Etikettarkiv: svenska fotbollförbundet

Schelin, Asllani, Omarsdottir, Mallbacken, Sunnanå och lite till

Publicerad den av
2

Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.

* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.

* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.

Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.

Kirsten van de Ven

I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?

I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?

Christen Press

Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.

I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.

I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.

Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.

* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.

F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.

* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.

För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:

1) Manya Makoski (från USA)   31 mål
2) Adelina Engman                    25
3) Hayley Lauder (Skottland)    18

* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.

Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.

* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.

Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.

För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.

Homare Sawa

Homare Sawa

* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.

Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.

* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.

* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…

Pia är klar – och hon har mycket att jobba med…

Publicerad den av
Svara

Alldeles nyss blev det officiellt: Pia Sundhage är svensk förbundskapten. Nyheten släpptes på förbundets hemsida några minuter efter midnatt svensk tid.

Kan ni tänka er en motsvarande presentation av en ny förbundskapten för herrlandslaget? Alltså att namnet släpps mitt i natten, strax efter att huvuddelen av Sveriges tidningar gått i tryck? Knappast va.

Stackars Sundhage, som skall behöva jobba med ett lag som det egna förbundet fullständigt skiter i. Känslan är att hon kommer att få mycket att ta tag i…

Dags att släppa de orimliga kraven på kommunerna

Publicerad den av
4

Det har hänt så mycket inom svensk damfotboll de senaste dagarna att jag inte vetat i vilken ända man skall börja.
För det finns verkligen mycket att kommentera kring det ekonomiska kaos som råder i damallsvenskan.

Konkurshotet som vilade över Kif Örebro har jag skrivit om. Men det verkar ju tillfälligt vara avvärjt. För Kifs rop på hjälp hann ju knappt lämna styrelserummet förrän kommunen lovade att ställa upp och rädda klubben.
Det var förstås bra för Kif – och för damallsvenskan. För konkurser i etablerade klubbar är verkligen inget damfotbollen behöver nu.

Men rent principiellt är jag tveksam till att kommuner går in och räddar klubbar i kris. Det har jag varit ända sedan Helsingborgs IF:s herrar räddades av kommunen för ett antal år sedan.
Jag förstår reklamvärdet för kommunen med elitidrott, men tycker inte att mina skattepengar skall gå till att rädda föreningar som betalar högre löner än de har råd med. Klubbarna måste lära sig att ta större ansvar för sin ekonomi.

Jag tycker ju i och för sig att det är väldigt mycket mer behjärtansvärt att rädda Kif Örebro än Helsingborgs IF, då skillnaden i lönenivå och omsättning är gigantisk. Men som sagt, principen är ändå fel.

Överhuvudtaget tycker jag att svenska elitklubbar i fotboll ställer orimliga krav på sina kommuner.

Det var ju inte bara Kif Örebro som ropade på hjälp i går. Även Jitex BK såg sin verksamhet hotad. Det kostar klubben en halv miljon kronor att spela sina matcher på Valhalla i Göteborg i år. Och när deras normala hemmaplan Åby IP åter är klar för spel så verkar den inte nå upp till de krav som krävs för att godkännas för damallsvenskt spel till säsongen 2014.

Först skall jag slå fast att jag tycker att det är synd om Jitex, som i det här fallet har fått löften från Mölndals kommun om en godkänd arena. Men samtidigt kan jag inte sluta att förvånas över hur förbund och klubbar tar för givet att kommunerna skall stå för de miljoninvesteringar som krävs för att förbund och klubbar skall kunna tjäna extra mycket pengar.

Det finns väl inget som säger att en svensk kommun är skyldig att hålla sina elitklubbar med superarenor.

När klubbarna sitter på konferens med SvFF och EFD och bestämmer om nya, svindyra arenaregler måste de väl vara beredda att betala priset själva?

Det är inte svårare än att klubbarna köper loss mark, och bygger sina egna arenor. Eller så får väl förbundet gå in och bekosta arenorna.

För som sagt, det är orimligt att förbund och klubbar kräver att kommunerna skall lägga upp miljontals kronor för att möta nya regler som kommunerna inte har fått vara med och påverka.

Men klubbar och förbund skäms inte för att ta beslut som andra skall betala. Efter sina möten går de raka vägen till sina kommuner och kräver stora ombyggnader. Och skulle kommunen säga nej, då gråter klubbarna ut i media och får det att verka som att det är kommunen som är den stora boven.

Jag förstår förstås meningen med arenakraven. Jag förstår att tv-kanalerna sätter press på klubbarna för att kunna erbjuda bästa sändning.
Men tycker ändå att kraven är löjliga i damallsvenskan. Jag tycker att det är mycket viktigare att pengarna går till att utveckla produkten, än till paketeringen.

När jag står inför valet mellan högkvalitativ choklad i billig förpackning, eller billig choklad med högkvalitativ förpackning, då väljer jag förstås alltid det förstnämnda.
Visst, det tar garanterat lite längre tid att inse att den chokladen som ser tråkigast ut ändå är den bästa. Men när man väl hittat en kvalitetsprodukt byter man inte bort den.
Däremot så låter sig inte folk luras av en fin förpackning mer än en gång. Har man väl testat, och blivit missnöjd – då dröjer det till nästa test.

Fullsatt på Vittsjö Idrottspark

2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark

Att Kif Örebro på grund av arenakrav tvingas spela sina hemmamatcher på en pinsamt tom Behrn Arena gör inte fotbollsupplevelsen större. Inte alls.
Det är en väldigt mycket trevligare inramning med 2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark än det var med 2282 på Borås Arena i fjol.

Jag hade mycket hellre sett att alla damallsvenska klubbar hade krav på att ha ett F19-lag med heltidsanställd tränare, än en arena med planvärme, 100 vip-stolpar och 1000 sittplatser under tak.

För som jag ser det är det först när chokladen är så bra att den säljer, som man kan börja lägga pengar på att göra förbättringar av förpackningen.

Och nu säljer inte damfotboll på klubbnivå någonstans i världen. Det borde därför vara högsta prioritet att jobba på att utveckla spelet – inte på att förbättra läktare, strålkastare och omklädningsrum.

Handen på hjärtat, visst bör Sundhage nobba Sverige?

Publicerad den av
1

När skall Pia Sundhage ta över som svensk förbundskapten?

Frågan har varit uppe rätt ofta de senaste åren. Och sedan Sverige åkte ur OS i fredags har den blivit hyperaktuell. Så aktuell att den till och med lämnade sportsidorna och kom upp på ledarplats i Aftonbladet.

Aftonbladets ledare om Sundhage

Den här sidan var lämpligt nog inne i Aftonbladet i torsdags, alltså på finaldagen. I går hade sedan varje svensk tidning med lite självaktning sportkrönikor på samma tema.

Och i dag var Sundhage hos SVT och fick svara på frågor. Klippet finns här. Jag har inte sett det ännu, och det är 20 minuter långt.

Men jag har förstått att Sundhage återigen sa att det är en dröm att bli svensk förbundskapten. Men att hon också sa att hon skall prata med USA:s förbund i dag, och att hon har ett drömjobb som det är nu – och att resursfrågan är avgörande för hennes framtid där.

Sverige verkar alltså inte stå högst på hennes önskelista i nuläget.

Och jag tycker i så fall att det är helt rätt.

För jag tycker att det är hög tid att en kvinna får ta över som chefstränare i ett elitlag inom herrfotbollen. Inte för att jag tycker att allsvenskan är mer prestigefylld än OS och VM med USA, för det gör jag förstås inte – inte alls.
Men det finns barriärer som är viktigare att medaljer.

Jag tror att barriären bör brytas i Sverige – eller möjligen i USA. Och den kvinna som är närmast att göre det är just Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Så länge hon är kvar hos USA:s landslag är hennes marknadsvärde som högst. USA är bäst, har överlägset flest toppspelare, och dessutom inga riktigt stora mästerskap förrän VM om tre år. Det gör att Sundhage kommer att kunna leva på sitt OS-guld i flera år.

Tar hon över efter Thomas Dennerby som förbundskapten för det svenska landslaget kan marknadsvärdet däremot sjunka snabbt.
Visst kan Sverige ta EM-medalj nästa år. Men det är långt ifrån säkert. Och vid missad medalj är hon plötsligt väldigt långt ifrån glödhet.

Jag har förstått att Sundhage själv är sugen på att bryta barriären. Och för damfotbollen skulle det vara ett mycket viktigare steg än att Sverige får en ny förbundskapten.

Jag hoppas verkligen att någon klubb är beredd att ge Sundhage chansen. Gais hade ju mått bra av hennes entusiasm. Och Örebro. Plus ganska många fler.

Och efter det, när barriären är bruten – då vill jag att Pia Sundhage blir svensk förbundskapten. Visst vore det stort?

Vilket land blir först att säkra EM-biljetterna?

Publicerad den av
Svara

Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.

Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.

Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.

Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?

Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.

De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30

Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.

Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.

Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.

Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.

Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.

Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.

Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.

Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.

Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.

Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?

Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.

Knökat i Philadelphia – och Kobe

Publicerad den av
1

Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.

När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.

US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.

* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.

* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.

Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.

De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.

* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.

Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?

Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.

* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.

Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.

* Slutligen här är en länk med ett reportage om Marta i Tyresö från brasiliansk tv.

Storseger mot Skottland – den hade det varit kul att få se

Publicerad den av
1

Sverige vann som bekant dagens bortalandskamp med 4–1 (2–1) mot Skottland efter två mål vardera av Lotta Schelin och Sofia Jakobsson.
Målen går att se i det här klippet från dagens Sportnytt. Schelins 1–0-mål är riktigt snyggt:

Sverige spelade tydligen 4-2-3-1 i första halvlek och 4-4-2 i den andra i dag. Det hade varit kul att se hur Schelin/Jakobsson fungerade som snabb anfallsduo.
Men som vanligt sändes inte landskampen någonstans. Så jag har inte sett mer än de där målbilderna som SVT tack och lov stod till tjänst med.

Jag tycker rent ut sagt att det är skandal att Svenska Fotbollförbundet inte ens kan fixa en egen stream från landskamperna.
Det är klart att det aldrig kan skapas något större intresse kring laget när det i princip bara spelar på bortaplan – och att matcherna aldrig går att se på tv eller dator.
Hade jag suttit i organisationen för EM 2013 hade jag gråtit över hur illa mästerskapets främsta dragplåster – vårt eget landslag – misshandlas av sitt eget förbund.

Jaja. Att kommentera en match som man inte sett är ju meningslöst. Så jag har inte mer att komma med från matchen. Tyvärr.

Är Edlund en OS-spelare?

Publicerad den av
1

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Rätt val av leende Lotta – som är på väg mot München

Publicerad den av
Svara

GP skrev idag om att Lotta Schelin förlänger sitt kontrakt med Lyon med 1+1 år. Synd för allsvenskan, men ett klokt beslut från Schelin.
För vem vill inte vara välbetald stjärna i världens bästa lag?

Dagens förkrossande 5–1-seger mot de tyska ligaledarna Turbine Potsdam visar verkligen att Lyon är bäst i världen.
Den enda klubb som skulle kunna konkurrera med de franska mästarinnorna är väl japanska mästarlaget Inac Leonessa Kobe, som har en stor del av Japans världsmästarinnor i truppen. Apropå Kobelaget, så vann de sin ligapremiär i Nadeshiko League idag med 7–0 mot Speranza FC från Takatsuki, Osaka. Mål från den matchen kan du se här, efter några minuters intervjuer på japanska.

Åter till Lyon och Schelin. Det franska storlaget hade avgjort Champions Leaguesemifinalen mot Potsdam redan efter halva den första halvleken i dagens hemmamöte.
Det var en extremt blöt plan, och målen regnade också in i strid ström i början. Efter 23 minuter stod det redan 3–0 efter mål av Amandine Henry, Camille Abily och Schelin.
Henry drog iväg en grym vänsterkanon, Abily satte en läcker frispark och Schelin gjorde ett typiskt forwardsmål, där hon satte bollen lågt vid bortre stolpen med vänstern.

Efter paus utökade först Lara Dickenmann till 4–0 och sedan Abily till 5–0. Det var inte svårt att se att Potsdams extrema man-man-markering inte funkade mot så här bra motstånd. Tyskorna hängde helt enkelt inte med.
På slutet blev Bianca Schmidt första spelare att göra mål på Lyon i den här upplagan av Champions League. Men det spelar ingen roll för sammandraget. Utan 5–1 innebär att Lyon kommer att spela final i München den 17 maj. För det här kan aldrig Potsdam vända hemma på söndag.
Antonia Göransson spelade för övrigt från start för tyskorna. Men Göransson hade en tung dag, och byttes ut i minut 61.

I finalen kommer Schelin troligen att ställas mot två andra svenskor i Sara Thunebro och Jessica Landström. Om de nu får speltid för sitt FFC Frankfurt i finalen. För jag känner mig rätt säker på att FFC kommer att spela i München.
I dagens semifinal mot Arsenal i London satt Thunebro på bänken hela matchen. Däremot fanns Landström med i startelvan.
Och om det räckte med 23 minuter för Lyon, så behövde Frankfurt 90 minuter plus tre minuters övertid för att koppla segergreppet mot Arsenal.

Jag har inte sett något av matchen mer än målen. För Eurosport sänder bara sammandrag i Sverige. Och jag hittade ingen stream.
Men här är ett klipp med målen från London, och fyra av de fem från Lyon.

I klippet noteras att schweiziska Ana-Maria Crnogorcevic gjorde 0–1 på ett mål som är en kopia av Lotta Schelins mål från idag. Och att Ciara Grant enkelt kunde nicka in 1–1 efter att hela Frankfurtförsvaret agerat bolltittare på en hörna.
På tre minuters övertid avgjorde Kerstin Garefrekes när hon slog in bollen från nära håll med vänstern. Därmed måste Arsenal göra minst två mål i Frankfurt i returen på lördag. Det tror jag inte att de gör.

Jessica Landström byttes ut i minut 78, och in kom i stället Kim Kulig. Såvitt jag kan se var det den tyska landslagsmittfältarens första spelminuter sedan hon drog av korsbandet i VM-kvartsfinalen mot Japan i fjol. Kul att se henne på planen igen.

Jag avslutar med mer om Schelin, och hennes förlängda kontrakt. Visst hade det varit kul att få se henne i damallsvenskan. Men som sagt, ett bättre lag än Lyon kan hon inte spela för. Klubben betalar höga löner, har ett stabilt publikstöd – och är alltså bäst i världen.
Den svenska publiken får nöja sig med att njuta av Schelins konster när hon spelar med landslaget.
Och här har jag lite funderingar.

Den största stjärnan i världens bästa lag är alltså svensk. Trots det är hon ingen superstjärna här på hemmaplan.
Visst, jag har sett henne i några tv-soffor under vintern, och i ett par intervjuer. Men det räcker inte. Känslan är att hon är mycket större i Frankrike än vad hon är i Sverige.
Varför är det så?

Hur kan förbundet ens acceptera det? De borde börja hårdlansera henne inför hemma-EM nästa sommar.
Leende Lotta borde vara som gjord för att få bära svensk damfotboll. Jag kan i alla fall inte se någon bättre. Det går ju inte annat är att älska henne. Alltid glad, trevlig – och med glimten i ögat. Ja, helt enkelt ett oslagbart affischnamn.
När skall marknadsavdelningen på Svenska Fotbollförbundet förstå det?

Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?

Publicerad den av
Svara

Det är jobbigt att vara kritisk hela tiden, men jag kan inte låta bli. Jag tycker att Svenska Fotbollförbundet gör ett otroligt dåligt jobb med damlandslaget. Och jag fattar inte hur de skall lyckas locka någon publik till nästa års EM.

Jag ser nämligen nu att jag inte var det minsta koncentrerad när jag läste igenom förbundets nyhet om För-EM-turneringen i juni. Där framgår bland annat varför tjejerna inte heller den här gången får tillgång till sin egen nationalarena, något som jag undrade över i mitt förra inlägg.
I texten finns även andra svar, och de är av en sådan karaktär att man både blir besviken och uppgiven. Det står bland annat så här:

”Då matcherna spelas mitt under herrarnas EM-slutspel i Polen/Ukraina, så bedöms de utvalda arenorna vara av lagom storlek. I Göteborg är EM-arenan Gamla Ullevi dessutom sedan tidigare bokad för storbildsvisningar av de svenska herrarnas EM-matcher.”

Förbundet räknar alltså inte med att kunna locka någon publik till matcher med världens bästa lag. De verkar inte ens försöka göra ett försök.

Rambergsvallen tar maximalt 7000 åskådare. I min värld borde Sverige–Japan kunna locka fler än så med rätt marknadsföring. Speciellt som matchen spelas en dag då det är speluppehåll i herrarnas EM – och där Sverige kanske redan är på väg hem.

Och frågan som dyker upp i huvudet som ett brev på posten är hur EM-arrangören skall kunna få någon publik nästa år om de inte klarar av att nå femsiffriga publiksiffror på Sveriges möten med två av världens just nu tre bästa länder.

Visst, EM innebär tävlingsmatcher, det gör inte den här turneringen. Och det är förstås en stor skillnad.

Men det är uppladdning inför OS. Och de här matcherna kommer sannolikt att hålla högre klass än i princip alla EM-matcher. I Europa är bara Tyskland uppe på Japans och USA:s nivå. Sedan kommer Frankrike, Sverige och England en bit bakom.

Vid den damallsvenska upptaktsträffen förra veckan pratade Karen Espelund, ledamot av Uefas exekutivkommitté om EM. Hon vände sig till Svenska Fotbollförbundets Göran Havik och sa:

”VM i fjol var en ögonöppnare för många. Nu kan vi inte nå Tysklands publiksnitt nästa år, och frågan är vilken nivå vi skall lägga ribban på. Skall vi inte, Göran, i vart fall dubbla Finland?”

Havik svarade kort:

”Ungefär så”.

EM i Finland 2009 lockade 134 907 åskådare, vilket motsvarar 5396 i snitt. Den sämsta publiksiffran var 1112, och den bästa var 16324 på Finlands öppningsmatch mot Danmark.

Hur de svenska arrangörerna skall kunna snitta närmare 11 000, när de inte tror sig kunna locka 7000 till Sverige–Japan är för mig en gåta. Men jag hoppas min oro är obefogad. De kanske vet vad de gör.

I England får du se fler mål

Publicerad den av
Svara

Så var den damallsvenska premiäromgången färdigspelad. Jag hann se en halvlek av Göteborgs 2–0-seger mot Djurgården på tv.

Nu skall man inte dra några slutsatser av en omgång. Och tur det för båda lagen.
För sett till den halvlek jag såg får Göteborg nog vara nöjda om de blir fyra–femma till slut. Spelet var inte alls så genomtänkt som det brukar. Ofta dåligt kortpassningsspel, kryddat med långa lycka till-bollar.

Tur för Göteborg att Christen Press visade sig vara precis så vass som jag anade efter att ha sett henne i Champions League. Hon lär bli en profil i årets allsvenska.

Djurgården? Jo, de visade inget som tyder på att de skall kunna undvika den bottenstrid som de tippats bli indragna i. Visst var de ok defensivt, men offensivt?
Göteborgs press i andra halvlek var högst bristfällig, och det öppnades ytor för Djurgårdskontringar. Men Stockholmslaget var extremt trubbigt när chanserna gavs.
Båda lagen måste höja sig rejält om de skall infria sina egna målsättningar.

* Vad gör man då efter en färdigspelad omgång? Jo, man vill se alla mål. Men tyvärr har inte Svenska Fotbollförbundet och/eller EFD samma service som de har i Englands WSL.
Den här länken, där man lägger upp videoklipp med höjdpunkter från alla matcher i WSL är ju helt underbar.
Jag antar att det är omöjligt att göra något liknande i damallsvenskan, med tanke på gällande tv-avtal. Synd.
För nu får man verkligen kämpa om man vill se några höjdpunkter. Och det är inte bra för marknadsföringen av serien.

* Lite har jag kämpat. Så en bit in i den här nyhetssändningen kan man se Umeå göra tre mål på Vittsjö. Målskyttar Tuija Hyyrynen, Linda Molin och Lina Hurtig. Men även en intervju med Emma Berglund – och gästernas historiska, första allsvenska fullträff någonsin finns med. Och Sofie Andersson:s mål är värt att ses.

* Till min lista över damallsvenska bloggare kan även läggas AIK-duon Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. De bloggar här.

Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen

Publicerad den av
5

Som helhet var gårdagens upptaktsträff en ganska trevlig historia. Men jag har ganska många synpunkter på hur dåligt Svenska Fotbollförbundet och Elitföreningen Damfotboll utnyttjade tiden, när de hade representanter för all större svensk media på plats.

En orsak till att ganska mycket tid gick förlorad var olika former av bristande kunskap. Den mest graverande var när nye förbundsbasen Karl-Erik Nilsson höll sitt välkomstanförande, och tackade Susanne Erlandsson för många års viktigt arbete i förbundsstyrelsen.
Som avslutning pekade Nilsson på SM-pokalen och sa att Erlandssons namn kommer att leve kvar länge inom svensk fotboll tack vare aktuell pokal.

Det pinsamma är ju att det inte är SM-bucklan som är Susanne Erlandssons pokal, utan cupbucklan. Och apropå inget så är den ohyggligt ful.
Det kan ha varit en ren tankemiss av Nilsson, men troligen inte. Det är helt tydligt att förbundets intresse för damfotbollen är rätt klent. Och att även kunskapsnivån är klen.

Att konferencieren Anna Brolin hade stora brister i sin kunskap om flera av de lag som hon intervjuade var förstås också mindre bra. Frågan om Vittsjös ledarsamarbete med Kristianstad var rent pinsam.
Och Brolin fick sig en näsbränna när Nilla Fischer frågade varför det var så mycket frågor om alla (manliga) tränare. Jag kommer inte ihåg Fischers exakta citat, men det var ungefär så här:

”Varför pratar vi så mycket om tränarna? Jag trodde att vi var här för att prata om lagen och stjärnorna.”

Vasst, och sant.
Skall damfotbollen flytta fram sina positioner behövs fler profiler. Och ursäkta att jag säger det, men damallsvenskan har bara tre intressanta tränarprofiler, och det är Torbjörn Nilsson, Stefan Rehn och Elisabet Gunnarsdottir.

Men det är profiler som Marta som lockar publik till arenorna, och inte tränare. Att förbundet inte passade på att ta en lagbild på alla närvarande stjärnor var ett självmål utan dess like. Enda officiella bilden som togs var i stället den på tolv tränare, varav elva män. Hur tänkte man där?

Och varför passade man inte på att lansera alla affischnamn hårdare? Att exempelvis världsstjärnan Vero Boquete inte nämndes med ett enda ord på upptaktsträffen var uppseendeväckande.

Egentligen är jag inte förvånad. För just profilering av sina stjärnor är ett viktigt ämne, där svensk damfotboll har väldigt mycket att lära. Ett ämne som jag kommer att återkomma till inom kort.

Till sist. Umeås landslagsback Emma Berglund har här författat ett trevligt blogginlägg om gårdagens upptaktsträff.

Lite tankar kring damfotbollens mediautrymme

Publicerad den av
4

Jag har just sett andra halvlek av Japan–USA i Kirin Challange Cup.
Matchen slutade 1–1, och den andra halvleken var bra, även om det inte var VM-finalklass. Men underbart att se en träningslandskamp med fullsatt arena där en högljudd hemmaklack skapar en skön ljudkuliss.

Alltså en ren motsats till det pinsamma arrangemang Svenska Fotbollförbundet satte ihop igår. Ljudkulissen är inte förbundets ansvar, även om det är i deras intresse att det är bra stämning på landskamperna. Däremot är det förbundet som får ta ansvar för att det bara såldes 2073 biljetter till matchen – något som förstås är under all kritik.

Apropå kritik såg jag efter Sverige–Kanada att exempelvis Aftonbladet fick ris för att de inte hade ett ord om matchen på sin hemsida. Ur ett jämställdhetsperspektiv är kritiken naturligtvis befogad. Men Aftonbladet är ett vinstdrivande företag. Och de skriver om det som de kan tjäna mest pengar på.

En bra måttstock på det är förstås hur stor publik arrangemanget lockar. Och med 13673 åskådare på Borås Arena (Elfsborg–Djurgården), 9561 på Gamla Ullevi (Gais–Häcken) och 4835 på Norrporten Arena (Sundsvall–Kalmar). Just nu ser cirka 20000 AIK ta emot Mjällby på Råsunda. I jämförelse så står sig 2073 på Malmö stadion slätt.
Lägg till att 7650 såg Leksand–Djurgården och 4483 såg Rögle–Bofors och 2462 var på Örebro–Timrå i ishockeyns kvalserie. Samt att IFK Kristianstad vann mot Alingsås i herrarnas handbollsslutspel inför 4086 personer.
Det är alltså inte konstigt att landskampen hamnar långt ner på prioriteringslistan. Tyvärr.

En liknande kritik har kvällstidningarnas fotbollsbilagor fått för att de bara innehåller cirka fem procent damfotboll när 25 procent av de licensierade spelarna är tjejer.
Fast det är ju inte den siffran som kvällstidningarna tar hänsyn till, utan vad läsarna är intresserade av. Och den bästa måttstocken där är alltså publiksiffrorna.

Ifjol hade herrarnas allsvenska totalt 1 758 348 åskådare medan damernas lockade 122 030. Det innebär att damerna har knappt sju procent av publiken, och sannolikt även uppskattningsvis sju procent av tidningsköparna.
Det försvarar damallsvenskans fattiga utrymme i bilagorna, men inte att delar av materialet var undermåligt. Men det är en annan sak, som jag redan avhandlat i den här bloggen.

I veckan gjorde förresten SVT och Idrottens Affärer en jämförelse av publiksnitt i landets alla lagidrotter. Där noteras att 119 svenska lag har haft över 1000 åskådare i snitt på sina hemmamatcher den senaste säsongen.
Bara fyra av de 119 var damlag – och samtliga kom från damallsvenskan. Det var Piteå (72:a plats), Tyresö (79:e), Malmö (91:a) och Umeå (93:e).

I jämförelsen har damallsvenskan tappat en plats från förra året, då man var Sveriges tionde största serie sett till publiksnitt. Nu hamnade damallsvenskan på elfte plats.
Så här såg det för övrigt ut:
1) Allsvenskan, fotboll, herrar        7326 i snitt
2) Elitserien, ishockey, herrar        6393
3) Elitserien, speedway, herrar      2898
4) Allsvenskan, ishockey, herrar    2607
5) Superettan, fotboll, herrrar        2423
6) Elitserien, bandy, herrar            1562
7) Elitserien, handboll, herrar         1338
8) Allsvenskan, speedway, herrar  1040
9) Superligan, innebandy, herrar    1014
10) Basketligan, herrar                    996
11) Allsvenskan, fotboll, damer        924

Blir det megafiasko i Malmö?

Publicerad den av
3

Åtta och en halv månad efter VM-bronset skall landslaget i morgon äntligen visa upp sig på hemmaplan. Fast glöm festrubrikerna. Tvärtom luktar det fiasko lång väg. 1600 biljetter sålda i förhand är pinsamt dåligt.

Svenska Fotbollförbundet verkar göra allt för att det skall bli ett misslyckat arrangemang. Eller snarare, man gör ingenting för att matchen skall märkas.
Inte ens på sin egen hemsida har man gjort reklam för landskampen. Först sent i kväll fick man upp en text där som luktar match. Den har den otroligt lockande rubriken ”Försvarsspelet i fokus mot Kanada”.

SvFF vet hur man gör reklam för sina bästa tjejer.

Och jo, jag vet mycket väl att det är herrarna som drar in pengarna till förbundet, och betalar för tjejernas verksamhet. Men det är inte konstigt att tjejerna inte ger några intäkter, i varje fall inte när förbundet visar sådant här totalt ointresse för att göra reklam för sitt landslag.
Jag har massor av gånger det senaste halvåret strött dynga över trött marknadsföring. Det här är någon form av bottennapp. Och det får mig att undra över om förbundet är mäktigt att fixa EM-arrangemanget nästa år.

Se bara på den här artikeln från förbundets hemsida. Den handlar om att man jobbar på att marknadsföra EM runt om i världen. Vilket sanslöst slöseri med tid.
Här är ett tips i all välmening: Skit i Afghanistan, Dubai, Hong Kong, Nepal och Oman. Lägg i stället all kraft på att göra svenskarna medvetna om att vi skall ha EM här. För sannolikt kommer 90 procent av publiken 2013 att vara svensk. Minst. Resten lär komma från våra grannländer. De långväga besökarna kommer däremot troligen att bli väldigt lätträknade.

Så till den svenska startelvan i morgon. Den ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Stina Segerström, Charlotte Rohlin, Marie Hammarström – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Therese Sjögran – Lotta Schelin.

Jag har väldigt svårt att förstå varför inte Antonia Göransson får plats från start. Hon var näst bästa svenska spelare i Algarve efter Lotta Schelin i de två matcher jag såg, och har varit lysande i de tre Potsdammatcher jag sett på tv på sistone.
Annars är det förstås mest intressant att se hur backlinjen klarar av Kanadas vassa anfall med Melissa Tancredi, Christina Julien och målmaskinen Christine Sinclair.
Allra viktigast i backlinjen blir det för Lina Nilsson att visa klass. Det här kan vara hennes sista chans att visa att hon borde vara med i OS-truppen. Och intressant också att Marie Hammarström får ny chans som vänsterback. Det förra testet – mot Tyskland i Algarve – var ingen succé. Fast å andra sidan var det inte många svenska spelare som fick godkänt i den matchen. Men om Dennerby skall kunna hålla nere antalet backar i OS-truppen till sex så krävs nog att Hammarström visar sig vara en fullgod kandidat för ytterbacksjobbet.

Jag har sett Kanada rätt mycket i år. Och precis lika vassa som man är framåt, lika svaga är man defensivt på mittfältet. Där gäller det att vinna bollar, och snabbt sätta i djupled mot Schelin och Jakobsson.

Äntligen – förbundet följer Islandsmatchen minut för minut

Publicerad den av
Svara

Som bekant har jag gnällt på hur Svenska Fotbollförbundet följer och marknadsför sitt damlandslag.
Medan förbundet med rätta kräver att klubbarna i allsvenskan – både herrar och damer – samt superettan minutrapporterar från seriematcherna så bryr sig inte förbundet självt om att rapportera från damlandslagets matcher.

Men idag händer det något positivt. Inte så att man rapporterar på sin hemsida – vilket hade varit det bästa. Men förbundet har i alla fall lovat att följa matchen mot Island (avspark 14.30) via sin landslagssida på Facebook. Och det är ju bra.

Som boråsare tycker jag förstås också att det är kul att Johanna Almgren får chansen från start i nummer tio-rollen. Den roll som enligt förbundets hemsida är skapt för Caroline Seger hade alltså Therese Sjögran mot Island, och nu är det Almgrens tur.
Men visst, det är bra att landslagsledningen provar flera spelare i olika roller.

Och det är mycket nytt i dagens uppställning. Utöver Almgren är Jessica Landström som kantlöpare ett intressant test. Jag tycker att Landström är för dålig i det felvända spelet för att ha hand om den enda forwardsplatsen i 4-2-3-1-uppställningen. Men på kanten kan hon kanske komma till sin rätt.
I forwardsrollen är Lotta Schelin förstås gjuten. Och man förstod av eftersnacket att hon varit lysande mot Kina. Så här sa Johanna Almgren till Göteborgsposten:

”Kanske var vi lite passiva i den första halvleken, men Schelin höll kinesiskorna sysselsatta på egen hand.”

Lovande. För Lotta måste nog hitta sin VM-form om vi skall kunna hoppas på OS-succé till sommaren.
I övrigt kan man konstatera att det är just Almgren och Emma Berglund som utsätts för hårdast test av de spelare som inte var med i VM-truppen – Stina Segerström undantagen eftersom hon säkerligen varit med i Tyskland om hon inte varit skadad. Susanne Moberg känns således som den som är längst från en OS-plats av alla spelare i Algarvetruppen.

Så här ser förresten dagens startelva ut: Kristin Hammarström – Annica Svensson, Stina Segerström, Emma Berglund, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Jessica Landström, Johanna Almgren, Antonia Göransson – Lotta Schelin.