Största dagen hittills för Wolfsburg

De senaste fyra dagarna har jag flängt runt i bil i södra och mellersta Sverige. Det har lett till ett par dagars oplanerat uppehåll här på bloggen. Men nu är jag tillbaka.

Det har varit spännande dagar. Inte minst den här, som sannolikt är den största dagen i Wolfsburgs damfotbollshistoria. Hittills.

För laget har i dag både säkrat platsen i Champions Leaguefinalen, och i praktiken vunnit sin första ligatitel någonsin.

Champions League först. Där vann Lyon med förkrossande 6–1 borta mot Juvisy i dag. Lotta Schelin gjorde två mål (2–0 och 3–0). Därmed har Lyon vunnit sina fyra dubbelmöten i årets turnering med 12–0, 11–0, 8–0 och 9–1. Alltså totalt 40–1. Enda baklängesmålet gjordes av Kadidiatou Diani i slutminuterna av dagens match, vid totalledning med 9–0.

De regerande mästarinnorna väntar alltså i finalen för Wolfsburg. Tyskorna har inte gått fram lika friktionsfritt som Lyon. Men Wolfsburgs svit med 11–2, 5–2, 4–1 och 4–1 visar att laget inte varit illa ute någon gång på vägen fram mot finalen.
Det är alltså ingen tvekan om att det är Europas två bästa lag som möts i finalen. Ingen alls.

Det är också de klara franska mästarinnorna som ställs mot de nästan klara tyska. För i dagens ligaomgång försvann i princip det sista hotet mot Wolfsburg när Turbine Potsdam mycket överraskande föll borta mot Essen-Schönebeck med 1–0. Inhopparen Isabelle Wolf hade varit på planen i två minuter när hon sköt segermålet. Antonia Göransson var på planen under hela matchen.

Som synes på det här klippet hade Göransson ett halvläge. Yuki Ogimi hade däremot ett par högkaratiga chanser. Trots det ser det inte ut som att Essen behöver skämmas över sin seger. De skapade ju nämligen också en handfull kanonlägen.

Nu leder Wolfsburg med sex poäng före Frankfurt (som har en match mer spelad) och sju före Potsdam. Och just Frankfurt och Potsdam möts i match om andra plats på onsdag.
Kvar att spela är fem omgångar för Wolfsburg och Potsdam, och fyra för Frankfurt.

Här är förresten ett klipp med alla mål från onsdagens omgång i Frauen-Bundesliga. Där ingår förstås Göranssons 1–0-mål mot Duisburg. För övrigt hennes sjunde i serien, något som räcker till en delad tiondeplats.

* Så till Sverige och damallsvenskan. Jag har verkligen bara följt matcherna på distans den här helgen. Men till min stora glädje har jag sett att båda nykomlingarna visat att de inte tänker lägga sig ner och dö bara för att det gick dåligt i premiäromgången.

Mallbacken gjorde tydligen en bra spelmässig insats mot Kristianstad, och Sunnanå tog en meriterande poäng i Linköping. Det är förstås väldigt bra för serien att vi inte får två rena strykgäng redan från start.

Tyresös bortaseger mot Vittsjö känns helt logisk. Däremot är sannolikt Örebros startelva ännu lite starkare än jag trodde. För 1–1 i Umeå är ett resultat som visar att Kif har kapacitet att slippa den nedflyttningsstrid nästan alla trott att de skall bli indragna i.

Utöver Tyresös båda matcher har det för övrigt varit väldigt svaga publiksiffror hittills i serien. Mer om det i nästa inlägg.

Men först en liten ursäkt till Sofia Lundgren. För efter att ha sett Yael Averbuch:s mål från premiären ytterligare ett par gånger så tar jag tillbaka att Lundgren borde ha tagit skottet. För borde var verkligen inte rätt ordval.
Jag tycker fortfarande inte att skottet ser ut att vara helt otagbart. Kanske för att Lundgren ser ut att vara ganska nära att nå bollen på det här klippet. Men som sagt, jag var hård i överkant i förra inlägget.

Däremot tycker jag att vår F19-landslagsmålvakt Louise Högrell känns rätt darrig på bilderna. Hon missbedömde en boll grovt mot Irland i EM-kvalet, och ordnade där så att Julia Wahlberg:s hemnick blev ett självmål.
Mot Linköping var Högrell snett ute ett par gånger till. Inte minst vid baklängesmålet, där hon kör över Pernille Harder rätt fult. Och borde ha fått minst gult kort. Men även i den situation där en back får rädda på mållinjen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

* I England har Sofia Jakobsson fått en kanonstart i WSL för Chelsea. Ett mål i premiären följdes upp med två mål i andra omgångens 4–0-seger mot Doncaster. Hon leder därmed skytteligan. Dessutom har hon fått en ny lekkamrat, då klubben i förra veckan gjorde klart med Brasiliens landslagsspelare Ester.
Jakobssons första mål kan man för övrigt se på det här klippet. Det handlar om ett typiskt målskyttsmål. Men sluta inte se efter 1–0-målet, för mycket mer skott i krysset än Rachel Williams kvitteringsmål går det väl inte att få till?

* I USA:s NWSL blev även den femte matchen i ligan 1–1 (Washington–Western New York). Därmed har redan alla lag i serien tagit poäng efter fem matcher. Jämnt var ordet…
Frågan är om de jämna resultaten fortsätter i kväll (23.00 – du kan se den här) när det är ”derby” mellan Portland och Seattle.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Två mål vardera från Lotta Schelin och Sofia Jakobsson i helgen alltså. Men vår tredje landslagsforward var värre ändå. Kosovare Asllani gjorde nämligen hela fyra mål när PSG krossade Vendenheim med 11–0. Asllani sköt 1–0, 2–0, 7–0 och 10–0 – och är därmed uppe på 15 mål totalt i ligan. Det placerar henne som femma i skytteligan, sju mål bakom ledande Schelin.

Då är väl NWSL världens bästa liga nu?

När svenska spelare och tränare får frågan om vilken som är världens bästa liga brukar jämnheten vara ett viktigt mått. Oftast det allra viktigaste.

Därmed kan vi slå fast att nybildade NWSL i USA är världens bästa liga. I varje fall den här veckan. Och i varje fall med den svenska måttstocken.

För resultaten i de fyra matcherna i premiäromgången blev 1–1, 1–1, 1–1 och 1–0. Hade bara Western New York Flash gjort ett mål på Sky Blue FC så hade ligan varit oslagbart jämn.

Fast serien är ju inte bara jämnast. Den har också väldigt stor del av de allra bästa spelarna i världen. Tittar man på ligatillhörigheten på de 44 spelare som ingick i startelvorna vid semifinalerna av OS i fjol blir fördelningen enligt följande:

* NWSL (USA)                                16
* Feminine Division 1 (Frankrike)   14
* Nadeshiko League (Japan)           8
* Frauen-Bundesliga (Tyskland)      2
* Damallsvenskan (Sverige)            1

Två spelare spelar inte i någon liga i år. Melissa Tancredi har tagit ett studieuppehåll och Amy LePeilbet, som skulle ha spelat i NWSL, har dragit av sitt korsband. Och en tredje, Jonelle Filigno, spelar på collegenivå för Rutgers University.

Efter jobbet i går satt jag och kikade parallellt på golfen och matchen Chicago Red Stars–Seattle Reign. Kul att alla matcher i premiäromgången gick att se direkt via olika typer av streamar.
Däremot skall det sägas direkt att kvaliteten på sändningarna var minst sagt varierande. I Chicagomatchen var kameran placerad så att man inte kunde se de två närmaste hörnflaggorna. Ibland simmade både bollen och flera spelare ur bild…

Och när jag gjorde en kort kik på matchen Sky Blue mot Western New York Flash blev jag snabbt lätt yr. För kameramannen/-kvinnan gjorde nog sin första fotbollsmatch någonsin. Eller så funkade inte zoomen. Se själv här.

Ambitionen att ha tv-sändning från alla matcher är dock god. Och jag hoppas att man gör som i Tyskland, och sätter ihop klipp med höjdpunkter från alla omgångar. För jag ser gärna Lori Chalupny:s läckra volleymål igen…

Jag vet att tv-rättigheterna för damallsvenskan sålts, och förbundet därför inte kan visa bilder hur som helst från de matcher som Tv4 väljer bort. Men visst saknar man möjligheten att få se alla mål?

* En liga som inte är jämn är den vitryska. Där fortsatte Molodechno på den väg de slog in på i fjol. I premiären föll fjolårets tabelljumbo nämligen med 17–0 mot Zorka-DBU. Molodechno får nog svårt att undvika den nyinstiftade nedflyttningsserien i slutet av augusti…

* Till sist en rättelse av det förra inlägget. Jag skrev att Louise Fors inte spelade för Liverpool i premiären. Jag hittade nämligen inte hennes namn i laguppställningen på fawsl.com. Men sedan såg jag att hon twittrade ut en Instagrambild på sig själv i premiären, och insåg att Fos skulle vara Fors. Felet är nu rättat.

Schelin sköt Lyon mot ny final

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Eftersom vi inte har något svenskt lag kvar i Champions League har det passerat ganska obemärkt att semifinalerna drar i gång i helgen.

I kväll såg fina 21 923 åskådare Lotta Schelin skjuta Lyon till final även i årets turnering. För även om det återstår en retur så vänder aldrig Juvisy dagens 3–0-förlust till totalseger på hemmaplan. Aldrig.

Jag har jobbat i kväll. Och trots att jag hittade en stream i halvtid lyckades jag i princip bara se halvlekens två mål. De gjorde Wendie Renard på en stenhård nick och Schelin på ett behärskat friläge.

I första halvleken hade Schelin dessutom gjort 1–0. Vår svenska storstjärna blev alltså tvåmålsskytt.

Kul att Schelin producerar även när det drar ihop sig. Hon har ju ibland fått viss kritik för att inte vara de stora matchernas spelare.

Den stora frågan nu är vilket lag Lyon får möta i finalen på Stamford Bridge. I morgon 15.00 drabbar Arsenal och Wolfsburg samman i det första mötet lagen emellan. Och det dubbelmötet lär inte vara avgjort efter en match.

Faktum är att det känns nästan helt 50–50. Wolfsburg känns inte alls lika formstarkt som före jul, och Arsenal är ett starkt hemmalag.

Sanna Talonen

Sanna Talonen

* I damallsvenskan gick Kif Örebro på knock i premiären. 4–0 efter 10–3 i skott på mål säger det mesta om att Örebro är klart bättre än Mallbacken.
Sanna Talonen blev årets första damallsvenska målskytt. Och Sarah Michael gjorde två.

För Mallbacken var det en blytung återkomst till högsta serien med storstryk direkt mot ett av de lag som tippas i botten. Siffrorna är verkligen illavarslande. Samtidigt skall man komma ihåg att Vittsjö föll med 4–1 borta mot Umeå i fjolårets premiär. Så jag vill nog ge Mallbacken någon match till att visa att de håller i högsta serien.

* I elitettans allra första omgång någonsin gick det som jag förutspådde härom dagen. Det blev rakt igenom förluster för lagen från söder. Mina tre seriefavoriter Sirius, AIK och Hammarby vann. Däremot känns det som att Djurgården går ett riktigt tungt år till mötes. Förlust med hela 5–1 mot Kvarnsveden måste svida rejält.

Den första målskytten någonsin i serien blev för övrigt Sundsvalls Mona Fahlberg, som gjorde 1–0 i 24:e minuten av bortamötet med Öster.

* I natt startar NWSL i USA med Kansas City–Portland Thorns. Och i morgon drar WSL i gång med två matchen med svenskintresse. Både Sofia Jakobsson:s Chelsea och Louise Fors Liverpool har sina premiärer. Dessutom är det fyra matcher i Frauen-Bundesliga. DFB-tv direktsänder Freiburg–Frankfurt klockan 11.00. Den första damallsvenska match som tv-sänds i år är för övrigt Tyresö–Umeå på tisdag. Men innan dess spelas två intressanta matcher i morgon i form av Sunnanå–Vittsjö och Kristianstad–Piteå.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In
: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In
: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

Femte guldet för Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lyon vann dagens hängmatch i Frankrike med hela 7–0 borta mot Vendenhem. Därmed säkrade storlaget ligatiteln.

Lotta Schelin verkar inte ha spelat i dag, utan skall ha sparats till helgens semifinal i Champions League. En som var med var däremot Laetitia Tonazzi, som gjorde tre av målen.

Lyon har vunnit samtliga 19 matcher hittills i ligan, och då avståndet ner till PSG är tio poäng med tre matcher kvar att spela kan Lyon fira sin sjunde raka ligaseger – och elfte totalt. Här är en bild från Schelins twitter på firandet.

Det är alltså läge att skicka ett grattis till Schelin för hennes femte guld i Frankrike i dag.

* I Tyskland avgjordes sannolikt bottenstriden i dag. De båda nykomlingarna Gütersloh och Sindelfingen åkte på storförluster, och är nu avsågade.

Alexandra Popp gjorde hela fyra mål när Wolfsburg vann med 6–0 borta mot Sindelfingen. Därmed leder Wolfsburg ligan med sju poäng före Frankfurt och tio före Potsdam, som dock har en respektive två matcher färre spelade.

Gütersloh föll med 7–3 mot Duisburg, där Mandy Islacker blev tremålsskytt. I och med segern klarar sig sannolikt Duisburg kvar i Frauen-Bundesliga på sportslig grund. Frågan är om den konkurshotade klubben klarar ekonomin.

Islacker leder numera skytteligan på 15 mål, ett före Yuki Ogimi och Conny Pohlers, samt tre före nya fyran Popp.

* I Italien vann Torres den uppskjutna matchen borta mot Fortitudo med klara 7–0 efter tre mål av skyttedrottningen Patrizia Panico. Med fyra omgångar kvar att spela leder därmed Torres ligan med tre poäng före Tavagnacco.

Tuff påsksmäll för Göransson

Ojämna Bayern München ställde till med en påsksmäll i Frauen-Bundesliga. Hemma mot topplaget Turbine Potsdam gjorde Lena Lotzen båda målen när Bayern vann – och gav Wolfsburg riktigt guldläge.

För Antonia Göransson var det en dålig dag. Inte nog med att hon lämnade München som förlorare, hon blev även utbytt i mitten av den andra halvleken.

Jag såg den andra halvleken på DFB-tv, och kunde konstatera att München fick en drömstart på halvleken då Patricia Hanebeck efter bara 30 sekunder missade en rensning i eget straffområde, så att bollen via Alex Singer hamnade hos en helt fri Lena Lotzen.
Den tyska landslagsforwarden gjorde inget misstag. Och när hon även smällde in en vänster från distans till 2–0 i den 72:a minuten så avgjordes matchen helt. Höjdpunkter ser du här.

I och med dagens resultat leder nu Wolfsburg ligan med fyra poängs marginal till både Potsdam och Frankfurt. Det som gör att det trots allt kan bli en rafflande guldstrid är att ledarlaget har kvar båda huvudkonkurrenterna på bortaplan. Wolfsburg skall till Frankfurt den 28 april och till Potsdam den 5 maj.

* I Italien gjorde Maria Karlsson sitt tredje mål i årets ligaspel. Bardolino Verona fick dock bara 1–1 borta mot Mozzanica. Nu påverkar det inte jättemycket, då säsongen ju redan är körd sedan tidigare för Bardolino.
Trots att tvåan Tavagnacco också bara spelade 1–1, borta mot Napoli, så är Verona tolv poäng bakom Tavagnacco med fyra omgångar kvar – vilket innebär att Champions League knappt längre är teoretiskt möjligt.

* I Frankrike vann PSG med 3–0 mot Yzeure Allier efter mål av amerikanskorna Tobin Heath och Lindsey Horan samt av Sabrina Delannoy. Det innebär att Kosovare Asllani:s lag nu är fyra poäng bakom Lyon. Dock har serieledarna två matcher mindre spelade, och vinner man två av de fem sista matcherna är ligatiteln säkrad.
Den första av de två nödvändiga segrarna kan tas redan i morgon, då man ställs mot trean Montpellier på bortaplan.

* På svensk mark är måndagens supercupfinal mellan Tyresö och Göteborg helgens höjdpunkt. Då ställs Christen Press för första gången mot sin gamla klubb. Samma dag spelar även Piteå mot Umeå. I övrigt känns det lite som en mellanhelg på svensk mark.

Vad menar Sundhage egentligen?

Malmö och Göteborg föll med totalt 12–1 i fyra möten med Lyon och Juvisy i Champions League.

Efteråt började diskussionerna om vad som är fel i svensk damfotboll. På twitter har det redan bland annat diskuterat omläggning till höst/vår. Det känns inte som något bra förslag. I varje fall inte för att få bättre resultat i Champions League.

För Danmark som spelar höst/vår tvingas ändå ha tre månaders uppehåll från slutet av november till slutet av mars. Deras liga var inte heller i gång när de första Champions League-kvartsfinalerna spelades – de hade premiär förra helgen.

Tyskland som har kortare uppehåll än Danmark har i stället haft mängder med uppskjutna matcher i vinter, till följd av frusna planer.

En förutsättning för att vi ens skall ha en chans att kunna spela höst/vår måste vi ha uppvärmda konstgräsplaner på samtliga arenor.

Och vad skulle alla vintermatcher få för effekt på redan dåliga publiksiffror? Knappast någon positiv i alla fall.

En annan fråga som väckts är den om alla utländska spelare i serien. Det var Pia Sundhage som tog upp den till Sydsvenskan. Hon säger:

”Inget ont om Lotta Schelin, men jag har alltså henne och tre svenska försvarare att titta på när ett svenskt lag spelar i Champions League.”

Och:

”För fem–sex år sedan var det annorlunda i allsvenskan. Inte la svenska lag större delen av budgeten på utländska spelare då. När Umeå gjorde resultat och vann Champions League var det kanske med tre–fyra utländska spelare.”

Ni som följer den här bloggen vet att jag ser de internationella inslagen i damallsvenskan som något positivt. Senast skrev jag om det här.

Jag anser alltså att 60–70 utländska förstärkningar är en förutsättning för att vi skall kunna ha en slagkraftig damallsvenska. Sundhage nämner att det var bättre för fem–sex år sedan. Men var det verkligen det?

Jag gick ytterligare ett år tillbaka, till 2006. Då vann Umeå damallsvenskan utan förlust. På 22 omgångar vann vårt dåvarande storlag 21 matcher, och kryssade i en. Målskillnaden blev 74–11, och marginalen ner till tabelltvåan blev till slut förkrossande 21 poäng.

Under den damallsvenska säsongen använde Umeå sex utländska spelare, nämligen:

* Marta, Brasilien
* Elaine, Brasilien
* Lise Klaveness, Norge
* June Pedersen, Norge
* Sanna Valkonen, Finland
* Anne Mäkinen, Finland

Totalt får jag det till att 41 utländska spelare spelade i damallsvenskan 2006. Samtidigt noteras att samtliga de 32 spelare som gjorde A-landskamper för Sverige det året tillhörde svenska klubbar. Samma sak för samtliga de 30 U21-spelarna.

I nuläget innehåller damallsvenskan 66 utländska spelare. Å andra sidan har vi 15 utlandsproffs. Sedan dess är det alltså ett tiotal svenska spelare som ”förlorat” sin speltid.

Då 2006 minns jag att debatten i ganska stor utsträckning handlade om att minska ner antalet damallsvenska lag till åtta eller tio. Det var helt enkelt för stor skillnad mellan topp och botten.
Hade de förslagen gått igenom hade ännu färre svenska spelare fått speltid i damallsvenskan.

Och jag har svårt att se att det bara varit negativt för det svenska landslaget att spelare som Lotta Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro, Sofia Jakobsson med fler har fått komma utomlands, och skaffa sig erfarenhet.

Som jag ser det går det inte både ha kakan, och äta den. Vi kan alltså inte ha en serie med rakt igenom svenska spelare, och tro att våra lag skall hålla högsta världsklass. Skall damallsvenskan kunna ligga kvar på topp sex av världens ligor så måste vi krydda med utlänningar.

Vad Sundhage är ute och fiskar efter förstår jag inte. Vill hon inte att hennes landslagsspelare skall få kämpa för sin speltid? Faktum är att jag tycker att flera av landslagsspelarna känns väl bekväma när man ser dem spela. Och att de borde tvingas träna hårdare än de gör.

När man tittade på hur Lyon agerade i går blev man däremot glad. Man hade vunnit med 5–0 hemma, och skulle bara åka till Malmö och säkra totalsegern. Trots det fuskade inte spelarna en millimeter i hemjobbet.
Varje gång Malmö ställde om till anfallsspel såg nio franska utespelare till att omgående hamna på försvarssida. Det fanns inga tendenser till bekvämlighet där. Bara Lotta Schelin låg kvar på mitten. Av sådan proffsighet byggs ett vinnande lag.

Med vass konkurrens i de damallsvenska klubbarna lär proffsigheten öka även här.

Dessutom är det väl så att Svenska Fotbollförbundet redan har hårdare regler än det Europeiska. För i damallsvenskan måste hälften av spelarna i varje matchtrupp vara svenska. I det europeiska cupspelet måste en tredjedel (sex av arton) av spelarna i varje matchtrupp vara inhemsk.

Hårdare än så tycker jag inte vi kan vara. För reglerna om fri rörlighet av arbetskraft mellan olika nationer är ju fantastisk. Att begränsa den mer än vi redan gjort känns nästan som ett slags rasism. Eller hur?

Schelin – en gåta för Sundhage

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Inför 5–0-segern nere i Frankrike konstaterade Lotta Schelin i den här artikeln att Lyon är bättre än landslaget. Faktum är att Lyon kanske till och med är bättre än alla landslag, och således världens bästa lag alla kategorier.

För har man råd att hålla spelare som Megan Rapinoe på bänken – då har man ett väldigt starkt lag. Och det centrala mittfältet med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib är tveklöst starkare än USA:s. Men djupdykningen i det här ämnet får jag nog återkomma till. Det här inlägget skall nämligen handla om det svenska landslaget.

Storstjärna i Lyon är ju nämligen nämnda Lotta Schelin. Hon skiner ofta i sin franska klubbdress, och öser in mål. Däremot skiner hon tyvärr väldigt sällan i den svenska landslagsdräkten.

Efter dagens match pratade Schelin, Pia Sundhage och Malin Swedberg om ämnet i Tv4sport. Swedberg konstaterade helt riktigt att Schelin fungerar bättre i Lyon än i landslaget.

Sundhage svarade nyktert att landslaget inte har de spelartyper som krävs för att spela Lyons 4-2-3-1-system. Thomas Dennerby försökte ju med det i fjol, men efter OS gnällde till och med Schelin på spelsystemet.

Problemet är snarare att Schelin inte klarar av att ställa om från Lyons tekniska spel till landslagets mer fysiska. Kortfattat kan man säga att hon får bollen längs marken i klubblaget, och i luften i landslaget.

Och medan Schelin håller högsta världsklass när hon får bollen på marken, och kan komma rättvänd mot en backlinje, så är hon högst medelmåttig i luftrummet. Att hitta lösningarna som gör att Schelin får rätt bollar är en av de viktigaste gåtorna att lösa för Sundhage inför EM.

Som en parentes pratade Schelin också lite om sin tränare Patrice Lair i Tv4sport. Hon konstaterade att han gjort att alla spelare blivit rakt igenom professionella. Det är slut med lattjandet på träningar.

Den saken var inte svår att se i dag. Spelare som är proffsiga i allt de gör på träning blir även proffsiga i matcher. Jag tror att det finns rätt mycket att göra på den här fronten även i rätt många svenska klubbar.

Lyon är i en klass för sig

Jag har just återigen njutit av 90 minuters uppvisning av världens bästa lag. Med uppvisning menar jag inte att de bjudit på det man brukar kalla uppvisningsfotboll – inte alls.

Lyon bjöd på 2×90 minuters helgjuten fotboll i kvartsfinalmötet med LdB FC Malmö. Totalt 8–0 i dubbelmötet säger väl allt. De som hävdar att Malmö hängde med bra i början av matcherna har inte gått alla kurser i fotbollsutbildningen. De första tio minuterna var det i och för sig bra fart på hemmalaget, men Lyon var aldrig pressat.

Mot de allra flesta motstånd hade en sådan Malmöperiod resulterat i något eller några mål. Men vad många inte tänker på är att Lyon inte bara är högklassiga i offensiven – världens bästa lag har även ett underbart tätt försvarspel.

Det finns ett sådant lugn, och en sådan kvalitet i allt Lyon gör. Medan Malmö har ett gäng duktiga, offensiva lirare har Lyon tio tvåvägsspelare. Spelare som både har bättre bollbehandling än sina motståndare, och som dessutom gör ett 100-procentigt jobb i defensiven.

Sådant får mig att njuta – även vid matcher utan laddning. Lyon har helt enkelt en kvalitet som ligger på en helt annan nivå än vad våra svenska lag kan visa upp.

För Malmö är det bara att öka träningsdosen. I varje fall om laget tänker ta sig upp på Lyons nivå.

Det är för övrigt lätt att förstå att Lyon gjort att damfotbollen fått ett riktigt lyft i Frankrike. För laget är ju verkligen fantastiskt sevärt.

Och Lotta Schelin är kanske lagets allra största affischnamn. Henne återkommer jag till i ett senare inlägg. Men hon visade hög klass vid 1–0-målet. Megan Rapinoe fick sedan 2–0 som en ren gåva av den ena assisterande domaren. Skottet via ribban var ju nämligen inte nära att vara över mållinjen. Slutligen nickade Wendie Renard in på slutet.

Lyon gjorde lite som de ville. Trots 8–0 till fransyskorna kan Malmö faktiskt vinna damallsvenskan i år – alltså den serie som många här i Sverige i fjol ansåg vara världens bästa. Tränare Jonas Eidevall var just inne på det till Tv4sport:

”Kan vi ha den här arbetsinsatsen kommer vi att bli ruskigt svårslagna i år.”

De orden säger väl allt?

Thunebro till Tyresö

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Dagens nyhet på transfermarknaden är att Sara Thunebro lämnar bänken hos FFC Frankfurt och fortsätter karriären hos svenska mästarinnorna Tyresö FF.

Det är i högsta bra för Thunebro, och för landslaget, eftersom det lär innebära ökad speltid. Hur bra det är för Tyresö återstår att se.
För enligt mitt sätt att se det var laget redan rejält starkt på ytterbacksplats med trion Meghan Klingenberg, Line Röddik Hansen och Annica Svensson. Däremot hade jag gärna sett att de stärkte upp mittförsvaret, där de har sina klart svagaste länkar.

Klart är väl att Thunebro kommer att få spela mer nu. Men frågan är hur Tyresös lag kommer att formeras. Rent spontant tycker jag att Röddik Hansen är en bättre spelare än Thunebro. Men danskan kanske kommer att få spela mittback – som hon gör i landslaget – fram tills Linda Sembrant är återställd från sin korsbandsskada.

Tyresö lär inte vara färdigvärvade ännu. De har ju sökt en till offensiv spelare. Och som bekant har ju Caroline Graham Hansen och Jennifer Hermoso provspelat under vintern.

* Under eftermiddagen har jag sett Wolfsburg bli det tredje laget i semifinal av Champions League. Bortamötet med ryska Rossiyanka var precis som Göteborgs match i går en ganska sömnig historia i över en timme.

Det blev lite roligare i Moskva på slutet, när Rossiyanka var tvungna att flytta fram. Fast det var tyskorna som var det starkare laget – och som gjorde målen. Två blev det, en nick från Conny Pohlers (71:a minuten) och ett härligt skott i krysset från Lena Goessling (88:e).

Därmed kan man redan nu slå fast att semifinalerna kommer att spelas så här: Lyon–Juvisy och Wolfsburg–Arsenal. Det blir alltså redan klart att det blir fransk representation i finalen för fjärde året i rad.

Nilsson börjar komma till insikt

Ett år efter att Torbjörn Nilsson utropade damallsvenskan som världens bästa liga börjar Göteborgstränaren komma till insikt.

Efter att i fjol ha åkt ut mot engelska Arsenal och i år mot franska Juvisy börjar Nilsson inse att han levt i en drömvärld. Till GP säger han:

”Om det här är Frankrikes fjärdelag så… Vi kanske får omvärdera det här att damallsvenskan är världens bästa liga. Övriga Europa kommer ju, och konkurrenssituationen blir svårare och svårare.”

Jag har sett att Nilsson fått kritik för hur Göteborg spelade i går. Nu såg jag inte den första matchen, men jag förstår att GFC blev rejält sårat i djupled där.
Känslan var att Nilsson och hans spelare var väldigt rädda för att låta Juvisy få ligga och kontra. Men att man sett att Juvisy började tröttna lite efter paus nere i Frankrike – och att taktiken var att sätta in stöten den sista halvtimmen.

Det var ett upplägg som kunde ha lett till en semifinal – om Cathrine Dyngvold hade gjort mål på sitt friläge. Jag har således egentligen inte någon större kritik mot taktiken. För känslan var ju nästan hela tiden att Juvisy var det bästa laget.
Det man kan ifrågasätta är valet av att starta med Jessica Landström istället för Dyngvold eller Olivia Schough.

Tillbaka vilken som är världens bästa liga. Många svenskar trodde verkligen att damallsvenskan var det i fjol. Jag minns att förbundsbasen Karl-Erik Nilsson sa så här under den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg:

”Visst är det väl häftigt att kunna säga att vi har världens bästa liga? För i år är det väl inget snack om det?”

Och när jag gick runt på nämnd upptaktsträff och ställde frågan om vilken liga som är bäst i världen fick jag nästan genomgående svaret att den serien har vi här i Sverige. Motiveringen var inte att vi hade de bästa lagen – utan för att damallsvenskan är jämnast. Det visade sig sedan att serien inte var ett dugg jämn – utan att två lag bara stack i väg.

Det bästa klubblaget i världen har vi inte, och det hade vi inte då heller. Det hette, och heter Lyon – om den saken råder ingen tvekan. Jag bedömer det som att det näst bästa laget för tillfället finns i Japan, och heter Inac Kobe Leonessa.

Men det är en bedömning, för det finns ingen bra ranking. På den aktuella Europarankingen leder fortfarande Turbine Potsdam, före Lyon. Men den är på många sätt missvisande, för den bygger bara på Womens Champions League. Det gör att exempelvis Bröndby ligger femma och Umeå tia.

Men efter att Lyon krossade Malmö med 5–0 förra veckan, och att vi nu inte har haft ett enda svenskt lag i semifinal i Champions League på tre raka säsonger börjar alltså de inblandade inse det vissa av oss sett länge. Vi är inte bäst.

Vi har tveklöst en av de bästa ligorna. Men vi har inte den bästa. Våra lag slår ur underläge mot tyskt och franskt motstånd.

Och ursäkten att vi inte är i säsong håller inte som ensam förklaring. Jag är medveten om att det är en fördel att vara i säsong. Men det är ingen förutsättning. För engelska WSL spelas precis som damallsvenskan vår-höst. Trots det går Arsenal minst till semifinal i Champions League varje år.
Och jag tror att WSL nu också är rankad före damallsvenskan – alltså att vi är nere på fjärde plats. Dock lyckas jag inte hitta den officiella ligarankingen. Någon av er kanske kan hjälpa till med en länk.

I kväll skall ju för övrigt Malmö försöka rädda lite av sin ära. Jag har sett att Malmölägret hävdar att den första matchen i Lyon var jämnare än siffrorna visade, och att det inte skiljer så mycket som 5–0 mellan lagen. Sånt är lätt att säga i efterhand.

Tyvärr tycker jag att känslan från start var att Lyon gjorde lite vad de ville. Men visst, om Malmö hade gjort mål på sin första målchans, och fått lite press på Lyon, då kunde det ha blivit en intressant match.

Det mest intressanta i kvällens match är om Malmö kan lyckas med sitt mål att sätta stopp för Lyons 110 matcher långa svit utan förlust under ordinarie tid. Mitt tips är att det inte kommer att lyckas.

Tungt slut för Göteborg

Som vanligt på onsdagar hade jag träning med mitt lag, vilket gjorde att jag inte kunde se Göteborgs match live.

Jag lyckades dock undvika att få veta vad det blev innan jag satte på inspelningen. Nu har jag tittat igenom matchen – och den blev väl inte så kul.

I 60 minuter var den tvärtom dötrist. Så långt spelade Juvisy föredömligt på sin 1–0-seger från Frankrike. Sedan gjorde Torbjörn Nilsson några byten och omstruktureringar, och fick fart på laget.

Jag såg att flera tidningar hade rubriker om att Nilsson bänkar en landslagsspelare. Men mer korrekt är ju att det är Pia Sundhage som har tagit en bänkspelare från Göteborg. För Olivia Schough har ju sällan ingått i Göteborgs startelva.
Men kanske är det dags för det nu. För både Schough och den andra inhopparen, norska Cathrine Dyngvold, kändes klart vassare än startspelaren Jessica Landström.

Riktig fart fick matchen när Yael Averbuch lyfte in Göteborgs 1–0-mål i 65:e minuten. I drygt tio minuter tappade fransyskorna den kontroll de hade haft på tillställningen. Och frispelad av duktiga Johanna Almgren hade Dyngvold kunnat fixa 2–0. Helt ensam med Juvisys ukrainska målvakt Iryna Zvarych stod dock norskan för ett genomuselt avslut.

Och strax efter blev det lite av ödets ironi. Almgren var som sagt väldigt bra – bättre än jag sett på över ett år. Ändå blev hon Göteborgs olycksfågel då hon missade en rensning i 77:e minuten. Efter lite turer hamnade bollen hos inhopparen Camille Catala – som slog in målet som sände Juvisy till semifinal.

Jag tippade ju att Catala skulle avgöra den första matchen. Där fick jag fel. Tyvärr var det ändå den franska landslagsspelaren som avgjorde dubbelmötet.

Skall man vara ärlig så kändes fransyskorna totalt sett bättre än Göteborg. Det var alltså en rättvis seger. För tillfället ligger fransk damfotboll ett snäpp före svensk.

Det lär dröja innan staden Göteborg har ett lag i Womens Champions League igen. För jag tror knappast att årets GFC kommer att slå sig in före Malmö eller Tyresö i årets upplaga av damallsvenskan.

Och frågan är om Göteborg som stad skall ha ett lag på den här nivån. För bara 911 åskådare på en kvartsfinal i Champions League är ju nämligen pinsamt uselt. Och framför allt tråkigt.

Blir det över 2000 åskådare?

I kväll och i morgon spelar Göteborg och Malmö kvartsfinaler på hemmaplan i Champions League.

I går fick jag frågan på twitter om jag tror att det kommer över 2000 åskådare på någon av matcherna. Mitt svar var nej. Faktum är att jag till och med är lite rädd att det skulle bli under 2000 totalt.

Fast så illa skall det väl ändå inte behöva bli? I fjol drog Göteborg 2150 åskådare hemma mot Arsenal i kvartsfinalen. Då var det dock just Arsenal – ett lag som har många svenska supportrar, och som därmed lockade lite extra.
Den hjälpen finns inte i år. Däremot har jag sett att GFC försöker fylla Valhalla genom att locka flicklag från Göteborgsregionen. Förhoppningsvis hjälper det till en siffra på över 1500.

Malmö är ju redan utslaget. Så utöver deras allra mest inbitna supportrar kan de bara räkna med publik som är nyfiken på att se världens bästa lag – Lyon. Det borde räcka till en fyrsiffrig siffra. Men 2000, det tror jag inte de når.

Att svenska toppklubbar inte lockar fler åskådare i stormatcher är förstås extremt tråkigt. Och det hänger ihop med engagemanget kring klubbarna.

I Göteborg är engagemanget genomuselt bland gemene man. Egentligen så uselt att staden inte har underlag för ett riktigt topplag. För GFC har nästan inga supportrar. När det är storpublik på Valhalla håller huvuddelen oftast på motståndaren – som oftast heter Marta

Att skapa engagemang för lagen är en fråga klubbar med begränsade resurser har att brottas med. I Sverige är det få lag som har engagerade supportrar, som går på alla matcher. Och det är ännu färre klubbar som har egna hejaklackar.
Själv har jag inget facit på hur man går till väga för att få till det engagemang som behövs. Jag kan bara känna att jag saknar det ganska rejält.

Däremot känner jag att spelarna gör ett väldigt dåligt jobb på fronten. De borde försöka sätta sporten och matcherna på agendan i större utsträckning. Min uppfattning är att spelare från andra länder är bättre på att bära sin sport än de svenska.
Visst ligger vi före de flesta andra länderna ändå. Men dagens svenska spelare åker snålskjuts på tidigare generationers arbete. Däremot de brinner inte tillräckligt för att hjälpa till med att ta nästa steg.

Det finns anledning att ta upp den här frågan igen framöver. Nu behöver jag jobba lite.

Men först några ord om hur det går i kvartsfinalerna. Mina tips inför de första matcherna står kvar, alltså att Lyon, Juvisy, Arsenal och Wolfsburg bör klara det här.

Inför returerna har dock oddsen ändrats något. Så här ser jag på situationen nu:

Torres–Arsenal – står 1–3
Odds inför: 15–85. Odds nu: 35–65.
Spelas i dag 14.30 – har ingen uppgift om tv-sändning

Göteborg–Juvisy – står 0–1
Odds inför: 45–55. Odds nu: 40–60.
Spelas i dag 19.15 – sänds på Tv4sport

Rossiyanka–Wolfsburg – står 1–2
Odds inför: 2–98. Odds nu: 40–60.
Spelas i morgon 16.30 – sänds på tyska Eurosport

Malmö–Lyon – står 0–5
Odds inför: 10–90. Odds nu: 0,1–99,9
Spelas i morgon 19.15 – sänds på Tv4sport

* För övrigt såg jag en uppgift på twitter om att schweiziskan Sandra Betschart lämnar Sindelfingen i Frauen-Bundesliga för Sunnanå. Uppgiften är ännu obekräftad, och okommenterad. Men Norran har haft nyheten om att skadade Hanna Glas skall ersättas, så det låter högst möjligt att den före detta Kristianstadsbacken nu hamnar i Skellefteå.

Uppdatering i efterhand: Nu verkar Betschards övergång vara bekräftad.

Klart bättre betyg i år

Fotbollsbiblarna 2013

Fotbollsbiblarna 2013

Två fotbollsbiblar ligger vid sängkanten hemma. Jag har skumläst båda, men 400 sidor tar sin tid att ta sig igenom.

Damfotbollsdelen har jag dock kikat lite närmare på, för det tar ju inte så lång tid. Nu skulle jag kunnat attackera våra båda kvällstidningar för deras stora övervikt på herrfotboll. Men faktum är att jag känner att övervikten är berättigad i sammanhanget.

Antalet sidor om damallsvenskan i bilagorna är totalt sett oförändrat sedan i fjol. Då vann Aftonbladet med 11–6. I år har bladets segersiffror minskat till 9–8.
Man kan ju tycka att 17 av 400 sidor är en väldigt liten andel. Och 4,25 procent är ju bara en bråkdel, att jämföra med herrarnas näst högsta serie – superettan som har 34 sidor, alltså 8,5 procent.

Men tittar man på fjolårets publiksiffror, så lockade de tre serierna totalt 2 430 228 åskådare. Av dem stod damallsvenskan för 4,5 procent, och superettan för 24,2 procent.
Alltså har damallsvenskan ganska exakt det utrymme man förtjänar intressemässigt sett, medan superettan är förloraren i sammanhanget.

Det positiva i bilagorna när det gäller damallsvenskan är att båda tidningarna i år har satt betyg på samtliga spelare. Och betygen är satta med betydligt större kompetens än de var i fjol. Då hade bara Aftonbladet betygsättning – och den gav jag inga plus.

Aftonbladet ligger steget före även i år. Deras betygsättning känns nämligen klart mest genomarbetad, och kompetent.
Skalan under betygen känns dock helt fel. Där sägs fem plus stå för landslagsklass, och fyra plus för mycket bra allsvensk klass.

Tittar man sedan på de faktiska betygen så håller bara totalt fem spelare i damallsvenskan landslagsklass. Och ingen av dem är svensk.
Femman borde förstås stå för världsklass, och fyran för landslagsklass. Då hade betygsskalan känts helt rätt.

De fem spelare som får femmor är för övrigt Marta, Veronica Boquete, Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis – alltså rakt igenom offensiva spelare.

I det här bilagorna blir det alltid några ”felaktiga” betyg. Jag har själv förstås inte koll på samtliga spelare i damallsvenskan, men här är några betyg som jag spontant känner har blivit för låga i Aftonbladet:

* Julia Wahlberg, Jitex                       1 – heter Wahlenberg i bilagan.
* Stina Blackstenius, Linköping          1
* Julia Karlenäs, Mallbacken             1
* Adelisa Grabus, Örebro                   1 – heter Granbus i bilagan
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö     3
* Elin Rubensson, Malmö                   2

I Expressen har 33 spelare fått full poäng – alltså fem getingar. Det känns rimligt, om femman står för landslagsklass.
Fast utöver det känns det som ganska klart att betygsättare Marie Hallman har sämre koll på spelarna än vad Aftonbladets Alva Nilsson har.

I Expressen sätts även betyg på lagdel för lagdel. Hos Tyresö får backlinje och forwards fem plus, medan mittfältet bara får en fyra. Och då har ändå fyra Tyresömittfältare fått femmor, men bara en forward och tre backar kvitterar ut högsta betyg. Inte helt logiskt.

Totalt sett noterar jag att fem svenska målvakter får femmor, men ingen utländsk. Personligen ser jag Thora Helgadottir och Minna Meriluoto som två av seriens tre–fyra bästa burväktare.

Jag har också svårt att förstå att fem spelare i Malmö får betyget ett, medan Mallbacken har tre ettor och Linköping inte får någon etta alls.
Bland Malmös ettor reagerar jag speciellt över Yoreli Rincon och Sofia Anker-Kofoed – som jag definitivt hade givit högre betyg.

Att Mimmi Löfwenius (Jitex) får en etta, samt att Umeås landslagsaktuella duo Hanna Folkesson och Lina Hurtig bara får tvåor känns också helt snett.

Totalt sett ger jag dock högt betyg på kvällstidningarnas betygsättning i år. Bladet får en fyra, medan Expressen kämpar sig upp på en svag trea. Bra jobbat.

Mål av Fors, Asllani och Göransson

Det höll på att bli en riktig kanondag för Turbine Potsdam och Antonia Göransson. Laget vann säkert borta mot Bad Neuenahr med 3–0, och Göransson gjorde 2–0-målet. Yuki Ogimi och Genoveva Anonma var övriga målskyttar.

Samtidigt var Wolfsburg riktigt illa ute mot Freiburg. Tabellfyran ledde i halvtid med 1–0 sedan Juliane Maier förvaltat en straff på bästa sätt. Jag såg sedan den andra halvleken av matchen, och kunde konstatera att Wolfsburg inte alls har samma flyt spelet som de hade innan jul.
Freiburg, med tonårstalanger som Sara Däbritz och Melanie Leupolz samt snabba fransyskan Marina Makansa, stod upp väl.

Men Wolfsburg hade till slut marginalerna med sig. Först kvitterade Martina Müller i 65:e minuten, sedan avgjorde Conny Pohlers med en volley i 94:e. Därmed behåller Wolfsburg greppet om serieledningen. Då laget också är kvar så väl i tyska cupen som i Champions League, så kan man ta en fantastisk trippel. Men som sagt – det är inget jätteflyt i spelet för tillfället. Så just nu känns trippeln inte speciellt sannolik.

Utöver Potsdam och Wolfsburg är även Frankfurt i högsta grad med i striden om ligaguldet. Frankfurt vann i dag med 5–2 borta mot Gütersloh – och nej, Sara Thunebro fick ingen speltid i dag heller.

* I England gjorde Louise Fors ett straffmål för andra helgen i rad. Hon gav Liverpool ledningen med 1–0 mot Everton i WSL cup. Men Nikita Parris nickade in kvitteringen i 87:e minuten. Matchen slutade 1–1. För Sofia Jakobsson och Chelsea blev det ingen match. Vädret ställde till det.

* Kosovare Asllani visar att den fina målformen från Algarve cup håller i sig. Svenskan gjorde 2–0-målet när PSG slog ut lokalkonkurrenten Juvisy med just 2–0 ur franska cupen.

* I övrigt i världen så vann Inac Kobe Leonessa sin premiärmatch i Nadeshiko League. Inför 4012 åskådare blev det dock bara 2–1 mot Jef United, sedan amerikanskan Beverly Goebel-Yanez gjort båda Leonessas mål.

* I Italien tappade Brescia återigen poäng. Därmed står det helt klart att Torres och Tavagnacco kommer att spela i Champions League till hösten. Men först skall de göra upp om ligaguldet. Svensklaget Bardolino Verona vann för övrigt med hela 8–0 mot Grifo Perugia sedan Cristiana Girelli och Melania Gabbiadini gjort tre mål vardera.

* Så till de träningsmatcher med damallsvenskt intresse som spelats hittills i helgen. Piteå vann oväntat mot Tyresö med 2–1 i går. Men föll lika oväntat med 2–1 mot Sundsvall i dag. Nu har jag inte sett Piteås laguppställningar, men gissningsvis var de rätt reservbetonade i dag.

Umeå fortsätter att visa form. De följde upp segern mot Piteå i fredags med att även besegra rumänska mästarlaget Cluj med 1–0 i går.

I övrigt har Kristianstad vunnit med 1–0 mot Linköping, medan Jitex, Örebro, Sunnanå och Vittsjö har besegrat varsitt elitettanlag. Vittsjö vann med hela 8–0 mot Öster. Däremot misslyckades Mallbacken med att besegra Kvarnsveden. Matchen slutade 1–1.