Etikettarkiv: England

Genomgång av massor av cuper

Publicerad den av
5

De senaste två veckorna har det spelats en mängd stora turneringar runt om i världen. För svensk del har förstås fokus legat på det europeiska OS-kvalet.

Jag tänkte återkomma med en djupanalys av den svenska insatsen, men i väntan på den kan vi fortsätta njuta av att vi fick den där tolfte och sista OS-platsen. Det är lite kul att kolla på det här holländska klippet från den avgörande matchen:

Nu pratas det redan om svensk medalj i Rio. Även om det i nuläget känns ganska långt borta med en svensk pallplats är det ju faktiskt trots allt betydligt lättare att ta medalj i ett OS än i ett VM.

Det är ju mycket svårare att kvala in till ett OS, men väl där är det närmare till medalj än i ett VM – det är ju helt enkelt färre bra lag i ett OS än i ett VM. Klarar man gruppspelet i Brasilien är man bara en kvartsfinal ifrån att få två medaljmatcher. Och gruppmässigt kan vi inte hamna i en svårare grupp än vi gjorde i VM.

Men, men. Hur stor medaljchans Sverige kommer att ha får vi vänta lite på att analysera. Lottningen den 3 april blir väldigt avgörande. Och innan dess blir lottningspotterna viktiga, det känns oerhört spännande att se hur Sverige placeras där. Blir det en Europapott, eller seedar man Brasilien, USA och Tyskland?

Det om framtiden. Nu dags att titta tillbaka på de här stora turneringarna som varit. Om vi börjar i det europeiska kvalet blev det precis så jämnt som jag hade förväntat. Det var bara en match där siffrorna rann i väg, i övrigt slutade med fyra uddamålssegrar och ett kryss.

Det var försvarsspelet som segrade. Sverige gjorde klart minst mål av alla fyra lagen, men släppte bara in ett och tog alltså OS-platsen på målskillnaden 3–1. Här är tabellen:

Sverige                3–1    7
——————————
Nederländerna     6–8    4
Schweiz               5–6    3
Norge                  5–4    3

Mitt tips blev däremot inget vidare. Jag placerade inte ett enda lag på rätt plats, och allt var Norges fel. De andra tre lagen satte jag i rätt ordning, men jag missade att Norge skulle bli kvalets stora besvikelse. Storstjärnorna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg var precis så bra som jag hade trott, men resten av laget nådde inte den höga nivån man hade i VM.

Ändå är det värt att notera, både för min och Norges skull, att norskorna faktiskt hade OS-platsen i drygt 20 minuter i onsdags. Under de 20 minuter i den första halvleken där Norge ledde med 1–0 mot Schweiz och Nederländerna hade 1–0 mot Sverige satt mitt tips till 100 procent.

Det om det europeiska OS-kvalet. Nu till Asien. Där fanns också förutsättningar för ett riktigt rysarkval. Och visst var matcherna mellan de fem topplagen jämna, men totalt sett var ändå kvalet rätt ojämnt.

Australien och Kina gick nämligen som tåget och hade säkrat sina OS-platser redan med en omgång kvar att spela. Jag såg deras inbördes match (1–1), där båda lagen vilade viktiga spelare – men kvaliteten på spelet var klart högre än Sveriges matcher i Europas OS-kval.

Både Australien och Kina är på stark frammarsch och har nog sin topp i VM om tre år. Men båda lagen känns redan så starka att båda åker till Rio som klara medaljkandidater.

Inte heller i Asiens OS-kval kan jag vara helt nöjd med mitt tips. Det som var klockrent var att jag spikade att Sydkorea skulle ta fem poäng – det är jag nöjd med, och att Vietnam skulle bli poänglös jumbo. Sedan hade jag Australien på OS-plats och varnade för Kina.

Men jag hade ju inte räknat med att Japan skulle floppa på det sättet i ett kval på hemmaplan. Japans kvalinsats var verkligen en jätteflopp, så stor att förbundskapten Norio Sasaki avgick i onsdags.

Sasaki har gjort Japan till en supermakt inom damfotbollen och tråkigt att han klev av efter ett fiasko. Men för japansk damfotboll över tid behöver inte det här misslyckandet vara någon dålig sak. Tvärtom skyndar det här på den generationsväxling som var på gång.

Sasaki har mer eller mindre spelat med samma manskap sedan VM 2011, samtidigt som Japan haft fina framgångar i ungdomsmästerskapen. Det kommer alltså talanger underifrån och nu måste de få chansen.

Sluttabellen i Asiens OS-kval:

Australien     17–3   13
Kina               7–3    11
————————–
Japan          10–7      7
Sydkorea       6–5      5
Nordkorea     4–5      5
Vietnam       1–22      0

Noterbart är att det även här var defensiven som segrade. Australien och Kina var ju de lag som släppte in minst mål. Sedan kan man ju även i Australiens fall säga att offensiven segrade – för 17 mål på fem matcher är starkt.

Defensiven stod även i fokus i högklassiga nykomlingen She Believes Cup i USA. Där blev det fem uddamålssegrar (3x 1–0 och 2x 2–1) samt en 0–0-match.

USA vann premiärupplagan av sin turnering via tre uddamålssegrar och målskillnaden 4–1. Jag såg den första halvleken i finalen mot Tyskland. Det var där alla tre målen i 2–1-mötet föll.

Sett till bollinnehav var det ganska jämnt, men amerikanskorna hade mycket bättre spets på sina anfall än tyskorna. På klippet nedan med höjdpunkter nedan kan ni själva se vilka jätteproblem den tyska backlinjen hade med USA:s snabba anfallsspelare. Där kan ni även se att det amerikanska segermålet var en målvaktstavla från Almuth Schult.

När det gäller USA:s offensiv var Meghan Klingenberg lysande. Hon låg bakom väldigt mycket. En annan som var väldigt bra var Alex Morgan, som verkar vara på väg tillbaka till den toppform hon hade i OS för fyra år sedan. Hennes kvitteringsmål mot Tyskland är i högsta grad spektakulärt, kanske till och med en tidig kandidat till Årets mål 2016:

Och här är ett längre sammandrag från mötet mellan världens två bästa landslag:

Tyskland kom alltså tvåa, och försvarade sin världsranking. Känslan är dock fortsatt att man söker efter den rätta lagsammansättningen. Det finns massor av bra spelare, men Silvia Neid har inte lyckas knäcka koden till hur laget skall formeras för att få ut max.

England fortsätter att vara stabilt och starkt. Laget slutade på tredje plats efter uddamålsförluster mot USA och Tyskland samt 0–0 mot Frankrike. Det hade varit spännande att se Storbritannien i OS, det engelska laget förstärkt med Jessica Fishlock och Kim Little hade känts som en utmanare om guldet.

Frankrike är också en utmanare om OS-guldet. Fast för tillfället är laget tillbaka i gamla synder, trots massor av chanser lämnade man USA mållöst. Det är närmast ofattbart när man ser klipp från de tre matcherna. Kolla bara det här sammandraget från matchen mot USA:

Och nog borde fransyskorna även ha gjort något mål mot England. Speciellt hade man ju unnat Claire Lavogez att sätta sin bicycleta ribba in i stället för ribba ut. Den avnjuts 1.20 in i klippet nedan. Kolla förresten in underlaget i Boca Raton som turneringens två placeringsmatcher spelades på. Inte ens nära värdigt världens fyra bästa lag…

Turneringen blir förresten kvar minst till och med 2019, vilket kommer att urholka Algarve cup de kommande åren. Det innebär i sin tur färre chanser för vårt svenska landslag att stöta på de allra bästa lagen i världen – illa.

Årets urholkade Algarve cup fick trots allt en intressant final mellan Kanada och Brasilien. Den vann Kanada med 2–1. Fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky inledde målskyttet med ett intressant klackmål på hörna. Möjligen var det inte klacken, utan sulan hon använde:

Kanada och Brasilien är ungefär som Sverige, lag som bör nå kvartsfinal i OS, och som har viss medaljchans med rätt lottning.

Island fortsätter att visa klass. Laget kom trea i Algarve efter segrar mot Danmark och Belgien i gruppspelet och mot Nya Zeeland i tredjeprismatchen. Det var 1–1 efter full tid och 7–6 efter straffar. För Nya Zeeland blev Amber Hearn först att komma upp i 50 mål för sitt land när hon gjorde 1–1-målet:

Belgien är ett lag på uppgång. De har en bra chans att kvala in till nästa års EM-slutspel. I Algarve slutade laget femma efter att ha krossat Ryssland med 5–0 i sista matchen. Belgien har vassa offensiva spelare i Wolfsburgs Tessa Wullaert (1–0-målet) och Juvisys Janice Cayman (2–0 och 5–0). Wullaert har inte fyllt 23 ännu – gör det i nästa vecka – men är redan landets främsta målskytt genom tiderna. Hon har gjort 26 mål på 41 landskamper.

Slutligen räddade Danmark äran en aning genom att säkra sjundeplatsen genom 3–1-seger mot Portugal.

Även Cypern cup var förstås rejält brandskattad i år. Där blev det lite överraskande final mellan Österrike och Polen, en final som Österrike vann med 2–1. Det österrikiska laget är utan poängförlust i EM-kvalet och man flyttar alltså sakta men säkert fram sina positioner.

Polen var den riktigt stora skrällen i Cypern cup. I gruppspelet slog man Tjeckien och Finland och kryssade mot Wales. Med tanke på att Polen vann F17-EM för några år sedan har polskorna talang att fylla på med. Kanske, kanske att de kan utmana Danmark om andraplatsen i den svenska EM-kvalgruppen?
Jag håller fortfarande danskorna som klar favorit att bli grupptvåa, men laget imponerar inte och får inte ha dåliga dagar när de möter Polen.

I övrigt i Cyperncupen blev Italien trea, Tjeckien fyra, Ungern femma och Wales sexa. Turneringens stora missräkning var Finland. Finskorna kom sist efter att ha förlorat med 2–0 mot Irland i matchen om sjunde plats. 2–0-målet gjordes för övrigt av Eskilstunas Louise Quinn:

Lagen möts även i EM-kvalet, där vann dock Finland på bortaplan med 2–0. Finland är på alla sätt på väg att tappa mark inom damfotbollen, men man har alltså ändå greppet om en EM-plats. Jag trodde på Irland när jag såg dem skaka Tyskland i VM-kvalet häromåret. Men man jobbar sig framåt i längre hastighet än förväntat.

En sjätte cup för landslag som spelats den senaste tiden var Istria cup. Där vann USA:s U23-lag sin grupp närmast före Frankrike medan Ungern B vann den andra gruppen före Sveriges nästa EM-kvalmotståndare Slovakien.

Slutligen till EM- och VM-kvalet för F17/99. Där blev det svenskt fiasko. I den avgörande matchen mot Norge föll Sverige med hela 6–0. Det innebar att det svenska laget slutade trea i gruppen med fyra poäng och målskillnaden 3–8. Det var det sämsta svenska kvalresultatet på länge. Tråkigt.

Från de två första matcherna lades det upp tv-klipp på förbundets youtubesida. Men Norgematchen verkar inte ha fastnat på film…

Slutligen några ord om helgens matcher. Efter den heta landslagsveckan väntar en ganska tråkig helg, där fem matcher i franska D1 Feminine är det mest intressanta som händer.

Oroväckande resultat – lottning, EM-kval och lite till

Publicerad den av
3

Vi är mitt inne ett internationellt fönster, ett fönster där vi fått indikationer om att vårens OS-kval kan bli ännu tuffare än man tänkt sig.

Jag har tidigare sett Norge som knapp men klar favorit närmast före Sverige och Schweiz, medan Nederländerna släpat efter. Oddsen skulle kunna skrivas som 30–25–25–20, där oddset på Nederländerna är så högt bara beroende på att de har hemmaplan.

Efter de här två senaste internationella fönstren är det nog dags att ta nederländskorna på fullt allvar i kvalet. För en dryg månad sedan besegrade man Frankrike med 2–1 på bortaplan. Att vinna i Paris är ytterst imponerande, även om det på klippet känns som en lite turlig seger:

I dag har Nederländerna visat att segern mot fransyskorna inte var en tillfällighet, och att Manon Melis, Lieke Martens med fler i högsta grad är en allvarlig kandidat till Europas sista OS-plats. De vann nämligen hemma mot Japan med 3–1 efter två mål av Melis och ett av Martens. Det har alltså blivit raka segrar mot Frankrike och Japan. Visst är det både imponerande och lite skrämmande?

Det svenska landslaget har ju som bekant varit samlat på Bosön under veckan. I dag föll man med 2–0 mot Stockholm P15 i en match som spelades över 3×25 minuter. Jag har inte sett något klipp från matchen och kan således inte ha några synpunkter, inte mer än att resultatet känns rätt rimligt.

Min känsla var försiktigt optimistisk efter Sveriges seger mot Danmark tidigare i höst. I veckan såg jag delar av matchen när danskorna vann med 1–0 borta mot Slovakien. Efter att ha sett den matchen måste jag nog värdera ner vår senaste seger. Danmark är nämligen inte bra för tillfället.

* Apropå Sverige och OS-kvalet uttalade Pia Sundhage i veckan kritik mot upplägget. Jag håller med om att det är orättvist att ha VM som kvalturnering eftersom man kan missa OS utan att ha förlorat mot ett enda europeiskt lag. Däremot håller jag inte med om Sundhages lösning om att införa en bronsmatch i EM.

Att OS-kvalet skulle hållas tre år innan turneringen och även innan VM-kvalet är påbörjat, det känns minst lika orättvist som att använda VM som kvalturnering. Jag tycker nog att en kvalturnering under våren är ok. Fast det mest rättvisa vore förstås att låta hela kvalet avgöras i den turneringen. Alltså att inte dela ut någon OS-plats i VM.

* Apropå OS-kval lottades det nord-, latin- och mellanamerikanska kvalet nyligen. I Concacaf-kvalet fick Kanada den enklaste gruppen, medan USA egentligen fick bäst lottning. De två OS-platserna går ju till de båda lag som vinner semifinalerna. Kanada har enklast väg till semi, men kommer sannolikt att få tuffare motstånd där än USA.

Grupperna blev: A: USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico. Grupp B: Kanada, Trinidad & Tobago, Guatemala och Guyana.

Kvalet spelas i Frisco, USA med start den 10 februari.

* Apropå lottning lottades ju kvarts- och semifinaler i Champions League i veckan. Rosengård hamnade på den tyska halvan. Man fick Frankfurt i kvarten och vinnaren av Wolfsburg och Brescia i en eventuell semifinal.

Det är självklart ingen drömlottning. Men med tanke på hur de tyska lagen har spelat i höst är det absolut inte någon omöjlig uppgift heller. Tyvärr är det nästan fyra månader till kvartsfinalerna, vilket gör att Frankfurt har gott om tid att hitta flytet, medan Rosengård inte har några tävlingsmatcher att spela ihop sitt nya lag på.

Brescia skall inte ha något att sätta emot Wolfsburg. Utgångstipset är alltså att det blir en heltysk semifinal, men gardera gärna med Rosengård.

På den andra halvan hamnade de båda franska lagen. Lyon fick den riktiga drömlotten, Slavia Prag, medan PSG ställs mot Barcelona. Här talar ju allt för en helfransk semi.

* I morgon 14.00 avslöjas vilka tre spelare som går till final i kampen om årets guldboll, Ballon d’Or för kvinnor. Då avslöjas också vilka mål som går till final i Puskas Award. Där är Carli Lloyd:s skott från mittlinjen i VM-finalen damrepresentant bland tio snygga mål.

Om man bara ser till skönhet är inte Lloyds mål någon vinnare. Men att göra ett sådant mål i en VM-final höjer värdet på det rejält.

* Det har alltså spelats ett stort antal landskamper den senaste veckan. Bland de träningsmatcher som spelats kan noteras att Tyskland och England spelade 0–0 och att Nya Zeeland vann med 1–0 mot Brasilien.

I EM-kvalet skrällde ju Turkiet i onsdags genom att ta poäng av Ryssland. Sedan dess har det varit fritt från skrällar. Även om Bosnien höll emot England i 69 minuter i dag. Att VM:s bronsmedaljörer bara vann med 1–0 hemma får ses som en framgång för det bosniska laget.

Frankrike gjorde ett par fina mål i 6–0-segern mot Albanien:

Det spelas fler matcher måndag och tisdag, med Schweiz–Tjeckien och Spanien–Portugal som de mest intressanta.

Tyvärr verkar det här EM-kvalet bli ganska ointressant. Kollar man grupp för grupp talar mycket för att topp två blir:

1: Island och Skottland.
2: Spanien och Finland. Här kan möjligen Irland eller Portugal utmana om andraplatsen.
3: Frankrike och Ukraina/Rumänien.
4: Sverige och Danmark.
5: Tyskland och Ryssland.
6: Schweiz och Italien.
7: England och Belgien.
8: Norge och Österrike.

Som bekant går ju alla gruppsegrarna och de sex bästa tvåorna direkt vidare. De två sämsta tvåorna spelar playoff om den sista EM-platsen. Nederländerna är ju redan klara som arrangör.

VM-brons för Bronze med vänner

Publicerad den av
3

Framför mig på tv:n ser jag England vråla ut sin glädje över landets första VM-medalj någonsin efter 1–0 mot Tyskland efter förlängning. I mitt tips inför mästerskapet rankade jag det engelska laget som femma och gav dem goda chanser att nå semifinal.

”England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.”

Ett tips jag är nöjd med. Men inledningsvis i turneringen kändes det inte som att England skulle stå här med bronsmedaljerna. Laget kändes inte rätt byggt och spelet flöt inte.

Men coachningen har varit lysande. Ihop med Norio Sasaki är Mark Sampson VM:s bästa taktiker. I dag lurade han mig rejält med sin matchning.

Eller. Jag hade rejält fel om båda startelvorna. Det blev ju inte alls semifinalelvorna, utan båda lagen kastade om ganska rejält. I Tyskland gav Silvia Neid framtiden chansen. Sara Däbritz fanns med i startelvan och visade att hon är redo att spela en stor roll i framtidens tyska landslag.

Sampson ställde upp sitt England 5–4–1 med tre mittbackar, ungefär som man hoppades att Pia Sundhage skulle ha gjort mot tyskorna.

England var illa ute. Tyskland dominerade länge chansmässigt sett. En bit in i den andra halvleken hade jag 7–1 i målchanser till tyskorna. Den så hårt kritiserade målvakten Karen Bardsley storspelade och blev stor bronshjältinna.

En spelare som är en naturlig bronshjältinna är högerbacken Lucy Bronze. Hon är dessutom en av de åtta som kan vinna guldbollen. Det slog mig tidigare i dag att jag eventuellt har rösträtt här. I så fall ligger faktiskt Bronze nära till för att bli en av de som hamnar på min lista.

Åter till coachningen. När den tyska pressen bedarrade bytte Sampson in Eniola Aluko och Lianne Sanderson och växlade till 4–4–2. Då tog engelskorna över och jämnade ut antalet målchanser rätt rejält. Det var 7–4 vid slutsignalen – och förlängningen var jämn.

Tyvärr var det en otroligt billigt dömd straff i andra förlängningskvarten som avgjorde bronsmatchen. Visst kan man argumentera för att Tabea Kemme hade sin arm om Sanderson. Men tyskan drog inte i någon tröja utan höll bara emot. Däremot kopplade Sanderson ett grepp om Kemme i början av situationen, vilket borde innebära tysk frispark i förstaläget – om man skall vara petig.

Det är så vansinnigt tråkigt att domarna inte hänger med i utvecklingen. Det här var alltså en av de tre–fyra bästa domarna i världen. Det är bara att konstatera att domarstandarden är alldeles för dålig.

Slutligen några ord om Tyskland. Man får ingen medalj, men Celia Sasic lär vinna  skytteligan. Eller kan Carli Lloyd göra hattrick i morgon?

I övrigt kan man konstatera att laget faktiskt har saknat Nadine Kessler och hennes djupledslöpningar mer än jag trodde. Hon hade bidragit med ytterligare en dimension till anfallsspelet.

Och jag tycker att Alexandra Popp har varit en besvikelse. Med facit på hand borde hon nog varit petad till förmån för Däbritz i ett tidigare skede under mästerskapet.

Men framför allt behöver Tyskland nya mittbackar. Skall man spela ett så högt och aggressivt försvarsspel som man försöker sig på måste man ha snabbhet i mittförsvaret. Offensivt finns hur mycket talang som helst. Men det är på mittförsvaret som tyskorna har fallit i det här mästerskapet.

Sedan var bronsmatchen Nadine Angerer:s sista landskamp. Hon lämnar världsscenen med flaggan i topp. Jag gissar att det räknas som hennes tionde VM-match med hållen nolla, tangerat rekord – eller?

Tyskland har många lovande målvakter på gång. Almuth Schult har varit tvåa ett tag, men jag är lite skeptisk till hennes stabilitet. Men ibland kan spelare växa med förtroende.

Med det laddar vi om för morgondagens final. När jag nu publicerar det här inlägget är det exakt 24 timmar kvar till avspark.

Matchguide till VM-finalen 2015

Publicerad den av
3

Två matcher återstår av VM. Bronsmatchen och finalen. Jag tänkte inte göra någon längre guide till kvällens drabbning i Edmonton. Den guide jag bjuder på till den matchen finns i slutet av det här inlägget.

Fokus här hamnar istället på finalen, det är ju den man ser fram emot nu, även om det finns förutsättningar för att bli en trevlig historia även i kväll.

Som jag skrev efter semifinalerna tycker jag att USA är stora favoriter i Vancouver. Det enda som egentligen talar för Japans Nadeshiko är att ingen av amerikanskorna har vunnit ett VM och att de således kan bli nervösa. Här är min guide till VM-finalen 2015:

Arena: BC Place i Vancouver.

Matchstart: natten mot måndag 01.00 (16.00 på söndag lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 23.45 i morgon.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina.
Odds: 60–40 i amerikansk favör. USA är klara favoriter – hade det inte varit final hade jag satt högre odds. Mitt tips i BT är 2–0 till amerikanskorna efter mål av Alex Morgan och Carli Lloyd. Med ett tidigt amerikanskt mål kan det bli större siffror än så. Men om amerikanskorna inte får hål och det börjar närma sig slutet av andra halvlek, då växer Japans möjligheter för varje minut.

Trolig startelva, Japan: Ayumi Kaihori – Saori Ariyoshi, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi, Rumi Utsugi, Aya Miyama – Yuki Ogimi och Shinobu Ohno.
Trolig startelva, USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Tobin Heath, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan Rapinoe – Carli Lloyd – Alex Morgan.

Det här är den tredje raka stora internationella finalen i rad där USA och Japan ställs mot varandra. Det är förstås ingen slump.

Tvärtom har vi en final mellan de båda lag som lett utvecklingen inom damfotbollen på senare tid. Japan har lett den tekniskt och taktiskt medan USA har lett den på så många andra plan, inte minst intressemässigt.

Visst är det kort avstånd mellan USA och Kanada, men ingen kan få mig att tro att exempelvis Sverige hade haft ett sådant makalöst stöd om VM gått i Norge eller Danmark. Jag har sett uppgifter om att var tredje biljett i VM har köpts av amerikaner. Det var fantastiskt att få se hur unga tjejer och barnfamiljer från USA har åkt land och rike runt i Kanada för att stödja Alex Morgan och de andra.

Finalen lär bli den mest sedda fotbollsmatchen i USA någonsin, sett till tittarsiffror på tv. På plats i Vancouver kommer bland annat vicepresidenten Joe Biden att vara. President Barack Obama har också engagerat sig i laget, han har gjort det såtillvida att han har twittrat ut gratulationer efter segrarna i slutspelsmatcherna. Damfotboll engagerar alltså i USA. Däremot kommer alltså inte Sepp Blatter att finnas på plats.

Vancouver ligger ju väldigt nära amerikanska ”soccercitys” som Seattle och Portland. Räkna alltså med att USA kommer att ha ett massivt stöd från läktarna. Men det är bara en av de saker som talar för USA.

Spelmässigt känns det amerikanska laget som minst en klass bättre än de japanska. Båda är välorganiserade och starka på fasta situationer. Japan har med tur och skicklighet tagit sig till final på den ”svaga” halvan som Fifa skapade för Kanada. USA har tagit sig fram på den svåra halvan med alla topplag. De har dessutom imponerat mer och mer för varje match.

I semifinalen uppträdde USA som ett blivande mästarlag. Äntligen hade de ett lag med både god defensiv balans och offensiv tyngd. När Morgan Brian spelar centralt har man en naturlig defensiv innermittfältare samtidigt som Lauren Holiday blir befriad från den defensiva tvångströjan.

Holiday har inte fått visa sina stora offensiva kvaliteter tidigare i VM. Men mot Tyskland hade hon större frihet, med följden att vi fick se ett antal läckra passningar – inte minst ett antal spektakulära spelvändningar. Känslan är att Holiday blir en nyckelspelare i finalen.

Det blir även Alex Morgan. Även om hon inte gjorde något mål skapade Morgan jättemycket. Lotta Schelin borde ta och åka över till Vancouver och se hur Morgan rör sig. För Morgan klarar av att vara ensam och övergiven forward men ändå äga en hel fyrbackslinje.
Hon gör det för att hon har en bra förmåga att läsa av var uppspel och rensningar kommer att hamna. Hon är dessutom smart nog att hela tiden utmana backlinjens svagaste kort. Gissningsvis kommer hon ofta att löpa in på ytan bakom offensivt lagda Saki Kumagai.

USA:s största tillgång hittills i VM är dock försvarsspelet i allmänhet och backlinjen i synnerhet. Hope Solo har nu hållit nollan i över åtta timmar och ännu starkare är att hon bara behövt göra tolv räddningar på hela turneringen, varav flera av dem kom den första halvtimmen. USA släpper alltså till väldigt få målchanser. Och då har de ändå mött lag som Sverige, Nigeria, Australien och Tyskland. Mittbacken Becky Sauerbrunn är otroligt stabil och viktig. Hon gör inget stort väsen av sig i form av flashiga glidtacklingar eller så. Men är det någon som sett henne göra ett misstag i VM?

Japan förmådde i princip inte att skapa något mot England. Jag har väldigt svårt att se hur de skall lyckas dyrka upp USA:s ramstarka försvar. Mark Sampson hade gjort sin läxa och visade hur man håller ihop laget och stressar sönder Japans anfallsspel. Jill Ellis och Tony Gustavsson såg förstås och lärde. Japan kommer alltså att få det ännu jobbigare i anfallsuppbyggnaden än mot England.

För USA är mycket vassare i kontringsspelet än England. USA har bättre passningskvalitet och straffar misstag på ett mycket mer skoningslöst sätt än engelskorna gjorde.
Norio Sasaki är duktig taktiskt sett och han har sagt att hans lag inte kommer att vara nervöst utan kommer att våga spela ut. Och att det kommer att våga spela framåt. Jag har stor respekt för Sasaki. Men tror alltså ändå inte att hans lag kommer att vinna.

Även om Japan har sex raka uddamålssegrar i bagaget är det enda som jag tycker talar för laget att USA skulle kunna drabbas av finalfrossa. Ingen av de amerikanska spelare som Ellis använder i sin startelva har ju trots allt varit med och blivit världsmästare. Det har däremot de flesta japanska.

Och faktum är ju att USA var ännu större guldfavoriter 2011 än de är nu. Minns ni förresten finalen från 2011?

Jag gör det väl. Då satt jag på Commerzbank Stadion i Frankfurt och såg dramat live. Det var en fantastisk match där USA var väldigt mycket bättre spelmässigt sett, men där det verkade vara förutbestämt att Japan skulle vinna.

När Aya Miyama utnyttjade amerikanska försvarsnerver och gjorde 1–1-målet i slutskedet av ordinarie tid hade jag 10–0 i riktigt klara målchanser till USA. 10–0. Japan gjorde alltså mål på sitt första riktigt farliga avslut. Den typen av effektivitet lär Japan behöva även den här gången.
Faktum är förresten att USA hade en rätt darrig backlinje för fyra år sedan. Då levde laget fullt ut på sin offensiv. Den här gången skall japanskorna inte förlita sig på att man får så generösa gåvor från amerikanska backar.

Jag kollade för övrigt hur startelvorna såg ut för fyra år sedan. Japan lär ha tre ändringar, medan USA har sex nya spelare, varav tre backar och flera positionsbyten:

Japan 2011: Kaihori – Yukari Kinga, Iwashimizu, Kumagai, Sameshima – Sakaguchi, Homare Sawa – Ohno, Kawasumi, Miyama – Kozue Ando.
USA 2011: Solo – Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbet – Heather O’Reilly, Shannon Boxx, Lloyd, Rapinoe – Abby Wambach och Holiday.

Jag minns också hur Abby Wambach vägrade prata om matchbilden i mixade zonen efteråt. Hur hon var en grymt stor förlorare. Hon sa så här:

”Japan vann matchen, Japan är världsmästare – och de är förtjänta av det.”

Wambach lär inte starta i finalen. Men hon lär komma in – och hon lär inte kliva av BC Place matta förrän USA har vunnit. Det här är sannolikt hennes sista VM-match så räkna med att hon kommer att elda på sina lagkompisar med alla energi hon kan finna.
Wambach spelade ju en huvudroll 2011. Hon såg ut att bli matchhjälte, men blev lite av syndabock. Det var ju hon som styrde Homare Sawa:s klack i förlängningens slutminuter och gjorde så att Hope Solo inte kunde rädda. Wambach agerade alltså olycksfågel och orsakade att det blev straffläggning. Där satte dock den amerikanska forwardsstjärnan sin straff – något hennes lagkompisar hade väldigt svårt att kopiera.

I grunden är ju Wambach ändå en vinnare. Det är även Hope Solo, Carli Lloyd, Megan Rapinoe och Alex Morgan. Sannolikt skall även Julie Johnston in i vinnargänget. Med så många vinnare på planen kommer Japan få komma upp med något alldeles exceptionellt för att kunna kontra.

Fast det är ju ”fel” lag som har vunnit de båda tidigare finalerna mellan USA och Japan. Japanskorna var spelmässigt bättre i OS-finalen 2012. Då hade jag 8–6 till Japan i målchanser. Dessutom skulle Japan ha haft en straff för hands vid underläge 1–0. Den missade dock domaren Bibiana Steinhaus. Vi får verkligen hoppas att det inte blir en dålig domarinsats som avgör VM. Sådana har vi ju haft för många av.

Bland annat hjälptes ju USA till final av en sådan. Vid närmare betraktande så har även jag kommit fram till att Alex Morgan stoppades utanför straffområdet när USA fick straff. Dessutom borde ju Julie Johnston ha blivit utvisad i samband med den tyska straffen.

Domarfrågan finns det anledning att återkomma till. Men förhoppningsvis alltså inte direkt efter finalen…

När det gäller laguppställningarna tror jag alltså på att båda lagen spelar som i semifinalerna. Det känns inte som någon vågad gissning, även om legendarerna Wambach och Sawa säkert ligger på för att ingå i startelvorna.

Det om läget inför finalen. Här är även en liten lägeskoll inför bronsmatchen:

Arena: Commonwealth Stadium i Edmonton.

Matchstart: i kväll 22.00 (14.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.20.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Odds: 55–45 i tysk favör. Tyskland förlorar nästan aldrig en mästerskapsmatch mot europeiskt motstånd. Jag tippar tysk seger med 3–2.

Även här känns det troligt att det blir ganska lika startelvor som i semifinalerna. Dock händer det ju att coacher ger några trotjänare som nött mycket bänk chansen i bronsmatcherna.

Här är jag dock skeptisk till att det blir så. De flesta tyskorna har ju ingen VM-medalj och de lär gärna vilja få med sig en hem. Och för England skulle ju en tredjeplats vara en jätteframgång.

Jag tror alltså ändå på tyskorna. Även om de har behövt resa för att ta sig till Edmonton har de haft en dag mer på sig att ladda om. Och med tanke på det grymma sätt som England föll mot Japan så är frågan om engelskorna har orkat resa sig och ladda om.

Dock blir man ju glad när man läser att Laura Bassett har givit klartecken till spel. Visst vore det väl en solskenshistoria om hon fick avgöra i kväll? I rätt mål alltså.

Här är förresten en känslomässigt jobbig radiointervju med Bassett och här är en lika känslomässig tv-intervju:

För Tyskland är Lena Lotzen och Dzsenifer Marozsan borta. Tyskland har ändå en så bred trupp att man bör kunna klara det här. Frågan är dock hur Annike Krahn klarar Jodie Taylor. Krahn hade ju en mardrömsdag i semifinalen, på sin födelsedag – europeisk tid. Kanske att mittbacken får fler skäl att fira efter bronsmatchen.

Slutligen tror jag alltså att det är den amerikanska nationalsången som kommer att ljuda efter finalen. Antagligen en vackrare version än den här med Ariane Hingst:

Matchguide, Japan–England

Publicerad den av
3

I natt skall vi få fram USA:s finalmotståndare. Vi skall ha fram det lag som kommer till Vancouver som outsider. För trots att Japan är regerande världsmästare känns semifinalen mot England som ett rent utmanarmöte efter USA:s starka insats mot tyskorna.

Här är en matchguide till semifinalen Japan–England:

Arena: Commonwealth Stadium i Edmonton.

Matchstart: 01.00 (17.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar vid midnatt.
Domare: Anne-Marie Keighley, Nya Zeeland.
Odds: 60–40 i japansk favör. Japan är klara favoriter – trots att de faktiskt inte har slagit England någon gång. Men det blir tufft. Det känns som att det kan bli en ny uddamålsseger – kanske först efter förlängning. Säg 2–1.

Tänkbar startelva, Japan: Ayumi Kaihori – Saori Ariyoshi, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi, Rumi Utsugi, Aya Miyama – Yuki Ogimi och Shinobu Ohno.
Tänkbar startelva, England: Karen Bardsley – Lucy Bronze, Steph Houghton, Laura Bassett, Claire Rafferty – Jill Scott, Fara Williams, Katie Chapman, Jade Moore, Karen Carney – Jodie Taylor.

På förhand känns den här semifinalen inte lika intressant som USA–Tyskland. Många kallar ju gårdagens gigantmöte för den moraliska finalen. Det gör inte jag. Oavsett vilka som är där spelas finalen natten mot måndag – även den moraliska.

Jag tänker nämligen inte underskatta Japan – eller England. Jag hade ju faktiskt de här båda lagen som fyra och femma i min rankning inför mästerskapet och nu har båda levt upp till de förväntningarna.

Backar vi bandet fyra år var det Sverige som spelade semifinal mot Japan. Det här känns på många sätt som en liknande match. England är precis som Sverige var då ett lag med en stabil defensiv. Dessutom hade man en vass forward, en lite darrig målvakt och bra kvalitet i de fasta situationerna.

Även om Japan alltså får räkna med att bära favoritskapet mot England finns det saker som talar för en jämn match. En sak är att båda lagen har förbundskaptener som är  noggranna taktiskt sett.

Varken Japans Norio Sasaki eller Englands Mark Sampson lämnar något åt slumpen. Som exempel kan nämnas att det engelska 2–0-målet mot Kanada – det som Lucy Bronze nickade in – var välplanerat.
England hade nämligen sett att Kanadas kortaste spelare, Allysha Chapman, alltid tar hand om bakre ytan vid inläggsfrisparkar – oavsett vilken motståndarna som löper in där.

Till The Guardian berättar Bronze att en av lagets scouter, Lee Kendall, hade förutspått situationen:

”Lee sa: ‘Luce, gå mot bakre stolpen, hon kommer att markera dig och du är en halvmeter längre än henne.’ … Vi visste att om jag skulle få huvudet på bollen skulle vi ha en bra chans att göra mål.”

Mark Sampson har garanterat sett hur Manon Melis kunde springa igenom det japanska försvaret i matchupptakten i åttondelsfinalen. De klippen lär lika snabba Jodie Taylor få studera inför semin.

Å andra sidan kommer säkert Norio Sasaki också att ha med det hotet i sin plan. Han lägger alltså också otroligt stor vikt vid det taktiska. Japanskorna är ju faktiskt enda laget i VM som har vunnit alla sina matcher. De har dessutom gjort det med uddamålet varje gång.

Visst har man varit i gungning några gånger, men totalt sett har det japanska försvarsspelet känts väldigt stabilt. Man har släppt till väldigt få målchanser. Totalt har de bara släppt till 13 avslut mot eget mål (varav två gått in).

I åttondelen var Japan ett par klasser bättre än Holland och i kvartsfinalen tog de udden ur Australiens snabba omställningsspel. Framför allt har Japan imponerat genom att göra vad som behövs och inte mycket mer.

Offensivt har man långa stunder visat upp det fina passningsspel som vi vant oss vid att de har. Däremot har man inte haft den effektivitet som kommer att krävas i en final mot ett USA som knappt släpper till något bakåt. Yuki Ogimi har inte hittat till 2012 års fantastiska målform utan Japans sju mål har gjorts av sju olika målskyttar. Men det är ju inte för sent att hitta effektiviteten…

Nadeshiko, som Japans lag kallas, är för övrigt vassa på fasta situationer. Man har dels Aya Miyama:s känsliga fötter, dels flera spelare som har väldigt bra tajming i sina löpningar.

Englands Lionesses är alltså också ett lag som är starkt på fasta situationer. Man spelar en fysisk, direkt fotboll och så är laget försvarsstarkt. Trots det har man släppt till 21 avslut mot eget mål – varav fyra har gått in.

Det här är Englands första VM-semifinal i fotboll alla kategorier sedan 1990. På damsidan är det den första överhuvudtaget. Det engelska laget har blivit bättre och bättre de senaste åren. I höstas tyckte jag att de blivit så bra att de kunde räknas som en tänkbar utmanare om VM-guldet.
Men i vår har laget tvingats till en del förändringar till följd av skador, och man reste till Kanada med det högt satta målet att inspirera sin nation. Under VM har man sakta men säkert fått bitarna att falla på plats, och möjligen har en del engelsmän inspirerats av tjejernas insats.

Och till Englands fördel talar att man faktiskt har tre raka matcher utan förlust mot Japan. Två av matcherna är hyfsat färska. England vann i VM 2011 och man kryssade i en träningsmatch för två år sedan. Det tredje mötet jag har hittat är från VM 2007 – då blev det 2-2.

Japan har en fysisk fördel av att laget har kunnat stanna kvar i Edmonton efter kvartsfinalen, medan England har rest runt mest av alla på sistone.

Något som inte har någon betydelse för matchutgången, men som jag retat mig på är hur Mark Sampson har tagit till överord efter de senaste segrarna. Han har brett på något vansinnigt med hur fantastiskt allt och alla kring det engelska laget är. Det känns överflödigt. För när något är fantastiskt behöver man sällan berätta det – folk ser det med egna ögon. Skulle England ta sig till final i natt inser de flesta av oss att det skulle vara en fantastiskt bra prestation.

Matchguide för VM:s kvartsfinaler

Publicerad den av
3

Det är nu mindre än tio timmar tills VM:s kvartsfinaler drar i gång med höjdaren Tyskland–Frankrike. Det återstår alltså åtta matcher av mästerskapet och det är åtta lag som är kvar i Kanada för att göra upp om medaljerna.

Även om det har varit en del skrällar är alla de sex lag jag hade i topp på min rankning inför mästerskapet kvar i spelet, alltså alla de fyra guldkandidaterna samt de två högst rankade medaljkandidaterna. Eftersom Kanada och England ställs mot varandra kommer en av medaljkandidaterna även att få spela semifinal.

Skrällarna är Australien och Kina, de lag som jag hade på platserna tolv och 16. Om Kina skrev jag:

”Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.”

De har överraskat, men i natt borde VM ta slut för kinesisk del. Australien däremot har imponerat och bör ha goda chanser mot Japan.

Skrällgängen är för övrigt de två yngsta, kvarvarande trupperna – de trupper som har framtiden för sig. Kina har bara sex spelare som är födda på 1980-talet, övriga 17 är 90-talister. Hos Australien är det åtta 80-talister och 15 stycken 90-talister. Äldsta laget i VM är USA med två 70-talister, 18 stycken 80-talister och bara tre spelare födda på 1990-talet. Här är snittåldern för de fyra äldsta, kvarvarande lagen:

England     27 år – 10 månader
Japan        28 – 3
Kanada      28 – 4
USA           29 – 5

Faktum är att fyra av de fem äldsta trupperna i VM är kvar. Det lag som är utslaget bland åldergängen är Sverige, som hade ett snitt på 27 år och 11 månader.

Tillbaka till de lag som är kvar i turneringen. Här är en guide till kvartsfinalerna:

Tyskland–Frankrike
I kväll 22.00
Odds: 55–45

Det här har förutsättningar att bli mästerskapets allra bästa match. Under det senaste 1,5 åren tycker jag att Tyskland och Frankrike har varit världens två bästa lag. Alltså drabbar Europas båda giganter samman minst en omgång för tidigt. Orsaken till det är som ni vet att Fifa inte lottade, utan placerade ut de toppseedade lagen för att ge Kanada lättast möjliga väg mot final.

Jag håller tyskorna som favoriter eftersom de har en vinnarkultur som Frankrike saknar. Fransyskorna har en tradition att vika ner sig när det närmar sig medaljmatcher, medan tyskorna ofta är bäst när det gäller.

Sportsligt känns det här annars som en vidöppen match, där jag kanske till och med skulle säga att fransyskorna borde ha en liten fördel om det bara var sportsliga kvaliteter som spelade in.

Sedan VM-mötet i gruppspelet för fyra år sedan – där Tyskland vann med 4–2 – har lagen mötts tre gånger. Det blev först två kryss, men sedan vann Frankrike på bortaplan i oktober med 2–0. Där visade de franska spelarna sig själva att de kan besegra tyskorna. En erfarenhet som skulle kunna bli otroligt viktig i mötet i Montreal.

https://www.youtube.com/watch?v=iJ7e9RU0SNE

Rent sportsligt borde även Tysklands långsamma mittbackar passa det smarta franska laget utmärkt, i varje fall om blixtsnabba Elodie Thomis spelar. Det förutsätter förstås att fransyskorna har modet och kylan att spela sig förbi den oftast så effektiva tyska förstapressen. Jag är övertygad om att de franska spelarna har kapaciteten att klara av det tyska presspelet – men är alltså osäker på om man klarar en annan typ av press.

Det enda man kan vara helt säker på här är att det kommer att bli otroligt intressant. Och kul. För det här kan vara en match att minnas i många år framöver.

USA–Kina
Natten mot lördag 01.30
Odds: 65–35

Här är USA klar favorit – trots att laget saknar viktiga pjäser som avstängda duon Lauren Holiday och Megan Rapinoe. Och trots att amerikanskorna inte har imponerat speciellt mycket i anfallsspelet. Senast mot Colombia var det amerikanska passningsspelet stundtals förbluffande dåligt.

Men USA besitter en makalös förmåga att ta sig vinnande genom den här typen av matcher. USA har alltid tagit medalj i VM. USA har dessutom vunnit 14 av de 15 senaste mötena med Kina – om jag har nu har hittat korrekt statistik. Senaste kinesiska segern kom 2003, sedan dess har USA 20 segrar och fyra kryss på 24 matcher.

Dock blev det 1–1 i lagens senaste möte – i Brasilien i vintras. Jag såg den matchen, en match USA ägde utan att skapa speciellt mycket. Kina var däremot effektivt när chansen dök upp.

Effektiviteten måste Kina ha med sig även till Ottawa. Defensivt känns kinesiskorna ännu stabilare nu, så känslan är att de skulle kunna hålla emot och bjuda USA på en riktigt tuff match. Men om Kina skulle lyckas vinna, då skulle det ändå vara en av VM-historiens största skrällar.

Japan–Australien
Lördag 22.00
Odds: 55–45

Det här är en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen. Då vann ju japanskorna, trots att mästerskapet låg utanför ordinarie Fifa-datum vilket gjorde att halva deras lag inte kunde vara med.

https://www.youtube.com/watch?v=bNjDym_JDfo

Det borde alltså vara upplagt för Japan nu. Men trots att Japan nu har alla sina spelare närvarande och trots att man spelat bättre och bättre i turneringen är känslan att Australien har närmat sig rejält det senaste året. The Matildas unga lag har dessutom kvaliteter som skulle skrämma mig lite om jag hade hetat Norio Sasaki.

För även om Japan måste räknas som knappa favoriter har jag en känsla av att Australien kan skrälla sig vidare ytterligare ett steg. Laget har redan gjort mer än någon kunnat förvänta sig och spelar numera utan press. Man nådde 2–2 mot japanskorna i gruppspelet i asiatiska mästerskapen ifjol och säger sig veta hur man skall göra för att döda ytorna för Sasakis lag.

Får Australien ligga på kontring känns laget hyperfarligt. Och även om Japan imponerade enormt i den första halvleken mot Holland var känslan där att det var holländskorna som lämnade alldeles för mycket tid och yta till de japanska mittfältarna. När Holland tajtade till laget efter paus såg plötsligt Japan betydligt mer mänskligt ut.

Kanada–England
Natten mot söndag 01.30
Odds: 51–49

Den sista kvartsfinalen är kanske den allra mest ovissa. Kanada och England har mött varandra flera gånger de senaste åren, och det blir nästan alltid jämna siffror. Senaste mötet var de båda lagens VM-genrep för knappt en månad sedan. Då vann Kanada med 1–0.

Det blev 2–0 till Kanada i det senaste mästerskapsmötet, kvartsfinalen i OS 2012 – även om England då spelade under namnet Storbritannien.

Utöver de här båda kanadensiska segrarna har det däremot varit uteslutande engelska segrar de senaste två åren. Lagen har faktiskt mötts fem gånger sedan mars 2013. Det har blivit följande resultatrad, med engelska siffrorna först: 1–0, 1–0, 2–0, 1–0 och då 0–1. De två senaste engelska segrarna har kommit i Cypern cup, den senaste i årets final.

Hittills i VM har inget av lagen imponerat speciellt mycket. England är i kvartsfinal för att man hade klart större effektivitet än Norge i åttondelen. Spelmässigt tycker jag att norskorna var det bättre laget.

Jag tycker faktiskt att England höll högre klass för ett halvår sedan, då jag såg dem som seriösa utmanare till de fyra toppnationerna. Spelet i VM har inte varit av den klassen, men känslan är ändå att laget blir bättre och bättre för varje match.

Kanada har levt på sin stabila defensiv. Man har bara släppt till nio avslut mot mål på fyra matcher – självklart en lysande bra siffra. Längst bak har man rutinerade målvakten Erin McLeod som har känts väldigt stabil och säker. Däremot har det inte funkat lika bra i offensiven. Kanada har faktiskt skjutit fler skott i målramen (fyra) än i mål (tre) – en prestation i sig.

Jag tycker ändå att Kanada får räknas som favoriter här, mest på grund av hemmaplansfördelen. Det lär vara fullsatt på BC Place i Vancouver och åskådarmassorna kommer att bära fram sitt hemmalag.

Sammanfattningsvis känns det alltså genomgående väldigt svårtippat i kvartsfinalerna. Även om jag är stor motståndare till hur Fifa riggade lottningen av de toppseedade lagen så får man ge Fifa för att de har lyckats få till fyra intressanta kvartsfinaler. Min gissning är att vi får följande semifinaler: USA–Tyskland och Kanada–Australien.

Drömmen om OS lever ett dygn till

Publicerad den av
1

Den svenska OS-drömmen lever i ytterligare ett dygn. Norge borde ha förstört den, men tog inte sina chanser. För sådana fanns det rätt många. Jag räknade inte jättenoga, men sex–sju stycken hade man innan England skapade sin första.

I det läget stod det 1–0 till Norge efter Solveig Gulbrandsen:s skarvnick på hörna. I det läget hade även Norge tvingats byta ut backklippan Trine Rönning – ett byte som blev dyrt för norskorna. I den andra halvleken var det virrigt bland de norska backarna, dessutom saknade uppspelen adress.

När England fick chansen i den andra halvleken small det. The Lionesses gjorde mål på sina två första målchanser och räddade kvar Pia Sundhage på posten som svensk förbundskapten ett tag till.

För att Sverige skall få spela OS-kval i vinter krävs det nu också att Japan slår ut Holland ut natten mot onsdag. I så fall väntar ett gruppspel om en plats mellan Sverige, Schweiz, Norge och Holland.

Riggad lottning, VM:s bästa målvakt och lite till

Publicerad den av
4

Då är man tillbaka hemma på svensk mark. Gårdagen var ett 18-timmarsdygn som jag bland annat spenderade i en tom utrikesterminal i Boston och med midnattssol på Island.

I dag hade jag tänkt hålla mig vaken för att anpassa mig till svensk tid. Det har väl gått så där. Den lunchlur jag tänkt skulle vara en timme blev fem…

Det om det. Sedan förra inlägget har vi fått fyra nya kvartsfinallag. Det enda som inte följer mitt tips är Kina, som slog ut Kamerun. Jag såg de 60 första minuterna av den matchen och kan väl bara konstatera att det var den organiserade defensivens seger över anfallsspelet. Jag tycker fortfarande att det fanns större och roligare fotbollskvaliteter i skrällgänget Kamerun, men de föll på bristande försvarsspel. Kina har varit stabilt. Man har ett hårt arbetande kollektiv samt en av VM:s bästa målvakter, Potsdamfyndet Wang Fei.

Kina har imponerat och visat sig starkare än jag trodde på förhand. Fast det är inte roligt att läsa att de verkar rucka på reglerna. Det är tv-reportern på Fox Julie Stewart-Binks som noterade hur avstängde coachen Hao Wei såg ut att coacha laget från läktaren. Jag såg också ett klipp på hur assisterande tränaren fick telefon, tolkade det som att det var precis innan halvtidsvilan. Tråkigt.

När jag nu har bänkat mig i tv-soffan för nattens matcher finns fortfarande hoppet om svenskt OS-spel. Fast överlever det natten? Vi måste alltså hoppas på England mot Norge.

Jag tror på norskorna mot ett England som har kvaliteter, men som inte riktigt fått bitarna att falla på plats hittills i VM.

Vinnaren i det heleuropeiska mötet ställs mot Kanada i kvartsfinalen. Jag berättade ju häromdagen om att VM-lottningen var tillrättalagd för Kanadas skull. I morse hakade Olof Lundh på min grej i Fotbollsmorgon. Det väckte känslor i Norge, mest för att Lundh uttryckte sig oklart. Det är ju inte för Norges skull som lottningen riggades.

Norskorna har ju bara haft lyckan att hamna i samma del av lottningsträdet som Kanada, något som gör att man får en bra väg till final – om man vinner i dag. Dock är det ju alltså Kanada som har fördelarna. Kanada får ju en mer vilodag än Norge/England. De senare skall dessutom resa tre tidszoner till Vancouver för matchen, medan Kanada redan är där.

I övrigt är både eftersnacket till Sveriges uttåg och diskussionen kring Pia Sundhage:s framtid hyperintressanta ämnen. Den senare pågår bland annat här på bloggen i kommentatorsfältet till mitt förra inlägg.
Eftersom Norge–England är igång hinner jag inte fördjupa mig i det här just nu. Men jag lovar att återkomma. Dagens debatt i media mellan Sundhage och EFD:s Linda Wijkström är ju värd att kommentera.

Innan jag sätter punkt här tänkte jag rekommendera ett läsvärt blogginlägg om läget i svensk damfotboll skrivet av Lisa Ek. Hon reagerade på den här krönikan från Simon Bank.

Så går det i åttondelsfinalerna

Publicerad den av
Svara

I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.

Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.

Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:

Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51

Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.

USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3

Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.

Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.

Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20

Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.

Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10

Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.

Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?

Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51

Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.

Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30

Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.

Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.

Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45

Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.

Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45

Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.

Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.

VM 2015: Lag 5–6, Medaljkandidater

Publicerad den av
2

Det är mindre än en vecka till VM-premiären och jag närmar mig de fyra riktiga guldkandidaterna i min genomgång av alla lag i årets VM-slutspel.

Det här är det femte inlägget, och det andra med de fem lag som jag anser höra hemma under rubriken medaljkandidater – alltså lag som knappast kommer att vinna, men som har chansen att ta sig upp på pallen.

Har du missat något av de fyra första inläggen i genomgången hittar du dem här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.

5) England
Världsrankning: 6 – landets högsta rankning någonsin.

England har historien mot sig. Laget har aldrig tagit sig längre än till kvartsfinal i ett VM-slutspel. Det har man inte i OS heller, fast det beror delvis på att England har aldrig fått vara med. Däremot spelade man med engelsk stomme som Storbritannien senast i London-OS – och åkte ut i kvartsfinal.

Till nästa års OS kommer dock inte Storbritannien att ställa upp. England ingår alltså inte i det europeiska OS-kvalet, vilket är en fördel för Sverige.

Historien till trots, vi kan vara framme vid det år då England får till det i ett världsomspännande mästerskap. Under förbundskapten Mark Sampson gjorde man ett mycket starkt 2014, där engelskorna kanske var det lag som tog störst steg framåt. Vi minns väl bland annat hur de krossade vårt landslag med 4–0 i augusti i fjol.

Även om man inte mött något av världens fem högst rankade lag i år har man inlett även året med stabilitet. Det blev exempelvis seger i Cypern cup efter finalseger mot Kanada med 1–0.

Dock fick Kanada som bekant revansch i genrepet häromdagen. Ett klipp därifrån finns nedan.

I årets VM har Lionesses, som det engelska landslaget kallas, fått en utmärkt lottning. Man möter Frankrike, Mexiko och Colombia i gruppen. Där blir man sämst tvåa. Skulle det bli favoritsegrar i alla grupper hamnar Frankrike, USA och Tyskland på samma halva i slutspelsträdet. Och England på den andra. Då skulle lejonhonorna få en gyllene chans att nå sin första VM-semifinal.

Den trupp Sampson har tagit ut är stark, dock utan riktiga superstjärnor. Frågetecknet finns på målvaktssidan. Jag tycker att de engelska målvakterna har vacklat i mästerskapen. I början av året tyckte jag det lutade åt att man skulle ge Siobhan Chamberlain förtroendet. Nu kanske valet ändå faller på rutinerade Karen Bardsley.

Backlinjen ser stabil ut med en god blandning av gammalt och nytt. På mittfältet är jag förtjust i spelskickliga Jordan Nobbs, som är en kreativ spelare. Lite oväntat var Nobbs dock bänkad i genrepet. Är hon tillbaka till premiären? Kreativ är även den ofta skadedrabbade, men enormt rutinerade kantspelaren Karen Carney. På den andra kanten är det troligt att forwarden Toni Duggan får chansen, eller väljer man att låta snabba Eniola Aluko storma fram till höger?

Duggans namn får för övrigt alltid mig att tänka på det drömmål som släckte Chelseas gulddrömmar i WSL i fjol:

Som forwards valde Sampson rutinerade duon Lianne Sanderson och Ellen White i genrepet. Sanderson är tillbaka från sin landslagsbojkott. Hösten 2010 förklarade starka Sanderson att hon vägrade att spela under den förra förbundskaptenen, Hope Powell. Sedan Sampson tagit över är Sanderson återigen tillgänglig för Lionesses – något som bör kunna bli ett lyft.

Jag tror att Sampson kommer att ge mycket speltid till den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor – kanske kan hon lyfta både laget och sig själv i sin mästerskapsdebut. Taylor har visat grym målform i landslaget det senaste året. England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.

6) Kanada
Världsrankning: 8 – har som bäst varit rankat som nummer 7.

Att placera Kanada så här högt är på många sätt en chansning. Den bygger på teorin att kanadensiskorna kommer att lyfta genom ett massivt hemmastöd. Nu är det ju så att hemmaplan också kan innebära tung press. Men känslan är att Kanadas fysiskt tunga lag kommer att orka springa ännu mer och tackla ännu hårdare inför fullsatta läktare.

Kanada är ett mycket svårspelat och målsnålt lag. Kollar man deras landskamper för i år är det jämna historier. På de senaste sju matcherna har det blivit totalt sju mål – Kanada har gjort fem av dem. Senast, i genrepet mot England, blev det 1–0:

Den spelare som kommer att bära landets tryck på sina axlar är Christine Sinclair. 2012 tyckte jag att hon var världens bästa spelare. Då gjorde hon sex mål och bar fram Kanada till OS-brons i London.
Men sedan dess har hennes målskytte bedarrat. Hon gjorde fyra mål under 2013 och i fjol satte hon bara ett landslagsmål på elva kamper.

Till arrangörslandets stora lycka har hon varit vassare i år och gjort fem mål hittills. Det innebär att Sinclair totalt står på 153 landslagsmål på 223 landskamper – en fantastisk prestation. Det ger ett snitt på 0,69 mål per match, klart bättre än exempelvis Lotta Schelin som har gjort 80 på 150 – vilket ger 0,53 som snitt.

Utöver Sinclair har Kanada riktigt tre duktiga målvakter i Erin McLeod, Stephanie Labbé och Karina LeBlanc. Sett till genrepet får den spänstiga före detta Dalsjöforsmålvakten McLeod förtroendet i VM. Men även Labbé och LeBlanc håller hög klass. Sådan bredd har man inte på någon annan position, men det finns mycket vilja och löpstyrka i laget. Fysiskt sett kommer man inte att vika ner sig.

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

En viktig spelare de senaste åren har varit kreativa Diana Matheson. Hon är nyligen  tillbaka från korsbandsskada och det finns ett frågetecken för formen. Mathesons kreativitet behövs för att avlasta Sinclair i speluppbyggnaden. Defensivt på mittfältet är fysiskt starka Desiree Scott otroligt viktig, hon är en av världens allra bästa bollvinnare.

I OS för tre år sedan valde coach John Herdman att dra tillbaka Sinclair något och låta Melissa Tancredi och Jonelle Filigno göra det defensiva jobbet åt superstjärnan. Jag gissar att det kan bli en liknande lösning nu, fast kanske att det istället blir Adriana Leon som backar upp Sinclair och Tancredi.

Kanadas lottning är utmärkt. Man har hamnat i grupp A, som man skall ta sig vidare ur – och helst vinna. Motståndare där är Kina, Nya Zeeland och Holland. Mötet Kanada–Nya Zeeland har för övrigt förutsättningar att bli VM:s allra mest fysiska drabbning.

Gruppvinnaren ställs mot en grupptrea i åttondelsfinal och sannolikt mot Norge/England i kvartsfinal. Vinner Kanada sin grupp har de alltså en klart rimlig chans att ta sig till semifinal.

Grupptvåan spelar åttondel mot tvåan i grupp C, vilket skulle kunna bli Schweiz. Eventuell kvartsfinal går mot segraren i Sveriges grupp, alltså sannolikt USA. Den vägen känns betydligt svårare, så Kanada gör nog bäst i att vinna sin grupp. Gör man det kan hemmapubliken och Sinclair lyfta laget riktigt långt.

Landskamper och seriefinaler

Publicerad den av
Svara

I dag är det exakt 100 dagar till VM-premiären och jag är tillbaka i vardagen efter två veckors semester.

Det har hänt en del sedan jag skrev mitt senaste riktiga inlägg. Landslaget har vunnit mot Finland, den svenska tävlingssäsongen har dragit igång och det har spelats seriefinaler i både Tyskland och Frankrike.

Jag befann mig oftast i internetskugga under min semester, vilket gör att jag inte har sett någon av matcherna. Från den svenska 3–0-segern i Finland har jag sett ett drygt fyra minuter långt sammandrag på huuhkaja.tv. Från de bilderna känns segersiffrorna helt i sin ordning. Eller, det känns som att det borde ha blivit ännu fler svenska mål.

Lite oroväckande var väl att finskorna hade lite väl många lägen i den första halvleken. Men som sagt, av ett fyra minuter långt klipp är det svårt att dra några större slutsatser. Det roligaste på klippet var väl att så få uppfattade att Nilla Fischer:s frispark till 3–0 gick in. Flera svenska spelare verkade ha nöjt sig med att bara få hörna i situationen…

Sedan Finlandsmatchen har förbundskapten Pia Sundhage även tagit ut sin trupp till Algarve cup. Att Antonia Göransson återigen finns med är glädjande. Göransson tillhör de svenska spelare som har allra störst potential och kan Sundhage få Vittsjöspelaren att nå sin toppnivå till sommaren blir Göransson väldigt nyttig i Kanada.

I Kanada möter vi ju USA, ett lag som vann med 1–0 i England häromveckan. Den amerikanska segern bärgades dock inte utan problem, den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor fick ju bland annat ett regelrätt kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside.

Alex Morgan nickade in segermålet. Det var hennes 50:e fullträff i 79:e landskampen. Bara två spelare har nått 50 mål i USA:s landslag snabbare än Morgan; Michelle Akers och Abby Wambach. Akers behövde bara 46 landskamper, medan Wambach nådde 50 mål efter 64 kamper.

Så till Frankrike. Där kan vi numera gratulera Lotta Schelin till ett nytt ligaguld. Jag har ju länge hävdat att Lyon är det lag i Europa, och kanske även i världen, som har klart högst högstanivå. När Lyon har en bra dag finns det inget lag som slår dem.

Seriefinalen mot PSG var en sådan dag. Eftersom inbördes möte gäller före målskillnad i D1 Feminine levde guldstriden i högsta grad innan toppmötet i Paris. Redan i halvtid var det avgjort. Och 4–0-segern är verkligen en maktdemonstration av Schelins lag.

Segern innebär alltså att Lyon är klara ligamästarinnor igen. Eller. De behöver vinna två av sina fyra sista matcher för att ta guld – något de garanterat kommer att göra. Så grattis till guldet.

Målen från seriefinalen finns på klippet nedan. Tre av målen är sevärda, jag tänker på Schelins snygga skarvnick, Elise Bussaglia:s läckra frispark och Lara Dickenmann:s härliga lobb:

Faktum är att den franska ligan i vinter har varit en tvåmatchliga, alltså det har bara varit två riktigt intressanta matcher. Att få till en jämnare serie blir en utmaning för fransk damfotboll. En tuff utmaning när man via Le Parisien läser att PSG har en säsongsbudget på 6,7 miljoner Euro och Lyon på 3,5 miljoner. Om det fortsatt kommer att vara den skillnaden på budgetar indikerar det att vi sannolikt snart har ett tronskifte i fransk damfotboll.

I tysk damfotboll sitter Wolfsburg kvar på tronen efter 0–0 mot Bayern München i helgens seriefinal. Båda lagen är obesegrade i ligan, men de två senaste veckornas vinnare är ändå Frankfurt som nu är ligatrea, med bara tre poäng upp till tvåan Bayern. Därmed är Frankfurt i högsta grad tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna. Med full poäng på de sista sju omgångarna kan man till och med vinna guldet, men då behövs sannolikt alltså full poäng.

Mer Frankrike–USA – och en framåtblick

Publicerad den av
1

Nu har även US Soccer lagt upp ett klipp från gårdagens stormatch. På det kan man se att USA inte var ofarligt i sina kontringar, utan att amerikanskorna trots allt skapade ganska många riktigt hyfsade lägen.

Framför allt var det comebackande Alex Morgan som sprang till sig chanserna. Kanske var det ringrosten som gjorde att hon missade mål de flesta gångerna.
Det amerikanska klippet visar ju dock även att Frankrike skapade ännu fler kanonchanser än amerikanskorna, och att den franska segern mycket väl kunde ha blivit ännu större än två mål:

Det är inte bara VM-länder som är igång och spelar landskamper. Skottland besegrade Nordirland med 4–0 på bortaplan i helgen.
Där gjorde Vittsjös Jane Ross två av målen, det första och det sista. Däremellan hann även Caroline Weir bli tvåmålsskytt. Se målen här:

De kommande två veckorna kommer jag att befinna mig en bra bit ifrån min dator, med följd att det riskerar att bli begränsat med bloggande under den tiden. Tyvärr är det en period där det spelas både ett antal intressanta landskamper och ett gäng spännande klubbmatcher. När det gäller landskamper tänker jag främst på Finland–Sverige och Nya Zeeland–Australien på torsdag samt England–USA på fredag.

Det är även en period där den svenska tävlingssäsongen tjuvstartar. På söndag spelas ju nämligen hyperintressanta cupmötet Göteborg–Rosengård på Valhalla.

På söndag återstartar även Frauen-Bundesliga efter vinteruppehållet. Och den tyska ligan rivstartar verkligen. På söndag väntar utmanarmötet mellan fyran Frankfurt och trean Turbine Potsdam, en måstematch för båda lagen om de skall ha rimliga chanser att kvala in till höstens Champions League. Det mötet sänds på DFB-tv klockan 11.00. Nästa söndag, den 22 februari 14.00, är det sedan seriefinal mellan de båda obesegrade lagen Bayern München och Wolfsburg. En hyperintressant match som förstås också går att se på DFB-tv.

Dagen innan den tyska seriefinalen är det dessutom fransk seriefinal. Klockan 21.00 lördagen den 21 februari tar nämligen PSG emot Lyon i en hysteriskt prestigeladdad drabbning. Skall PSG kunna vinna D1 Feminine är seger mot Lyon ett absolut måste. Vi hörs.

Kelly Smith slutar i landslaget

Publicerad den av
Svara

Dagens stora nyhet i damfotbollsvärlden är att Englands affischnamn de senaste tio åren, Kelly Smith, slutar i landslaget.

Smith slutar på 117 landskamper och 46 mål, en notering hon nått trots att hon ju har varit oerhört skadeförföljd och bara spelat sporadiskt i landslaget på senare år. Men man trodde ju att hon skulle försöka sig på att vara med i Kanada i sommar. Nu blir det inte så, något jag tycker är väldigt tråkigt, för en skadefri och fulltränad Kelly Smith är ju en otroligt sevärd spelare. En av världens bästa.

Trots dagens besked ser jag ett allt starkare England som en given utmanare om medaljerna i sommarens mästerskap. I nuläget håller jag dem exempelvis som starkare än vårt eget lag.

* Göteborg har bjudit in isländska Arna Sif Asgrimsdottir för en veckas provträning, enligt den här artikeln.

* Här är ett klipp med helgens mål från den franska ligan, alltså bland annat två fullträffar från Sofia Jakobsson:

* Slutligen så vet jag att man sätter sig själv på väldigt höga hästar när man hugger mot andras tillkortakommanden. Men jag kan inte låta bli att le åt damfotboll.com:s artikel om irländska Stephanie Roche.
Den har rubriken ”Nu vet världen vem Stephanie Roche är”. Fast vilket land hon kommer från har världen tydligen inte koll på, för hon placeras genom hela texten i grannlandet Nordirland. God natt.

Storpublik och räddningar på mållinjen

Publicerad den av
2

Kamperna om de två sista VM-platserna lever. I den europeiska var Italien effektivt och gjorde mål på sitt enda avslut mot mål. Det första playoffmötet med Holland i Den Haag slutade 1–1 och jag får skriva om mina odds inför torsdagens retur.

Jag såg delar av matchen och upplevde det som att holländskorna spelmässigt var ungefär så mycket bättre som jag hade trott att de skulle vara. Men Italien försvarade sig uppoffrande och var farligt i kontringarna. Höjdpunkter finns på det här klippet:

Personligen är jag som ni som följer den här bloggen säkert märkt för länge sedan förtjust i smarta spelare. För mig är den lilla riktningsförändring i löpningen som Vivianne Miedema gör vid 1–1-målet riktigt fotbollsgodis. Även om Miedema naturligtvis också har en hel del tur i aktuell situation skulle jag säga att det är just den smarta löpningen som leder till målet.
Med mer flyt kunde för övrigt Miedema ha gjort ett par mål till. Två gånger räddades hennes avslut på mållinjen av utespelare.

Inför lördagens match hade jag 75–25 i holländsk favör. Nu har Italien förbättrat sitt sin position rejält. När det är avspark på torsdag 20.30 i Verona är det ju italienskorna som har VM-platsen. Jag tror ändå fortsatt på Holland. Fast nu är oddsen nere i 51–49.

Publiksiffran från Den Haag var för övrigt fina 13109 åskådare.

Italien hade ju ett par räddningar på mållinjen mot Holland. Frågan är dock om inte årets räddning på mållinjen gjordes av Nya Zeelands Abby Erceg mot Frankrike i lördags. Eugenie Le Sommer:s avslut är spektakulärt, och Jenaspelaren Ercegs räddning fantastisk.
Le Sommer gjorde ändå ett vackert mål och fransyskorna vann med 2–1 inför 9300 åskådare i Laval. Höjdpunkter ser du här:

Ända sedan jag såg Nya Zeelands Erin Nayler i U20-VM 2012 har jag känt att hon kan ha potential att bli en världsmålvakt. Det här klippet ändrar inte den uppfattningen.

Slutligen till England–Tyskland på Wembley. Det blev inte 55000 åskådare som det var sagt, men 45619 är ju rätt bra det också…

Rekordpubliken fick se tyskorna ta en säker 3–0-seger. Det var 3–0 redan i halvtid. Jag kan inte säga att jag tittade koncentrerat på matchen. Det lilla jag såg upplevde jag att matchbilden ändå var jämnare än vad siffrorna visar.

Slutligen lite klubbfotboll. 2014 års japanska mästarinnor heter Urawa Red Diamonds. De vann titeln trots att man föll med 1–0 hemma mot Albirex Niigata i sista omgången.

De 5976 åskådarna i Saitama fick alltså ändå vara med om guldfest då Urawa Reds vann Nadeshiko League genom sex måls bättre målskillnad än tvåan NTV Beleza.

Megumi Takase

Megumi Takase

Ligans publiksnitt stannade på strax under 1600 åskådare, en sänkning med 15 procent mot ifjol.

Skyttedrottning blev Megumi Takase från de senaste årens storklubb Inac Kobe Leonessa. De slutade sexa, vilket måste ha varit en stor missräkning. Noterbart är att legendaren Homare Sawa prisades i sista omgången för att ha passerat 300 japanska ligamatcher. Det är många för en utespelare, men inte lika många som vår svenska långkörare Therese Sjögran som ju spelat 329 matcher i damallsvenskan.

I morgon blir det VM-fest

Publicerad den av
1

I morgon skall och kommer Sverige kvala in till VM. Förbundet har i kväll meddelat att 8600 biljetter är sålda och bokade. Kul. Det finns med andra ord förutsättningar att bli en riktig fest i Göteborg.

Jag är alltså övertygad om att vi kommer att klara kvalet. Det innebär inte att jag underskattar Skottland. Det är ett bra lag vi möter, fast lite ojämnt. Topparna är höga i form av Kim Little och Lisa Evans. Little är en av världens allra hetaste spelare och blev nyligen utnämnd till bästa spelaren i den amerikanska proffsligan NWSL – där hon också vann skytteligan.

Little är en spelartyp som saknas i det svenska laget. En offensiv speluppläggare och poängspelare. Hade hon varit svensk hade vi haft ett lag som på allvar utmanat om VM-guldet. Nu utmanar vi i första hand om medaljer.
Dock skall det direkt konstateras att Little oftast får spela en mer defensiv roll i det skotska landslaget än hon gjort i Seattle i NWSL. Hennes uppgift i morgon blir i första hand att vinna bollar på mitten och sedan försöka förse smarta djupledslöparen Evans med rätt bollar.

För svensk del gäller det att i första hand stoppa just Little och Evans. Det är de som ser till att bollarna hamnar i straffområdet. Och väl där är Vittsjös Jane Ross ett livsfarligt vapen.

När det gäller det svenska laget upplever jag att vi är sämre i år än ifjol. Pia Sundhage har trampat vatten ett tag med sitt lagbygge. Men laget har ändå hela tiden gjort vad som behövts. Och att vi skulle släppa in tre mål på hemmaplan i morgon – det känns inte troligt.

För det är ju så att Sverige går till VM vid seger eller oavgjort. Dessutom går vi till VM vid uddamålsförlust eller förlust med 2–0. Skotskorna måste alltså göra minst tre mål på Gamla Ullevi i morgon.
De måste alltså förr eller senare kliva upp och chansa. Det låter som ett drömscenario för Lotta Schelin.

Det är för övrigt bara Sverige eller Skottland som kommer att säkra sin VM-biljett i morgon. Förloraren får kvala vidare i ett playoff där även Italien säkrat sin plats.
Sverige–Skottland är alltså morgondagens stora match i Europa. I övrigt är det kampen om de två sista playoffplatserna som är mest intressant.

Så här är läget i Europas kval, grupp för grupp, dessutom är alla ”levande” matcher medskrivna:

Grupp 1:
Tyskland klart för VM.
Här möts Slovenien och Slovakien i en match som avgör vilket lag som blir sist i gruppen. Ryssland är klar grupptvåa, och har sex poäng och fyra plusmål mot båda de potentiella jumbolagen. Men ryskorna har dålig målskillnad och behöver ösa in mål i Kroatien för att kunna ta en playoffplats på egen hand. Troligt är att man tvingas hoppas på fransk seger mot Finland och kryss mellan Ukraina och Wales.
I morgon: Kroatien–Ryssland

Grupp 2:
Spanien klart för VM.
Italien klar grupptvåa, och har säkrat sin playoffplats. Italienskorna är klara eftersom de bara har kvar att möta redan klara gruppjumbon Makedonien. När de sju grupptvåorna jämförs kommer resultaten mot respektive gruppjumbo att räknas bort. En italiensk förlust i morgon kommer således inte att påverka. Och i de matcher som räknas in i jämförelsen har Italien tagit 19 poäng. Det räcker gott och väl för fortsatt kvalspel.

Grupp 3:
Schweiz klart för VM.
Danmark är klar grupptvåa. Men det krävs ett mirakel för att de skall kunna kvala in.
I morgon: Danmark–Israel

Grupp 4:
Sverige och Skottland möts alltså i en avgörande gruppfinal. Vinnaren till VM, förloraren spelar playoff.
I morgon 18.00: Sverige–Skottland. Tv-sänd på Tv12.

Grupp 5:
Norge klart för VM.
Holland klar grupptvåa, och i princip klart för playoff eftersom man har så bra målskillnad. Det är inte klart vilket lag som blir sist och räknas bort, men Holland har tagit sex poäng och gjort 13 plusmål vardera på kandidaterna Albanien och Grekland.
I morgon: Norge–Holland

Grupp 6:
England klart för VM.
Här gör Ukraina och Wales upp i en helt avgörande match om andraplatsen. Första mötet mellan nationerna slutade 1–1, så segraren tar andraplatsen och har en bra chans att få spela playoff.
I morgon: Ukraina–Wales

Grupp 7:
Frankrike klart för VM.
Österrike eller Finland tar andraplatsen. Bara ett mirakel kan ta Österrike till playoff. För finskorna gäller att man minst måste ta poäng i Frankrike för att få spela playoff. Troligen krävs det till och med seger. Blir tufft.
I morgon: Österrike–Kazakstan och Frankrike–Finland

Så här ser tabellen ut i kampen om de två sista playoffplatserna. Fördel Holland och Ukraina/Wales alltså:

Holland       +22       16
Finland         +8       15
Ukraina      +14       13
Wales          +3       13
Ryssland      –5       13
Danmark      +7       12
Österrike      +4       12