Månadsarkiv: juli 2012

I morgon kommer Lindahl att stå kvar på mållinjen

Publicerad den av
Svara

Efter Sydafrikamatchen hörde jag Thomas Dennerby säga till Radiosportens Susanna Andrén att man kan göra två ändringar i startelvan utan att kontinuiteten förstörs.

Efter det har debatten huvudsakligen handlat om huruvida Hedvig Lindahl skall få fortsatt förtroende som förstemålvakt. Det har känts som en ickedebatt.

Har Dennerby valt Lindahl som sin etta kan han ju inte byta efter ett insläppt mål. Det hade varit uselt ledarskap.

Men visst, till Aftonbladet sa Dennerby efter Sydafrikamatchen att Lindahl hade blivit varnad för att ha en för hög utgångsposition:

”Vi har redan pratat om det före den här matchen. Det japanska laget försökte ett par gånger, USA försökte ett par gånger, Storbritannien försökte tre gånger. Vi vet att andra lag har scoutat det väldigt bra, så vi pratade med Hedvig före matchen. Hon var väldigt, väldigt klar över situationerna, så av den anledningen borde hon ha tagit det skottet.”

Det är faktiskt en klar skillnad i tonläge från Dennerbys sida jämfört med när Abby Wambach lobbade in 1–0-målet på Örjans vall i juni. Då valde vår förbundskapten att befria Lindahl från allt ansvar, trots att hon stod farligt långt ut då också. Han sa så här på presskonferensen:

“Hon stod långt ute, men å andra sidan förväntar man sig inte att någon skall skjuta rakt upp i krysset från 35 meter. Det är ett fantastiskt fint mål. Jag skulle med varm hand ta emot en spelare som kan göra sådana mål.”

Men, det blir alltså trots allt knappast ett svenskt målvaktsbyte.

Blir det då några andra byten?

I backlinjen hade jag på ett sätt mycket hellre sett Annica Svensson än Lina Nilsson som högerback mot tekniska japanskor.
Men med tanke på hur dåligt samspelt den svenska fyrbackslinjen är så tycker jag inte om att det blir fler byten där. Tvärtom behöver de få alla chanser som finns att lära känna varandra.
Så trots att jag kommer att vara hypernervös över Nilssons defensiv så bör hon få spela igen.

Och några fler byten känns inte heller aktuella – om det inte krävs av skadeskäl. För varken Johanna Almgren eller Kosovare Asllani gjorde så vassa inhopp mot Sydafrika att de spelade till sig startplatser.

Det borde alltså bli samma svenska startelva som senast.

Inför den matchen hade jag ju två fel. Är mitt tips bättre nu?

* I morgon spelas följande matcher:
13.00: Japan–Sverige
15.30: Brasilien–Nya Zeeland
15.45: Kanada–Sydafrika
18.00: USA–Colombia
18.15: Storbritannien–Kamerun
20.45: Frankrike–Nordkorea

Ingen av de sex matcher som avgjorts hittills har slutat oavgjord. Jag tror inte att någon av morgondagens matcher kommer att göra det heller.
Utan jag tippar säkra segrar för de lag som står först i uppställningen ovan.

Jag skulle faktiskt bli väldigt (positivt) överraskad om Sverige lyckas ta poäng mot Japan. Störst skrällchans tror jag tvärtom svårspelade Nya Zeeland har mot Brasilien.

Vad ser Martas mamma nuförtiden?

Publicerad den av
Svara
Marta Viera da Silva, Tyresö FF

Marta

I dag var Marta Viera da Silva sommarpratare i P1. Jag hörde drygt en timme av programmet, och tycker att hon skötte sig alldeles utmärkt.

En sak fastnade jag för. Marta sa att hennes mamma ”kunde se hur glad jag blev av att spela fotboll”.

Spontant tänkte jag då på huruvida Martas mamma ser samma glädje hos sin dotter nuförtiden?
För inte har väl Martas spel i år präglats av glädje? I varje fall inte när jag har sett henne. Då tycker jag snarare att hon sett irriterad och frustrerad ut.

Kanske kommer glädjen under OS. Marta är ju redan i delad skytteligaledning med Alex Morgan, Lotta Schelin och Nordkoreas Kim Song Hui.

* Som väntat tog allt slut för Dalsjöfors Goif i dag. Klubben har givit upp, och serieledarna kommer inte till spel i söderettan på måndag.
Därmed blir klubben utesluten ur seriesystemet. Och om de mot all förmodan har ett damlag nästa år, då spelar det i femman.

Kan man prata om tragik inom idrotten så är det här stor tragik på många sätt. För sporten, för damidrotten i Boråsområdet – och förstås för Dalsjöfors Goif.

För damfotbollen har nu för alltid sänkt en mångsektionsförening som började närma sig 100 års ålder. Så förstå att damfotboll inte står högt i kurs hos många Dgoif-fanatiker…

Wambach, Solo, Morgan och Cheney till damallsvenskan?

Publicerad den av
Svara

Med färska nyförvärvet Yael Averbuch har Göteborg FC fyra amerikanskor i truppen i Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Averbuch.
Totalt är det därmed numera åtta spelare från USA i serien. Utöver Göteborgskvartetten har ju Vittsjö duon Kendall Fletcher och Danesha Adams, Kristianstad har Becky Edwards och Piteå Jennifer Nobis.

Många tror ju att antalet amerikanskor kommer att öka rejält till nästa år. Och att uppsvinget kan inledas redan efter OS.

I tisdagens BT hade jag ett stort reportage om Pia Sundhage. Eller snarare ett reportage där jag lät fyra av USA:s stjärnor ge sina omdömen om Sundhage.
De fyra var Hope Solo, Abby Wambach, Lauren Cheney och Alex Morgan.

Jag gjorde reportaget i Halmstad i samband med trenationsturneringen Volvo Winners cup. Samtidigt som jag frågade kvartetten om Sundhage passade jag på att kolla hur intresserade de är av att spela klubbfotboll i Sverige.

Till tre av dem ställde jag frågan om hur de ser på sin fotbollsframtid efter OS. Till Morgan behövde jag inte ens ställa följdfrågan om Sverige skulle vara ett alternativ.
Till Wambach var det Alva Nilsson på damfotboll.com som frågade. Hon formulerade frågan: ”många svenska supportrar vill att du kommer till den svenska ligan. Vad säger du om det?

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Wambach svarade så här:

”Vi får se vad som händer efter OS. Vårt mål är att om vi vinner OS-guld så kan vi starta en ny liga i USA. Men skulle det inte hända skulle det vara en ära att få spela för ett lag i Sverige.”

Här är övriga tre spelares svar på mina frågor:

Alex Morgan:

”Jag är öppen för att spela utomlands, och jag tycker att Sverige eller Tyskland skulle vara bra alternativ om det inte finns någon liga i USA.”

Morgan och Cheney

Alex Morgan och Lauren Cheney

Lauren Cheney:

”Vi får se. Jag tror att många tjejer kollar på möjligheten att spela utomlands. Vi får se hur det går i OS, om det blir någon liga i USA. Blir det inte det så kommer jag troligen att leta klubb utomlands.”

”Jag älskar Sverige. Min mamma är finländsk, så Finland är också ett bra land – jag tycker om alla de nordiska länderna.”

Hope Solo

Hope Solo

Hope Solo:

”Vi får se. Jag tar en sak i taget. Och nu är det OS som gäller.”

”Finns det ingen liga i USA nästa år så är Sverige förstås en möjlighet. Jag har spelat här förr, och det här besöket gjorde att många fina minnen kom tillbaka. Jag har flera vänner här.”

Ganska positiva tongångar, eller hur? Så nu är frågan vilken svensk klubb som blir först med att fånga in någon av USA:s stjärnor.

I dag får Lindahl välförtjänt kritik

Publicerad den av
Svara
Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Noterar att svenska krönikörer är rätt hårda i sin dom av Hedvig Lindahl i dag. Här är en genomgång av synpunkterna på målvaktsspelet i våra största tidningar.

Själv är jag splittrad till synpunkterna. Att spela långt ut är ju inte en tavla i sig, vilket flera av krönikörerna verkar tycka.
Men att spela långt ut, trots att det har varit otroligt tydligt i de senaste matcherna att alla motståndare vet om att hon gör det – det är en självmordstaktik.

För alla vet om Lindahls utgångsposition. Det hörde jag Abby Wambach säga på Alva Nilsson:s fråga efter träningsmatchen i Halmstad den 16 maj. Alva har skrivit om det här.

Så totalt sett är sågningen av Lindahl trots allt välförtjänt.

Och Sverige har haft tillräckligt med defensiva problem ändå den här våren. Backarna skall inte behöva springa runt och vara oroliga för skott från mittlinjen. Så jag upprepar min uppmaning: Hedvig, ta en lite lägre utgångsposition!

* OS-arrangören inledde med att göra bort sig totalt. Att presentera Nordkoreas spelare på storbildsskärmen på arena bredvid bilder på Sydkoreas flagga var en högst onödig förolämpning.
Och hur illa man än må tycka om Nordkoreas regim så är ett sådant misstag oförlåtligt.

* Utanför OS presenterade Göteborg i går Yael Averbuch som nyförvärv. En rutinerad, före detta landslagsspelare från USA är förstås ett kanonförvärv.
Men att presentera henne samma dags som det är OS-premiär är inte kanon. Då får man minimalt av utrymmet i massmedia. Har inte klubbarna någon som helst mediautbildning?

Pinsamt experttips

Publicerad den av
Svara

Nordkorea vann med 2–0 i den avslutande matchen den första OS-dagen. Det blev därmed rakt igenom favoritsegrar i damfotbollens första gruppomgång.

I fjol, när jag var på plats på VM så såg jag knappt några andra matcher än Sveriges. Nu har jag sett minst 20 minuter av samtliga de sex matcher som spelats. Och jag vet inte om jag sett något som överraskat så mycket.

Jag tänkte sammanfatta dag ett genom att sätta betyg på mig själv som expert. Minns att jag i den stora OS-guiden tippade vilka lag som når kvartsfinal, och hur de åtta skulle formera sina startelvor i premiären.

Först så kan man konstatera att resultaten följer mina kvartsfinaltips klockrent hittills. Det är Nordkorea som kan blanda sig i. Men jag har svårt att tro att de kan ta poäng av Frankrike eller USA. Och då räcker det nog med segrar för Kanada och Nya Zeeland mot Sydafrika respektive Kamerun för att säkra sina kvartsfinalplatser.

Hur lyckades jag då med laguppställningarna?

Här är facit, match för match:

Storbritannien: Tio rätt. Jag hade med Ellen White i min startelva. Men hon kom in först i halvtid. Den jag missade var formstarka Karen Carney.
Nya Zeeland: Alla rätt.

Japan: Alla tio utespelare rätt. Däremot fel på målvakten. Jag kände mig ju så såker på att Ayumi Kaihori, som ju kom med i världslaget i fjol, skulle få nytt förtroende. Men Miho Fukumoto har fått mer speltid på sistone, så helt överraskande var det inte.
Kanada: Även här alla tio utespelare rätt. Men fel på målvakten. När Karina LeBlanc vaktade målet i båda matcherna i genrepsturneringen i Schweiz var jag säker på att hon rankades som etta. Men det blev Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod som fick förtroendet ändå.

Frankrike: Alla rätt.
USA: Alla rätt.

Brasilien: Två fel. Jag trodde på Rossiyankaduon Aline Pellegrino och Cristiane. Men båda fick stå åt sidan. Eller ja, Cristiane kom in i halvtid och gjorde ett mål. De två spelare jag missade i startelvan var Fabiana och Erika.
Kamerun: Tippade ej

Sverige: Två fel. Illa. Jag trodde på Annica Svensson och Kosovare Asllani, men det blev Lina Nilsson och Sofia Jakobsson.
Sydafrika: Tippade jag ej

Nordkorea: Tippade jag ej
Colombia: Tippade jag ej

Facit blev alltså full poäng på tre lag, och tio rätt på tre. Minst kunnig är jag som väntat på Brasilien – och på Sverige.
Trots fullt godkända 81 rätt av 88 möjliga känner jag att jag får gå och ställa mig i skamvrån. För att ha två fel på den svenska startelvan – det är pinsamt.

4–1, det är förstås en jättebra start

Publicerad den av
Svara

Tremålsseger i OS-premiären. Det kan man ju inte klaga på. Tvärtom är det jättebra.

Och de första 25 minuterna höll högsta världsklass. För även om Sydafrika var uselt så är det inte lätt att göra mål på beställning. Och så långt skapade Sverige chanser på löpande band.

Jag beställde tre–fyra mål till i halvtid. Det var förstås ett önsketänkande. 4–1 duger gott. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tror att tre poäng och plusmålskillnad bär till kvartsfinal. Med tre poäng och tre plusmål har vi lagt en bra grund.

Mycket var bra. Defensivt är jag sådan att jag älskar mittfältare som gör maxlöpningar hemåt för att vinna boll. Sådana bjöd framför allt Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström på flera stycken.

Offensivt fick Caroline Seger visa sitt spelsinne och sin känsla vid flera tillfällen. Antalet djupledlöpningar från Seger tycker jag däremot som nämnts är för få. Det var ju när både hon, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson samtidigt hotade i djupled som vi var som bäst.

Schelin visade sin höga klass när hon styrde in Sara Thunebro:s inspel till 4–1. V-löpningen, där Schelin lurade sin back var enligt den så kallade skolboken. Är det någon som läst den boken förresten?

Jakobsson sprang mycket, och oftast rätt. Men hon måste jobba lite mer på sina passningar. Men bättre precision på dem så är hon uppe på Schelinnivå – alltså högsta världsklass. Och orkar/kan Sofia hålla en lika hög utgångsposition mot Japan har vi två bra kontringsvapen i den matchen.
För Schelin är väl ok? Man blev ju trots allt lite nervös när hon började stretcha sin högervad.

Att baklängesmålet skulle komma på en lobb var ju ingen skräll för oss som sett landslaget i vår. Tydligen hade även Sydafrikas Sverigespion noterat att Hedvig Lindahl jobbar väl långt ut. Hon får förbereda sig på att motståndarna kommer att göra två–tre lobbförsök per match framöver. Så Lindahl, ta en lite lägre utgångsposition!

Man får väl även ge beröm till Portia Modise som på ett skickligt sätt utnyttjade vår målvakts offensiva position.

Nu blir det en halvlek Nordkorea–Colombia. Sedan kan man somna lugnt.

Fyra mål till, tack!

Publicerad den av
Svara

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Jag hade föredragit Svensson

Publicerad den av
Svara

Sveriges startelva är klar. Innan jag kommenterar den så konstaterar jag att Carli Lloyd och Alex Morgan fullbordade USA:s vändning mot Frankrike.

Att vinna med 4–2 mot ett internationellt topplag, trots att man varit i underläge med 2–0 efter en kvart. Det är förstås ett rejält styrkebesked från Pia Sundhage:s lag.

Sedan konstaterar jag också att Dalsjöfors hann få en målskytt i OS-sammanhang innan konkursen definitivt sänker laget.
Melissa Tancredi styrde in Kanadas reducering mot Japan. Men det slutade 1–2, och Japan tog en väntad seger.

Vad gäller Dalsjöfors så stod i dag i BT att spelarna har valt att lägga ner laget om inte konkursen hävs. Och i praktiken måste man ha 1,5 miljoner kronor innan fredag för att köra vidare. Känns tufft.

Så till Sveriges startelva. Det blev den som det lutat åt ett tag, alltså: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Jag hade framför allt föredragit Annica Svensson på högerbacken. Jag hörde Radiosportens förnuftiga expert Richard Henriksson tidigare i dag säga att Svensson är ett säkrare kort mot tufft motstånd. Och därför bör hon spela även i dag, för Sverige måste försöka spela ihop sin backlinje.

Jag skriver till punkt och pricka under på det. Jag kommer att vara hypernervös under hela Japanmatchen, om Nilsson spelar ytterback då. Fast i dag borde hon kunna lösa uppgiften defensivt. Och dessutom kanske bidraga med fina inlägg och ett par framstötar längs kanten.

Jag missade även att Sofia Jakobsson trots allt får chansen. Fast det kände man väl egentligen på sig. Jag satte upp Kosovare Asllani i min startelva för att jag har känt att Kosse är mer trygg i kantuppgiften. Men Jakobsson är en utmärkt djupledsspelare. Så kan vi utnyttja hennes fart så får Lotta Schelin lite avlastning.

Fast då gäller det att Caroline Seger och de andra tittar ut mot högerkanten ibland, och inte bara matar långt på Lotta.

Vilken fantastisk start på OS

Publicerad den av
Svara

Jag har skött grillen och ätit parallellt med OS-fotbollens två första timmar. Så det har inte blivit så koncentrerat tittande. Men det jag har sett har varit kanon.

Damfotbollen har fått en flygande start i mästerskapet. Flygande.

USA–Frankrike 2–2 i halvtid. Jag varnade för fransyskorna. Sannolikt läser inte Pia Sundhage och de andra amerikanskorna den här bloggen. För det var ju 2–0 till Frankrike efter drygt 13 minuter. Gaetane Thiney visade först varför hon blev årets spelare i den franska ligan. Hon smällde in 1–0 på ett mäktigt distansskott. Och Marie-Laure Delie gjorde 2–0 på ett riktigt viljemål.

Men USA har Abby Wambach och Alex Morgan. Och de har gjort varsitt mål. Det blir en riktigt kul andra halvlek.

Själva premiärmatchen är slut. Den vann Storbritannien med 1–0 mot Nya Zeeland efter ett snyggt frisparksmål från Stephanie Hougton. Jag såg cirka 25 minuter av den första halvleken. Då var det klart övertag för Team GB, och Göteborgs Anita Asante hade två glödheta nicklägen att göra mästerskapets första mål. Högerbacken Alex Scott visade att hon toppat formen, och hade också bra lägen.

Men förstås väldigt bra för turneringen att Storbritannien fick en bra start. Det kanske kan lyfta evenemanget publikt framöver.

Slutligen har även Japan och Kanada spelat en halvlek i Sveriges grupp. Efter den lider jag med Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod, som gjorde en tavla i 44:e minuten. Följden blev att Aya Miyama kunde nicka in 2–0-målet.

1–0 var däremot ingen tavla. Eller jo, det skulle kunna göras en tavla av målet – för det var fotbollskonst. Homare Sawa slog en läcker yttersida till Shinobu Ohno, som höll i bollen, och sedan klackade fram till Nahomi Kawasumi. Kawasumi tog med sig bollen, och vred på andra tillslaget upp den i bortre krysset. Som sag, fotbollskonst.

Nu börjar andra halvlekarna i USA–Frankrike och Japan–Kanada. Vi hörs.

Stolthet – Sydafrikas vapen

Publicerad den av
Svara

Det börjar närma sig avspark. Äntligen. Jag noterar att flera av de svenska spelarna ännu inte är nedkopplade, utan att det har twittrats från truppen i dag.

Jag noterar också att Sydafrikas försvarsspelare Janine Van Wyk i det här blogginlägget avslöjar Banyana Banyanas främsta vapen mot Sverige i dag – stolthet.

Stolthet över att få spela i ett OS. Stolthet över att få vara med när ens land för första gången någonsin spelar i ett stort mästerskap.

Den stoltheten kan säkert få laget att springa kopiöst i 90 minuter. Om inte Sverige får hål på dem.
Högt på önskelistan i dag står således ett tidigt, svenskt mål. Fixar du det, Lotta Schelin?

Såg annars uppgifter om att bara 5500 biljetter är sålda till kvällens match. Tråkigt. Man tycker att folket i Coventry borde ta chansen att uppleva OS när de får chansen. Men, men. Fotbollstjejer är inte bortskämda med storpublik, så vårt lag kommer väl tyvärr att känna sig hemmastadda i att spela efter tomma läktarsektioner.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Publicerad den av
Svara

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

Japanska reklamfilmer och nedkopplade svenskor

Publicerad den av
Svara

Jag konstaterade i går att 19 av 22 svenska OS-spelare har twitterkonton. Bara Sara Thunebro, Annica Svensson och Antonia Göransson saknas.

Hittills har det varit kul att följa flödet. Fast nu är det stopp. Från och med nu skall nämligen laget vara nedkopplat. Det kan man läsa om här.

Tydligen var det i dag som Sverige kopplades ner. Fast under VM i fjol kunde inte alla hålla sig. Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant skrev exempelvis på sin blogg, och flera spelare gjorde twitterinlägg. Så håll koll.
Och helt nedkopplade kan inte spelarna vara. För de får ju feedback på sina insatser via mobiltelefonen. Läs om det här.

Och Kosovare Asllani har lagt upp den här bilden på sin twitter under kvällen.

Koll på twittrarna kan ni för övrigt hålla via den här länken.

Via twitter hittade jag förresten den här sammanställningen av engelska tidningsrubriker från genrepet Storbritannien–Sverige.

Slutligen så håller jag på min semester på och skriver ett reportage om uppsvinget för damfotbollen i Japan efter VM-guldet. Det bygger delvis på det här blogginlägget.

Under arbetet hittade jag några länkar till reklamkampanjer där Homare Sawa och de andra japanskorna ingår.

Jag tycker att japanska reklamfilmer är lite kul. Bedöm själv:

* Sawa gör reklam för sportdrycken Aquarius.
* Sawa gör reklam för hudvårdsprodukter.
* Inac Kobe Leonessas VM-stjärnor Sawa, Nahomi Kawasumi, Ayumi Kaihori, Asuna Tanaka och Shinobu Ohno gör reklam för matvarukedjan Family Mart.
* En till film där Leonessastjärnorna gör reklam för matvarukedjan Family Mart.
* Sawa, Kawasumi och Kaihori gör reklam för något slags matmix, tror jag…
* Sawa gör reklam för ett IT-företag?
* Kawasumi gör reklam för Calorie Mate.
* Kawasumi (?) gör reklam för Toyota.

Aya Sameshima flyttar hem till ”tsunamilaget”

Publicerad den av
Svara

Trots att det bara är två dagar till OS så pågår det ligaspel lite runtom i världen.
I helgen återstartade till exempel norska toppserien. Och höstsäsongen inleddes med ett tronskifte.

Ett sent mål från Vålerengas Elisabeth Giske Bakken innebar nämligen 3–3 och en poäng i Osloderbyt borta mot tidigare serieledarna Stabaek. För dem gjorde för övrigt nu 17-åriga skytteligaledaren Ada Stolsmo Hegerberg ytterligare två mål.

Samtidigt förde Isabell Herlovsen sitt LSK Kvinner (Lilleström) upp i serieledning genom att göra tre mål vid 4–1-segern hemma mot Amazon Grimstad.
Nu är det LSK som leder en poäng före Stabaek och fem före Arna-Björnar. Fyra ligger mästarinnorna Röa, sju poäng från täten. Röa vann i helgen med 4–1 mot Kolbotn efter tre mål av Lene Mykjåland.

* I Japan pågår spelet i L2-ligan. Och där går nystartade Vegalta Sendai fram som tåget. Sendai är ju den största staden som drabbades av tsunamin förra våren.
Då tvingades regionens bästa lag, Tepco Mareeze, att dra sig ur den högsta ligan. Och lagets stjärnor Aya Sameshima och Karina Maruyama fick leta nya klubbar.

Aya Sameshima i aktion

Aya Sameshima i aktion

Men regionens storklubb på herrsidan, Vegalta, valde inför årets säsong att ta över Tepco Mareezes organisation, och damlag. De flesta spelarna är kvar, och håller nu på att spela upp laget i Nadeshiko League igen.
Och härom veckan meddelade Sameshima att hon lämnar topplaget Montpellier i den franska ligan. Ny klubb blir just Vegalta Sendai. Det är inte svårt att gissa att det var ett klubbval gjort med hjärtat.

* Under de senaste månaderna har de båda halvprofessionella ligorna i USA genomfört sina grundserier. Jag har inte följt dem speciellt noga. Men nu är det dock dags för slutspel i båda. Och då är det förstås lite kul.

I WPSL Elite league har de fyra första lagen i grundserien tagit sig till helgens slutspel.
Det handlar alltså om i tur och ordning Boston Breakers, Western New York Flash, New York Fury och Chicago Red Stars.
Segern i skytteligan delades av Bostons australiska forward Kyah Simon och Flash-spanjorskan Adriana Martin Santamaria på tolv mål.
Slutspelet avgörs på onsdag och lördag. I semifinalerna på onsdag är det först New Yorkderby och sedan möts Boston och Chicago.

* Den andra ligan, USL W-league, är mycket svårare att överblicka än WPSL Elite League. I W-league är slutspelet redan igång. Man spelar så kallat conference-playoffs.
I den västra konferensen vann The Pali Blues finalen mot stjärnspäckade Seattle Sounders Women – som i och för sig sällan kunna använda alla sina stjärnor – med 1–0. Pali är därmed ett av de lag som åker till Ottawa i helgen för att spela det stora slutspelet.

De andra tre konferensvinnande slutspelslagen är DC United Women, Ottawa Fury och Quebec City Amiral. Alltså två kanadensiska lag, och två från USA. Semifinalerna spelas på fredag, och finalen på söndag.

I grundseriens skytteliga vann för övrigt Grace Hawkins, Long Island Rough Riders, på 17 mål. Det var hela fem fler än tvåan, Seattles mexikanska landslagsspelare Veronica Perez och sju fler än trean, Lynn Williams från Pali Blues.

* Kanske håller mitt favoritlag i vitryska Premier League Women, Molodechno på att växa in i ligan. Senast blev det nämligen bara förlust med 3–0. Och det innebär att man inför morgondagens bortamöte med svåra Zorka-BDU i 17:e omgången bara har 5–148 i målskillnad. Det innebär att Molodechno nu alltså är en bra under tio insläppta i snitt. Det tar sig.

Party in the USA

Publicerad den av
Svara

Det verkar vara bra stämning i många av OS-trupperna. Det levereras mängder av roliga bilder på twitter från svenskor, brittiskor, kanadensiskor och så vidare.

Men roligast verkar USA:s spelare ha. Jag bryr mig inte om att argumentera varför. Utan jag lägger bara ut den här länken. Vi snackar Party in the USA.

Visst gör den att man blir på riktigt gott humör?