I dag har det spelats en mängd EM-kvalmatcher. Som väntat blev Tyskland tredje laget att säkra sin plats i nästa års EM-slutspel i Nederländerna. Grattis. Den tyska gruppsegern är klar efter hemmaseger mot Kroatien.
Det blev dock bara en 2–0-seger för tyskorna (mål av Anja Mittag och Dzsenifer Marozsan). Det är ytterligare ett resultat som visar att blåbärsnationerna numera vet hur man skall försvara sig – något som är fantastiskt bra för damfotbollen som helhet. Det gör nämligen att vi får intressantare matcher, det gör också att de starka lagen måste utveckla sina offensiva kvaliteter. Det räcker inte längre att hitta snabba djupledslöpare, nu måste man skapa smartare forwards.
Dzsenifer Marozsan
Det om det. Jag tänkte snabbt göra en genomgång av läget i EM-kvalet, grupp för grupp. Det är ju åtta grupper, där segrarna och de sex bästa tvåorna går direkt till EM. De två sämsta tvåorna gör upp om den sista platsen i ett playoff. Det 16:e laget i turneringen är förstås värdnationen Nederländerna.
Här är läget grupp för grupp:
Grupp 1: En tvålagsgrupp. Segern står mellan Skottland och Island, som båda har full poäng. De möts i Skottland den 3 juni och på Island den 20 september. Troligen avgörs gruppen i den sista matchen. Fast det mesta talar för att tvåan här får en direktplats – både Skottland och Island till EM alltså.
Grupp 2: Den här gruppen kommer Spanien att vinna. Laget har sex raka segrar och kan gå rent. Andraplatsen står mellan Finland och Irland, med fördel för finskorna. Tvåan kan tvingas till playoff.
Grupp 3: Frankrike är redan klara gruppsegrare. Ukraina och Rumänien gör upp om andraplatsen. De har mötts en gång – och spelat oavgjort. Det mesta talar för att kampen avgörs i returen i Rumänien den 15 september. Det lag som blir tvåa får troligen en direktplats, men det är inte säkert.
Grupp 4: Den här gruppen kommer Sverige att vinna. Danmark blir sannolikt tvåa, även om de har haft svårt mot både Polen och Slovakien. Det är finns en viss risk att danskorna tvingas spela playoff om den sista EM-platsen.
Grupp 5: Vanns av Tyskland i dag. Det här är den totalt sett jämnaste gruppen. Bakom tyskorna är Ryssland trolig tvåa, men ryskorna har kryssat mot både Turkiet och Ungern. Just Ungern är första utmanare om andraplatsen. Grupptvåan riskerar att tvingas till playoff. (Se kommentarer nedan)
Grupp 6: Schweiz har full poäng och kommer att vinna gruppen. Italien är troliga grupptvåor, även om Tjeckien fortfarande har chansen att passera.
Grupp 7: Här är England och Belgien obesegrade, även Serbien har en chans att sluta topp två. Det troliga är dock att England vinner gruppen före Belgien.
Grupp 8: Norge är obesegrat och troliga gruppsegrare. Österrike är lika troliga tvåor, och det känns som att Österrike kommer att få en EM-plats utan playoff.
Ett troligt startfält i nästa års EM-slutspel är alltså:
Klara: Nederländerna, Frankrike och Tyskland.
Troliga lag att ta direktplatser: Skottland, Island, Spanien, Finland, Frankrike, Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, England och Belgien.
I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.
Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.
En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.
Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping 37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera
Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping 52,8 %
2) Rosengård 37,7 %
Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.
Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder 46,5 %
2) Olivia Schough 11,6 %
3) Tabitha Chawinga 9,3 %
3) Pauline Hammarlund 9,3 %
5) Gaelle Enganamouit 7,0 %
6) Natasa Andonova 4,7 %
6) Jenny Hjohlman 4,7 %
Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.
När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit 27,3 %
2) Katrin Schmidt 22,7 %
3) Pauline Hammarlund 18,2 %
3) Emilia Appelqvist 18,2 %
5) Lieke Martens 6,8 %
Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby 46,5 %
2) LB 07 18,6 %
3) IFK Kalmar 7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %
I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.
Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.
På torsdag lottas gruppspelet i OS. Vid dagens damallsvenska upptaktsträff trodde 51 procent av de närvarande att Sverige tar medalj i Rio. Det var verkligen ett överraskande positivt utslag med tanke på hur landslaget har spelat det senaste året.
Men ändå intressant. Fördelningen blev förresten:
Guld 3,6 %
Annan medalj 47,3 %
Ut i kvartsfinal 32,7 %
Ut i gruppspelet 16,4 %
Det är alltså bara två dagar till lottningen, och i fredags kväll kom seedningen, där det blev klart att Sverige antingen hamnar i samma grupp som USA eller Brasilien. Samtidigt blev det klart att vi inte kan lottas in i den grupp där Tyskland och Australien kommer att ingå.
Seedningen ser alltså ut så här:
Grupp 1: USA, Brasilien och Tyskland.
Grupp 2: Sverige, Frankrike och Australien.
Grupp 3: Kanada, Kina och Nya Zeeland.
Grupp 4: Colombia, Sydafrika och Zimbabwe.
Som jag skrev i fredags är USA nitlotten i grupp 1. Kina är nitlotten i grupp 3 och Colombia är tuffaste motståndet i grupp 4. Vänder vi på det är Brasilien drömlotten i grupp 1, Nya Zeeland i grupp 3 och Zimbabwe i grupp 4.
Totalt sett tycker jag att man utifrån kvalitet kan dela in de tolv lagen i hela sex olika grupper. Utifrån min ranking av lagen har Brasilien fått för hög seedning, medan Kina och Frankrike har fått för låg.
Jag tänkte nu fördjupa mig lite i vilka sex grupper jag ser utifrån kvalitet. Överst är den minsta gruppen:
1) Storfavoriterna.
Den gruppen består bara av USA. USA har det största urvalet, den bredaste truppen och det starkaste laget.
USA
Amerikanskorna är förstås jättefavoriter till att bli de första världsmästarna som även vinner ett OS. Just olympiska spel har ju varit USA:s specialitet, man har nått final i alla OS och har vunnit fyra av de fem turneringarna. Som grädde på moset har USA också spelat final i de fyra senaste stora mästerskapen – och vunnit tre av dem.
Visst har det hänt en del på spelarfronten sedan OS 2012 och för all del även sedan fjolårets VM-guld. Men många delar av förändringen har handlat om en föryngring, och en positiv sådan. Jill Ellis har verkligen vågat att ge framtidens spelare chansen, och flera av dem har tagit den. Så trots att USA har bytt en del spelare, även flera riktigt bra, kommer man till Brasilien som favoriter.
Jill Ellis
Framför allt har amerikanskorna fått fantastisk ordning på sitt försvarsspel – det är helt enkelt jättesvårt att göra mål på dem. Och lag som inte släpper in några mål är ju svåra att slå…
2) Andra guldkandidater
Den andra gruppen består av de två lag som känns som utmanare om guldet, nämligen Tyskland och Frankrike. Båda lagen ligger nära USA rent kvalitetsmässigt. När tyskor och fransyskor har bra dagar är de uppe på USA-nivå, och ibland förbi.
Men båda lagen har hackat lite på sistone. Framför alla har både det nya tyska laget och det franska har visat brister i vinnarinstinkt i avgörande lägen. Tyskorna darrade när det drog ihop sig i VM i fjol – man har brister i backlinjen och numera även en oprövad målvakt. Det är ju numera ojämna Almuth Schult som är tysk etta. Även fransyskorna har en ojämn målvakt i Sarah Bouhaddi. På målvaktssidan är det således stor fördel USA.
I Tyskland har inte Silvia Neid hittat rätt stomme i det nya lagbygget. Hon har testat massor av talangfulla spelare, men inte hittat den optimala uppställningen ännu. Kanske att Tyskland helt enkelt har för många jämnbra spelare – och att det fattas någon som riktigt sticker ut.
Silvia Neid
Frankrike kändes glödhett inför och under fjolårets VM-slutspel. Men sedan dess har laget svalnat, delvis för att förbundskapten Phillipe Bergeroo håller på att testa en ny generation. Det blir spännande att se hur han matchar laget i OS, hur mycket av det nya han släpper fram och hur mycket av det gamla som behålls.
Potentialen finns där, och bredden. När landet i går säkrade sin plats i nästa års EM-slutspel mönstrade man ett helt annat lag än det som spelade i VM i fjol. Som så många gånger de senaste åren är det på forwardssidan frågetecknen finns. När Eugenie Le Sommer haft en skadedrabbad säsong har det franska laget tappat mycket av sin spets. Även viktiga tvåvägsmittfältaren Amandine Henry har varit skadeförföljd, vilket har satt ner lagets styrka. Men både Henry och Le Sommer är nu tillbaka och har ett par månader på sig att hitta toppformen.
Utöver spelare som letar toppformen har ju Frankrike sin medaljfrossa att kämpa mot. Frankrike har ju alltså fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort seniormästerskap – inte ens i ett EM. Det känns rätt otroligt med tanke på hur bra laget varit de senaste fem–sex åren. Under den perioden har Sverige tagit två medaljer, medan fransyskorna har fallit på målsnöret varje gång.
3) Första medaljutmanarna
Den tredje gruppen är de lag som i första hand utmanar de tre stora om medaljerna. I den här gruppen sätter jag också två lag – det handlar om Asiens båda representanter, Australien och Kina.
Jag följde det asiatiska OS-kvalet ganska noga och imponerades av de här båda lagen. För Australiens del var det i första hand anfallsspelet som imponerade. Trots att man saknade några viktiga spelare gick man ut och förde matcherna på ett imponerande sätt.
Jag har inte sett alla siffror, men jag tror att Australien faktiskt dominerade bollinnehavet i alla sina matcher – alltså även mot ett bollskickligt världslag som Japan. The Matildas har massor av intressanta spelare, som är både välskolade och samspelta. Australien har verkligen ett hyperintressant framtidslag.
The Matildas
När det gäller Kina är det i första hand defensiven som imponerade. Deras spelare sätter inte många fötter på fel ställen i försvarsspelet. Laget var redan superdrillat i defensiven vid fjolårets VM-slutspel. Nu har man bytt förbundskapten till franske Bruno Bini – och även fått ett anfallsspel.
För när jag såg Kina mot Australien imponerades jag av att kinesiskorna förutom att vara blixtsnabba på att stänga australiskornas passningsvägar också hela tiden fann konstruktiva sätt att gå framåt. De har kanonspelare i centrala mittfältaren Ren Guixin, yttermittfältaren Wang Shanshan och forwarden Gu Yasha. Tyvärr spelade inte hyllade Wang Shuan när jag hade möjlighet att studera laget riktigt nära, men hon skall också vara sevärd.
Känslan är att Kina är på väg tillbaka till världstoppen på allvar. Deras lag är ungt och kanske skall ha sin topp om tre–fyra år. Samma tidsaspekt gäller egentligen också Australien.
Båda lagen åkte ut i kvartsfinal i fjolårets VM. Båda känns klart bättre i år – därmed kommer de att åka till Rio som glödheta medaljkandidater.
4) Kvartsfinallag
Den fjärde gruppen består av tre lag, de tre övriga som bör kunna ta sig vidare ur gruppspelet. Jag tänker på Brasilien, Kanada och Sverige.
Det är tre lag som knappast kommer att vinna OS-guld, men som med rätt lottning och med en formtopp i rätt läge kan ta medalj. Kanada håller på att bygga ett nytt lag efter hemma-VM. Man har många intressanta unga spelare, och känslan är att årets lag är bättre än fjolårets.
I fjol var mittlåset lagets akilleshäl. Nu har förbundskapten John Herdman hittat ett riktigt starkt mittlås med Kadeisha Buchanan och Shelina Zadorsky. På mittfältet är Diana Matheson frisk igen och man har även hittat en hyperintressant toppforward i unga Deanne Rose.
Frågetecknet nu finns på målvaktsposten. Där är viktiga Erin McLeod som bekant långtidsskadad – ett riktigt tufft avbräck. Senast mot Nederländerna (seger med 2–1) fick Sverigebekanta Stephanie Labbé förtroendet. Hon är bra, men har hon den styrka i luftrummet som krävs i ett internationellt mästerskap?
Kanadas lagbygge ser alltså lovande ut. Men det känns inte färdigt, utan coach Herdman går en kamp mot klockan för att få alla bitar att falla på plats. Även för Brasilien och Sverige handlar det lite om en kamp mot klockan. Båda har haft några tuffa år och fallit på världsrankningen, men försöker nu få ordning på sina lag igen.
Just nu känns det faktiskt som att Sverige har kommit längst i den processen, vi börjar ju i alla fall få ordning på försvarsspelet. Som bekant jobbar Pia Sundhage nu med hur hon skall få ordning på offensiven.
Hon har en vakant plats på mittfältet, dessutom borde hon fundera över vilka spelare hon spelar ihop i tremannaanfallet. Som jag ser det har Stina Blackstenius nu förtjänat att testas fullt ut från start.
I mitt inlägg direkt efter Sveriges 3–0-seger borta mot Slovakien skrev jag att jag upplevde det som att alla de tre startande forwardsen var bleka. Sedan dess har jag kollat igenom alla de elva svenska målchanser som jag noterade i fredags.
Den genomgången stärker i princip det jag upplevde spontant – nämligen att mittfältet skapade det mesta – inte minst att Caroline Seger var inblandad i mycket. De tre startande forwardsen hade däremot inte ett enda bra avslut.
Däremot gjorde inhoppande Blackstenius ett mål och hade ett stolpskott. Hon var klart vassast av de fem forwards som spelade.
Trubbigast var Sofia Jakobsson (spelade 45 minuter) och Lotta Schelin (30 minuter) som inte var inblandade i en enda målchans. Olivia Schough fick inte heller något uträttat i själva spelet. Däremot slog hon väldigt bra hörnor från vänster, de ledde till två kanonlägen. Hon slog däremot ganska dåliga hörnor från höger, men genom lite flyt ledde de ändå till ytterligare två farligheter – varav ett mål. Schough räddades alltså av sin ”serve” vid fasta situationer.
Utöver Blackstenius var det Pauline Hammarlund som var den enda forward som var inblandad i målchanser i själva spelet – tre stycken. Hon borde bland annat ha haft en straff.
Jag har skrivit det förut och skriver det igen. Som jag ser det borde Sundhage bygga sitt tremannaanfall kring en kraftfull forward – Blackstenius. Hon borde kompletteras med en ur trion Schelin/Schough/Jakobsson samt en kreativ forward a la Kosovare Asllani eller Fridolina Rolfö. Hammarlund är tänkbar som backup till Blackstenius, eller som utmanare till Schelin/Schough/Jakobsson.
Sverige kämpar alltså med anfallsspelet, men känns precis som Kanada som bättre än i fjol.
Även Brasilien känns något bättre än i fjol. Inte minst eftersom man som OS-värd förstås kommer att ha ett bra publikstöd i ryggen. Dessutom är Debinha tillbaka från sin skada.
Brasilien är absolut inget ofarligt lag, men när vi vet att alternativen i lottningen är USA eller Brasilien väljer jag Marta:s lag tio dagar av tio. Värdnationen är alltså en självklar drömlott på torsdag.
5) Slutspelskandidater
Den femte gruppen består av två lag som med rätt lottning och form kan få spela kvartsfinal. Det handlar om Nya Zeeland och Colombia.
Nya Zeeland är ett svårspelat gäng, som var i kvartsfinal i London-OS, och som hade en hel del motflyt när de åkte ut i gruppspelet vid fjolårets VM. The Football Ferns är alltså absolut inte chanslösa på att få spela slutspel. Som enda lag värt namnet i Oceanien får ju Nya Zeeland plats i alla mästerskap, vilket är otroligt värdefullt.
Colombia var kanske det allra största skrällaget i fjolårets VM. Man besegrade Frankrike i gruppspelet och stod länge emot självaste USA i åttondelsfinalen. Colombia visade härliga tekniska kvaliteter, och klarade sig även mycket bra taktiskt. Nu är det spel på hemmakontinten och med rätt lottning skulle det kunna bli kvartsfinal i Rio för USA-proffset Lady Andrade och hennes lagkompisar. Men det finns tyvärr stora frågetecken kring laget.
Damfotbollens status i Sydamerika är mycket låg, inte minst i Colobia. Lagets fotbollförbund struntar mer eller mindre i tjejerna. Efter VM-succén i fjol var stora delar av VM-laget med och gick till final (förlust mot Brasilien) vid Panamerikanska mästerskapen i Toronto. Den finalen spelades den 25 juli.
Efter den dröjde det nästan nio månader innan Colombias landslag spelade sin nästa match – 7–0-förlusten mot USA i förra veckan. Jag såg delar av den, och noterade att Colombia var långt ifrån sin VM-nivå.
Trots att det varit klart sedan länge att Colombia skall spela OS har alltså förbundet valt att hålla nere satsningen. Flera spelare har kommit med öppen kritik, och som tack för det blivit bestraffade med petningar. Om det skall kunna bli succé i OS måste allt sånt här vara utrett och överspelat. Det sägs att det skall vara någon form av ljusning i sikte, men från ord till handling kan det ofta vara lång väg.
6) Utfyllnadslagen Den sjätte och sista gruppen består av turneringens båda blåbärsnationer. För så kallar jag Afrikas båda representanter. Varken Sydafrika eller Zimbabwe kommer att ha något med medaljfördelningen att göra. När det gäller Sydafrikas Banyana Banyana bör de ha viss chans att sno åt sig någon poäng – med rätt lottning. Zimbabwe känns däremot som ett rent stryklag – och det vore en jätteskräll om något av de här båda lagen överlever gruppspelet.
I kväll blev Frankrike andra nation att säkra sin plats i nästa års EM-slutspel. Först blev ju som bekant Nederländerna i samband med att de fick värdskapet.
Fransyskorna blev alltså det första laget att kvala in. Man blev det efter att komfortabelt besegra Ukraina på hemmaplan med 4–0 (2–0) efter mål av Kheira Hamraoui, Camille Abily, en ukrainsk försvarare och Amel Majri. Det var det klasskillnad från första minuten i gruppfinalen i grupp 3.
Jag såg stora delar av matchen och kunde snabbt konstatera att Frankrike gjort massor av förändringar sedan VM. Jag har inte studerat de franska startelvorna i vinter speciellt noga, men gjorde nu en liten tillbakablick. Och utifrån det känns det som att Frankrike håller på att bygga om sitt laget.
Bland de 14 spelare som var på planen i kväll fanns bara fem från den elva som startade mot Tyskland i fjolårets VM-kvartsfinal.
En av de fem spelarna som var kvar från startelvan mot Tyskland var för övrigt vänsteryttern Majri, en spelare som inte var förstaval under VM men som nu börjar bli alltmer bofast i elvan.
I kväll var hon den som imponerade mest på mig. Majri har verkligen en underbar teknik och är dessutom både kreativ och målfarlig. Hon gjorde alltså 4–0-målet men var även sista franska spelare på det 3–0-mål som räknas som självmål. Majri känns faktiskt som Frankrikes mest intressanta spelare alla kategorier för tillfället.
I och med dagens seger har Frankrike sex raka segrar och 20–0 i målskillnad i sin grupp. Återstår för dem gör hemmamatcher mot Grekland och Albanien. Frankrike kommer alltså att ta full poäng och sannolikt gå igenom kvalet med nollan intakt.
I morgon kommer förresten även Tyskland att säkra sin EM-plats. Seger hemma mot Kroatien innebär nämligen att tyskorna har vunnit sin grupp.
Däremot lär inga fler länder bli EM-klara i det här landslagsfönstret, utan vi får nog vänta till juni innan vi räknar in det fjärde av de 16 länder som skall till Nederländerna nästa sommar.
Vi är framme i premiärveckan. På lördag drar både damallsvenskan och elitettan i gång. Som en liten nedräkning har jag tänkt att köra de talanglistor som Maja Johansson satt ihop.
Som ni säkert känner till är Maja en före detta damallsvensk spelare som både krönikerat och bloggat om damfotboll tidigare, men som numera inte har någon given plattform för sina texter.
Hon frågade nyligen mig om jag var intresserad av två talanglistor, en från damallsvenskan och en från elitettan. Svaret var ett självklart ja.
Och här är första delen, det handlar om de spelare som belägger platserna 11–20 på listan över damallsvenskans största talanger. Trevlig läsning.
11) Lotta Ökvist, Umeå IK
Mittfältare, 1997
Efter tre A-lagssäsonger lämnade talangen Piteå för konkurrenten Umeå. Mångsidig spelare som kan användas på flera positioner. Bra fysik, snabb och teknisk – med en riktigt vass vänsterfot.
12) Ebba Hed, Vittsjö GIK
Forward, 1999
Tvåfotad och stark forward eller yttermittfältare som värvats från division 1-laget Halmia, där hon gjorde 18 mål förra säsongen. Har en bra förstatouch och ett hårt skott. Imponerade i sin debut under försäsongen.
13) Sara Linnakallio, Eskilstuna United
Forward, 2000
Blev den första spelaren född på 2000-talet i allsvenskan när hon gjorde debut i höstas. Teknisk och väldigt snabb forward som gör många mål i F19-laget.
14) Emma Pennsäter, FC Rosengård
Mittback, 1997
Tagit stora kliv framåt och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt. Kommer få svårt att få speltid i Rosengård – men i F19-landslaget är hon numera given i startelvan.
15) Selina Henriksson, Umeå IK
Försvarare, 1998
Kirunatjejen gjorde succé under hösten. Hon värvades till UIK förra sommaren och spelade tolv matcher, varav sju från start. Dessutom gjorde hon debut i flicklandslaget. Kan få sitt genombrott i år.
16) Hedvig Pettersson, Mallbackens IF
Forward, 2000
En multitalang som bland annat tog SM-silver i mångkamp 2015 – men som nu valt att satsa på fotboll. Skrev i höstas kontrakt med allsvenska Mallbacken. En blixtsnabb spelare (8,10 på 60 meter) med bra skott. Lär få en del speltid i allsvenskan redan i år.
17) Hanna Lundell, FC Rosengård
Forward, 1998
Löpstark och snabb ytter eller anfallare som öst in mål i F19-laget. Har gjort några inhopp i allsvenskan. Avgjorde förra sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick och har nu fått A-lagskontrakt.
18) Sofia Hagman, Kristianstad DFF
Mittfältare, 1997
Skaratjejen fick sparsamt med speltid i Rosengård och skrev nyligen på för KDFF. En spelskicklig innermittfältare som är bäst precis bakom anfallarna. Har tuff konkurrens på mittfältet i F19-landslaget.
19) Izabell Rydell, Eskilstuna United
Forward, 1999
En irrationell och fräck anfallare som gjorde 25 mål division 2 förra året. Lite oskolad spelare som i första hand kommer att matchas i Uniteds F19-lag.
20) Moa Öhman, Piteå IF
Målvakt, 1998
Lär inte få så mycket speltid i år – men är ett namn för framtiden. Har en oerhört bra karaktär och vilja att hela tiden bli bättre. Bra skolad målvakt som var andramålvakt i F19-landslaget i EM-kvalet.
Det har varit en intressant dag för svensk damfotboll. Landslaget har tagit ytterligare ett stort steg mot EM och fått seedningen till OS. Dessutom har vi fått veta hur damallsvenskan kommer att tv-sändas.
Vi börjar med Slovakien–Sverige. Matchen blev ungefär som väntat. På twitter tippade jag svensk seger med 3–0. Dock trodde jag att Pauline Hammarlund skulle göra två av målen, vilket visade sig vara felaktigt.
Det blev i stället Emilia Appelqvist, Linda Sembrant och Stina Blackstenius som hittade rätt. Den sistnämnda kan Pia Sundhage snart inte längre hålla utanför startelvan. Tyvärr tycker jag att alla tre forwards som startade matchen gjorde rätt bleka insatser.
Utöver Blackstenius tycker jag att Appelqvist var ett glädjeämne. Annars var det som sagt ganska väntade insatser.
Med tanke på att Polen och Danmark spelade 0–0 i går innebar dagens svenska seger att vi tog ett stort steg närmare EM-slutspelet.
För svensk del var nästan OS-seedningen väl så intressant som matchen i Poprad.
Seedningen föll ut så här:
Grupp 1: USA, Brasilien och Tyskland.
Grupp 2: Sverige, Frankrike och Australien.
Grupp 3:Kanada, Kina och Nya Zeeland.
Grupp 4: Colombia, Sydafrika och Zimbabwe.
Eftersom två lag från samma kontinent inte kan lottas mot varandra kommer en grupp att består av Tyskland och Australien. Den gruppen kan inte Sverige eller Kina lottas in i. Däremot är det 50 procents chans att Kanada hamnar i den gruppen.
Det innebär alltså att följande gäller för Sverige:
Grupp 1: Sverige hamnar antingen i USA:s eller Brasiliens grupp. Brasilien är förstås drömlotten här.
Grupp 3: Kanada kan inte lottas mot USA och Kina kan inte lottas mot Australien. Sverige har alltså 50 procents chans att få möta Kina.
Grupp 4: Colombia är bästa laget här. De kan inte lottas in i Brasiliens grupp.
Hamnar Sverige i Brasiliens grupp garanteras vi alltså även att få möta ett av de båda afrikanska lagen plus har 50 procents chans att slippa Kina. Brasilien är således dubbel drömlott.
Hamnar vi i USA:s grupp riskerar vi att även få Kina och Colombia – vilket skulle vara värsta tänkbara lottning ur varje pott.
Så till damallsvenskan och tv. I år verkar inga matcher tv-sändas på traditionella tv-kanaler, något som förstås är otroligt jobbigt för klubbarna som går miste om intäkter här.
Däremot kommer alla matcher att sändas på webben, vilket är kul för oss som är intresserade. Det är alltså med tudelade känslor man läser om upplägget, vilket man kan göra både här och här.
Innan jag släcker ner för dagen konstaterar jag att vi nog skall vara nöjda med dagens svenska resultat, även om spelet inte alltid var lysande. 3–0 borta mot Slovakien är ändå ett okej resultat. Damfotbollsvärlden blir nämligen allt större och jämnare.
Polen tog alltså poäng av Danmark i går. Israel höll Norge på 1–0 i förrgår och i dag har Rumänien hållit Frankrike på 1–0. Och just nu leder Belgien mycket överraskande med 1–0 borta mot England. Målet gjorde Janice Cayman efter en grov målvaktstavla i den första halvleken. 30 minuter återstår och belgiskorna håller ännu så länge undan. Nu tänkte jag kolla lite mer koncentrerat på den matchen.
Tillagt i efterhand: England–Belgien slutade 1–1 efter att Jill Scott kvitterat och fått 10550 åskådare i Rotherham att jubla. Slutresultatet innebär att båda länderna är fortsatt obesegrade i grupp 7.
Den svenska startelvan till morgondagens EM-kvalmatch i Slovakien har just blivit officiell. Den innehåller två intressanta nykomlingar.
Både Jonna Andersson och Pauline Hammarlund får nämligen chansen. Det är väl ganska positivt. Andersson kan bli första utmanare på ytterbacksplats om nu Elin Rubensson i första hand skall utmana på mittfältet i framtiden. När det gäller Hammarlund blir det spännande att se vad hon kan uträtta, även om jag hellre hade sett Stina Blackstenius i startelvan. Linköpingsforwarden gjorde ju ett väldigt bra OS-kval.
Hammarlund spelar förstås i stället för Lotta Schelin, som ju har varit skadad och nog mår bäst av att spela en begränsad tid.
Jag hade faktiskt gärna sett att Sundhage testat ytterligare lite. Då tänker jag i första hand på mittfältet, där det borde ha funnits plats för Rubensson – eller för Nilla Fischer. Om det blir spel på Slovakiens planhalva under stora delar av matchen är det bra att ha så många nickstarka spelare så högt upp i planen som möjligt. Då hade Fischer varit att föredra framför Emilia Appelqvist.
Med Fischer på mitten hade man även kunnat testa Magdalena Ericsson i mittförsvaret. Personligen hade jag gärna haft Ericsson på planen. Inte minst eftersom hennes vänsterfot levererar fasta situationer av en klass som ingen av de elva i morgondagens startelva når upp till.
Här är startelvan i sin helhet. Noterbart är att småskadade Marija Banusic aldrig åkte med till Poprad. Sverige flög alltså bara ner med 22 spelare.
Morgondagens match spelas 17.00 och direktsänds av TV12.
I dag har Sveriges F19/97-landslag förlorat med 1–0 mot Österrike i EM-kvalet. Eftersom Belgien tidigare i dag vann med samma siffror mot England står nu alla gruppens fyra lag på tre poäng och nollmålskillnad. Det blir en rysare i slutomgången på söndag.
Landslaglägret i Malmö fortsätter. Redan i går kväll, samtidigt som jag satt och skrev gårdagens inlägg, gav Rosengård svar på tal på Pia Sundhage:s utspel om bristen på svenska spelare i Malmöklubben.
Vd Klas Tjebbes säger det som behöver sägas med en mening:
”Vill man vara i Champions League måste man leta efter de bästa spelarna – inte de svenskaste.”
Rosengård är för övrigt en av få tänkbara klubbadresser för Caroline Seger till hösten. Känslan är väl att det står mellan PSG och Malmöklubben.
Noterbart är att jag strax skall släppa datorn och bänka mig framför tv:n. Där spelar just PSG:s herrar mot Manchester City. Franska PSG har två fransmän i startelvan, City har tre. Vad hade Sundhage sagt om det…
Från landslaget har dagens mest intressanta artikel varit den här om attElin Rubensson nu ser sig som innermittfältare. Det låter ju faktiskt mycket intressant. Blir inte direkt lätt att kombinera med högerbackspositionen.
Det om vårt svenska landslag. Nu till diverse annat smått och gott från damfotbollsvärlden.
* EM-kvalveckan drog i gång i dag med två matcher i grupp 8. Båda gick att se live på youtube tidigare i dag. Jag såg korta perioder av dem. Efter Israel–Norge såg jag nöjda hemmaspelare krama om varandra medan flera norska spelare lämnade planen men hängande huvuden. Vad det blev? Jo, Norge vann med 1–0 efter mål av Ada Hegerberg.
Österrike–Kazakstan var tidigt avgjord. Gästerna backade hem, men hade en alldeles för svag målvakt för att stå emot. Jag varnade redan i det här inlägget från 2013 för att Österrike har ett ungt och spännande lag på gång.
Vid dagens 6–1-seger startade man med tio spelare som har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga och en collegespelare. Det mesta talar för att Österrike kommer att spela EM-slutspel nästa år. Där tror jag dock inte att de kommer att ha så mycket att hämta, utan det känns som om det kan ta ytterligare några år innan Österrike verkligen är redo att utmana i Europatoppen.
Fast lite spännande blir det allt att se hur österrikiskorna klarar sig i söndagens gruppfinal, hemma mot Norge. Norskorna bör hålla koll på snabba högeryttern Laura Feiersinger och nickstarka Sandspelaren Nina Burger.
I morgon är det en riktigt intressant EM-kvalmatch, då är det nämligen utmanarmöte i Sveriges grupp när Polen tar emot Danmark. Danskorna är förstås favoriter, men laget har varit uddlöst det senaste året medan Polen är på gång. Så det kan finnas en liten skrällchans. Avsparken är 20.00, hittar jag en länk till matchen kommer den upp här.
* I morgon spelar även Sveriges U19-landslag igen i EM-kvalet. De möter just Österrike 18.00 i Linköping. Kan du inte vara på plats kan du se matchen på förbundets hemsida.
* I går skrev jag om att besked om hur damallsvenskan skall tv-sändas skulle komma i dag. Så blev det inte. Det nya budet är att besked kommer på fredag. Vi får hålla ut…
* Så till andra sidan Atlanten. Där kan vi först konstatera att det som väntat blivit några tunga dagar för Abby Wambach. I förhör efter hon åkt fast för att ha kört bil påverkad har hon erkänt att hon rökt marijuana och testat kokain. Följden av den här härvan har blivit att hon blivit av med ett sponsorskontrakt med ett bilföretag.
* Slutligen till Mexiko. Där har förbundskaptenen Leo Cuellar efter 18 år på jobbet nu lämnat sin post. Orsaken är förstås misslyckandet i OS-kvalet, där mexikanskorna åkte ut redan i gruppspelet. Ett historiskt dåligt resultat för laget.
Landslaget är samlat i Malmö och det produceras förstås diverse artiklar från samlingen.
En del är rätt intressanta, som den här där Sundhage säger att Kosovare Asllani var högaktuell för den här truppen. Och den här om att Marija Banusic har ljumskproblem, något som gör att hon sannolikt får se fredagens match från läktaren.
Det trots att Sundhage här säger att hon skall testa en och annan spelare mot Slovakien. Ett skäl att testa är väl att Lotta Schelin bara gjort 35 minuter efter sin OS-kvalskada och det finns ingen anledning att chansa med Schelin i 90 minuter mot slovakiskorna.
Här är en artikel om att Olivia Schough har hamnat i ramljuset efter OS-kvalet. Det är ju bra för landslaget, för Schough är ju på många sätt en utmärkt frontfigur – spontan, alltid glad och sällan tråkig att lyssna på. I den artikeln såg jag för övrigt den glada nyheten att fredagens match direktsänds 17.00 av TV12. Bra.
Något vi lär få läsa mycket om den kommande tiden är huruvida just Schelin och Caroline Seger kommer att flytta hem till Sverige och damallsvenskan i sommar. Här är en artikel på det temat. Det finns en del att tycka och tänka kring det, men jag har inte tid att dyka ner i det ämnet nu.
Den artikel jag tagit djupast intryck av hittills på landslagssamlingen är nämligen den här från Sydsvenskan där Sundhage kritiserar FC Rosengård för att ha för många utländska spelare. Vår förbundskapten har varit ute och svingat i frågan om utlänningar i damallsvenskan förr. Bland annat i augusti i fjol då hon ansåg att det fanns för få svenska innermittfältare i vår högsta serie.
Nu är det alltså Rosengård som får sin släng av sleven. Ni som följt den här bloggen under en längre tid vet att jag är av en helt annan uppfattning än vår förbundskapten. Jag anser att svensk damfotboll gynnas av att våra topplag innehåller en mängd utländska toppspelare.
När jag nu ser Sundhages kritik reagerar jag på följande citat:
”Det finns många utländska spelare som är riktigt bra i Rosengård, men en mix med fler svenska spelare hade gett ännu bättre resultat, det tror jag som svensk förbundskapten.”
Undra vad hon hade trott om hon istället var sportchef i Rosengård… Och undra vilka svenska spelare det är Sundhage tänker på.
För att kunna hävda sig i Champions League med ett övervägande svenskt manskap hade man sannolikt behövt spela med hela landslaget – eller göra som Tyresö. Tyvärr känns det inte rimligt att en svensk klubb skulle ha ekonomi för att värva ihop ett sådant lag nuförtiden. Inte med de budgetar som storklubbarna har nere på kontinenten.
Jag tycker i stället att Sundhage borde vara glad över att Rosengård fått ihop ett så slagkraftigt lag. Ett lag som verkligen förgyller damallsvenskan.
För övrigt gör Sundhage en helt befängd jämförelse med USA i ovan länkad artikel från Sydsvenskan. USA har 310 miljoner invånare och deras ligor har haft åtta–tio lag. Tro sjutton att det är lättare att hålla en bredare topp av inhemska spelare med så stort underlag. Sverige går inte att jämföra med USA. Tyvärr inte med Tyskland eller Frankrike heller.
Med de åsikter hon saluför borde Sundhage känna stor avundsjuka mot sina kollegor i Norge och Danmark. De bygger ju landslag på spelare från hemmaligor som innehåller betydligt många färre utländska spelare än vad damallsvenskan gör.
Jaja. Det om det. Nu till något annat.
I morgon är det sagt att beskedet om hur damallsvenskan skall tv-sändas kommer. Det blir intressant att höra vad man kommit fram till. I Norge har ju toppserien börjat med ett nytt upplägg, där alla matcher filmas och man kan se klipp med höjdpunkter från alla matcher på den här länken.
Utöver höjdpunkter match för match sätter man ihop ett klipp med några kandidater till omgångens mål. Här är kandidaterna från helgens omgång:
Apropå tv-sändningar sände förbundet i dag F19-landslagets EM-kvalmatch mot Belgien. Den slutade med svensk 2–1-seger och höjdpunkter finns här. Jag har förresten inte hängt med i försnacket till det här EM-kvalet. Någon som vet varför toppspelare som Nathalie Björn, Ronja Aronsson, Ellen Löfqvist och Michelle De Jongh inte är med? Skall de sparas till höstens F20-VM, eller finns det andra skäl?
Som jag hintade om i gårdagens inlägg såg jag större delen av den tyska cupsemifinalen där skrällgänget SC Sand slog ut stora FC Bayern München.
SC Sand är verkligen en makalös fotbollssaga, ett Tysklands motsvarighet till Mallbacken – eller möjligen Vittsjö. Sand är en liten klubb från orten Willstätt (med just under 10000 invånare) i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike. Närmaste stora stad är Strasbourg.
Klubben var så sent som 2012 nere i regionalliga och tog sig 2014 för första gången upp i 1. Frauen-Bundesliga. Förra säsongen var klubbens första någonsin i högsta serien. Laget var nederlagstippat, men räddade sig kvar genom 1–0-seger borta mot Leverkusen i sista omgången.
I somras tappade man både tränaren och stora delar av det lag som höll sig kvar i fjol. Man fyllde huvudsakligen på med spelare som varit bänkade i andra Frauen-Bundesligaklubbar. Inför avspark i höstas var det få som trodde på budgetgänget från landet.
Men under nya tränaren Alexander Fischinger har SC Sand gjort en mirakelsäsong. Laget ligger på fjärde plats i ligan och i går tog man sig till cupfinal.
När de stora elefanterna från herrfotbollen i hög hastighet tar över inom damfotbollen är det underbart att se vad lilla SC Sand kan göra med små resurser.
När jag såg bilderna från gårdagens cupsemifinal blev jag omgående kär i klubben. Deras hemmaplan ligger på en åker och har en liten läktare bakom ena målet. Men huvuddelen av publiken tvingas stå på marken bara några meter från sidlinjen. Här är en skrämdump från webbsändningen:
SC Sand
Bilden visar för övrigt situationen där Vivianne Miedema rullar in 1–0 till Bayern. Sand spelade perfekt i 35 minuter, sedan tappade man bollen mitt på planen. Melanie Leupolz såg Miedema och någon sekund senare var det mål.
Inför drygt 2000 åskådare på den fullsatta landsortsplanen vände alltså Sand efter paus. Serbiska Jovana Damnjanovic – som var i Linköping och testade för några år sedan – stod för kvitteringen. Det målet hade mycket gemensamt med Bayerns ledningsmål, bland annat att det kom efter ett bolltapp. Kolla efter Damnjanovics läckra mottagning med klacken på det här klippet med höjdpunkter.
Sedan kom Anne Van Bonn:s 2–1-mål. Bollen studsade som den kan göra på riktiga bonnaplaner och sedan utbröt glädjefnatt i hemmalägret. Tränare Fischlinger sprang en bit i eufori – sedan letade han efter någon att krama. Första bästa person som kom i hans väg var en bollflicka. Hon fick en riktig björnkram.
Alexander Fischinger kramar en bollflicka
Bayern hade två riktigt bra lägen att kvittera, men efter slutsignalen gjorde tränare Fischinger återigen en euforilöpning – den här gången in på planen. Det var verkligen en feelgoodmatch.
I finalen ställs SC Sand mot Nilla Fischer och Wolfsburg. Laget vann sin semifinal mot Freiburg med 2–1. Se bilder här. I matchen visade Alexandra Popp att hon har kvar känslan. Hon stod för ett mål och ett assist.
Den stora frågan efter matchen är dock hur det är med Caroline Graham Hansen som skadade sig i början av den andra halvleken. Man fick lite dåliga vibbar, men förhoppningsvis är det inget värre.
I Frankrike tog Lyon ett stort steg mot ligaguld när man vann med 1–0 borta mot Juvisy efter mål i 70:e minuten av inhopparen Pauline Bremer. Som synes på klippet fick även Lotta Schelin göra ett inhopp. Svenskan kom in i 54:e minuten:
Vid Montpelliers 3–0-seger borta mot Rodez var det Sofia Jakobsson som visade vägen. Hon gjorde nämligen matchens första mål.
I England var det nära svensk jackpot i kvartsfinalerna av FA-cupen. Manchester City (Kosovare Asllani spelade hela matchen) och Chelsea (utan Hedvig Lindahl) vann sina matcher. Däremot åkte Notts County (Maja Krantz spelade hela matchen) ut efter straffläggning mot Arsenal.
Hemma i Sverige var det träningsmatcher i helgen. På Linköpings facebooksida kan man se fem av målen från segermatchen mot Djurgården. Och Eskilstuna erbjuder som vanligt sina mål på youtube:
Och Göteborg har lagt upp sin match mot Mallbacken i sin helhet:
Den här veckan är det EM-kval. Det svenska landslaget har samlats i Malmö i dag. Spelarna kanske också kollade in SC Sand i går. Laget innehåller nämligen två duktiga slovakiska spelare. Dels yttermittfältaren Jana Vojtekova som är utrustad med en mycket vass vänsterfot. Hon slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Dels offensiva mittfältaren/defensiva forwarden Dominika Skorvankova som både var snabb och hade en enorm arbetskapacitet. Sprang över mycket stora ytor.
Innan jag sätter punkt är det läge för en liten koll mot USA till igen. Där har två av spelarna i herrlandslaget valt att skoja om hur kollegor ur damlandslaget åkt fast för rattfylleri.
Twitterskämt från USA:s herrlandslag
Det är lite anmärkningsvärt, men samtidigt tycker jag att om man sticker ut hakan som tjejerna har gjort får de allt tåla en och annan hård passning när de gör sådana här grova övertramp.
Bedoya syftar för övrigt på att Wambach anser att det är alldeles för många ”utländska amerikaner” i herrlandslaget, alltså spelare med amerikanskt påbrå som vuxit upp i andra länder. Altidore syftar på att Hope Solo:s man, med Solo på passagerarplats, åkte fast för rattfylla när han körde en av landslagets bilar.
Slutligen tänkte jag göra reklam för något kul som kommer här på bloggen innan seriestart i damallsvenskan och elitettan. En av mina favoritskribenter om damfotbollen är Maja Johansson. Hon har i olika medier de senaste åren presenterat rankinglistor över Sveriges främsta talanger.
Nu har hon ingen given egen kanal för sina listor. Därför frågade hon om jag ville publicera dem här i bloggen. Svaret var ett självklart ja. Så håll koll den här och nästa vecka.
Jag hade tänkt att mitt nästa inlägg skulle handla om en kul match jag sett i dag, Sands skrällseger mot Bayern München i tyska cupen.
Men något riktigt tråkigt hann före, i amerikanska medier sprids nu nyheten att Abby Wambach har åkt fast för att köra bil påverkad av alkohol.
Enligt den här artikeln skall Wambach ha stoppats stoppats av polis i Portland i natt lokal tid efter att ha kört mot rött ljus. Vid ett alkoholtest visade det sig att hon körde påverkad.
Det är verkligen en otroligt tråkig nyhet, framför allt för Wambach själv, men även för damfotbollen som helhet. Hon har ju varit en av sportens viktigaste ansikten utåt under de senaste åren. Från och med i dag har tyvärr hennes hjältegloria hamnat på sniskan.
Wambach avslutade ju sin karriär i höstas, efter att hon vunnit sitt första VM-guld. De senaste månaderna har hon bland annat hjälpt Hillary Clintonmed kampanjarbete. Jag gissar att Clinton har ett och annat att säga till Wambach nu…
I dag meddelas attFridolina Rolfö har lämnat återbud till EM-kvalmatchen i Slovakien. Som ersättare har Pia Sundhage tagit ut Marija Banusic.
Tråkigt med Rolfö, som varit väldigt skadeförföljd på senare år. Kul däremot med Banusic som har öst in mål för Eskilstuna under försäsongen och som känns väldigt intressant. Hon är en matchvinnartyp av ett slag vi inte har så många.
Däremot börjar man ju undra vad det är som har hänt mellan Sundhage och Kosovare Asllani. För något måste ju ha hänt. Det verkar ju som att Sundhage gör allt för att slippa att ta ut Manchester City-forwarden.
Jag påminner om att Asllani alltså var Sundhages förstaval bredvid Lotta Schelin fram till VM i juni i fjol. I år har vår förbundskapten nu tagit ut åtta olika forwards – men inte Asllani. Hon har alltså fallit från topp två på Sundhages rankningslista till att som bäst ligga på nionde plats. Som bäst.
Av en slump snubblade jag häromdagen över den här artikeln från 2012 där Asllani önskade Sundhage som svensk förbundskapten. Det har hänt en del sedan dess…
De åtta Sundhage valt före Asllani i år är förresten Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund, Rolfö, Jenny Hjohlman och nu alltså även Banusic.
Banusic har för övrigt gjort ytterligare ett mål i dag. Hon gjorde 1–0 när hennes Eskilstuna vann med 2–0 mot AIK. I övrigt i dag har Linköping vunnit med 6–1 borta mot Djurgården – Pernille Harder, Kristine Minde och Blackstenius tvåmålsskyttar, Göteborg med 4–0 mot Mallbacken – Elin Rubensson tvåmålsskytt – medan Umeå och Piteå spelade 1–1.
Nu har jag kollat igenom Frankfurt–Rosengård i sin helhet. Det var en intressant match med en hel del känslor.
Framför allt har det dykt upp massor av känslor efter matchen. Se bara på de tre första minuterna av den här högst anmärkningsvärda presskonferensen, där Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen gör ett utspel som får folket i lokalen att börja bua:
Rosengårdstränare går alltså till attack inte bara mot Frankfurts supportrar utan även mot det tyska lagets spelare, som han menar bara kastar sig hela tiden.
Tyvärr tycker jag att Jensens utspel i första hand luktar dålig förlorare.
Annars har ju efterspelet till matchen mest handlat om rasism. Stämmer det att det var åskådare som gjorde apljud mot några av Rosengårds spelare är det självklart fullständigt oacceptabelt.
När jag kollat igenom matchen hör man ju tydliga burop och visslingar mot Gaelle Enganamouit, något som börjar efter att hon gått in tufft i några närkamper. Men jag hör inga apljud. Fast det är ju möjligt att sådana ljud kom från folk på läktaren som satt långt ifrån tv:s effektmikrofoner.
Vad som än skreks visade Enganamouit grym styrka när hon trotsade visselorkanen och distinkt satte sin straff i det hörn Ann-Kathrin Kremer helst ville slänga sig åt. Imponerande.
Totalt sett var det verkligen ett vansinnigt jämnt dubbelmöte. För Rosengård är det självklart bittert att åka ut på straffar när man var så nära. Och när man fick en sådan jättechans att äntligen slå ut ett tyskt lag. Det är ju värt att notera att Frankfurt saknade sina två allra viktigaste spelare i returen; Saskia Bartusiak och Dzsenifer Marozsan.
Sådana drömlägen kommer inte svenska lag få varje säsong i Champions League. Känslan är ändå att Malmöklubben närmar sig Europatoppen lite för varje år. Jag gillar vad Majgaard Jensen har gjort med lagets kollektiva spel. Om man får behålla sitt lag över nästa omgång av Champions League kan man kanske ta sig något steg längre.
Men när nu även England flyttar fram sina positioner kommer det att bli tuffare och tuffare att ta sig till final. Den här gången räckte det alltså inte riktigt hela vägen fram. Och totalt sett tycker jag inte att Frankfurt vann orättvist. Jag hade 8–6 till tyskorna i klara målchanser över 210 minuter.
Det om veckans matcher. Nu står vi inför en ganska tråkig damfotbollshelg. En helg där det är på söndag som de roligaste matcherna spelas. Jag tänker dels på Juvisy–Lyon i franska ligan. Skall det bli någon form av spänning i guldstriden måste Juvisy ta minst en poäng där. Jag tänker även på semifinalerna i tyska cupen, Sand–Bayern München (se den här) och Wolfsburg–Freiburg (se matchen här).
I övrigt är det rätt tråkigt. I England är det FA-cupkvartsfinaler och här på hemmaplan är det bara träningsmatcher. Nästa vecka blir det dock lite roligare. Då drar EM-kvalet i gång på allvar för i år.
Jag har fortfarande inte sett Rosengårds match i Frankfurt, men jag har förstås tagit del av eftersnacket – som ju tyvärr till stor del handlar om rasism.
Även om man gärna vill att publiken på damfotboll skall visa större engagemang än vad den gör, så finns det ju avarter som man inte vill ha in på arenorna.
Jag har ingen aning om exakt vad som hände, men det låter ju vansinnigt tråkigt.
Däremot är det bra att Uefa har beslutat att titta på saken. Redan i förmiddags valde de att sätta upp ärendet på dagordningen för nästa veckas möte i deras etiska och disciplinära utskott. Hoppas de kommer fram till något konstruktivt.
Från Frankfurt till USA. Där är verkligen landslaget på krigsstriden mot sitt förbund. I februari drog damerna US Soccer till domstol första gången. Då var det kollektivavtalet som stod i centrum.
Nu är det dags igen.
Fem bärande landslagsstjärnor (Hope Solo, Becky Sauerbrunn, Alex Morgan, Megan Rapinoe och Carli Lloyd) tycker att det är damlandslaget som bär fotbollen i USA, vilket borde innebära att damerna skall ha minst lika höga löner som herrarna. Så är det dock inte. Enligt de fem spelarna tjänar de bara 40 procent av vad herrarna gör i landslaget.
De fem har därför valt att stämma förbundet för lönediskriminering. Läs mer om det här.
En blogg om internationell damfotboll 