Kategoriarkiv: Celia Sasic (Okoyino da Mbabi)

VM-brons för Bronze med vänner

Publicerad den av
3

Framför mig på tv:n ser jag England vråla ut sin glädje över landets första VM-medalj någonsin efter 1–0 mot Tyskland efter förlängning. I mitt tips inför mästerskapet rankade jag det engelska laget som femma och gav dem goda chanser att nå semifinal.

”England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.”

Ett tips jag är nöjd med. Men inledningsvis i turneringen kändes det inte som att England skulle stå här med bronsmedaljerna. Laget kändes inte rätt byggt och spelet flöt inte.

Men coachningen har varit lysande. Ihop med Norio Sasaki är Mark Sampson VM:s bästa taktiker. I dag lurade han mig rejält med sin matchning.

Eller. Jag hade rejält fel om båda startelvorna. Det blev ju inte alls semifinalelvorna, utan båda lagen kastade om ganska rejält. I Tyskland gav Silvia Neid framtiden chansen. Sara Däbritz fanns med i startelvan och visade att hon är redo att spela en stor roll i framtidens tyska landslag.

Sampson ställde upp sitt England 5–4–1 med tre mittbackar, ungefär som man hoppades att Pia Sundhage skulle ha gjort mot tyskorna.

England var illa ute. Tyskland dominerade länge chansmässigt sett. En bit in i den andra halvleken hade jag 7–1 i målchanser till tyskorna. Den så hårt kritiserade målvakten Karen Bardsley storspelade och blev stor bronshjältinna.

En spelare som är en naturlig bronshjältinna är högerbacken Lucy Bronze. Hon är dessutom en av de åtta som kan vinna guldbollen. Det slog mig tidigare i dag att jag eventuellt har rösträtt här. I så fall ligger faktiskt Bronze nära till för att bli en av de som hamnar på min lista.

Åter till coachningen. När den tyska pressen bedarrade bytte Sampson in Eniola Aluko och Lianne Sanderson och växlade till 4–4–2. Då tog engelskorna över och jämnade ut antalet målchanser rätt rejält. Det var 7–4 vid slutsignalen – och förlängningen var jämn.

Tyvärr var det en otroligt billigt dömd straff i andra förlängningskvarten som avgjorde bronsmatchen. Visst kan man argumentera för att Tabea Kemme hade sin arm om Sanderson. Men tyskan drog inte i någon tröja utan höll bara emot. Däremot kopplade Sanderson ett grepp om Kemme i början av situationen, vilket borde innebära tysk frispark i förstaläget – om man skall vara petig.

Det är så vansinnigt tråkigt att domarna inte hänger med i utvecklingen. Det här var alltså en av de tre–fyra bästa domarna i världen. Det är bara att konstatera att domarstandarden är alldeles för dålig.

Slutligen några ord om Tyskland. Man får ingen medalj, men Celia Sasic lär vinna  skytteligan. Eller kan Carli Lloyd göra hattrick i morgon?

I övrigt kan man konstatera att laget faktiskt har saknat Nadine Kessler och hennes djupledslöpningar mer än jag trodde. Hon hade bidragit med ytterligare en dimension till anfallsspelet.

Och jag tycker att Alexandra Popp har varit en besvikelse. Med facit på hand borde hon nog varit petad till förmån för Däbritz i ett tidigare skede under mästerskapet.

Men framför allt behöver Tyskland nya mittbackar. Skall man spela ett så högt och aggressivt försvarsspel som man försöker sig på måste man ha snabbhet i mittförsvaret. Offensivt finns hur mycket talang som helst. Men det är på mittförsvaret som tyskorna har fallit i det här mästerskapet.

Sedan var bronsmatchen Nadine Angerer:s sista landskamp. Hon lämnar världsscenen med flaggan i topp. Jag gissar att det räknas som hennes tionde VM-match med hållen nolla, tangerat rekord – eller?

Tyskland har många lovande målvakter på gång. Almuth Schult har varit tvåa ett tag, men jag är lite skeptisk till hennes stabilitet. Men ibland kan spelare växa med förtroende.

Med det laddar vi om för morgondagens final. När jag nu publicerar det här inlägget är det exakt 24 timmar kvar till avspark.

Nu spelade USA som världsmästare

Publicerad den av
4

Mitt tips om tysk seger mot USA var inget vidare. Visst borde Celia Sasic ha gjort 1–0 på straff i 60:e minuten. Men totalt sett var amerikanskorna det klart bättre laget.

Jill Ellis valde att ställa upp sin elva 4–4–1–1 med Carli Lloyd i den släpande forwardsrollen. Med både Morgan Brian och Lauren Holiday bakom på centralt mittfält hittade USA mästarspelet.

Den första halvleken var det bästa jag sett USA spela på flera år. Även om det var 0–0 i paus imponerade amerikanskorna med prickfritt försvarsspel där de höll tyskorna på behörigt avstånd från Hope Solo:s mål. Det var 6–2 i hörnor, 3–0 i klara målchanser – och ett USA som uppträdde som blivande världsmästare.

Den första kvarten efter paus hittade tyskorna vägar till att skapa målchanser. Genom snabba spelvändningar fick de isär den amerikanska backlinjen – och då gick Julie Johnston vilse ett par gånger. Hon är bra när hon får jobba rakt fram eller rakt bakåt. Men när hon även rycktes i sidled hamnade Johnston flera gånger på fel ställe. Det var också hon som drog i Alexandra Popp och orsakade den tyska straffen. Den slog dock Sasic utanför.

Här känns det för övrigt som att Johnston borde ha blivit utvisad. Väljer domaren att blåsa straff skall hon väl även bedöma det som målchansutvisning. Eller?

Några minuter senare vände Annike Krahn ryggen till när Alex Morgan stormade fram. Det har diskuterats på twitter huruvida förseelsen skedde utanför straffområdet eller inte. Och huruvida det var Morgan som sprang in i Krahn eller inte.

Personligen var min spontana uppfattning att straffen var korrekt dömd. Det är solklart att Krahn sprang in i Morgans löpväg och vände baken till. Jag uppfattade det som att förseelsen började utanför, men fortsatte in i straffområdet. Men jag har inte sett 100 repriser ännu, så jag kanske ändrar mig…

Fast domaren måste gå på sin omedelbara bild av situationen och jag förstår att hon blåste straffen. Den placerades säkert in av de stora matchernas spelare nummer ett, Carli Lloyd.

Efter målet hittade USA tillbaka till kontrollen. Tyskland skapade inte en enda riktig kvitteringschans innan inhopparen Kelley O’Hara kunde stöta in 2–0-målet på passning från Lloyd. Det var för övrigt Krahn som blev ifrånsprungen i förstadiet till 2–0-målet.

USA åker till Vancouver som stora guldfavoriter. Det spelet de presterade i natt var grymt imponerande. De spelade inte lika vacker fotboll som Frankrike, men de spelade stabilt och effektivt. Det blir något för Japan eller England att bita i.

För tysk del blir det alltså bronsmatch. Det blev också väldigt tydligt att tyskorna måste hitta nya mittbackar – eller åtminstone en ny. Annike Krahn hänger nämligen inte med när motståndet är av högsta världsklass.

Frankrike sprang ifrån den tyska backlinjen i fredags och i natt snurrade Morgan upp Krahn gång på gång. Det var så tydligt att USA hade som strategi att Morgan skulle utmana Krahn – en segertaktik.

Matchguide, USA–Tyskland

Publicerad den av
Svara

Sannolikt har vi redan upplevt VM:s bästa match spelmässigt sett. Det hindrar inte att det återstår fyra riktigt intressanta drabbningar.

Vi är ju framme vid de fyra medaljmatcherna. Först ut är världens två bästa lag sett till rankningen, Tyskland och USA.

Arena: Olympiastadion i Montreal.

Matchstart: 01.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar vid midnatt.
Domare: Teodora Albon, Rumänien.
Odds: 51–49 i tysk favör. Det kommer att bli superjämnt, men känslan säger Tyskland – fast det kan krävas både förlängning och straffar.

Tänkbar startelva, USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Kelley O’Hara, Morgan Brian, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Amy Rodriguez.
Tänkbar startelva, Tyskland: Nadine Angerer – Tabea Kemme, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Leonie Maier – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Den första semifinalen spelas mellan damfotbollshistoriens två stora – de enda länderna som står på två VM-guld. Vinnaren i den här drabbningen kommer att vara favorit i finalen och därmed ha goda möjligheter att bli först till tre guld.

Det här är en match som på många sätt känns vidöppen, en match som kan gå i båda riktningar. Personligen har jag under hela mästerskapet hållit Tyskland som något bättre än USA. Men under arbetet med det här inlägget har jag hittat ganska många punkter som trots allt talar för amerikansk seger.

Simone Laudehr

Simone Laudehr

Det är åtta år sedan Tyskland senast spelade en final i ett världsomspännande mästerskap. Då var sex av årets spelare med – Nadine Angerer, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Simone Laudehr, Anja Mittag och Melanie Behringer. Övriga 17 i den tyska truppen är färskingar i den här typen av matcher.
USA har spelat i de tre senaste stora finalerna – och vunnit två av dem. I årets VM-trupp har nästan samtliga spelare varit med i minst ett av de tre mästerskapen. Och flera av de andra har varit med och vunnit ungdomsmästerskap. Rutinen vid den här typen av matcher är alltså större hos USA.

USA har också en fördel i att de kommer att ha ett tungt publikstöd. Montreal ligger inte långt från den amerikanska gränsen, det borde alltså kunna bli flera tusen USA-supportrar på läktarna. Så här såg det exempelvis ut på the Theatre Telus i Montreal i går kväll:

Fysiskt borde det vara ganska jämnt. Båda lagen är vältränade och tog chansen att rulla på många spelare i gruppspelet. I kvartsfinalen spelade Tyskland i och för sig 120 minuter, men de spelade i Montreal, medan USA har haft en resdag från Edmonton. Det är dessutom två timmars tidsomställning att ta hänsyn till för amerikanskorna.

Alex Morgan och Hope Solo

Alex Morgan och Hope Solo

Defensivt har amerikanskorna varit väldigt stabila. De har knappt släppt till någon målchans i de två utslagsmatcherna och det är över sju timmar sedan Hope Solo senast släppte in något mål.
Tyskland har däremot visat sig ha vissa defensiva brister. Frankrike avslöjade dem pardonlöst under delar av kvartsfinalen. Och trots att Sverige blev överkört i åttondelen tilläts vårt utklassade lag skapa ett antal 100-procentiga målchanser.

Det starka försvaret brukar vinna titlar – vilket borde tala för USA. Men just det att amerikanskorna har haft svårt att hitta vägar till målchanser, samt att Alex Morgan inte hittat toppformen ännu, talar ändå emot USA. Dessutom tror jag att Tyskland kan få ganska bra betalt för sitt vassa presspel mot amerikanskorna.

En viktig match i matchen blir den mellan målvakterna Solo och Angerer. Båda brukar vara spelare som kliver fram och avgör stora matcher. Vem spelar hjälterollen den här gången?

Trots att ganska mycket talar för USA håller jag alltså Tyskland som favoriter. Huvudorsaken är Tyskland har fler duktiga bollspelare och dessutom allt ett väl inarbetat, eget anfallsspel. USA har visat brister i passningsspelet. Och det känns inte som att man har någon plan för hur man skall skapa målchanser.

Känslan är att den tuffa tyska pressen borde kunna bita rätt bra mot USA. Amerikanskorna borde ju inte ha Frankrikes förmåga att spela sig förbi förstapressen. Tvärtom känns det som att USA kommer att få det jobbigt under den första halvtimmen. Men är USA fortfarande med i matchen i slutet av den första halvleken sjunker oddset för amerikansk seger för varje minut som går.

När det gäller inbördes möten är det två lag som inte har stött på varandra de senaste två åren. Däremot blev det tre möten på kort tid under säsongen 2012/13. Då blev det två kryss i USA på hösten 2012 och amerikansk seger i finalen av Algarve cup i mars 2013.

Fast sedan dess är min uppfattning att USA har blivit sämre medan Tyskland har blivit bättre. Silvia Neid har matchat in flera unga spelare till det rutinerade lag hon då hade.

Silvia Neid

Silvia Neid

Tittar vi på nattens laguppställningar är frågetecknet i den tyska startelvan huruvida Dzsenifer Marozsan, som gjorde ett starkt inhopp senast men har lite skadeproblem, kliver in i startelvan eller inte.
Jag tror inte det utan räknar med att Neid fortsätter att köra Mittag i startuppställningen och låter Marozsan agera ersättare. Mittag har ändå gjort fem mål och agerat väldigt smart i många matcher. Alltså tror jag att Neid fortsätter med samma elva som startat både mot Sverige och Frankrike.

En notering i det tyska laget senast var att jag tyckte att Lena Goessling var en av få tyskor som var riktigt bra i den första halvleken. Men när övriga laget blev bättre försvann hon ur matchen. Då valde Neid att byta ut henne och i stället satsa på Bayern Münchens framgångsrika innermittfält från senaste säsongen med Melanie Leupolz och Behringer. De kompletterar varandra väl.
Nu tror jag inte att Neid petar Goessling från startelvan. Men får inte tyskorna mittfältet att funka kan nog firma Behringer/Leupolz bli aktuell igen.

Kring USA:s startuppställning finns det betydligt fler frågetecken. Får Morgan Brian fortsatt förtroende? Startar Abby Wambach? Hur blir det med Amy Rodriguez och Kelley O’Hara? Lauren Holiday? Tobin Heath? Eller Christen Press?

Det som är självklart är att Solo startar samt att det blir den backlinje som har startat i de senaste matcherna. Lika självklart känns det att Lloyd, Rapinoe och Morgan kommer att starta. Därmed återstår det tre platser att slåss om.

Jill Ellis

Jill Ellis

Jag gissar att Jill Ellis har sett bristerna i det tyska mittförsvaret och satsar på snabbhet. Det skulle kunna innebära att hon kopierar den elva som den före detta landslagsspelaren och numera TV-experten på Fox, Leslie Osborne, vill se. Det innebär alltså att Holiday, Press, Heath och Wambach får se matchupptakten från bänken, medan Brian, O’Hara och Rodriguez startar.

Abby Wambach lär komma in, men det lär dröja till dess tyskornas höga press bedarrat.

Det har blivit dags att sätta punkt för den här matchguiden. Jag gör det genom att konstatera att jag förväntar mig en match som är långt ifrån lika välspelad som Tyskland–Frankrike. Det innebär inte att matchen blir mindre sevärd. Det här gigantmötet har ju nämligen förutsättningar att bli en rykande het kamp mellan två lag som har hur mycket vinnarinstinkt som helst.

Startelvan är klar – blir det svensk fembackslinje?

Publicerad den av
Svara

Den svenska startelvan har kommit – och den innehåller fyra mittbackar. Jag skrev i min matchguide om Pia Sundhage:s varning för Alexandra Popp och om hur duellen mellan Popp och Elin Rubensson var den som oroade mig mest. Där och då slog tanken mig att ”Sverige kanske spelar med en fembackslinje med tre mittbackar i morgon.”

Sedan föll den tanken bort ur mitt huvud. Fast den fanns kvar i Sundhages. Alldeles precis kom nämligen startelvan och den antyder en 5-3-2-uppställning även om laget är uppsatt 4-4-2. Utöver tre mittbackar i backlinjen har man ju även plockat in Linda Sembrant istället för Lisa Dahlkvist. Den sistnämnda ändringen överraskar mig mer. Jag tycker att Dahlkvist har varit en av våra bästa spelare i VM. Men hon har kanske fått ont igen.

Här är Sveriges elva, som den officiellt är uppställd: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Jessica Samuelsson – Rubensson, Sembrant, Caroline Seger, Therese Sjögran – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.

Den tyska elvan blev däremot precis som jag trodde i min matchguide, alltså: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea Kemme – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Matchguide Sverige–Tyskland

Publicerad den av
3

I kväll smäller det i Ottawa – eller Åddava som man säger här. VM går in i det avgörande skedet – utslagningsmatcherna. För första gången någonsin spelas det åttondelsfinaler och först ut är som bekant Sverige och Tyskland.

Som vanligt under mästerskapet har jag satt ihop en matig matchguide. Här är all info som behövs inför nattens drama:

Arena: TD Place Stadium (Lansdowne Park) i Ottawa.

Matchstart: 22.00 (16.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.20.
Domare: RI Hyang Ok, Nordkorea.
Väder: Det förväntas bli soligt, varmt och kring 23 grader vid avspark.
Odds: 80–20 i tysk favör. Tyskland har det bättre laget och bör vinna. Men man har även störst press på sig. Hjärnan säger tysk 2–1-seger, men någonting i bakhuvudet börjar säga att Sverige kommer att vinna en match i det här mästerskapet och att det lika gärna kan bli svensk seger med låt säga 3–2. Ni får tolka det hur ni vill…
Förutsättningar: Det är en utslagsmatch – ett lag måste alltså vinna. Är det oavgjort efter 2×45 minuter blir det förlängning i 2×15. Är det fortfarande oavgjort då blir det straffsparksläggning.

Trolig svensk startelva: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Jessica Samuelsson – Sofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Lina Nilsson – Therese Sjögran och Lotta Schelin.
Trolig tysk startelva: Nadine Angerer – Tabea Kemme, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Leonie Maier – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Kommentar:
På den svenska matchpresskonferensen i går pratade Pia Sundhage om att människor och lag som får en andra chans kan göra underverk. Sverige har fått en andra chans…

Nu tror jag kanske inte att det är ett underverk som krävs för seger – det tyska laget består ju också av människor. Många av de människorna är dessutom unga och ganska orutinerade på den här nivån. Det går att vinna mot dem.

Skall vi fortsätta vara positiva tycker jag att den tyska målvakten Nadine Angerer är sämre än tidigare. De senaste säsongerna har hon gjort ett antal svaga ingripanden. Här kastar jag dock in brasklappen att hon brukar växa med uppgiften, vilket säkert innebär att hon gör en toppinsats i kväll.

Melanie Leupolz

Melanie Leupolz

När det gäller den tyska startelvan är den stora frågan om Melanie Leupolz eller Dzsenifer Marozsan startar bredvid Lena Goessling på centralt mittfält. Jag tror på Leupolz som mer är en tvåvägsspelare än offensivt skickliga Marozsan.
På den tyska matchpresskonferensen garanterade Silvia Neid att Marozsan kommer att spela mot Sverige. Däremot ville förbundskaptenen inte berätta om det var från start eller som inhoppare.

Skall vi fortsätta leta positiva saker så är Tyskland känsliga för kontringar. Deras mittbackar Annike Krahn och Saskia Bartusiak jobbar helst framåt – inte bakåt. Och ytterbackarna Tabea Kemme och Leonie Maier ligger ofta väldigt högt upp i planen, vilket gör att de inte alltid hinner hem för att hjälpa sina innerbackar.
Mittback Bartusiak fick för övrigt i går bemöta Caroline Seger:s korrekta påstående att Tyskland har en långsam backlinje. Tyskan valde att slå bort det genom att säga att hon tycker att man har en bra backlinje och att hon inte bryr sig om vad motståndarna säger.

Jag har inte sett allt av Tyskland i VM, men det jag har sett är laget verkligen känsligt för kontringar. Inte minst vid egna hörnor, där man vräker upp hysteriskt mycket folk. Tyskland är för övrigt mycket farligt på alla fasta situationer. Man har många nickstarka spelare. Men om Hedvig Lindahl kan plocka ner hörnorna och snabbt tänka kontring finns chansen att Sverige kan få till riktigt intressanta situationer.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Hörnor är också det svenska anfallsvapen som Pia Sundhage helst pratar om. Hon gav målvaktstränare Mikael ”Mille” Olsson en stor del i att Sverige haft så bra hörnor under VM. Fortsätter de svenska hörnorna att hålla högsta kvalitet kan de avgöra matchen.

Annars har ju Sverige som bekant väldigt svårt att skapa målchanser i själva spelet hittills i VM. Totalt har jag räknat till elva klara svenska målchanser på tre matcher. Av dem har nio kommit i samband med hörnor – och alltså bara två i själva spelet. Nämnas bör dock att båda de två målchanserna i spelet har blivit mål.

Det lär inte bli lättare att skapa målchanser i spelet mot starka Tyskland. Men vi har ju ett sparkapital i Lotta Schelin. Kan hon sluta fundera över huruvida hon är ensam uppe på topp eller inte och i stället koncentrera sig på att vinna bollen och hålla fast den högt upp i planen är mycket vunnet.
Det är nämligen inte bara mittbackarna i Tyskland som helst jobbar framåt – det gäller för hela laget. Kan vi med jämna mellanrum få dem att lägga energi på att jobba hem sjunker oddsen för svensk seger.

Historiskt sett är det 9–2 i mästerskap till Tyskland. Eller 7–2–2 efter 90 minuter. Dock har de båda kryssmatcherna vunnits av tyskorna på golden goal. Dessutom har Tyskland nu åtta raka segrar under ett tidsintervall av 20 år. Inte ens Therese Sjögran har varit med och slagit tyskorna.

Däremot har våra ungdomslandslag besegrat Tyskland flera gånger på senare år. Den yngre tyska generationen har alltså inte samma överlägsna självförtroende mot Sverige som den äldre. Kanske, kanske kan alltså även Sjögran få uppleva en seger innan hon lägger av.

Just Sjögran har varit den stora positiva överraskningen i det svenska laget. Jag trodde på förhand att hon skulle matchas ur laget medan Malin Diaz skulle matchas in. Det kan också ha varit tanken. Men Sjögran har varit genomgående bästa svenska spelare och bör inte bytas ut i onödan.

Det om svenska styrkor. När Pia Sundhage på den matchförberedande presskonferensen ombads att lyfta fram tyska styrkor nämnde hon Alexandra Popp:s huvudspel.
Jag har på förhand satt duellen mellan tyska vänsteryttern Popp och svenska högerbacken Elin Rubensson som den mest kritiska för svensk del. Rubenssons bristande utbildning i defensiven har blivit obehagligt påtaglig i flera matcher här i Kanada, och att vinna luftdueller mot Popp kräver väldigt mycket.

Dessutom är framför allt Anja Mittag en smart forward som gör smarta löpningar. Där måste alla backar vara vaksamma.

För svensk del kommer det även att krävas en stor taktisk skicklighet, framför allt under matchens första halvtimme. För i 20–30 minuter brukar Tyskland orka sätta en makalöst hård press på motståndarnas bollhållare, ofta jobbar man med sex–sju spelare i pressen.
Det kommer inte vara lätt för Sverige att spela kortpassningsspel under den perioden. Där rekommenderar jag att man spelar säkert och slår ganska många långbollar. Ytterbackarna får inte så chanspassningar in i mitten utan bör om de är det minsta osäkra helst slå raka passningar längs sidlinjen.

När tyskorna inte längre orkar pressa lika hårt och pressen avtar i intensitet – det är då Sverige har chansen. Är vi alltså med i matchen efter 30 minuter kan det här gå bra. Se bara på Norge i gruppspelet. De var överkörda under den första halvleken, men spelade jämnt med tyskorna efter paus.

Det svenska lägret har även rätt i att all press ligger på Tyskland. Ju längre tiden går utan att de kan avgöra matchen – desto mer stressade lär deras spelare bli. De vill knappast missa ett andra raka OS.

Å andra sidan har Sverige aldrig missat ett OS och vill inte göra det nu heller. Visst blir väl det här en hyperintressant match – även om vi slår ur underläge?

Tankar efter första gruppomgången

Publicerad den av
1

Brasilien besegrade just Sydkorea med 2–0 och därmed är den första gruppspelsomgången avslutad.

Brasiliens seger var på sätt och vis både rättvis och säker, men laget var ändå inte helt övertygande. Sydkorea spelade tajt och välorganiserat, men visade rejäla premiärnerver genom att bjuda på båda målen genom att missa enkla bakåtpass kring eget straffområde.

Formiga gjorde 1–0-målet. 37-åringen (3 mars 1978) blev därmed den äldsta spelaren att ett VM-mål för damer. Hon blev i och med matchen också den andra att spela sitt sjätte VM. Först till sex VM var ju som bekant Homare Sawa.

Marta gjorde 2–0-målet på straff. Det var hennes 15:e VM-mål genom tiderna, något som innebär att hon numera är ensam som tidernas främsta målskytt alla kategorier. Inför turneringen delade hon ledningen i den ligan med Birgit Prinz.

Som synes på klippet borde nog koreanskorna dessutom ha haft en straff i matchupptakten. Totalt sett var dock Sydkorea inte tillräckligt anfallsinriktat för att kunna vinna. När man vann bollen högt upp i planen valde man nästan alltid att spela hem till backlinjen innan man gick till anfall. Då hann Brasilien få hela laget på rätt sida bollen. Det var först sista kvarten Sydkorea verkligen började spela anfallsfotboll, och då skapade man också en del oro för Brasiliens backlinje.

Tidigare i dag har det även blivit två 1–1-matcher. Precis som jag hade anat delade Colombia och Mexiko på poängen. Lite mer överraskande var att Costa Rica tog poäng av Spanien. Resultaten är positiva för Sverige, eftersom de ökar chansen för trean i grupp D att avancera till åttondelsfinal.

För Spanien, Costa Rica och Colombia var dagens mål nationernas första någonsin i VM-sammanhang. Colombias, som gjordes av Daniela Montoya, var en riktigt sevärd kanon via ribban och in.

Och för att få med alla dagens matcher är här även klippet från Frankrike–England 1–0:

Så till Sverige. Man måste ändå beundra Pia Sundhage för hennes förmåga att alltid hitta något positivt att lyfta fram. Vid den presskonferens tidigare i dag kanadensisk tid som jag skrev lite om i förra inlägget valde Sundhage att berömma lagets löpvilja mot Nigeria, hon sa:

”Det blev en fotbollsmatch vi inte hade önskat oss, men jag måste ändå ge spelarna beröm för att de kämpade. När det inte går som man tänkt sig så sprang de.”

Jo, spelarna sprang. Men personligen tycker jag att löpvilja inte är något som ens skall behöva nämnas i en VM-premiär. Det är spelarnas jobb att springa, och den som inte springer till sista svettdroppen i en tuff VM-match har inte i landslaget att göra. Eller?

Om jag hade varit Sundhage och känt att jag skulle försöka hitta något positivt att trycka på dagen efter premiären hade det nog snarare varit vänsterhörnorna. Där visade Sverige klass – även om den svaga nigerianska målvakten hjälpte till en hel del.

Apropå presskonferenser går den som Sundhage höll direkt efter matchen i måndags att se här (Sveriges del börjar 13,20 in i klippet):

Notera att Sundhage säger att en del av Sveriges matchplan var att låta Lisa Dahlkvist jobba allt vad hon orkade för att sedan byta ut henne. Konstigt nog kände inte Dahlkvist själv till det. På en direkt fråga om hon visste att hon skulle bytas ut svarade hon:

”Nej, jag kör så länge jag får.”

Dahlkvist var en av få bra svenska spelare. Förhoppningsvis både får och orkar hon spela längre mot USA på fredag.

Det om Sverige för nu. Dags för en kort genomgång av den första gruppspelsomgången. Jag har långt ifrån sett alla matcher så om ni har något att tillägga är det bara att slänga iväg en kommentar. Först är jag rätt nöjd med utfallet i första omgången sett till mitt tips av gruppspelet. Det är tyvärr bara i grupp D jag riskerar att hamna lite snett. Men förhoppningsvis reder det ut sig.

Här är lite rubriker från de matcher som spelats hittills:

Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Vilka sologenombrott. Men nog borde hon gjort mål på övertid?

Bästa målvakten: Hope Solo. Fick negativa rubriker i USA dagen innan VM-premiären. Verkade inte påverkas ett dugg av det utan räddade sitt lag genom att göra några riktigt svettiga räddningar i början mot Australien.

Bästa laget: Tyskland – även om motståndet från Elfenbenskusten var undermåligt var tyskorna grymt starka. Hade man inte haft lite premiärnerver i början kunde det ha blivit 20–0 i stället.

Största överraskningen: Australien. Jag visste att de hade kapacitet. Men inte att den var så stor. Deras första 30 minuter bjöd på den snyggaste fotbollen hittills i VM. Och då var det mäktiga USA som man spelade ut. Tur för Sverige att The Matildas visade sig vara mänskliga och tröttnade på slutet.

Näst största överraskningen: Nigeria. Nog för att jag hade sett deras skicklighet i F20-VM. Men steget till seniormästerskap brukar vara stort och Nigerias spelare har väldigt liten internationell seniorerfarenhet. Hade man haft en riktig målvakt skulle man aldrig tappat poäng mot Sverige.

Tredje största överraskningen: Costa Rica. Jag rankade dem som 21:a lag i mästerskapet. Men Latinamerikas första VM-representant någonsin inledde med att sno poäng av Spanien. Starkt.

Största besvikelsen: Sverige. Hade varken ett fungerande anfalls- eller försvarsspel och blev utspelat av Nigeria. Räddades av god effektivitet och en svag nigeriansk målvakt. Såg dock inte på något sätt ut som någon guld- eller medaljkandidat. Måste upp många nivåer om man skall bli bland Europas tre bästa lag och kvala in till OS.

Näst största besvikelsen: VM-organisationen. Det märks att folket här inte var i Tyskland 2011 för att se och lära. Allt är sämre i Kanada, i varje fall när det handlar om mediehanteringen.

Måldrottningarna: Trion Celia Sasic, Anja Mittag och Gaelle Enganamouit gjorde tre mål vardera i premiäromgången.

Största jublet: Drygt 53000 i Edmonton vrålade ut sin lycka över Christine Sinclair:s straffmål på övertid mot Kina.

Snyggaste målet: Daniela Montoyas kvittering för Colombia tidigare i dag.

Hårdast straffade: Ecuador. Åkte på tre straffar och ett rött kort i sin VM-debut. Då blev det 6–0 i baken mot Kamerun.

VM 2015: Lag 1–2: De gör upp om guldet

Publicerad den av
Svara

I morgon åker jag till Kanada. Det har därmed blivit dags för den sista delen av min genomgång av de 24 VM-lagen. Det är alltså även dags att avslöja vilket lag jag håller högst nu inför mästerskapet.

Svaret är Tyskland – mycket beroende på tradition och jämnhet. Sedan gruppförlusten mot Norge i EM 2013 har man vunnit alla landskamper utan två. Det blev förlust mot Frankrike i oktober och mot Sverige i Algarve i mars.

Konstgräset talar i och för sig mot Tyskland eftersom deras spelare inte är vana vid underlaget. Men å andra sidan är det tyska laget så bollskickligt att de borde klara även ett ovant underlag.

Här är min syn på de två lag jag rankar högst i VM-slutspelet:

1) Tyskland
Världsrankning: 1.

Världsettorna har en imponerande stabilitet. Man vann tolv av tretton landskamper i fjol och har inlett året med fem segrar på sex matcher. I genrepet nyligen besegrades Schweiz med 3–1.

Hemma-VM 2011 blev som bekant ett misslyckande. I kvartsfinalen mot Japan var tyskorna det bättre laget, men saknade nödvändig effektivitet. Dessutom hade man oturen med knäskador på bärande mittfältare. Nadine Kessler gick sönder före mästerskapet och nyttiga Kim Kulig drog av korsbandet tidigt i kvartsfinalen. Hon har tyvärr inte kommit tillbaka.

Däremot har förbundskapten Silvia Neid genomfört en rejäl generationsväxling och fasat in en mängd spelare födda en bit in på 1990-talet. Neids problem är att välja vilka spelare hon skall satsa på. Truppen består av rakt igenom klasspelare.

Det tyska laget brukar inleda matcherna med en riktigt hög och tät press. Får man bett i pressen blir tyskorna otroligt svårslagna. Men kan motståndarna spela sig förbi förstapressen är det i backlinjen de tyska bristerna finns. Rutinerade mittbacken Annike Krahn är inte blixtsnabb och kollegan Saskia Bartusiak är nyligen tillbaka från en korsbandsskada.

Över huvud taget är det tyska laget drabbat av flera tunga avbräck. Trion Fatimire Alushi, Luisa Wensing och Kessler missar VM. Kessler prisades ju som världens bästa spelare 2014 – och borde vara ett blytung avbräck.
Men Tyskland har alltså en otrolig bredd. Mitt i generationsväxlingen vann man EM-guld för två år sedan. Nu är det nya laget redo att även prestera på världsnivå.

Längst bak har man superrutinerade Nadine Angerer som gör sin sista stora turnering. Den populära målvakten brukar alltid vara bäst när det gäller – minns att hon bland annat  räddade två straffar i EM-finalen 2013. Längst fram har man måldrottningen Celia Sasic – som ju hette Okoyino da Mbabi i förra VM:et. Hon är en skicklig straffområdesspelare och en tänkbar skyttedrottning i Kanada.

Trolig startelva: Angerer – Leonie Maier, Krahn, Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Anja Mittag – Sasic.

Grupplottningen är högst överkomlig. Man möter Elfenbenskusten, Norge och Thailand i gruppen. Där går det inte att bli sämre än tvåa. Vägen till final lär dock bli tuff. Gruppsegaren i den tyska gruppen hamnar nämligen på samma semifinalhalva som både segrarna i USA:s och Frankrikes grupper. Det finns alltså risk att bara en av VM:s tre största favoriter kan nå finalen. Tysklands lag är dock så starkt att man inte behöver rädas något motstånd.

2) USA
Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.

USA är förstås en av fyra tunga guldkandidater. Med tanke på lagets vinnarkultur och det faktum att de spelar på invant underlag på sin hemmakontinent kanske jag borde ha rankat amerikanskorna som nummer ett.

Fast det senaste dryga året har USA provat sig fram. I omgångar har spelet hackat och framför allt har man haft problem med försvarsspelet. Man skulle kunna säga att det problemet har uppstått eftersom man vill ha med så många som möjligt av lagets alla offensiva stjärnor. Och sådana finns det många.

Som det sett ut på sistone skulle startelvan mot Australien i VM-premiären kunna se ut så här: Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Julie Johnston, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Morgan Brian – Abby Wambach och Christen Press.

Det innebär alltså att försvarslegendaren Christie Rampone sannolikt får följa mästerskapet från bänken och att forwardsstjärnan Alex Morgan inte är redo för spel efter sin skada. Hon kommer att få agera inhoppare under gruppspelet. Det innebär också att förbundskapten Jill Ellis har fått med Brian och med det uppnått lite bättre balans på ett tidigare otroligt offensivt balanserat mittfält.

Det finns dock en del frågetecken på forwardssidan. Det blev exempelvis bara 0–0 i genrepet mot Sydkorea:

Superstjärnan Morgan behövs i toppform. Men hon har varit väldigt skadeförföljd det senaste året och går alltså en kamp mot klockan. Samtidigt ser rutinerade Wambach allt tyngre och segare ut. Men hon gör fortfarande mål när chanserna dyker upp – speciellt mot sämre motstånd. Dessutom är Wambach en vinnartyp som man vill ha på planen i avgörande lägen. Hon saknar ett VM-guld och är beredd att offra mycket för att få stå med guldmedaljen runt halsen den 6 juli. Gissningsvis hade dock Ellis och hennes assistent Tony Gustavsson tänkt sig att ha legendaren som inhoppare.

Tony Gustavsson

Tony Gustavsson

Under våren är det trots allt Wambach som gjort flest landslagsmål, närmast före skrällen Johnston. Mittbacken är otroligt stark i luftrummet vid fasta situationer. I ligaspelet har däremot Press sett hetast ut. Den före detta Göteborgs- och Tyresöspelaren kan nog få sitt stora internationella genombrott i Kanada.

USA spelar alltså på sin egen kontinent och kommer att ha många fans på läktarna. Kanadensarna kommer dock inte att stötta amerikanskorna, utan räkna med att USA:s motståndare kommer att få rejält med publikstöd.

Som bekant har USA lottats in i VM:s svåraste grupp. Om man motsvarar förväntningarna och vinner gruppen får man däremot en bra väg fram till semifinal. I åttondel väntar en grupptrea och i kvartsfinal kan man få lag som Kina eller Schweiz. I semifinal skulle det däremot kunna bli den moraliska finalen mot Tyskland eller Frankrike.

Jag gjorde för övrigt en större genomgång av USA:s lag i januari när jag gick igenom Sveriges gruppmotståndare. Sedan presenterade jag deras trupp här.

Det här var det sista inlägget i min genomgång av alla de 24 VM-lagen. De tidigare hittar du om du scrollar ner, eller via de här länkarna:

* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.
* Lag 5–6, Medaljkandidater.
* Lag 3–4, Guldkandidater.

Sannolikt kommer jag inte ha möjlighet att skriva något inlägg innan jag är på plats i Winnipeg. Men därifrån lovar jag att uppdatera ofta. Så håll ut.

Fischer sommarvärd och Sasic skyttedrottning

Publicerad den av
2

Den 13 juli är det Nilla Fischer som är sommarvärd hos Sveriges radio och således får 1,5 timmar till sitt förfogande i P1. Förhoppningsvis har hon en glänsande fotbollssommar bakom sig att berätta om.

Skulle det inte glänsa om vårt landslag i Kanada blir det ändå intressant att lyssna till Fischer. Hon är en person som står för sina åsikter och hon kan säkert sticka ut lite grand.

Jag skrev ju i förra inlägget om att jag tycker att den dagliga bevakningen inför VM just nu är ganska tråkig. Parallellt med att jag håller på att packa min väska försöker jag hålla mig uppdaterad om vad som skrivs och händer i andra länder.

Där dyker det upp lite kul grejer. Den amerikanska sidan Bleecher Report tippar exempelvis VM här. Där kan man bland annat läsa att guldet tydligen går till USA och att Marta blir skyttedrottning.

Mitt tips av vilka som vinner redovisas i morgon. När det gäller skyttedrottningen är Marta absolut ett tänkbart alternativ. Jag tror dock att vinnaren kommer att återfinnas i Tyskland eller Norge. Båda de lagen har förutsättningar att ösa in mål mot Thailand och Elfenbenskusten i gruppspelet. Jag skulle satsa på Celia Sasic som vinnare av skytteligan. Andra heta kandidater är Alexandra Popp, Anja Mittag och Ada Stolsmo Hegerberg.

Bleecher Report har även rankat VM:s 50 bästa spelare. Det är en lista som på många sätt skiljer sig från den 20-bästalista som Aftonbladet har i sin VM-bilaga. Personligen tycker jag att den svenska listan har hamnat betydligt mer rätt. Men jag hoppas att den amerikanska slår in.

På Bleecher Reports lista har vi nämligen Lotta Schelin som tvåa, Fischer som sjua och Caroline Seger som tolva. Skulle det verklighet får vi en rolig sommar.
Från damallsvenskan finns för övrigt även Gaelle Enganamouit (49:a), Manon Melis (48:a), Ida Guehai (47:a), Ramona Backmann (32:a), Anja Mittag (10:a) och förstås vinnaren Marta med på Bleecher Reports lista.

Vero-värvning och träningslandskamper

Publicerad den av
Svara

Jag befann mig i internetskugga under drygt ett dygn. Under den tiden var den stora nyheten att tyska mästarinnorna Bayern München har värvat Veronica Boquete från Frankfurt. Wolfsburg och Bayern flyttar verkligen fram sina positioner.

Klubbfotboll i all ära. Det är landslag och VM som står i fokus de här dagarna. Det har spelats ett antal träningsmatcher med intressanta lag under veckan. Hur intressanta själva resultaten är kan man diskutera. Men även om det rullas på många spelare man får ändå en indikation på hur och var lagen står.

För svensk del är resultatet Kanada–Nigeria 0–0 förstås mycket intressant eftersom nigerianskorna är våra första motståndare. Från den här texten kan man läsa ut att Nigeria spelade med extrem man-man-markering. Det är intressant för att det innebär att man som motståndare med smarta löpningar kan skapa fördelaktiga en-mot-en-situationer i farliga ytor.

Intressant också att backen Kadeisha Buchanan efter matchen kallade Nigeria för ett av de mest fysiska lag hon någonsin mött. Kanada brukar ju annars själva vara kända för att spela väldigt fysiskt. Det unga nigerianska laget verkar alltså inte lida av bristande fysik.

Matchen spelades bakom stängda dörrar så det lär tyvärr inte gå att hitta några klipp från den matchen. Däremot går det att se mål och en hel del mer från Schweiz–Tyskland 1–3 på det här klippet:

Jag har inte sett själva matchen, men det verkar ju som att Schweiz hängt med mycket bra så länge båda lagen spelade med sina startelvor. Det är ju ytterligare en indikation på att schweiziskorna kan bli VM:s stora överraskning. Samtidigt är ju träningsmatcher en sak och tävling en annan.

Tyskland inledde med följande elva: Nadine Angerer – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Jennifer Cramer – Lena Goessling, Melanie Leupolz – Simone Laudehr, Anja Mittag, Alexandra Popp – Celia Sasic.

Inhopparen Dzsenifer Marozsan gjorde de två sista målen. Hon stärkte alltså sina aktier för att finnas med i den tyska premiärelvan i Kanada.

I kväll har Frankrike vunnit med 1–0 mot Skottland efter mål av Marie-Laure Delie. Jag har sett stora delar av matchen, och det var en historia som fransyskorna dominerade stort. De skapade dock för alldeles för få målchanser sett till spelövertaget.

Den franska startelvan såg ut så här: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Kenza Dali, Camille Abily, Amandine Henry, Louisa Necib – Marie-Laure Delie och Claire Lavogez.

Framför allt gladde Necib med underbar bollbehandling. Hon blir en attraktion i VM. Dagens startelva är garanterat stommen i Frankrikes VM-lag, men det skulle förvåna mig om formstarka Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney sitter på bänken när mästerskapet inleds.

Tidigare i dag har Japan besegrat Italien med 1–0 inför 14 453 åskådare i Nagano. Målet gjordes av Yuki Ogimi i början av den andra halvleken. Hon kastade sig fram och styrde snyggt in ett inlägg från Rumi Utsugi.

De regerande världsmästarinnorna startade så här: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Utsugi – Nahomi Kawasumi, Homare Sawa, Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi, Shinobu Ohno – Ogimi.

Tio av de elva i startelvan spelade i VM-finalen för fyra år sedan – nio var med från start. Det mesta talar alltså för att förbundskapten Norio Sasaki efter tre års testande av nya, yngre spelare ändå kommer att satsa på rutin i VM. Fast man kan aldrig vara helt säker på Sasaki och Japan.

För övrigt var det här den andra raka 1–0-segern för det japanska laget. När Nya Zeeland besegrades i förra veckan gjorde Sawa segermålet på hörna – något hon är väldigt duktig på. Höjdpunkter från den matchen finns här. Sett till klippen med höjdpunkter var dagens seger betydligt mycket mindre tursam än den mot Nya Zeeland:

En tänkbar guldtrupp – även utan Kessler

Publicerad den av
Svara

I dag spikades den 23-mannatrupp som skall föra tillbaka Tyskland upp på världsfotbollens topp.

Som väntat har den en härlig blandning av ungt och gammalt. Även om det inte är jättemånga fler 90-talister än vad vi har i den svenska truppen så är det betydligt fler 90-talister som kommer att spela bärande roller. Och flera av de unga spelarna är födda en bra bit in på 90-talet. Yngst är redan rutinerade 96:an Pauline Bremer.

Tyvärr saknas några världsspelare på grund av olika skäl. Tyngst och tråkigast är förstås att inte världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, kommer till spel. Det var högst väntat, men inte desto mindre tråkigt.
Saknas gör också Wolfsburgs lovande back Luisa Wensing – även hon är skadad – samt gravida PSG-spelaren Fatmire Alushi.

Det hindrar inte att det tyska laget kommer att vara en av guldfavoriterna i Kanada. Den tyska truppen har varit samlad ett tag, dock har det då varit med 26 spelare. De tre som nu fick lämna plats var målvakten Lisa Weiss (Essen), backen Kathrin Hendrich (Frankfurt) samt Wolfsburgs ytter Anna Blässe.

Det innebär att den slutliga truppen ser ut så här:

Målvakter:
1. Nadine Angerer (Portland Thorns, USA), 12. Almuth Schult (Wolfsburg), 21. Laura Benkarth (Freiburg).

Backar:
2. Bianca Schmidt och 3. Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4. Leonie Maier (Bayern München), 5. Annike Krahn och 17. Josephine Henning (PSG, Frankrike), 14. Babett Peter (Wolfsburg) samt 15. Jennifer Cramer och 22. Tabea Kemme (Potsdam).

Mittfältare:
6. Simone Laudehr och 10. Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 7. Melanie Behringer, 9. Lena Lotzen och 16. Melanie Leupolz (Bayern München), 20. Lena Goessling (Wolfsburg) samt 23. Sara Däbritz (Freiburg).

Forwards:
8. Pauline Bremer (Potsdam), 11. Anja Mittag (Rosengård, Sverige), 13. Celia Sasic (Frankfurt), 18. Alexandra Popp (Wolfsburg) samt 19. Lena Petermann (Freiburg).

I dag har för övrigt en annan guldfavorit spelat träningsmatch, nämligen de regerande mästarinnorna Japan. De vann med 1–0 mot Nya Zeeland inför 14 154 åskådare. Segermålet gjordes av legendaren Homare Sawa.

Rapporterna gör dock gällande att japanskorna inte imponerade speciellt mycket i spelet. Det lilla jag har sett av Japan tidigare i vår känns laget sämre än det var för fyra år sedan. Men förbundskapten Norio Sasaki har ju sagt att han har ett bättre lag nu än han hade vid VM-guldet 2011 och OS-silvret 2012.

I dag mönstrade han följande startelva: Erina Yamane – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Aya Miyama, Homare Sawa, Yuri Kawamura – Kozue Ando och Yuki Ogimi. Alltså nästan rakt igenom spelare som varit med i de senaste två stora internationella mästerskapen.

 

Islacker var iskall – Frankfurt var bäst

Publicerad den av
Svara

I andra övertidsminuten lyfte inhopparen Mandy Islacker iskallt in målet som betyder att Frankfurt vinner Champions League 2015.

Stort grattis till Frankfurt som är högst värdiga vinnare. Tyskorna var det bästa laget i finalen och borde ha vunnit med större siffror.

Stort grattis även till tysk damfotboll som fortsätter att dominera i Europa. Det är förstås högst rättvist att landet har tre representanter i höstens tävling. Personligen hade jag helst sett att de haft fyra, men det är en fråga vi får ta en annan dag.

På vägen till finalen skrällde PSG bort Lyon och Wolfsburg men laget var ju faktiskt aldrig riktigt nära i finalen. Eller. Det är klart att så länge det stod 1–1 var man rätt nära – bara ett slumpmål från seger. Men som sagt, Frankfurt dominerade matchen och vann rättvist.

Kollar man min matchguide var jag ju ändå hyfsat rätt ute resultatmässigt sett. Jag hade rätt segrare och det var vansinnigt nära att sluta 1–1 och bli förlängning.

När det gäller laguppställningarna prickade jag 21 av 22 spelare – vilket jag är nöjd med. Däremot placerade jag flera av Frankfurtspelarna på fel position. Dels spelade laget 3-5-2 och schweiziska Ana Maria Crnogorcevic som började karriären som forward men har varit ytterback de senaste två åren var nu tillbaka högst upp i planen. Det borde jag ha haft koll på.

Jag tycker att det var en bra match. Det var kanske inte samma sprakande propaganda som fjolårets final där Wolfsburg och Tyresö bjöd på ett underbart drama. Årets final var lite mer taktisk, men alltså ändå bra. Framför allt var den andra halvleken tät och intensiv med mycket känslor – precis som det skall vara i en final.

Det var tydligt att PSG påverkades av att Caroline Seger och Kheira Hamraoui var avstängda. Det är två bolltrygga spelare som har förmågan att spela sig förbi en hård press. Nu blev PSG närmast apatiskt i början när Frankfurt som väntat klev upp och satte tokpress. Frankfurt kände till hur viktig Shirley Cruz är för det franska laget och låg stenhårt på henne, något som också låste PSG.

Efter den jobbiga första halvtimmen fick PSG mer bollinnehav och det blev tryggare i defensiven. Men de orkade inte få till speciellt mycket anfallsspel. En som led var Kosovare Asllani som inte är som bäst i en match där hennes lag mest får försvara sig.

Matchens två första mål gjordes på nickar av Celia Sasic och Marie-Laure Delie – två pålitliga målskyttar. Båda är stora starka och ofta på rätt plats i straffområdet. Ingen av dem har förmågan att dribbla sig igenom på egen hand eller är någon större framspelare. Men som sagt – de gör mål. Sasic gjorde hela 14 stycken i årets Champions League – imponerande.

Det var Frankfurts fjärde titel. Kanske var det också den sista. Eller kan klubben stå emot ekonomiskt när framgångsrika herrfotbollsklubbar som PSG, Lyon, Bayern München, Wolfsburg och så vidare pumpar in mångmiljonsummor i sina damlag? Den frågan får vi inte svar på ännu på några år.

Jag unnade verkligen Kosovare Asllani en titel, men är ändå inte speciellt ledsen. Dels är det kul att en doldis som Islacker får avgöra. Och för oss som har en lätt nostalgisk grundsyn känns det ändå skönt att klubbar som Frankfurt fortfarande kan vinna på den högsta nivån. Kul.

 

En final mellan dåtid och framtid

Publicerad den av
5

Med bara några veckor kvar till VM är det lätt att lägga allt fokus på slutspelet i Kanada. Men om några timmar spelas ju faktiskt årets största klubbmatch – och vi har svensk representation i form av Kosovare Asllani.

Det kunde ju ha varit två svenska spelare på planen, men tyvärr är ju Caroline Seger som bekant avstängd.

Champions Leaguefinalen mellan Frankfurt och PSG är en match som man kan se ur väldigt många synvinklar. Här är några:

* Det är en kamp mellan Europas två bästa ligor.

* Det är en match mellan dåtiden och framtiden, mellan en klassisk damfotbollsklubb och en kapitalstark herrfotbollsklubb med damlag.

* Det är en match mellan Europas genom tiderna bästa damfotbollsklubb och en debutant.

* Det är en match mellan ett av de lag i världen med starkast offensiv mot ett av de med stabilast defensiv.

Frankfurt är den klassiska damfotbollsklubben som under lång tid byggt upp en egen supporterskara och som har med sig minst 600 supportrar till Berlin i kväll. Klubben gör sin sjätte final i Champions League. På klubbens långa meritlista finns hittills tre titlar och två finalförluster. Där finns även sju tyska ligatitlar och nio cupsegrar.

Försvarsstarka PSG är skrällaget som sett till att Europas två bästa klubbar, Wolfsburg och Lyon, har försvunnit på vägen.

PSG är också den kapitalstarka herrfotbollsklubben som häromåret började pumpa in pengar i sitt damlag och som nu enligt uppgifter har störst budget i Damfotbollsvärlden. Laget får fler och fler supportrar som huvudsakligen har hämtats från herrlaget. Det här är första gången PSG ens är i närheten av en Champions Leaguefinal. Faktum är att klubbens enda titel överhuvudtaget är segern i franska cupen från 2010.

Det är ju lite anmärkningsvärt att det inte är de bästa lagen från Tyskland och Frankrike som möts – utan två av utmanarna. Det är ju den tyska trean mot den franska tvåan.

PSG:s brist på vinnarkultur gör att jag räknar Frankfurt som knappa favoriter i den här matchen. I övrigt är det ju upplagt för PSG, som har kunnat fokusera 100 procent på Champions League sedan den 21 februari och 4–0-förlusten i seriefinalen i ligan mot Lyon. De har i 2,5 månader kunnat erbjuda mycket mer vila till spelare med skadekänningar än Frankfurt – som ju varit inblandat i den tyska guldjakten ända fram till den senaste helgen.

Just det faktum att det har varit avgjort länge i Frankrike medan den tyska ligan levde fram till sista övertidsminuten i sista omgången är nog huvudorsaken till att det inte blev en heltysk final. Det är förstås en ren spekulation, men jag tror inte att Wolfsburg hade åkt ut mot PSG om ligasituationen hade varit omvänd.

För Frankfurt är seger i kväll ett måste om laget skall få spela i Champions League till hösten medan PSG redan har kvalat in till nästa upplaga.

Det finns en hel del frågetecken kring skadesituationen i de båda lagen. Inte minst PSG har gått runt på mycket folk den senaste tiden, vilket gör att det svårt att gissa startelva. Framför allt har man många alternativ på mittbackspositionen. Laura Georges och Josephine Henning spelade i den sista ligaomgången, medan Sabrina Delannoy och Annike Krahn spelade i båda matcherna mot Wolfsburg, något som gör att jag gissar att tränare Farid Benstiti väljer de två sistnämnda i dag.

Hos Frankfurt är det förstås troligt att man ställer upp med ungefär samma spelare som i sista ligaomgången i helgen. Där bytte man mittback i halvtid när Saskia Bartusiak lämnade plats för Bianca Schmidt, vilket indikerar att Bartusiak kanske inte håller för 90 minuter. Jag tror dock att tränare Colin Bell bedömer att hon är så viktig för laget att hon skall starta.

Hos Frankfurt talar mycket för att offensiva speluppläggarna Dzsenifer Marozsan och Veronica Boquete blir kvällens nyckelspelare mot ett defensivt PSG. Fransyskorna lär även ha extra koll på Kerstin Garefrekes vid fasta situationer.
Hos PSG är polska målvakten Katarzyna Kiedrzynek och mittfältaren Shirley Cruz de stora nyckelspelarna. Cruz, tvåvägsmittfältaren från Costa Rica, är en av världens allra bästa spelare och det är hon som nu på egen hand skall bära PSG:s mittfält i Segers frånvaro. Båda ytterbackarna Jessica Houara-D’Hommeaux och Laure Bolleau är väldigt viktiga i anfallsspelet, där även smarta Asllani spelar en viktig roll.

Matchguide
FFC Frankfurt–Paris Saint-Germain
Idag 18.00 på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark i Berlin

Domare: Esther Staubli, Schweiz
TV: Svenska Eurosport sänder från 17.45
Odds: 51–49 – Frankfurt bär på ett mycket svagt favoritskap.
Tips: Matchen blir 1–1 efter ordinarie tid. Resultatet står sig efter förlängningen över 2×30 minuter. Det avgörs på straffar. Där vinner Frankfurt med 4–2.

Tänkbara startelvor:
Frankfrurt: Desirée Schumann – Kathrin Hendrich, Saskia Bartusiak, Peggy Kuznik, Ana-Maria Crnogorcevic – Marith Priessen, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan, Kerstin Garefrekes – Veronica Boquete och Celia Sasic.

PSG: Katarzyna Kiedrzynek – Jessica Houara-D’Hommeaux, Sabrina Delannoy, Annike Krahn, Laure Boulleau – Fatmire Alushi, Shirley Cruz, Kenza Dali, Aurelie Kaci – Kosovare Asllani och Marie-Laure Delie.

Överraskande slutresultat

Publicerad den av
3

Jag har jobbat på Borås Arena med Elfsborgs allsvenska hemmapremiär i kväll och har inte sett tillräckligt av kvällens landskamp för att kunna komma med någon ingående analys.

Jag kunde dock se delar av den första halvleken och tyckte att de perioder jag såg var väldigt lovande. Därmed blev jag förvånad när jag följde målutvecklingen efter paus. Av det lilla jag såg hade jag nämligen inte kunnat gissa att det skulle trilla in tre danska mål i matchen, däremot kändes det rimligt med tre svenska – minst.

Jag har spelat in matchen och återkommer med en analys senare. Nu nöjer jag mig med att leverera några resultat från dagens träningslandskamper där VM-lag var inblandade:

* Tyskland–Brasilien 4–0 – mål av Celia Sasic, Simone Laudehr, Melanie Leupolz och Dzsenifer Marozsan.

* Norge–Holland 2–3 – mål av Emilie Haavi 2, Lieke Martens 2 och Manon Melis 1.

* Sydkorea–Ryssland 2–0 –  mål av Cho So-Hyon och Ji So-Yun.

* Spanien–Irland 1–0 – mål av Jennifer Hermoso.

Kim Little var bäst i världen 2014

Publicerad den av
8

Fotbollskanalen har i dag korat Nadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.

https://www.youtube.com/watch?v=bKDcI_fn0L0

Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.

Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.

Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.

Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.

Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.

Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.

Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.

Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.

Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.

Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.

Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.

Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.

För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.

Här är min uppdaterade lista över världens 20 :

1) Kim Little, mf/fw, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
2) Nadine Kessler, mf, Tyskland/Wolfsburg
3) Gaetane Thiney, mf/fw, Frankrike/Juvisy
4) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City
5) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård
6) Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
7) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
8) Veronica Boquete, mf/fw, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
9) Nilla Fischer, mb, Sverige/Wolfsburg
10) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
11) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
12) Lara Dickenmann, yb/ymf, Schweiz/Lyon
13) Jessica Fishlock, mf, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
14) Christen Press, fw/ymf, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
15) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård
16) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
17) Abby Wambach, fw, USA/WNY Flash
18) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
19) Martina Müller, fw, Tyskland/Wolfsburg
20) Nahomi Kawasumi, ymf, Japan/Seattle Reign/Inac Kobe Leonessa

Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue

Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.

Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.

Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?

2014 års skytteligor

Publicerad den av
1

Första delen av det statistiska underlag över 2014 är här diverse skytteligor från de stora ligorna och från diverse internationella turneringar:

VM-kvalet, Europa 2013/14

16 mål
Vivanne Miedema, Holland/Heerenveen/Bayern München – varav 9 i år.
13 mål
Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – 4 i år.
Eniola Aluko, England/Chelsea – 9 i år.
Jane Ross, Skottland/Vittsjö – 7 i år.
12 mål
Natalia Pablos, Spanien/Bristol Academy – 10 i år.
Lotta Schelin, Sverige/Lyon – 8 i år.
11 mål
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – 5 i år.
Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon – 8 i år.
Melania Gabbiadini, Italien/Verona – 7 i år.

Marta

Marta

Champions League 2013/14
Mål 2014, alltså från kvartsfinal och framåt

6 mål
Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
5 mål
Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
3 mål
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
Julia Simic, Tyskland/Potsdam
Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg
2 mål
Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Potsdam/Lyon
Remi Allen, England/Birmingham

Champions League 2014/15

6 mål
Fabienne Humm, Schweiz/Zürich
Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
5 mål
José Nahi, Elfenbenskusten/Zvezda Perm
Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
4 mål
Fridolina Rolfö, Sverige/Linköping
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård

Celia Sasic

Celia Sasic

Frauen-Bundesliga 2014/15

12 mål
Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
9 mål
Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt
8 mål
Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
7 mål
Eunice Beckman, Tyskland/Bayern München
Sandra Starke, Tyskland/Freiburg
Genoveva Anonma, Ekvatorial-Guinea/Potsdam
Katie Stengel, USA/Bayern München

Frauen-Bundesliga, 2013/14

20 mål
Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt – varav 6 i år.
18 mål
Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt – 12 i år.
16 mål
Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg – 8 i år.
Genoveva Anonma, Equatorial-Guinea/Potsdam – 11 i år
12 mål
bland annat Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg – 7 i år

Totalt Frauen-Bundesliga kalenderåret 2014

21 mål: Garefrekes
18 mål: Sasic och Anonma
16 mål: Müller

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Franska ligan D1 Feminine 2014/15

20 mål
Lotta Schelin, Sverige/Lyon
19 mål
Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon
18 mål
Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
10 mål
Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy
Kosovare Asllani, Sverige/PSG
9 mål
Lindsey Horan, USA/PSG
8 mål
Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp
Sandrine Bretigny, Frankrike/Juvisy
Sarah Palacin, Frankrike/Saint-Etienne
7 mål
Fem spelare, bland annat Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
6 mål
Bland annat Sofia Jakobsson, Sverige/Montpellier
5 mål
Bland annat Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG och Caroline Seger, Sverige/PSG.

Franska ligan D1 Feminine 2013/14

25 mål
Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – varav 12 i år.
24 mål
Marie-Laure Delie, Frankrike/PSG – 8 i år.
18 mål
Josefine Öqvist, Sverige/Montpellier – 5 i år.
15 mål
Laetitia Tonazzi, Frankrike/Lyon – 4 i år.
Eugenie Le Sommer, Frankrike, Lyon – 6 i år.
14 mål
Lindsey Horan, USA/PSG – 5 i år.
12 mål
Lotta Schelin, Sverige/Lyon – varav 1 i år.

Totalt D1 Feminine kalenderåret 2014

24 mål: Le Sommer
22 mål: Thiney
21 mål: Schelin
19 mål: Stolsmo Hegerberg
15 mål: Bretigny
14 mål: Asllani och Horan
13 mål: Delie och Camille Catala, Frankrike/Juvisy.
12 mål: Dickenmann

Anja Mittag

Anja Mittag

Damallsvenskan 2014

21 mål
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
14 mål
Manon Melis, Holland/Göteborg
12 mål
Jenny Hjohlman, Sverige/Umeå
11 mål
Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
10 mål
Jane Ross, Skottland/Vittsjö

VM-kval, Concacaf

7 mål
Abby Wambach, USA/WNY Flash
5 mål
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
4 mål
Caroline Venegas, Costa Rica/??
Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United (Finland)

USA, landslag totalt 2014

15 mål
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
14 mål
Abby Wambach, USA/WNY Flash
11 mål
Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
6 mål
Megan Rapinoe, USA/Seattle Reign

Kim Little

Kim Little

USA, NWSL 2014

16 mål
Kim Little, Skottland/Seattle Reign
13 mål
Amy Rodriguez, USA/Kansas City
11 mål
Jodie Taylor, England/Washington
Jessica McDonald, USA/Portland
9 mål
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Samantha Kerr, Australien/WNY Flash
Heather O’Reilly, USA/Boston
Allie Long, USA/Portland

Asiatiska mästerskapen 2014, tillika VM-kval

6 mål
Yang Li, Kina/
Park Eun-Sun, Sydkorea/
3 mål
Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisbane Roar
Cho So-Hyon, Sydkorea
Jeon Ge-Eul, Sydkorea
Kanjana Sung-Ngoen, Thailand

Megumi Takase

Megumi Takase

Japanska Nadeshiko League 2014

14 mål
Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa
12 mål
Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle
Yuika Sugasawa, Japan/JEF United Ichihara Chiba Ladies
9 mål
Miki Matsuoka, Japan/Okayama Yunogo Belle
Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza

Copa America Feminina 2014 – tillika VM-kval

6 mål
Cristiane, Brasilien
4 mål
Rebeca Fernandez, Paraguay
3 mål
Mariana Larroquette, Argentina
Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose
Maurine, Brasilien
Francisca Lara, Chile
Yoreli Rincon, Colombia
Gianina Lattanzio, Ecuador
Jessica Martinez, Paraguay
Lourdes Ortiz, Paraguay

Copa Libertadores Feminina 2014

6 mål
Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose
Diana Ospina, Colombia/Formas Intimas
Ysaura Viso, Venezuela/Caracas
4 mål
Estefania Banini, Argentina/Colo Colo
Poliana Barbosa Medeiros, Brasilien/Sao Jose
Giovania Domingas Campos, Brasilien/Sao Jose
Rosa Aquino, Paraguay/Cerro Porteno
Yamila Badell, Uruguay/Colon

Afrikanska mästerskapen 2014, tillika VM-kval

5 mål
Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp
4 mål
Asisat Oshoala, Nigeria/Rivers Angels
3 mål
Gaelle Enganamouit, Kamerun/Eskilstuna United
Tia Vino Ines N’Rehy, Elfenbenskusten/Spartak Subotica (Serbien)