Efter första kvartsfinalerna i Champions League är det fördel Lyon, Manchester City, Bayern München och Barcelona.

Lyon, City och Barca vann dessutom på bortaplan, vilket ger goda chanser till avancemang.

För svensk del var det kul att trion Kosovare Asllani, Caroline Seger och Nilla Fischer fick chansen från start i sina respektive klubbar. För Asllani och Seger ser det ut att bli möte i semifinalen efter att City vunnit med 1–0 i Hjörring och Lyon med 2–0 i Wolfsburg.

Fridolina Rolfö stod utanför Bayerns matchtrupp vid 1–0-segern mot PSG, men hon fastnade på bild…

Jag hann bara kasta sporadiska blickar på den andra halvleken i toppmötet. Men matchen är inspelad, och förhoppningsvis kommer jag kunna njuta av den inom kort.

Nu på förmiddagen har Patrick Ekwall skrivit ett intressant inlägg på Instagram, där han berättar att Elitfotboll Dam (EFD) stoppade Olivia Schough från att vara med i Ekwalls nya Youtubeprogram eftersom programmet har fel spelbolag som sponsor.

Expressen har hakat på och till tidningen säger EFD-ordförande Linda Wijkström att det är EFD:s beslut och att man tycker det är olämpligt för Schough (och därmed även alla andra damallsvenska spelare) att vara med i Ekwalls program:

”Vi tycker att kopplingen mellan Leo Vegas och ‘Ekwall show’ är rätt tydlig och skarp. Vi har Svenska spel som vår huvudsponsor och vi är lojala mot de sponsorer vi har. Damallsvenskan är en liga som är helt egenfinansierad och det är viktigt att vi har våra partners. Så vi och Eskilstuna ansåg att det var olämpligt för Olivia att vara med.”

Visst känns det väl som att det här måste ha gått väldigt fel någonstans på vägen? Som att EFD bör tänka igenom vilka effekter det här kan få framöver.

Personligen tycker jag att EFD borde verka för att de damallsvenska spelarna skall synas i så många mediala sammanhang som möjligt, inte tvärtom.

Jag inser att det finns gråzoner mellan reklam och journalistik, och Ekwalls program är sponsrat av Leovegas. Men många av SVT:s sportprogram har också sponsorer. Skall damallsvenska spelare exempelvis i framtiden hållas borta från SVT för att det är ”fel elbolag” som sponsrar sändningarna? Och tänk om damallsvenskan skulle skriva ett fett avtal med Burger King. Skall spelarna då stoppas från OS, en tävling som sponsras och förknippas med McDonalds.

EFD bör nog tänka igenom sitt ställningstagande några varv till, annars är risken stor att organisationen slår fälleben på sig själv.

Det har gått några dagar sedan Algarve cup avslutades, och det är således hög tid att komma med en slutanalys av den svenska insatsen, och ge mina tankar om hur det känns inför sommarens EM-slutspel.

Jack Majgaard Jensen

Men innan jag går in på den saken är det ju omöjligt att gå förbi Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen:s utspel efter turneringen. För er som vill läsa utspelet i det Facebookinlägg han skrev på den internationella kvinnodagen ligger det som första kommentar på det här inlägget. TT:s Emma Lukins agerade vaket och gjorde en nyhetsartikel på utspelet, den artikeln läser ni här.

För er som inte orkar läsa allt sågar han Algarve cup och Pia Sundhage rätt rejält. Han skriver bland annat:

”Kampene bliver sendt på SVT som pröver at tage dette seriöst men da stukturen med 4 kampe på 8 dage samt ledere som ikke ved hvordan man dossere spillere så viser det bare kvindefodbold fra den dårligste side”

Han ger sig även på förbundets talangutveckling:

”Men de unge piger er bedre teknisk og taktisk – og derfor er det endnu mere synd at et land som Sverige har et talentudviklings filosofi som bygger mere på at väre destruktiv end konstruktiv fordi man har ansat personer som desvärre ikke har fuldt med tiden.”

Jag är rätt övertygad om att ganska många på ledande positioner i de damallsvenska klubbarna håller med Rosengårdstränaren om det mesta.

Upplägget för Algarve cup är ju verkligen extremt. Sverige spelade sin första match 18.30 den 1 mars och sin sista 18.30 den 8 mars. Vi hade alltså vi fyra matcher på en vecka och två timmar. Det spelschemat hade ingen svensk klubb accepterat – inte på någon nivå.

Att sedan Pia Sundhage matchar sin startelva stenhårt gör ju inte saken bättre. Det skall ju dock sägas att hon rullade mer i år än hon brukar. Men som exempel matchades Lisa Dahlkvist 72–84–90–90 minuter i de fyra matcherna – det är en belastning som hade gjort mig förbannad om jag varit tränare i Kif Örebro.

Lisa Dahlkvist

Som spelare vill man ju alltid vara med så mycket det bara går, inte minst i landslaget. Så spelarna lär inte säga ifrån. Det gäller att landslagsledarna är förnuftiga, och inte knäcker sina spelare.

Majgaard Jensen jämför hur klubbar agerar inom herr- och damfotboll. En stor skillnad är ju att landslagen är starkare än klubbarna inom damfotbollen, medan det är tvärtom bland herrarna. Det finns ju en inbyggd konflikt mellan landslagen och klubbarna inom damfotbollen eftersom det är klubbarna som betalar lönerna, men landslagen som drar det större engagemanget och intresset – både från publik och spelare.

Jag minns ju exempelvis hur Fredrik Ljungberg under en period alltid var för skadad för att spela träningsmatcher med det svenska herrlandslaget, samtidigt som han kunde spela alla matcher för sitt klubblag Arsenal. Inom damfotbollen är det nästan tvärtom. I fjol spelade Carli Lloyd med landslaget i OS, sedan hade hon inte överdrivet bråttom tillbaka till sitt klubblag.

Jag tyckte nog att det blev väldigt lite offentlig debatt kring Majgaards utspel. Tänk om en herrallsvensk tränare sagt något liknande om Janne Andersson och herrarnas januariturné, då hade det blivit pådrag i media.

Men tyvärr får damfotbollen allt svårare att ta plats i mediebruset i en tid där klicksiffrorna får allt större makt. I riksmedia får landslaget rätt stort utrymme, medan klubbfotbollen alltmer hamnar i skymundan i de större medierna.

I lokalmedia lyfts elitklubbarna fram på ett rätt ok sätt. Malmö räknas ju som storstad, och även där är bevakningen god. Sydsvenskan är största tidningen, och de har en egen nyhetsflik för FC Rosengård. De har texter både inför och efter matcher och hänger med bra i nyhetsflödet. Exempelvis följde de upp Majgaards utspel och uppgifterna om att Marta är aktuell för Orlando i NWSL. Och självklart var de på plats vid 1–1-matchen mot Linköping.

Marta

Sydsvenskan har ingen flik om LB07, men jag uppfattar det som att nykomlingen ändå följs på ett helt ok sätt. I Göteborg är det däremot jobbigare att få medieutrymme för damfotbollen. Där är GP största tidningen. Under skid-VM skrev deras krönikör, och tillika min gamle arbetskompis, Eric Hilmersson så här:

”Tanken slog mig just som jag skulle somna i går. Att hela detta mästerskap, precis som alla skidmästerskap innan, varit en uppvisning i ojämlikhet och en för mig helt oförklarlig åtskillnad i hur man ser på män respektive kvinnors idrottande.”

Hade jag varit Hilmersson hade jag haft svårt att sova varje gång jag tänkt på hur GP-sporten bevakar lokal herr- respektive damidrott. GP:s bevakning av damidrott i allmänhet och lokal damfotboll i synnerhet måste nämligen klassas som en smärre katastrof.

Medan tidningen följer Blåvitt, Häcken och Frölunda hockey mycket noga får de lokala damidrottarna allt som oftast nöja sig med plats i notisramarna. Bevakningen av Kopparbergs Göteborg FC den senaste tiden har exempelvis varit rent usel.

Man hade inga egna texter, utan bara korta TT-notiser, om KGFC:s cupförlust i Malmö och om omfattningen av KGFC-stjärnan Elin Rubensson:s skada i Algarve.

Elin Rubensson

Och i söndags spelade Göteborg hemmamatch mot Eskilstuna United, två lag med medaljförhoppningar i årets damallsvenska. I pappers-GP fanns inte ett ord, jag hittade inte ens resultatet (2–2) på deras annars så utförliga resultatsidor. Jag hittade inte heller något på matchen på nätet.

När jag kollade igenom gp.se/sport under måndagskvällen hittade jag totalt tre artiklar om damidrott – jag fick scrolla lång ner för att hitta dem. Det var en om att tennisstjärnan Caroline Wozniacki tvingats bära peruk när hon gått i Köpenhamn, en om att Önnered gått upp i handbolleliten och en utan lokalkoppling om SM i poledance.

Jag säger inte att vi på Borås Tidning är klockrena när det gäller jämställdhet i sportspalterna, men vi har i alla fall hela tiden frågan uppsatt på agendan. Och jag kan lova, att om vårt sportflöde någon kväll hade sett ut som GP-sportens gör i dag så hade jag spytt galla över de ansvariga.

Därmed är det dags att sammanfatta Algarve cup. Jag har ju precis som Majgaard Jensen varit kritisk till matchningen av spelarna, att Sundhage inte passar på att verkligen ge nya spelare chansen under den här typen av träningsturneringar.

Men när det gäller spelet är jag faktiskt inte speciellt orolig inför EM. Det ser ju exempelvis väldigt mycket bättre ut än det gjorde inför både VM 2015 och fjolårets OS. Det som är bra är att det finns en defensiv grundtrygghet. Laget har alltså en stabil grund att stå på.

Lotta Schelin

Det som också känns bra är att Lotta Schelin ser ut att ha återuppstått från de döda samt att vi fortsätter att vara bra på fasta situationer. Man kommer faktiskt ganska långt med en stark defensiv, en vass Schelin samt bra slagna hörnor och frisparkar.

Med tanke på att Pia Sundhage är en mästare på att lyckas i utslagningsmatcher finns förutsättningar för en kul svensk sommar i Nederländerna.

Däremot får nog Sundhage snabbt försöka glömma tanken på att vårt lag skall anfalla centralt. Det är bättre att fortsätta att satsa allt på kantspelet, och lära forwards och offensiva mittfältare hur man löper in i straffområdet på bästa sätt.

Sundhage kan även snabbt släppa ambitionen att vårt lag skall vara spelförande – det är lika bra att satsa på omställningsfotboll från start.

I Algarve visade ju landslaget återigen upp ett etablerat anfallsspel som var långt ifrån klockrent. Visst blev det till slut 4–0 (3–0) mot Ryssland efter 10–0 (4–0) i klara målchanser. Men det berodde ju mer på att Rysslands försvarsspel var svagt än på att Sveriges anfallsspel var genialt.

När jag kollade Sverige–Ryssland roade jag mig med att försöka kolla vad de svenska backarna ser framför sig i uppspelsfasen. Ibland är tv-bilden så inzoomad att man inte får någon överblick, men jag tycker ändå att jag fick en ganska klar bild.

Backarna såg en central mittfältsgröt som är väldigt svår att spela igenom. Gröten bildas genom att alla fyra svenska mittfältarna packar ihop sig centralt. Det är alltså väldigt svårt för backarna att spela in i den där nummer 10-ytan som Sundhage eftertraktar.

Backarna såg också bara ryggar på forwards. Schelin och Olivia Schough ville nämligen uteslutande ha bollar i djupled, ingen av dem sökte uppspel på kropp. Nu var det ryska försvaret så svagt att det gick att hitta ytor för djupledsbollar, men så lär det inte se ut mot bättre lag.

Nilla Fischer

För mittbackarna blev huvudalternativet att spela ut bollarna på ytterbackarna. I den första halvleken imponerade framför allt Nilla Fischer med hårda, svepande bollar ut mot vänsterback Hanna Glas.

Även när ytterbackarna fick bollen såg de mest ryggar på forwards. Ytterbackarnas huvudalternativ var antingen att ta med sig bollen framåt på egen hand, eller slå raka djupledspassningar längs kanten.

I den andra halvleken tryckte framför allt Hanne Gråhns upp högre på sin kant. Effekten av det var att det blev svårare för mittbackarna att passa till henne.

Att Sverige till slut skapade mer i den andra halvleken än i den första berodde helt och hållet på Fridolina Rolfö. Som jag ser det borde Sundhage satsa på Schelin och Rolfö som forwardspar – om inte Stina Blackstenius hittar formen igen. Men i nuläget är Blackstenius långt ifrån någon EM-form.

På mittfältet känns ju kvartetten Caroline Seger, Dahlkvist, Hanna Folkesson och Kosovare Asllani gjuten om Rolfö blir forward. Där hade jag hållit Katrin Schmidt och Ebba Wieder som första ersättare. Ingen av dem var dock med i Algarve, så sannolikt kommer inte Sundhage gå på min linje där.

Att Sundhage tänker sig en backlinje med Jessica Samuelsson, Fischer, Linda Sembrant och Jonna Andersson känns ju solklart. Som första alternativ på mittbackssidan finns Magdalena Eriksson och på ytterback Hanna Glas. Personligen hade jag även satt Elin Rubensson som ytterbacksalternativ, men där har nog Sundhage vikt ner sig.

Sverige blev sjua i Algarve cup efter att ha vunnit hur säkert som helst mot Ryssland i dag. Jag har jobbat och bara kunnat följa matchen sporadiskt. Men det jag såg handlade bara om Sverige, ryskorna hade inget alls att komma med.

Kul att Sverige gjorde fyra mål, vi brukar ju inte vara bortskämda med att vårt landslag gör så många mål nuförtiden. När det gäller spelarkritik återkommer jag när jag sett matchen mer koncentrerat. Men under matchens slutskede imponerade Fridolina Rolfö med flera fina manövrar, inte minst skottet som betydde 4–0.

När det gäller matchningen av truppen har jag ju haft en del synpunkter. Jag tycker ju att Sundhage borde ha givit fler spelare chansen. Hon har givit alla utom Zecira Musovic speltid, men för mig är inte speltid det samma som att få chansen. Jag tycker att Sundhage borde ha låtit fler få starta matcher. För nu är testandet över. I de landskamper som återstår inför EM måste Sundhage köra med sin tänkta startelva.

Just Musovic glömde jag att kommentera i förra inlägget. Nog borde väl hon har fått chansen i en av matcherna i turneringen. Nederländerna lät alla sina tre målvakter vakta målet i varsin match i gruppspelet. Det hade Sverige också lätt kunnat göra.

Då hade man dessutom visat att det löfte hon skall ha fått tidigare i år var på allvar, alltså att det skulle vara full kamp om platsen som andramålvakt. Nu känns det där mest som ord. För Hilda Carlén har fått spela två landskamper under våren, Musovic ingen – det är inte full kamp.

Tvärtom är det ytterst dåligt ledarskap att säga saker som inte stämmer. Det kan vara så att orden var tänkta som uppmuntran, men tomma ord är ingen uppmuntran, de väcker bara irritation.

I dag har Nilla Fischer tagits ut i spelarnas världslag. Spelare från högstaligorna i 47 olika länder fick välja ut det lag de tyckte var bäst under 2016. Laget skulle ha uppställningen 4–3–3.

Det ser ut så här i sin helhet: Hope Solo – Leonie Maier, Fischer, Wendie Renard, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta – Alex Morgan, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Slutligen en snabb genomgång av några av resultaten från placeringsmatcherna i cuperna i Algarve och Cypern. I Cypern vann Schweiz finalen mot Sydkorea med 1–0 efter mål av Lia Wälti. Målet kom på en sanslös målvaktstavla.

I Algarve vann Spanien sin första titel på seniornivå genom att besegra de regerande mästarinnorna Kanada med 1–0 i finalen. Segerskytt blev Leila Ouahabi. Några bilder på målet har jag inte sett, bara klipp på spansk segerglädje.

Danmark blev trea efter straffläggning mot Australien. Och Nederländerna tog femteplatsen genom 3–2-seger mot Japan. Segermålet kom på övertid från Vivianne Miedema: