Profilbild för Okänd

Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist för Borås Tidning som bloggat om damfotboll sedan 2011. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Heta danskor i mellandagarna

Danska spelare är glödheta på den europeiska spelarmarknaden nu under mellandagarna. Torsdagens stora övergång i Europa var ju nämligen Nadia Nadim:s byte från Manchester City till PSG.

På svensk mark meddelade Djurgården att fem spelare lämnar. Att Julia Spetsmark inte skulle vara kvar har vi ju vetat ett tag. Det fanns väl ingen jätteöverraskning bland de övriga fyra (Ingrid Ryland, Maddie Bauer, Sherifatu Sumaila och Tempest-Marie Norlin) heller.

Efter en tveksam start spelade Bauer upp sig. Hon kommer vara den i kvartetten som blir mest saknad, även om Hanna Folkesson väl är tänkt att ta över Bauers roll. Men när vi ändå är inne på Djurgårdens centrala mittfält undrar jag lite vad som händer med Emilia Brodin. Är hon redo för comeback?

Slutligen till Australien, där Sam Kerr iklädde sig matchvinnarrollen när hennes Perth vann med 1–0 mot Canberra, ett resultat som innebär att Perth tog klivet upp i serieledning.

Banusic, Eriksson, Afrika och Danmark

Under onsdagen har Marija Banusic:s övergång till Montpellier blivit klar. Hon kan komma att debutera redan på söndag när klubben ställs mot Linda Sällström:s Paris FC i franska cupen.

Nästa ligaomgång spelar svenskklubben den tolfte januari, hemma mot Soyaux.

I engelska WSL är Magdalena Eriksson en av fyra nominerade till att bli december månads spelare.

Och i Afrika är två damfotbollsmål nominerade till priset för Årets mål 2018 på kontinenten. Det är dels ett mål från sydafrikanska Thembi Kgatlana, dels ett från Kameruns Gabrielle Onguene.

Den stora galan CAF Awards där Afrikas bästa spelare under 2018 skall prisas hålls på tisdag, den 8 januari. Kgatlana är även en av de tre finalisterna i kategorien Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018. De andra två är båda från Nigeria, nämligen Asisat Oshoala och den före detta Piteåspelaren Francisca Ordega.

https://twitter.com/CAF_Online/status/1080046331941584896

Apropå Afrika värvade norska Avaldsnes under julhelgen en av kontinentens allra mest spännande spelare. Man skrev nämligen tvåårskontrakt med nigerianska talangen Rasheedat Ajibade, som var en av de stora stjärnorna i fjolårets U20-VM.

Slutligen har två danska spelare med bakgrund i damallsvenskan fått nya klubbar i dagarna. I dag meddelades att Katrine Veje byter Montpellier mot engelska serieledarna Arsenal.

Och i förra veckan stod det klart att Sofie Junge Pedersen lämnar Vittsjö för ett halvårskontrakt med italienska serieledarna Juventus.

Bilder från hösten 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var ett tag sedan jag hade framme min stillbildskamera. När jag kollade igenom minneskortet noterade jag ett antal bilder som jag inte hade lagt upp på bloggen tidigare.

Det handlar om bilder från Sveriges båda landskamper mot Ukraina och Danmark samt från damallsvenska toppmötet Rosengård–Piteå. Här är de som mosaik:

2019 startar med ett rejält uppsamlingsheat

Jag tänkte inleda 2019 med att blicka tillbaka på förra årets två sista veckor. Den mest anmärkningsvärda svenska övergången under den perioden var ju helt klart Marija Banusic:s flytt från Beijing till Montpellier.

Banusic hade ett tungt 2018 där hon bland annat tappade sin landslagsplats. I nuläget känns hon ganska långt ifrån VM-truppen, i varje fall om Peter Gerhardsson kommer att fortsätta att jobba utifrån upplägget med två spelare på varje position.

Banusic känns ju egentligen bara aktuell i tiarollen. Och i nuläget ser jag åtminstone Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Anna Anvegård som starkare kandidater på den positionen. Banusic lär behöva göra en kanonvår i Frankrike för att kunna ta en VM-plats.

Noterbart är ju att Banusics övergång kan öppna för en annan svensk forward med en tung höst bakom sig, nämligen Stina Blackstenius.

Gerhardssons förstaval som toppforward har bara gjort mål i två av 16 matcher i höst. Blackstenius hade en glödhet vecka i slutet av oktober där hon gjorde fem mot Metz och ett mot Lille. Men utöver det har det varit torka för Vadstenas fotbollsstolthet. Det har ju ryktats sedan sommaren 2017 att hon vill hem till Linköping, även om hon själv har dementerat i offentliga sammanhang.

Inklusive Banusic har Montpellier nu sju forwards. Kanske att man därmed överväger att släppa Blackstenius, som bara har ett halvår kvar på sitt kontrakt. Det skulle inte bara vara bra för henne själv, utan även för landslaget. För förbundskapten Gerhardsson hade ju sannolikt uppskattat att Asllani och Blackstenius fått ett halvår att spela ihop sig innan VM.

Dagarna innan jul förlängde en annan landslagsforward sitt kontrakt med Växjö. Anna Anvegård skrev in bara på för 2019, utan även för 2020. Intressant att hon efter lång tids fundering alltså förlängde med två år. Det måste väl innebära att Anvegård tror att Växjö kommer att bli ännu bättre de kommande åren.

En som däremot tackade nej till sin klubbs kontraktsförslag var Olivia Schough.

Samtidigt som Göteborg offentliggjorde intressanta värvningen av norska Vilde Böe Risa meddelades att Schough troligen kommer att lämna. Hon gjorde en stark säsong 2018, och vann den (i och för sig högst opålitliga) damallsvenska assistligan i stor stil.

Samtidigt tyckte jag att Amanda Johnsson Haahr var uppe på Schoughnivå i slutet av säsongen. Utan att ha någon insyn i förhandlingarna har jag funderat lite över om Göteborgsledningen kanske väljer att satsa på den sannolikt billigare Johnsson Haahr till årets serie.

Vi som följer Schough på sociala medier kan inte undgå att se att hon umgås mycket med Rosengårdsspelare. Där har hon ju både flera före detta lagkompisar, samt flera landslagskompisar. Kanske att hon hoppas hamna i Malmö den här säsongen?

Tillbaka till Göteborg. För där finns Årets spelare i damallsvenskan 2018. I varje fall när spelarna själva får välja.

Elin Rubensson var inte nominerad i en enda kategori till Fotbollsgalan. Men när med- och motspelare får rösta anses hon alltså vara damallsvenskans bästa spelare. Jag protesterar inte, för trots att hon inte var nominerad hade jag ju henne som potentiell vinnare av priset som årets mest värdefulla spelare.

Det är Spelarföreningen som håller i de damallsvenska spelarnas omröstningar. De tar även ut årets bästa elva. Den såg ut så här:

Personligen hade jag velat ha med Kosovare Asllani i laget. Annars har jag inga stora synpunkter.

En nyhet som gått ganska obemärkt förbi var att även elitettans skytteligavinnare förlängde sitt kontrakt dagarna innan jul. Sandra Lagerbratt spelar alltså med Lidköping även i år.

En liga rullar på under helgerna, och det är W-league i Australien. Det är en liga som har inletts på ett väldigt jämnt och spännande sätt.

I dag på morgonen svensk tid vann Melbourne City borta mot Western Sydney Wanderers med 2–1 i det som måste ha varit årets första tävlingsmatch alla kategorier inom damfotbollen.

Resultatet innebär att Melbourne efter åtta omgångar ligger på femte plats med 13 poäng. Men man har bara tre poäng upp till serieledande lokalkonkurrenten Melbourne Victory. Faktum är att åtta av de nio lagen fortfarande har realistiska chanser att nå slutspelet.

I toppen av skytteligan delar tre spelare på ledningen med åtta mål vardera. Det handlar om Veronica Latsko (Adelaide United), Sam Kerr (Perth Glory) och Sverigebekanta Natasha Dowie (Melbourne Victory).

Det är ganska många spelare som väljer att dubblera spel i USA:s NWSL och i Australiens W-league. En av dem är japanska Yuki Nagasato, som fick ett lyft igen under 2018 efter ett par tunga år. Kanske att 31-åringen kan dyka upp i Japans VM-trupp till sommaren. Nagasato har inte spelat i landslaget sedan våren 2016, då japanskorna överraskande missade kvalet till OS.

Men den här mottagningen och avslutet visar ju att hon har kvar sina kvaliteter:

Nagasato har för övrigt nyligen startat en blogg – en andra blogg. Hon har bloggat på japanska i över 13 år. Men nu tar hon klivet och skriver även för oss som inte klarar att tyda de japanska tecknen.

Ligan i Australien rullar alltså. Ligorna i Italien och Spanien har tagit ett mycket kort jullov. Båda har nått halvtid och återstartar redan på trettondagsafton.

I Italien leder Juventus tabellen efter halva serien. Petronella Ekroth:s lag är en poäng före Milan och tre före Fiorentina med Stephanie Öhrström.

Lana Clelland

Skytteligan leds av skotska Lana Clelland (Fiorentina) och Valentina Giacinti (Milan), båda på elva mål. Ingen av de svenska spelarna i ligan har gjort mål under de första elva omgångarna. Här speltid i ligan för kvintetten:

Ekroth, Juventus – 7 matcher, 377 minuter
Öhrström, Fiorentina – 8 matcher, 720 minuter
Saga Fredriksson, Sassuolo – 3 matcher, 237 minuter
Jenny Hjohlman, Florentia – 9 matcher, 686 minuter
Julia Molin, Verona – 11 matcher, 990 minuter

Det går bra för svensklagen. Bakom Juventus och Fiorentina ligger Sassuolo på fjärde plats, Florentia på sjätte och Verona på nionde.

I Spanien är det mästarinnorna Atletico Madrid som leder efter 15 av 30 omgångar. Atletico är en poäng före Barcelona och sex före Levante. Barca är obesegrat medan de båda andra topplagen står på varsin förlust.

Skytteligan leds av Albacetes Alba Redondo på elva mål, ett före fjolårets vinnare, mexikanska Charlyn Corral från Levante.

Spanien är en tänkbar motståndare för Sverige i en eventuell åttondelsfinal i årets VM. Precis som under EM för två år sedan har spanjorskorna problem med att hitta en utpräglad målskytt.

Jag tror ju att den målskytten i framtiden kommer att heta Claudia Pina. Men det är för tidigt att tro att 17-åringen skall bära den spanska offensiven redan till sommaren. Även om hon gör mål både med höger och vänster fot – och med huvudet.

Skottland: Celtic blir den första skotska klubb att satsa på ett professionellt damlag.

Norge/Tyskland: Man hade ju hoppats att LSK:s talangfulla innermittfältare Ingrid Syrstad Engen skulle ta vägen via Sverige ut i världen. Men så blev det inte. Veckan innan jul stod det klart att den 20-åriga landslagsspelaren fortsätter karriären med 2,5 år i Wolfsburg.

Det blir allt trängre på den tyska storklubbens mittfält…

Österrike: 2018 års spelare i Österrike heter Sarah Zadrazil. Den 25-åriga mittfältaren spelar sin klubbfotboll ihop med Amanda Ilestedt i Turbine Potsdam.

Island: Nyligen utsågs Sara Björk Gunnarsdottir till årets spelare i Island. I helgen fick hon ett ännu finare pris, då utsågs den före Rosengårdsmittfältaren till årets idrottare i sitt hemland.

Danmark/England: Veckan innan jul stod det klart att Manchester City släpper Nadia Nadim från hennes kontrakt. Danskan ville ju bort från den engelska storklubben redan i somras, men tvingades då kvar. Frågan är vad klubben vann på det.

För under hösten har Nadim, som fyller 31 i morgon, bara spelat två hela matcher, och det i olika cuper.

Tyskland: Nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg tagit ut sin första trupp. Det handlar om en bred trupp för ett träningsläger.

Men den är ändå intressant, för den innehåller bland annat Essens Lena Oberdorf som fyllde 17 år den 19 december samt Sjoeke Nüsken som fyller 18 om tre veckor. Även kvintetten Tanja Pawollek, Giulia Gwinn, Lena Lattwein, Klara Bühl och Sydney Lohmann är fortfarande tonåringar.

Sju av 30 uttagna spelare i den tyska landslagstruppen är alltså under 20 år. Man skulle ju önska att det stod lika många unga talanger och bankade på dörren till den svenska VM-truppen, men så är det inte. Årgångarna 1998–2002 känns rätt tunna.

Men förhoppningsvis kommer det bättre tider framöver. I varje fall har flickfotbollen haft en lysande utveckling här i Västsverige sedan hemma-EM 2013.

Allra sist ett klipp med lite fotbollsgodis från förra året:

God fortsättning – och gott nytt år

God fortsättning. Och även om det är knappt tio timmar kvar på 2018 tar vi väl det direkt: Gott nytt VM-år.

Det var ett tag sedan förra inlägget. Nog för att jag hade tänkt ta det lite lugnare med bloggandet över jul. Men krasslighet nu i mellandagarna har gjort pausen blivit längre än vad den var tänkt att bli.

Det har även gjort att jag inte hunnit ta ta fram någon årskrönika, som jag ju brukar. Vi får se om det kanske kan finnas lite tid till en kortare, och försenad variant.

Det har hänt lite grand den här tiden. Utöver det som jag har uppdaterat på Silly Seasonsidan har bland annat Olivia Schough nobbat Göteborgs kontraktsförslag, Marija Banusic accepterat Montpelliers och FC Rosengård har ropat på hjälp för sin egen, men även alla andra damallsvenska klubbars räkning, via en debattartikel i Aftonbladet.

Förhoppningsvis kan det finnas lite tid under nyårsdagen att få till ett inlägg med lite kommentarer kring de här tre händelserna – och några till. Vi hörs 2019.

Fifa ändrade i VM-reglerna efter min fråga

Jag har fått svar från Fifa angående VM:s spelschema. Svaret kom under tisdagen, och löd att det är det matchschema som gick ut på kvällen efter lottningen som gäller. Alltså det där vinnaren i Sveriges grupp ställs mot tvåan i grupp B i åttondelsfinal.

Som jag skrev i förra inlägget drog Fifa bort VM-reglerna från sin VM-sajt efter att de hade läst min fråga om vilken som var den korrekta av de två olika lottningar de hade på sin sajt.

I dag har Fifa lagt upp dokumentet med VM-reglerna igen. Och nu är de reviderade. Nu är det samma slutspelsträd i reglerna som det har varit på matchschemat sedan kvällen för lottningen.

Med tanke på hur ärendegången har varit känner jag mig rätt säker på att det är min fråga som har fått Fifa att göra ändringen. Man tycker att de borde ha haft koll på det här själva.

I och med att jag har fått svar på vad som gäller för slutspelet känner jag mig färdig med den här frågan.

Fast hade jag suttit på Sveriges eller USA:s fotbollsförbund hade jag vänt mig till Fifa och undrat över agerandet. Det är ju högst tveksamt att man ändrar sina officiella regler efter att lottningen är gjord.

Men det är inte det enda. Förutom att det är ett väldigt amatörmässigt slutspelsträd som Fifa fastnat vid – arrangörer för de allra flesta ungdomsturneringar brukar faktiskt hitta bättre upplägg – så missgynnas vinnaren av grupp F (Sveriges och USA:s grupp) ganska rejält i det schema som Fifa har valt.

Det slutspelsträd som ursprungligen fanns i reglerna var betydligt mer genomtänkt och rättvist. I det kunde inte lag som blivit etta och tvåa i samma grupp mötas igen förrän i final. I det hade alla gruppvinnare hemmaplan i åttondelsfinalen. I det skulle vinnaren i Sveriges grupp möta tvåan i grupp E. Det senare var rimligt eftersom just grupp E och F färdigspelas samma dag. Det skulle alltså bli lika många vilodagar för båda lagen.

Enligt det gamla upplägget skulle slutspelsträdet se ut så här (förutsatt att de lag som ligger högst på världsrankingen avancerar ur varje omgång):

Åttondelsfinaler:
2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Nya Zeeland

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Sydkorea
1st F v. 2nd E = Winner 4: USA–Nederländerna

1st E v. 2nd D = Winner 5: Kanada–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Australien–Kina

2nd B v. 2nd F = Winner 7: Spanien–Sverige
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Italien

Kvartsfinaler:
Winner 1–2, Team A: Brasilien–England
Winner 3–4, Team B: Tyskland–USA

Winner 5–6, Team C: Kanada–Australien
Winner 7–8, Team D: Sverige–Frankrike

Semifinaler: (i Lyon)
A–B, England–USA
C–D, Kanada–Frankrike

Final: (i Lyon)
USA–Frankrike

Men glöm slutspelsträdet ovan – det är ju numera borta ur VM:s regelverk. I det slutspelsträd som Fifa nu i efterhand har skrivit in i VM-reglerna kan ettan och tvåan från grupp A mötas i den ena semifinalen och ettan och tvåan i grupp E i den andra. I det nya slutspelsträdet är fem gruppettor hemmalag i sina matcher, medan ettan i grupp F är uppsatt som bortalag. Inte för att hemma och borta spelar så stor roll i mästerskap, men nog är det konstigt att bara en gruppetta räknas som bortalag?

Det nya slutspelsträdet ser ut så här (även här förutsätts att de lag som ligger högst på världsrankingen avancerar ur varje omgång):

Åttondelsfinaler:
2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Nya Zeeland

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Sydkorea
2nd F v. 2nd E = Winner 4: Sverige–Nederländerna

1st E v. 2nd D = Winner 5: Kanada–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Australien–Kina

2nd B v. 1st F = Winner 7: Spanien–USA
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Italien

Kvartsfinaler:
Winner 1–2, Team A: Brasilien–England
Winner 3–4, Team B: Tyskland–Nederländerna

Winner 5–6, Team C: Kanada–Australien
Winner 7–8, Team D: USA–Frankrike

Semifinaler: (i Lyon)
Team A–D: England–USA
Team C–B: Kanada–Tyskland

Final: (i Lyon)
USA–Tyskland

Den stora nackdelen för lagen i grupp F är att det är långt ifrån säkert att det är bäst att vinna gruppen. Både ettan och tvåan i grupp F ställs nämligen mot grupptvåor i åttondelsfinal. Tvåan i grupp F möter tvåan i grupp E, medan vinnaren av grupp F ställs mot tvåan i grupp B.

Grupp E och F färdigspelas alltså samma dag, den 20 juni. Båda lagen från grupp F har sina åttondelsfinaler den 24 juni. Grupp B däremot är klar redan den 17 juni.

Det lag som vinner grupp F får alltså möta en grupptvåa som har haft tre extra vilodagar inför åttondelen. Det lag som kommer tvåa i grupp F ställs däremot mot en grupptvåa som har haft lika många vilodagar.

Nu vet vi ju inte vilka motståndare som väntar i respektive åttondelsfinal, men på pappret är det i alla fall en fördel att komma tvåa. För de där tre extra vilodagarna är en i högsta grad viktig faktor.

Och faktum är att om vinnaren av grupp F går hela vägen till final kommer den att ha färre vilodagar än sina motståndare i såväl åttondels-, kvarts- som semifinal. Lika illa är det inte för tvåan i grupp F.

Om vi granskar det gällande slutspelsträdet med svenska glasögon noteras följande:

* Om vi vinner gruppen väntar:
Åttondelsfinal mot tvåan från gruppen med Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika.
Kvartsfinal, troligtvis mot vinnaren i gruppen med Frankrike, Norge, Sydkorea och Nigeria.

Alltså tänkbar åttondel mot Spanien eller Kina och kvartsfinal mot Frankrike.

* Om vi kommer tvåa i gruppen väntar:
Åttondelsfinal mot tvåan från gruppen med Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Kamerun.
Kvartsfinal, troligtvis mot vinnaren från gruppen med Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika.

Alltså tänkbar åttondel mot Kanada eller Nederländerna och kvartsfinal mot Tyskland.

I de här exemplen har jag räknat med att Tyskland vinner grupp B. Men skulle tyskorna i stället komma tvåa hamnar vi i ett spännande läge. Där är risken uppenbar att vinnaren mellan Sverige och USA i Le Havre den 20 juni ställs mot ett utvilat Tyskland i åttondel. För att sedan troligen få möta Frankrike om man går vidare till kvarten. Det skulle vara spännande att se hur Peter Gerhardsson och Jill Ellis matchade sina truppen i en sådan gruppfinal.

I det läget skulle förloraren av gruppfinalen i Le Havre troligen få möta Kanada eller Nederländerna i åttondel och Spanien eller Kina i kvart. Raffinerat.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige hamnade i en förhållandevis lätt grupp. Men i slutspelet kommer vårt landslag knappast ha turen att ställas mot några lätta motståndare.

Kort lägeskoll om VM-lottningen

Det har gått 1,5 veckor sedan VM-lottningen. Jag har fortfarande inte fått klarhet i vilket slutspelsträd som är det korrekta. Men möjligen närmar jag mig svaret.

Efter att Fifa under flera dagar undvikit att svara på mina frågor via sociala medier vände jag mig till deras mediaavdelning i slutet av förra veckan. I kväll fick jag svar. Eller, jag fick inte svar om lottningen, utan jag fick svar om att jag snart skall få svar på min fråga.

Och jag noterade i dag att Fifa tog bort dokumentet med VM-reglerna från sin VM-sida. Reglerna har fram till och med i går legat som ett flera ”Official documents” under rubriken ”Organisation” på VM-hemsidan.

Det verkar som att det kanske händer saker.

För er som mot all förmodan har missat frågeställningen går den att läsa här.

Minst 10000 skäl att le

De senaste dagarnas trevligaste damfotbollsnyhet var väl att förbundet sålde 10 000 biljetter till Tysklandsmatchen redan de första timmarna. Kul.

Under torsdagen kunde vi även läsa att Loreta Kullashi stannar i Eskilstuna i minst ett år till. Det var bra nyheter för United förstås. De har ju tappat Mimmi Larsson och skulle inte må bra av att tappa fler offensiva hot.

Den största silly seasonnyheten de senaste dagarna hämtar vi dock från Vittsjö. Under fredagen meddelade den skånska klubben att kanadensiska målvakten Sabrina D’Angelo ansluter från NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage.

Jag har sett D’Angelo på tv vid ett flertal tillfällen, och har imponerats av henne. Hon har förutsättningar att slåss om titeln som damallsvenskans bästa målvakt.

Överhuvud taget måste jag säga att målvaktsbesättningen i vår högsta serie ser väldigt stark ut inför kommande säsong. Exempelvis har ju kvartetten Växjö, Vittsjö, Göteborg och Linköping två högklassiga målvakter vardera. Ja LFC har ju till och med tre – om alla är friska och speldugliga.

Apropå målvakter blev jag glad av att läsa att Kristianstads Brett Maron är tillbaka i träning igen efter den otäcka smäll hon fick i höstas. Skönt.

En aktuell nyhet som man kan ha olika tankar om är att Göteborg kommer att ha fri entré under hela 2019. Klubben släppte ju in åskådarna gratis under hela hösten, och tyckte tydligen att det var ett bra upplägg.

Nu har man tydligen sponsorer som skall stå för en del av kakan, men personligen är jag ändå lite skeptisk. Visst är det skönt att spara 100 kronor varje gång jag åker ner till deras matcher, men nog sänder satsningen lite konstiga signaler?

För på ett sätt blir det ju som att man ger upp hoppet och säger att den produkt man erbjuder inte är attraktiv nog för att locka en betalande publik.

Vi får se vad det här ger för effekt på Göteborgs publiksnitt. I herrallsvenskan har jag för övrigt hört att man diskuterat två olika publikligor. En som räknar närvarande åskådare och en som räknar sålda biljetter. Om damallsvenskan kör samma upplägg kan vi redan nu slå fast att Göteborg kommer att stanna på 0 i den andra varianten.

Det om inhemska nyheter. Vi har nått fram till den sista helgen för året med spel i de stora europeiska ligorna. Engelska WSL har redan tagit jullov. Men i Frankrike och Tyskland är det matcher i dag och i morgon.

I Frankrike spelas årets sista stormatch på söndag 13.00 mellan Montpellier och Lyon. Frågan är om svenskklubben från sydkusten kan rädda sin svaga höst lite genom att sno poäng av de serieledande giganterna.

Noterbart när man kollar tabellen i D1 Feminine är att tvåan PSG har 32–6 i målskillnad och trean Montpellier har 32–13. Det skiljer alltså bara sju baklängesmål mellan lagen. Utifrån det är det svårt att förstå att det skiljer hela 14 poäng mellan lagen.

Den tyska omgången spelas rakt igenom på söndagen. Där är Wolfsburg–Essen årets sista toppmatch. Essen är ju årets överraskningslag. De ligger på fjärde plats på samma poäng som trean Potsdam, och har häng på en Champions Leagueplats. Som nämnts i ett tidigare inlägg är det dock Mönchengladbach–Freiburg som (avspark 11.00) som visas på DFB-tv.

Noterbart är att Frauen-Bundesliga i höst har haft ett publiksnitt på svaga 788 personer. Sämst är Mönchengladbach som i snitt har 255 åskådare på sina hemmamatcher. Men även topplaget Bayern München har anmärkningsvärt dåligt publikstöd. Deras snitt ligger på 371 åskådare. Senast sågs deras 8–0-seger mot Leverkusen bara av 293 personer.

Den tyska ligan har haft en vikande trend de senaste åren. Under de tre säsonger som slutade 2014–16 var snittet varje gång över 1000. Men sedan dess har det alltså sjunkit.

2018/19: 788 (drygt halva serien spelad)
2017/18: 846
2016/17: 942
2015/16: 1 076

Som jämförelse hade damallsvenskan i år ett snitt på 895. Då ingår ju dock ett gäng gratismatcher i den siffran. Den liga i världen som har överlägset högst snitt är NWSL i USA. Där stannade snittet i grundserien på fina 6 024 personer i år – vilket är ett nytt rekord. Som lägst har NWSL under sina sex säsonger haft ett publisnitt på 4 137 – och det var det andra året, 2014.

Apropå NWSL blir det nästa stopp för spanska Celia, som ju i höstas spelade för Rosengård. Direkt efter den damallsvenska säsongen stack hon över till USA för spel i Seattle Sounders. Nu värvas hon vidare till lokalkonkurrenten Seattle Reign.

Och när vi ändå är i Nordamerika konstateras att Kanadas bästa spelare 2018 heter Christine Sinclair. Det är 14:e gången hon koras till årets spelare i sitt hemland. Vad är väl Zlatan Ibrahimovics elva guldbollar mot det?

Och i Island heter årets spelare Sara Björk Gunnarsdottir. Inte heller det känns väl speciellt oväntat?

 

Skandaler i Afghanistan

Det mest omskrivna damfotbollslandslaget för tillfället är Afghanistans. Och tyvärr är det inte av positiva skäl. Utan det här är ett landslag som har kantats av skandaler den senaste tiden.

Kvinnor i Afghanistan är aktuella på flera sätt just nu. Och det är tydligt att det inte är lätt att vara kvinna i landet.

https://twitter.com/gad_media/status/1073130765901316097

Och det är självklart ännu tuffare om man är kvinna som vill spela fotboll. Huvudsakligen består Afghanistans landslag av spelare som numera är baserade i andra länder. Bland annat tidigare lagkaptenen Shabnam Mobarez, som nyligen twittrade det här om att hon inte längre är med i landslaget eftersom hon vägrat skriva på ett kontrakt som tvingade henne och de andra landslagsspelarna att spela med heltäckande klädsel:

Danmarksbaserade Khalida Popal har haft ett slags lagledarroll i landslaget efter att hon avslutat sin spelarkarriär. Hon har nyligen berättat om sexuella övergrepp inom landslaget. Här är en artikel från New York Times i ämnet. Det fick i går Fifa att stänga av en av huvudledarna.

I Afghanistans landslag är boråsaren Wida Zemarai målvaktstränare. BT hade en längre intervju (plus) med henne i helgen. Där säger hon bland annat om anklagelserna om sexuella övergrepp:

”Det här måste redas ut och jag är glad att det kommer göras nu så vi kan börja om från början.”

Och om det kontrakt alla landslagsspelare behövde skriva på:

”Det handlar om att acceptera att spela med sjal och jag kan inte säga att det är fel. När vi från utlandet spelar i shorts och sen kommer tillbaka till Sverige, Danmark eller Holland är allt fine. Vi lever i frihet här, men de som bor i Afghanistan får ta skiten när de återvänder. Inte vi. De får skit för hur vi klär oss.”

Biljetter, Berglund, Riley, Eriksson och drömmål

I dag har biljetterna släppts till landskampen mot Tyskland på Friends Arena den 6 april. Kanske en tänkbar julklapp?

Vid en liten koll på vad som har hänt i damfotbollsvärlden den senaste tiden kan man väl kanske säga att Emma Berglund gav sig själv en tidig julklapp i helgen.

Hon var nämligen inte bara tillbaka i PSG:s startelva i söndags, utan hon spelade en hel match för första gången sedan i januari. Kul. Även Hanna Glas spelade hela derbyt mot Paris FC.

PSG vann med 3–1, men man hade allt lite tur. För nog är det anmärkningsvärt att lagets kvittering godkändes? En så klar offside måste ju bara domarna uppfatta.

I Paris FC spelar ju Linda Sällström. Henne kan man läsa om i den här intervjun, framför allt rekommenteras tv-klippet där 15-åriga Linda självsäkert målar upp sin framtid.

Apropå finländska spelare meddelades i dag att den före detta damallsvenska målvakten Minna Meriluoto lägger av. Hon var en högklassig målvakt som spelade sju säsonger i damallsvenskan för fyra klubbar: Umeå Södra, Hammarby, Jitex och Vittsjö.

I går och i dag spelas det cupmatcher i England. När Chelsea vann med 5–0 mot Tottenham gjorde svenska Ali Riley sitt första mål för sin nya klubb. Det var svenskklubbens sista match för året. Även Magdalena Eriksson spelade matchen.

I söndags blev Eriksson målskytt när Brighton besegrades i ligan. Hon gjorde 1–0-målet i 4–0-segern. I den matchen spelade trion Eriksson, Hedvig Lindahl och Jonna Andersson hela matchen för Chelsea. Riley byttes in med 23 minuter kvar.

Erikssons mål var för övrigt en riktig kanonträff…

Den senaste tidens spelare i WSL har varit 19-åriga Georgia Stanway som fortsätter att bära sitt Manchester City i toppstriden. Mittfältaren med det vassa skottet gjorde matchens enda mål när Birmingham besegrades med 1–0 i söndags.

I helgens omgång i England bjöds det på flera riktigt läckra mål. Både Ella Rutherford och Courtney Sweetman-Kirk gjorde fina volleymål. Sweetman-Kirks har riktigt hög svårighetsgrad, kanske en kandidat till årets mål i WSL?

Det var inte bara målen som var läckra. Den här tunneln från Chelseas skotska talang Erin Cuthbert går inte av för hackor, den heller.

I Tyskland återstår nu en omgång innan man tar två månaders uppehåll i Frauen-Bundesliga. Den omgången spelas på söndag. Och det är Mönchengladbach–Freiburg (avspark 11.00) som visas på DFB-tv.

I helgens omgång vann Bayern München med 8–0 mot Leverkusen. Fridolina Rolfö byttes in i 59:e minuten, och gjorde det sista målet på övertid. Det var Rolfös tredje mål på sex ligamatcher den här säsongen.

Amanda Ilestedt var däremot fortsatt utanför Potsdams trupp vid 1–1-matchen mot Hoffenheim. Hon spelar sannolikt inte i Potsdam förrän i februari igen till följd av den skada hon drog på sig för några veckor sedan.

Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 6–2 borta mot Frankfurt. Där gjorde Caroline Graham Hansen två mål och två assist. Plus ett hockeyassist. Norskan är het för tillfället.

En annan het spelare är spanska supertalangen Claudia Pina – 17-åringen som bar Spanien till guld i F17-VM i Uruguay. I söndags gjorde hon sitt första ligamål. Hemma mot Madrid byttes hon in i 52:a minuten, och i 70:e stötte hon in bollen från nära håll. Målet betydde 7–0 för Barca, vilket också blev slutresultatet.

Tryckfelsnisse ställer till det för Fifa

Det har gått drygt två dygn sedan VM-lottningen, och röran kring upplägget för VM:s utslagsmatcher är inte över.

Ni som har följt den här bloggen vet att jag i fredags först uppmärksammade att slutspelsträdet på Fifas officiella VM-hemsida såg ut att vara riggat till fransk fördel. På den ena slutspelshalvan fanns bara två gruppsegrare, medan det var fyra på den andra. Och både ettan och tvåan i Frankrikes grupp var placerade på den ”lätta” halvan.

När jag under själva lottningen letade i VM-reglerna efter en mall för hur de fyra grupptreorna skulle fördelas vid olika scenarion blev jag osäker på om spelschemat på Fifas VM-hemsida verkligen var korrekt. I reglerna fanns det nämligen ett annat slutspelsträd.

Ett tag trodde jag att det var jag själv som hade läst fel, trots att jag hade kollat Fifas matchschema fyra gånger. Men det var inte jag som hade rört till det. Det var Fifa.

Redan på lördagskvällen lade de ut ett reviderat spelschema på sin VM-hemsida, där de hade bytt plats i slutspelsträdet på ettan och tvåan i Sveriges grupp – grupp F. Fifa skyller sitt misstag på ett tryckfel. Det var alltså Nisse – Tryckfelsnisse – som hade varit framme.

Skärmdump från Fifas VM-hemsida, gjord den 10 december 2018.

I det nya, uppdaterade matchschemat finns det tre gruppsegrare på vardera sidan av slutspelsträdet – vilket är rimligt. På så sätt är Frankrikes fördelar borta. Det nya trädet går att se på den här bilden från Wikipedia:

Det reviderade slutspelsträd som Fifa presenterade på kvällen den 8 december, alltså just efter VM-lottningen.

Ni som är uppmärksamma ser att det här trädet innehåller en anmärkningsvärd detalj – man har inte delat på alla ettor och tvåor. Grundregeln i internationella mästerskap är ju att de lag som spelat i samma grupp inte skall kunna stöta på varandra igen förrän i finalen, i varje fall inte ettan och tvåan.

Men enligt det här upplägget kan den ena semifinalen spelas mellan ettan och tvåan i grupp A och i den andra semifinalen kan ettan och tvåan i grupp E ställas mot varandra. Det är emot Fifas egna principer.

Men det här är inte det konstigaste med den här soppan.

Det konstigaste är att Tryckfelsnisse verkar ha varit framme och ställt till det för Fifa på fler ställen vad gäller spelschemat.

I det matchschema som nu ligger på Fifas VM-hemsida, och som även gick ut i en internationell pressrelease i lördags kväll, gäller följande:

Vinnaren i Sveriges grupp, grupp F spelar åttondelsfinal mot tvåan i grupp B. Och vinnaren i den matchen spelar kvartsfinal mot segraren i matchen mellan vinnaren i grupp A en grupptrea (C/D/E).

Det reviderade matchschemat på Fifas VM-hemsida. Skärmdump från natten efter lottningen.

Tittar man däremot i Fifas officiella dokument med VM-reglerna hittar man en helt annan lottning för vinnaren i Sveriges grupp.

Enligt det dokumentet ställs vinnaren i grupp F mot tvåan i grupp E i åttondelsfinal. Och det lag som vinner där får spela kvartsfinal mot segraren mellan vinnaren i grupp B och en grupptrea (A/C/D)

Skärmdump från Fifas officiella regeldokument över VM 2019. Paragraf 12:3–5.

Skärmdump från Fifas officiella regeldokument över VM 2019. Paragraf 12:7–8.

Personligen väljer jag att tro att det är det slutspelsträd som finns i regeldokumentet som är det som gäller. Det känns ju mest rimligt. Det slutspelsträdet är dessutom gjort efter de grundprinciper som brukar gälla vid internationella mästerskap. Jag tror alltså att Tryckfelsnisse återigen har varit framme och rört till det matchschema som ligger på VM-hemsidan.

Jag har skickat en fråga till Fifas officiella twitterkonto för VM kring det här. Dock utan att få svar. Så vi får vänta ytterligare en tid innan vi fullt ut kan analysera VM-lottningen.

Hanna Folkesson klar för Djurgården

Hanna Folkesson

Dagens nyhet är att Hanna Folkesson har skrivit på för Djurgården. Därmed har Stockholmsklubben till nästa år ett riktigt intressant centralt mittfält med Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz och sannolikt även Emilia Brodin.

Emilia Brodin, tidigare Appelqvist

Inför årets serie såg jag Djurgården som ett av sju lag som hade potential att slåss om medaljer. Det visade sig ganska snart att så inte var fallet. Stockholmarna saknade Katrin Schmidt och Johanna Rytting Kaneryd lite mer än jag hade tänkt mig, dessutom åkte man på flera tunga skador.

I stället handlade säsongen mycket om kamp kring nedflyttningsstrecket – man säkrade inte kontraktet förrän i tredje omgången från slutet, där Vittsjö besegrades i en riktig streckmatch.

Men kanske att Djurgården kan få ihop ett riktigt starkt lag till 2019. Lyckas man även behålla Julia Spetsmark känns laget definitivt som en kandidat på topp fyra.

När det gäller Folkesson letade jag igenom bloggen efter en intervju jag gjorde med henne dagen efter hennes mästerskapsdebut i juli i fjol. Jag hittade inget, sannolikt skrev jag aldrig ut den. Däremot hade jag kvar en nio minuter lång inspelning i min mobiltelefon, som jag nyss lyssnade igenom.

Det mesta handlade förstås om EM och om hur underbart det var att få göra mästerskapsdebut. Men så var det även den fråga som jag egentligen letade efter, den där jag frågade henne vilken roll hon skulle ge sig själv om hon själv fick skräddarsy den:

”Det är svårt att säga. Jag trivs med att vara lite mer offensiv, samtidigt som jag har spelat lite mer defensivt i Rosengård – och det har funkat bra den senaste tiden. Men jag skulle nog säga, lite mer en tvåvägsspelare, att både kunna vara delaktig i uppspelsfasen, men även kunna vara med framme i boxen också.”

Vill du ha en sittande mittfältare bredvid dig som tar mer defensivt ansvar, och så får du köra?

”Nej, kanske mer att vi båda är tvåvägs, att vi delar på det.”

Är du främmande för att gå ut på kanten?

”Jag kanske inte ser mina bästa kvaliteter som en kantspelare. Men är det där jag får spela så gör man ju det bästa utav det. Och då kanske mer en indragen mittfältare som få bollen på fötterna än en djupledsgående.”

I Rosengård har hon huvudsakligen varit defensiv, det har inte blivit så många av de där löpningarna in i boxen som hon gärna vill göra. Ihop med Diaz och Helin känns det som att Folkesson även skulle få en defensiv roll i Djurgården. Fast med Brodin skulle det kanske kunna bli den delning av arbetsuppgifterna som Folkesson själv föredrar.

Tittar vi på Rosengård blir det intressant att se hur man nu agerar. Man har Caroline Seger, Nellie Lilja och Iva Landeka som central mittfältare. Jag är osäker på Ebba Wieder:s kontraktssituation, men eventuellt är även hon klar för nästa år. Dessutom kan Johanna Rytting Kaneryd spela i mitten.

Johanna Rytting Kaneryd

Kanske att Rosengård är nöjt med den uppsättningen centrala mittfältare, och väljer att lägga sina pengar på att istället hitta någon mer forward.

I övrigt i dag har Kif Örebro presenterat Sejde Abrahamsson som nyförvärv – och återvändare. 20-åringen är ju från Örebro, och har väl just Kif som moderklubb?

Spontant tyckte jag att det var ett kanonförvärv. Abrahamsson har spelat 20 damallsvenska matcher för Hammarby och är en högklassig mittback – precis vad Kif Örebro behöver. Men jag hade missat en sak.

Lördagen den 27 oktober var verkligen en otursdag för Abrahamsson. Först drog hon på sig den straff som gav Vittsjö ledningen, sedan fick hon kliva av ödesmatchen efter en halvtimme med en skada – och så åkte Hammarby ut.

Det jag hade missat var att eländet inte stannade där – det visade sig att knäskadan var ett avslitet korsband.

Därmed kommer Sejde Abrahamsson antagligen som tidigast vara aktuell för spel till hösten nästa år. Därav min lilla devalvering av värdet på värvningen. Vi får hoppas för Örebros del att laget inte har hamnat på efterkälken i det skedet.

Fler tankar kring lottningen

Nu har jag skrivit ihop en krönika till BT, och hunnit kika lite mer på VM-lottningen.

Det blev lite stressigt att göra den rätta analysen eftersom det har förekommit flera olika slutspelsträd. Ett tag trodde jag att det var jag själv som hade rört ihop det, trots att jag kollade Fifas matchschema fyra gånger.

Men när nu Wikipedia kommit med ett tredje förslag till upplägg inser jag att det verkligen är rörigt kring slutspelsträdet – och att det sannolikt är Fifa som gått ut med olika uppgifter.

Med tanke på röran vill jag nu vänta med den riktigt djupgående analysen. Det som är klart är att Sverige har fått en riktig drömlottning sett till motstånd. Det lär krävas tre eller möjligen fyra poäng för att gå vidare ur gruppspelet – och det kommer vi att göra. För det bör bli sex poäng mot Chile och Thailand.

Men sett till slutspelet var det däremot inget vidare att hamna i grupp F. För en sak som är gemensam för alla olika varianter på slutspelsträd är att F är en av två grupper där både segraren och tvåan ställs mot grupptvåor i åttondelsfinal. Det behöver alltså inte vara någon fördel att vinna gruppen.

Men mer om det när Fifa har klargjort vilket slutspelsträd som gäller. Jag tror fortfarande att det trädet jag använde i det förra inlägget är det korrekta, men väntar ändå med en analys av eventuella motståndare i slutspelet.

Nu blir det i stället en kort genomgång av grupperna en och en:

Grupp A: Frankrike, Norge, Sydkorea och Nigeria.

Både Martin Sjögrens norska lag och Thomas Dennerbys nigerianska hamnade alltså i samma grupp som värdnationen. En grupp som på pappret är turneringens tuffaste. Risken är att det kan bli några oavgjorda matcher, vilket gör att trean riskerar att missa slutspelet.

Grupp B: Tyskland, Spanien, Kina och Sydafrika.

Det här är den grupp som i första hand konkurrerar om titeln turneringens tuffaste. Även här finns risk för att det kan bli en del kryss, och att lagen därmed kan slå ut varandra.

Grupp C: Australien, Brasilien, Italien och Jamaica.

Både i VM 2015 och OS 2016 möttes Australien och Brasilien i utslagsmatcher. Australien vann med 1–0 i Kanada, medan Brasilien vann efter straffar på hemmaplan. Nu möts de båda redan i gruppspelet. Man har dessutom fått tuffa Italien i gruppen. Men med tanke på att Jamaica sannolikt är turneringens sämsta lag bör alla de tre andra ha goda chanser att avancera.

Grupp D: England, Japan, Skottland och Argentina.

Japan slog ut England med 2–1 i en dramatisk VM-semifinal i det senaste VM:et. Nu stöter de på varandra igen. Dessutom blir det derby mellan England och Skottland. Men även här tror jag att de tre toppseedade lagen kan räkna med avancemang. Argentina är ju nämligen ett av turneringens allra svagaste lag. Och övriga tre bör kunna ta ganska säkra segrar mot sydamerikanskorna.

Grupp E: Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland och Kamerun.

Kanada, Nederländerna och Nya Zeeland var i samma grupp även i det senaste VM:et. Då åkte Nya Zeelands Football Ferns ut på två poäng, man gjorde det eftersom man föll med 1–0 just mot Nederländerna. Däremot skrällde sig Kamerun vidare till åttondelen då. Nu bör Kanada och Nederländerna ta de två topplaceringarna.

Grupp F: Gick jag igenom i förra inlägget.

Vi fick drömlotten

Vi fick drömlotten – vi fick Thailand. Det är det viktiga från kvällens lottning.

Men vi börjar mot Chile i Rennes den 11 juni. Ett chilenskt lag som har en väldigt bra målvakt i Tiane Endler och som lyckades skrälla borta mot Australien i en träningsmatch nyligen. Men som Sverige bör ha sisådär 92–6–2 mot.

Andra matchen går mot Thailand den 16 juni i Nice. Där ger jag Sverige 95–4–1 – alltså en väldigt bra chans att vinna.

Vi har alltså väldigt goda chanser att stå på sex poäng och redan vara klart för slutspel när vi möter världsettan USA i Le Havre den 20 juni. I den matchen är amerikanskorna förstås favoriter. Vad som väntar efter gruppspelet är lite oklart.

Precis innan lottningen drog igång upptäckte jag nämligen att det finns två olika uppgifter kring slutspelsträdet på Fifas officiella VM-hemsida. Jag tror numera att det spelschema som jag utgick ifrån i mitt tidigare inlägg är felaktigt.

För efter lite letande hittade jag det här officiella dokumentet, med reglerna för VM – och där ser slutspelsträdet annorlunda ut. Där är det tre gruppsegrare på vardera slutspelshalva, och där är det inte är tillrättalagt för Frankrike på det sätt som det såg ut. Jag hoppas och tror att det är det här slutspelsträdet som gäller.

Med det slutspelsträdet får vi följande slutspel, förutsatt att det högre rankade laget vinner i alla matcher:

Åttondelsfinaler:

2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Nya Zeeland

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Sydkorea
1st F v. 2nd E = Winner 4: USA–Nederländerna

1st E v. 2nd D = Winner 5: Kanada–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Australien–Kina

2nd B v. 2nd F = Winner 7: Spanien–Sverige
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Italien

Kvartsfinaler:

Winner 1–2, Brasilien–England
Winner 3–4, Tyskland–USA

Winner 5–6, Kanada–Australien
Winner 7–8,  Sverige–Frankrike

Semifinaler: (i Lyon)

England–USA
Kanada–Frankrike

Final: (i Lyon)

USA–Frankrike

Spelare att ha koll på

I går presenterade Piteå sitt första nyförvärv för året. Det var brasilianska mittfältaren Fernanda Da Silva från Assi.

25-åringen har gjort tio mål i elitettan både i år och i fjol och känns som ett väldigt spännande nytillskott. Jag har bara sett henne i aktion en gång, och min bild därifrån är att hon är en spelare som borde passa in i Piteå.

Jag uppfattade det som att hon hade lärt sig svenskt försvarsarbete, samtidigt som hon var skicklig med bollen. Kan bli spännande.

Jag är helt enig med Piteå-Tidningens Per Sandberg om att PIF nu har ett mycket spännande och starkt mittfält. Ett mittfält med väldigt hård konkurrens, för det blir trångt centralt med Julia Karlernäs, Ellen Löfqvist, Josefin Johansson och Da Silva.

Piteås värvning stärker de svenska mästarinnornas grepp om höstens silly season. För det har inte hänt något kring de andra toppklubbarna de senaste två veckorna.

Tittar vi på vår svenska silly season hade jag nog trott att vi skulle få läsa lite fler nyheter den senaste veckan.

Utan att ha jättestor inblick i kontraktsskrivning har jag trott att det varit kutym bland de damallsvenska klubbarna att skriva avtal som löper november månad ut. Det innebär således att en mängd spelare nu saknar lön.

Kollar vi på vilka toppspelare som har utgående kontrakt, och som ännu inte har förlängt, hittar jag fem spelare som spelat landskamper under året.

Hetast är damallsvenskans skytteligatvåa Anna Anvegård. I samband med Fotbollsgalan för en knapp månad sedan sa hon att hon skulle ta diskussionen med klubben när hon kom hem till Växjö. Sedan dess har jag inte läst något om Växjöforwarden. Men man börjar ju fråga sig om hon blir kvar i Småland?

Olivia Schough

I Göteborg gjorde Olivia Schough en stark säsong. Efter sista omgången i damallsvenskan sa hon att det lutar åt att hon blir kvar i Göteborg. Ännu så länge har hon dock inte skrivit på någon förlängning.

Julia Spetsmark gjorde succé i Djurgården i höst. Trots att hon bara spelade hälften av matcherna blev hon lagets bästa målskytt med sex fullträffar. Spetsmark var en avgörande anledning till att Stockholmsklubben hängde kvar. Hon skrev bara kontrakt för höstsäsongen.

Efter avslutad säsong har jag inte läst några nyheter om Spetsmark. Men nog borde hon väl vara glödhet på transfermarknaden?

För Loreta Kullashi startade 2018 med landslagssuccé. Sedan fick hon först en tränare som satte henne som yttermittfältare sedan kom skadeproblemen. Kullashi fick hösten helt förstörd, och 19-åringen som gjorde sex mål hösten 2017 stannade på ett damallsvenskt mål på elva matcher i år.

Efter säsongen har jag läst rubriken ”Loreta Kullashi: ‘Jag har fått många anbud’” i Eskilstuna-kuriren. Jag har däremot inte sett eller hört några uppgifter kring vad det är för anbud. Det finns en ledig forwardsplats i Eskilstuna efter att Mimmi Larsson flyttat 15 mil i sydvästlig riktning, till Linköping. Det känns väl inte speciellt säkert att Kullashi hugger på den?

Hanna Folkesson

Slutligen har Hanna Folkesson åkt in och ut ur landslagstruppen under året. Personligen är jag osäker på om det är bra varken för henne eller Rosengård att hon stannar i Malmöklubben. Inte heller när det gäller Folkesson har jag läst några artiklar sedan avslutat seriespel.

Det om vår inhemska damfotboll. I helgen börjar andra halvan av ligorna i Tyskland och England. I båda fallen åkte serieledarna på sina första poängförluster i förra omgången.

I England står Arsenal över helgens omgång vilket innebär att Manchester City under söndagen kan komma upp jämsides i tabellen. I Tyskland har Wolfsburg fortsatt en stabil serieledning. Det är för övrigt Wolfsburg som sänds på DFB-tv under söndagen. 11.00 är det avspark borta mot sexan Frankfurt.

Men inte i någon av de större ligorna är det tal om toppmöten i helgen. Det är tveklöst VM-lottningen som är helgens höjdare.

I Australien spelades det match i går. Då blev Ellie Carpenter:s ledningsmål mot tabelljumbon Western Sydney Wanderers omdebatterat.

Jag kan inte se att Carpenter gjorde något fel. Det är ju upp till domaren att avgöra om spelet skall avbrytas eller inte.

Matchen slutade för övrigt 2–2 – Sydneys första poäng. I den jämna, men haltande tabellen ligger Carpenters Canberra United just nu på fjärde och sista slutspelsplats med åtta poäng. Men både Brisbane och Newcastle kan passera om de vinner någon av sina hängmatcher.

Som vanligt under den här tiden på året brukar det presenteras ett antal listor med världens bästa spelare.

En har körts i helgen i engelska tidningen The Guardian. Enligt den listan, som innehåller 100 spelare och görs i samarbete med The Offside Rule Podcast, har Pernille Harder varit bäst i världen under 2018.

För svensk del har vi med fem spelare, med Nilla Fischer som den högst placerade spelaren på plats 26. Övriga fyra finns från plats 80 och neråt: Caroline Seger (80), Fridolina Rolfö (84), Stina Blackstenius (90) och Kosovare Asllani (95).

Dessutom är ju förstås fjortondeplacerade Marta svensk medborgare, även om hon inte räknas som svensk i landslagssammanhang.

Fem spelare som spelat i damallsvenskan under året finns med, nämligen Seger, Asllani, Anja Mittag (40), Christen Press (50) och Sanne Troelsgaard (77). Alltså tre spelare från seriens tredjeplacerade lag, men ingen från ettan.

Sex av de elva högst placerade kommer från Lyon. Noterbart i övrigt är att bara sex målvakter platsar på listan som har 39 mittfältare och 40 forwards. Den bäst placerade målvakten är Almuth Schult som nummer 47.

På tolfte plats återfinns amerikanska Lindsey Horan. Hon har skrivit en artikel om sin fotbollsbakgrund på Player’s Tribune Global, en artikel som jag tycker både är trevlig och läsvärd.

Apropå bakgrund ser inte nigerianska stjärnan Asisat Oshoala:s barndomshem speciellt trevligt ut. Elinstallationerna ser inte ut att klara svenska kontroller…

Nu har hon dock låtit bygga ett betydligt större hus åt sina föräldrar.

https://www.instagram.com/p/Blx70RRg96P/