Fotskadan jag skrev om här stoppar Kosovare Asllani från spel i VM-kvalkampen mot Polen i Malmö på lördag.
Elin Rubensson är inkallad i stället för Asllani. Mer om det kan man läsa här. Rubensson är ju en användbar spelare, eftersom hon kan spela på många olika positioner. Hon har en mycket stor potential, och man hoppas ju verkligen att hon snart skall få sitt stora genombrott. I år i Malmö har hon spelat fem matcher från start, och gjort tio inhopp. Det är en minskning mot i fjol då hon startade i tolv matcher, och gjorde sju inhopp. Trenden är lite oroande, för man hade ho hoppats att hon skulle flytta fram sina positioner och ta lite större plats i laget i år.
Elin Rubensson
Till EM-kvalmatchen är för övrigt fler än 5000 biljetter sålda. Det är ok, men man hoppas ju att det skall kunna bli en femsiffrig publiksiffra. För här har förbundet sin chans att kunna rida lite på EM-vågen.
I damallsvenskan har EM inte påverkat intresset på något som helst sätt. Publiksnittet ligger nu på 744, mot 738 inför EM. Jag har tidigare skrivit om att jag inte förväntade mig någon ökning eftersom EM knappast ökar engagemanget för de damallsvenska klubbarna.
Däremot hoppas man ju att förbundet kan utnyttja publiksuccéerna från EM och hålla uppe intresset för landslaget. Efter VM-bronset 2011 misskötte man sig något så vansinnigt.
Nu verkar man ha gjort ett bättre jobb, för kan man fortsätta sälja biljetter under veckan borde det kunna bli 10000 på Swedbank Stadion, och det är ju en riktigt bra siffra.
I går tittade jag på Bayern München–Freiburg. Redan innan dess att Lena Lotzen hade nickat in 1–0 började jag fundera över nickstarka forwards. Och framför allt över bristen på sådana i Sverige.
Lena Lotzen
Mina funderingar började när jag hörde den tyska kommentatorn konstatera att Sarah Hagen har Abby Wambach som sin förebild. Precis som sin idol har Hagen blivit makalöst duktig i luftrummet. USA har en till ung, talangfull powerforward i PSG-stjärnan Lindsey Horan.
Jag satt och försökte komma på fler utpräglade powerforwards när Lotzen nickade in sitt mål. Hon är egentligen mer en löpstark djupledsspelare. Men hon är även riktigt stark i luftrummet.
I den tanken slog det mig att Sverige måste vara det enda landet på världsrankningens topp tio som saknar en nickstark forward. Till och med kortväxta Japan har bättre nickstyrka i sina offensiva led, främst genom Yuki Ogimi, men även genom Homare Sawa som kompenserar sin korthet med en lysande tajming.
Vi i Sverige har verkligen inte en enda nickspecialist. Och vad värre är, vi verkar inte vilja ha några heller. För vi verkar bara till 100 procent prioritera snabbhet på elitnivå.
Och jag håller med om att snabbhet är den klart viktigaste egenskapen för forwards i damfotboll. Eftersom tjejernas plan är 10–15 procent större än herrarnas (sett till de fysiska förutsättningarna) ökar snabbhetens betydelse ungefär med minst samma procentsats.
Men ju jämnare och tätare matcherna blir på högsta elitnivå, desto viktigare blir det att kunna variera ett rakt spel i djupled med ett inläggsspel.
I övriga länder i världstoppen får man nu fram forwards som både har snabbhet och bra huvudspel. Jag tänker bland annat på Alex Morgan, Lotzen, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg.
Ada Stolsmo Hegerberg
Sverige brukar ha den längsta truppen av alla lag i mästerskapen. Trots det har vi inte en enda offensiv spelare som kan vinna en regelrätt nickduell. Det är ett vansinnigt underbetyg till vår spelarutbildning.
För kolla på spelarna i vårt A-landslag. Lotta Schelin hade kunnat vara bra i luften, men lider av migrän och måste undvika nickande. Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Jenny Hjohlman, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Antonia Göransson är inga spelare du lyfter in höga inlägg mot.
Det här är ju Pia Sundhage väl medveten om. Följden blev att Sverige struntade i de traditionella inläggen i EM och i stället valde att ta sig ner till kortlinjen och spela snett inåt bakåt.
Problemet är att jag inte hittar några nickspecialister bland forwards i flicklandslagen heller. Det verkar alltså som att förbundskaptenerna för våra ungdomslandslag till 100 procent letar snabbhet när de letar forwards och yttermittfältare.
De lite mer storväxta spelarna, de som kan nicka, de placeras som mittbackar eller möjligen defensiva innermittfältare. Eftersom vi har nickstyrka i backlinjen gör vi en del nickmål på fasta situationer. I EM gjorde vi fyra nickmål. Men bara ett av dem var i vanligt spel.
Ett problem är att medan nickstyrka närmast är en förutsättning för att lyckas inom herrfotbollen så kommer du väldigt långt inom damfotbollen bara på snabbhet. Många tar sig hela vägen till damallsvenskan utan att kunna nicka. Det gör att många forwards saknar drivkraften att lära sig att nicka – de klarar ju sig ändå.
Det där är förödande för landslaget, som ju skriker efter en nickstark anfallsspelare.
När folk frågar om varför tjejer ofta är mindre bolltrygga än killar brukar jag skylla på skolgårdarna. Där spelar killar och tjejer tillsammans, men det är killarna som har bollen mest, medan tjejerna mest är kompletteringsspelare. Och det man tränar på blir man bättre på. Alltså blir killarna bättre på att hålla i bollen, medan tjejerna blir bättre på att vara kompletteringsspelare.
Men på skolgårdarna utvecklar man sällan något huvudspel. Så i det här fallet kan man inte skylla på dem. Boven är snarare den redan nämnda bristen på behov av huvudspel inom all flickfotboll och inom damfotboll under högsta elitnivå.
Den verkligheten är inte lätt att ändra på. Så frågan är hur vi skall få fram nickstarka spelare. Den har jag inget svar på. Inte mer än att jag tycker att flicklandslagens förbundskaptener bör prioritera spelare med tajming i luftrummet när de väljer forwards.
En talang som har ett utvecklingsbart huvudspel är Lina Hurtig. När hon vuxit till sig, och fått några kilo muskler till på kroppen borde hon kunna bli en bra nickare. Frågan är dock om hon spelar forward då.
När hon spelar i flicklandslag används hon dock ofta som central mittfältare, eftersom hon dessutom är bolltrygg och kreativ. Och den typen av mittfältare har vi ju också ett skrikande behov efter.
Lina Hurtig
Men en uppmaning till unga, talangfull forwards som exempelvis Hurtig, Marija Banusic och Stina Blackstenius är att träna nickning. Varje dag. Det kommer både ni och vårt landslag ha nytta av.
* För övrigt blev det tre mål i den där tyska matchen. Alla tre kom på nickar i samband med fasta situationer. München gjorde två och Freiburg ett. De går att se på det här klippet.
Nästa vecka är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Och för första gången på nästan tre år skall Sverige spela tävlingslandskamp i ett sådant uppehåll.
Men innan vi går in i VM-kvalet skall det spelas en mängd ligamatcher runt om på vår kontinent. Företrädelsevis är det söndag som är matchdag under helgen. I damallsvenskan omgången uppdelad mellan söndag och måndag.
Med både Malmö och Tyresö i lätt sviktande form är ju varje match hyperintressant nu i den damallsvenska guldstriden. Malmö spelar på söndag, och borde plocka tre säkra pinnar borta mot Jitex. Men Mölndalslaget höll emot bra i våras, så kanske…
Är det förresten något som hört något om läget med Jitex finska affischnamn Minna Meriluoto och Annica Sjölund? De har varit borta rätt länge nu. Kommer de att spela något mer den här säsongen, tro?
Jitex erbjuder för övrigt fri entré på matchen. Undra vad det kan innebära för publikintresset?
Tyresö spelar på måndag i Umeå. Det borde också vara tre säkra poäng, då UIK är väldigt formsvagt. Bara Vittsjö och Sunnanå har tagit färre poäng än Umeå på sina fem senaste matcher.
Apropå Tyresö presenterade Washington Spirit i går sin nya manager. I texten, som går att läsa här, framgår även att Ashlyn Harris skall återvända till klubben nästa säsong. Därmed väcks frågan om vem som blir Tyresös förstamålvakt efter jul. Det känns som att mästarklubben lär få jobba hårt under nästa transferfönster också…
Här är förresten målen från Tyresös 2–1-seger mot Vittsjö:
I nedflyttningsstriden börjar klockan klämta för Mallbacken. Laget behöver nog ta tre poäng hemma mot Kif Örebro på söndag för att blåsa liv i spänningen i botten. För i sina fyra sista matcher skall värmländskorna möta både Malmö och Tyresö – matcher där det lär bli svårt att få med sin någon trepoängare.
Läget för Mallbacken blir inte bättre av att både Vittsjö och Piteå har goda chanser till varsin trepoängare på söndag. Vittsjö tar emot Sunnanå och för formstarka Piteå väntar hemmamatch mot Kristianstad.
Den sista matchen i omgången är matchen om tredje pris mellan Linköping och Göteborg. Den spelas på måndag.
* I Frankrike spelar alla de fyra topplagen i helgen mot lag de bör besegra. Av svensklagen har PSG bortamatch i morgon i Soyaux, medan både Montpellier och Lyon har söndagsmatcher på hemmaplan mot Yzeure Allier respektive Muret.
Jag har kollat runt, och hittar ingen uppgift om att någon av helgens matcher skall tv-sändas. Hittar jag ändå någon länk kommer jag att lägga upp den här.
* I Tyskland är helgens hetaste möte också veckans livematch på DFB-tv. Det handlar om mötet mellan fjolårets båda positiva uppstickare, Bayern München och Freiburg. Den sänds i morgon klockan 12.00. Båda lagen vimlar av unga, spännande framtidsnamn som Leonie Maier, Lena Lotzen, Laura Feiersinger, Erika Tymrak, Laura Benkarth, Sara Däbritz och Melanie Leupolz.
I övrigt spelar de tippade topplagen på söndag, och de spelar matcher som de bör vinna. Wolfsburg med Nilla Fischer spelar exempelvis borta mot Jena.
* I går berättade jag om Louise Fors guldläge i WSL. Här är höjdpunkter från gårdagens derbyseger mot Everton.
Sofia Jakobsson tyckte däremot tydligen inte att fotbollslivet i England var guld. Chelsea var inte proffsigt nog. Om det kan man läsa här. Ännu mer om den bristfälliga satsningen i storklubben går att läsa här.
Tråkigt att Chelsea inte verkar vara seriösa i sitt upplägg. Man undrar lite hur länge prestigevärvningen Yuki Ogimi blir kvar?
Apropå Fors så vet hon och hennes lagkamrater på söndag kväll vilka förutsättningar som gäller inför sista omgången. För klockan 15.00 spelar både Bristol och Arsenal sina matcher i näst sista omgången.
* Englands grannar i norr, Skottland, ingår ju i Sveriges VM-kvalgrupp. Deras trupp till de två inledande kvalmatcherna mot Färöarna och Bosnien finns att läsa här.
Apropå Skottland kommer Glasgow City säkra sitt sjunde raka mästerskap där på söndag. Ja, i praktiken är titeln redan klar, för man har full poäng, och leder med en marginal av 13 med fem omgångar kvar att spela.
Hur som är, här är ett klipp med lite uppsnack med bland annat lagkapten Rachel Corsie inför söndagens match:
Sofia Jakobsson lämnar Chelsea, och går till tyska nykomlingslaget Cloppenburg. Det meddelar klubben på sin hemsida i dag.
I allra sista stund innan transferfönstret stängde skrev tydligen Jakobsson på för Cloppenburg, som vann den norra serien av tyska andraligan 2. Frauen-Bundesliga i våras. Då var lagets två främsta målskyttar polska Agnieszka Winczo och makedonska Gentijana Rochi.
Efter uppflyttningen har klubben nu satsat på att värva två mer etablerade forwards. Utöver Jakobsson har man även knutit till sig pålitilga målsytten Mandy Islacker från Duisburg. Islacker gjorde 15 mål i fjol, och slutade med det trea i skytteligan bakom Yuki Ogimi (18) och Conny Pohlers (16).
Jag måste säga att jag blir lite förvånad över Jakobssons nya flytt. Även om det varit lite av fiaskostämpel på Chelseas storsatsning så känns ändå Londonklubben mer intressant än en tysk nykomling. Å andra sidan är ju Frauen-Bundesliga klart bättre än WSL, och Jakobsson får nu spela mot riktigt bra lag och spelare varje vecka. Så det här är kanske ett bra val.
Några kommentarer från Jakobssons sida har jag inte sett ännu. Så vi får väl vänta och se hur hon har tänkt med det här bytet.
Utöver Jakobsson värvade Cloppenburg också i sista stund svenskans före detta lagkompis i Rossiyanka och Chelsea, den brasilianska mittfältaren Ester.
Tyska Eurosport har för övrigt beslutat sig för att börja sända matcher från Frauen-Bundesliga från och med den här säsongen. Huruvida det innebär att vi även kommer att kunna se de matcherna från Sverige återstår att se. För nu har vi ju tre svenska spelare i serien. Utöver Jakobsson förstås också Antonia Göransson (Potsdam) och Nilla Fischer (Wolfsburg).
Dock verkar tyska förbundet fortsätta visa matcher på DFB-tv. I varje fall ligger högintressanta matchen Wolfsburg–Bayern München inne i tablån på lördag klockan 13.00.
Lotta Schelin
* Klockan 12.30 lottas Women’s Champions League. Lottningen kan man se live på uefa.com. I samband med lottningen får vi också veta om Lotta Schelin blir Europas bästa spelare, eller om titeln går till Nadine Angerer eller Lena Goessling.
Jag var fel ute i förra inlägget. Pia Sundhage inleder förändringsarbetet direkt i sin första trupp efter EM. Störst överraskning är nog trots allt att Antonia Göransson är uttagen som ytterback – utan att själv veta om det.
Till förbundets hemsida säger Sundhage:
”Vi behöver alternativ, det kommer att bli ett mission under de här två åren att hitta dom. Är man vänsterfotad, eller tvåfotad, och bekväm med boll är det intressant. Och Antonia har ju alla kvalitéer.”
Det blir ett intressant test. Men med tanke på att Potsdam oftast spelar 3-4-3 med man-man-markering i backlinjen lär hon inte kunna träna så mycket på backjobbet i ligaspelet.
Antonia Göransson
Från EM-truppen saknas Sofia Lundgren, Stina Segerström och Elin Magnusson. De ersätts av Malin Reuterwall, Hanna Folkesson och Marija Banusic. Folkesson var en uttagning man borde ha kunnat förutse, då hon missade EM på grund av skada.
Malin Reuterwall
Kul med Reuterwall och Banusic. Fast hur är det med den senares skadeproblem? Jag såg att hon byttes ut i 62:a minuten i dagens damallsvenska match.
Det blir för övrigt en naturlig övergång till just damallsvenskan. Där föll Kristianstad och Banusic i dag borta mot Linköping med 3–1 efter att Pernille Harder gjort de två sista målen för LFC och Renée Slegers det första. KDFF:s reducering stod Linnea Liljegärd för.
Kristianstads förlust innebär att laget kan petas ner under nedflyttningsstrecket i morgon. Då spelar nämligen Mallbacken borta mot Jitex i ett nervdallrande bottenmöte. Om Mölndalslaget tvingas ställa upp utan Minna Meriluoto och Annica Sjölund i morgon igen – då kan det mycket väl vara så att Elisabet Gunnarsdottir:s lag är näst sist om ett dygn.
I Skellefteå vann Tyresö med 8–0. Siffrorna var inte ett dugg missvisande, för skillnaden mellan lagen var ungefär så stor som de säger. Möjligen att Tyresö borde ha gjort några mål till. De åtta de gjorde ser du här:
Tre av målen gjordes av Christen Press, som därmed har gjort 20 i årets serie – även om hon bara står på 19 i officiella skytteligan.
Christen Press
På länken ovan ser man även att Ali Krieger stod för fyra assist. Fast i den officiella statistiken gick hon miste om ett av de där assisten. Sunnanås statistiker lyckades dock pricka in sju av åtta målpass, det är klart bättre än hur det ser ut på många andra damallsvenska arenor.
Om Sunnanå finns det inte mycket att säga mer än att laget verkligen är precis så dåligt som tabellen säger.
I dag kopplade Eskilstuna United för övrigt greppet om att bli det lag som ersätter Sunnanå i högsta serien. 2–0 hemma i seriefinalen mot AIK imponerar. Publiksiffran på 1622 imponerar ännu mer. Bara tre matcher i damallsvenskan har haft större publik i år.
Klockan 14.00 presenteras den första landslagstruppen efter EM, det handlar om de spelare som skall spela Sveriges första VM-kvalmatch, i Malmö mot Polen den 21 september.
Gissningen är att den till 100 procent kommer att bestå av spelare ur EM-truppen. Pia Sundhage kommer garanterat att ta chansen att bygga nytt inför VM 2015. Fast jag har svårt att tro att det arbetet inleds redan i dag.
Pia Sundhage är sjukskriven. Det hindrar inte att hon i förra veckan uttalade sig om att landslaget måste utvecklas ett par snäpp för att kunna hävda sig i VM om två år. Till SVT sa hon:
”Jag tror inte att den fotbollen vi spelade under EM, trots att vi fick ut väldigt mycket av laget, kommer att räcka till de allra bästa valörerna i VM 2015 eftersom damfotbollen utvecklas så otroligt snabbt.”
Och visst, det är klart att Sverige måste bli bättre, det håller jag helt med om. För USA, Tyskland och Japan ligger ett steg före oss. Det gör även Frankrike, även om de har haft svårt att få till det i mästerskap.
Frågan är vad Sverige i första hand bör rikta in sig på att förbättra.
I SVT-intervjun pratar Sundhage om att det är anfallsspelet som gäller. Det gjorde hon även i en av EM:s mest intressanta dueller. Jag har inte behandlat duellen i bloggen tidigare. Men den inträffade i samband med EM-finalen, och stod mellan Sundhage och Hanna Marklund.
Daniel Kristiansson och Hanna Marklund
Det handlade om försvarsspel. Har du inte sett ordväxlingen finns den till beskådan här.
Klippet säger mycket om vilken fotboll Sundhage vill att Sverige skall spela. När Marklund predikar lite större säkerhetsmarginaler, och att spelarna skall täcka upp bättre för varandra, så reagerar Sundhage, och säger att hon helst vill lyfta backlinjen ännu högre.
I min värld låter det oerhört riskabelt – för att inte säga dumdristigt.
Faktum är att klippet oroar mig en hel del, för jag måste säga att jag står på Marklunds sida. När vårt landslag ställdes mot ett högkvalificerat motstånd (Tyskland) behövde man inte vara försvarsexpert för att notera hur chansartad vår defensiv var.
Utöver de klara målchanser som tyskorna fick så kändes det ytterligare en mängd gånger att det bara var en hårsmån ifrån att tyskorna skulle rinna igenom.
Min känsla på plats var att om vi hade mött ett Tyskland med större självförtroende än det pressade lag vi ställdes mot så hade underläget i paus varit något eller några mål större.
Ser man framåt kommer Sundhages Sverige snart vara mer välscoutat, och då tror jag att det duellinriktade försvarsspelet kan bli ett besvär.
Faktum är att en spontan tanke blir att om Marklunds rimliga fundering slås undan så här snabbt och kategoriskt så är det knappast tacksamt att vara försvarstränare i landslaget. Inte minst då Sundhage säger i nämnt klipp att hon vill lägga nästan all kraft på anfallsspelet.
Visst kommer man långt på en fantastisk offensiv. Men grunden till titlar ligger oftast i en trygg defensiv.
Samtidigt har jag respekt för hur Sundhage har lyft spelarna, och förbättrat effektiviteten i landslagets anfallsspel. Om det uttalar hon sig för övrigt i ett annat klipp, det här. Där säger hon bland annat:
”Istället för att fundera så mycket över försvarsspelet – för vi har inte släppt in så mycket mål – så skulle jag vilja bli mycket, mycket bättre i anfallsspelet, så det här med rytm och tempo, när man kommer in i sista tredjedelen, att man faktiskt kan sänka tempot och vara lite finurliga – det har vi inte varit. Vi har haft fart och fläkt ända in till målet, och det behöver vi fundera över. Det är spelartyper, men även den enskilda spelarens väg. Man kan skaffa sig ganska mycket teknik på två år.”
Det skall bli intressant att följa landslagets utveckling framöver. Jag hoppas förstås att Sundhage vet vad hon gör, att anfall är bästa försvar, och att min och Hanna Marklunds oro för defensiven således är ogrundad.
Antonia Göransson gjorde mål mot Nordkorea i dag. De nyblivna, östasiatiska mästarinnorna är på Europaturné – och spelade i dag mot tyska ligatvåorna Turbine Potsdam.
Antonia Göransson
Matchen slutade 2–2 sedan Europamästarinnan Jennifer Cramer gjort Potsdams första mål tidigt i matchen. Nordkorea vände efter mål av Choe Mie Gyong och Ra Un Sim. I 82:a minuten fixade sedan Göransson kvitteringen inför drygt 1000 åskådare.
Jennifer Cramer
Tipsades om det här pressmeddelandet där Växjö kommun önskar att Myresjöhus Arena skall bli ny nationalarena för landslaget.
Det är förstås en intressant önskan. En annan intressant fråga är om huruvida landslaget egentligen behöver någon egen nationalarena.
Trots att jag tycker att frågan är intressant kan jag inte säga att jag har funderat så mycket kring den. Jag inser att det på ett sätt förstås är bra för spelarna att upprepat spela i en miljö där de känner sig hemma.
Fast att göra det inför 2000–3000 åskådare på Gamla Ullevi är ändå inte så roligt. Och om landskamperna får klart bättre publiksiffror om de flyttar runt är nog flyttandet ändå att föredra.
Utöver siffrorna på EM tycker jag landslaget har haft pinsamt låga publiksiffror på sina matcher den senaste åren. Jag tycker att 5000 är lite av en skamgräns, och att man borde kunna sikta på 10000 per landskamp. Om Växjö kan garantera femsiffriga publiksiffror på samtliga landskamper så har jag inget emot att Myresjöhus Arena blir landslagets nya hem.
Det var några funderingar i frågan. Fast viktigast här är ju trots allt vad spelarna vill.
Jag har nått fram till det sista bildspelet från sommarens EM-slutspel, och det rör bilder på vårt eget lag. Framför allt handlar det om bilder från några olika träningar, men det har även smitit med några matchbilder.
Tidigare har jag som bekant lagt upp bildspel på samtliga de lag Sverige mötte under turneringen, samt ett bildspel från finalen. Länkar till dem hittar du här:
Jag fortsätter att haka mig fast vid det EM-slutspel som snart ligger två veckor bakom oss. För här kommer fler bilder.
Nu är det Finland som står i fokus. Det är även en och annan bild på vårt lag från den fantastiska lördagskvällen på Gamla Ullevi där finskorna besegrades med 5–0.
Några av bilderna i bildspelet ovan har jag publicerat i tidigare inlägg. Alla nya bilder finns här:
Jag jobbar mig igenom min bildbank, och det har således blivit dags för ett nytt bildspel.
Nu spolar vi tillbaka bandet några veckor. Det här är mina bilder från EM-genrepet Sverige–England på Skarsjövallen i Ljungskile. Matchen slutade som bekant med svensk 4–1-seger. Men min kamera var mest upp på uppvärmningen, och riktades åt det engelska lägret:
Casey Stoney
Lucy Bronze
Jade Moore
Anita Asante
Sista finputsningen inför avspark
Bradley och Williams
Svensk frispark i bra läge
Hope Powell instruerar Karen Carney
Dunia Susi och Toni Duggan
Caroline Seger
Karen Carney
Dunia Susi
Hjohlman, Ilestedt, Andersson och Konradsson
Jenny Hjohlman får göra landslagsdebut
Amanda Ilestedt byts in
Amanda Ilestedt får göra landslagsdebut
Alex Scott
Sverige har värmt klart
Lotta Schelin
Jessica Clarke
Jordan Nobbs
Laura Bassett
Dunia Susi
Rachel Brown
Karen Bardsley
Rachel Yankey
Sophie Bradley
Casey Stoney
Siobhan Chamberlain
Alex Scott
Fara Williams
Hope Powell pratar med sina spelare
Alex Scott
Sophie Bradley
Fara Williams
Jill Scott
Jill Scott
Ellen White
Stephanie Houghton
Birger Jacobsson och Jessica Samuelsson
Rachel Brown
Jessica Samuelsson
Hope Powell
England
Toni Duggan
Toni Duggan
Jessica Samuelsson
Eniola Aluko
This is my pictures from the final rehearsal for the Women’s Euro 2013 between team Sweden and the Lionesses of England. The game was played in Ljungskile and ended with swedish victory, 4–1.
Det har ju förstås hänt en del vid sidan av EM under de senaste veckorna – trots att jag haft 100-procentigt fokus på mästerskapet.
I dag återstartade ju faktiskt damallsvenskan efter uppehållet. Det var en tjuvstart som gått ganska obemärkt förbi.
Det blev för övrigt 2–0 till Umeå borta mot Mallbacken efter att Jenny Hjohlman gjort båda målen.
Jenny Hjohlman
Utöver det spelade ett antal damallsvenska lag i cupen i dag. Det blev idel storsegrar. Bland annat spelade Linköping med fem EM-spelare på den här arenan i dag. Lite kontrast mot hur det sett ut de senaste veckorna.
Den viktigaste nyheten under EM kom i söndags. Det var Kristianstads DFF som påbörjade ett samarbete med Athlete Ally, en organisation som jobbar för ett öppet klimat inom idrotten.
Jag fick en förvarning via mejl från Hedvig Lindahl sent i lördags. Lindahl är verkligen bra på att marknadsföra olika satsningar, och hon missar inte att få ut sin information till alla tänkbara kanaler. Därför har nyheten redan gått att läsa i flera olika tidningar, bland annat här. Och nu har den även nått en blogg…
Här är KDFF:s introduktionsvideo för samarbetet med Athlete Ally:
* På samma tema har engelska storklubben Liverpool FC börjat ett arbete för att få bort olika slags diskriminering från läktaren på Anfield. Läs mer om det här.
* Det har även hänt en hel del på transfermarknaden. Den största nyheten är förstås att Nilla Fischer lämnar Linköping efter säsongen för att spela för Champions Leaguemästarinnorna Wolfsburg.
Enligt Wolfsburgs hemsida var övergången klar två veckor innan EM. Det har väckt känslor i LFC, då man inte givit något klartecken att kontakta Fischer, och hon då hade längre tid än sex månader kvar på sitt kontrak.
Apropå Wolfsburg slår det mig nu att kvartetten Luisa Wensing, Josephine Henning, Nadine Kessler och Lena Goessling har tagit en magisk kvadruppel i år, nämligen: tyska cupen, tyska ligan, Champions League och EM. Hyfsat…
* Det händer saker i Tyresö. Caroline Seger har förlängt sitt kontrakt även över 2014, och Sara Thunebro fortsätter i klubben minst året ut. Däremot lånas brasilianska Elaine Moura ut till Älta under resten av säsongen. Därmed blir hon sannolikt elitettans bästa spelare. Eller?
Dessutom har man värvat amerikanska målvakten Ashlyn Harris. Som jag ser det tillhör alla landslagsaktuella målvakter i USA världens 15–20 bästa målvakter. Harris är en av dem. Hon stod ju bland annat i 1–1-matchen mot Sverige i Algarve cup i vintras.
Ashlyn Harris och Meghan Klingenberg
* Tyresös huvudkonkurrent om guldet, LdB FC Malmö, har valt att avsluta samarbetet med Frida Nordin, som i stället skrivit på för LB07 i elitettan. Den före detta landslagsspelare uttrycker bitterhet mot sin gamla klubb i den här artikeln. Tråkigt. Det är aldrig bra när klubbar inte klarar av att bryta med trotjänare på ett snyggt sätt.
En som blir kvar i LdB FC är Amanda Ilestedt, som förlängt sitt kontrakt med två år.
* Dagens damallsvenska matcher gick alltså mellan Mallbacken och Umeå. Båda har förstärkt sina trupper med utländska spelare under EM. Mallbacken har knutit upp två amerikanskor, Jessica Shufelt och Blakely Mattern, medan Umeå har värvat finska EM-spelaren Emmi Alanen. Shufelt och Alanen debuterade för övrigt i dag med varsitt inhopp.
EM:s allstarlag har just presenteras, och det innehåller fyra svenska spelare – vilket förstås är kul.
Josefine Öqvist
Fast just kan inte säga att jag håller med Uefas jury om att Caroline Seger och Josefine Öqvist förtjänar att ta plats på lagets mittfält. Jag tycker ju att det borde vara självklart att Nadine Kessler och Ingvild Stensland i stället skulle ha haft de båda svenskornas platser.
Att ettan och tvåan i skytteligan, Lotta Schelin och Nilla Fischer, skulle få plats kändes däremot självklart. De hade jag ju förresten även med i det allstarlag jag tog ut innan finalen.
Jag och Uefas kommitté är överens om samtliga tre målvakter. Sedan varierar det mer, delvis beroende på att jag verkligen tog ut två spelare på varje position enligt 4-4-2, alltså två högerbackar, fyra mittbackar och så vidare. Uefa har däremot tagit ut sju backar, sju mittfältare och sex forwards, och av de sju backarna är det exempelvis fem mittbackar.
Vi är ändå överens om fem av sju backar, om tre av sju mittfältare och om tre av sex forwards. Totalt sett tycker jag att Uefa har fått ihop en bra trupp. Fast jag saknar alltså Keßler och Stensland. Dessutom tycker jag att Kosovare Asllani borde ha en plats bland turneringens sex bästa forwards. Med sina fem poäng (ett mål och fyra målpass) slutade hon ändå tvåa i turneringens poängliga.
Backar: Saskia Bartusiak och Annike Krahn (Tyskland), Laure Boulleau och Wendie Renard (Frankrike), Marit Fiane Christensen och Maren Mjelde (Norge) samt Nilla Fischer (Sverige).
Mittfältare: Lena Goessling och Dzsenifer Marozsan (Tyskland), Solveig Gulbrandsen (Norge), Louisa Necib (Frankrike), Josefine Öqvist och Caroline Seger (Sverige) samt Katrine S Pedersen (Danmark).
Lena Goessling
Forwards: Veronica Boquete (Spanien), Melania Gabbiadini (Italien), Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney (Frankrike), Celia Okoyino da Mbabi (Tyskland) och Lotta Schelin (Sverige).
Under hela EM har jag haft kameran med mig, och jag har riktat den mot både det ena och det andra.
Eftersom det har varit så mycket jobb har jag hittills bara lagt upp en bråkdel av de bilder som jag tagit. Tanken med allt fotande har delvis varit för att öka bildbanken här i bloggen, delvis har det varit att träna fotografering.
Jag är bara amatörfotograf, och har en utrustning som hade fått proffsen att gråta. Sannolikt flera av bilderna också. För de är av lite varierande kvalitet.
Eftersom jag har ganska mycket bilder på de svenska spelarna har visst fokus legat på att fota de andra lagen. Och även om jag vet att jag strör en del salt i svenska sår så är ju Tyskland rätt aktuellt i dag. Därför lägger jag här upp mina bilder på Tyskland från onsdagens semifinal:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här är de en och en:
Dzsenifer Marozsan
Josephine Henning
Simone Laudehr
Leonie Maier
Silvia Neid
Lena Goessling
Domarna i EM-semifinalen
Dzsenifer Marozsan
Annike Krahn
Sara Däbritz
Lira Alushi
Nadine Kessler
Melanie Behringer
Laura Benkarth
Almuth Schult
Luisa Wensing
Camp Sweden
Sara Däbritz
Jennifer Cramer
Nadine Angerer
Nadine Angerer
Svensk klunghörna
Dzsenifer Marozsan
Dzsenifer Marozsan
Jennifer Cramer
Lotta Schelin med Saskia Bartusiak i ryggen.
Saskia Bartusiak
Lena Goessling
Lena Goessling
Annike Krahn
Nadine Angerer
Bianca Schmidt
Sara Däbritz
Bianca Schmidt
Lira Alushi
Fatmire Alushi
Josephine Henning
Melanie Behringer
Melanie Leupolz
Melanie Leupolz
Svenja Huth
Lena Lotzen
Lena Lotzen
Melanie Leupolz
Tyskland redo för planstormning.
Slutsignalen har just ljudit.
Glädje och sorg efter slutsignalen.
Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.
Kristin Hammarström
Tysk segerglädje
Tysk segerdans
Sverige tackar publiken
Nadine Angerer intervjuas
Dzsenifer Marozsan intervjuas.
Glada tyskor firar segern.
Glada tyska spelare.
Annike Krahn kramar Lotta Schelin.
Sara Däbritz
För eventuella tyska besökare gör jag ett försök att även skriva en kort introduktionstext på tyska:
Diese sind meine Bilder von der deutschen Nationalmannschaft im Frauenfußball, die DFB-Mädels. Die Bilder sind von der Halbfinale gegen Schweden in der Europameisterschaft 2013. Deutschland hat das Spiel in Göteborg (Gamla Ullevi) mit 1–0 gewonnen.
Och en liten engelsk introduktion:
This is my pictures of the German women’s national team. The pictures are taken at Gamla Ullevi in Gothenburg during the semifinal in Euro 2013 against Sweden. Germany won the game with 1–0.
En match återstår av EM, men jag har så smått börjat sammanfatta mästerskapet. I morgon presenteras exempelvis mitt allstarlag i BT.
Det var svårare än vanligt att ta ut ett sådant den här gången. För inget lag har ju imponerat rakt igenom, och framför allt var det svårare än vanligt att hitta offensiva spelare. Men mer om det laget i morgon.
I dag har jag dessutom räknat ihop mina snittbetyg på de svenska spelarna från EM:s fem matcher.
Högst med 3,4 i snitt hamnade Caroline Seger och Marie Hammarström. På delad tredjeplats med 3,2 hittar vi Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och femma på 3,0 hamnar Lotta Schelin.När man sitter med facit brukar man alltid ångra några betyg. Men med tanke på att jag hade cirka 20 minuter från de flesta matchernas slutsignal tills alla texter skulle vara lämnade så fanns det inte tid till så mycket analys och eftertanke – utan det gällde att gå på instinkt.
Då hamnade alltså vårt centrala mittfält högst. Hammarström har höjt sitt betyg genom att leverera lysande hörnor under hela mästerskapet. Seger genom att alltid vara spelbar, alltid vilja ha bollen.
Men samtidigt som jag alltså placerar Seger högst är jag så här i efterhand väldigt kluven till hennes insats. För skall man hårdra det så är Seger lite som Danmark, medan Marie Hammarström är som Norge.
Caroline Seger
Alltså, det ser bra ut när Seger spelar, och hon är väldigt bolltrygg. Hon lugnar ner det svenska spelet – vilket är betydelsefullt. Men hon är alldeles för sällan inblandad i farliga målchanser.
Hammarström däremot ser lite kantig ut, lite seg. Men hon är väldigt smart, och passningar från hennes vänsterfot leder till väldigt mycket konstruktivt.
Tillbaka till Seger, och kluvenheten. För utöver de höga betygen – som jag inte är ensam om – är hennes officiella statistik från EM verkligen ingen rolig läsning. Se själv:
Vår offensiva spelmotor har alltså inte ett enda avslut mot mål på fem matcher.
När jag ser om Sverige–Tyskland hör jag duktiga expertkommentatorn Malin Swedberg säga i början av den andra halvleken att hon vill att Seger skall ha bollen oftare. Uttalandet får mig att börja fundera. Det väcker följande frågor:
Skall verkligen Seger ha bollen när det drar ihop sig i viktiga matcher? Hur ofta gör hon avgörande insatser? När såg någon henne i en viktig landskamp senast göra de här patenterade insticken som det pratas så ofta om?
Nu finns det saker som inte syns i den där statistiken. Vad jag kan minnas är Seger trots allt inblandad i två svenska EM-mål, hon har andraassist till 3–0-målen både mot Finland och Island.
Det hindrar inte att min uppfattning är att en av Pia Sundhage:s viktigaste uppgifter under de kommande två åren blir att försöka öka Segers effektivitet. Skall Sverige kunna vinna avgörande matcher mot de lag som är topp fyra i världen måste hon slå betydligt fler högklassiga passningar än hon gör nu. Det måste vara ett större hot mot motståndarna när hon får bollen.
För Caroline Seger har så mycket talang att hon borde kunna göra större avtryck i statistiken över mål, assist och avslut än hon gör.
Nu blev det här inlägget rätt negativt. Men jag vill avsluta med att poängtera att jag alltså trots allt tycker att Caroline Seger har gjort ett bra EM. Hon är liksom bäst, fast hon borde kunna vara ännu bättre…
En blogg om internationell damfotboll 