Damallsvenska målskyttar runtom i världen

Tidigt i går morse svensk tid vann USA med 4–1 mot Nya Zeeland. USA:s tredje mål gjordes av Tyresös Christen Press, som för en gångs skull fick chansen från start bredvid Abby Wambach.

Press spelade hela matchen, och i minut 87 fick hon även ett assist till Heather O’Reilly, när högeryttern fastställde slutresultatet 4–1.

Jag satt uppe och såg den första halvleken. Matchen visades streamad på US Soccers hemsida. USA imponerade riktigt stort i matchupptakten, och man gjorde två mål redan de första tolv minuterna. Först vred Megan Rapinoe snyggt in en frispark, och sedan sprang Carli Lloyd igenom och smällde kraftfullt in 2–0.

Press mål kom i slutet av halvleken, och var inte speciellt snyggt. Men det var ett distinkt avslut, och alla mål räknas ju. Noterbart också att Press klubbkompisar i Tyresö Ali Krieger och Meghan Klingenberg också spelade hela matchen. Däremot fick Yael Averbuch och Whitney Engen se hela drabbningen från bänken.
Något klipp med höjdpunkter har jag inte hittat. Men här går det att se hela matchen:

Och här är ett klipp med intervjuer med Tom Sermanni, Rapinoe, Lloyd och Press:

En annan intervju med Christen Press gjorde nyligen The Equalizer, och där säger damallsvenskans skyttedrottning:

”Jag tror jag kommer att spela i NWSL åtminstone en del av nästa säsong.”

Tyresö behöver alltså troligen leta efter en ny spjutspets till nästa år. För Press verkar bara stanna tills Champions League är färdigspelat.
Tyresös lagbygge är ju för övrigt intressant, då både Marta och Veroniqa Boquete också bara har kontrakt till sommaren.

USA:s match var ju bara en träningsmatch. Amerikanskorna spelar ju bara sådana i år. I Europa spelades det ju däremot en mängd VM-kvalmatcher i helgen. Här kommer ett gäng klipp från de matcherna.

Först har ni här ett klipp med alla Tysklands 13 mål i Slovenien. Där blev alltså Celia Sasic och Anja Mittag tremålsskyttar.

Mittag var inte enda damallsvenska spelare att noteras för tre mål i helgens VM-kvalspel. Tyresös norska stjärnskott Caroline Graham Hansen smällde nämligen in tre av Norges sju fullträffar mot Albanien. Ett par av Hansens projektiler är riktigt snygga.
Notera för övrigt hur uselt den albanska målvakten jobbar. Observera också att Albanien har högre världs- och Europaranking än det bosniska lag som Sverige mötte i lördags:

En annan damallsvensk spelare som stod för ett riktigt sevärt mål i helgen var Linköpings holländska mittfältare Renee Slegers. Hennes frispark till 2–0 kan man se om många gånger. Slegers gjorde för övrigt också Hollands första mål. Hon gjorde däremot inte flest i 7–0-segern i Portugal.

För supertalangen Vivianne Miedema, som leder skytteligan i BeNe League på 17 mål på sju omgångar, fortsätter att imponera enormt i höst. Miedama byttes in i minut 75 och hann göra ett äkta hattrick på den tiden. Totalt har 17-åringen spelat nio tävlingsmatcher i höst, och bara lämnat en mållös. Och i den – VM-kvalmötet med Albanien – byttes hon i minut 84.

Se Slegers och Miedemas mål här:

England slog Wales med 2–0. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det första målet som gjordes av Jordan Nobbs var ett läckert one-touch-anfall. Högst sevärt.

Tyresö hade många målskyttar i helgens landskamper. När Spanien slog Estland med 6–0 i söndags gjorde Jennifer Hermoso ett av målen. Hennes 3–0-skott håller också hög estetisk klass. Däremot slog hon en straff som inte var lika bra. Den räddades nämligen av det estniska målvakten.

Noterbart från Spanien är att Bristol Academys vassa forward Natalia Pablos var tillbaka i landslaget efter flera års frånvaro. Och att hon omgående blev målskytt. Höjdpunkter från matchen finns här:

Tillbaka till träningslandskamperna. I fredags slog ju Frankrike vår VM-kvalmotståndare Polen med 6–0. Höjpunkter från den matchen ser du här:

Dagens sista klipp hämtar jag från Sydkorea, där Incheon Hyundai Steel Red Angels blev mästarinnor i WK-league efter finalseger med totalt 4–2 mot Seoul Amazones. Här är ett klipp från den andra finalmatchen, där laget från Incheon avgjorde i den andra halvleken. Den första matchen hade slutat 1–1, och Seoul ledde returen med 1–0 i halvtid.

Men anförda av de brasilianska spelarna Thais Duarte Guedes (nummer 11) och Luana (nummer 28) kunde Incheon vända och ta hem mästerskapet:

Tillagt i efterhand: Jag hittade även ett klipp från matchen Skottland–Nordirland i Sveriges grupp. Där vann skotskorna med 2–0 efter mål av Vittsjös Jane Ross och Montpelliers Jennifer Beattie. Se deras mål här:

Larsson gjorde avslagen omgång intressant

Det visade sig att damallsvenskans sista omgång trots allt blev intressant. Fast inte på det sätt jag hade förväntat mig.

Petra Larsson

Petra Larsson

Det som var intressant var förstås att Petra Larsson fick vara målvakt för Linköping, samt att flera lag helt verkade strunta i slutomgången. Det var reservbetonade laguppställningar på flera håll. Värst var det från Tyresö sida. De skickade B-laget till Linköping.

Det tog sedan Tyresös B-lag 93 minuter att göra mål på mittfältare Larsson i Linköpings mål. Jag såg att Malmötränaren Jonas Eidevall twittrade att:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

På ett sätt håller jag med. Det ser verkligen inte bra ut att det lag som vinner lilla silvret i damallsvenskan avslutar säsongen med att ställa en utespelare i mål. Det är förstås också en brist att klubbar som Linköping och Göteborg saknar ungdomslag, och därför inte kan flytta upp en juniormålvakt.

Å andra sidan är frågan om det inte ändå hade varit bättre att ställa en utespelare mot Tyresö än att ställa en orutinerad 16–17-åring. Det finns flera exempel på att det gjort mer skada än nytta för riktigt unga målvakter att få debutera för tidigt.

När det gäller matchningen av lagen i den sista omgången är jag också splittrad. Visst är det kul att tränare ger spelare som suttit på bänken under hela säsongen chansen att spela. Exempelvis tycker jag att det var en riktigt fin gest från Sunnanås tränare Martti Tikkanen att låta tredjemålvakten Lovisa Koss få några minuter i högsta serien.

Jag var för övrigt på plats på Valhalla i dag och såg Göteborg vinna med 3–0 mot Sunnanå. Även GFC var brandskattat. Men Olivia Schough såg rapp ut, och var matchens behållning. Hon gjorde dessutom ett snyggt mål.

Resultatet innebär för övrigt att Sunnanå nu toppar den mindre roliga tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan:

1) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
2) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
3) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
4) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
5) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
6) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52
7) Trion (2003) 9 poäng, 16–84
8) Astrio (2000) 9 poäng, 22–86
9) Umeå Södra (2008) 9 poäng, 13–73
10) Öster (2003) 9 poäng, 20–69
11) Piteå (2009) 9 poäng, 16–59
12) QBIK (2007) 9 poäng, 16–55

Flest mål gjorde Christen Press – med 24. Hon vann dock bara skytteligan på 23. Främsta svenska spelare i skytteligan blev Lina Hurtig, som slutade på en delad tiondeplats. Hurtig gjorde tio mål – samtliga var spelmål.

De svenska spelare som gjorde flest spelmål var för övrigt:

1) Hurtig 10
2) Stina Blackstenius 8
3) Josefine Johansson 7
4) Mimmi Löfvenius och Marie Hammarström 6
6) Jenny Hjohlman, Victoria Forsmark, Emma Sjödahl och Sofie Andersson 5.

I skytteligan, där ju förstås även straffmål ingår, ser svensktoppen ut så här:

1) Hurtig 10
2) Johansson 9
3) Blackstenius och Hjohlman 8
5) Löfwenius och Hammarström 6
7) Forsmark, Sjödahl och Andersson 5.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Där sätter jag punkt om damallsvenskan för i dag. Men det finns anledning att återkomma med en mer genomgripande sammanfattning.

I elitettan var det en tung dag för Smålandsfotbollen. Vid 15.15 i dag var IFK Kalmar ett mål från säkrat kontrakt. Eftersom Sirius ledde med 2–1 borta mot Hovås/Billdal och Kalmar hade 3–0 hemma mot Umeå Södra var Hovås då på säker mark bara genom fler gjorda mål. Men mål av Louise Nordenberg och Sarah Fredborg gjorde att Hovås/Billdal vända mot Sirius, och innebar säkrat kontrakt. Därmed har Göteborgsregionen ett lag i näst högsta serien även nästa år.

Däremot åkte både IFK Kalmar och Östers IF ut. De gör sällskap med Sundsvall ner i division 1. Och det är en riktigt tugg degradering. För det är ingen lek att ta sig tillbaka. Man måste ta sig genom ett riktigt trångt nålsöga.

Fråga IFK Norrköping, som vann 22 av årets 24 serie- och kvalmatcher – men som ändå inte gick upp. De tre lag som tog sig genom nålsögat, och nästa år spelar i elitettan är i stället Brommapojkarna, Bollstanäs och IS Halmia.

Utanför Sveriges gränser var gårdagens tyska toppmöte (1–1) mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg helgens självklara godbit. Jag har hunnit se första halvleken, och den var riktigt, riktigt bra.

Framför allt imponeras jag av att gamle räven Bernd Schröder redan verkar ha hittat rätt med Potsdams unga manskap. För den svaga ineffektiva fotboll laget visade upp i de första omgångarna är som bortblåst. I första halvleken i går spelade man både snabbt och snyggt – och framåt.
Extra imponerande är att kolla in spelarnas födelseår. I gårdagens startelva fanns ingen spelare som har fyllt 25 år. Fem var födda 1989, resten på 1990-talet. Julia Simic och Johanna Elsig känns som fynd på innermittfältet. Schweiziska vänsterspelaren Lia Wälti är imponerande passningssäker, och 17-åriga Pauline Bremer har potential att bli en framtida världsstjärna.
Jag tror kanske ändå inte att Potsdam har styrka nog att vinna ligatiteln redan den här säsongen. Men jag utesluter det inte, och på sikt kan det här unga laget kanske utmana om Champions League igen.

Det som är mindre roligt med Schröders fina nybygge är att Antonia Göransson inte ingår i startelvan för tillfället. I går fick inte vår svenska landslagsspelare en enda spelminut. Förra veckan hoppade hon in med 17 minuter kvar.

Jag vill inte dra några förhastade slutsatser, men sekvensen när Göransson blev utbytt i Champions Leaguematchen i veckan gav inte några positiva vibbar. Svenskan slog ut med armarna som om hon undrade varför hon blev utbytt. Och när kameran zoomade in Schröder på bänken såg han allt annat än nöjd ut. Illavarslande.

I Tyskland blev för övrigt Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg vann med 2–0 borta mot Sindelfingen. Alla tre svenskorna i franska Feminine Division 1 gjorde vardera ett mål i dag. Kosovare Asllani och Josefine Öqvist gjorde 2–0-målen när dels PSG gjorde 6–0 på Guingamp, dels Montpellier vann med 3–0 mot Henin-Beumont. Lotta Schelin gjorde 3–0 när Lyon slog Arras med 4–0.

PSG:s Marie-Laure Delie gjorde fyra mål i dag, och leder därmed skytteligan på nio fullträffar. Schelin har gjort sju.

Slutligen såg jag sista 35 minuterna när USA slog Australien med 4–0. Under den tiden föll två mål. Abby Wambach gjorde ett påpassligt, som nog ändå Lydia Williams borde ha stoppat. Pitemålvakten var däremot fullständigt chanslös på 4–0-målet som Christen Press gjorde. Press mål var riktigt snyggt. Heather O’Reilly kom runt till vänster, Alex Morgan släppte bollen och Press skickade upp den i krysset med en yttersida. Förhoppningsvis kan jag snart lägga upp ett klipp på den fullträffen här.

Bara tre tänkbara slutsegrare vidare till kvarten

I dag spelades de sista fyra sextondelsfinalerna i Champions Leauge. Därmed är alla åtta åttondelsfinaler klara.

En rejäl skräll fick vi se, när turkiska Konak Belediyesi slog ut polska mästarinnorna Raciborz. Konak stöter nu på Neulengbach från Österrike, som fått ett drömläge att ta sig till kvartsfinal.

Här är alla åtta åttondelsfinalerna:

Barcelona–FC Zürich
Fortuna Hjörring–Tyresö
Rossiyanka–Torres Calcio
Turbine Potsdam–Lyon
Zorkij–Birmingham City
Malmö–Wolfsburg
Arsenal–Glasgow City
Konak Belediyesi–Neulengbach

Som jag ser det finns det fyra, kanske fem lag som kan vinna den här turneringen. Jag tänker på de två tyska, de två svenska och det franska laget. Tråkigt att fyra av de fem drabbar samman redan i åttondelsfinalen, vilket innebär att vi kommer att finnas en hel hög drömlottningar för Tyresö i kvarts- och semifinal.

För ja, jag tar för givet att Tyresö överlever sin åttondelsfinal.

Utanför Champions League så blev Sverige i dag utslaget ur F17-EM. Frankrike vann med 1–0 i en match svenskorna var tvungna att vinna. Eftersom det blev 2–2 mot Polen i måndags var chansen att gå vidare som bästa tvåa vid kryss helt borta redan innan avspark. Det var vinna eller försvinna som gällde. Och det blev det senare.

Plötsligt ligger vägen öppen för Tyresö

När lottningen till Champions League gjordes så tippade jag att inget svenskt lag skulle vara kvar till kvartsfinal. Det kan bli två.

För Tyresö överlevde mötet med PSG, och nu ligger plötsligt vägen öppen mot kvartsfinal. Visst är Fortuna Hjörring ett bra lag, men danskorna skall inte kunna stoppa Marta med vänner.

Och faktum är att Malmö inte heller är chanslöst mot Wolfsburg. Tyskorna har fått upp farten, och är så klart favoriter. Men kan Malmö konservera sin form under en spelledig månad så är osvuret bäst. För Malmö är riktigt starkt för tillfället. Och kan man få kontra på Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis så kan det bli svettigt för Nilla Fischer med fler i Wolfsburgs backlinje.

Av gårdagens matcher har jag bara sett sporadiska sekvenser. Jag såg klart fler av Malmös match än av Tyresös.

Klart är att Malmö var totalt överlägset mot ett skadedrabbat LSK. Norskorna var väldigt mycket mer chanslösa än jag hade trott. Att man bjöd på två tidiga målvaktstavlor gjorde inte matchen mer spännande. Totalresultatet 8–1 säger helt enkelt det mesta.

Det roligaste i den matchen var nästan när Thora Helgadottir klev upp på övertid för att slå en frispark.  Målvakten tog dock i lite väl mycket. Enligt obekräftade uppgifter så fick det danska luftvärnet skjuta ner bollen i närheten av Skagen…

Apropå Danmark så såg det ett tag i kväll ut som att vägen mot kvartsfinal låg öppen för Bröndby. Men det danska laget där svenska Jenny Olsson vaktade målet, och där före detta Stattenaspelaren Josefine Norstedt blev inbytt de sista fem minuter, tappade sin ledning. Till slut vann Barcelona med 2–2 och bortamål. Därmed ställs Barca mot Zürich i åttondelsfinal.

Antonia Göransson gjorde två mål för Potsdam och Lotta Schelin ett för Lyon. Båda lagen defilerade sig vidare i går. Nu stöter de som bekant på varandra i åttondelen.

Nilla Fischer var en av många spelare som Wolfsburg vilade i dagens hemmamatch mot Pärnu. Trots det slutade matchen hela 13–0, alltså totalt 27–0. Det är den största segermarginalen någonsin i turneringen.

I dagens match gjorde Conny Pohlers tre mål. Därmed rycker hon i tidernas skytteliga. Hon leder nu hela åtta mål före Anja Mittag. Så här ser tio i topp ut:

Conny Pohlers       48
Anja Mittag            40
Hanna Ljungberg      39
Inka Grings              38
Nina Burger              35
Lotta Schelin          34
Margret Lara Vidarsdottir 34
Marta                     30
Kim Little                30
Patrizia Panico        30

Oväntat många öppna returer

I dag och i morgon avgörs sextondelsfinalerna i Champions league. Den stora matchdagen är i dag, då inte mindre än totalt sju matcher tv-sänds – varav fyra på svensk tv.

De båda svenskmatcherna sänds efter varandra på Tv4sport, 18.45 och 21.00. Det är alltså en helkväll med Champions League i dag. Totalt sett är det oväntat många möten som är jämna och ovissa inför returen – vilket förstås är kul.

Men några matcher är redan avgjorda. Av dagens handlar det om följande tre:

* Wolfsburg – Pärnu JK (Estland). Står 14–0. TV: sänds på Eurosport 17.00.
* FFC Turbine PotsdamMTK Hungária FC
. Står 5–0. TV: sänds på Eurosport 19.00.
* Olympique Lyonnais – FC Twente. Står 4–0. TV: sänds i Frankrike 19.00. Här är en länk.

Chansen till vändning i de drabbningarna är nere på tiondels promille. Så jag lägger min energi på de lite mer ovissa drabbningarna. Där kvarstår mina odds från första matchen i vissa dueller. I andra har jag fått justera lite:

ASD Torres Calcio FSK Simacek St. Pölten-Spratzern. Står 2–2.
Inför: 60–40 till Torres.
Nu: samma:
TV: Sänds i Italien med avspark i dag 15.00. Hittar jag en stream kommer länk här.
En fortsatt vidöppen match. Men Torres fick 2–2 på bortaplan och går således vidare på 0–0. Det är österrikiskorna som måste göra mål. Därmed är det fördel för italienskorna.

* Zorkiy Krasnogorsk – Thór/KA. Står 2–1.
Inför: 85–15 till Zorkij.
Nu: samma.
Det här skall inte ryskorna tappa på hemmaplan. Även om de vann med mindre siffror än väntat på bortaplan.

* Birmingham City – PK-35 Vantaa. Står 3–0.
Inför: 60–40 i engelsk favör.
Nu: 95–5 till Birmingham.
Att finskorna skall kunna vända det här, det finns inte. Jag såg korta sekvenser av den första matchen, och Birmingham var överlägset på bortaplan. De lär enkelt kunna defilera vidare till åttondelsfinal.

* Bröndby IF – FC Barcelona. Står 0–0.
Inför: 51–49 i spansk favör.
Nu 51–49 i dansk favör.
Barca dominerade hemmamatchen utan att få hål på Bröndby. Därmed är danskorna numera favoriter. Fast inte med stor marginal. För det här är en av de allra mest ovissa sextondelsfinalerna inför returen.

* Fortuna Hjörring – UPC Tavagnacco. Står 2–3.
Inför: 55–45 till Hjörring.
Nu: 51–49 till Hjörring.
Det var vidöppet inför. Det är vidöppet även efter första matchen. Hjörring avancerar på 1–0, vilket är en fördel. Fast danskorna måste ju vinna – annars blir det Tavagnacco som spelar åttondelsfinal. Hjörring brukar vara bra hemma, så jag tippar trots allt dansk seger.

* LdB FC MalmöLSK Kvinner FK – står 3–1
Inför: 65–35 till Malmö.
Nu: 95–5 till Malmö.
TV: Tv4sport 18.45
Om inte Malmös spelare har firat det nyvunna SM-guldet för hårt så skall de spela hem det här. Med Ramona Bachmann i toppform tippar jag att Malmö totalt vinner med fyra måls marginal.

* NÖSV Neulengbach – Apollon Limassol LFC (Cypern). Står 2–1.
Inför: 51–49 till Neulengbach.
Nu: 65–35 i österrikisk favör.
Neulengbach vann borta mot de storsatsande cypriotiska mästarinnorna. Det känns inte avgjort, men det är klart att det är en jättefördel att ha en ledning med sig hem.

* AC Sparta PragFC Zürich Frauen. Står 1–2.
Inför: 53–47 till Prag.
Nu: 51–49 till Prag.
TV: sänds i Tjeckien 20.00. Hittar jag stream lägger jag upp den här.
Det är medvind inom schweizisk damfotboll för tillfället. Landslaget har vunnit sina VM-kvalkamper, och Zürich började med att vinna hemma mot Prag. Det blir svårare på bortaplan, och jag tror att Prag är starkt nog att kunna vända. Fast säker är jag inte.

* Paris Saint-Germain FCTyresö FF – står 1–2
Inför: 60–40 till PSG.
Nu: 51–49 till PSG.
TV: Tv4sport 21.00.
Tyresö leder dubbelmötet, och eftersom PSG därmed måste göra mål så kan fjolårets svenska mästarinnor få chansen att ligga på kontring. Det borde passa Tyresö bra. Samtidigt är PSG ett bättre lag på gräs än på konstgräs – som de inte är vana vid. Spelare för spelare kanske Tyresö är lite vassare, individuellt sett. Men jag tror att PSG har fått ihop sitt lag bättre, och kommer att vända.

I morgon spelas fyra matcher. En är avgjord:

* Arsenal–Kairat (Kazakstan). Står 7–1.

Övriga tre är:

* Rossiyanka – Spartak Subotica (Serbien). Står 4–2.
Inför: 90–10 till Rossiyanka.
Nu: samma.
Rossiyanka är sämre än de senaste säsongerna. Men det här tappar de inte.

* Unia Racibórz (Polen) Konak Belediyesi (Turkiet). Står 1–2.
Inför: Raciborz till 70–30.
Nu: Raciborz till 51–49.
Konak är det lägst rankade laget som är kvar, och man skrällde på hemmaplan. Jag tror att polskorna har kvalitet nog att vända det här. Men här är verkligen osvuret bäst.

* Glasgow City – Standard Liège. Står 2–2.
Inför: 55–45 till Liege.
Nu: 55–45 till Glasgow.
Den sista sextondelsfinalen är kanske den allra mest öppna. De skotska mästarlaget kvitterade två gånger och fick med sig 2–2 från Belgien. Med tanke på att skotskorna avancerar på 0–0 hemma känns det självklart att Jessica Fishlock och hennes lagkamrater numera bär på favoritskapet i den här drabbningen.

Rehn efter Nilsson

Stefan Rehn

Stefan Rehn

Det blev som väntat, Stefan Rehn tar över i Göteborg FC efter Torbjörn Nilsson.

Damfotbollsbloggen har redan ställt frågan om vad det är för lag som Rehn egentligen får ta över. Det vimlar verkligen av frågetecken kring Göteborg FC. Och risken är uppenbar att Rehn kommer att få börja om och bygga helt nytt.

För GFC:s trupp är ju rekordtunn. Och risken finns ju att omkring hälften av de få spelarna försvinner i vinter. De rykten som florerar finns i länken ovan.

Ett annat rykte som spridit här i Västsverige, senast via fredagens upplaga av Göteborgsposten, är att GFC:s starke man Peter Bronsman har minskat sitt engagemang i klubben eftersom hans tid går åt till att sprida sin cider över världen.

Skulle det stämma vore det förödande för klubben. För känslan är att GFC i mångt och mycket står och faller med Bronsman.

Helt verkar han inte ge upp i alla fall. För i GP-artikeln om Rehn säger Bronsman:

”Stefan har sista ordet och vi får se vilka han vill behålla och förstärka med. Samtidigt har mycket hänt inom damfotbollen och vi ska nu sluta skriva kontrakt med spelare över ett år och i stället skriva längre kontrakt.”

Jag har hört att GFC uppvaktade Jitextalangen Julia Wahlberg i somras. Men nu säger Rehn att han inte skall ta med sig några spelare från Mölndalsklubben:

”Det vill jag helst undvika av respekt. Det kommer antagligen att komma in lite nytt i GFC men inte från Jitex.”

Bachmann kan vara bäst i världen

Vilken gulddag det var i går. LdB FC Malmö vann som bekant det svenska mästerskapet. Dessutom säkrade Stabaek det norska och Inac Kobe Leonessa det japanska.

Faktum är ju att det även innebär att en Tyresöspelare fick stämma in i ett guldjubel i går. Jag tänker förstås på Caroline Graham Hansen, som ju spelat 14 matcher och gjort tio mål för det norska mästarlaget i år.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Alla de tre färska mästarlagen säkrar sina guld redan innan den sista omgången. Det är hela fyra omgångar kvar i den japanska ligan, två i den norska och en i damallsvenskan.

Sent omsider har jag sett Malmös guldmatch mot Umeå. Det är ju ingen tvekan om att Malmö är det bättre laget, och borde ha gjort fler mål. Men även Umeå hade lägen, och 5–2 hade inte varit något orimligt resultat.

Malmö hade lite tur med domslutet när Amanda Ilestedt slapp ifrån en solklar målchansutvisning då hon hakade en fri Lina Hurtig. Hela aktionen var förresten klantigt utförd av Ilestedt, och visar på att hon har en del kvar att lära innan hon är redo för en startplats i landslaget.

Apropå landslagsspelare visade Emmelie Konradsson brist på offervilja vid Malmös 1–0-mål. Konradsson låg före Ali Riley, såg hela Malmöbackens löpning, men lyckades ändå inte förhindra målet.

Men nu skall jag inte gnälla på domslut och Umeåspelare, utan hylla de bästa i guldlaget Malmö. Störst hyllning förtjänar förstås Ramona Bachmann. Schweiziskan var seriens bästa spelare även förra hösten. Fast då fick hon hjärnsläpp straffade ut sig från guldfinalen, och blev i stället syndabock.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Nu är Bachmann damallsvenskans bästa spelare. Faktum är att hon kanske till och med är världens bästa spelare för tillfället.
Fast räkna inte med att hon kommer att få några priser för det. Det finns nämligen både stora svagheter och en extrem tröghet i processerna kring utnämningarna av världens och Europas bästa spelare. Skall man vara med och slåss om de priserna måste man nog spela mästerskap för något av de stora länderna. Så Ramona Bachmann råkar helt enkelt ha fötts i fel land.

För Malmö är dock Bachmann guld värd. Och hon blir ju kvar i klubben i ett par år till.

Huruvida Manon Melis blir kvar är inte klart. Men till slut har holländskan också blivit guld värd för klubben i år. Jag tyckte länge att hon var årets stora besvikelse. Men när det har dragit ihop sig har hon flera gånger visat vägen genom att göra matchvinnande mål. Och ni som följer den här bloggen vet ju hur förtjust jag är i spelare som bär förmågan att avgöra viktiga matcher. Så till slut har Melis absolut gjort sig förtjänt av det stora förtroende som hon haft hos tränare Jonas Eidevall.

Strax åter till Eidevall. Men på vägen dit för det även bli ett par berömmande ord vardera om trion Thora Helgadottir, Sara Björk Gunnarsdottir och Therese Sjögran.
Helgadottir är hur pålitlig och stabil som helst, och radar upp nollorna. Björk Gunnarsdottir är en spelare som det glöder om. Hennes minspel efter att hon nickat in 2–0-målet i går gjorde min dag. Och så veteran Sjögran. I våras var hon slut. Nu är hon hur bra som helst. Det finns en tanke i det hon gör, och det är ingen slump att hon hade andraassist på båda gårdagens mål.

Se Sjögrans båda andraassist, Gunnarsdottirs målvrål och en hel del mer på det här klippet:

Jag kunde har räknat upp ett antal spelare till – bland annat har jag ju hoppat över lagets bästa målskytt…

Sista kommentaren rör tränare Eidevall. Jag tyckte att han matchade sitt lag lite naivt och konstigt några gånger i våras. Men slutresultatet av Eidevalls alla tester är ju lysande. Under hösten har Malmö spelat makalöst bra, både offensivt och defensivt. Att man bara släppt in fem mål på tolv tävlingsmatcher efter EM-uppehållet är ju makalöst bra.
Eidevall har fått alla sina stjärnor att göra ett helhjärtat hemjobb i varje sekvens. Det ser jag som det främsta skälet till att laget får höja Kronprinsessan Victorias pokal på söndag. För anfalla, det kunde spelarna redan innan.

Malmö verkade fira rejält i går. De får nog lugna ner sig lite i dagarna. För redan på onsdag är det ju retur mot LSK Kvinner i Champions League. Målen från det första mötet där går för övrigt att se på det här klippet:

Nu utomlands. I Norge säkrade alltså Stabaek guldet genom att vinna med 4–1 hemma mot Medkila. Samtidigt föll LSK oväntat med 1–0 hemma mot Amazon Grimstad. Därmed är alltså Stabaek redan klara mästarinnor.

Jag har inte hittat något klipp från helgens matcher. Däremot är här ett klipp från när Stabaek förra helgen slog ut LSK ur cupen efter förlängning. Några av målen är riktigt läckra:

I Frankrike blev Lotta Schelin återigen målskytt för sitt Lyon i går. Hon gjorde 1–0-målet när laget vann med 5–1 mot Saint-Etienne. Schelin gjorde förresten även ett mål i förra veckans Champions Leaguematch mot Twente. Schelins 4–0-mål är riktigt snyggt. Närmare krysset går det nästan inte att skjuta. Se fullträffen på det här klippet:

Kosovare Asllani spelade 29 minuter och blev mållös när PSG vann med 3–0 mot Arras.

I Tyskland spelade Nilla Fischer och Sofia Jakobsson från start i sina respektive lag, medan Antonia Göransson byttes in de sista 17 minuterna för Potsdam. Fischer och Göransson lämnade planen med tre poäng vardera, medan Jakobssons Cloppenburg föll med 3–0 hemma mot Jena. Se målen från helgens matcher på den här länken.

Det var stora siffror i många matcher. Störst vann Essen, som gjorde hela 8–0 på Sindelfingen. 19-åriga Linda Dallmann blev tremålsskytt. Mest anmärkningsvärd var ändå Freiburgs 1–0-seger mot Duisburg. När Clarie Savin gjorde segermålet låg nämligen tre spelare skadade kring straffområdet. Udda.

På lördag möts Fischer och Göransson – om nu den senare får spela. För då är det tidig seriefinal mellan ettan Potsdam och tvåan Wolfsburg. Den matchen sänds för övrigt både på DFB-tv och på svenska Eurosport 2. Jag tror att avspark är 11.45 – även om det står något annat på DFB-tv.

Slutligen till Japan. Där såg 8169 åskådare Inac Kobe Leonessa besegra Velgata Sendai med 2–1 och säkra guldet. Målen gjordes av Chiaki Minamiyama och sydkoreanska Ji So-Yun och finns till beskådan på det här klippet:

I Sverige får Malmö vänta på pokal och medaljer till sista omgången. I Japan prisas mästarinnorna samma dag som de säkrar guldet. Här är ett klipp från prisutdelningen i Japan i går:

Guld igen – grattis Malmö

Malmö är svenska mästarinnor för tredje året av fyra. Jag jobbar och hinner inte skriva mer än grattis just nu. Och att det förstås är högst välförtjänt. Sluttabellen ljuger sällan.

Jag noterar också att nedflyttningsstriden är avgjord, den med. Där sänder jag ett grattis till Jitex, och ett beklagar till Mallbacken.

Den enda strid som lever in i sista omgången är den om den fjärde och sista medaljen. Och det är ju kanske inte den mest kittlande av alla strider i den damallsvenska tabellen.

Grattis AIK och Eskilstuna

I dag har vi fått två nya damallsvenska lag. Eller snarare ett nytt och ett nygammalt. Hursomhelst är det på sin plats med att skicka ut varsitt grattis i riktning AIK och Eskilstuna United.

Medan AIK:s uppflyttning kändes ganska väntad är Eskilstuna årets skräll. Det skall bli intressant att se hur de båda lagen nu förbereder sig inför uppflyttningen. För även om elitettan säkert har varit en bättre serie än de tidigare norr- och söderettan så lär det krävas att man byter ut minst halva laget under vintern.

Från damallsvenskan är det läge att lyfta fram Linköping, och deras starka höst. Östgötskorna ståtar med sex raka segrar, och måste räknas lite som årets näst största positiva överraskning i vår högsta serie. Den största, Kif Örebro, besegrade man i dag med hela 5–1. Jag har bara studerat matchfaktan, och alltså varken sett eller hört något annat från matchen. Dock verkar en utvisning på Örebros Lucie Martinkova ha varit rätt avgörande. Hon fick sitt andra gula kort i minut 59, vid ställningen 0–0.

Sedan rasade målen in under den sista halvtimmen. Stina Blackstenius och Pernille Harder gjorde två vardera. Talangfulla Blackstenius har därmed gjort sex spelmål i serien – en notering som bara en svensk spelare slår, Lina Hurtig. Och då bör det noteras att Blackstenius bara har spelat fem hela matcher. Lovande.

Tyresö valde att vila halva startelvan från mötet med PSG när Göteborg kom på besök. Det visade sig räcka gott. Även om GFC spräckte målnollan så inkasserade krislaget sin femte raka förlust. 4–1 blev det sedan blivande skytteligavinnaren Christen Press gjort ytterligare två mål. Hon leder numera på 23 mål. Vi som följer serien mer noga vet ju att hon gjort ytterligare ett.

Press båda mål från i dag går att se på det här klippet:

Tyresö och Linköping möts ju för övrigt i den sista omgången nästa vecka. Prestigemässigt är det en ganska intressant match. Inte minst sedan man hörde Tony Gustavsson i onsdags kalla damallsvenskan för en tvålagsserie. Linköping är ju faktiskt bara fem poäng bakom Gustavssons lag. Vinner LFC på söndag minskas alltså det avståndet till två…

Utanför Sverige noteras att Frankfurt besegrade Bayern München med klara 4–1 i toppmötet i Frauen-Bundesliga. Celia Sasic blev tvåmålsskytt. 1–0-målet var hennes 100:e i Frauen-Bundesliga. Att nå upp till 100 mål redan vid 25 års ålder är förstås imponerande. Speciellt då hon gjort de första 97 för mittenlaget Bad Neuenahr. Sasics båda mål, och övriga höjdpunkter från matchen ses på det här klippet.

I Frankrike spelade Josefine Öqvist hela matchen när Montpellier vann med 2–0 hemma mot Guingamp. Svenskan blev dock mållös.

Mållös blev däremot inte Maria Karlsson när Verona vann borta mot Mozzanica i den italienska ligan. Den svenska mittbacken gjorde Veronas 1–0-mål vid 2–0-segern. Det andra målet gjorde för övrigt storstjärnan Melania Gabbiadini.

Slutligen vann F16/97-landslaget sin första U17-EM-kvalmatch med 2–0 mot Nordirland i kväll. Rebecka Blomqvist från Rössö/Uddevalla gjorde båda målen. I gruppen vann Frankrike tidigare i dag med 3–0 mot Polen.

Malmö på väg mot Wolfsburg

Malmö är på god väg mot en riktig kraftmätning med mäktiga Wolfsburg i Champions League. 3–1 borta mot LSK Kvinner är att bra resultat. Våra blivande svenska mästarinnor verkar ha kontrollerat matchen rätt bra.

Jag hittade en skakig stream, på vilken jag försökte följa matchen. Men det var så hackigt att jag ganska snart gav upp.
Resultatet 3–1 är dessutom så stabilt att LSK nästan kan ge upp. De behöver alltså nu göra minst tre mål på Malmö stadion. Det är bara Lyon som har lyckats med göra tre mål mot LdB FC i Malmö de senaste två åren. Så det är en riktigt tuff utmaning för norskorna.

I övrigt i dag så vann Potsdam en planenlig 5–0-seger i Ungern. Antonia Göransson spelade för övrigt från start, men byttes ut i minut 66. Att österrikiska Neulengbach skulle få med sig 2–1 hem från Cypern var inte lika självklart. Men Nina Burger:s två mål gör förstås att Österrikes mästarlag ligger väldigt bra till för avancemang. Dagens skräll var helt klart att turkiska Konak vann med 2–1 hemma mot polska Raciborz. Fast det är å andra sidan den klart sämsta av alla sextondelsfinaler.

I går vann ju Tyresö med 2–1 mot PSG. Höjdpunkter därifrån finns på det här klippet:

Jag såg matchen i sin helhet i morse, och tycker nog att det var en väldigt bra match – även om passningskvaliteten i perioder inte var på topp. Men det fanns en intensitet och spänning som gjorde att det aldrig kändes tråkigt.

Jag upplevde gästerna som det bättre laget före paus. Framför allt ägde de planen centralt. Det är inte ofta Tyresö möter lag som innehåller fler bolltrygga spelare.

Jag noterade Paris för 3–2 i klara målchanser i halvtid. Men från 10–15 minuter in i den andra halvleken hände något. För plötsligt fick Tyresö bättre kontroll i defensiven. Shirley Cruz var inte längre dominant på mittfältet, och PSG:s anfall blev kortare, medan Tyresös kontringar bet bättre.

Utöver det skott från Tobin Heath på övertid, som strök över Tyresös ribba, så noterade jag inte en enda riktigt målchans för Paris efter paus. Tyresö hade däremot fyra, och gjorde ju dessutom mål på en av dem.

Det blir en väldigt intressant retur nästa vecka. Som jag skrev i går ser jag PSG som favoriter. Men fransyskorna lär ha stor respekt för Tyresös kontringar. Och ett tidigt bortamål skulle öppna för svensk seger.

Wolfsburg var lättast att greppa

Klockan har just passerat midnatt, och det är torsdag. Under dagen som just tagit slut har jag sett allt och inget från den första omgången av Champions League. Parallellt med jobbet har det blivit någon minut tv här och någon minut stream där.

Jag har sett delar av fem olika matcher, men har ingen helhetsbild av någon av dem. Eller jo, Pärnu–Wolfsburg 0–14 var rätt lätt att greppa…

Tyresö–PSG såg jag högst sporadiskt, vilket gör att jag lämnar analyser av spelet. Däremot konstaterar jag att 2–1 är ett godkänt resultat på hemmaplan. Å andra sidan räcker det med 1–0 för PSG hemma, vilket gör att jag gissar att fransyskorna trots allt lämnar Stockholmsområdet med hyfsat nöjda miner.

Jag håller nämligen fortfarande PSG som knappa favoriter, då jag tror att laget är betydligt bättre hemma på gräs än de var borta på ovant underlag. Till Tyresös fördel talar dock att de lär få nya möjligheter att kontra på Marta och Christen Press. Och det kan bära långt.

Totalt sett är jag ganska nöjd med mina tips i föregående inlägg. Tre oseedade lag lyckades vinna på hemmaplan i dag. Alla tre med uddamålet. Utöver Tyresö handlade det om Tavagnacco och Zürich.
Ytterligare tre matcher slutade med kryss. Det var Barca–Bröndby, Spratzern–Torres och Standard Liege–Glasgow.

Den match jag var mest snett ute på var PK-35 Vantaa som föll med 3–0 hemma mot Birmingham. Där trodde jag nog att finskorna skulle ha lite mer att sätta emot.

I samtliga de tolv möten som inleddes i dag har därmed det seedade laget ett bra utgångsläge inför returen.

I morgon spelar Malmö, eller FC Rosengård som de tydligen trots allt skall heta framöver. Namnbytet var en av gårdagens större nyheter på hemmaplan.

Apropå Malmö så lutar jag alltmer åt att helgens räddning från Örebromålvakten Stephanie LabbéAnja Mittag:s straff kan vara årets svettigaste. Har du inte sett den finns den på det här klippet:

Omgående efter att serien i praktiken avgjorts i söndags så tjuvstartade silly season med att det läckte ut att Fridolina Rolfö lämnar Jitex för Linköping. Östgötarna verkar förresten försöka samla på sig hela fjolårets guldtrupp från F19-EM. En annan het nyhet rör Stefan Rehn och Göteborg FC. Fast det verkar kunna bli en dyr historia.

Apropå Jitex finns bilder från deras seger mot Kristianstad på nästa klipp. Där ser man Rolfö stå för den högklassiga framspelningen till Annica Sjölund vid segermålet. Sjölund avslutar dessutom fantastiskt lugnt och kyligt:

När jag ändå är inne på klipp kan jag inte undanhålla det här Partajklippet om vad Pia Sundhage håller på med mellan mästerskapen:

Ett kul klipp. Extra kul eftersom det visar att Sundhage har blivit en stor kändis när humorprogram väljer att driva med henne.

Svårtippade sextondelsfinaler i UWCL

I dag drar Champions League i gång på allvar. Det har ju varit gruppspel tidigare, men det är med sextondelsfinalerna som det roliga inleds. Lagom tills uppstarten har Uefa fixat ett speciellt twitterkonto till turneringen. Det följer du via den här länken.

Och i år har det ju faktiskt lottats så att det både finns oförutsägbara och riktigt intressanta drabbningar i första utslagningsomgången. De båda matcherna för de svenska lagen kan ju faktiskt placeras i båda kategorierna.

Den första matchen startar redan 12.00 i kazakstanska huvudstaden Almaty. Dit skall Arsenal för att möta Kairat. Det där är helt klart ett av de möten som har en given utgång.
För i sex av sextondelsfinalerna är det mer än 80–20 i det seedade lagets favör. Det förhållandet gäller i de här mötena. Som ni förstår börjar de seedade lagen bortaplan den här veckan:

* MTK Hungária FC (Ungern) – FFC Turbine Potsdam
* Pärnu JK (Estland) – Wolfsburg
* Spartak Subotica (Serbien) – Rossiyanka

* FC Twente (Holland) – Olympique Lyonnais
* Kairat – Arsenal
* Thór/KA (Island) – Zorkiy Krasnogorsk

Kring matcherna ovan finns inte jättemycket att kommentera. Inte mer än att jag förväntar mig att totalskillnaden mellan lagen blir minst fem mål. Jag konstaterar också att Wolfsburg i helgen visade att laget börjar hitta formen. 4–0 borta mot Duisburg var ett styrkebesked.

Potsdam leder dock Frauen-Bundesliga, trots att man inte direkt har imponerat. I helgen blev det 3–2 borta mot nykomlingen Hoffenheim. Antonia Göransson var inhoppare, och gjorde 3–0-målet efter fint väggspel med Lisa Evans.
Det målet och alla övriga från helgens omgång i Tyskland går att se på det här klippet.

Så till de lite mer ovissa drabbningarna, och mina odds på dem. Det är rätt svårtippat, men här är i alla fall ett försök:

* PK-35 Vantaa – Birmingham City
60–40 i engelsk favör. Birmingham blev fyra i WSL – långt bakom topptrion. Jag tror ändå att Birmingham vinner det här. Den engelska ligan är ju nämligen överlägsen den finska, och PK-35 har inte varit lika starka i år som i fjol. Tråkigt för finsk fotboll att det inte är deras färska mästarlag Åland United som spelar i Champions League. Då hade oddsen för finsk seger varit bättre.

* FC Barcelona – Bröndby IF
51–49 i spansk favör. Normalt hade Bröndby varit storfavorit i det här dubbelmötet. Men fjolårets danska suveräner har inte alls imponerat i säsongsupptakten. Laget som gick i genom fjolårets serie med 23 segrar och ett kryss på 24 matcher har bara vunnit fyra av årets sju första matcher. Barca har däremot inlett sin liga med fem raka segrar och 25–0 i målskillnad. Jag tror alltså att det kan bli en spansk skräll här.

* Konak Belediyesi (Turkiet) – Unia Racibórz (Polen)
Ett svårtippat möte. Mest eftersom man har extremt dålig koll på de båda ligorna. Men det polska laget har klart störst erfarenhet av den här typen av matcher. Och man har många spelare i det allt bättre polska landslaget. Så jag tippar Raciborz till 70–30.

FSK Simacek St. Pölten-Spratzern (Österrike) – ASD Torres Calcio
Spratzern var fjolårssäsongens uppstickare i Österrike. Man vann cupen, och kom tvåa i ligan på sämre målskillnad än storlaget Neulengbach. Årets ligaspel har man öppnat starkt, med sex raka segrar. Italienska mästarinnorna Torres är ett pålitligt lag i Champions Leaguesammanhamn, och räknas självklart som favoriter. Men inte med mer än 60–40.

* Apollon Limassol LFC (Cypern) – SV Neulengbach
Precis som Spratzern har Neulengbach inlett den österrikiska ligan med sex raka segrar. Nu får man dock en rejäl värdemätare, då man ställs mot storsatsande cypriotiska mästarinnorna Apollon, som har hela sex eller sju amerikanska spelare (beroende på hur man räknar) i truppen. Det handlar om Tina DiMartino, Gina DiMartinoKelly HendersonJasmyne Spencer, Joanna Lohman och Sinead Farrelly. Samt Nicole Krzysik, som är amerikanska, men som nyligen bytt landslag till Polen. Spencer, Lohman och Farrelly är inlånade under vintern från olika NWSL-lag. Samma sak gäller för lagets engelska stjärna Lianne Sanderson. Apollons satsning gör det här mötet otroligt svårtippat. Men jag sätter ändå 51–49 till Neulengbach, eftersom det österrikiska laget borde vara mer samspelt.

* FC Zürich Frauen – AC Sparta Prag
Schweiz har inlett VM-kvalet lysande. Men landslaget bärs i första hand av utlandsproffs. Den inhemska ligan är sämre. Sparta Prag brukar vara stabilt i Champions League, men är för tillfället tre poäng bakom lokalkonkurrenten Slavia i ligan. Jag tippar tjeckisk seger, fast det är med liten marginal, 47–53.

* Standard Liège – Glasgow City
Här är den spontana känslan att det kan bli seger för det oseedade laget. Fast en koll på tabellen i BeNe League skapar lite större osäkerhet. Liege har inte imponerat speciellt i ligaupptakten. Däremot säkrade Glasgow nyligen planenligt ytterligare en skotsk ligatitel. Känslan är ändå att Glasgow är lite sämre än tidigare år, eftersom man har brandskattats på bra spelare. Att man fått in duktiga Jessica Fishlock räcker inte. Jag säger 55–45 till Liege.

* UPC Tavagnacco – Fortuna Hjörring
Ytterligare en härligt oviss drabbning. Tavagnacco gick i genom den italienska ligan obesegrat förra säsongen, men blev ändå bara tvåa. Man har även inlett årets serie med två storsegrar. Hjörring var liksom sina motståndare tvåa i inhemska ligan i våras. Men i höst har man kopplat ett tidigt grepp om mästerskapet. Jag tror att danskornas starka forwardsuppsättning med Nadia Nadim och Laura Rus blir avgörande. 45–55.

* Tyresö FF – Paris Saint-Germain FC
Vi är framme vid de båda svenskmatcherna. Först mötet mellan två av de lag som satsar mest pengar på framgång i turneringen. Tyresö är debutanter och har vacklat på sistone i damallsvenskan. Samtidigt kan det vara så att de för en gångs skull kan få chansen att spela på kontring. Och då är Marta och Christen Press två fantastiska vapen. Känslan är dock trots allt att PSG har hittat mest rätt med sitt lagbygge, och jag placerar därför favoritskapet i Paris, 40–60.

* LSK Kvinner FK – LdB FC Malmö
Malmö är i storform och radar upp segrarna i damallsvenskan. Jag såg LSK en gång i vintras, och noterade ett välorganiserat lag med vassa kontringar. Men LSK föll mot Stabaek i cupsemifinal i helgen, och det bör bli ny förlust här. Malmö skall vara ett nummer för stort, och måste räknas som ganska klara favoriter, 35–65.

Bilder från LSK:s förlust mot Stabaek finns för övrigt här:

Därmed kan spelet börja. Eller just det, för en gångs skull visas ju en mängd matcher på svensk tv. Så här kan du följa Champions League i veckan:

I dag, 16.45: Pärnu–Wolfsburg, Eurosport
I dag, 19.00: Twente–Lyon, Eurosport
I dag 19.10: Tyresö–PSG, Tv4sport

I morgon, 15.00: MTK Hungaria–Turbine Potsdam, Eurosport.

Tillägg i efterhand: Dagens (onsdagens) match mellan PK-35 Vantaa och Birmingham streamas av finska förbundet, och går att se på det här länken. Avspark är 17.30.

Och Barcelona–Bröndby skall gå att se streamad på Barca-tv. Avspark där, är onsdag 19.00. Mer om den sändningen går att läsa här.

Tankar kring det bolltrygga landslaget

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

Tankar kring Nilssons avhopp

Ungefär en timme har gått sedan nyheten om att Torbjörn Nilsson lämnar Göteborg FC slog ner som en bomb.

För på något sätt kändes det som egentligen borde ha varit rätt självklart ändå som en bomb. Att en tränare som misslyckats med att utveckla en välmeriterad spelartrupp avgår är ju egentligen ganska naturligt.

För tänk hur det hade låtit om pålitliga topplag i herrarnas allsvenska, som AIK, Malmö, Elfsborg, Helsingborg eller IFK Göteborg hade gjort en liknande höst som GFC.
En höst där laget förlorat fyra raka matcher. Och där man dessutom gått mållöst i fem raka.

Faktum är att GFC:s svaga höst nästan gått spårlöst förbi här i Västsverige. Laget har radat upp fiaskoartade resultat utan att någon verkligen satt fingret på hur dåliga resultaten varit, eller krävt Nilssons huvud på ett fat.

Orsaken till det är förstås att det är obefintligt engagemang kring klubben från supportrar, samt att mediabevakningen är sporadisk när laget inte är inblandat i någon guldstrid.

Personligen vaknade jag inte till på GFC:s extremt usla form förrän i går, då Tv4sports kommentator Daniel Kristiansson utnämnde Göteborgslaget till Sveriges sämsta för tillfället. Antar förresten att han egentligen menade damallsvenskans sämsta lag…

Efter Kristianssons sågning granskade jag GFC:s höst lite närmare. Och det är ingen vacker läsning.

Minns att laget efter 13 omgångar bara var fyra poäng bakom toppduon Malmö och Tyresö. Inför hemmamötet med Malmö den 18 augusti kunde man faktiskt med rätta räkna GFC som en utmanare om SM-guldet.

De två första höstomgångarna hade i och för sig inneburit 1–0-segrar mot Piteå och Mallbacken. Segrar som varit långt ifrån imponerande, och som mest väckt frågor om hur bra Göteborg egentligen var utan dåvarande skytteligatvåan Jodie Taylor. I samband med den där Malmömatchen kom svaret.

LdB FC vann med 5–0 på Valhalla, och sedan dess har GFC bara tagit fyra poäng på sex omgångar. I de senaste sju omgångarna har man bara gjort mål i en match – och det var i 4–1-segern hemma mot Örebro.

Lägger man på de båda 1–0-segrarna i början av augusti har GFC gjort sex mål på sina nio matcher efter EM-uppehållet. Bara Sunnanå har gjort färre under aktuell period.

Med tanke på vilken tunn trupp laget har, och att man dessutom har långtidsskador på nyckelspelare som Anita Asante och Johanna Almgren förstår jag att Torbjörn Nilsson känner att han kommit till vägs ände. Och frågan är vilket material efterträdaren får till sitt förfogande. Känslan nu är att det finns en risk att GFC kommer att få bygga nästan helt nytt i vinter.

Torbjörn Nilsson lämnar Göteborg FC

Torbjörn Nilsson

Torbjörn Nilsson

Alldeles nyss kom Göteborgs-Posten med nyheten att Torbjörn Nilsson slutar i Göteborg FC efter den här säsongen.

Han bryter därmed det kontrakt som även löper över nästa säsong.

I länkad artikel säger han att:

”Vi har utvecklats mycket sedan jag kom hit men i år tog vi ett steg tillbaka.”

Det är svårt att säga emot. GFC:s lagbygge har havererat i höst, och det är nog klokt att man låter någon ny försöka starta ett nybygge.

Spontant tycker jag trots den senaste tidens misslyckande att Nilsson ändå är värd genomgående applåder för sin insats i Göteborg – och i svensk damfotboll. Även om Bosse Falk och Martin Pringle låg före i tiden skulle jag nog säga att Nilsson var den förste riktigt etablerade ”herrtränaren” som tog klivet över till damfotbollen. Ett kliv som definitivt ledde till ökad status för damallsvenskan.

Och Nilsson har ju som bekant sedan fått ett par meriterade efterföljare, bland annat i form av Stefan Rehn och Tony Gustavsson.