem med korsbandsskador på senare år. 24-åriga måltjuven Kyah Simon var också NWSL-proffs när hon drog av sitt. Hon har nyss gjort comeback och kommer att vara högaktuell för VM-truppen.
Rutinerade forwarden Leena Khamis drog av sitt korsband i juni och bör kunna vara tillbaka i tid till VM. Även före detta Piteåmålvakten Lydia Williams kämpar för att ta sig tillbaka från en korsbandsskada.

Lydia Williams

Lydia Williams

Det innebär att snart 20-åriga Brianna Davey, som ju gjorde ett gästspel i Linköping 2013, för tillfället är Australiens förstamålvakt.

Australien har ett väldigt intressant lag på gång. Utöver de många redan rutinerade spelarna födda 1992–95 har man två 96:or (Emma Checker och Amy Harrison) i den trupp förbundskapten Stajcic nominerat för årets första landslagsläger.

Fattar jag saken rätt kommer Stajcic att samla de landslagsspelare som inte är utlandsproffs och träna dem som ett klubblag under våren. Den australiska ligan är ju redan färdigspelad för året.

Hur kommer det då att gå för det unga australiska laget i VM?

Över tid tror jag på The Matildas. Fortsätter deras unga spelare att utvecklas kan de vara medaljkandidater i VM 2019. Men de är inte framme där 2015.

Fast laget är såpass bra att om de hade hamnat i vilken annan grupp som helst hade jag varit rätt säker på minst åttondelsfinal. Men nu vet jag inte. På förhand skall både USA och Sverige vara bättre vilket innebär att Matildas bör göra upp med Nigeria om tredjeplatsen, en placering som kan räcka till slutspel.

Men visst, om rutinerade rävar som de Vanna och Gill prickar in toppformen och drar med sig de unga, då kan de bli en obehaglig överraskning i Kanada. Och förbundskapten Stajcic säger sig inte vara rädd för motståndet. Så här sa han i samband med lottningen:

“Jag är absolut inte rädd för USA, jag är absolut inte heller rädd för Sverige eller Nigeria. Jag har respekt för alla länderna, historiskt är de supermakter inom damfotbollen – men historia är historia. Och vi vill skapa vår egen…”

Innan jag sätter punkt för den här genomgången konstaterar jag att Tom Sermanni nyligen blev invald i Australiens Hall of Fame. Han är alltså något mer uppskattad Down Under än i USA…

Dessutom tänkte jag komma med ett tips till Karl-Erik Nilsson:s jorden-runt-resa, alltså på saker som andra länder gör bättre än Sverige. I Australien kan man sätta upp sig på en mejllista där man får info från damlandslaget. Dessutom har Matildas ett utmärkt twitterkonto.

Australien i VM:
9 juni 01.30 (svensk tid): Australien–USA
12 juni 23.00: Australien–Nigeria
17 juni 02.00: Australien–Sverige

Resultat mot toppnationer 2014:
Japan–Australien 1–0, Asiatiska mästerskapen, final
Australien–Sydkorea 2–1, Asiatiska mästerskapen, semifinal
Australien–Japan 2–2, Asiatiska mästerskapen, gruppspel
Australien–Brasilien 2–1, träningsmatch
Australien–Brasilien 0–1, träningsmatch
Australien–Italien 5–2, Cypern cup, placeringsmatch
Australien–Skottland 2–4, Cypern cup, gruppspel
Australien–Frankrike 2–3, Cypern cup, gruppspel
Australien–Holland 2–2, Cypern cup, gruppspel

 

Lägeskoll inför VM 2015: USA

Publicerad den av
2

Vi skriver den 5 januari och försäsongen har dragit eller kommer att dra igång de närmaste dagarna i många svenska klubbar.

Det är också exakt fem månader till avspark i VM i Kanada. Och fem månader går rätt snabbt.

Jag har så smått börjat göra research inför VM och de närmaste dagarna tänkte jag gå igenom hur läget är hos våra gruppmotståndare.

Först ut är USA. Där har det varit många diskussioner kring landslaget ända sedan Algarve cup i fjol. Den turneringen kostade som bekant Tom Sermanni jobbet som förbundskapten.

Diskussionerna lugnade sig lite i höstas, men efter fyrnationsturneringen i Brasilien i december där USA bara vann en match av fyra har det hettat till igen. Några av de frågor som är uppe på agendan är:

* Hur skall man lösa problemen på defensivt innermittfält?
* Är det dags att peta Abby Wambach nu?
* Är Jill Ellis verkligen rätt person att leda landslaget?

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Innan jag tittar närmare på de frågorna har jag kollat vilka spelare som fick mest speltid i USA:s landslag under 2014. De elva mest använda hade kunnat bilda följande elva:

Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach.

De fyra som står närmast laget sett till speltid är Whitney Engen, Heather O’Reilly, Tobin Heath och Morgan Brian.

Både Sermanni och Ellis har valt att balansera laget väldigt offensivt, något som blir tydligt när man kollar in vilka 15 spelare som fick mest speltid i fjol.

Den offensiva balansen funkar givetvis mot svaga lag och USA hade inga problem att kvala in till VM. Men mot starkare motstånd har man haft problem på defensivt mittfält. Det var inte minst tydligt när Marta och Brasilien vände 0–2 till 3–2-seger nyligen.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

Jill Ellis har givit förtroendet på centralt mittfält till Lloyd och Holiday. Lloyd vill bara anfalla och hennes defensiva disciplin är riktigt dålig. Den som spelar bredvid henne måste alltså ta tungt ansvar för försvarsspelet.
Lauren Holiday är också en offensiv spelare, jag tycker att hon är bäst som släpande forward. Hennes passningsspel är utmärkt vilket innebär att hon klarar de offensiva uppgifterna på centralt mittfält. Men hennes defensiv är inte tillräckligt bra.

Den här debattartikeln är från oktober, men den är fortfarande i högsta grad aktuell. Där konstateras att förbundskapten Ellis i princip inte tog med någon utpräglad defensiv mittfältare i landslagstruppen under sitt första dryga halvår på posten. Den som ligger närmast är Julie Johnston, som väl egentligen är mittback men som även är rätt hemmastadd på mittfältet. Johnson fick dock bara 122 minuters speltid i landslaget under hela 2014.

När Ellis, som ju har Tony Gustavsson som assisterande förbundskapten, nyligen tog ut sin första trupp för 2015 märktes det att man tänkt till kring defensivt mittfält. Shannon Boxx var nämligen tillbaka.

Boxx var den givna lösningen på defensivt mittfält under VM 2011 och OS 2012. Men hon är 37 år, blev mamma i februari i fjol och har inte gjort en landskamp sedan Algarve cup 2013 – alltså på nästan två år. Många trodde nog att hon hade gjort sitt i landslaget. Men kanske att att Boxx kan var lösningen på ett amerikanskt problem.

Boxx fyller dock 38 år under VM och generationsväxling är en annan fråga som diskuteras livligt. En spelare som ifrågasätts är Abby Wambach.

I den här artikeln framförs krav att Wambach måste petas nu, innan det är för sent. Artikeln innehåller flera intressanta synpunkter, bland annat siffror på att USA under 2014 var bättre mot starkt motstånd utan Wambach än med superstjärnan. Mot länder på världsrankingens topp 20 gjorde USA 9 mål och släppte in 8 med Wambach på planen, medan facit utan henne var 15–7.

Visst är Wambach stundtals numera rätt seg i rörelserna och hon är inte på något sätt något djupledshot. Jag ifrågasatte henne redan i januari 2012, dels i det här inlägget, dels i det här. Då spelade USA som nu, med en spjutspets. Jag menade då att Alex Morgan var mer lämpad för rollen och att dåvarande förbundskaptenen Pia Sundhage borde genomföra en generationsväxling.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage och Alex Morgan

Då löste Sundhage saken genom att byta spelsystem till 4–4–2 och spela både Wambach och Morgan i OS 2012 – ett succédrag som ledde till guld.

Det jag lärde mig av det var att inte räkna bort Abby Wambach. Det gör jag därför inte nu heller. Jag är övertygad om att hon mer än något annat vill vinna ett VM. Hon blir 35 precis innan mästerskapet i Kanada, vilket är hennes sista chans. Hon var skadedrabbad i fjol och har säkert mer att ge om hon är fulltränad.

Jag tycker att Jill Ellis bör sätta rejäl press på Wambach under våren. Kanske även att 35-åringen bör börja från bänken i VM. Men hon måste vara med i truppen.
För om jag skulle få välja två spelare i världen att ha på planen i mitt lag när avgörandets stund närmar sig i ett stort mästerskap, då hade jag valt:

1) Carli Lloyd
2) Abby Wambach

Wambachs facit från VM 2011 och OS 2012 var makalöst och Lloyd har avgjort två raka OS-finaler.

Men den amerikanska debatten om generationsväxling stannar inte vid Wambach. Den rör hela centrallinjen och förbundskapten Ellis. Tom Sermanni påbörjade arbetet med en stor generationsväxling. Han vände på de flesta stenarna och testade friskt. Det verkar ha skrämt de äldre spelarna som visade sin makt och fick bort Sermanni. Jill Ellis har skruvat tillbaka klockan en aning.

Hope Solo

Hope Solo

Hon har byggt sin elva kring en centrallinje med Hope Solo (33 år – fyller 34 efter VM), Christie Rampone (fyller 40 under VM), Carli Lloyd (fyller 33 efter VM) och Wambach (blir alltså 35 dagarna innan VM-premiären).

Dessutom har hon tagit tillbaka 30-åriga Lori Chalupny efter fem års frånvaro, och nu även alltså Shannon Boxx. Tankar kring Ellis sätt att leda laget finns här. I kommentarerna till de länkade debattartiklarna ifrågasätts både Ellis ledarskap och hennes förmåga att vinna.

Det finns alltså många frågetecken kring USA nu fem månader innan avspark i VM. Men även om de har problem nu är det ändå inte så större än att de kommer att vara givna guldkandidater när turneringen väl kör igång. De kommer självklart att avancera från gruppspelet och i utslagsmatcher är USA inte att leka med.

Amerikanskorna förlorade ändå bara tre matcher under 2014 och när Alex Morgan är tillbaka på allvar kanske det även kan lyfta Abby Wambach till forna tiders nivå.

USA i VM:
9 juni 01.30 svensk tid: USA–Australien
13 juni 02.00: USA–Sverige
17 juni 02.00: USA–Nigeria

USA:s senaste resultat mot topp 20-nationer:
Brasilien–USA 0–0
Brasilien–USA 3–2
USA–Kina 1–1
USA–Schweiz 4–1
USA–Frankrike 2–2
USA–Frankrike 1–0
Kanada–USA 1–1
USA–Kina 3–0
USA–Kina 2–0
USA–Nordkorea 3–0
USA–Danmark 3–5
USA–Sverige 0–1
USA–Japan 1–1

Lindahl och Fischer bäst i världen

Publicerad den av
Svara

Wolfsburg ser ut att förstärka med Yuki Ogimi. Därmed förstärker de tyska serieledarna också greppet om topplaceringen på alla Europas klubbrankinglistor.

Nu kring jul och nyår har noterat två färska sådana listor. Dels har utmärkta svenska bloggen Spelare 12 kommit med sin senaste rankning. Dels har nya sidan Women’s Football Daily gjort en rankning.

Båda bygger på den senaste tidens resultat. Ändå är de rätt olika.

Spelare 12 har följande tio i topp:
1) Wolfsburg
2) Bayern München
3) PSG
4) Lyon
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) FFC Frankfurt
8) Juvisy
9) LSK Kvinner
10) Göteborgs FC

Women’s Football Dailys lista bygger på ett brett statistiskt underlag som förklaras här. Listan har följande tio lag i toppen:
1) Wolfsburg
2) Lyon
3) PSG
4) FFC Frankfurt
5) Rosengård
6) Turbine Potsdam
7) Juvisy
8) Bayern München
9) LSK Kvinner
10) Stabaek

Det går att ha många synpunkter på listorna. Den matematik som gör att två norska lag hamnar på tio i topp gör mig lätt kritisk. Och även om PSG slog ut Lyon ur Champions League tycker jag inte det är rimligt att Parisklubben rankas före Lyon. Men man får ju ta sådana här rankinglistor för vad de är – en kul grej.

Den enda rankinglista som har egentlig relevans är ju Uefas officiella och den bygger ju bara på Champions League, vilket gör den högst missvisande.

Personligen har jag funderat lite över vilka lag som har högst potential i Europa. Alltså vilka som skulle vinna om alla lag alltid presterade på toppen av sin förmåga.
Jag är rätt övertygad om att Lyon är etta och Wolfsburg tvåa på en sådan lista, även om Wolfsburg knappar in om de gör klart med Ogimi. Sedan borde Rosengård vara heta kandidater till tredjeplatsen.

Utöver rankinglistorna presenterade häromdagen fyra av de personer som ligger bakom podden Women’s Soccer Zone sina toppspelare från 2014 i det så kallade #ZoneAwards. De tog ut världens bästa spelare lagdel för lagdel samt bästa unga spelaren, bästa managern och bästa matchen. Eftersom de fyra har olika nationalitet, täcker sportens två bästa kontinenter och bevakar olika ligor tycker jag att listorna är lite intressanta.

Alla fyra var överens om att Champions Leaguefinalen var 2014 års bästa match. Där har jag inte heller någon avvikande synpunkt.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

När det gäller världens bästa målvakt i fjol fick faktiskt Hedvig Lindahl och Almuth Schult två röster vardera. Där har jag svårt att instämma, även om jag måste säga att målvaktsbiten var svår under fjolåret. I min ranking var Hope Solo trots allt högst placerade målvakten, men det var långt ifrån överlägset. Andra namn som flashade förbi var bland annat Alyssa Naeher och Erin McLeod.

Även i kategorin bästa back hade vi svensk representation i form av Nilla Fischer som fick tre röster medan Lara Dickenmann fick en. Här är jag helt enig med juryn då jag ju hade just Fischer och Dickenmann som de två högst placerade backarna på min rankning.

Årets mittfältare delades med två röster vardera på Kim Little och Louisa Necib. Det stämmer ju också ganska bra med min ranking där Little, Nadine Kessler, Shirley Cruz, Veronica Boquete, Carli Lloyd och Necib i nämnd ordning var de högsta placerade mittfältarna.

Intressant att fyra olika spelare fick röster som årets forward; Amy Rodriguez, Eugenie Le Sommer, Christen Press och Vivianne Miedema. Le Sommer och Press var med på min lista, Miedema just utanför medan Rodriguez inte nämndes. Trots viss överensstämmelse är det den positon där jag står längst ifrån Women’s Soccer Zones jury. Jag hade ju Gatene Thiney, Lauren Holiday och Anja Mittag som mina toppar.

Ada Stolsmo Hegerberg

Ada Stolsmo Hegerberg

Bästa unga spelare är en kul kategori. Jag räknar ung spelare som 20 år eller yngre. Där hade jag Miedema i topp närmast före Ada Stolsmo Hegerberg och Asisat Oshoala. I #ZoneAwards föll rösterna på fyra olika spelare. Hegerberg och Miedema var med liksom Pauline Bremer och Leah Williamson.

Managerkategorien väljer jag att lämna därhän, för den är ju närmast omöjlig för en utomstående att bedöma. Röster där gick dock till Ralf Kellerman, Maren Meinert, Laura Harvey och Mark Parsons.

Slutligen fick Kessler tre röster som världens bästa spelare 2014 alla kategorier. Tydligen fick man inte rösta på samma spelare i två olika kategorier, för då skulle ju Kessler även ha vunnit mittfältskategorien. Den fjärde rösten tillföll Boquete. Här röstar jag som bekant på Kim Little.

Kim Little var bäst i världen 2014

Publicerad den av
8

Fotbollskanalen har i dag korat Nadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.

Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.

Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.

Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.

Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.

Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.

Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.

Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.

Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.

Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.

Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.

Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.

Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.

För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.

Här är min uppdaterade lista över världens 20 :

1) Kim Little, mf/fw, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
2) Nadine Kessler, mf, Tyskland/Wolfsburg
3) Gaetane Thiney, mf/fw, Frankrike/Juvisy
4) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City
5) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård
6) Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
7) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
8) Veronica Boquete, mf/fw, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
9) Nilla Fischer, mb, Sverige/Wolfsburg
10) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
11) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
12) Lara Dickenmann, yb/ymf, Schweiz/Lyon
13) Jessica Fishlock, mf, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
14) Christen Press, fw/ymf, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
15) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård
16) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
17) Abby Wambach, fw, USA/WNY Flash
18) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
19) Martina Müller, fw, Tyskland/Wolfsburg
20) Nahomi Kawasumi, ymf, Japan/Seattle Reign/Inac Kobe Leonessa

Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue

Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.

Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.

Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?

2014 års utmärkelser

Publicerad den av
1

Det tredje och sista inlägget från underlaget till rankningen av världens 20 bästa spelare 2014 innehåller en mängd utmärkelser och allstarlag.

Jag har uppdaterat och bland annat lagt till priset till bästa spelaren i Concacaf som tilldelas Abby Wambach. Det priset fick hon som en tidig julklapp den 23 december. Wambach vann närmast före Shirley Cruz Trana.

Nominerade till Ballon d’Or 2014

Finalister:
Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg

Platserna 4–10
Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
Veronica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Best Women’s Player in Europe 2013/14

1) Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
2) Nadine Angerer, Tyskland/Portland Thorns/Brisbane Roar
3) Nilla Fischer, Sverige/Wolfsburg
4) Lena Goessling, Tyskland/Wolfsburg
5) Verónica Boquete, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt och Lotta Schelin, Sverige/Lyon
7) Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård, Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg och Caroline Seger, Sverige/Tyresö/PSG
10) Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
11) Lena Lotzen, Tyskland/Bayern München
12) Melanie Behringer, Tyskland/Frankfurt/Bayern München, Karen Carney, England/Birmingham, Louisa Necib, Frankrike/Lyon och Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
16) Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign, Anja Mittag, Tyskland/Rosengård, Wendie Renard, Frankrike/Lyon och Julia Simic, Tyskland/Potsdam
20) Patrizia Panico, Italien/Torres

Bästa spelare i Asien 2014
Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisband Roar

Övriga nominerade:
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

Bästa spelare (MVP) i Asiatiska mästerskapen 2014
Aya Miyama, Japan/Okayama Yonugo Belle

Bästa spelare i Afrika, Caf Awards
Nominerade:
Annette Ngo Ndom, Kamerun/Amazon Grimstad
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels
Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp

Bästa spelare i Afrikanska mästerskapen 2014
Asisat Oshoala, Nigeria/River Angels

Bästa spelare i D1 Feminine 2013/14
Gaetane Thiney, Juvisy

Övriga nominerade
Camille Abily, Frankrike/Lyon
Lotta Schelin, Sverige/Lyon

Bästa spelare, Tyskland 2013/14 (Fussballerin des Jahres)
Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg

Concacaf, Female player of the year

1) Abby Wambach, USA/WNY Flash
2) Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
3) Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

Hope Solo

Hope Solo

VM-kval, Concacaf, allstarlag

Hope Solo, USA/Seattle Reign
Diana Sáenz, Costa Rica/University of Southern Florida
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Whitney Engen, USA/WNY Flash
Meghan Klingenberg, USA/Houston Dash
Kennya Cordner, Trinidad och Tobago/Seattle Sounders
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG
Christen Press, USA/Chicago Red Stars
Abby Wambach, USA/WNY Flash
Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United

USA:s bästa spelare 2014. Pris utdelat av US Soccer

Lauren Holiday

Övriga nominerade:
Sydney Leroux
Carli Lloyd
Christen Press
Abby Wambach

Bästa spelare (MVP) i USA:s liga NWSL

Kim Little, Seattle Reign/Skottland

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

Allstarlag i NWSL 2014

Alyssa Naeher, USA/Boston – årets målvakt
Kendall Fletcher, USA/Seattle Reign
Ali Krieger, USA/Washington
Christie Rampone, USA/Sky Blue
Becky Sauerbrunn, USA/Kansas City – årets back
Veronica Boquete, Spanien/Portland
Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
Kim Little, Skottland/Seattle Reign
Lauren Holiday, USA/Kansas City
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Amy Rodriguez, USA/Kansas City

Sveriges bästa spelare 2014 – Diamantbollen

Lotta Schelin

Damallsvenskans bästa spelare 2014

Anja Mittag

Allstarlag i damallsvenskan 2014

Stephanie Labbé, Kanada/Kif Örebro
Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård
Anita Asante, England/Rosengård
Emma Berglund, Sverige/Umeå
Faith Ikidi, Nigeria/Piteå IF
Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
Sara Björk Gunnarsdóttir, Island/Rosengård
Pernille Harder, Danmark/Linköpings FC
Lieke Martens, Holland/Göteborg FC
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – årets spelare
Manon Melis, Holland/Göteborg FC.

MVP i Nadeshiko League 2014

Michi Goto, Japan/Urawa Reds

Allstarlag i Nadeshiko League 2014

Miho Fukumoto, Japan/Yunogo Belle
Azusa Iwashimizu, Japan/NTV Beleza
Shiho Kohata, Japan/Urawa Reds
Ruka Norimatsu, Japan/Urawa Reds – även årets nykomling
Saori Ariyoshi, Japan/NTV Beleza
Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza
Aya Miyama, Japan/Yunogo Belle
Hikaru Naomoto, Japan/Urawa Reds
Megumi Kamionobe, Japan/Niigata
Yuika Sugasawa, Japan/Chiba
Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa

Bästa spelaren i Kanada 2014
Omröstning:

1) Christine Sinclair, Portland Thorns
2) Erin McLeod, Houston Dash
3) Sophie Schmidt, Sky Blue

Players Player of the Year, engelska WSL

Ji So Yun, Sydkorea/Chelsea LFC