Kategoriarkiv: Konkursdrabbade klubbar

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Publicerad den av
Svara

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Kif Örebro på randen till konkurs

Publicerad den av
Svara

Jag skall skriva basketlandskamp i dag, och har inte så mycket tid till bloggande för tillfället. Men Kif Örebros akuta kris går inte att gå förbi.

Klubben måste ha in 400 000 kronor senast fredag, annars blir det konkurs. Ytterligare 900 000 kronor krävs för att rädda året.
På den här länken kan man läsa om – och se – hur illa det är ställt i den damallsvenska klubben.

Med tanke på att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för en månad sedan, LdB FC Malmö har en akut ekonomisk situation – och ytterligare ett antal klubbar kämpar för att få ihop det ekonomiska så måste man fundera över vad det är som inte räcker till.

Jag skulle nog säga att den bittra sanningen är att damfotbollen inte är redo för en proffsliga. Produkten håller helt enkelt inte måttet på klubbnivå. Jag skall utveckla det i senare inlägg.
Nu nöjer jag mig med att konstatera att det är dålig tajming att hyperdyra dam-superettan startas nästa säsong. För om det är svårt att få ihop ekonomin i damallsvenskan, hur jobbigt skall inte kassörerna i den nya serien få det?

Känslan säger att det blir USA–Japan i finalen i år igen

Publicerad den av
Svara

I morgon smäller det. Fyra lag återstår i OS, och tre av dem kommer att åka hem med medaljer i bagaget.

Inför OS tippade jag USA–Frankrike i final. Det tipset kan mycket väl slå in. Men jag har börjat vackla på fransyskorna, och tippar nu att Japan spelar final på torsdag.

Här är mina tankar inför OS-semifinalerna.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Japan–Frankrike
Wembley Stadium, 18.00

Den här semifinalen är så nära 50–50 man kan komma.
Jag tycker fortfarande att Japan är sämre än i VM i fjol. Men laget här ändå imponerat med sitt försvarsspel. Och målvakten Miho Fukumoto, som jag tyckte såg väldigt darrig ut på Gamla Ullevi i juni, har sett väldigt stabil ut.

Bara ett insläppt mål på fyra matcher är förstås strålande.

Offensivt hänger mycket på Yuki Ogimi, som är i kanonform. Men vi väntar fortfarande på lite magi från stjärnorna Aya Miyama och Homare Sawa.

Frankrike har imponerat i korta perioder under OS. Som den första kvarten mot USA. Och de sista 30 minuterna mot Nordkorea.

Men långa stunder har fransyskorna varit rätt bleka.

Fast Frankrike har ett grymt vapen i sina hörnor och frisparkar. Vapnet är extra vasst mot korta japanskor. Det är inte lätt för dem att markera bort långa mittbacksparet Wendie Renard och Laura Georges.
Dessutom vann Frankrike mot just Japan i genrepet i utklassningsstil. Den matchen borde göra Frankrike till favoriter här.

Men något säger mig att Japan trots allt kan dra det längsta strået.
Det något är framför allt orken. Japanskorna har vilat sina nyckelspelare i en match. Det tror jag kan vara väldigt avgörande. Det här är ändå femte matchen på 13 dagar för lagen.

Och så har Japan vinnarvana från VM i fjol. De vet hur man gör för att nå en final. Frankrike däremot har dåliga vibbar av mästerskapssemifinaler.

Men som sagt, det är väldigt jämnt. För två veckor sedan hade jag utan tvekan tippat Frankrike här.

Tipset: Japan är knapp favorit till 51–49.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

USA:s startelva

USA:s landslag

* USA–Kanada
Old Trafford, 20.45

Här är USA förstås gigantiskt stora favoriter. Jag tror också att de vinner, men jag är inte säker på att de får en så lätt resa som många tror.
I kvartsfinalen fick Pia Sundhage:s lag jobba för att betvinga Nya Zeeland. Och Kanada liknar Nya Zeeland, fast är minst en klass bättre.

I OS-kvalet i januari körde USA fullständigt över Kanada på kanadensisk mark i Vancouver. Segersiffrorna 4–0 var i underkant.

Men sedan dess har Kanada gått framåt klart mer än USA. I lagens senaste match, den i Salt Lake City, just innan lagen åkte över till Europa för OS, föll USA:s segermål först i 85:e minuten.

Och Kanada har skakat USA förr i OS-sammanhang. I den rekordlånga kvartsfinalen i Shanghai vid OS 2008 vann USA först efter ett mål av Tasha Kai i förlängning. Matchen slutade hela fyra timmar och tio minuter efter att den startat. Orsaken var ett uppehåll för åska och skyfall.

Den här gången är inte Kai med i USA:s trupp. Nu har Sundhage en klart starkare forwardsuppställning. Abby Wambach delar ledningen i skytteligan med sina fyra mål, och är sannolikt bättre än någonsin förr.
Jämfört med i fjol är Wambach mycket snabbare och rörligare. Dessutom har pilsnabba Alex Morgan kommit in som en virvelvind i USA:s anfall.

Morgan var inte ordinarie under OS-kvalet. Nu är hon fullständigt självskriven i startelvan. Men är det något som hackat i det amerikanska laget så är det Morgans målskytte. Fram till OS gjorde hon mål på allt. De senaste matcherna har hon missat väldigt många klara chanser.
Skall Kanada ha någon chans måste nog Morgan fortsätta missa…

Skall vi leta fler svagheter i USA:s närmast kompletta lag så är det väl bakom mittbacken Rachel Buehler som Kanadas forwards skall löpa in.
Och en svaghet till: Hope Solo:s utrusningar – eller snarare brist på utrusningar. Solos svaghet som målvakt är att hon är feg, och gärna backar ner på mållinjen istället för att rusa ut och avstyra anfallen på ett tidigt stadium.

Kanada är förstås den stora överraskningen i semifinalerna. I startelvan i kvartsfinalen hade man tre spelare som spelat i division I för Dalsjöfors i år – Erin McLeod, Carmelina Moscato och skytteligaledaren Melissa Tancredi.
Och man har skrällt trots att man har jätteproblem med skador i backlinjen.

Men Kanadas främsta defensiva kraft spelar närmast framför backlinjen. Desiree Scott är nämligen fantastisk som bollvinnare – sannolikt den bästa defensiva mittfältaren i hela OS.
Och laget har även offensiv kvalitet. Christine Sinclair har tagit klivet tillbaka i planen, vilket har gjort att hon numera både agerar framspelare och måltjuv.
Och med Jonelle Filigno har Kanada också fått ett riktigt snabbt hot i djupled.

Kanada lär sälja sig dyrt, och vi kan få se en riktigt kul match. Men USA vinner till slut.

Tipset: USA är favorit till 80–20.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

Kanon, Kanada

Publicerad den av
Svara

Så fick vi då en liten knall i OS-kvartsfinalerna. Kanada slog ut värdnationen med 2–0 efter en utmärkt genomförd laginsats.

Kanada hade hela tiden minst åtta, oftast tio, utespelare på rätt sida om bollen. Och Storbritannien hittade inga vägar genom det täta kanadensiska försvaret.

Det innebär att både tvåan Japan och trean Kanada i Sveriges grupp är i semifinal. Men ettan är på väg hem…

Kanada behöver inte på något sätt skämmas över dagens seger. Visst borde Storbritannien haft en straff när Eniola Aluko fälldes av Rhian Wilkinson. Men i övrigt hade den före detta Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod faktiskt en ganska lugn kväll.

Just McLeod träffade jag i början av april för en intervju inför Dalsjöfors säsong. Då pratade hon OS-medalj. Hon sa:

”Jag tycker att det känns realistiskt – det är dags för medalj. Att inte Tyskland är med ökar våra chanser”

Nu har Kanada två chanser att ta den där historiska medaljen. Först väntar USA på måndag. De lagen har mötts ett par gånger redan i år. I OS-kvalet var det utklassning.

Men senast vann USA bara med 2–1 efter ett sent segermål av Amy Rodriguez. Kanada stod emot länge, och visade att de inte är helt chanslösa mot storasyster i söder. USA är förstås ändå jättefavorit till att ta sig till final, och vinna guldet. Men som jag skrivit flera gånger, Kanada är en riktigt jobbig motståndare.

För damfotbollens skull var kvällens resultat inget vidare. Två medaljmatcher för Storbritannien hade nog givit störst eko – och således varit bäst för sporten.

Men brittiskorna motsvarade inte alls de förväntningar, och förhoppningar som fanns på dem. De saknade verkligen Kelly Smith något enormt. Utan henne på planen fick de inte med sig sina vassa ytterbackar Alex Scott och Stephanie Houghton i offensiven. Och som sagt, Kanada tilläts ha väldigt god defensiv kontroll.

För egen del är jag besviken på kanadensiskorna, som förstörde mitt annars så klockrena tips. Men, men. Tjusningen med idrott är ju att det inte alltid går som man tänkt.

Blev Wembley för mycket för Team GB?

Publicerad den av
Svara

Kanada, med tre spelare som spelat division I-fotboll med Dalsjöfors under året, kan vara på väg att fixa till OS-fotbollens första riktiga slutspelsskräll.

De leder med 2–0 i halvtid. Och Storbritannien, som gjorde en så enormt imponerande insats mot Brasilien i tisdags, måste lyfta sig flera klasser om man skall få spela semifinal.

För det fina spel som brittiskorna presterade inför storpublik på Wembley har vi inte sett skymten av i kväll.
Att nyckelspelaren Kelly Smith inte är med i startelvan påverkar ju förstås. Det kan ju förstås också vara så att brittiskorna blev lite väl självsäkra efter den imponerande gruppsegern.

Men framför allt tror jag att det är skillnaden i motstånd som överraskat brittiskorna.
För medan Brasilien spelar världsfotbollens i särklass sämsta, och mest nonchalanta, försvarsspel så är Kanada disciplinerat.
Alla de tio kanadensiska utespelarna jobbar stenhårt för laget. Och vilken utdelning de har haft.

Först smällde Jonelle Filigno in 1–0-målet på hörna. Pang sa det i krysset bakom Linköpingsmålvakten Karen Bardsley.

Och sedan placerade storstjärnan Christine Sinclair läckert in en frispark till 2–0.

Storbritannien har haft en kanonchans, men då nickade Karen Carney utanför. Med en halvlek kvar är Kanada i semifinal mot USA? Känslan just nu är att det kan stå sig. Men får Storbritannien bara en reducering så kan de säkert lyftas ytterligare av hemmapubliken.

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

Publicerad den av
Svara

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Kul att Asllani får chansen – men Schelin är nyckeln

Publicerad den av
Svara

Mitt i värsta fälttävlansfebern är det nu strax dags för den avslutande gruppmatchen för våra fotbollstjejer.

Startelvan kom nyss, och Thomas Dennerby gör tre ändringar jämfört med senaste matchen. Att Nilla Fischer skulle vara tillbaka var ingen skräll. Men det är tydligt att vår förbundskapten inte räknar Kanadas kantspel som något hot, för han väljer att åter spela Lina Nilsson som högerback på Annica Svensson:s bekostnad.

På mittfältet vilas Lisa Dahlkvist av säkerhetsskäl. Hon har ibland problem med ett löparknä, men gav klartecken till spel i en skön SVT-intervju i går. Dennerby väljer alltså trots det att spara henne till kvartsfinalen.
Det innebär att Caroline Seger återigen spelar defensiv, central mittfältare. Det är bra, med tanke på att vi får ett mer bollskickligt mittfält. Men Seger är också farlig i den rollen, då hon spelar med väldigt mycket högre risk än Dahlkvist. Minns att Japans bästa chans i lördags kom sedan Seger agerat med onödigt små marginaler.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Slutligen väljer Dennerby att spela Kosovare Asllani som nummer tio, den roll som Johanna Almgren hade senast. Det blir intressant. Hon har hyllats i den rollen i damallsvenskan i år. Nu är det upp till bevis. Asllani har väl inte imponerat jättemycket på mig i de båda inhopp hon gjort hittills i OS. Men det senaste placeras väl i alla fall under vinjetten, lovande.

Men allra viktigast i dag blir att vi får igång Lotta Schelin. Hon har varit passiv i de båda första matcherna. Hennes andra mål mot Sydafrika höll allra högsta världsklass. I övrigt tycker jag hon varit alldeles för försiktig.
Istället för att gå mot mål, har hon vikit ut mot hörnflaggorna. Schelin är som bäst när hon sätter högsta fart mot mål. Det vill jag se henne göra idag, mot ganska tröja kanadensiska mittbackar.

Matchen börjar 15.30, och sänds i Kunskapskanalen.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Kanada byter målvakt igen. Det innebär att Dalsjöforsmålvakten, om hon nu fortfarande räknas som det, Erin McLeod återigen står mellan stolparna. Synd för Sverige, för jag tycker att hon är bättre än Karina LeBlanc.
Dessutom går Marie-Eve Nault, som togs in i truppen igår – rakt in i mittförsvaret. Det borde däremot gynna Sverige.

Även Kanada har en ganska offensiv uppställning, då man ställer upp med forwarden Jonelle Filigno i stället för mittfältaren Kaylyn Kyle.

Här är Kanadas startelva: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Jonelle Filigno och Melissa Tancredi.

Fem till kvartsfinal, en usel domare och Brandi Chastain

Publicerad den av
Svara

När alla lag spelat två gruppspelsmatcher har redan fem lag säkrat sina platser i kvartsfinalen. De fem är Japan, Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA.

Alltså fem väntade lag. Faktum är att det inte ser ut att bli några skrällar alls till kvartsfinal. Vinner bara Nya Zeeland mot Kamerun och USA mot Nordkorea på tisdag så blir det exakt de åtta lag som jag här tippade skulle nå kvartsfinal.

* Jag har sett minst några minuter av varje match i dag. Den sista matchen var helt klart den mest uppseendeväckande. I 62 minuter var Nordkorea i högsta grad ett hot mot Frankrike. Jag kände inte alls igen det franska lag som jag har sett spelat lysande fotboll under hela våren.

Visst hade Laura Georges nickat in 1–0 till fransyskorna i slutminuterna av första halvlek. Men spelet var andefattigt, och jag började tro att koreanskorna kanske skulle kunna sno åt sig någon poäng.

Men i minut 62 bytte Bruno Bini in Elodie Thomis och Camille Abily. Och plötsligt fick Frankrike vingar. En halvtimma senare var det 5–0.

För vilken fart Thomis hade. Trots att hon bara spelade 28 minuter hade hon varit självskriven som matchens lirare om jag hade suttit i juryn. Hon gjorde själv 2–0, och spelade sedan fram Marie-Laure Delie till 3–0 och inhopparen Camille Catala till 5–0. Däremellan hade Wendie Renard nickat in 4–0 på en fin hörna från Louisa Necib.
Frankrike är utan tvekan bästa laget i OS på fasta situationer. Renard och Georges är grymma i luftrummet, och Necib, Abily och Sonia Bompastor har underbar känsla i tillslagen.

* Apropå Bompastor så kan jag inte undvika att ta upp OS-turneringens i särklass sämsta domslut. Det drabbade just Bompastor vid ställningen 4–0 i dag. Frankrikes vänsterback kom i hög fart när hon närmast blev överfallen i Nordkoreas straffområde.
En koreanska back körde knät i rätt in i Bompastors högerben, varvid fransyskan flög som en vante. Det borde ha varit turneringens mest solklara straff.

Men det blev i stället den första riktigt stora domarskandalen. För rättsskipare Terese Neguel från Kamerun nöjde sig inte med att strunta i att blåsa straff. Hon gav dessutom Bompastor den mest oförtjänta varningen för filmning som jag sett på mycket länge.

Kamerun är alltså inte bara sämsta laget i OS. De har sannolikt också den sämsta domaren.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

* Som nämnts gjorde Marie-Laure Delie mål i dag. Hon står därmed på två, och delar med det ledningen i skytteligan med tio andra spelare. Skytteligaledare utöver Delie är även: Alex Morgan, Abby Wambach och Carli Lloyd (USA), Christine Sinclair och Melissa Tancredi (Kanada), Marta och Cristiane (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige), Stephanie Houghton (Storbritannien) och Kim Song Hui (Nordkorea).

* Många tycker ju att idrottare skall sluta när de står på topp. Jag har aldrig förstått den synen. Inte på något sätt.

OM den även gäller för lag så måste ju många tycka att Dalsjöfors Goif har valt bästa möjliga läge att lägga ner verksamheten. För på måndag, när klubbens damlag tas bort ur seriesystemet, så leder de dels söderettan, dels har de en spelare som delar ledningen av skytteligan i OS (Tancredi). Snacka om att sluta när man står på topp…

* Missade du Sverige–Japan finns en länk till SVT:s sammandrag här.

* Slutligen blir det lite twitter. Där skulle vi inte kunna följa de svenska spelarna under OS. Det var ett falsklarm. Flera av dem twittrar fortfarande löpande. Länkar till alla de svenska OS-spelare som twittrar finns här.

Hope Solo

Hope Solo

Spelarna i USA:s, Kanadas och Storbritanniens lag twittrar ännu flitigare än de svenska. En som hamnat i blåsväder är Hope Solo. Hon gav sig på den före detta OS-hjältinnan, numera tv-experten, Brandi Chastain efter dagens match. Enligt Solo hjälper inte Chastain till att promota sporten tillräckligt mycket.

Solo twittrade bland annat:

”Det är för dåligt att vi inte kan ha kommentatorer som representerar laget bättre, och som kan mer om spelet än Brandi Chastain.”

Och:

”Lägg av att kommentera försvars- och målvaktsspel innan du sett till att bli bättre utbildad, Brandi Chastain. Spelet har utvecklats de senaste tio åren.”

Jag har ingen aning om vad Chastain har sagt. Men som tv-expert har hon inget ansvar för att promota lag eller sport. Hennes uppgift är att kritiskt bedöma de lag hon ser. Det borde Solo veta, även om hon inte håller med.

Dessutom förvånar det mig att en världsstjärna som Hope Solo lägger energi på sånt här. Efter en säker 3–0-seger borde hon väl kunna ta lite kritik med en klackspark. Eller?

Vad ser Martas mamma nuförtiden?

Publicerad den av
Svara
Marta Viera da Silva, Tyresö FF

Marta

I dag var Marta Viera da Silva sommarpratare i P1. Jag hörde drygt en timme av programmet, och tycker att hon skötte sig alldeles utmärkt.

En sak fastnade jag för. Marta sa att hennes mamma ”kunde se hur glad jag blev av att spela fotboll”.

Spontant tänkte jag då på huruvida Martas mamma ser samma glädje hos sin dotter nuförtiden?
För inte har väl Martas spel i år präglats av glädje? I varje fall inte när jag har sett henne. Då tycker jag snarare att hon sett irriterad och frustrerad ut.

Kanske kommer glädjen under OS. Marta är ju redan i delad skytteligaledning med Alex Morgan, Lotta Schelin och Nordkoreas Kim Song Hui.

* Som väntat tog allt slut för Dalsjöfors Goif i dag. Klubben har givit upp, och serieledarna kommer inte till spel i söderettan på måndag.
Därmed blir klubben utesluten ur seriesystemet. Och om de mot all förmodan har ett damlag nästa år, då spelar det i femman.

Kan man prata om tragik inom idrotten så är det här stor tragik på många sätt. För sporten, för damidrotten i Boråsområdet – och förstås för Dalsjöfors Goif.

För damfotbollen har nu för alltid sänkt en mångsektionsförening som började närma sig 100 års ålder. Så förstå att damfotboll inte står högt i kurs hos många Dgoif-fanatiker…

Jag hade föredragit Svensson

Publicerad den av
Svara

Sveriges startelva är klar. Innan jag kommenterar den så konstaterar jag att Carli Lloyd och Alex Morgan fullbordade USA:s vändning mot Frankrike.

Att vinna med 4–2 mot ett internationellt topplag, trots att man varit i underläge med 2–0 efter en kvart. Det är förstås ett rejält styrkebesked från Pia Sundhage:s lag.

Sedan konstaterar jag också att Dalsjöfors hann få en målskytt i OS-sammanhang innan konkursen definitivt sänker laget.
Melissa Tancredi styrde in Kanadas reducering mot Japan. Men det slutade 1–2, och Japan tog en väntad seger.

Vad gäller Dalsjöfors så stod i dag i BT att spelarna har valt att lägga ner laget om inte konkursen hävs. Och i praktiken måste man ha 1,5 miljoner kronor innan fredag för att köra vidare. Känns tufft.

Så till Sveriges startelva. Det blev den som det lutat åt ett tag, alltså: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Jag hade framför allt föredragit Annica Svensson på högerbacken. Jag hörde Radiosportens förnuftiga expert Richard Henriksson tidigare i dag säga att Svensson är ett säkrare kort mot tufft motstånd. Och därför bör hon spela även i dag, för Sverige måste försöka spela ihop sin backlinje.

Jag skriver till punkt och pricka under på det. Jag kommer att vara hypernervös under hela Japanmatchen, om Nilsson spelar ytterback då. Fast i dag borde hon kunna lösa uppgiften defensivt. Och dessutom kanske bidraga med fina inlägg och ett par framstötar längs kanten.

Jag missade även att Sofia Jakobsson trots allt får chansen. Fast det kände man väl egentligen på sig. Jag satte upp Kosovare Asllani i min startelva för att jag har känt att Kosse är mer trygg i kantuppgiften. Men Jakobsson är en utmärkt djupledsspelare. Så kan vi utnyttja hennes fart så får Lotta Schelin lite avlastning.

Fast då gäller det att Caroline Seger och de andra tittar ut mot högerkanten ibland, och inte bara matar långt på Lotta.

Vilken fantastisk start på OS

Publicerad den av
Svara

Jag har skött grillen och ätit parallellt med OS-fotbollens två första timmar. Så det har inte blivit så koncentrerat tittande. Men det jag har sett har varit kanon.

Damfotbollen har fått en flygande start i mästerskapet. Flygande.

USA–Frankrike 2–2 i halvtid. Jag varnade för fransyskorna. Sannolikt läser inte Pia Sundhage och de andra amerikanskorna den här bloggen. För det var ju 2–0 till Frankrike efter drygt 13 minuter. Gaetane Thiney visade först varför hon blev årets spelare i den franska ligan. Hon smällde in 1–0 på ett mäktigt distansskott. Och Marie-Laure Delie gjorde 2–0 på ett riktigt viljemål.

Men USA har Abby Wambach och Alex Morgan. Och de har gjort varsitt mål. Det blir en riktigt kul andra halvlek.

Själva premiärmatchen är slut. Den vann Storbritannien med 1–0 mot Nya Zeeland efter ett snyggt frisparksmål från Stephanie Hougton. Jag såg cirka 25 minuter av den första halvleken. Då var det klart övertag för Team GB, och Göteborgs Anita Asante hade två glödheta nicklägen att göra mästerskapets första mål. Högerbacken Alex Scott visade att hon toppat formen, och hade också bra lägen.

Men förstås väldigt bra för turneringen att Storbritannien fick en bra start. Det kanske kan lyfta evenemanget publikt framöver.

Slutligen har även Japan och Kanada spelat en halvlek i Sveriges grupp. Efter den lider jag med Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod, som gjorde en tavla i 44:e minuten. Följden blev att Aya Miyama kunde nicka in 2–0-målet.

1–0 var däremot ingen tavla. Eller jo, det skulle kunna göras en tavla av målet – för det var fotbollskonst. Homare Sawa slog en läcker yttersida till Shinobu Ohno, som höll i bollen, och sedan klackade fram till Nahomi Kawasumi. Kawasumi tog med sig bollen, och vred på andra tillslaget upp den i bortre krysset. Som sag, fotbollskonst.

Nu börjar andra halvlekarna i USA–Frankrike och Japan–Kanada. Vi hörs.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Publicerad den av
Svara

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Det kostar att spela i söderettan

Publicerad den av
Svara

Jag har skrivit att spelet är kört för Dalsjöfors. Och i går skrev jag att det med största sannolikhet var färdigspelat i klubben för alla spelare.

Det var rätt så till vida att chansen att ta sig till damallsvenskan i praktiken är borta. Men på mötet i går kväll framkom en möjlighet till fortsatt spel. Den går ut på att tjejerna själva betalar delar av kostnaderna för att spela klart serien. Efter avslutad serie väntar dock tvångsnedflyttning. Läs om det här.

Den lösningen skulle kunna leda laget till ettan nästa år, alltså tredje divisionen. Jag ser en hel del sportsliga problem här. Men innan jag fördjupar mig i dem får vi väl se hur spelarna väljer att gå vidare. För det är upp till spelarna nu.

Och precis alla kvarvarande spelare måste vara med på tåget. Truppen bestod från början av 20 spelare. Och de båda kanadensiskorna Erin McLeod och Melissa Tancredi lär väl knappast komma till Sverige för att betala för att spela. Och Josefin Berg har flyttat hem till Dalsland. Kvar är 17 spelare, varav bara en målvakt. Som sagt, alla måste vara med på tåget.

* Apropå Dalsjöfors så har jag och bloggen Footballmanagment.se fått igång en liten diskussion om förnuft och känslor. Det är kul med diskussioner, och nämnd blogg verkar skrivas av människor med stor kompetens om hur man driver idrottsföreningar. Här är länken till deras inlägg om balansen mellan förnuft och känslor. Ett klart läsvärt inlägg.

* Så till eftermiddagens OS-genrep. Här är en länk till en stream som tydligen skall funka. Det är bara att hålla tummarna… Avspark är alltså 17.00.

* Målvaktsfrågan i landslaget brukar ofta diskuteras, av oss utanför landslagsledning. För Thomas Dennerby verkar aldrig fundera över att välja någon annan än Hedvig Lindahl. Skönt för Lindahl förstås att känna fullt förtroende.
Tråkigt för de andra att inte ha en chans att utmana. Sofia Lungren har ju redan framfört sina högljudda synpunkter tidigare i år. Och i dag twittrade hon så här:

”Snart äre träning för bänken. kan ju alltid hoppas att det slutar regna.”

Förnuft och känslor

Publicerad den av
1

I kväll möter Dalsjöfors fotbollstjejer sitt öde. Skulle de få ett annat besked än att det är färdigspelat i klubben vore det en megaskräll.

Konkursförvaltaren har ju varit tydlig med att han inte tänker driva vidare elitsatsningen.
Och att tro att någon kommer att pumpa in ett par miljoner innan den första augusti, och ta över det sjunkande skeppet känns inte troligt.

Hur kunde det då gå så här?
Det är en fråga som jag tänkt på många gånger de senaste veckorna.

Bloggen Footballmanagement.se gör en intressant analys av frågan här. Det är på många sätt en relevant analys.

Fast i resonemanget bortser man från en viktig faktor: känslor. Och i idrott är känslorna väldigt starka.

Om vi backar tillbaka till november i fjol. Då hade Dalsjöfors just åkt ur allsvenskan, och såg ut att göra ett ekonomiskt minusresultat.
Samtidigt hade spelare och klubbledning under hösten sett vad som krävs för att klara sig på allsvensk nivå. De hade lärt sig hur man tävlar med de stora elefanterna.

Man stod vid ett vägskäl. Hur hårt skulle man satsa?

Jag har följt Dalsjöfors sedan trean, och känner de som leder damfotbollssatsningen. När klubben nådde allsvenskan hade jag aldrig gissat att det skulle sluta så här.
Men det verkar finnas ett läge inom idrotten när förnuftiga människor tappar fattningen. När känslorna tar överhanden, när de chansar, och satsar allt på ett kort. Dalsjöfors satsade på Allmänna arvsfonden.

Jag har faktiskt undrat lite hur man själv skulle agera om man hamnade i ett sådant där vägskäl. Skulle man vara tråkigt feg och bromsa, eller skulle man köra på?

Dalsjöfors valde efter viss tvekan att köra på. De hade fått vittring på allsvenskan, och ville testa sina nya kunskaper så snart som möjligt igen.
De visste också att en försiktig, långsiktig satsning hade varit ett risktagande. Rätt många av de klubbar som har valt den vägen efter att ha åkt ur damallsvenskan har drabbats av spelarflykt, och fallit som ett sänke genom seriepyramiden.

När jag i december var på Dalsjöfors presskonferens där de berättade om sin satsning på snabb comeback till allsvenskan hade ledningen, utöver presentationen av Erin McLeod och Melissa Tancredi som Dalsjöforsspelare 2012, även med sig en folder.

Den foldern handlade om klubbens framtida satsning och heter ”SM-guld 2016”. En av de viktiga punkterna för årets säsong är formulerad så här:

* Få in tre miljoner kronor.

En stor del av den punkten skulle lösas genom en ansökan om ett jättebidrag från Allmänna arvsfonden. Ledningen trodde så hårt på sin ansökan att de räknade in bidraget i sin budget, och började dra på sig kostnader.
Jag har i tidigare inlägg kallat Dalsjöfors damfotbollsledning för ansvarslös. Och att satsa allt på en ansökan om bidrag från Allmänna arvsfonden är ansvarslöst.

Hur lockande det än må vara måste man följa förnuftet. Man får inte låta känslorna ta över.

Dalsjöfors ledning har gjort damfotbollen en stor otjänst

Publicerad den av
5

I går var det stormöte i Dalsjöfors Goif. Konkursförvaltaren berättade att damfotbollen dras ur seriesystemet omedelbart. Och att tjejerna får starta om i femman nästa år, om någon av spelarna är kvar.

Damfotboll står knappast högt i kurs i Dalsjöfors samhälle just nu. Och vad värre är, på plats vid mötet fanns inte en enda av de ledare som drivit en 87-årig förening med 1000 medlemmar i avgrunden.
Den som fick föra damfotbollens talan var ordförande Hans Forsman, som kom in i verksamheten när skutans skrov redan tillfogats alla förödande hål.

De som på ett ansvarslöst sätt sänkt Dalsjöfors Goif vågade inte möta klubbens medlemmar. Eller så är de så naiva att de inte fattar att spelet är förlorat.
Och man börjar ju undra, för i dag kom följande nyhet upp på Dalsjöfors Damelits hemsida: Josefin Berg lämnar DGoif.

Jaha. En spelare lämnar. När jag läser texten vet jag inte om jag skall skratta eller gråta. Dalsjöfors är i konkurs. Om några dagar finns inte damlaget längre. Tro sjutton att spelarna kommer att lämna.

Och för övrigt hade jag uppfattningen att kontrakt upphörde att gälla i samma ögonblick som klubben gick i konkurs. I varje fall var det ju så för Örgryte IS i fjol.

Själv mår jag dåligt av hur uselt Borås enda elitlag överhuvud taget inom damidrott har skötts det senaste året. När Dalsjöfors och Byttorp gick ihop i en i och för sig väldigt positiv satsning i oktober 2009 hade Borås ett mittenlag i ettan och ett topplag i tvåan.

Nu finns inget kvar. I höst har varken Dalsjöfors eller Byttorp damlag i seriespel. Det har inte heller Borås stads historiskt sett starkaste damfotbollsklubbar Kronäng och Mariedal. Kommunens högst placerade lag spelar i trean.
Alltså, damfotbollen i Borås är stendöd. Och det värsta är inte att sammanslagningen missköttes och blev pannkaka.

Det värsta är att Dalsjöfors klubbledning har givit damfotboll ett extremt dåligt rykte i Boråsområdet. Och att det lär dröja länge innan någon klubb vågar göra en rejäl elitsatsning på tjejer.

Tillagt i efterhand: Här är fler tankar kring Dalsjöfors konkurs.