Etikettarkiv: Mimmi Larsson

Född: 9 april 1994. Moderklubb: Torsby IF. Främsta meriten är VM-bronset 2019. Damallsvensk i Mallbackens IF och Eskilstuna United. I Linköping från och med 2019. A-landslagsdebut mot Iran den 21 oktober 2016. Uttagen i EM-truppen 2017.

Håll ögonen på Janogy i år

Publicerad den av
1

I lördags var jag på Örby IP och såg Mallbackens IF lätt ta sig vidare till kvartsfinal i Svenska cupen. 6–0-segern var liksom hur säker som helst.

Det var Mallbackens första match för säsongen och man saknade fyra landslagsspelare. Med de förutsättningarna är det ungefär lika svårt att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett brandskattat division 1-lag (Örby saknade bland annat sin ordinarie målvakt Sandra Bjurteg) som det är att dra långtgående slutsatser av en 6–0-seger mot ett reservbetonat Skottland. Men man kan ju se tendenser.

Jag har varit förtjust i Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. Hon vill alltid ha boll och är härligt passningssäker. Hon imponerade i Örby, det gjorde även Zoe Ness som släpande forward. Jag tyckte också att 16-åriga debutanten Hedvig Pettersson (född 2000) såg spännande ut.

De tre i all ära. Det jag tar med mig från Örby IP är ändå Madelen Janogy:s insats. Den Falköpingsfostrade forwarden var fullständigt lysande. Inte nog med att hon gjorde fyra av målen – de två som Elin Nyman satte dit bar också de Janogys signatur.

Vid 0–4 dribblade Janogy bort två eller tre backar plus målvakten innan hon fälldes och borde fått straff. Men innan domare Alicia Westman hann blåsa dök Nyman upp och satte dit bollen. Om nu Westman hade tänkt blåsa – jag kan inte säga att jag har något förtroende för henne.

Tillbaka till Janogy. Hon gjorde alltså fyra mål och hade två assist. Sättet hon gjorde några av målen gör att jag kommer att följa henne med intresse i år. Visst var det ett division 1-försvar hon mötte i lördags, men känslan var ändå att Madelen Janogy kan bli ett av damallsvenskans riktigt stora utropstecken under 2016. Kom ihåg var ni läste det först.

Janogys tidigare forwardskollega i Mallbacken, Mimmi Larsson, var en av målskyttarna när Eskilstuna spelade 2–2 mot Kvarnsveden i en träningsmatch i lördags. Eskilstunas mål finns på klippet nedan.

Mest intressant med resultatet är ändå att Kvarnsveden lyckas få med sig oavgjort från Eskilstuna. Man är ju lite osäker på var Borlängelaget står, men det här resultatet var ju lovande.

I övrigt i helgen vann Rosengård med 3–0 mot Kristianstad i cupen. En viss Marta gjorde alla tre målen. Hon kan också bli ett stort utropstecken under 2016…

Vid en snabb blick utanför Sveriges gränser så vann alla de tre topplagen i Frauen-Bundesliga den här helgen. Bayern München är således fortsatt tio poäng före Frankfurt och tolv före Wolfsburg.

I Frankrike var det cupomgång. Efter kvartsfinalerna står det klart att semifinalerna blir Montpellier–PSG och Lyon–Rodez. Det var inga svenska målskyttar i kvartsfinalarna, däremot gjorde Ada Hegerberg två för Lyon. Hegerberg som vi stöter på i OS-kvalet på onsdag. Det är just mot landslagsfotbollen och stundande OS-kval jag från nu riktar mitt fokus. Vi hörs.

Uppvisning när Rosengård tog guld

Publicerad den av
5

Det är bara att lyfta på den fiktiva hatten och sedan buga sig djupt och säga grattis till FC Rosengård. Vilken uppvisning guldgänget bjöd på i den sista omgången. Det blev ju inte ens spännande…

Det var tremålsskytten Natasa Andonova som hamnade i centrum, men oj vad bra Marta var. Hon är verkligen de stora matchernas spelare.

Eskilstuna visade kvalitet genom att också vinna sin avslutande måstematch mot Göteborg med 2–0. Det leder till nästa års Champions League. Stort grattis till ett av årets två stora skrällgäng.

Personligen lämnade jag guldstriden för att uppleva ett riktigt fotbollsdrama här i Borås. Där vann Bergdalens IK den helt avgörande kvalmatchen mot division 1 med 4–3 mot Göteborgs DFF. Bergdalen var tvunget att vinna och satte segermålet i 92:a minuten.

Jag gissar att det segervrål jag fick höra på Björkängsvallen var på ungefär samma nivå som det vrål som Mallbacken bjöd på när de fick höra slutresultatet på Zinkensdamm. Jag har bara sett ett mycket kort klipp därifrån, men jag blev glad i hela kroppen av att se Mallbackenspelarnas lycka.

Mallbacken har gjort en kanonsäsong och är väl värda att spela kvar i damallsvenskan 2016. Det hade Hammarby också varit. Stockholmslaget förlorar bara två hemmamatcher (mot de båda topplagen) och tar 18 poäng – ändå åker de ut. Grymt. Jag ser gärna Hammarby i damallsvenskan igen reddan 2017.

Här är en snabbgenomgång av damallsvenskan 2015:

1) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Motsvarade favorittipsen och tog femte guldet på sex år. Men det var två olika Rosengård i början och slutet av serien. Bytet av tränare och offensiva nyckelspelare gick inte helt smärtfritt. Man var nere för räkning i guldstriden, men avslutade lysande med fyra raka segrar och fem raka hållna nollor. Bästa målskytten blev makedonska nyförvärvet  Andonova – som gjorde tolv mål på 13 matcher. För två år sedan trodde jag att hon skulle bli en sensation i Frauen-Bundesliga. Där fick hon aldrig sitt genombrott. Det kom i Malmö i stället…

Sannolikt kommer guldlaget att byggas om ytterligare i vinter. Vi får nog se ett rätt förändrat Rosengård till våren. Det blir en intressant silly season.

Det enda tråkiga med Rosengård är publikintresset. Dagens guldmatch räddade äran i publikligan och tog upp snittet till 1075. Men i övriga tio hemmamatcher har tyvärr snittet varit för dåligt, bara drygt 750 för Sveriges bästa lag.

2) Eskilstuna United
Mitt tips: 6

Delar priset för årets största skrällinsats med Piteå. Viktor Eriksson har fått ut maximalt ur en trupp som på förhand saknade världsspelare. Under året har dock skytteligavinnaren Gaelle Enganamouit vuxit ut till en sådan.

Laget är välbyggt och blir spännande att följa i framtiden, med ny tränare. För lagets starka publikstöd borgar för att man även i framtiden kan vara med och utmana i toppen. Det underbara publiksnittet på 2641 är ju faktiskt det som är allra roligast med Eskilstunas framgångar i år.

3) Piteå IF

Mitt tips: 5

Den andra stora skrällen. Piteå tog flest poäng av alla lag efter VM-uppehållet och var och nosade på en plats i Champions League. Även Pitegänget har ett starkt publikstöd (snitt på 1649), är välbyggt och har framtiden för sig. Jag känner mig lite stolt över att jag förutspådde att Piteå skulle stå för årets lyft i damallsvenskan.

Precis som Viktor Eriksson i Eskilstuna har Stellan Carlsson byggt ett starkt lag av ett på förhand rätt profillöst spelarmaterial. Under säsongen har dock en mängd Pitespelare blivit stora profiler, inte minst Pauline Hammarlund.

4) Linköpings FC
Mitt tips: 2

En av seriens stora missräkningar. Det kan dröja innan LFC får en bättre chans att vinna SM-guldet. Men trots att laget sett till säsongen som helhet haft den bredaste och mest samspelta spelartruppen slutar man fyra. Dessutom åkte man ur Champions League mot danska Bröndby. Om det inte hade varit för cupsegern skulle jag kallat det här för en fiaskosäsong. Cupen räddar äran för det lag som borde ha vunnit SM-guldet.

Känslan är att LFC behöver få in ytterligare en eller ett par riktiga karaktärsspelare till sin talangfulla trupp. Dagens 5–0-förlust visade att är lite för många som viker ner sig när det tar emot. Det blev förresten en väldigt tråkig avslutning på karriären för Charlotte Rohlin. Jag hade verkligen unnat henne en trevligare sorti, hon är verkligen grymt bra att ha och göra med. Men tyvärr var det hennes tavla som ledde till 1–0-målet som var början till raset.

5) KIF Örebro
Mitt tips: 4

Har haft en svagare trupp än i fjol. Det gick inte som man hoppats med de båda tunga nyförvärven. Hanna Folkesson skadade knät direkt och Lisa Dahlkvist stack till PSG under sommaren. Trots det slutar laget på en klart godkänd femteplats.

Tränare Rickard Nilsson kan lämna skutan med rak rygg. Klubbens ekonomi är på en sådan nivå att fjolårets andraplats känns som ett undantag. Örebro känns som ett lag som slåss om platserna 4–8 de närmaste åren.

6) Göteborg FC
Mitt tips: 3

Tillsammans med AIK årets stora fiaskolag. Slutar i och för sig på tabellens övre halva, men lämnar säsongen med minusmålskillnad. Det är inte godkänt för ett lag som skulle utmana om guldet.

Det har varit en del oro i laget under året. Gissningsvis får vi se rätt stora förändringar i Göteborg till nästa säsong. Inte minst behöver man hitta en stabil målvakt. Unga Fanny Lund har gjort några starka insatser, men hon har också gjort en handfull riktigt stora tavlor som kostat laget många poäng. I dag stod Kristin Hammarström i GFC:s mål. Kan man kanske få henne att göra en seriös comeback?

7) Kristianstads DFF
Mitt tips: 7

Hängde med hyfsat i våras, men har under hösten legat i ett ingenmansland mellan topp- och bottenstrid. Susanne Moberg lägger av och fick avsluta med att bli målskytt. Hon har varit en viktig traditionsbärare i KDFF och blir svår att ersätta.

Kristianstads riktiga bottennapp den här säsongen var gräsplanen. Den plan man annars brukar hylla var ju så usel att domaren som bekant tvingades stoppa matchen mot Örebro i somras. Ett annat bottennapp är publikintresset i Kristianstad. Årets snitt på 368 är icke godkänt.

8) Umeå IK
Mitt tips: 9

Dagens poäng förde upp UIK på åttonde plats på bättre målskillnad än Vittsjö. Åtta är en placering som väl motsvarar lagets kvalitet det här året, speciellt som man skakats av många skador.

Klubbens målsättning om att vinna SM-guld 2017 lär stanna vid en dröm. Visst finns det mycket talang i Umeå, men att en förening som var hotad av konkurs så sent som i somras, och som hela tiden har legat någon poäng ifrån nedflyttningsstriden, skulle kunna lyfta sig och bli ett guldlag nästa år. Nej, det händer inte. Det är dock väldigt viktigt för laget att Lina Hurtig har valt att stanna ett år till.

9) Vittsjö GIK
Mitt tips: 8

Var sex mål ifrån att infria mitt tips om en åttondeplats. Har varit lite för bra för att vara akut indraget i nedflyttningsstriden, men behöver lite mer tyngd för att kunna slåss om en plats på den övre tabellhalvan nästa år.

Antonia Göransson och Jane Ross har varit årets bästa målskyttar och är två spelare som man bör lägga kraft på att behålla.

10) Mallbackens IF
Mitt tips: 11

Sagan om laget från byn som inte finns på kartan får ett nytt kapitel i damallsvenskan. Kontraktet klaras med bara ett måls marginal. Mallbacken hänger kvar genom att man har varit bra på att kämpa till sig poäng hemma på Strandvallens gräs. Även om dagens poäng togs på konstgräs.

Laget har från början varit ödmjukt och spelat efter sina resurser. Men när jag såg laget live tyckte jag faktiskt att man var lite sämre organiserat i defensiven än jag hade uppfattat från tv-bilderna. Kan man jobba lika hårt och samtidigt bli bättre på att stänga ytan framför egen backlinje tror jag att Mallbacken även kan samla fler poäng på konstgräs nästa år. Men det är viktigt att man behåller traditionsbärare som Frida Broström och Mimmi Larsson.

Noterbart är att publiksnittet i byn med 80 invånare hamnade på 961 – det är förstås mer än godkänt.

11) Hammarby IF DFF
Mitt tips: 10

Åker ur med ett måls marginal. Det är vansinnigt grymt. Man har gjort en utmärkt säsong som nykomling och faller egentligen på att man kryssat mot AIK två gånger. Seger i en av de matcherna och man hade varit kvar i damallsvenskan även 2016.

Nu gäller det för klubbledning att behålla så många spelare som möjligt för att vara tillbaka igen 2017. En spelare som haft ett udda år är Anna Oscarsson. Hon åkte ur damallsvenskan i fjol med Jitex. I år har den Gotlandsfostrade mittfältaren vunnit F19-EM, men också åkt ur damallsvenskan med Hammarby – och spelat för det Jitex som åkte ur elitettan. Här snackar vi högt berg och djupa dalar…

12) AIK
Mitt tips: 12

En jättebesvikelse, trots att de motsvarade det lågt ställda tipset. AIK var ju nämligen mycket sämre än jag hade trott. Laget hade ingen som helst tyngd och gav upp redan i somras, när man släppte iväg Emma Lundh till norska LSK. Där spelade hon för övrigt från start i dag när laget säkrade guldet i toppserien. Grattis.

Man får alltså kolla efter spelare som lämnat för att hitta glädjeämnen i AIK. Jag är inte säker på att höstens upplaga räcker för att slåss om en plats topp två i elitettan. Känslan är att AIK behöver bygga om sitt lag. De behöver även bygga engagemang, för årets publiksnitt på 285 är långt ifrån godkänt.

* Det var damallsvenskan 2015. Sedan några timmar tillbaka är silly season igång. Känslan är att alltså den kan bli rätt silly framför allt i Rosengård. .

Utanför Sveriges gränser har alltså LSK säkrat det norska ligaguldet i dag. Utöver Emma Lundh spelade även Mimmi Löfwenius från start när Arna-Björnar besegrades med 4–1. Förstås skickas även ett grattis till Löfwenius.

* I tyska Frauen-Bundesliga var det riktigt konstiga resultat i dag. På fem matcher gjorde inget lag fler än ett mål. Det konstigaste resultatet var att Wolfsburg föll hemma mot SC Sand. Serbiska Jovana Damnjanović, som provtränade med Linköping häromåret, gjorde målet just innan paus.

Även Frankfurt tappade poäng. Det blev bara 1–1 borta mot nykomlingen Werder Bremen. Däremot vann Bayern München sin match med 1–0 sedan Nicole Rolser gjort målet redan i första minuten. Bayern leder nu serien med tre poäng före Frankfurt. Wolfsburg är sex poäng bakom, medan Turbine Potsdam ligger kvar på nedflyttning – trots att man tog en poäng i dag.

* I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt den här helgen. Hon gjorde kvitteringsmålet till 1–1 när Montpellier vann prestigemötet borta mot Juvisy med 2–1. För Lyon och PSG blev det storsegrar. Ada Hegerberg blev tvåmålsskytt igen för Lyon. Den 20-åriga norskan har nu gjort 13 mål på sju omgångar. Noterbart är att bara tre lag – Lyon, PSG och Montpellier – har gjort fler.

Äventyr i Mallbacken – och tankar inför avgörandet

Publicerad den av
4

Eskilstuna bygger extraläktare, Rosengård tror på fullsatt och Hammarby hoppas på publikrekord. Själv hoppas jag på laget från byn som inte finns på kartan.

I morgon söndag vid 14.30 skall damallsvenskan avgöras. Två timmar senare vet vi vilka som tar guldet och vilka som åker ut.

Under VM-uppehållet trodde jag aldrig att både guld- och bottenstriden skulle avgöras så här sent. Då hade Rosengård gått rent och var sex poäng före Eskilstuna. Mallbacken hade bara tre poäng, låg under nedflyttningsstrecket och tappade två av sina amerikanska spelare. Piteå var tolv poäng bakom Rosengård, men bara sex före Mallbacken och tre före Hammarby.

Trots att man visste att Anja Mittag skulle lämna för PSG var känslan att Rosengård skulle glida i väg till ett kassaskåpssäkert guld. Känslan var även att Mallbacken skulle få en mycket tuff höst. Rätt mycket har hänt sedan dess.

Det är fortfarande fördel Rosengård. De toppar tabellen och skall i normala fall ha goda chanser hemma mot Linköping. Men i en slutomgång där guldet står på spel finns det så många mentala inslag att det inte är någon större idé att prata om normala fall.

Det kommer självklart att vara massor av nerver inblandade även i Eskilstuna och i bottenstriden. Det finns därmed inga självklara tips i den här omgången. De stora spelinsatserna bör sparas till andra dagar.

Rosengårds vinnarvana är det som i första hand talar för Malmölaget. Mot dem talar att de möter svåra Linköping och att Eskilstuna är urstarka på sin hemmaplan.

I botten är det en mycket knapp fördel för Mallbacken. Men den är väldigt knapp. Hammarby har varit starkt på hemmaplan, men möter höstens bästa lag – Piteå. Mallbacken har lättare motstånd i Umeå, men matchen avgörs på konstgräs – ett underlag där värmländskorna bara tagit tre poäng. De poängen togs turligt mot svaga AIK.

Mallbackens största fördel i slutomgången är således att Hammarby möter formstarka Piteå som står på fem raka segrar.

Personligen hade jag gärna sett att både Hammarby och Mallbacken spelat i damallsvenskan 2016. I dagsläget är jag rätt säker på att båda lagen är bättre än Kvarnsveden och Djurgården.

Jag gillar och beundrar verkligen att Hammarby som nykomling vågat att försöka spela sig kvar. Jag hade sannolikt inte valt ett lika offensivt grundspel om jag hade tränat laget. Men det är både starkt och imponerande om Pär Lagerström och hans lag klarar kontraktet.

I normala fall hade jag hoppats på Bajen, som spelar en mycket mer positiv fotboll än Mallbacken. Men jag gillar ju sagor. Och Mallbackens IF i damallsvenskan är en riktig sannsaga. I morgon kommer jag att hålla en tumme för att den får ett 23:e kapitel.

När jag började jobba på Borås Tidning var en av mina första önskningar att få bevaka en damallsvensk match på Hagavallen i Öxabäck. Känslan var att det inte skulle bli så många fler. Jag hade sett Öxabäck massor av gånger i Borås, men aldrig på deras riktiga hemmaplan. Öxabäck är ett samhälle med cirka 300 invånare som har haft ett fotbollslag som vunnit 6,5 SM-guld och 6 cuptitlar.

Till slut hann dock verkligheten ikapp fantastiska Öxabäcks IF. Det är numera 16 år sedan damlaget lades ner.

I Mallbacken lever sagan. Laget har i och för sig inga SM-guld, men väl en elfteplats i den damallsvenska maratontabellen. Under min uppväxt vill jag minnas att jag även såg Mallbackens IF flera gånger. Men jag hade ju inte varit på omtalade Strandvallen.

Strandvallens huvudläktare

Strandvallens huvudläktare

När laget gick upp 2013 hade jag lösa planer på en roadtrip till Värmland. Det blev inte så. Tanken kom tillbaka i våras. Och i lördags var det dags. Det slog mig att det ju skulle kunna vara sista chansen, alltså Mallbackens sista damallsvenska match någonsin.

Jag visste att Mallbacken var en by och att Strandvallen var en liten plan som låg mitt i de värmländska skogarna. Men jag hade faktiskt inte en aning om att lilla Öxabäck är rena metropolen i jämförelse med Mallbacken.

Några dagar innan resan frågade min mamma om jag ville ha resesällskap. Hon fick förstås åka med. Hon ringde dock lite förbryllat dagen innan och frågade vart vi skulle. Hette det inte Mallbacken? Hon hittade inte resmålet på sin rätt detaljerade Värmlandskarta.

Då slog jag in Mallbacken på Google Maps, bara för att inse att byn inte ens finns på kartan. Man får träffar på Mallbackens IF Fotboll, men inte på själva orten.

Jag tillhör den gammaldags typen när jag är ute på resor. GPS skall i största möjliga mån undvikas. Efter närmare fyra timmars resa med handledning av min gamla hederliga vägkarta dök skylten ”Mallbacken 6” upp. Den visade in på en grusväg.

Vägen till Mallbacken

Genvägen till Mallbacken

Eftersom huvuddelen av de bilar som passerade på vägen mellan Sunne och Lysvik under tiden jag tog fotot ovan dock körde förbi grusvägen antog jag att den grusade genvägen sannolikt var en senväg. Det visade sig även finnas en asfalterad väg till Mallbacken.

Väl i byn hann jag inte köra många meter efter skylten som visade att jag nått Mallbacken förrän jag vinkades in på en gräsmatta vid skolan. På den korta promenaden från skolan ner till Strandvallen passerade jag en busshållplats och ett hus som såg ut som en nedlagd affär. Lägg till några hus och ni har allt som finns i byn.

Jag gled in på Strandvallen 55 minuter före avspark. Byns befolkning skall ligga kring 80 personer, men det var redan närmare 1000 personer på plats. Bland annat en röststark hejaklack. En man från Hagfors som stod och hängde bakom ena målet berättade för mig att:

”Det är första gången vi har hejaklack. När jag kom hit i dag trodde jag först att de var från Hammarby.”

Bakom det andra målet satt ett antal rutinerade åskådare, som hade tagit med sig egna fäll- eller tältstolar. Vill man ha sittplats på Strandvallen finns det även några små träläktare, men de känns inte så sittvänliga under kalla oktoberdagar.

Vid en promenad runt planen noterade jag några stora hål i staketet, flera intressanta lösningar med snören samt några skyddsnät som mer gav känslan av ultima- än elitfotboll. Det var råkallt och lite regn i luften, men ändå kände jag värme. Jag var inte den enda som trivdes. På presskonferensen efteråt hyllade Hammarbys tränare Pär Lagerström inramningen:

”Redan när vi kom med bussen var det redan massor av folk på plats.”

Själva matchen var ingen estetisk höjdare. Nerver ihop med Strandvallens lilla och lätt lutande plan påverkade säkert spelkvaliteten. Men spänningen och stämningen var det inget fel på.

Hammarby var det något vassare laget i själva spelet. Mallbacken var däremot starka på fasta situationer, inte minst visade holländska USA-förvärvet Maruschka Waldus direkt att hon inte viker sig i några nickdueller. Men som sagt, själva matchen är inte det jag tar med mig från min utflykt. Jag fick många andra minnen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag valde självklart grusvägen när jag lämnade Mallbacken. Totalt tog roadtrippen drygt 14,5 timmar. Men det var det värt, jag fick ju uppleva ett stycke svensk landsbygdsromantik.

Och känslan är att verkligheten inte kommer att komma ikapp Mallbacken ännu på ett tag. Även om det skulle bli nedflyttning i morgon är engagemanget kring laget är så stort att man mycket väl kan komma tillbaka igen. Det engagemanget skrev jag för övrigt om i det här inlägget.

Så sagan om den lilla byn som inte finns på kartan men som ändå kan utmana storstäderna i den största idrotten kommer förhoppningsvis att få ytterligare många kapitel.

Strandvallen
Graham, Ness och Henriksson
Hammarby firar
Jennifer Falk
Segerjubel
Mallbacken jublar
Helén Eke
Frida Broström
Mallbacken jublar
Konfettiregn från Mallbackens klack
Anna Lindblom
Frida Broström slår frispark
Mallbackens bänk
Slantsingling på gång
Ness, Waldus och Nyman
Broström, Falk och Florio
Lindblom, Tegström, Schmidt och Oscarsson.
Glada miner under inmarschen
Inmarsch
Tomt bortabås. Bollnät bakom
Strax inmarsch
Utbudet i kiosken
Strandvallens huvudläktare
Sabrina Henriksson
Mimmi Larsson
Madelen Janogy
Jennifer Falk
Petronella Ekroth
Julia Karlernäs
Emma Jansson
Anna Oscarsson
Alexandra Lindberg
Olga Ekblom
Linnea Eriksson
Katrin Schmidt
Pär Lagerström
Sofie Ahlberg
Henrik Arneng
Madelen Janogy
Zoe Ness
Mimmi Larsson
Elin Nyman
Madelen Janogy
Julia Karlernäs
Mallbackens hejaklack
Madelen Janogy och Sandra Andersson stretchar
Strandvallen
Huvudläktaren på Strandvallen
Ståplats
Alla seriesegrande flick- och damlag i Värmland hyllades
Radions bil parkerad bakom sittplats på Strandvallen.
Strandvallens entré
Strandvallens entré
Vägen till Mallbacken

Underbart engagemang kring Mallbacken

Publicerad den av
10

Det är i och för sig väldigt tidigt på säsongen och framför allt Mallbacken har absolut damallsvensk potential.

Men det har varit en jobbig omgång för damallsvenskans båda bottenlag. Både AIK och Mallbacken var på väg mot poäng, men föll med sena uddamål. Dessutom vann Umeå i Göteborg och UIK visade att man inte tänker vara något bottenlag.

Jag har inte sett någon av dagens matcher i sin helhet, utan har kikat på matcherna några minuter då och då. Det jag såg var AIK klart underlägset i Vittsjö, men Stockholmslaget höll ändå på att kämpa till sig en högst efterlängtad poäng.

Ett sent mål från Linda Sällström avgjorde dock matchen. För skadeförföljda Sällström var det förstås otroligt kul och efterlängtat att återigen få göra ett segermål. Även om jag spelat på mycket lägre nivå än Sällström har jag gått igenom ett par årslånga knä-rehabiliteringar och vet hur underbart det är att vara tillbaka på planen – och äntligen göra mål igen. Jag gläds alltså vansinnigt mycket med finländskan i dag.

Nästan lika mycket lider jag med AIK som ju behöver få med sig något eller några positiva resultat in i VM-uppehållet. Trots att laget spräckte målnollan framåt blev det en ny, tung förlust.

För Mallbacken var dagens förlust minst lika bitter. Av det jag såg tyckte jag att värmländskorna var minst lika bra som Kristianstad – om inte bättre. Ändå lämnade man Vilans IP poänglöst.

Mallbacken är ju damallsvenskans fula ankunge, ett lag man gärna önskar framgång. Jag gillade klubben redan innan jag läste Offside nummer 2 2013. Men efter den korta texten om klubben där växte respekten. Där sa Mallbackens ordförande Sven Eriksson följande:

”I dag anses lyxiga anläggningar vara viktigare än engagemang. I byn Mallbacken bor det omkring 80 personer. Nästan alla ställer upp för laget. Några bakar bröd som vi säljer på matcherna, andra kokar kaffe eller tvättar tröjor. Det är den föreningskänslan som tagit oss tillbaka till allsvenskan.”

Nu är Strandvallen alltså en damallsvensk arena igen. Kanske kan duktiga forwardsparet Mimmi Larsson och Madelen Janogy se till att den även är det 2016. Som jag ser det är Larsson för tillfället en av damallsvenskans allra bästa forwards – en urstark spelare med förmåga att skapa chanser helt på egen hand. Hon är en forwardstyp som saknas i den svenska VM-truppen.

I går var jag för andra gången på en vecka och kikade på en forward som är uttagen i nämnd VM-trupp, Umeås Jenny Hjohlman. Hon var helt klart piggare mot Göteborg än mot Jitex i tisdags. Och i slutminuterna visade Hjohlman VM-klass när hon vred in 3–1-målet.

Faktum är att det Umeå jag såg i tisdags och det jag såg igår var två hela olika lag. Det var bara tre byten mellan startelvorna, men det var byten som märktes genom att laget fick lite mer fart och spets. Faktum är att jag tycker att Maria Bergkvist tog en klar seger i coachmatchen mot Stefan Rehn. Umeå spelade ett utmärkt försvarsspel där Göteborgs båda duktiga kantspelare Elin Rubensson och Lieke Martens inte fick de ytor de behöver, och där viktiga forwarden Sara Lindén hölls utanför spelet.

Efter 45 minuter ledde Göteborg med 1–0 trots att Umeå hade varit det bättre laget. Jag bytte några ord med tv-experten Malin Swedberg i paus. Vi var överens om att Umeå varit spelmässigt bra, men att laget saknade både nödvändig spets och kreativitet kring Göteborgs straffområde. Några minuter senare var det 1–2…

UIK kändes inte som ett bottenlag. För dem var det förstås otroligt viktigt att både Hjohlman och Lina Hurtig fick göra mål. Hurtig växte för övrigt flera klasser efter sin fullträff. Får hon träna rejält under VM-uppehållet borde hon kunna bli en riktig attraktion i damallsvenskan till hösten.

Allra bäst i Umeå i går var dock mittbacken Tuija Hyyrynen som var defensivt stabil och som stod för ett stort antal precisa uppspel på fötterna på landsmaninnan Emmi Alanen. Skall jag ta ut Umeås tre bästa spelare för dagen blir det de båda finländskorna tillsammans med 2–1-nickaren Rita Chikwelu.

Musovic – en vinnare hursomhelst

Publicerad den av
Svara

I kväll har Zećira Mušović bloggat om morgondagens trupputtagning. Hon menar att hon blir en vinnare hur det än går:

”Antingen får jag uppleva ett VM med damlandslaget, eller så får jag ta min efterlängtade student. Jag kommer att må fantastiskt hur det än blir.”

Klart är ändå att 18-åringen helst står över studentfirandet:

”Jag kan sitta där med Pia och ta ett glas mjölk och ha på mig den vita mössan efter att ha vunnit mot USA den 12:e juni.”

Hon har en skön ton i sin blogg, målvaktstalangen. Den här typen av bloggar finns inte inom herrfotbollen.

Apropå VM-trupper har Holland i dag presenterat sin trupp. Den innehåller som väntat fyra damallsvenska spelare; Loes Geurts, Manon Melis och Lieke Martens från Göteborg samt Kirsten van de Ven från Rosengård.

I damallsvenskan tog Piteå en skalp i dag genom att slå Eskilstuna med 3–0 på bortaplan och Linköping vann borta mot Mallbacken med 1–0. Mallbacken visade dock kvalitet. När både Mimmi Larsson och Madelen Janogy är på planen tycker jag att värmländskorna är riktigt vassa. För Eskilstunas del var det förstås inget bra att tappa känslan av att vara osårbar i försvarsspelet inför bortamötet med Rosengård.

Så går det i damallsvenskan 2015

Publicerad den av
6

Senare i dag drar damallsvenskan igång. Jag hade tänkt mig en heltäckande genomgång av alla lag, men tiden har inte räckt till. Där hänvisar jag till Spelare 12 som alltid är pålitlig i sådana här fall.

Ett tips med lite kommentarer kring varje lag tänker jag dock bjuda på. Efter veckans upptaktsträff läste jag att flera tycker att årets damallsvenska är profilfattig. Det tycker inte jag. Visst saknas de största svenska profilerna, men spelare som Marta, Ramona Bachmann, Anja Mittag, Pernille Harder, Manon Melis med fler gör att vår högsta serie ändå är rejält profilrik.

Det som däremot känns väldigt tråkigt är att spänningen i toppstriden lär bli obefintlig. Jag såg att EFD:s Linda Wijkström på upptaktsträffen tyckte att damallsvenskan på sätt och vis är näst vassast i Europa bakom Tyskland.
Jag förstår hennes resonemang, men det vi saknade i fjol var spänning i guldstriden. Det mesta talar för att det blir likadant i år. Där ligger vi tyvärr i lä jämfört med många andra toppligor i Europa och världen. Den senaste upplagan av ligorna i Tyskland, USA, England, Japan och även Norge avgjordes med riktiga nagelbitare i sista omgångarna. I Frankrike är det avgjort i år, men det var i alla fall ett upphaussat tvåkejsarslag som skapat viss spänning.

Att få fram en eller flera starka utmanare till Rosengård känns av högsta vikt för intresset kring vår högsta serie.
Däremot kanske det kan bli en intressant kamp om andraplatsen mellan tre lag. Och bottenstriden kan bli riktigt spännande. Jag tror inte att vi får se något lag bli rejält avhängt i år, i varje fall inte som Sunnanå och Jitex de båda två senaste åren.

I övrigt finns det mycket som är positivt inför årets serie. TV-sändning av alla matcher är ju det allra mest positiva. I går meddelade Wijkström via twitter att även ni som befinner er utanför Sveriges gränser och vill se matcherna kan köpa abonnemang på TV4play Premium. Kul.

Därmed är det dags för årets tips. Så här går det i damallsvenskan 2015:

Jubel över Martas guldmål 2014

Jubel över Martas guldmål 2014

1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Emma Berglund.
Tyngsta förlust: Katrin Schmidt.

Rosengård är inte bara det självklara segertipset, de är även de självklara segrarna. För andra året i rad finns det ingen självklar utmanare.

Visst har Rosengård en lite tunnare trupp än inför fjolårets serie. Men laget känns ändå klart starkare med tanke på att Marta och Berglund har tillkommit.

Karaktärsspelaren Schmidt kommer att saknas, men den spets man har i trion Bachmann, Marta och Mittag gör att man kommer att vinna även huvuddelen av de matcher där spelet inte funkar hundraprocentigt.

Slutsatsen efter Champions League-mötena med Wolfsburg är att Rosengård har större defensiv disciplin är för ett och två år sedan. Tränare Markus Tilly verkar vara på rätt väg med sitt lagbygge. Det leder garanterat till guld i Sverige. Kanske kan det även leda till europeiska medaljer inom något eller några år.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: Vera Dyatel – så borde hon väl heta på svenska?
Tyngsta förlust: Jennie Nordin.

LFC har seriens bästa passningsspel och har ett grundspel som jag personligen är väldigt förtjust i. Lagets problem finns i den offensiva spetsen. Man hade blivit tvåa i fjol om inte målskyttet hade klickat under hösten. De problemen har man tagit med sig in i 2015, något som märktes på resultaten mot Bröndby i Champions League.

Linköping har en otroligt hög högstanivå och är väl det lag som om allt faller på plats har en liten, liten chans att utmana suveräna Rosengård. Men då hänger väldigt mycket på att trion Pernille Harder, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö presterar i målskyttet.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

3) Göteborg FC
Bästa nyförvärv: Elin Rubensson.
Tyngsta förlust: Maren Mjelde.

Med ett i princip helt nytt lag blev Göteborg trea i fjol, snubblande nära en Champions Leagueplats. I år är målet att sluta topp två, men jag tror att luckan efter Maren Mjelde blir svår att fylla. Det var norskan som lyfte GFC på hösten i fjol.

Man har i och för sig både breddat och spetsat truppen med spelare som Rubensson, Arna-Sif Ásgrímsdottir, Filippa Curmark och Adelina Engman. Forwardsuppsättningen känns hyperintressant, medan det är mer sårbart i backlinjen och på mittfältet.

Nu går man in i säsongen med en skadedrabbad trupp och tipset är att man vinner en tuff kamp med Örebro om tredjeplatsen. Får man backlinje och mittfält att fungera kan man möjligen också utmana LFC, men…

Sanna Talonen

Sanna Talonen

4) KIF Örebro
Bästa nyförvärv: Lisa Dahlkvist.
Tyngsta förlust: Tvillingarna Martinkova.

Var tvåa i fjol och jag hade dem på samma placering år, fast det var innan onsdagens landskamp och korsbandsskadan på Hanna Folkesson. Hon och Lisa Dahlkvist hade behövts för att täcka förlusterna av Irena och Lucie Martinkova.

Till slut har det faktiskt blivit större förändring i truppen än jag trodde vid årsskiftet och när Folkesson försvann har plötsligt utmaningen blivit ganska stor för succétränaren Rickard Nilsson med en säsong där laget skall dubblera med Champions League.

Även om Carola Söberg imponerade i Algarve cup ser jag det som att lagets målvaktsbyte är en liten försvagning, Söberg måste göra en supersäsong om hon skall täcka luckan efter fjolårets succémålvakt Stephanie Labbé.
Något som däremot talar för laget är att man har ett välkomponerat forwardspar i Sanna Talonen och Sarah Michael – som gjorde åtta mål vardera i fjol.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

5) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Nina Jakobsson.
Tyngsta förlust: Clara Markstedt.

Jag tror att fjolårsnian står för årets lyft i damallsvenskan. Det är jämnt bakom de fyra topplagen och Piteå har verkat stabilt på försäsongen, trots att de inte har värvat speciellt namnkunnigt.

Men man har ju många unga talanger och dessutom truppspelare i landslaget som Emilia Appelqvist och Hilda Carlén. I fjol fick även Josefin Johansson känna på landslagsluften. De och ett väl inkört grundspel kanske, kanske kan göra att det är dags för en historiskt bra placering.

Petra Larsson

Petra Larsson

6) Eskilstuna United
Bästa nyförvärv: Petra Larsson.
Tyngsta förlust: Allysha Chapman.

Även om laget tappade lite på hösten var man en pigg nykomling i fjol. Det svåra andraåret lär inte bli speciellt svårt för United.

Man står på en stabil ekonomisk bas och har kunnat bygga vidare på fjolårets trupp. Den rutinerade backlinjen med Sara Thunebro, Vaila Barsley, Louise Quinn och Annica Svensson kommer även fortsättningsvis garantera stabilitet och i offensiven finns också tillräckligt med vapen för att laget skall kunna slå sig in på tabellens övre halva.

Margret Lara Vidarsdottir

Margret Lara Vidarsdottir

7) Kristianstads DFF
Bästa nyförvärv: Margret Lara Vidarsdottir.
Tyngsta förlust: Hedvig Lindahl.

Med hjälp av en stark defensiv stod KDFF för ett av årets stora positiva lyft. Även om man tappat ett antal namnkunniga spelare har man enligt tränare Elisabet Gunnarsdottir numera ett grundspel som inte är individbaserat, utan där laget står i centrum.

Målvaktsfrågan känns som en nyckel, nu när man får klara sig utan Lindahl. Framåt kommer säkert Johanna Rasmussen att förse Margret Lara Vidarsdottir med matnyttiga bollar – något som gör att laget kommer att slåss om en plats på tabellens övre halva.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

8) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Linda Sällström.
Tyngsta förlust: Minna Meriluoto.

Mycket har hänt i Vittsjö. Ett par traditionsbärare har slutat, å andra sidan har man flera spännande nyförvärv. Målvaktsbytet där finska Meriluoto lämnar plats för danska Cecilie Breil Kramer känns inte så illa som jag först trodde. Kramer såg stabil ut mot Sverige i onsdags.

Offensivt blir det intressant att se hur Antonia Göransson, som ju nästan får räknas som ett nyförvärv, och Linda Sällström klarar sig. De borde kunna se till att Vittsjö blir så vasst att man slipper att bli inblandat i någon nedflyttningsstrid.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

9) Umeå IK
Bästa nyförvärv: Sara Mellouk.
Tyngsta förlust: Emma Berglund.

Umeå har som målsättning att vinna SM-guld 2017 med huvuddelen egna produkter. Årets säsong lär man dock vara långt ifrån toppstriden. Tränare Maria Bergkvist har en ung trupp till sitt förfogande och mycket lär falla på spelare som Jenny Hjohlman, Lina Hurtig och Rita Chikwelu:s axlar. Presterar den trion bör Umelaget klara att slippa akut nedflyttningsstrid.

Men känslan är att det orutinerade laget inte har råd med speciellt många skador. Man ersätter inte flyktade stöttespelare som Berglund och Hanna Folkesson hur lätt som helst.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

10) Hammarby IF Damfotboll
Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: Sigrid Persson.

Hammarby har värvat klokt och känslan är att laget kommer att hänga kvar. Sofia Lundgren borde vara en garant för defensiv trygghet, Schmidt likaså. Tyskan är också mycket stark vid fasta situationer med sitt vassa huvudspel.

Jag har personligen gillat Julia Karlernäs sedan första gången jag såg henne, hon är också en bra allsvensk spelare. Hon är en av många av lagets spelare som har damallsvensk rutin. Får man ihop det kan det bära flera snäpp högre upp i tabellen. Men högre än tia vågar jag inte tippa nykomlingen.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

11) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Jennifer Falk.
Tyngsta förlust: Julia Karlernäs.

Jag gillade vad jag såg av Mallbacken 2013. Då spelade man perfekt efter sina resurser och var inte långt ifrån att hänga kvar.

Flera spelare var med då och vet vilket hårt som krävs, inte minst vassa forwarden Mimmi Larsson. Falk är en mycket bra målvakt och håller de amerikanska mittfältsförstärkningarna så hög klass som värmländskorna hoppas kan det räcka till nytt kontrakt.

Men jag känner inte att jag är tillräckligt underlag för att tippa laget över strecket.

Jennie Nordin

Jennie Nordin

12) AIK
Bästa nyförvärv: Juliette Kemppi.
Tyngsta förlust: Madeleine Tegström.

AIK är kvar i högsta serien genom Tyresös konkurs. Det jag såg av laget ifjol imponerade inte, man spelade alldeles för naivt. Nu är det upp till bevis, men känslan är ändå att laget fortfarande väger väl lätt.

Visst är värvningarna av Jennie Nordin och Juliette Kemppi lovande. De ger både defensiv stabilitet och ett snabbt kontringsalternativ. Framför allt måste nog Kemppi leverera rejält om AIK skall hänga kvar. Och det jag sett av finländskan är spännande. Men räcker det?

Frågetecken finns också för nya kanadensiska målvakten Justine Bernier. Är hon en flipp kan AIK hänga kvar.

* Så går det alltså i damallsvenskan 2015. 15.00 i dag är det avspark på Tele2 Arena i Stockholm.

Största glädjeämnena var Seger och Asllani

Publicerad den av
1

Sverige slog Danmark i Algarve cup med 2–0 efter att ha haft närmast 100-procentig defensiv kontroll. Visst låter det bra?

Och det fanns mycket positivt att ta med sig från gårdagens landskamp. Framför allt tänker jag på effektiviteten vid fasta situationer, och på försvarsspelet.

Men jag tänker även på ett par individuella insatser. De två spelare som gladde mig mest var Kosovare Asllani och Caroline Seger. Precis som i PSG:s match i helgen så visade Asllani att hon är i väldigt god form för tillfället. Hon har bra intentioner i princip varje gång hon får bollen.

Jag känner att jag ofta gnäller på, och ifrågasätter Caroline Seger. Men i går tyckte jag från min plats framför tv:n att hon gjorde en väldigt bra match, där hon i perioder hittade in med flera fina passningar till rättvända medspelare. Det var tydligt att danskorna låg tätt på henne, och försökte minimera hennes tid med bollen. Men jag tyckte att hon löste det väldigt bra genom att ibland hålla sig borta från spelet en stund, för att spela en större roll en stund senare.
Jag fick uppfattningen att hon verkligen sökte att hitta rättvända medspelare – vilket var fantastiskt roligt att se. Jag tycker ju att hon ofta annars har sökt mer eller mindre meningslösa uppspel på felvända, och markerade medspelare.

Det är väldigt svårt att få en helhetsbild från tv:n. Men min uppfattning var att balansen på det svenska mittfältet totalt sett var riktigt bra. Lisa Dahlkvist får ofta mycket kritik för sitt korta passningsspel. Så även på Eurosport i går. Och det stämmer ju att hon är en svag passningsspelare när hon hamnar under press. Men känslan i går var att hennes enorma löpvilja gott och väl vägde upp bristerna.
Med Dahlkvist i den offensiva rollen har vi en central mittfältare som fullföljer sina löpningar i offensiven, och som inte fuskar en millimeter i defensiven.

Min känsla var att den svenska backlinjen framför allt skall tacka Dahlkvist för att det blev en lugn dag på jobbet.

Jag tyckte egentligen inte att någon av spelarna i startelvan var underkänd. Elin Rubensson:s passningsspel var dock svagt inledningsvis. Sedan slog hon en utmärkt frispark, som jag först trodde gick rakt in i mål. Det verkar väl dock som att Charlotte Rohlin hade en liten touch, och skall stå som målgörare.

Bland inhopparna gladdes jag mest av Emma Lundh, som var pigg och tog initiativ. Kul att se. Jag har ju varit lätt negativ till uttagningen av henne, men fortsätter hon att göra så bra inhopp kommer jag med glädje att omvärdera min uppfattning.

Nu har jag varit väldigt positiv. Och 2–0 mot Danmark är förstås positivt. Fast var det svenska spelet verkligen så fantastiskt?

Svaret på frågan är väl egentligen nej. Det som var fantastiskt var de fasta situationerna och den defensiva kontrollen. Jag kan bara erinra mig två danska lägen på 90 minuter. Jag tänker dels på Nadia Nadim:s skott ur halvdålig vinkel i den andra minuten, och samma spelares ”halva friläge” i den 58:e. Och inget av de båda lägena blev egentligen riktigt farligt.

Här kan man dock fråga sig hur mycket det berodde på svensk skicklighet, och hur mycket som berodde på dansk oförmåga. För nog var det danska laget utan spelare som Line Röddik Hansen, Katrine S Pedersen, Julie Rydahl Buhk och Pernille Harder riktigt, riktigt svagt?
Ett mer tydligt svar på den frågan får vi i den två kommande matcherna när danskorna ställs mot Japan och USA.

Det är ju samma motståndare som väntar för Sverige i de kommande matcherna – fast förstås i omvänd ordning. Frågetecknet inför de båda matcherna är vår förmåga att skapa chanser i vanligt spel.
Vad jag kan minnas bara vi lyckades spela till oss två på 90 minuter i går. Och av dem är bara en med på det här klippet:

Den andra jag tänker på Emmelie Konradsson:s läge, där hon var helt ensam i straffområdet – men sköt högt över.

Bristerna i att skapa målchanser i det uppställda spelet doldes ju väl i går genom att de fasta situationerna var så vassa. Till och med de många korta hörnorna skapade ju ofta oreda i det danska straffområdet, och vi kunde ju faktiskt har gjort något mål till på fasta situationer.

Slutligen tillbaka till Caroline Seger. Det jag tycker är mest intressant i de två kommande matcherna är att se om hon kan klara rollen lika bra mot bästa möjliga motstånd. I den här positionen får man ju inte bjuda på något, vilket gör att man måste försöka spela med ganska stora marginaler.
Det är ju ganska typiskt att Nadims ”halva friläge” uppstår genom att Seger missar en brytpassning. Alla har givetvis rätt att missa passningar. Men det är mer eller mindre kostsamt på olika positioner. Och i ett 4-1-3-2-spel blir det jobbigt om ”ettan” slår offensiva passningar rakt till motståndare.

Dessutom är det ju så att risken ökar med kvaliteten på motståndet. Lag som USA och Japan bör man ju inte bjuda på kontringsläge i situationer där vi är på väg uppåt med laget. Så mitt fokus i morgon kommer att ligga på hur Seger hanterar sitt risktagande.

* I övrigt i Algarve noterades följande resultat i går:

Japan–USA 1–1

Tyskland–Island 5–0

Norge–Kina 0–1

Ryssland–Nordkorea 1–2

Portugal–Österrike 3–2

Och på Cypern spelades följande matcher:

Frankrike–Skottland 1–1

Holland–Australien 2–2

Kanada–Finland 3–0

England–Italien 2–0

Nya Zeeland–Irland 1–1

Schweiz–Sydkorea 1–1

Det mest intressanta resultatet är väl utan tvekan att Sveriges VM-kvalmotståndare Skottland lyckades ta poäng av Frankrike. Dessutom efter att ha gjort båda målen. Starkt av skotskorna, för vi minns ju hur det gick för oss mot Frankrike för några veckor sedan.

* I skymundan i går avslutades U23-turneringen i La Manga genom att Sverige spelade 2–2 mot Tysklands F20-landslag. Alltså det tyska lag som skall till F20-VM i Kanada under sensommaren. Mimmi Larsson och Jonna Andersson var svenska målskyttar:

Tveksamma domslut sänker Mallbacken?

Publicerad den av
Svara

Mallbacken hade inte marginalerna med sig i dag. Två tveksamma situationer blev till straffar som kan visa sig kosta värmländskorna en plats i damallsvenskan 2014.

Efter diverse tvekan valde jag att köra till Mölndal för att se bottenmötet Jitex–Mallbacken i dag. Jag trodde att jag kom en kvart för sent, men eftersom Mallbacken också hade varit sena var avspark uppskjuten – och jag kom precis lagom.

I vintras såg jag just de här två lagen göra upp i en träningsmatch. Jag var skeptisk till det jag såg av Mallbacken då, och jag kände mig tveksam till hur laget skulle klara sig i högsta serien. Defensiven var darrig, och de släppte till flera rena frilägen. Däremot imponerades jag av Julia Karlenäs och Mimmi Larsson.

I dag var det ett mycket stabilare Mallbacken jag fick se. Det handlar om ett lag som utan tvekan förtjänar sin damallsvenska plats, och som är värt att få bygga vidare nästa år. Mallbacken är verkligen ett lag. Man har en skön trygghet i defensiven, och nämnda Mimmi Larsson är blixtrande snabb och därmed ett bra vapen i kontringarna. I halvtid ledde värmländskorna i kväll med 1–0 efter att amerikanska backen Blakely Mattern hade nickat in en hörna.

Trots att Jitex hade haft mest boll, och att jag räknade till 2–2 i klara målchanser före paus, kändes inte bortaledningen orättvis så långt.

Under de första 20 minuterna i den andra halvleken räknade jag in en bra målchans till för Jitex. Men Mallbacken hade fortsatt god kontroll.

Sedan kom situationen som kan avgöra den damallsvenska bottenstriden. Jag var en av de fyra–fem personer som hade bäst placering. Ändå kan jag inte avgöra om domslutet var korrekt eller inte.

Inbytta Jitexforwarden Sofia Skog utmanade en Mallbackenback, som jag tror var målskytt Mattern. Skog fälldes vid straffområdeslinjen, och både hon och Mattern föll in i straffområdet. Domaren Annika Andric från Västerhaninge befann sig nära situationen, och blåste direkt – för frispark. Andric pekade på att bollen skulle läggas upp en halvmeter utanför straffområdet, och ställde upp Mallbackens mur.

Själv stod jag nästan exakt i linje med straffområdeslinjen, fast på bortre sidan från situationen sett. Min blick i ögonblicket var inte riktad mot fällningen, så jag kan inte med säkerhet säga var den skedde. Men den spontana tanken var att ”undra om inte fällningen ändå var inne i straffområdet”. Men jag är så osäker på min sak att om jag hade varit domare så hade jag nog fegat, och trots allt valt att döma frispark någon decimeter utanför linjen.

När muren var uppställd klev assisterande domare Almir Halilovic in i handlingen. Han hade inte gjort något väsen av sig tidigare i situationen. Däremot hade han tagit några kliv in på planen. Nu ropade han till sig Andric, och de båda diskuterade en stund.

Först kom Jitex kapten Sofia Karlsson fram och undrade vad som stod på. Sedan även Mallbackens Helena Frykestam. Båda blev bortmotade. När diskussionen var över tog Andric några steg framåt och pekade på straffpunkten. Jitexspelarna jublade, medan Mallbackens inte trodde sina ögon.

Straffen satte Fridolina Rolfö hur säkert som helst. Efter kvitteringen tappade Mallbacken lite av sin stabilitet. På slutet hade Jitex ytterligare fyra riktigt bra chanser att även vinna matchen. Närmast ett segermål kom Mimmi Löfwenius, som hade ett skott i ribbans underkant, men returen gick ut i planen, och en back hann peta undan bollen framför fötterna på Sofia Skog.

Matchen slutade 1–1 – och den straff som Jitex tilldelades efter de något udda turerna kan visa sig vara den faktor som avgör vilket lag som åker ur damallsvenskan i år.

Som sagt, det känns möjligt att det blev ett korrekt domslut. Men man hade gärna velat veta vad som gick runt i domare Andrics huvud när hon stod där och diskuterade med sin assistent. Han hade ju inte vinkat spontant för straff. Men nu fick han ändå henne att ändra sitt tidigare domslut. Hur säkra kan duon egentligen ha varit på att de dömde rätt?

Från Jitex matcher dyker det ju ofta upp tv-klipp. Det skall bli intressant att se om det läggs upp något på den här straffsituationen. Och om det i så fall går att bedöma utifrån klippet om straffen var korrekt dömd eller inte.

Dagen blir extra jobbig för Mallbacken då även resultatet i dagens andra match gick emot. Och att den matchen också avgjordes på en tveksamt dömd straff. Situationen som gav Piteå straff mot Umeå finns på det här klippet. Även här valde domaren att diskutera med sin assisterande innan hon beslöt sig för om förseelsen skedde innanför eller utanför straffområdet.

Personligen tycker jag att Clara Markstedt fälls av Katrin Jonsdottir utanför linjen, och att de faller in i straffområdet. Men jag gissar att det är en sådan situation där domaren kan anses göra rätt både om hon blåser frispark och straff.

För Piteå är förstås domslutet rena jackpoten. Segern gör ju att avståndet ner till nedflyttningsstrecket numera är fem poäng. För Mallbacken kan alltså de två straffmålen bli förödande. I stället för egen seger, och avancemang till tionde plats är man kvar under strecket. Och på lördag väntar laget som ligger just ovanför – Kristianstads DFF. Räkna med att det kan bli en nervös historia…

Nervöst blir det även i morgon. Då lottas nämligen årets båda utslagsomgångar i Champions League. Det blir förstås framför allt väldigt spännande att se vilken lottning Tyresö får. För turneringens skull får vi hoppas att vårt svenska mästarlag slipper något av de fem–sex storlagen.

Tillagt i efterhand: Klippet från matchen Jitex–Mallbacken går nu att se nedan. Och det är verkligen på gränsen. Eller kanske just utanför den…

Inlägg 1000 – de åker ur i år

Publicerad den av
2

Det här är inlägg nummer 1000 på den här bloggen. Jag firar det med en kopp kaffe, och genom att dra igång mitt damallsvenska tips.

Det här inlägget kan man också se som en tredje och sista genomgång av hur klubbarna klarat sig under silly season.

Den senaste lägeskollen hade ganska dålig tajming. För dagen efter exploderade verkligen damallsvenskans silly season med sju intressanta övergångar. Bland annat gick duon Christen Press och Malin Diaz till Tyresö och Jessica Landström hamnade i Göteborg.

Nu är det bara dagar kvar till avspark, och transferfönstret är stängt. Så några intressanta övergångar lär det inte bli i morgon. Alltså känns det som hög tid att avge mitt slutgiltiga damallsvenska tips.

Senast konstaterade jag att det bara var de båda topplagen Tyresö och Malmö som såg ut att få ett starkare premiärlag i år än de hade under hösten 2012. Sedan dess har även Göteborg, Kristianstad och Umeå flyttat fram sina positioner.

Men som jag ser det finns det inte mycket som talar emot att årets damallsvenska blir en högst skiktad serie. Hur många skikt det kommer att handla om får vi se.
Men känslan är att två lag står i särklass. Sedan kommer en grupp om fyra lag. Där bakom kommer ytterligare en grupp om fyra lag. Slutligen har vi två frågetecken, som riskerar att hamna i en egen grupp i botten.

Det känns ganska lättippat, såtillvida att det är lätt att placera lagen i rätt grupp. Däremot är inte rankingen inom grupperna speciellt lätt att göra. Där har jag vacklat rejält. Dessutom kommer det förhoppningsvis även att dyka upp en eller annan skräll.

När det gäller skrällarna har jag insett att jag är usel på att förutspå dem. Så här är del 1 av mitt skrällfria tips. Först ut är lagen på de sista placeringarna, alltså tio till tolv:

Sara Larsson

Sara Larsson

10) Kif Örebro
In: Marie-Eve Nault (Kanada), Helén Eke (Tyresö FF), Emma Salomonsson (ÖSK Söder), Michelle De Jongh (Mariestads BoIS, från den 1 juli) samt Irena Martinkova och Lucie Martinkova (båda Sparta Prag, Tjeckien)
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir (Chelsea, England), Emelie Lundberg (Eskilstuna United), Linda Fransson (?), Fanny Persson (?), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Med sina elva bästa spelare på planen i 90 minuter och 22 omgångar är Kif Örebro ett lag för topp åtta. Men jag tror tyvärr inte att laget klarar sig utan skador. Och truppen är tunn.

Örebro har dock fått ihop ett klart starkare lag än jag först trodde. Känslan var ju den att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man i alla fall ihop ett gäng som bör ha ganska god chans till nytt kontrakt.

På den damallsvenska upptaktsträffen tippades Örebro näst sist. Hela 35,6 procent av de närvarande hade laget på nedflyttningsplats.

Men trots förlusten av Marie Hammarström kan faktiskt Kif ha ett starkare lag i år än i fjol. Sara Larsson är ju kvar – men dock inte frisk från seriestart. Hon kommer att behövas i backlinjen, så frånvaron får inte bli alltför långdragen.

Kvar är också Stephanie Labbé, Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och unga Linda Hallin – som kan vara redo att bli en allsvensk profil. Nigerianska forwarden Sarah Michael är också kvar. Fast skall man tro rapporterna så är hon så mycket bättre tränad i år att hon kan betecknas som ett nyförvärv.

Lägg till två tjeckiska tvillingar och att man kryssat borta mot Tyresö på försäsongen. Jo, Örebro hänger nog kvar i år också.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

11) Sunnanå SK
In: Susanne Nilsson (AIK), Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), och Carys Hawkins (Umeå Södra/Perth Glory, Australien), Julia Spetsmark (QBIK), Matilda Rosqvist (Djurgården) och Sandra Betschart (Sindelfingen, Tyskland).
Ut: Anna Bodén (Morön), Yanru Zhang (???) och Hanna Glas (korsbandsskadad)
Kommentar: Skelleftelaget tippades ur allsvenskan av 33,2 procent av de närvarande vid upptaktsträffen. Det placerade dem trea från slutet – alltså på fast mark.

Nu skall jag ju ärligt konstatera att jag inte har sett Sunnanå, utan går på instinkt när jag tippar ner dem i elitettan. Jag gör det mest eftersom det känns som att samtliga de tio lag som är kvar från fjolårets damallsvenska har fått ihop trupper med åtminstone 12–13 högklassiga spelare.

Sunnanå har värvat bra, och kanske också kan noteras för ett dussin spelare av god damallsvensk klass. Alltså har de chansen att krypa ovanför nedflyttningsstrecket. Men det krävs nog att Sussie Nilsson placerar sig högt i målvaktsligan även i år.

Nilsson pratade för övrigt om sitt val mellan Sverige och Serbien på upptaktsträffen. Hon sa inte vad det lutade åt, men att valet stod mellan drömmen (Sverige) eller att få internationell rutin (Serbien).

Apropå Sunnanå sa hon:

”Jag vet att vi är redo att ge allihopa en omgång.”

Låter lovande.

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

12) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK) och Emmie Johansson (QBIK).
Ut: Anna Arnfeldt (slutar) och Felicia Edgren (QBIK).
Kommentar: Nästan 88 procent av de närvarande på den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Mallbacken kommer att åker ut. Trots att jag gärna skulle vilja placera nykomlingarna högre i tabellen ställer jag in mig i ledet.

På nämnd upptaktsträff konstaterade tränare Stefan Johansson att hans lag sannolikt har seriens tunnaste trupp. Där har han nog rätt.

Han sa även att laget inte har förlorat en seriematch hemma på Strandvallen på 2,5 år. Det stämmer däremot inte. Dalsjöfors var nämligen där och vann med 1–0 i maj i fjol. Fast å andra sidan ströks ju den matchen i efterhand. Så kanske kan man ändå säga att Mallbacken är obesegrat i 2,5 år…

I söderettan vilade laget på en god defensiv grund, och man hade en stabil målvakt i Katie Fraine. Men i den match jag sett laget kändes inte defensiven så stark att det går att luta sig mot den i allsvenskan. De släppte nämligen till ett antal rena frilägen mot Jitex. Det är inte lovande.

Helt avsågade tror jag dock inte att Mallbacken kommer att bli. Man har egna stjärnskott i vassa Mimmi Larsson på topp, och spelskickliga Julia Karlenäs på mitten. Men man hade nog behövt ett par namnkunniga nyförvärv till för att på allvar kunna utmana om en plats över nedflyttningsstrecket.

Och till sommaren blir det någon mer värvning – läs om det här. Det kan vara för sent.

Bilder av Jitex och Mallbacken

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har äntligen blivit dags för ett gäng utlovade bilder. De handlar om dem jag knäppte i svåra ljusförhållanden vid träningsmatchen mellan Jitex och Mallbacken på Krokslättsvallen i Mölndal.

Eftersom jag känner igen väldigt få av Mallbackens spelare, och huvudsakligen har gått på fjolårets tröjnummer kan det vara några felaktiga bildtexter. Så tveka inte att rätta mig, om/där det har blivit fel.

Mimmi Larsson mot Sofia Karlsson.
Mimmi Larsson och Malin Ahlberg
Mimmi Larsson och Malin Ahlberg
Mallbacken firar.
8 Malin Ahlberg har just gjort 3–2
Sarah Bergman
Linda Wallin och Mikaela Uthas.
Mallbacken firar.
Mimmi Larsson har just gjort 2–1.
Sandra Andersson, Frida Broström och Helena Nilsson.
Julia Karlernäs nickskarvar.
11 Mimmi Löfwenius
Spontant spelarmöte i Mallbacken.
Spontant spelarmöte i Jitex.
Jitexspelarma samlas kring Mimmi Löfwenius.
Mimmi Löfwenius just innan kollissionen.
Mallbacken ställer om
Påpälsade spelare på Jitex bänk.
Frida Höglund
Katie Fraine
Mimmi Larsson utmanar Jitex backlinje
Sofia Karlsson
Mimmi Löfwenius ligger däckad efter kollission med Katie Fraine
Sofia Karlsson och Mimmi Larsson.
Mallbacken samlas efter matchen.
Julia Karlernäs

Tankar om Jitex och Mallbacken

Publicerad den av
1
Mallbacken samlas efter matchen.

Mallbacken samlas efter matchen.

Jag har ju utlovat en analys av Jitex och Mallbacken efter att jag var på Krokslättsvallen och såg deras inbördes träningsmatch i lördags. Och nu är det dags för analysen.

Att den har dröjt några dagar har delvis berott på att jag tyckte att det var en svårtolkad match. Där fanns nämligen en del bra saker, men även ganska mycket dåligt. Som bekant slutade det 3–2 till Mallbacken efter 1–1 i paus.

Den spontana känslan var att jag såg två av den kommande damallsvenskans bottenlag. Det känns som att Örebro och Sunnanå är två andra klubbar som riskerar att få slåss för sin existens i den högsta serien. Kanske kan även Vittsjö och Piteå dras ner i den damallsvenska bottendyn.

Jitex–Mallbacken var en konstig match på så sätt att lagens styrkor och svagheter var nästan otäckt lika.

I fjol var båda lagen väldigt starka defensivt sett. Defensiven var det vapen som tog Mallbacken upp från söderettan. De släppte bara in 14 mål på 20 seriematcher och två kvalmatcher.
Och Jitex höll sig kvar i damallsvenskan, mycket för att de var svåra att göra mål på. Bara de fyra topplagen släppte in färre mål än nian Jitex. Då tyckte jag att lagkapten Sofia Karlsson var lysande varje gång jag såg henne.

I lördags var det inga försvarsspelare som lyste. För båda lagen läckte bakåt. Jag anser att ett försvarsspel är dåligt när man släpper till rena frilägen.
Och sådana släppte båda lagen till – flera stycken. Bara i den andra halvleken var det 3–2 i frilägen till Jitex. De gjorde dock bara mål på ett av sina, medan Mallbackens båda ledde till mål. Det andra målet kom nämligen på ett lobbskott efter returen.

Frilägena avslöjade alltså båda lagens defensiva svagheter. Men de visade också på lagens vassaste vapen. Båda heter Mimmi L och är juniorlandslagsspelare, födda under våren 1994. Båda är riktigt snabba, och duktiga på att ta sig fram i djupled. Och båda gjorde mål i lördags.

Sofia Karlsson och Mimmi Larsson.

Sofia Karlsson och Mimmi Larsson.

Mallbackens Mimmi Larsson såg ut att vara stark och riktigt målfarlig. Definitivt en spelare nykomlingarna kan kontra på.
Jitex Mimmi Löfwenius har redan två säsonger i damallsvenskan bakom sig. För två år sedan i Dalsjöfors, i fjol huvudsakligen i Göteborg. Jag förstod redan under året i Borås att det bara är en tidsfråga innan Löfwenius är en damallsvensk toppspelare. Känslan efter lördagens match är att tiden nu är mogen. Hon såg nämligen riktigt vass ut.

Mimmi Löfwenius ligger däckad efter kollission med Katie Fraine

Mimmi Löfwenius ligger däckad efter kollissionen med Katie Fraine

Nu hör det till saken att Löfwenius blev utvisad i matchen, för två gula kort. Jag antar att det andra kortet var för protest. Jitexforwarden och domaren hade nämligen flera irriterade ordväxlingar.
Och jag förstår att Löfwenius var missnöjd med domaren. För denne blundande nämligen för en fullständigt solklar målchansutvisning på Mallbackens målvakt Katie Fraine i den första halvleken. Jag satt 15 meter från situationen. Och visar man inte rött kort för sådana överfall på fria spelare – då kan man sluta döma målchansutvisningar.

Så till lite spelarkritik. Över två gånger Mimmi blev jag väldigt imponerad av Mallbackens innermittfältare Julia Karlenäs. 20-åringen lär vi få se mycket av framöver. Hon är en naturlig ledargestalt på planen. Vill alltid ha bollen, och spelar sig elegant ur situationerna. Karlenäs vann matchen om mittfältet mot Jitex namnkunniga nyförvärv Emma Wilhelmsson.

Sammanfattningsvis så har alltså både Mallbacken och Jitex vassa vapen. Men tätar de inte till försvarsspelet kommer båda lagen att få det tufft i årets seriespel.

Fler bilder från matchen kommer i ett bildspel inom kort.

En liten aptitretare

Publicerad den av
4

Det här är en cliffhanger, eller kanske att man skall kalla inlägget för en aptitretare. Jag har nämligen gjort en utflykt till Göteborg och tittat på två matcher i dag.

Det handlade förstås först om Göteborg FC–LSK Kvinner 1–2 (0–0).
GFC:s reduceringsmål gjordes av Yael Averbuch. LSK:s 0–1-mål lyfte inhopparen Madeleine Giske in efter hörna. 0–2 gjordes också efter hörna. Målskytt var planens gigant, norska landslagsspelaren Mari Karoline Knudsen.

Den matchen spelades på Valhalla IP klockan 12.00. Sedan fortsatte jag till Krokslättsvallen, där Jitex–Mallbacken startade klockan 14.00. Då jag aldrig hade varit där förr, och körde lite fel – så missade jag de 25 första minuterna. När jag anlände stod det 1–1 efter mål av Fridolina Rolfö och Maija Saari. Den ställningen höll sig till pausvilan.

Till slut vann dock gästande Mallbacken med 3–2 efter att Mimmi Larsson gjort 1–2, Mimmi Löfwenius kvitterat och Malin Ahlberg avgjort på ett långskott.

Så mycket mer än det här orkar jag inte skriva just nu. Så bilder och mer ingående analyser från de båda matcherna får jag dock återkomma med. Så håll utkik.