USA skrev om världsordningen

USA:s landslag

USA har vunnit Volvo Winners Cup

USA kom till Sverige som första utmanare till Japan om OS-guldet. När amerikanskorna i dag flög hem gjorde dom det som givna guldfavoriter.
Gårdagens 4–1-seger var en maktdemonstration som skrev om damfotbollens världsordning.

Det senaste året har japanskorna plusstatistik på USA. Och efter tre raka matcher utan seger mot Japan så har amerikanskorna jagat den efterlängtade viktorian.
Dagen efter 2–1-förlusten i Algarve så sa Pia Sundhage så här till mig i frågan:

”Det finns en risk att det kommer in i spelarnas huvuden att ”vi skall vinna, vi skall visa dem att vi är bäst’. Men det är vi inte. Japan är bäst.”

Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Det uttalandet gällde fram till klockan 15.00 i går. Då sa Sundhage:

”Det här var den tredje gången i år vi mötte Japan. Ju närmare OS vi kommer desto viktigare är det hur vi spelar. I dag gjorde vi en jättebra match, och fick göra många mål mot världsmästarna. Så klart det är bra för vårt självförtroende.”

Och nu är USA bäst. Sundhage fick också frågan i går om inte hennes lag är självklara guldfavoriter i OS. Hon duckade lite, men svarade så här:

”Vi vill vinna nästa match. Och gör vi det hela tiden så kommer vi att ta OS-guld.”

Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama

Japans lagkapten Aya Miyama var mer rakt på sak när jag frågade henne om vilka hon ser som guldfavoriter i OS:

”Definitivt USA. De är ett fantastiskt lag, men vi skall kämpa för att slå dem.”

Miyama var väldigt besviken med hur Japan uppträdde i gårdagens match. Hon sa så här om den:

”Vi måste vara tuffare och starkare. I dag var USA makalöst bra. De var bäst i världen, medan vi inte var så bra. Varför? Det finns anledningar, som att vi var trötta. Just nu är vi väl lite i chock. Fast det är gott om tid till OS, och vi kommer att bli bättre.”

Hope Solo

Hope Solo

Jag har förstått att USA:s spelare har varit frustrerade över att de tidigare inte kommit åt japanskorna efter VM. I går var det väldigt lättade amerikanskor efter slutsignalen. Stjärnmålvakten Hope Solo sa så här när jag fick en så kallad exklusiv pratstund med henne:

”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”

Pia Sundhage nämnde Tobin Heath som en nyckel till segern. Eller snarare, Heaths förmåga att alltid våga hålla i bollen, vilket bidrar till att anfallen bli längre.

”Hon är ännu ung, och det faktum att hon håller i bollen, även mot världsmästarna är cool. Hon får spelarna runt omkring sig att växa.”

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Håpo Sole och Heather Oh Really

USA har redan vunnit den trenationsturnering som räknas som För-EM.

Som jag skrev i det förra inlägget har USA verkligen imponerat. Framför allt i dag, då de spelade en lysande fotboll, och egentligen aldrig gav världsmästarinnorna från Japan en chans.

Men allt i För-EM håller inte världsklass. Inte ens nära. Och då tänker jag inte nämna publiksiffrorna mer än så här…

Jag har ifrågasatt förbundets arbete med EM 2013 så många gånger så att jag själv nästan börjar blir trött på det.
Men jag kan inte låta bli att kommentera arrangemanget i Halmstad.

Jag var på VM i Tyskland i fjol. Där togs allt på högsta allvar. Utöver att det var strul med internet-uppkopplingen på ett par av arenorna hade jag verkligen inget att klaga på. Inget. Allt var perfekt arrangerat. Helt enkelt superproffsigt.

Det var moderna arenor med stora, och rymliga mediautrymmen. Grymt proffsiga speakers. Och fantastisk service.

Så har det verkligen inte varit på den medeltida Örjans vall i Halmstad. Vid en dubbelkoll med Hallands-Postens reportrar på plats i dag så bekräftades uppgiften om att den lokala EM-organisationen provades under För-EM.

Och det gör mig orolig.

Hallands-Postens duo sa förresten även att speakern hade jobbat som engelsklärare. Fast det kan väl inte stämma? För i så fall riskerar ett par generationer Halmstadsbor ha problem med uttalet.

För speakerns insats var löjeväckande. Det var verkligen inte många japanska namn som blev rätt. Dåligt. Men värre var att han inte ens klarade av att säga vad amerikanskorna heter.

Jag är ingen mästare på fonetisk stil. Så jag skriver uttalet på mitt sätt. Men de här spelarna hade USA tydligen med sig till Halmstad:
* Håpo Sole
* Kristi Rampååne
* Sydney Le-Rå
* Heather Oh Really
* Lårin Cheni
* Abby Wåmmbasch
* Me-gan Rappin-jo-E.
Eller ja, Rapinoes namn uttalades även på ytterligare minst två sätt.

Eftersom de sällan har speakers i korpen är det kanske inte rätt att säga att mannen i Halmstad höll korpenklass.
Fast jag gör det ändå. För landslagen har med sig mediafolk som man kan fråga, så finns det ingen ursäkt för att kalla USA:s halvkända målvakt för Håpo Sole.

Så lova att den här pajasen inte sköter snacket under EM. Lova det för svensk fotbolls trovärdighets skull.
För som jag ser det finns det få saker i ett arrangemang som är mer pinsamma som speakers som inte kan uttala spelarnas namn på ett riktigt sätt.

Utöver den usla speakern så höll inte heller de bajjamajjor som fungerade som mediatoaletter någon EM-klass. Inte heller listorna över ackrediterade reportrar som låg i arenans entré. Eller mediaservicen i presscenter.
Ja, utöver att det var presskonferenser och mixad zone efter matchen, skulle jag nog säga att arrangemanget i Halmstad snarare påminde om det man stöter på vid division I-matcher än om det jag upplevde under VM i fjol.

Organisationskommittén har med andra ord hysteriskt mycket arbete att göra om EM 2013 ens skall vara värt att jämföra med VM 2011.

Jag tycker som Yuki Nagasato

Nyss hemkommen från Halmstad är det svårt att inte vara imponerad av det man fått se. Siffrorna 4–1 till USA mot Japan är talande för hur matchen såg ut. USA var bättre på allt, och har fått ta över rollen som guldfavorit i OS.

Förstås imponerad av USA som lag. Men framför allt beundras jag av anfallsparet Alex Morgan och Abby Wambach. Många pratar dock fortfarande bara om Wambach.

Som efter matchen i dag, när jag och en svensk kollega gemensamt intervjuade Japans målskytt Yuki Nagasato på tyska.

Yuki Nagasato

Yuki Nagasato

Kollegan frågade japanskan så här:

”Tycker du att Christie Rampone var bäst i USA? Eller kanske Wambach?”

Han utvecklade sedan sitt resonemang. Då tittade Nagasato upp lite förvånat. Och när han hade pratat färdigt valde japanskan ett tredje alternativ:

”Alex Morgan”

Även om Morgan inte var valbar så avgav Nagasato, som jag ser det, rätt svar. Jag har ansett att Morgan har varit en bättre forward än Wambach ända sedan träningskampen mot Sverige i oktober. Första gången jag skrev om det amerikanska forwards-tronskiftet var här. Jag har även skrivit om det här.

Hade jag varit back, och fått välja vem i motståndarlaget jag skulle få markera, så hade jag valt Wambach före Morgan tio gånger av tio. För Wambach vet man var man har. Morgan däremot förflyttar sig kusligt snabbt från ett ställe till ett annat.

Under det nordamerikanska OS-kvalet ställde Pia Sundhage upp sitt lag 4-2-3-1 med Wambach på topp – och Morgan som inhoppare, eller ibland som kantspelare. Men till slut insåg Sundhage att hon inte kunde ha världens bästa forward på bänken, och bytte till 4-4-2.
Morgan har tackat genom att producera på en suverän nivå. Hon är nu uppe på 17 mål och åtta assist på 1027 minuters speltid i år. Wambach har 13 mål och sju assist på 1105 minuter.

I de båda matcherna i Halmstad har Wambach varit väldigt bra. Bättre än jag sett på länge. Men hon har ändå inte varit uppe på Morgannivå.

För titta på höjdpunkterna från dagens match, och se hur fantastiskt bra Alex Morgan är numera. Flera gånger tar hon bollen själv, och bara springer ifrån motståndarna. Mer om Morgan inom kort. Jag fick en pratstund med henne i lördags. Då såg hon förresten ut så här:

Alex Morgan
Alex Morgan

Apropå klippet med höjdpunkter rekommenderar jag bilderna på Japans mål. Aya Miyama:s inlägg på ett tillslag är en underbar delikatess. Och Nagasatos löpning och språngskalle ger målet betyget yttersta världsklass. Det är verkligen ett mål man kan se om och om igen.

Morgans avslut till 1–0 håller för övrigt också hyfsad klass. Eller hur?

Laddad för repris av VM-finalen

Det är strax dags att sätta sig i bilen och köra ner till Halmstad igen. Det är ju inte varje dag som vi har en chans att uppleva en repris av den senaste VM-finalen på svensk mark.

Fast jag känner att det lär bli ett fiasko för arrangören. För jag tippar att det inte ens blir en fyrsiffrig publiksiffra. Visst, matchen börjar 13.00 för att kunna tv-sändas på bra tid i Japan. Och 13.00 en måndag är förstås en extremt dålig tid.
Men publiksiffran för Sverige–USA i lördags 2752 visar också att marknadsföringen av trenationsturneringen, som också kallas För-EM, har misslyckats totalt.

Hoppas förbundets PR-folk har en bättre plan för att marknadsföra nästa års EM-slutspel. Och att de börjar nu.

Men till dagens match. Det lär dröja innan vi får se en match på högre nivå i Sverige. För inte ens nästa års EM-final lär hålla så hög klass som dagens prestigeladdade möte mellan Japan och USA.
Jag träffade Pia Sundhage i Algarve i mars, dagen efter lagens möte i Algarve cup. Då vann Japan med 2–1. Och matchen dessför innan var VM-finalen, som ju japanskorna också vann – fast då efter straffläggning.
Sedan dess har lagen spelat 1–1 i en trenationsturnering i Japan.

USA har alltså inte besegrat japanskorna på tre matcher. Det trots att de haft överlägset flest klara målchanser i matcherna. Men Japan har försvarat sig uppoffrande, och kontrat vasst.
När jag träffade Sundhage valde hon att flytta över pressen på Japan, vilket jag skrev om här.

Jag har förstått på tv-klipp med de amerikanska spelarna – som den här intervjun med Alex Morgan – att de är lätt frustrerade över att inte ha besegrat Japan på länge. Därför skulle en seger för USA i dag vara extremt viktig.
Det tror jag även Sundhage är medveten om – även om hon sa annat i Algarve.

USA sparade några spelare mot Sverige. Jag tror att Sundhage formerar sin startelva så här i dag: Hope SoloAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Carli Lloyd, Megan RapinoeAbby Wambach och Alex Morgan.
Japans lag är lite mer svårt att förutse. Men jag räknar med att Homare Sawa spelar. Och med undantag av skadade mittbacken Azusa Iwashimizu skulle det kunna bli samma startelva som i VM-finalen: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Kyoko Yano, Saki Kumagai, Aya SameshimaMizuho Sakaguchi, Sawa – Shinobu Ohno, Nahomi Kawasumi, Aya MiyamaKozue Ando.

Hur går det då? Jo, jag tror att USA vinner med 2–1. Och här ser ni en målskytt:

Alex Morgan

Alex Morgan

För Japan tror jag att Aya Sameshima är lite mer på hugget än i lördags…

Aya Sameshima

Aya Sameshima gäspar

…och att Nahomi Kawasumi blir målskytt.

Nog spekulerat. Nu är det strax avresa. Matchen direktsänds för övrigt på tv i Sverige också. Fast den går i kanalen som ingen har – Tv4 Sport Extra. Avspark är 13.00.

Dennerby bör spela OS-elvan mot både USA och Japan

I går samlades det svenska landslaget inför den stundande trenationsturneringen.

Det är dock mer än bara två vänskapsmatcher mot de senaste VM-finalisterna som skall spelas. Det är ju i praktiken nu som OS börjar.

Thomas Dennerby har tagit ut de 22 spelare som han också tänker ta med till Storbritannien. 18 i truppen, och fyra som reserver på plats.
I och för sig läser jag på förbundets hemsida att Dennerby fortfarande håller en dörr öppen för Sara Larsson. Han säger:

”Hennes rehab har tagit lite längre tid än vi hoppats. Jag kommer att ha tät kontakt med Sara följande dagar. Det börjar närma sig deadline för henne att bli klar till OS.”

Men att Larsson skall hinna komma i OS-form känns inte trovärdigt. Tråkigt för henne, och för landslaget. Men vi måste satsa på nya spelare.

Dennerby brukar arbeta med kontinuitet när det gäller startelvan. Han tar alltså ut elva spelare, och sedan låter han dem spela i match efter match. Bara skador eller rejäla formsvackor kan ändra i elvan.
Från fjolårets succélag i VM är fem spelare borta. Det handlar om Larsson, Charlotte Rohlin, Linda Forsberg, Therese Sjögran och Josefine Öqvist.

På ett år skall alltså hälften av startelvans utespelare bytas ut.

Hittills har förbundskaptenen testat friskt. Men nu får det vara slut med prov. Med bara tre landskamper kvar till OS är det nu hög tid att välja vilka spelare som skall få förtroendet, och satsa på dem.

Framför allt gäller det här i mittförsvaret, där de utvalda bör ges 90 minuter i alla tre matcherna för att spela ihop sig.
Enligt svenskfotboll.se kommer Malin Levenstad och Emma Berglund bilda mittlås mot USA. Således bör de få förtroendet i OS också.

Dennerby konstaterar på förbundets hemsida att det blir hårt fokus på defensiven fram till OS.

”Med en bra defensiv blir också offensiven bra.”

Väljer man motståndare som USA och Japan så är det ofrånkomligt att man får träna försvarsspel. Och även om Berglund och Levenstad spelat i U-landslag ihop så skall det bli intressant att se hur de klarar sig mot två av världens tre bästa landslag.

Hur kommer då Dennerby att formera resten av startelvan?

Jag tror att han väljer att satsa på 4-2-3-1, även om han testade 4-4-2 i andra halvlek mot Skottland senast.
Även om jag själv kunde tänkt mig ett annat val är det självklart att Hedvig Lindahl kommer att vakta målet.
Ytterbackarna är också självklara. Där spelar Annica Svensson och Sara Thunebro.

De båda defensiva mittfältarna blir Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist. Här hissar jag dock två varningsflaggor.
Först tycker jag inte att det har lyst om Dahlkvist i Tyresö under våren. Visst måste några spela biroller i ett så stjärnspäckat lag. Men jag hade ändå hoppats mer av Dala. Förhoppningsvis toppar hon dock formen till OS, precis som hon gjorde till VM i fjol.
Fischer har sett riktigt trög ut i damallsvenskan, det jag sett henne. Och det går riktigt fort när USA och Japan trillar boll. Jag hoppas att Linköpingsspelaren hänger med. Jag kan inte säga att jag känner mig inte säker på det.

Som spjutspets är förstås Lotta Schelin självskriven. Hon är vår enda riktiga världsstjärna, och måste vara i absolut toppform i månadsskiftet juli/augusti om vi skall ha minsta medaljchans.

Det är bland de tre offensiva mittfältarna som det kan bli kamp om platserna. Men visst, systemet är byggt för att göra plats för Caroline Seger. Så hon kommer ju att spela centralt.
Sedan hoppas jag att Dennerby väljer att sätta Sofia Jakobsson och Antonia Göransson på varsin kant. De båda 90-talisterna var lite för tunna i VM i fjol. Men båda har under året vuxit ut till internationella toppspelare.
För mig är Jakobsson helt given till höger. Då vill man balansera laget så att vänstersidan blir lite mer defensiv. Och visst är även Göransson ett offensivt alternativ. Men hon har fått lära sig göra ett stort defensivt jobb i Potsdam. Och jag tror att hon är redo.

Tänker jag rätt? Och tänker jag som Dennerby? I morgon får vi ett första svar. Jag väntar spänt.

* I morgon i Halmstad är det ju USA som står för motståndet. Jag spekulerade ju här i huruvida USA:s spelare kommer att söka sig mot Europa efter OS.
De svenska lag som funderar på att värva amerikanskor kan med fördel använda sig av den här färska tv-intervjun med Hope Solo som lockbete. För bättre reklam för damallsvenskan går det väl knappt att få?

Vilket land blir först att säkra EM-biljetterna?

Medan Sverige, USA och Japan laddar inför OS med en på många sätt glödhet träningsturnering i Halmstad och Göteborg spelas även mängder av hyperintressanta tävlingslandskamper runtom i Europa.

Vår egen träningsturnering är förstås så het som en träningsturnering någonsin kan bli. Alla tre medaljnationerna från VM i fjol är med.
Och det är faktiskt de tre OS-lag som är högst rankade på Fifas världsranking som stöter på varandra. Även om jag själv för tillfället bara rankar Sverige som sjätte nation i OS.

Som vanligt har Svenska Fotbollförbundet inte direkt jobbat ihjäl sig för att marknadsföra evenemanget. Men jag hoppas att de åtminstone klarar av att nå över 5000 åskådare på Sveriges båda matcher. Allt annat vore pinsamt. Inte minst med tanke på att vi skall ha ett EM-slutspel i Sverige nästa år, och då kommer vi inte att ha så här namnkunnigt motstånd.

Vad kan vi förresten kunna att få för motstånd i nämnt EM?

Delvis kan den frågan besvaras under kommande vecka. Det skall spelas inte mindre än 27 EM-kvalmatcher från lördag till och med torsdag och Italien, Danmark och Holland kan alla tre bli EM-klara av egen kraft i veckan.

De mest intressanta matcherna är:
* Schweiz–Spanien i grupp 3, lördag 18.30
* Ukraina–Finland i grupp 5, på lördag 17.00
* Tjeckien–Österrike i grupp 7, på lördag 16.00
* England–Holland i grupp 6, på söndag 18.30
* Norge–Nordirland i grupp 3, på onsdag 18.00
* Finland–Vitryssland i grupp 5, på onsdag 18.00
* Slovakien–Ukraina i grupp 5, på onsdag 19.00
* Danmark–Tjeckien i grupp 7, på onsdag 19.30
* Irland–Skottland i grupp 4, på torsdag 20.30

Jag tippade EM-kvalet i slutet av oktober. Det tipset står sig fortfarande väldigt bra. Även om jag reviderade mitt tips i grupp 3 en månad senare.

Sedan november har jag däremot inte känt behov av att göra någon ändring i tipset. Senast jag gjorde någons större genomgång av läget i EM-kvalet var för övrigt i början av april.

Inför helgen kan det vara läge för en ny snabbgenomgång.

Grupp 1:
Italien kommer att vinna, och motsvara mitt tips. De kommer att säkra gruppsegern 100-procentigt redan på lördag genom seger mot Makedonien (hemma).
Ryssland tar andraplatsen. Sannolikt är det klart redan innan den 19 september, då man tar emot trean Polen hemma.

Grupp 2:
Även här kommer tipset att sitta klockrent. För det är i praktiken klart att Tyskland vinner före Spanien.
Spanien har chansen att få en direktplats till slutspelet i Sverige, som bästa tvåa. Men då krävs nog seger i den kluriga bortamatchen mot Schweiz på lördag. Fixar Ramona Bachmann, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna att sätta en käpp i hjulet för Vero Boquete och de andra spanjorskorna så talar det mesta för att tvåan i grupp 6 blir bästa tvåa.

Grupp 3:
Är ihop med grupp 5 klart jämnast. Här är det fortfarande ett öppet race mellan Belgien, Norge, Island och Nordirland.
Jag tippade först Norge före Island, men kastade sedan om det tipset.
Gruppen kommer inte att avgöras förrän i september, då det spelas fyra inbördes möten mellan de fyra topplagen. Jag tror att matchen Norge–Island den 19 september kan bli helt avgörande om gruppsegern. Men för att det skall bli verklighet behöver Norge först slå Nordirland och Belgien.

Grupp 4:
Här motsvarar Frankrike mitt favorittips. Om Irland och Skottland kryssar på torsdag är fransyskorna redan helt EM-klara.
Kampen om andraplatsen i gruppen står just mellan Irland och Skottland. Torsdagens möte i Cork kan vara det som avgör.

Grupp 5:
Jämnaste gruppen ihop med grupp tre.
Jag har tippat Finland före Ukraina. Det tipset känns gångbart, även om både Slovakien och Vitryssland i högsta grad är med i kampen. Finland ställs mot Ukraina (borta) och Vitryssland (hemma) i veckan. Dessutom skall Slovakien ta emot Ukraina. Efter de tre matcherna kan det vara avgjort.
Men avgörandet kan också dröja till slutomgången den 19 september, då Finland tar etmo Ukraina och Vitryssland tar emot Slovakien.

Grupp 6:
Här har det handlat om två lag från första sekund – Holland och England.
Gruppen avgörs på söndag, då de lagen möts i Manchester. Jag tror på engelsk seger i matchen, och i gruppen.
Men Loes Geurts, Manon Melis, Kirsten van de Ven och de andra holländskorna har en bra chans att gå direkt till EM som bästa tvåa, även vid förlust.

Grupp 7:
Här motsvarar Danmark favoritskapet med eftertryck.
Danskorna kan säkra sin EM-plats på onsdag genom seger mot Tjeckien.
Andraplatsen står mellan Österrike och Tjeckien. Österrike anfört av Bayern Münchenkvartetten Carina Wenninger, Viktoria Schnaderbeck, Sarah Puntigam och framför allt Laura Feiersinger ligger före just nu. Gör de det även efter lördagens möte i Prag?

Slutligen. Här är återigen mina tolv EM-lag:
Värd: Sverige.
Gruppsegrare: Italien, Tyskland, Island, Frankrike, Finland, England och Danmark.
Bästa tvåa: Holland.
Från playoff: Ryssland, Spanien och Norge.
Det innebär att Skottland, Ukraina och Tjeckien åker ut i playoff.

Grattis USA, Mexiko och Costa Rica till VM-platserna

I måndags tog Internationella fotbollsförbundet (Fifa) beslut om hur många platser varje världsdel får i VM i Kanada 2015. Och utan att ta i alltför mycket kan man konstatera att fem nationer omgående blev VM-klara.

Utöver arrangörslandet Kanada kan nämligen även Nya Zeeland, USA, Mexiko och Costa Rica redan börja planera för VM-slutspel om tre år. Deras kvalspel känns överflödigt.

Nord- och Centralamerikas förbund Concacaf hade nämligen klart bäst förhandlare på plats, och man drog den stora vinstlotten i fördelningen av platser. Alla länder som kan spela fotboll i världsdelen, samt eventuellt ytterligare ett, får nämligen spela VM. Så är fördelades VM-platserna världsdel för världsdel:

AFC (Asien): 5 platser. Följer man världsrankingen blir det Japan, Thailand*, Australien, Sydkorea och Kina.

CAF (Afrika): 3 platser. Nigeria, Kamerun och Ghana.

CONCACAF (Nord- och Centralamerika): 3,5 platser. USA, Mexiko och Costa Rica. Samt en playoffplats för Trinidad och Tobago.

CONMEBOL (Sydamerika): 2,5 platser. Brasilien och Colombia. Samt playoffplats för Argentina.

OFC (Oceanien): 1 plats. Nya Zeeland.

UEFA (Europa): 8 platser. Tyskland, Sverige, Frankrike, England, Italien, Danmark, Norge och Holland.

HOST (Värdnationen): 1 plats. Kanada.

Sedan Australien bytte världsdel till Asien så är det självklart att Nya Zeeland kommer att ta Oceaniens plats. Där behöver de egentligen inte ens kvala.

Även i Asien känns det i alla fall självklart vilka fyra av de fem nationer som får platserna är. Hade Nordkorea fått vara med hade det varit självklart även vilket det femte landet skulle vara. Steget till land nummer sex och sju är ganska stort.

Afrika får ett tufft kval, för där är det jämnt. Bakom Brasilien är det även jämnt i Sydamerika.

I Europa är det 12–13 länder som slåss om de åtta platserna. Kan bli ett tufft kval. Men förstås förbättras Sveriges chanser att få spela VM ganska rejält ner antalet europeiska VM-lag ökas från fem till åtta.

Utöver Nya Zeeland så var det alltså länderna i Nord- och Mellanamerika som kunde jubla i måndags. För jag såg ganska många matcher i deras OS-kval i vintras. Det var lätt att konstatera att där finns fyra länder som kan spela fotboll. Resten var rent ut sagt genomusla.

I med Kanadas gratisplats som arrangör får nu alltså Nordamerika 4,5 platser till VM. USA, Mexiko och Costa Rica behöver inte ens kvala. Det är redan klart att de kommer att ta direktplatserna. Sedan slåss riktigt svaga damfotbollsländer som Trinidad och Tobago, Kuba, Haiti, Guatemala och Dominikanska republiken om en playoffplats.

Måtte de inte överleva sitt playoff. För det vore ingen bra reklam för damfotbollen om någon av de där blåbärsnationerna fick en VM-plats. Som jag ser det har alltså Nordamerika fått en plats för mycket. De skulle bara haft 2,5 platser plus Kanada. Den sista platsen borde lag nio från Europa och lag fyra från Afrika ha fått spela playoff om.

Och Oceanien borde bara haft en halv plats. Nya Zeeland borde också ha tvingats till ett playoff. I första hand mot lag sex från Asien. Men, men. Fifa har sagt sitt. Och på kuppen har vi i praktiken redan fått fem VM-klara nationer.

* Korrigering: När jag skrev det här inlägget tänkte jag inte på att Nordkorea är avstängt från VM 2015. Nordkorea är nu utbytt mot Thailand. Mer om fördelningen i det här inlägget, där jag uppdaterar mitt resonemang.

Blondiner mot brunetter

När jag senast var och tittade på det amerikanska landslagets träning körde de blondiner mot brunetter i olika tävlingar.

Det verkar vara ett återkommande tema för amerikanskorna. I varje fall indikerar den här bilden det.
I min lilla klubb kör vi ofta gamla mot unga. Men indelning efter hårfärg kanske är lika bra…

Även om herrarnas EM av naturliga skäl hamnar i fokus för tillfället så är det ju bara drygt två dagar till tjejernas trenationsturnering mot just USA och Japan, och man börjar lite lätt bygga upp förväntningarna.
För det skall bli väldigt intressant att se hur det svenska laget står sig mot två av världens tre bästa lag. När jag såg matcherna mot Tyskland och USA i Algarve väcktes väldigt många tvivel på det svenska försvarsspelet.

Skadan på Charlotte Rohlin, och det faktum att Sara Larsson inte hinner komma i matchform till OS, har inte minskat min oro. Jag hoppas verkligen att vi kan få några positiva svar den kommande veckan.

Såväl USA som Japan kommer med absolut starkast tänkbara trupp, så det blir två rejäla värdemätare på lördag och onsdag.

USA har sin OS-trupp. Jag har ju redan berättat att Pia Sundhage sedan en tid offentliggjort vilka 18 spelare hon satsar på till spelen i London. Men jag har ju inte skrivit ut truppen. Den ser ut så här:

Målvakter: Hope Solo och Nicole Barnhart,
Backar: Rachel Buehler, Amy LePeilbet, Heather Mitts, Kelley O’Hara, Christie Rampone och Becky Sauerbrunn.
Mittfältare: Shannon Boxx, Lauren Cheney, Tobin Heath, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, och Megan Rapinoe.
Forwards: Sydney Leroux, Alex Morgan, Amy Rodriguez och Abby Wambach.

De fyra reserver som kommer att åka med till London blir målvakten Jill Loyden, backen Meghan Klingenberg, mittfältaren Lori Lindsey samt Göteborgs forward Christen Press.

Japan har inte offentliggjort sin OS-trupp ännu. Men förbundskapten Norio Sasaki har med följande spelare till Sverige:
Målvakter:
Ayumi Kaihori (INAC Kobe Leonessa) och Miho Fukumoto (Okayama Yunogo Belle).
Backar:
Yukari Kinga (Inac), Kyoko Yano (Urawa Reds Ladies), Azusa Iwashimizu och Saori Ariyoshi (NTV Beleza), Aya Sameshima (Montpellier) och Saki Kumagai (FFC Frankfurt).
Mittfältare:
Homare Sawa, Nahomi Kawasumi och Asuna Tanaka (INAC Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okayama Yunogo Belle), Megumi Kamionobe (Albirex Niigata Ladies), Mizuho Sakaguchi (NTV Beleza) och Rumi Utsugi (Montpellier).
Forwards:
Kozue Ando (Duisburg), Shinobu Ohno och Megumi Takase (INAC Kobe Leonessa), Yuki Nagasato (Turbine Potsdam), Ami Otaki (Lyon) och Karina Maruyama (Speranza F.C. Osaka Takatsuki).

Notera att Mana Iwabuchi från NTV Beleza har tvingats lämna återbud på grund av skada. Hennes ersättare är Maruyama, och just det, det var ju hon som tystade Tysklands VM-drömmar i fjol.

Guldbilder från både Tyskland och USA

Kunde du inte se Turbine Potsdams guldfest i går?
I så fall har du ett rejält klipp med höjdpunkter här.

På klippet finns sju av de åtta målen, de som i tur och ordning gjordes av Yuki Nagasato, Antonia Göransson, Genoveva Anonma, Anonma igen, Nagasato, Nagasato för tredje gången och Isabel Kerschowski. Bara Margret Lara Vidarsdottir:s 7–0-mål saknas.
Vill man se det finns hela matchen på det här klippet

Potsdams seger innebar att VfL Wolfsburgs bortamatch mot Essen-Schönebeck blev betydelselös. Matchen slutade 1–1 efter straffmål av Nadine Kessler och kvittering på en nickskarv från Charline Hartmann. Se dem här.

Apropå bilder på mål så finns nu bilder på tre av USA:s fyra mål från nattens 4–1-seger mot Kina. Och det är ett par riktiga fotbollsmässiga guldmål.
Se Alex Morgan:s iskalla 1–1-mål, och även hennes 3–1.
Och se även Abby Wambach:s läckra 4–1-fullträff.

Till sist en liten svensk proffskoll. Så vitt jag sett spelade inte Lotta Schelin för Lyon i söndags. Däremot fick Sofia Jakobsson en halvlek för Rossiyanka i går.
Som redan nämnts tappade Schelin ledningen i skytteligan i Feminine Division 1 till klubbkamraten Eugenie Le Sommer.
Jakobsson fick från bänken se sitt lag vända 0–1 till 2–1, men till slut åter tappa till 2–2 mot Zvezda 2005 Perm. Men då ligatvåan Energiya Voronezh mycket överraskande föll borta mot jumbon Mordovochka med 3–2 så utökades ändå Rossiyankas serieledning till nio poäng med fem omgångar kvar att spela.
I Italien utnämndes Stephanie Öhrström i helgen till ligans bästa målvakt. Med tanke på alla de fina räddningar man sett henne göra på Bardolinos alla highlights-klipp så var det säkerligen en välförtjänt utmärkelse.

Göransson målskytt när Potsdam tog fjärde raka guldet

Antonia Göransson smällde in 2–0-målet när Turbine Potsdam vann med hela 8–0 mot Lokomotiv Leipzig – och säkrade fjärde raka guldet.

För Göransson och de båda Sverigebekantingarna Alex Singer och Margret Lara Vidarsdottir var det första ligaguldet. Isländskan tillhörde för övrigt också dagens målskyttar.

Potsdam gick som tåget i höstas, hade en svacka i början av vårsäsongen, men har imponerat stort nu i slutet av serien. De tre avslutande segrarna mot Frankfurt, Duisburg och nu Leipzig har alla varit solklara.

Utmanarna VfL Wolfsburg hade inte nerverna i ordning i dag, utan tappade poäng borta mot Essen-Schönebeck. Den matchen slutade 1–1 – ett resultat som innebär att Potsdam inte hade behövt vinna i dag för att bärga ligasegern.

Men det blev alltså en storseger. Japanska världsmästarinnan Yuki Nagasato gjorde tre mål, och Genoveva Anonma två. Den senare vann därmed skytteligan på 22 mål – tre före tvåan Conny Pohlers, Wolfsburg.

Göransson blev bästa svenska målskytt med fyra fullträffar, vilket var en fler än Jessica Landström. Landström blev för övrigt utan speltid i dag när Frankfurt vann med 5–3 mot Duisburg, och klev upp på tredjeplatsen. Sara Thunebro byttes in i 51:a minuten.

Knökat i Philadelphia – och Kobe

Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.

När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.

US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.

* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.

* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.

Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.

De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.

* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.

Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?

Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.

* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.

Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.

* Slutligen här är en länk med ett reportage om Marta i Tyresö från brasiliansk tv.

Oroväckande skada på japansk supertalang

Japanska storlaget Inac Kobe Leonessa fortsätter att vara fullpoängare i ligan. Men helgens 2–1-seger mot Iga FC Kunoichi kan ha blivit kostsam. Både för klubben, och för det japanska landslaget.

Glödheta anfallstalangen Mai Kyokawa tvingades nämligen kliva av i första halvlek med befarad ledbandsskada i ena knät.
Se skadesituationen, och Inacs mål – som gjordes av Megumi Takase och Shinobu Ohno – i det här klippet.

18-åriga Kyokawa hade gjort mål i samtliga de fyra första ligamatcherna. Hon och var dessutom med i Japans landslag i Algarve cup – och är alltså högaktuell för OS.
För henne, och Japans skull, får vi hoppas att det inte är något allvarligt. Man vill ju se så många profiler som möjligt i spelen.

För övrigt har man fortfarande ett hyfsat grepp om publiken i Nadeshiko League, även om några lag har dåliga siffror.
Tre av de 25 spelade matcherna har haft över 6500 åskådare, och i helgens omgång hamnade snittet på 2090 efter publiksiffrorna 3910, 3183, 2098, 942 och 315.

* Till Sverige. Här är ett klipp med höjdpunkter och intervjuer från lördagens match mellan LdB FC Malmö och Vittsjö GIK.
Efter att ha sett dem kan jag inte förstå hur Anja Mittag kan ha tilldelats det första målet i den officiella statistiken.

När jag satt som matchsekreterare i herrallsvenskan var regeln att skott/inlägg som inte hade gått i mål utan motståndarens hjälp skulle klassas som självmål.
Och Mittags inlägg hade ju knappast gått in utan hjälp. Hoppas förbundet går in och justerar felet i efterhand. Vi vill ju att skytteligan skall vara korrekt. Eller hur?

* Vittsjös försvarsspel känns inte helt imponerande på klippet från Malmömatchen.
För att väga upp lite för alla Vittsjösupportrar lägger jag även upp det här klippet, från 3–0-segern mot Linköping.
Där är det i stället LFC som ser darrigt ut. Sofia Lundgren:s ingripande vid 3–0-målet är exempelvis långt ifrån OS-klass. Långt ifrån.

* I Danmarks 3F-slutspel delade Fortuna Hjörring och Bröndby på poängen i seriefinalen. Målen i 1–1-matchen kom sista tio minuterna och gjordes av australiska Michelle Heyman för Bröndby och Hjörrings kvittering av amerikanska Tiffany Weimer.
Eftersom BSF (Ballerup-Skovlunde) slog Skovbakken med 2–0 – båda målen gjorda av Louise Priergaard Lund – ryckte topplagen ifrån med en poäng i tabellen.
Bröndby leder med tre poängs marginal till Hjörring och sju till Skovbakken. BSF i sin tur har trots helgens seger sex poäng upp till tredjeplats.

Tvåmålsskytt igen – nu börjar det ryktas om Jakobsson

Sofia Jakobsson fortsätter att visa toppform i ryska ligan. I dagens bortamöte med Mordovochka gjorde svenskan Rossiyankas andra och femte mål.
Serieledarna vann med 5–0 (2–0) och har nu fem poäng ner till tvåan Energiya Voronezh, som dock har en match mindre spelad. Den spelas på måndag, borta mot formstarka trean Zorkij i Krasnogorsk.

Idag såg jag att det spekulerades på twitter om att Jakobsson skulle vara aktuell för Turbine Potsdam. Jag hittade ingen källa till uppgifterna. Men med tanke på att hennes kontrakt snart går ut, och på hur vass hon har varit under säsongen så vore det väl knappast någon skräll.
Det borde vara många fler klubbar som är intresserade av hennes tjänster.
När det gäller Potsdam verkar klubben inte vara nöjd med vad Margret Lara Vidarsdottir har presterat, och det känns väl inte omöjligt att de söker efter en ny ersättare till Anja Mittag. De lär dessutom ha väldigt bra koll på Jakobsson, då hon är bra kompis med Antonia Göransson. Samt att ju Potsdam och Rossiyanka möttes i Champions League tidigare i år, och då kunde klubbledningen med egna ögon se hur vass Jakobsson är.

* I USA drar ligasäsongen igång nu. Båda konkurrentligorna USL W-league och WPSL Elite League har premiärer de närmaste dagarna.
Jag tänker inte göra någon djupdykning i ligorna som känns väldigt svåröverskådliga, men rekommenderar gärna de här genomgångarna av ligorna. Dels WPSL Elite League, som sparkas igång med ASA Chesapeake Charge–Boston Breakers i natt. Dels W-league, där Charlotte Lady Eagles–VSI Tampa Flames är första paret ut i morgon.

* Frågan är vilken kvalitet det blir på de båda ligorna i USA. Rätt många duktiga amerikanska spelare har ju lämnat hemlandet för spel utomlands. Två av de senaste är duon Rebecca Moros och Beverly Goebel, som nyligen skrivit på för japanska toppklubben Inac Leonessa från Kobe.
Deras främsta utmanare om guldet i Nadeshiko League är Okoyama Yunogo Belle, som anförs av Japans nya lagkapten Aya Miyama. Se henne göra ett läckert assist till Kumi Mizushima:s segermål när Belle tog fjärde raka segern genom att slå Takatsuki Speranza i helgen med 1–0.

Skall Frankfurt missa höstens Champions League?

Dags att sammanfatta helgens matcher. Störst intryck gör utan tvekan Turbine Potsdams klara 3–1-seger i tyska klassikermötet med FFC Frankfurt.

Jag följde direktsändningen på Dfb-tv samtidigt som jag jobbade med annat. Det jag såg var Potsdams seger odiskutabel. Potsdam såg klart vassare ut än på länge. Isabel Kerschowski har hittat toppformen, och är hela tiden ett hot med sin snabbhet och styrka. Och Viola Odebrecht ägde stundtals det centrala mittfältet.
Men framför allt var Genoveva Anonma tillbaka i målform. Hon gjorde alla tre målen för hemmalaget. Det första framspelad av just Odebrecht och Kerschowski, det andra efter hörna och det tredje på ett högklassigt skott.
Se målen här.

Antonia Göransson spelade hela matchen för Potsdam. Känslan är att hon är ur den formtopp hon hade i mars. Och hon fick kämpa defensivt med Kerstin Garefrekes under den andra halvleken.

För Frankfurt svider förlusten på många sätt. Dels är chansen till ligaguldet borta. Men i praktiken även chansen till andraplatsen, vilket innebär att det storsatsande laget – som nästa säsong kommer att innehålla nästan hela det tyska landslaget – troligen missar spel i Champions League. Man får nog se till att vinna finalen mot Lyon. Men sett till dagens insats, så blir det svårt. Troligen för svårt.
Varken Sara Thunebro eller Jessica Landström fick för övrigt någon speltid för Frankfurt.

I övrigt spelade troligen även FCR 2001 Duisburg bort sina guldchanser. Laget föll nämligen borta mot Bayern München med 2–0. Lena Lotzen och Katharina Baunach gjorde målen.
Däremot lever gulddrömmen i högsta grad för VfL Wolfsburg efter 3–0-segern mot Freiburg. Zsanett Jakabfi och Conny Pohlers gör mål i varenda match nuförtiden. Och ja, de satte även varsitt den här dagen.
Med två omgångar kvar leder Potsdam med en poäng före Wolfsburg. Till Duisburg är det fem poäng och till Frankfurt sju.

* 3860 åskådare såg Potsdam–Frankfurt. Fler ändå, 4739, var på plats när Homare Sawa gjorde sin första hela ligamatch för året. Hennes Inac Leonessa vann med 3–1 borta mot Jef United, och Sawa stod för ett målpass. Leonessas mål gjordes av Yukari Kinga, Mai Kyokawa och Megumi Takase.
Här är bilder från den matchen. Leonessa leder Nadeshiko League efter fyra omgångar, och är ett av två lag utan poängtapp så här långt. Det andra är Yunogo Belle.

* I damallsvenskan vann Malmö föga överraskande borta mot Piteå med 2–0. Skyttedrottningen Anja Mittag lämnade planen mållös, men tolkade jag henne rätt på twitter hade hon gärna fått med sig en sådan här hem från Norrland…
Imponerande att Elin Rubensson återigen hamnade i målprotokollet. Jag såg i Malmös Champions Leaguematcher i våras att hon har tagit ett rejält kliv i rätt riktning i vinter. Och fyra mål på fem inhopp är ett lysande facit.

* I Frankrike vann båda topplagen Juvisy och Lyon som väntat i den här omgången. Jag har inte sett Lyons laguppställning, men gissar att Lotta Schelin vilade. Det lät ju i alla fall tidigare i veckan som att hon skulle göra det.
Lyons seger mot Soyaux skrevs till 6–0, och Eugenie Le Sommer blev tvåmålsskytt. Det innebär att Le Sommer nu bara är ett mål bakom Schelin i skytteligan. De står på 20 respektive 19 mål.
Juvisy leder tabellen med en match mer spelad än Lyon. Men allt talar för att guldkampen avgörs den 3 juni, då Parislaget tar emot just Lyon.

Potsdam leder ligan igen

Alyssa Naeher och Yuki Nagasato hette matchhjältinnorna när Turbine Potsdam vann borta mot Bad Neuenahr med 2–0, och återtog serieledningen i tyska Frauen-Bundesliga.

Den amerikanska målvakten Naeher räddade snyggt en straff från hemmalagets stjärna Celia Okoyino da Mbabi i matchens inledning. Och japanska forwarden Nagasato gjorde båda målen på pass från Patricia Hanebeck. Det första lite turligt, det andra i tomt mål.

Svenska Antonia Göransson spelade hela matchen på Potsdams mittfält, medan fjolårets Dalsjöforskapten Alex Singer blev kvar på lagets bänk den här dagen. Se höjdpunkter från matchen här.
Inför de tre sista omgångarna anför alltså Potsdam nu den kvartett lag som gör upp om ligaguldet. Man gör det trots att laget har haft förtvivlat svårt att göra mål efter nyåret. På de elva omgångarna före jul gjorde man 37 mål. På de åtta efter har det bara blivit 13. En orsak är säkerligen förlusten av Anja Mittag till LdB FC Malmö.

På söndag möter Potsdam ligafyran FFC Frankfurt i ett av flera toppmöten under de sista omgångarna. Då kan de båda arvfienderna spela bort varandra från guldet. Gissa om det hålls tummar för kryss både i Duisburg och Wolfsburg?

* Har du inte sett målen från Tyresös senaste match, 3–1-segern mot Jitex, så finns de att se på det här klippet.
Jag har kikat på det ett par gånger, och måste säga att jag inte är säker på om det verkligen är Madelaine Edlund som gör 2–1-målet. Ser det inte ut att vara ett självmål av Sofia Karlsson?
Även om det skulle vara Edlund som är sist på bollen var det inga jätteprestationer som krävdes av Edlund för hennes två mål. Marta stod ju för hyfsade förarbeten båda gångerna.