För länge sedan lovade jag ju att lägga upp lite bilder på både Sveriges och USA:s landslag, från Algarve cup.
Jag är inte alltid snabb, men jag brukar hålla vad jag lovar – till slut. Så här är ett bildspel med 33 bilder på det svenska laget, håll till godo.
Såg ni att Thomas Dennerby sa att han redan var säker på 15 OS-spelare i samband med lottningen häromdagen?
Jag har klurat lite på vilka 15 det kan handla om, och här är listan:
Målvakter
1) Hedvig Lindahl
2) Sofia Lundgren
Backar
3) Charlotte Rohlin
4) Stina Segerström
5) Sara Thunebro
6) Annica Svensson
7) Linda Sembrant
8) ????
Mittfältare
9) Nilla Fischer
10) Caroline Seger
11) Lisa Dahlkvist
12) Therese Sjögran
13) Sofia Jakobsson
14) Antonia Göransson
15) Marie Hammarström
16) ????
Forwards
17) Lotta Schelin
18) ????
Den öppna backplatsen går till Emma Berglund eller Sara Larsson. Lina Nilsson tror jag däremot inte får plats i truppen, inte heller formstarka Malin Levenstad.
Mittfältsplatsen går till Johanna Almgren, Kosovare Asllani eller Louise Fors. Med tanke på sina landslagsinsatser under våren är Almgren favorit, om hon är frisk i sitt knä.
Slutligen går forwardsplatsen till Madelaine Edlund eller Jessica Landström.
Eftersom en OS-trupp bara får innehålla 16 utespelare är det rimligt att grunda med att ta ut sina tio startspelare. Sedan är det viktigt att ha sex reserver med kapacitet att spela på flera olika platser. Det är också tydligt hur Dennerby har testat olika spelares användbarhet på olika positioner under våren.
Hur tänker han då? Jo, det räcker att ha med två utpräglade forwards eftersom Sofia Jakobsson är ett utmärkt alternativ på topp i 4-2-3-1-uppställningen. Och det räcker med sex backar eftersom Marie Hammarström kan vikariera som vänsterback. Både Berglund och Larsson har också visat att de fixar ytterbacksjobbet. Således får han råd att ta med åtta mittfältare.
Tänker Dennerby rätt? Och tänker jag rätt? Kom gärna med synpunkter.
I två omgångar har jag gått igenom lagen i damallsvenskan. Först i analysform den 19 december, och sedan tippade jag serien den 16 februari utifrån hur läget var då.
Nu har det blivit dags att avge mitt definitiva tips. Och eftersom det har hänt en hel del på spelarfronten sedan mitten av februari så blir det några omkastningar från det tipset.
Jag har hela tiden haft Linköping som guldfavorit, och hade inte tänkt ändra det. Men efter Linda Sällström.s korsbandskada i torsdags har jag funderat igenom saken noggrant.
Vad jag kom fram till? Lugn, det kommer i ett senare inlägg. För här nöjer jag mig med att redovisa lag sju till och med tolv.
Och det är ganska svårtippat i år. Jag ser tre grupperingar: guldstriden, mittenlagen och bottenstriden. Grupperna innehåller fyra, fem respektive tre lag.
I bottenstriden placerar jag Vittsjö ovanför nedflyttningsstrecket. Det är inte något tips jag skulle satsa hus och hem på, utan mer en känsla. Om den känslan är rätt eller inte får vi se om sju månader.
Bland mittenlagen placerades Umeå högst på den damallsvenska upptaktsträffen i tisdags. Jag placerar dem som nia, fyra placeringar sämre än majoriteten av expertisen. Vem/vilka får rätt?
Här är mina lag sju till tolv:
7) KIF Örebro
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin. Samt skadade Jennie Wecksell.
* Örebro har ett starkt försvar med Sara Larsson, ett fint mittfält med Marie Hammarström och ett vasst anfall med Sanna Talonen och Sarah Michael.
Kif kommer säkert att vara ett lika starkt och stabilt lag som ifjol.
Men eftersom konkurrensen är tuffare i år innebär det att Kif efter tre raka platser på tabellens övre hälft åter trillar ner på den sjundeplats man belade både 2007 och 2008.
8) Piteå IF
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
* Det här tipset är en liten chansning. För det är mycket nytt i Piteå, något som gör laget svårtippat.
Men under försäsongen har Hanna Pettersson visat att målsinnet är bevarat, och jag tror att hon kan lyfta laget ett par platser jämfört med ifjol. För målskyttet var en akilleshäl ifjol.
Apropå lyft är publikstödet i Piteå ett lyft både för laget och för allsvenskan som helhet. Och nu när biljettpriset har sänkts från 150 till 120 kronor kommer säkert Piteå behålla sin plats i toppen av publikligan.
9) Umeå IK
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
* Defensivt kommer Emma Berglund att hålla ihop laget. Men offensivt? Jag har tidigare konstaterat att tappet av trion Bachmann/Pettersson/Jakobsson kostar laget 29 av fjolårets 45 mål.
Även om Lina Hurtig är Sveriges bästa spelare född 1995, och säkert kommer att göra ett par mål så fyller hon knappast luckan från ens en av de tre flyktade stjärnorna. Jag tror att UIK gör årets ras i allsvenskan.
Jag tror dessutom att de gör årets ras i publikligan. Jag läste att någon i klubbledningen trodde att fjolårets uppsving berodde på att de hade tagit in fler egna, unga spelare i truppen. Jag tror att det berodde på att laget var framgångsrikt.
Men visst, kanske kan Marta:s besök på Gammliavallen (ja, jag vet att den numera heter T3 Arena, men föredrar det äldre namnet) rädda laget i publikligan. Men jag ser ingen som kan lyfta laget sportsligt. Ser jag fel?
10) Vittsjö GIK
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts, Danesha Adams, Ifeoma Dieke, Emma Kullberg och Emma Sjödahl.
Ut: Krista Pace.
* Det här är lite ett tips mot bättre vetande. Jag såg Vittsjö förra helgen, och blev inte ett dugg imponerad. Det var minst sagt virrigt bakåt. Men till det lag jag såg kommer två starka backar, Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher samt Nya Zeeländska landslagsmittfältaren Kirsty Yallop.
Och man har ju redan en duktig målvakt i Loes Geurts och en stabil back i talangfulla Emma Kullberg. Får man bara ihop det tillräckligt snabbt borde det innebära defensiv stabilitet av allsvensk klass.
Då kan man ligga lågt i planen och kontra på trion Johanna Andersson, Danesha Adams och Sofie Andersson. Den sistnämnda gjorde 34 mål i fjol och hävdade på upptaktsträffen tidigare i veckan att självförtroendet är större än någonsin förr.
Jag tycker att det är kul om någon nykomling hänger kvar, och placerar därmed Vittsjö ovanför nedflyttningsstrecket. Fast jag kan inte säga att jag känner mig säker på att sätta det här tipset…
11) Djurgårdens IF DFF
In: Annika Kukkonen, Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom. Och till sommaren, Jessica Landström.
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
* Jag tippade ut Djurgården redan i fjol. Då hade jag väldigt fel, för de var aldrig nära nedflyttning.
Nu gör jag det igen, trots att jag är medveten om att startelvan är stark. Men truppen är tunn, och jag tror att det blir Djurgårdens fall.
Risken är att läget är väldigt mörkt när Jessica Landström anländer till sommaren. Fram tills dess ligger Stockholmsklubbens hopp på Madeleine Stegius och Mia Jalkerud:s axlar. Fixar duon det?
Nej, jag tror ju inte det.
12) AIK Fotboll Damer
In: Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
* Jag tycker inte om att tippa ut nykomlingar direkt. Men AIK ger mig inget val.
Värvningarna håller helt enkelt inte tillräckligt hög klass. Den mest namnkunniga, amerikanskan Kacey White sprack som bekant.
Sussie Nilsson minns jag från tiden i Byttorp som en mycket talangfull målvakt. Jag tror att hon håller på allsvensk nivå, men hon kan inte göra underverk. Och underverk krävs om AIK skall hänga kvar med den här truppen.
Jag har båda kvällstidningarnas fotbollsbilagor liggande framför mig på vardagsrumsbordet. Jag har inte hunnit läsa någon av dem på något mer koncentrerat sätt, utan har mest bläddrat igenom dem.
Under genombläddringen har jag dock noterat att Aftonbladet ägnar damallsvenskan elva sidor, medan Expressen bara har sex.
Och som professionell felsökare upptäckte jag direkt att Expressen fått in en porträttbild på Christen Press, där de skriver om Ingrid Wells. Och att Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson kallas Sofia Andersson.
Fast tyvärr är de felen lätta att nonchalera när man jämför med hur det ser ut i Aftonbladets bilaga. Där är det förstås betygsättningen av alla spelare som först har fångat min uppmärksamhet.
Den spontana känslan när jag såg uppslaget var förstås väldigt positiv. För en sådan genomgång är ju bra för damfotbollen. Eller, hade varit bra – om den hade varit utförd av experter.
Men det är den inte. Tvärtom.
Nu skall jag direkt erkänna att jag själv också skulle vara chanslös på att sätta rättvisa betyg på samtliga damallsvenskan spelare. Chanslös. För det behövs personer, som ser alla lag väldigt ofta för att göra en rättvis bedömning av hela trupperna.
Nu håller bedömningen verkligen inte den landslagsklass som betyget fem skall vara värt.
För enligt Aftonbladet håller exempelvis inte Nilla Fischer (en fyra i betyg), Lisa Dahlkvist (fyra), Marie Hammarström (trea), Charlotte Rohlin (fyra) eller Stina Segerström (trea) landslagsklass. Det gör inte heller en av världens bästa spelare – Ramona Bachmann (fyra).
Fast det där är ändå inte de värsta övertrampen. Mer om det nedan.
Först är här betygsskalan som den är förklarad i bilagan:
5 – Landslagsklass
4 – Mycket bra allsvensk klass
3 – Bra allsvensk klass
2 – Godkänd
1 – Underkänd eller oprövad
Jag antar att det är samma skala som gäller för herrarnas allsvenska i bilagan. Problemet är att damallsvenskan ligger på en väldigt mycket högre nivå än herrarnas. Det vimlar av internationella stjärnor, och landslagsspelare i damernas serie. Det kan man knappast säga om herrarnas allsvenska – som jag dock trots det också tycker om.
När jag ifjol inför seriestart gjorde en jämförelse för BT noterade jag att spelarna i herrarnas allsvenska tillsammans hade gjort 921 kamper. Vilket innebär 57 per lag.
I damernas allsvenska var samma siffra 2687 landskamper, motsvarande 224 per lag. Och medan herrarnas kamper i väldigt stor utsträckning handlade om matcher från landslagets årliga januariturné så innehöll damallsvenskan spelare från många av världens allra bästa landslag.
I år är damallsvenskan ännu bättre, och ännu mer välmeriterad. Men enligt Aftonbladet är det bara fem spelare som faktiskt håller landslagsklass, nämligen: Therese Sjögran, Caroline Seger, Vero Boquete, Marta och Manon Melis.
Vilka är då de sämsta betygen?
* Idag får man nog säga att allra sämst är ettan på Marina Pettersson Engström i Kif Örebro. Hon fick nämligen under dagen en landslagsplats till lördagens Kanadamatch sedan Annica Svensson tvingats lämna återbud.
Pettersson Engström spelade från start mot just Kanada i Phoenix, Arizona den 22 november i fjol. Sannolikt gjorde hon en genomusel insats, eftersom hon anses hålla underkänd allsvensk kvalitet. För oprövad kan man väl inte anses vara om man är med i landslaget, och har över 100 allsvenska matcher på meritlistan?
* En annan kandidat till allra sämsta betyg är ettan på LdB FC Malmös långtidsskadade, 49-faldiga danska landslagsspelare Christina Öyangen Örntoft.
Och här är några fler högst udda betyg:
* 2 på Christen Press, årets nykomling i WPS 2011.
* 1 på Tilda Heimersson, Linköpingstalangen var aktuell för A-landslaget innan hon skadade sig i fjol.
* 2 på Mariann Gajhede Knudsen – som gjort över 60 A-landskamper för Danmark.
* 1 på Emma Wilhelmsson, som gjort 33 matcher från start under de två guldsäsongerna i Malmö.
* 2 på Faith Ikidi, OS- och VM-spelare för Nigeria som sannolikt platsat i alla damallsvenska backlinjer.
Listan kunde ha gjorts så väldigt mycket längre, men det tjänar inget till. Jag antar att budskapet redan har nått fram. Eller?
Förbundskapten Thomas Dennerby tog just ut sin 18 spelare stora trupp till landskampen mot Kanada den 31 mars. Och skrällen är att Jessica Landström inte finns med. Och petningen är inte alls kommenterad på förbundets hemsida. Mer om det senare.
Den insatte vet att 18 spelare är precis den storlek på trupp som Dennerby får nominera till OS. Alltså är de här spelarna de som hade spelat OS, om truppen hade fastställts idag.
Från den 21 spelare stora truppen till Algarve Cup är fyra spelare borta, och en nygammal har tillkommit – Malmöbacken Lina Nilsson. Hon får således en ny chans att visa Dennerby att hon är en OS-kandidat. Men i nuläget är hon bara reserv för skadade Sara Larsson och Emma Berglund. För så här säger Dennerby om Nilsson enligt förbundets hemsida:
”Emma Berglund är inte tillgänglig på grund av fotledsstukning och här välkomnar vi Lina Nilsson välkommen åter till landslaget”
Berglund är alltså borta från Algarvetruppen. Det är som väntat också målvakten Kristin Hammarström – trots att hon var ensam om att inte släppa in några spelmål i Portugal. Däremot släppte hon en straff mot Island. Petningen var ändå väntad eftersom Dennerby länge sett Göteborgskeepern som sitt tredjeval. Men jag såg Sofia Lundgren mot Tyskland och Hedvig Lindahl mot USA – och det är väl synd att säga att någon av dem imponerade.
Skrällen i truppen är ju ändå att Frankfurtproffset Jessica Landström inte längre platsar. Personligen tycker jag inte att det är ett felaktigt beslut, för jag har länge haft synpunkter på att hon har en alldeles för dålig förstatouch för att klara den bollmottagarroll som hon brukar ha i landslaget. Och att det i nya spelsystemet 4-2-3-1 är väldigt svårt att hitta en plats för Landström.
Men jag är ändå förvånad, dels för att hon ändå var bästa målgörare för Sverige under 2011, och för att hon verkat vara given i Dennerbys trupp. Och jag trodde nog att hon stod före Madelaine Edlund i kön.
Där hade jag tydligen fel.
Slutligen är Kristianstads Susanne Moberg också petad från Algarvetruppen. Det var däremot mer väntat, då Moberg fick minst speltid i Portugal.
Här är hela Kanadatruppen:
Målvakter:
Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö), Sara Thunebro (Frankfurt) och Lina Nilsson (Malmö).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö) och Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö) och Lotta Schelin (Lyon).
Danstruppen är ganska väl samtränad
Minns ni logobitombo, den franska dans som på något sätt personifierade VM-succén i somras?
Här kommer en påminnelse. Själv hade jag missat det här underbara klippet från Borås Arenas spelargång den 23 juli ifjol, efter den damallsvenska matchen Dalsjöfors-Kif Örebro.
Men det är inte för sent att njuta av hur bronshjältinnan Marie Hammarström håller logobitombo-kurs med bollkajsorna. För visst är det ett helt fantastiskt klipp?
Och man undrar om Zlatan Ibrahimovic eller vem som helst i övrigt i herrlandslag hade kunnat tänka sig att göra något liknande. Knappast va…
Tack Alf Mölleryd för klippet. Och tack Daniel för att du tipsade om det på twitter.
* Jag skrev ju om korsbandsskador i mitt förra inlägg. Det har haglat sådana den senaste tiden. Även Jennie Wecksell (Kif Örebro) och Petronella Ekroth (Jitex) är drabbade. Hoppas det inte är någon trend, för det räcker nu…
Wecksell och Ekroth får följa sina lag från läktaren en lång tid. Bland annat idag, då båda lagen har intressanta träningsmatcher.
Följande matcher spelas i morgon med damallsvenska lag inblandade:
Kif Örebro-Djurgården
Bollstanäs-Piteå
Jitex-Vittsjö
Fortuna Hjörring-Linköping
Umeå-Sunnanå
* Idag har Tyresö FF vunnit med 2–1 mot norska Arna-Björnar i Turkiet. Som så många gånger förr erbjuder inte Tyresö någon som helst matchrapport på sin hemsida, så några målskyttar har jag inte.
Däremot finns en rapport på norskornas hemsida. Bra jobbat.
Som ni säkert minns har jag redan öst kritik över de damallsvenska klubbarnas hemsidor. Efter det hörde Kif Örebros hemsidesredaktion av sig och bad om tips. Bra. De tillhör de klubbar som vill något med sin hemsida.
* Internationellt spelas den mest spännande matchen i Tyskland. Där är det toppmöte i Frauen-Bundesliga mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg klockan 13.00 på söndag. Hos Potsdam är landslagsbacken Tabea Kemme borta. Hon föll illa efter en nickduell med Sofia Jakobsson i onsdagens Champions Leaguemöte, och blir borta ett par månader på grund av en skulderskada. Öppnar det för Alex Singer i Potsdams backlinje?
Läste igår på Svenska Fotbollförbundets hemsida att Caroline Seger är tänkt att vara den offensiva spetsen på Sveriges mittfält i den nya 4-2-3-1-uppställningen.
Det står så här i den enda texten om Algarve cup på www.svenskfotboll.se:
”Caroline Seger är en av nyckelspelarna i Sveriges nya uppställning 4–2–3–1. Tyresöspelaren ska ha den offensiva centrala rollen på mittfältet.”
Det är inte utan att man blir lite lätt överraskad när man noterar att det är Therese Sjögran som skall spela i aktuell roll idag, medan Seger spelar som defensiv innermittfältare.
Fast sett till Sveriges offensiva spel är jag positiv till dagens uppställning. Sjögran kommer garanterat att ha en högre utgångsposition än vad Seger skulle ha haft.
Intressant också att Emma Berglund placeras som högerback. Thomas Dennerbys Algarvetrupp är som som bekant fattig på ytterbackar. Att Berglund var tänkt på kanten var dock en överraskning för mig.
Här är Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Caroline Seger, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Avspark är nu 16.00.
Den 19 december gjorde jag en analys över läget i damallsvenskans silly season. Jag höll på att uppdatera inlägget i en dryg månad.
Då byggde jag inlägget på fjolårets placeringar. Nu är det dags att placera lagen i den ordning jag känner att de hamnar i år.
Sedan Linköping idag presenterat Manon Melis som sitt senaste nyförvärv blir de min nya guldfavorit. Truppen känns väldigt välbalanserad, och faktum är att jag tror att LFC mycket väl kan vinna även om Tyresö har fått hit Marta.
I botten är det dödstråkigt att tippa ut nykomlingarna. Men jag känner att det är ofrånkomligt i nuläget. Varken AIK eller Vittsjö har tillräckligt bra nyförvärv för att det skall gå att lyfta dem över nedflyttningsstrecket ens i ett tips.
Så här skulle alltså 2012 års allsvenska sluta, om den spelades med de trupper som klubbarna har just idag:
1) Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg, Lisa Klinga, Ida Brännström, Hanne Gråhns och Dafina Memedov.
In: Manon Melis, Lisa De Vanna, Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har fyllt truppen efter att ha gjort en vansinnigt stark silly season. Defensiven var stark redan i fjol – med bara 22 insläppta. Den blir ännu bättre med Nilla Fischer framför den starka backlinjen där Charlotte Rohlin agerar general.
Problemet ifjol var den offensiva uddlösheten. Den har man åtgärdat genom att skaffa blixtsnabba Lisa De Vanna, måldrottningen Manon Melis och talangfulla Emma Lundh. Sedan tidigare fanns Louise Fors och Linda Sällström i truppen. Att ställas mot LFC blir en mardröm för alla allsvenska försvar.
2) Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt, Sofie Persson, Madeleine Stegius och Mathilda Hagman. Samt Josefine Öqvist.
In: Marta Viera da Silva, Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Lisa Klinga och Jessica Höglander.
* Har dominerat den här silly season-säsongen, och kommer förstås att vara majoritetens guldfavorit.
Vero Boquete och Marta kommer att göra Tyresö sylvasst framåt, och Caroline Seger/Lisa Dahlkvist allsvenskans bästa centrala mittfält. Med Marta blir inte längre tappet av Jossan någon avgörande faktor.
Men svagheten finns bakåt. Jag var aldrig imponerad av Tyresös försvar ifjol. Och snabbheten där har inte förbättrats med Linda Sembrant:s inmarsch.
Jag tror således att Tyresö missar guldet på en för seg backlinje.
3) LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann, Kathrin Schmidt och Anna Welin.
* Jag har konstaterat att Ramona Bachmann och Kathrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och Anja Mittag ser till att målproduktionen hålls på hög nivå, trots att Melis har lämnat.
Men försvaret? Varför har det inte förstärkts? Under hösten var det svajigt. Och utan defensiv trygghet riskerar mästarinnorna att hamna utanför den absoluta guldstriden.
4) Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Anita Asante, Christen Press, Ingrid Wells, Mimmi Löfwenius och Louise Högrell.
* Till slut är känslan att GFC fått ihop ett lag som är minst lika starkt som ifjol. Det hindrar inte att de fortfarande på flera sätt är stora förlorare under damallsvenskans silly season. Mest för att Tyresö och LFC har blivit väldigt mycket starkare.
Men även för att man tappat lagets ryggrad från i fjol – det starka, centrala mittfältet med Dala/Stensland/Sembrant. Visst, nyförvärven ser spännande ut. Anita Asante är ett högklassigt nytillskott, Christen Press likaså och Ingrid Wells måste också vara bra.
Visst är Stina Segerström som ett nyförvärv, och defensiven stabil. Men jag tror ändå att GFC hamnar utanför den absoluta guldstriden.
För det är svårt att bygga en ny ryggrad på kort tid. Och som jag ser det är en trupp om 17–18 spelare ett extremt vågspel. Med ett par skador blir det tomt på bänken…
5) Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir, Sandra Betschart, Erla Arnardottir och Mathilda Nilsson.
In: Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Kosovare Asllani, Elena Sadiku och Therese Andersson.
* Med Kosse Asllani i laget tror jag att underskattade Kristianstad kan ta ytterligare ett steg uppåt. För även Becky Edwards, Katrin Omarsdottir och Elena Sadiku är intressanta nytillskott.
Visst, Vidarsdotter ersätter man inte hur enkelt som helst. Men jag har ändå en känsla av att fjolårets sjua kan sluta femma i år.
6) KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander, Valerie Henderson, Olina Vidarsdottir och Kim Ekebom Arodin.
In: Stephanie Labbé, Linda Fransson, Emelie Lundberg och Maria Synnerdahl.
* Har kvar centrallinjen med Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Det räcker för att vara med och ta en plats på övre tabellhalvan även i år.
Fast laget hade behövt ett par namnkunniga förvärv för att kunna höja sig en nivå till i tabellen.
7) Jitex BK
Ut: Maria Karlsson, Anna-Kaisa Rantanen och Sophia Lindorsson.
In: Christina Julien, Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto och Leena Puranen.
* Stefan Rehn har fått en intressant trupp att jobba med. Kan man undvika en upprepning av fjolårets skadeelände tror jag att Jitex blir en av årets stora utropstecken.
Och bara det faktum att man lämnar genomusla Åby IP för Valhalla kan säkert minska ner skadefrekvensen ganska rejält.
Sjundeplatsen är ett utgångstips, men det är inte långt upp till plats fem, i varje fall inte om Annica Sjölund och Christina Julien får samarbetet att klaffa.
8) Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson, Anna Westerlund och Ida Åberg Zingmark.
In: Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Anina Wede.
* Har tappat trion Bachmann/Pettersson/Sofia Jakobsson, som gjorde 29 av lagets 45 mål ifjol.
Ersättarna är långt ifrån etablerade, säkra kort. Man förstår varför UIK varit med och bjudit på både Marta och Melis.
Västerbottningarna kommer säkerligen att värva någon till forward, men det räcker inte på långa vägar för att försvara fjolårets tredjeplats. UIK gör årets ras i allsvenskan.
9) Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir, Maria Rönnbäck och Jessica Olofsson.
* Det är väldigt mycket nytt i Piteå. Men viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen är kvar. Och om australiska målvakten Lydia Williams håller klassen skall Piteå inte behöva slåss för kontraktet.
I december trodde jag kanske att laget skulle kunna klättra ett par pinnhål till. Men nu är känslan att det inte blir mer än en placering bättre än i fjol.
10) Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom, Isabell Hammarbäck, Anna Antonova och Caroline Lundberg.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Jag var snett ute i mitt tips kring Djurgården i fjol. Men jag tror att de överpresterade då. Och medan flera konkurrenter värvat internationella toppspelare har DIF fyllt upp med en kvartett från nedflyttade Hammarby.
Med risk för att få stå där med dumstruten i år igen: Djurgården får slåss för sin allsvenska existens i år.
11) AIK Fotboll Damer
Ut: Sofia Almryd Andersson och Shamiram Yakob.
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Jag har dålig koll på AIK. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste man få det tufft. Måste nog värva två–tre toppspelare till för att inte riskera att den här allsvenska sejouren bara blir ettårig.
12) Vittsjö GIK
Ut: Krista Pace.
In: Kendall Fletcher, Loes Geurts och Emma Kullberg.
* Vittsjö gick obesegrat genom söderettan, och har en målspruta i Sofie Andersson (34 mål i fjol) och har värvat en duktig målvakt i Loes Geurts. Men tyvärr – det är hysteriskt stor skillnad på allsvenskan och söderettan.
Med amerikanska nyförvärvet Kendall Fletcher (1 A-landskamp på meritlistan) har man tre landslagsmeriterade spelare i truppen. Och det sägs att Skåneklubben har två öppna platser kvar. Blir det två landslagsmeriterade spelare till finns chansen att klamra över nedflyttningsstrecket på Djurgårdens bekostnad. Men med nuvarande trupp? Glöm det.
Inlägget är senast uppdaterat den 9 mars. Det kommer att uppdateras löpande.
Svenska Fotbollförbundet vet verkligen hur man surfar på en bronsvåg. Eller inte.
8,5 månader efter vårt svenska VM-brons tänker förbundet äntligen visa upp laget på hemmaplan. Det är minst ett halvår för sent. Minst.
Jag har flera gånger ifrågasatt varför våra bronstjejer i princip bara har landskamper utanför landets gränser. I fjol spelade Sverige 20,5 landskamper (den halva var en inofficiell mot England) – och bara en avgjordes på hemmaplan.
När Sverige den 31 mars springer ut på Malmö Stadion för möte med Christine Sinclair:s Kanada kommer det ha gått ganska exakt 8,5 månader sedan bronset bärgades.
Jag tar det igen: 8,5 månader.
Jag förstår inte alls hur förbundet tänker. Efter VM-bronset hade man en jättechans att marknadsföra tjejerna, och höja tempen på svensk damfotboll – både inför OS och inför EM på hemmaplan. Tog man chansen? Nej, man valde att vänta så länge på att visa upp laget att folk har hunnit glömma VM-succén.
Pinsamt är bara förnamnet.
Att man lägger första hemmalandskampen efter VM samma dag som herrarnas allsvenska premiär gör inte saken så mycket bättre. Risken är uppenbar att tjejerna kommer att hamna i bakvattnet i media.
De gör det definitivt hos oss på Borås Tidning – trots att Kanada lär ha med minst två Dalsjöforsspelare (Erin McLeod och Melissa Tancredi). Men i Borås är det få årliga idrottshändelser som slår ut Elfsborgs hemmapremiär. Och ja, den spelas just den 31 mars.
Jag hann bara se en stund av dagens presskonferens från Linköping. Där pratades det om att damfotbollen är världens snabbast växande sport, och att marknadsundersökningar i Tyskland visat att 25 procent av tyskarna vill ha mer damfotboll på tv.
Hur det är bland svenskarna hörde jag inget om. Kanske tur det, för ingen av Sveriges fyra landskamper efter VM har ju tv-sänts i Sverige. Och har jag fattat rätt kommer ingen kanal heller att visa Algarve cup i månadsskiftet. Tråkigt på många sätt.
För hur mycket förbundet än pratar om olika typer av marknadsföring så är den bästa reklamen att visa upp tjejerna när de spelar.
I USA visar förbundet ofta damlandslagets matcher på sin hemsida när inga större kanaler väljer att sända. Kanske något för Svenska Fotbollförbundet att ta efter?
Jaja. Nu blir det alltså en hemmakamp i mars. Och så utlovades ett slags för-EM på hemmaplan i juni. Det är ändå två steg i rätt riktning.
Slutligen några ord om Thomas Dennerby:s trupp till Algarve cup, som ju spelas 29 februari till 7 mars. I min införartikel missade jag helt Kristianstads Susanne Moberg.
Hon har ju varit med i de senaste kamperna. Ändå tycker jag att hon är truppens enda skräll.
Fast den allra största skrällen är väl trots allt att inte Lina Nilsson är med. Och att hon är så jättepetad att hon inte ens nämns i artikeln på www.svenskfotboll.se.
Här är alla svenska spelare som åker till Portugal:
Målvakter:
Kristin Hammarström (Göteborg), Hedvig Lindahl (Kristianstad) och Sofia Lundgren (Linköping).
Backar:
Emma Berglund (Umeå), Charlotte Rohlin (Linköping), Stina Segerström (Göteborg), Linda Sembrant (Tyresö), Annica Svensson (Tyresö) och Sara Thunebro (Frankfurt).
Mittfältare:
Johanna Almgren (Göteborg), Lisa Dahlkvist (Tyresö), Nilla Fischer (Linköping), Antonia Göransson (Potsdam), Marie Hammarström (Örebro), Sofia Jakobsson (Rossiyanka), Caroline Seger (Tyresö), Therese Sjögran (Malmö).
Forwards:
Madelaine Edlund (Tyresö), Jessica Landström (Frankfurt), Susanne Moberg (Kristianstad) och Lotta Schelin (Lyon).
I dag drar landslagsåret i gång med möte med Norge i La Manga. Och Thomas Dennerby har ett nytt spelsystem – och nya lagkaptener.
Nilla Fischer och Charlotte Rohlin tar hand om bindeln i år. Jag borde ha förstått att Caroline Seger lämnat in när Fischer hade den svenska rösten om Ballon d’Or. Men spontant känns det som bra kandidater – förutsatt att Fischer platsar.
Men för att bereda plats till henne – och för att Josefine Öqvist är skadad – så tänker Thomas Dennerby byta spelsystem. 4-2-3-1 är det som gäller från och med nu. Det borde inte minst glädja Therese Sjögran, som lobbade hårt för den uppställningen under VM i fjol.
Mot Norge ser startelvan ut så här: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Ett intressant lag.
Skall bli intressant att se hur det sköter sig. Eller se får vi ju inte. Men något tv-klipp borde kanske komma efter matchen.
Såg lite höjdpunkter från norskornas 2–1-förlust mot England i förra veckan. Norge hade två ribbskott i första halvlek, och verkade ändå skapa ganska mycket. England gjorde sina mål på fasta situationer – en inläggsfrispark och en straff. Något för Sverige att ta efter?
För med bara en forward tror jag att Lotta Schelin kommer att få svårare att skapa saker på egen hand. Trion Jakobsson, Seger och Hammarström får absolut inte hamna för långt tillbaka i planen – för då blir Schelin avskuren, och Sverige tappar sitt vassaste vapen.
Det var den 16 juli 2011 på Rhein-Neckar Arena i Sinsheim, och klockan hade passerat 19.00 med ett par minuter när Lotta Schelin tilldelades en feldömd hörna.
Josefine Öqvist var utvisad, Nilla Fischer hade haltat av, och Sverige var i brygga i VM:s bronsmatch. Jag hade börjat fundera på en fjärdeplatsvinkel när slog blixten ner cirka 50 meter från mig.
Therese Sjögran:s vänsterhörna nickades bort av Corine Franco vid första stolpen.
Utanför straffområdet stod den 29-åriga gymnasieläraren i biologi, Marie Hammarström. Hammarström var inhopparen, som hade kommit in för Linda Forsberg 20 minuter tidigare.
Hade det här handlat om herrfotboll hade väldigt många fler än jag kommit ihåg det här målet i resten av sina liv – ungefär som man minns Thomas Ravelli:s straffräddning från 1994 eller Anders Svensson:s frispark från 2002.
Nu var det damfotboll, och svensk media hade skickat sina B-lag till Tyskland. Bara Simon Bank (Aftonbladet), Olof Lundh (Fotbollskanalen/Tv4) och Anja Gatu (Sydsvenskan) var där av landets tyngre sportkrönikörer.
Jag var där, och jag hade alltså slutat tro på svenskt VM-brons.
Pressläktaren i Sinsheim är bara några meter från långlinjen, jag satt alltså väldigt nära spelet. Jag såg tydligt hur Hammarström lyfte bollen över Eugenie Le Sommer med vänsterfoten. Hur hon sedan flyttade bollen åt vänster med högerfoten, och vände bort Sonia Bompastor.
Sedan small det.
Under mina år som sportreporter har jag lärt mig att kväva mina känslor på pressläktaren. Men där i Sinsheim rycktes jag med.
Fast medan kollegor på andra tidningar flög upp och jublade, nöjde jag mig med att sträcka armarna mot luften, och knytn nävarna. Med ståpäls över hela kroppen spanade jag av pressläktaren och mötte en mängd glada svenska blickar. Vilken underbar känsla.
Bättre än så blir inte idrott.
För mig är Hammarströms 2011 års överlägset största idrottsögonblick.
Men när jag läser vilka tio artiklar som är de mest lästa på Sveriges största sporthemsida, sportbladet.se under 2011 finns inga texter från VM med.
Där finns inga texter om damidrott överhuvud taget. Det svenska folket är så tragiskt att listan toppas av en artikel om Patrick Ekwall:s bältros, som jag själv tack och lov aldrig läst…
Jag hade gärna sett att Simon Bank:s bronskrönika funnits med på den där listan, den krönika där Bank skrev:
”Grattis, Sverige. Ni har just fått ett lag att älska”
Tyvärr är Sverige inte redo att älska landslaget i fotboll ännu – i varje fall inte för ett brons. Damfotbollen är helt enkelt inte tillräckligt accepterad ännu.
Det är synd, för landslaget innehåller flera älskvärda spelare, väl värda att bli superstjärnor.
Mina favoriter är helt klart Lotta Schelin och Lisa Dahlkvist, av två olika skäl.
Schelin är en fantastisk person. Att få följa henne under tre veckor var en förmån. Tänk att det ännu finns idrottsstjärnor som alltid är på gott humör, och som frågar media om alla har fått ställa sina frågor, eller om det är någon mer som vill ha en pratstund.
Dahlkvist blev en favorit för sin inställning. Den vilja, det självförtroende och den totala avsaknaden av respekt för namnkunniga motståndare som Dala visade upp i Tyskland gjorde mig mållös.
Men som sagt, det kommer att dröja ytterligare många år innan hela Sverige accepterar tjejerna. I dag på nyårsafton läser jag Mats Olsson:s krönika i Expressen om 2011, där han skriver om förbundsordförande Lars-Åke Lagrell:s glädje efter herrlandslagets 3–2-seger mot Hollands B-lag i höstas:
”Jag förstår den oförblommerade och svårbemästrade glädjen.
För första gången på ett fotbollsår hade Lars-Åke något att glädja sig åt.
För första gången handlade det bara om en stor och fantastisk framgång.”
Fortfarande 2011 var tydligen inte ett VM-brons för damer en framgång att glädja sig åt. Det var däremot en EM-plats för herrar.
Nu går vi in i 2012, och vem vet – då kanske vi kan få glädjas åt en svensk OS-medalj… Gott nytt år.
Jag roade mig med att kolla silly season-läget i årets och nästa års damallsvenska klubbar. Som det ser ut nu är Tyresö och Linköping vinnarna, medan Göteborg, Umeå, de båda nykomlingarna och Hammarby är förlorarna.
Jag gör inget anspråk på att vara heltäckande, men tror att jag fått med alla viktiga övergångar. Här är hela genomgången:
LdB FC Malmö
Ut: Linda Forsberg, Nilla Fischer, Caroline Seger, Manon Melis och Elena Sadiku.
In: Anja Mittag, Ramona Bachmann och Katrin Schmidt.
* Ramona Bachmann och Katrin Schmidt täcker upp förlusterna av Fischer och Seger. Och det tyska toppförvärvet Anja Mittag ser till att målproduktionen inte minskar, trots att skyttedrottningen Manon Melis har lämnat. Men Mittag får inte spela mot Frankfurt i Champions League, så där lär Malmö få det svårt.
Dessutom svajade försvaret under hösten, efter att Linda Forsberg:s skada avslutat hennes karriär, och danska mittbacken Christina Öyangen Örntoft drabbats av en korsbandsskada. Minst en stabil back till känns som en förutsättning för att kunna försvara guldet ett år till.
Jag noterar också att många frågar sig om nye tränaren Peter Moberg är lika skicklig som Martin Sjögren. Är han?
Göteborgs FC
Ut: Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant, Ingvild Stensland, Jenny Hallstensson och Sussie Nilsson.
In: Ingrid Wells och Mimmi Löfwenius.
* Är de stora förlorarna hittills under silly season. Hela det centrala mittfältet är borta, och Göteborgs klubbledning har sagt att ersättarna skall vara bättre än de som lämnat. Hittills är Ingrid Wells enda etablerade nyförvärvet. Hon presenteras som amerikansk landslagsspelare på Göteborgs hemsida. Det är falsk marknadsföring. För man måste åtminstone ha spelat en landskamp för att kallas landslagsspelare – och Wells har bara varit med på ett läger. Nu var det i och för sig det senaste lägret, och 22-åringen är säkert en bra spelare – hon nämndes bland favoriterna till att gå bland de tio första i WPS-draften i januari. Men hon är bara 157 centimeter lång, och lär inte vinna många nickdueller på mitten. Och hon är helt utan meriter från seniorfotboll.
Känslan är således fortfarande att Göteborg kommer att vara chanslöst mot Arsenal i Champions League om inte truppen kryddas med två riktiga toppnamn inom kort – för Wells känns trots allt som ett osäkert kort. Klubben drömmer om Marta, men det känns inte rimligt. Eller?
Tyresö FF
Ut: Elin Ekblom Bak, Katrin Schmidt och Sofie Persson. Och Josefine Öqvist.
In: Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och Lisa Klinga.
* Leder Silly Season på knock out – även om tappen av Schmidt och Ekblom Bak faktiskt är tyngre än vad många verkar tro. Och att Jossans graviditet förstås inte var välkommen för klubben.
Fast det är klart att kvartetten Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist och Linda Sembrant är spelare som kommer in med vinnarmentalitet i en klubb som inte vunnit något. Det känns som guldvärvningar.
Tyresö kommer garanterat att lyftas upp som gigantiskt stora guldfavoriter inför säsongen. Men pallar de för trycket? Och vad betyder tappet av Jossan? För utan henne saknas det någon snabb och högklassig djupledslöpare i anfallet.
Personligen tyckte jag att Tyresös försvar var rätt begränsat under 2011. Men jag såg dem aldrig med Whitney Engen i laget. Fast hon lär väl inte bli kvar, eller?
Umeå IK
Ut: Ramona Bachmann, Hanna Pettersson och Anna Westerlund.
In: Jenny Hjohlman och Lina Hurtig.
* Händer inget dramatiskt kommer Umeå att få svårt att hamna på övre tabellhalvan nästa år. Vi snackar snarare strid för nytt kontrakt än kamp om guld. Anfallsmässigt känns laget numera nämligen väldigt uddlöst. Man tappade Sofia Jakobsson redan i höstas, och Ramona Bachmann och Hanna Pettersson är ytterligare två väldigt tunga tapp. Faktum är att de tre stod för 29 av Umeås 45 mål under 2011. Det är väl självklart att UIK behöver få in en hel hög offensiva toppspelare för att kunna utmana om en placering topp fyra igen.
KIF Örebro
Ut: Emelie Ölander och Valerie Henderson
In: Linda Fransson
* Ser ut att få behålla Sara Larsson, Sanna Talonen, Marie Hammarström och Sarah Michael. Och har värvat norrettans skyttedrottning Linda Fransson. Kif kommer säkert att ha ett lag för den övre tabellhalvan även 2012.
Linköpings FC
Ut: Kosovare Asllani, Elin Borg och Lisa Klinga.
In: Nilla Fischer, Emma Lundh, Karen Bardsley och Mathilda Agné.
* Har gjort en stark silly season, och visar att man tänker blir bättre än sjätte plats 2012. Nilla Fischer är en sådan där fysisk vinnartyp som man älskar att ha i eget lag, men som det gör väldigt ont att möta. Hon kommer att lyfta laget rejält. Emma Lundh gjorde en kanonsäsong för Djurgården i år, och borde också bli ett utmärkt tillskott för Linköping. Tappet av Kosse hade varit anmärkningsvärt tidigare år, men i år har den tekniska mittfältaren gjort en svag säsong med bara fyra mål och två assist. Hon är säkert dyr, så att hon inte fick nytt kontrakt känns inte speciellt överraskande. Tvärtom kan både Kosse och LFC vinna på miljöombytet.
Kristianstads DFF
Ut: Margret Lara Vidarsdottir och Sandra Betschart.
In: Kosovare Asllani och Elena Sadiku.
* Kosse behöver som sagt en nytändning. Kanske kan hon få det i underskattade Kristianstad. Fast i utgångsläget känns det som att skånskorna är på minus under silly season. För Kosse får svårt att ersätta skyttedrottning Margret Lara Vidarsdottir:s 16 mål.
Djurgårdens IF DFF
Ut: Emma Lundh, Dora Maria Larusdottir, Mathilda Mörn, Ellinor Lindbom och Isabell Hammarbäck.
In: Katrine Petrous, Madeleine Stegius, Magdalena Ericsson, Jessy Sharro och Anna Lindblom.
* Känslan är att Djurgården överpresterade under 2011. Nu har laget tappat nyckelspelaren Emma Lundh, och fyllt upp med spelare från nedflyttade Hammarby. Mia Jalkerud gjorde nio mål och fick sitt genombrott 2011 – hon ser ut att stanna. Dessurom har man förlängt med Renée Slegers och Gudbjörg Gunnarsdottir. Trots det känns laget som en tänkbar avstigningskandidat i nuläget. Behöver något eller några toppnamn till.
Piteå IK
Ut: Stephanie Labbé, Melissa Tancredi, Erika Nilsson Waara, Carmelina Moscato, Ulunma Jerome och Linnea Nilsson Waara.
In: Hanna Pettersson, Anna Westerlund, Lydia Williams, Ann Mari Dovland, Sofie Persson, Hallbera Gísladóttir och Maria Rönnbäck.
* Viktiga trion Jennifer Nobis, Faith Ikidi och June Pedersen blir kvar. Och man har värvat klokt. Det kunde ha blivit ännu bättre, för det var nära att även Alex Singer skrev på. Laget hade problem med målskyttet under 2011, och gjorde bara 22. Bästa målskytten Pedersen (6 mål) är kvar, och får nu sällskap av vassa Hanna Pettersson. Känns lovande. Och om australiska Lydia Williams är en målvakt av den kvalité Piteå hoppas bör laget kunna ta några kliv till under 2012, och kanske vara med och konkurrera om en placering topp sex.
Jitex BK
Ut: Maria Karlsson
In: Amelie Rybäck, Minna Meriluoto, Katri Nokso Koivisto (Wolfsburg) och Leena Puranen.
* Har fått in en rutinerad kvartett, och en intressant tränare i Stefan Rehn. Dessutom får man tillbaka en hel hög spelare från långa skadeuppehåll, bland dem Kathlene Fernström och vårens landslagsdebutant Kristin Carlsson. Känslan är att om Annica Sjölund återfår 2010 års form skall Jitex inte behöva fundera på någon bottenstrid, utan kan tvärtom bli ett tänkbart skrällgäng. Frågan är hur Rehn påverkar lagets spel. Är den fysiska långbollsfotboll a la Ljungskile som laget stått för snart historia?
AIK
Ut: ?
In: Kacey White, Maija Saari, Elin Borg, Madeleine Tegström och Sussie Nilsson.
* Nykomlingen har ett ungt lag som jag har dålig koll på. Men trots två landslagsmeriterade nyförvärv (Kacey White och Maija Saari) måste AIK få det tufft att hänga kvar, trots att de har publikspelare som Daniella Chamoun och Nazanin Vaseghpanah. Har också presenterat en ny tränare, Madeleine Tegström och talangfulla spelare som Elin Borg och Sussie Nilsson. Men det räcker väl knappast? Laget skall tydligen inte värva mer, och det krävs landslagsspelare för att klara sig i allsvenskan. Det var bara en allsvensk klubb 2011 som hade färre än fyra spelare med A-landslagsmeriter – det var Dalsjöfors. Och de tog bara en poäng på tolv omgångar – sedan värvade de två kanadensiska VM-spelare och började samla poäng. AIK har tre nu, och med tanke på hur alla lag på tabellens undre halva under 2011 har satsat så kommer, de svartgula nog genomgående tippas på nedflyttningsplats.
Vittsjö GIK
Ut: ?
In: Emma Kullberg
* Vittsjö byggde sitt lag under 2011 kring söderettans skyttedrottning Sofie Andersson – som gjorde 34 mål i fjol. Hon är duktig, och det är även Nya Zeelands VM-mittfältare Kirsty Yallop, som kom i somras, och som har förlängt kontraktet över 2012. Emma Kullberg är en både rutinerad och talangfull mittback, men det krävs nog två–tre A-landslagsmeriterade nyförvärv för att man skall kunna klara kontraktet. Hittills tycker jag snacket kring Vittsjö mest handlar om ombyggnad av deras arena. Nu vill jag höra fler sportsliga nyheter, bland annat om den där landslagsmeriterade mittbacken man säger att man skall värva. Det känns som en förutsättning för att Vittsjö skall kunna undvika att bara bli en ettårig parantes i allsvenskan.
Och så slutligen tar jag även med de båda nedflyttade lagen:
Hammarby IF DFF
In: Matilda Forslund, Ellinor Lindbom, Mathilda Hagman och Jenny Holm.
Ut: Minna Meriluoto, Leena Puranen, Mathilda Agné, Jessy Sharro, Magdalena Ericsson, Madeleine Tegström, Anna Lindblom och Katrine Petrous. Vad jag förstått lämnar väl även Kelly Eagan, Rebecca Edwards, Katie Kelly, Helen Nottebrock och Mami Yamaguchi.
* Hammarby var allsvenskans sämsta lag under hösten, och nu tappar man alla bärande spelare. Klubben pratar samtidigt om ”Återtåget 2012” och om att det kan ta tre–fem år att etablera sig i eliten igen. Känslan just nu är nog att det senaste ligger närmast till hands. Matilda Forslund har 39 allsvenska matcher på meritlistan, men utöver henne har man bara presenterat unga, orutinerade nyförvärv. Bajen känns inte som någon huvudfavorit i norrettan med nuvarande trupp. Ytterligare några etablerade namn krävs nog för att minimera risken att hamna på undre halvan. För problemet är att 2012 är ett grymt år i ettan, där lag på undre halvan åker ut.
Dalsjöfors Goif
In: Melissa Tancredi.
Ut: Emily Zurrer, Alex Singer, Mimmi Löfwenius och Frida Persson.
* Har fått behålla världsmålvakten Erin McLeod, och har fått in Kanadas duktiga landslagsforward Melissa Tancredi. Det gör att Boråslaget har en trupp som måste kunna räcka långt i söderettan, troligtvis hela vägen till allsvenskt kval. Dessutom provtränar Sophia Lindorsson (Jitex) och Angelika Johansson (har pluggat i USA) med klubben. Och man jobbar på att få ekonomi till att även få tillbaka Emily Zurrer.
Flera av tappen är trots allt tunga, och kval är alltid tufft. Det blir alltså ingen autobahn tillbaka till allsvenskan. Utöver kanadensiskorna har snacket i Borås handlat om Alex Singer:s udda sorti. Fjolårets lagkapten är extremt löpstark, kan spela på alla positioner i backlinje och på mittfält och var populär hos publiken på Borås Arena för sin hundraprocentiga inställning. 2009 ingick hon i samma startelva som Homare Sawa och Abby Wambach. Men från Dalsjöfors sparkades hon ut med huvudet före, motiverat på ett högst tveksamt sätt. Singer ville spela i Sverige även 2012, men de allsvenska klubbarna dröjde med sina anbud. Därför hamnar hon hos tyska ligaledarna Turbine Potsdam.
Annars är väl nämnda Marta egentligen den enda kanonvärvning som det skrivs om i svensk media nu. Ett gäng svenska klubbar har kopplats ihop med Brasiliens superstjärna. Göteborg har jag nämnt, men även Malmö, Tyresö och ett par allsvenska klubbar till är intresserade.
Fast även om hon innebär rejält höjda publiksiffror, och därmed drar in pengar till sin klubb så skulle jag bli förvånad om någon svensk klubb har råd att vinna dragkampen. Min känsla är att Marta kommer att spela i WPS även 2012.
* Inlägget är senast uppdaterat den 27 januari, men kommer inte att uppdateras mer. Numera följer jag den svenska silly season här.
Nu återstår bara tre kandidater i varje kategori i jakten på fotbollsvärldens mest åtråvärda pris, guldbollen – Ballon d’Or.
När det var tio kandidater i varje kategori hade vi fyra svenskar att hoppas på. Men Lotta Schelin (damernas guldboll), Thomas Dennerby (bästa tränare, damer) och Zlatan Ibrahimovic (årets mål) klarade inte av att slå sig in bland topp tre i sina kategorier.
Det gjorde däremot Marbäcks fotbollsstolthet Pia Sundhage. USA:s förbundskapten är en av tre kandidater i kategorien bästa tränare, damer. Hon ställs mot Japans och Frankrikes diton, Norio Sasaki och Bruno Bini.
Tyvärr för svensk och amerikansk del tror jag att Sasaki tar hem det priset.
Och blir det så, då hoppas jag på en japansk dubbel. Jag har ju redan förklarat att jag tycker att det är självklart att Homare Sawa skall ha Ballon d’Or i år.
Hon är nu en av de tre kvarvarande kandidaterna. De andra två är Marta och Abby Wambach. Men Sawa borde vinna. Här är huvudskälen en gång till:
* Hon var VM:s skyttedrottning, och bästa spelare.
* Hon klev fram och klackade in kvitteringen med bara minuter kvar av finalens förlängning.
* Hon har lett Japan till seger i Asiens VM-kval.
* Hon har blivit ligamästarinna i Japan med sitt Inac Leonessa.
Ballon d’Or röstas fram av förbundskaptener, lagkaptener och journalister i närmare 100 av världens länder. Bakom priset står internationella fotbollsförbundet Fifa och den franska fotbollstidningen France Football.
I Sverige är det således Dennerby och Caroline Seger som röstar i de båda damklasserna, medan Erik Hamrén och Ibrahimovic röstar på bästa spelare och tränare bland herrarna. Vilken tidning som har den svenska mediarösten för damer vet jag inte.
Bland herrarna har jag däremot koll på att Magasinet Offside röstar för Sverige.
När det gäller årets mål – The Fifa Puskas Award – så röstas det fram bland besökarna på Fifas hemsida. Där finns det numera inga tjejer med som kandidater. I avsaknad av Marie Hammarström röstar jag nu på Wayne Rooney:s läckra bicycleta framför mål av Messi och Neymar.
Bland herrarna är det för övrigt Lionel Messi, Xavi Hernandes och Cristiano Ronaldo som gör upp om guldbollen som världens bästa spelare. Och världens bästa tränare blir en av Ferguson, Guardiola och Mourinho. Hyfsade trior där också…
I dag presenterade Thomas Dennerby sin trupp till matcherna mot USA och Kanada 19 respektive 22 november.
Johanna Almgren fanns med, men vår andra boråsare, Sara Lindén är i frysboxen. Lindén var med i EM-truppen 2009, men har inte funnits med i någon trupp sedan förra sommaren.
Göteborgs andra forward, Linnea Liljegärd, har haft ett tungt år. Hon har ”bara” gjort 12 mål i allsvenskan. Men Liljegärd har trots det fått chansen att visa upp sig i landslaget i år.
Jag tycker nog att framför allt smarta Lindén borde vara ett bra komplement till vår superstjärna Lotta Schelin. För Jessica Landström och Madelaine Edlund har inte fått spelet att lyfta i landslagströjan på länge.
Jag roade mig med att räkna ut hur den damallsvenska skytteligan för svenska spelare totalt de fyra senaste säsongerna (2008–11) ser ut. I den är Lindén och Liljegärd i särklass. Göteborgsduon är de enda spelarna som nått tvåsiffrig notering varje år. Så här ser den listan ut:
62 mål: Linnea Liljegärd
57: Sara Lindén
48: Madeleine Edlund
28: Kosovare Asllani
27: Susanne Moberg och Victoria Sandell Svensson (2 säsonger)
26: Nazanin Vaseghpanah (3 säsonger)
25: Josefine Öqvist (3 säsonger)
24: Therese Sjögran
23: Jessica Landström (2 säsonger)
21: Linda Fransson (3 säsonger)
20: Sofia Jakobsson, Maria Nordbrandt och Lisa Dahlkvist.
Annars var den största skrällen i Dennerbys trupp att bronshjältinnan Marie Hammarström saknades. Från VM saknas också den skadade trion Linda Forsberg, Öqvist och Sofia Lundgren.
De båda så kallade skrällarna var Jessica Samuelsson och Louise Fors. Båda är unga, och har potential. Så det är inte fel att släppa fram dem.
I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.
Homare Sawa är rak i ryggen
Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?
Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo (USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.
Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.
Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:
”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”
Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).
Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.
VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.
Världsmästarna poserar för fotograferna
Största skrällen1
Japan förstås.
Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.
Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.
Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.
Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.
Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.
Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.
Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.
Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…
Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.
Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.
Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.
Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.
Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.
Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.
Och så dansar vi igen
Bästa dansen
Logobitombo
Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.
Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…
Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.
Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.
Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.
Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.
Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.
Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.
Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.
Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.
Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.
Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)
Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA
Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3
Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…
Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?
En blogg om internationell damfotboll 