Kategoriarkiv: Marie Hammarström

Skrällar, Fischer, Göransson, Baywatch, Terry och Nätkänning

Publicerad den av
2

Har sett att flera tvärtemot mig skriver att Pia Sundhage:s Algarvetrupp var fri från överraskningar.

Men att Hanna Folkesson, som kom in som blixtinkallad reserv i en 28-mannatrupp i januari, plötsligt kommer med i truppen till den enda turneringen som Sverige har innan EM anser jag är en megaskräll.

För det är i Algarve som Sundhage har sin enda chans att se vilka spelare som klarar av att prestera flera gånger på kort tid. I Algarve är det ju till och med tätare schema än i EM.

Jag såg att Anders Nilsson berättade på sin blogg om att assisterande förbundskapten Lilie Persson har motiverat Nilla Fischer:s mittbacksplacering med att hon kanske kan klara fler täta matcher i backlinjen.
Det är i sig en klok tanke. Men med tanke på att även Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har haft svårt att klara av de täta scheman som mästerskap innebär så kanske det inte skadat att ha med Fischer som backup. Fast å andra sidan är ju även Marie Hammarström användbar på centralt mittfält.

Att varken Malmöduon Amanda Ilestedt och Elin Rubensson eller Umeås Lina Hurtig finns med i A- eller U23-landslag är också en skräll. Här har jag svårt att förstå hur förbundskaptenerna tänker.

På dagens presskonferens berättade Sundhage att Antonia Göransson är den spelare som har bäst löpkapacitet i laget. Göransson är den som dominerar i löptesten.
Göransson spelade också hela matchen när Turbine Potsdam inledde årets ligaspel med 3–1-seger borta mot Freiburg.

Det var för övrigt tonåringarnas stora dag. Norska 17-åringen Ada Stolsmo Hegerberg inledde målskyttet för Potsdam, och tyska 16-åringen Pauline Bremer ökade på till 2–0. Bremers mål var i och för sig en riktig gåva från Freiburgs målvakt Laura Benkarth. Se de målen på det här klippet. Potsdam vann matchen med 3–1.

På aktuellt klipp ser man även danska debutanten Lise Overgaard Munk:s härligt känsliga och matchavgörande lobbmål för Frankfurt mot Essen-Schönebeck. Matchen slutade just 1–0. Som vanligt fick inte Sara Thunebro någon speltid i Frankfurt. Thunebro står kvar på 92 spelade minuter i den pågående säsongen i Frauen-Bundesliga.

I Frankrike var det cuphelg. Lyon spelar först i morgon, men PSG spelade – och vann med 6–0 borta mot Tours efter tre mål av Shirley Cruz Trana. Kosovare Asllani fick däremot ingen speltid.

Tillbaka till landslagsuttagningarna. Jag tippade nyligen att Hanna Terry är namnet på Sundhages eventuella EM-joker. Eurosport har vaket ringt upp och pratat med Terry. Läs intervjun här. Huruvida Terry kan vara ett namn för EM-truppen är helt omöjligt att veta. Spontant låter det som ett närmast desperat långskott, men mer än så går det inte att säga förrän man sett henne spela.

Apropå landslagsuttagningar skrev Sussie Nilsson följande på sitt twitterkonto i lördags:

”Tydligen kan alla gå vidare i mello… Nästa år sjunger jag mitt bidrag kallat ”Tack för att du ringer till FK, du har plats 352, hej å hå!””

Det är fri tolkning…

* Det spelades ett stort antal träningsmatcher med damallsvenskt intresse i helgen. De mest intressanta resultaten var väl Linköping–Jitex 2–1 och Kristianstad–Bröndby 1–1. Det mest intressanta med den senare matchen var att Josefine Öqvist var KDFF:s målskytt. Henne vill jag gärna ha med som EM-joker.

Övriga resultat från helgen finns här.

* Eftersom jag antar att alla som läser den här bloggen också följer damfotboll.com så gissar jag att ni redan har hittat länken till damfotbollspodden Nätkänning.

Jag har lyssnat igenom premiärupplagan, och tycker att det var en småtrevlig satsning. Dock var ljudnivån ojämn, vilket förhoppningsvis bara är en barnsjukdom. För det är lite jobbigt att man måste skruva upp och ner volymen under olika delar av programmet.

* I podden nämndes för övrigt Kristianstads matchvideos. Det fick mig att kolla upp om den så omskrivna Baywatchvideon numera går att se igen. Och det gör den här.
Efter att ha kollat in den utnämner jag debatten kring videon till 2012 års vattenglasstorm. Den ledde ju till artiklar som den här, och den här och den här. Videon är också självklar vinnare i kategorien bästa damallsvenska matchannons 2012.

För faktum är ju att uppståndelsen säger ganska mycket om hur man som kvinnlig idrottare får bred uppmärksamhet i media. Tyvärr.

Nu är vi nära Sundhages EM-elva

Publicerad den av
5

Vid lunchtid ställs landslaget mot en Stockholmskombination av pojkar födda 1998. Det är ingen vild gissning att spelarna i dagens startelva ligger väldigt bra till för att starta även mot Danmark den 10 juli.

Här är dagens elva: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Marie Hammarström – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Noterbart är att förbundskapten Pia Sundhage väljer Asllani före Sofia Jakobsson i forwardsposition, och att Göransson placeras till höger på mittfältet.

Känslan är att det är just Jakobsson samt Sofia Lundgren och möjligen långtidsskadade duon Charlotte Rohlin och Therese Sjögran som är de som ligger närmast att slå sig in i elvan.

Personligen tycker jag att dagens lag har lite slagsida, då den svenska högersidan blir väl offensiv med Nilsson och Göransson. Laget hade fått bättre balans om Göransson spelats till vänster.
Sedan är jag inte lika övertygad om att Dahlkvist och Seger är vårt bästa par på centralt mittfält som Sundhage verkar vara. Jag tycker att det är synd att Sundhage har bestämt sig för att spela Fischer i mittförsvaret.
När det gäller forwardsparet kan jag inte säga att jag känner mig övertygad om att Asllani är rätt val i EM. Nu har Jakobsson haft en strulig vinter, så för dagen känns det ändå som att Sundhage väljer rätt forwards.

Dagens motstånd borde vara av den art att landslaget har god chans att vinna. Fullvuxna kvinnor motsvarar ju knappt 15-åriga killar fysiskt sett. Och i de bästa 98-lagen borde ju medelåldern vara just knappt 15. Matchen spelas på Bosön över 3×30 minuter. Avspark är 12.00.

Ny PR-miss från förbundet

Publicerad den av
Svara

För ett år sedan var jag ofta väldigt kritisk mot Svenska Fotbollförbundet, eftersom de var genomusla på att marknadsföra sitt bästa landslag.

Sedan några månader tillbaka har jag inte behövt kritisera så mycket. Inte för att förbundet blivit så väldigt mycket bättre, utan för att Pia Sundhage har gjort hela jobbet åt dem.

Men nu undrar jag allt lite igen. Landslaget skall ha läger på Bosön den 9–14 februari. Just den 14 februari släpps biljetterna till EM-slutspelet.

Vad hade varit bättre reklam för EM-biljetterna än en tv-sänd landskamp den 13 eller 14 februari?

Men så blir de inte. Förbundet har nämligen inte lyckats fixa fram något motstånd.

Det tycker jag är uselt.

Men jag är inte odelat negativ. För samtidigt är jag positiv till att man fortsätter träningsspela mot pojklag. Där kan man nämligen få ovärderlig träning på det försvarsspel som man håller på att jobba in.

Möjligen är det så att man måste välja här. Alternativ ett är att spela mot pojkar – en match ingen kommer att se. Men man får viktig träning. Alternativ två är att spela mot ett sämre motstånd, få göra lite mål – och höja EM-temperaturen lagom till biljettsläppet.

Hade jag suttit i EM-organisationen hade jag definitivt röstat för alternativ två.

Hade jag hetat Thomas Björn och varit ny presschef för landslaget hade jag nog också lutat åt alternativ två. För är man ägare till ett PR-företag som heter Kraftfull Kommunikation AB så borde man vilja ha största genomslag i media. Och det får man genom att spela en landskamp.

Samtidigt kanske man får bästa sportsliga effekt av att möta pojklag. Det är alltså inte helt lätt.

Men helst hade jag nog sett att man spelat mot pojklaget den 10 februari, och avslutat lägret med en riktig landskamp fyra dagar senare. Då hade man fått både och.

Till februarilägret har Pia Sundhage minskat sin trupp från 28 till 23 spelare. Inga har tillkommit sedan senast.
Som jag ser det innehåller truppen ett par skrällar. För jag hade kanske inte trott att Olivia Schough och Carina Holmberg skulle vara kvar. Men de verkar i högsta grad vara med i kampen om platserna i EM-truppen.

Vid sådana här uttagningar brukar man oftast kunna dra väl så stora slutsatser av de som inte är med, som: Malin Levenstad, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Sara Larsson, Stina Segerström och Lina Hurtig.
När det gäller Hurtig kommer hon snart att vara tillbaka. För övriga ser det däremot mörkt ut. Det är tre mittbackar i truppen – eftersom Nilla Fischer numera räknas som sådan. Dessutom väntar säkert Sundhage in minst en ur duon Charlotte Rohlin och Linda Sembrant. Alltså lär ingen av Levenstad, Larsson och Segerström bli EM-spelare.

Edlund var lite av Thomas Dennerby:s favoritspelare. Under Sundhage verkar Tyresöforwarden inte längre ha förbundskaptenens fulla förtroende. Och Landström kommer bara längre och längre ifrån landslagselvan.

En spelare som man hade hoppats få se i någon av Sundhages trupper var den icke namngivna svenskamerikanska som hon pratade om tidigare i vinter. Det lät spännande. Men varför blev det inget?

* Sundhage presenterade sin trupp på samma presskonferens som Erik Hamrén presenterade sin trupp till herrlandslagets Argentinakamp. Klicka på länken för att se vem som drog till sig störst medieuppmärksamhet.

* För övrigt har Göteborg och Umeå spelat sina första träningsmatcher för året. Båda har mött elitettanmotstånd – och hållit nollan.
Umeå slog Sundsvall med 3–0 i helgen. Mål av Ogonna Chukwudi, Linnéa Ågren och Emma Berglund.
Göteborg krossade Hovås/Billdal med 11–0 i kväll. Mål av Marie Hammarström 3, Johanna Almgren, Amanda Edgren och Cathrine Dyngvold 2 samt Beata Kollmats och Jessica Landström ett vardera.

Apropå Göteborg så lanserade de sin nya hemsida i dag. Jag har inte hunnit analysera den speciellt noga ännu. Men spontant tycker jag att den är rätt snygg.

Årets två första svenska landslag

Publicerad den av
Svara

I morgon spelar landslaget sina två första matcher för året. Ja, det stämmer faktiskt. Pia Sundhage – grattis till kvällens utmärkelse, förresten – har delat upp två lag som skall spela varsin match mot pojklag.

Det toppade laget ställs mot AIK:s P17, medan det andra laget ställs mot Norrtäljes P19. AIK P17 känns som ett tufft motstånd. Även om pojkspelarna sannolikt är närmare 16 år i genomsnitt, så borde landslaget få svårt att vinna den matchen.
Norrtälje har jag inte koll på, men P19 låter som en fysiskt sett väldigt jobbig motståndare.

Så här ser Sundhages båda lag ut:

Mot AIK: Kristin Hammarström – Lina Nilsson, Emma Berglund, Malin Levenstad, Sara Thunebro – Emmelie Konradsson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin, Kosovare Asllani.
Ersättare: Carola Söberg, Elin Rubensson, Julia Spetsmark.

Mot Norrtälje: Sofia Lundgren – Hanna Folkesson, Annica Svensson, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson – Johanna Almgren, Lina Hurtig, Carina Holmberg, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson, Olivia Schough.
Ersättare: Carola Söberg, Malin Diaz, Susanne Moberg.

Noterbart är att jämfört med Sundhages första startelva mot Schweiz i slutet av oktober har Lundgren, Almgren och Jakobsson fått ge plats för Hammarström, Konradsson och Göransson. Även Nilla Fischer är borta från startelvan jämfört med Schweizmatchen, men det beror på skada.

Intressant att Lundgren och Hammarström verkar få chansen att slåss om målvaktsposten. Också intressant att Sundhage ser ut att vilja balansera laget ungefär som hon ofta gjorde i USA, alltså med en mer ”sittande” kant. Jag hade gärna sett att Marie Hammarström fick den rollen, men det är ändå spännande att Emmelie Konradsson rankas så högt att hon är med i förstaelvan.

Noterar också lite förvånat att Rubensson sitter på bänken i förstalaget, medan Schough startar i det andra. Jag hade nog personligen föredragit att få starta i det ena laget.

Fler kommentarer kring lagen finns på den här länken.

I Kina spelades det riktiga landskamper i förmiddags svensk tid. Då visade Norge på nytt klass, och vann med 1–0 mot Kina. Målet lobbade 20-åriga inhopparen Melissa Bjånesöy in i slutminuterna.

Norge är enda laget med full poäng i Yongchuan Cup sedan Sydkorea vunnit med klara 3–1 mot Kanada efter bland annat ett mål av Inac Kobe Leonessas Ji So-Yun. Det målet, samt övriga höjdpunkter från den matchen ses på det här klippet.

Fyra lag på rätt plats – visst var väl det godkänt?

Publicerad den av
3

Sedan några veckor tillbaka är samtliga svenska lag inne i silly season. Och det kan nog bli en mer långdragen, och galen lågsäsong än på många år.

För nu är det många klubbar som är desperata att få så mycket kvalitet som det bara går för så lite pengar som möjligt.
Det kommer garanterat inte att bli 70 utländska spelare i damallsvenskan 2013. Utan kanske snarare max 60. Vissa tycker att det är väldigt bra. Men det gör inte jag. För följden blir att kvaliteten på serien kommer att sjunka.

Och visst öppnar det för svenska ungdomar. Men jag ser inga stora fördelar med att juniorerna slår sig in i allsvenskan för tidigt. Tvärtom anser jag att det är bra att talangerna får lära sig direkt att man måste träna kopiöst mycket för att slå sig fram.
Känslan är att alldeles för många spelare är nöjda med att spela i allsvenskan och inte underkastar sig det arbete som hade kunnat gjort dem till internationella toppspelare.

Fast att damallsvenskan kan bli lite sämre kommande år är förstås bra för vissa. Framför allt kanske för Mallbacken och Sunnanå, som verkligen har gått upp i rätt läge. För troligtvis kommer flera av de etablerade klubbarna ha en svagare och tunnare trupp nästa år. Och alltså blir det lättare för nykomlingarna att hålla sig kvar.

Det är som sagt många spekulationer och uppgifter i luften. Jag tänker inte kommentera varenda rykte, övergång eller förlängt kontrakt. Inte ens nära. Utan jag planerar att köra ett par uppsamlingsheat under vintern.

Här är ett första, där jag i första hand tänkte sammanfatta årets säsong. Jag gör det delvis utifrån mitt eget damallsvenska tips. Jag brukar inte vara så bra på att tippa tabeller, men är ganska nöjd med årets utfall. Jag placerade fyra lag – Göteborg, Piteå, Djurgården och AIK – på exakt rätt plats, och ytterligare tre lag hade jag en placering från den slutliga. Det är nog faktiskt det bästa tabelltips jag någonsin fått till.

I nuläget känns det som att Göteborg FC är de stora segrarna under silly season. De verkar få behålla Christen Press, och har redan kryddat med Marie Hammarström och norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De blir spännande att följa kommande år.

Marta Viera da Silva

1) Tyresö FF
Mitt tips: 2 – Jag trodde inte att backlinjen räckte till. Det gjorde den. Däremot tog det ett tag innan lagbygget var klart. Och sommarens tränarbyte till Tony Gustavsson var nog nödvändigt för att få alla egon att dra åt samma håll. Men trots allt var det bara millimetrar från att jag skulle fått in mitt tips…

Läget nu: Det har varit väldigt tyst om Tyresö. Inga nyförvärv, och inga förluster ännu. Det ryktas om Manon Melis, och hon skulle säkert kunna göra 30 mål om hon spelat i mästarlaget.
Det visar sig också att Marta inte behöver ta beslut om hon skall spela det andra året på sitt kontrakt förrän efter årsskiftet. Hon kan alltså lämna om hon hittar något bättre alternativ. Gör hon det?
Och vad händer på tränarfronten. Tony Gustavsson blir väl inte kvar. Eller?

Peter Moberg

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3 – Defensiven var ungefär som förväntat, men jag undervärderade helt klart lagets offensiva slagstyrka. Med Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson i spetsen öste man in mål – och borde ha tagit guld. Men raset i Umeå förstörde ett i övrigt imponerande år.

Läget nu: Klubben är mitt inne i en ekonomisk kris, och åkte nyligen på en skattesmäll. Trots det verkar det inte dras i någon handbroms. Klart är att man byter tränare. Peter Moberg ersätts av Jonas Eidevall. På spelarfronten byter man andramålvakt. Hilda Carlén lämnar, och ersätts av Stattenas Zecira Musovic. Lämnar gör också Emma Wilhelmsson (Jitex) och danska Christina Öyangen Örntoft. Även här har Manon Melis namn dykt upp. Men har LdB FC råd?

Karen Bardsley

3) Linköpings FC
Mitt tips: 1 – Känns som största missräkningen, trots att de slutade trea. Orsaken var att LFC tappade kontakt med guldstriden redan under seriens första tredjedel. Avslutningen med sex raka segrar var dock stark, och ledde till lilla silvret.

Läget nu: Även här råder ekonomisk kris. Till skillnad från Malmö blir det väldigt stor genomströmning i LFC:s trupp. Klubben har brutit med Louise Fors, Lisa de Vanna, Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson, Mathilda Agné, Emma Lundh och så verkar alltså även Manon Melis lämna.
Laget kommer trots alla tapp att få en stabil stomme. Kvar är Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder. Dessutom ryktas det om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.

Yael Averbuch, Camille Levin, Anita Asante och Kristin Hammarström

4) Göteborg FC
Mitt tips: 4 – Mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli lagets fall, men det blev snarare det svaga grässpelet, och den dåliga seriestarten som höll GFC borta från guldstriden. Man vann dock cupen, och är i kvartsfinal i Champions League. Totalt sett således en godkänd säsong.

Läget nu: GFC har gjort en väldigt stark silly season hittills. Man gjorde redan i höstas klart med norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De högklassiga höstförvärven Camille Levin och Yael Averbuch har kontrakt även över nästa år, och man fick i dag klart med att även Anita Asante stannar. Dessutom blir Johanna Almgren och Catrine Johansson kvar, trots rykten om annat.
Utöver Dyngvold har man fått klart med Marie Hammarström från Örebro – förstås ett kanonförvärv. På minuskontot hittar vi Ingrid Wells, som aldrig motsvarade de högt ställda förväntningar som fanns. Viktigt för GFC är nu också att få behålla Christen Press. Press sa själv i GFC-tv efter WCL-segern mot Hjörring, att hennes avsikt var att stanna. Och det verkar på snacket som att skyttedrottningen blir kvar, trots att det blir en ny liga i USA.

Hedvig Lindahl

5) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6 – Jag trodde att bortaspelet skulle fälla KDFF. Men det var på hemmaplan man tappade medaljchansen. 14 missade poäng på Vilan var några för mycket.

Läget nu: Fick in Margret Lara Vidarsdottir på slutet av serien, och hon blir nästan som ett nyförvärv nästa år. Vann dessutom dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Målvaktssidan har varit tunn sedan Hedvig Lindahl drog av korsbandet. Lindahl är tillbaka nästa år, och dessutom är WPS-meriterade Brett Maron tillbaka i KDFF. Klubben förändrar en del i truppen, och lämnar gör Moa Pettersson, Elin Nilsen, Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Lisa Petersson och Emelie Johnson.

Loes Geurts

6) Vittsjö  GIK
Mitt tips: 10 – Vittsjö var verkligen seriens skräll. Jag var inte nära att pricka in deras placering, men vem var det? Jag är i alla fall nöjd med att jag tog en chans och tippade nykomlingen ovanför nedflyttningsstrecket.

Läget nu: Här har det varit väldigt tyst hittills. Jag intalar mig att jag läst något om målvaktsbyte – att Loes Geurts skulle vara på väg bort, men hittar inte det nu.

7) Umeå IK
Mitt tips: 9 – Jag undervärderade laget en aning – sportsligt sett. Man slutade två placering bättre än vad jag trodde, trots att man stundtals spelade ett väldigt naivt spel. Och trots hela 31 insläppta mål på bortaplan. Däremot stod UIK som väntat för ett av årets största ras i publikligan.

Läget nu: Här har vi ytterligare ett lag i akut ekonomisk kris. Sanering pågår, men efter tillskott från lokala fastighetsbolaget Balticgruppen verkar situationen ändå vara under hyfsad kontroll.
Man klarade sig med sju poängs marginal, och tänker nu minska satsningen för att satsa ungt. Man måste då även satsa taktiskt. För årets spel var naivt. Jag har gnällt mycket på Umeå, men vill passa på att ge massor av beröm för insatsen mot Malmö. Där såg det verkligen ut som att lagledningen hade gjort sin taktiska läxa, och hade en klar tanke på hur de skull såra serieledarna. Och kontringsfotboll på kvicka Jenny Hjolman kan säkert vara ett framgångsrecept för UIK framöver.
Klart är att tränare Joakim Blomqvist stannar, och att talangen Linnea Åberg flyttas upp från ungdomsleden. Dessutom är det klart att rutinerade målvakten Caroline Jönsson stannar halva säsongen. UIK behöver alltså ny målvakt i höst.

8) Piteå IF
Mitt tips: 8 – Det var mycket nytt inför seriestart, och tipset lite av en chansning. Det visade sig vara en klockren chansning.

Läget nu: Det var rejäl genomströmning inför säsongen, och det kan blir det nu igen. Man har ett tungt avbräck i Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Och ryktet säger att även Faith Ikidi kan vara på väg bort. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och får nog hålla lite i pengarna i vinter.
På pluskontot finns australiska målvakten Lydia Williams som kommer tillbaka från korsbandsskada. Dessutom förhandlar man med isländska landslagsspelaren Fanndis Fridriksdottir från Breidablick. Där har man ännu inte fått något svar. Däremot har amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor tackat nej till Piteås kontraktsförslag.

Fridolina Rolfö

9) Jitex BK
Mitt tips: 5 – Efter en lysande försäsong trodde jag att Jitex skulle bli årets skrällgäng. Man inledde också starkt, men sedan kom skadorna. Och till slut blev det trots allt kamp för att hänga kvar.

Läget nu: Det blev andra året i rad med skadeproblem för Jitex. Men laget visade på våren att man har kvaliteter när både Fridolina Rolfö och Annica Sjölund är i speldugligt skick. Stefan Rehn blir kvar, och får ny chans att utveckla laget. På inkontot finns stabila Emma Wilhelmsson från Malmö, och rykten placerar även QBIK:s Linda Nöjd och Robyn Decker i klubben. Jag minns inte hur det var med Mimmi Löfwenius, om hon var på lån eller inte. Blir hon kvar kan hon säkert ta ett stort steg kommande år.

Sara Larsson

10) Kif Örebro
Mitt tips: 7 – Jag övervärderade Kif i våras. För inte nog med att kommunen räddade klubben från en ekonomisk kollaps. Sportsligt var man riktigt illa ute också. Det var inte förrän i de två allra sista omgångarna som kontraktet säkrades.

Läget nu: Den här annonsen säger väl det mesta om läget i klubben. Det är svångrem som gäller. Därför har man redan tvingats släppa nyckelspelaren Marie Hammarström till Göteborg. Och därför ryktas det om att försvarsgeneralen Sara Larsson är på väg bort. Klart är att Edda Gardarsdottir, Nina Fellbrant och Hanna Ågren-Åhbom lämnar. Och det kan nog bli många fler. Känslan nu är att Kif kommer att få det väldigt svårt att sätta ihop ett slagkraftigt lag till 2013 års säsong.

Jessica Landström

11) Djurgården
Mitt tips: 11 – mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli Djurgårdens fall. Och så blev det. Trots en rejäl uppryckning på hösten räckte det inte. Elitettan nästa.

Läget nu: Har tappat Annika Kukkonen (Sunnanå) och Renee Slegers (flyttar hem till Holland) och lär tappa fler spelare. För inte kan väl exempelvis Jessica Landström följa med ner i elitettan? I alla fall inte om hon har ambitioner att spela i EM.

12) AIK
Mitt tips: 12 – mitt i prick. Jag skrev att Sussie Nilsson behövde göra underverk för att AIK skulle kunna hålla sig kvar. Nilsson var bra, men kunde förstås inte göra underverk. Därför spelar AIK i elitettan nästa år.

Läget nu: Har många unga och talangfulla spelare, som lär vara attraktiva på marknaden. Jennie Nordin ryktas exempelvis vara på väg till Linköping. Duktiga målvakten Sussie Nilsson har deklarerat att hon vill spela i allsvenskan.
Annars kan nog flera av de unga talangerna klara ett år i elitettan utan att förlora i utvecklingstakt.

Annika Kukkonen

13) Sunnanå SK
Läget nu: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver nog ytterligare ett par etablerade spelare för att inte bli ett bottenlag från start.

14) Mallbackens IF
Läget nu: Tappar rutinerade Therese Stolpe och Anna Arnfeldt. Men får behålla duktiga målvakt Katie Fraine. Jobbar även på att kunna behålla Dalsjöforsförvärvet Maria Andersson. Som det känns nu behöver Mallbacken åtminstone ytterligare tre–fyra rutinerade nyförvärv. Annars blir det överlevnadskamp i bottenträsket.

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Publicerad den av
6

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.

Här är min startelva mot Schweiz

Publicerad den av
2

Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.

Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.

Kristin Hammarström

Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist

Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.

Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.

Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.

Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.

Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Publicerad den av
3

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Publicerad den av
2

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Sara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

Publicerad den av
2

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Bilder av Jitex och Kif Örebro

Publicerad den av
Svara

Vi står inför en helg späckad med ligafotboll. I England kommer Arsenal säkra ligatiteln. Vi har toppmatcher i Norge (Arna-Björnar–Lilleström), Frankrike (Montpellier–PSG) och framför allt i Tyskland (Turbine Potsdam–FFC Frankfurt).

På hemmaplan bör både Tyresö (möter Umeå i morgon) och Malmö (Piteå på söndag) ta tre poäng. Mest intressant på förhand är bottenmötet Djurgården–Kif Örebro i morgon. För i morgon kan bottenstriden definitivt avgöras.

Men det om helgens begivenheter. Nu är det dags för ett nytt bildspel från damallsvenskan. Den här gången från matchen Jitex-Kif Örebro 0–1, den 24 juni. Jag har tidigare lagt upp ett par bilder från den matchen i det här inlägget.

Nu kommer här betydligt många fler:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Precis som i ett par av de andra bildspel jag lagt upp från våren noterar man nu att några spelare har bytt klubbar. Några andra är långtidsskadade. Men jag tycker ändå att det kan vara kul att se tillbaka lite ibland. Så håll till godo.

Marie Hammarström utmanar Frida Höglund.
Leena Puranen och Linda Fransson.
Stephanie Labbé
Elin Carlsson steget före Marie Hammarström och Edda Gardarsdottir.
Sara Larsson
Jitex stora chans
Elin Carlsson, Kathlene Fernström och Minna Meriluoto.
Marie Hammarström spelar loss Sarah Michael.
Elin Carlsson mot Marie Hammarström.
Örebro jublar
Sanna Talonen
Stephanie Labbé
Marie Ståhlberg
Kif Örebro firar segern
Jenny Palmqvist
Sara Larsson
Kif Örebro firar
Stephanie Labbé räddar
Linda Fransson, Sanna Talonen och Elin Magnusson.
Lotta Schelin
Sofia Karlsson steget före Linda Fransson.
Sara Larsson nickar
Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.
Annica Sjölund
Maria Synnerdahl och Linda Hallin.
Annica Sjölund och Sofia Karlsson.
Marie Hammarström och Stephanie Labbé.
Katri Nokso-Koivisto och Linda Fransson.
Frida Höglund, Minna Meriluoto och Sofia Karlsson.
Fullt i straffområdet
Sarah Michael

Bilder av Sverige–Holland

Publicerad den av
Svara

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i går, och här är resultatet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var rätt svårfotat för oss amatörer, med en ganska lågt stående, och stark sol. Men några ok rutor blev det trots allt.

Lotta Schelin
Sara Larsson
Daphne Koster
Anouk Hoogendijk och Lisa Dahlkvist
Annica Svensson
Kosovare Asllani
Anouk Hoogendijk jagas av Kosovare Asllani
Madelaine Edlund
Sofia Jakobsson och Daphne Koster
Sverige har kvitterat på straff
Anouk Hoogendijk och Kosovare Asllani
Kirsten Van de Ven
Lieke Martens
Kvadraten
Sara Thunebro och Marlous Pieete
Holland är klart för start.
Holland värmer upp
Sverige jublar
Anouk Hoogendijk
Tessel Middag
Jubel över 2-1-målet
Danielle van de Donk och Renee Slegers
Madelaine Edlund missar kanonläge
Lieke Martens
Anouk Hoogendijk, Tessel Middag och Leonne Stentler.
Petra Hogewoning
Sofia Jakobsson
Daniel Kristiansson och Hanna Marklund
Daphne Koster pekar ut riktningen
Anouk Hoogendijk
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Claudia van den Heiligenberg
Marie Hammarström
Sofia Jakobsson
Kirsten van de Ven
Leonne Stentler och Sara Thunebro
Tackskylt
Marlous Pieete
Lotta Schelin
Kosovare Asllani
Caroline Seger
Mandy van den Berg
Lotta Schelin
Sofia Jakobsson utmanar
Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen
Daphne Koster
Holländskor efter matchen

 

Till slut fick Dennerby en Seger av världsklass

Publicerad den av
1

Så har man slagit sig ner i tv-fåtöljen efter en heldag i damfotbollens tecken. I förmiddags var jag med på en liten sittning med den svenska EM-organisationen. Det var intressant, och det finns all anledning att återkomma till den inom kort.

Men först lite synpunkter på dagens svenska landskamp – Thomas Dennerby:s avskedsmatch.

Thomas Dennerby

Thomas Dennerby intervjuas av Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Efteråt, när Dennerby mötte pressen, verkade han avslappnad och kanske även lite lätt rörd. Han sa att det absolut var rätt tid för honom att lämna posten som förbundskapten, och att han således inte ångrar sitt beslut på något sätt. Men att avskedet ändå var jobbigt. Han förklarade så här:

”Jag älskar människor. Jag älskar de som jobbar på hotellen, spelarna, ledarna – jag älskar er journalister.”

Han konstaterade också att han tog jobbet för att vinna titlar. Han hade tänkt sig bli den förste svenske förbundskapten sedan 1984 att leda landslaget till ett mästerskapsguld. Men att tre förluster på fyra kvartsfinaler i stora mästerskap är inte godkänt.

Skulle laget vinna guld på hemmaplan nästa år gav han följande löfte, eller skall vi se det som ett hot:

”Vinner de EM nästa år ska jag vara den första som springer in på planen…”

Till själva matchen. För svensk del var den länge väldigt avslagen. Före paus fick jag tre nya favoritspelare. Alla spelade i orange.

Lagkaptenen Daphne Koster kanske inte är blixtsnabb. Men hon spelar ett väldigt elegant mittbacksspel. Den defensiva mittfältaren Anouk Hoogendijk visade en underbar förmåga att spela sig ur alla situationer. Och släpande forwarden Lieke Martens briljerade med fin bollbehandling, och ett bra passningsspel.

Anouk Hoogendijk

Sverige?

Uselt. Spelarna verkade helt ointresserade av att ge Dennerby en fin avskedspresent. De verkade inte heller förstå att Pia Sundhage kommer att studera den här insatsen noga innan hon tar ut sin första trupp. För uppträdandet var stillastående och helt utan aggressivitet.

Jag har tidigare ifrågasatt Caroline Seger i landslaget. Det gjorde jag i halvtid i dag också. Jag satt nämligen och specialstuderade henne. Och under de första 45 minuterna gjorde hon nästan bara alibilöpningar. Hon lät Lisa Dahlkvist ta hand om precis allt skitjobb centralt på planen.

Caroline Seger

Efter paus kom en ny Caroline Seger ut på planen. Plötsligt var hon en världsspelare. Visst hände det att hon fuskade med hemjobbet även i andra halvlek. Men på det stora hela var hon planens gigant – rörlig, kreativ och hjärnan bakom de flesta svenska anfallen. Spelar hon på den nivån är hon spelaren att bygga laget kring.

Den viktigaste gåtan för Pia Sundhage att lösa är att få Seger att vara en världsspelare under 90 minuter plus tillägg, varje gång hon drar på sig landslagströjan. Knäcker Sundhage den nöten så kan vi faktiskt stå där med EM-pokalen på Friends Arena den 28 juli nästa år.

Fast i halvtid tänkte man knappast på EM-guld. Så långt ledde Holland rättvist med 1–0. Jag ifrågasatte i går om inte Dennerby hade matchat en något för offensiv startelva. Så visade det sig vara. Ingen av Lotta Schelin, Antonia Göransson, Kosovare Asllani, Seger eller Sofia Jakobsson vann några bollar. Och när vi trots allt fick innehav, så kastade vi bara i väg bollen.
Holland hade alltså 1–0 i mål. De hade även 54–46 i bollinnehav och 4–1 i skott mot mål.

Holland jublar

I andra halvlek vann Sverige däremot skotten mot mål med 10–0. Klart är att laget fick väldigt mycket bättre balans när Marie Hammarström kom in på vänsterkanten. Hon hjälper de centrala mittfältarna i defensiven, och bidrar till att öka bollinnehavet.

Klart är också att Kosovare Asllani växte ut till en tänkbar startspelare som en följd av att Seger började jobba. Plötsligt fick Kosse vettiga passningar på fötterna, och Kristianstadsspelaren kunde visa sin höga potential.

Jubel över 2-1-målet

Som jag ser det står Pia Sundhage inför två val när det gäller offensiv uppställning. Antingen att fortsätta med 4-2-3-1 med Asllani som tia. Eller byta till 4-4-2 med Jakobsson och Schelin som forwards. Det skall bli intressant att se vilken färdriktning vår nya förbundskapten väljer.

Det skall även bli intressant att se hur Sundhage tänker använda Caroline Seger. För som sagt, Seger har nyckeln till svensk framgång. Om hon bara känner för att använda den.

Dennerbys fina facit

Publicerad den av
Svara

Här är Thomas Dennerby:s sista startelva som svensk förbundskapten: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Antonia Göransson – Lotta Schelin.

Det är en ovanligt offensiv uppställning för att vara Dennerby. Kanske till och med en för offensiv uppställning, det finns ju bara en bollvinnare på mittfältet. Fast även det här laget bör kunna ge i praktiken EM-klara Holland en bra match.
Det enda som överraskar mig lite med startelvan är att vår klart bästa poängspelare i OS, Marie Hammarström, inte får vara med.

Att Dennerby skulle spelar Lindahl i målet är ju däremot ingen överraskning. Men som jag ser det är det förbundskaptenens stora misstag under de sju år han lett oss.

För jag har hört och läst om att Sverige har tappat mark under Thomas Dennerby. Det är ju helt fel. De som säger det har ingen koll.

Och visst man kan känna vibbarna av misslyckande när man läser dagens rubrik på damfotboll.com: ”Ändå inget dåligt facit när Thomas drar slutstrecket”.

Nej, Dennerby har inget dåligt facit. När han tog över som förbundskapten i juli 2005 var Sverige rankat sexa i världen. När han nu lämnar över till Pia Sundhage är Sverige rankat – sexa.
Dennerby har gjort ett stabilt och bra jobb under sina dryga sju år. Han har hållit kvar Sverige i världstoppen – och det är bra gjort.

För titta här. Så här såg toppen av damfotbollens världsrakning ut för sju år sedan:

1) Tyskland
2) USA
3) Norge
4) Brasilien
5) Frankrike
6) Sverige
7) Nordkorea
8) Kina
9) Danmark
10) Italien
11) Japan
12) Kanada

Nu ser världsrankingen ut så här:

1) USA (310 miljoner)
2) Tyskland (82 miljoner)
3) Japan (126 miljoner)
4) Brasilien (201 miljoner)
5) Frankrike (64 miljoner)
6) Sverige (9,5 miljoner)
7) Kanada (33 miljoner)
8) England (GB – 60 miljoner)
9) Australien (20 miljoner)
10) Italien (62 miljoner)
11) Nordkorea (23 miljoner)
12) Danmark (5,5 miljoner)

Siffran bakom respektive land visar ländernas folkmängd i oktober 2011 – enligt wikipedia.

Jämför listan från 2005 med den från 2012, och se att Sverige är det enda land med färre än 60 miljoner invånare som låg på topp tio för sju år sedan – och som fortfarande ligger kvar. Det är imponerande.

Och verkligheten är ju bättre än så. För under nästan hela Dennerbys sjuårsperiod har vi legat på en högre placering än sexa. Större delen av tiden har vi faktiskt legat topp fyra. Så trots att damfotbollen utvecklats enormt sedan 2005 är vi med bland de länder som leder utvecklingen.

I länkad artikel på damfotboll.com konstateras att Dennerby har 25-3-0 i kvalmatcher till stora mästerskap. Och att samma siffror i mästerskapens gruppspelsmatcher är 9-4-2. Det är två fantastiska tabellrader.

Trots det har Dennerby ryktet om sig att vara en förlorare. Och hans facit i stora mästerskap är trots allt inte lysande:

* VM 2007: Utslagna i gruppen
* OS 2008: Utslagna i kvartsfinal
* EM 2009: Utslagna i kvartsfinal
* VM 2011: Brons
* OS 2012: Utslagna i kvartsfinal

Det innebär att Dennerbys statistik i mästerskapens utslagsmatcher är 2-0-4. Och det är förstås de siffrorna som gjort att han fått en förlorarstämpel.

Fast om vi skall vara ärliga har Dennerby haft ett sämre spelarmaterial att jobba med än föregångaren Marika Domanski-Lyfors. Det laget peakade 2003–05, en period där de spelade minst semifinal i tre raka mästerskap. Och kärntruppen där var på väg ner när Dennerby tog över.

Han har fått påbörja en generationsväxling, och jag tycker att han skött det bra.

När jag har träffat Dennerby har han varit trevlig och prestigelös, en person som det är lätt att tycka om. Men alla spelare har inte varit på hans sida de senaste åren, och därför var det dags nu att ge landslaget en ny energikick.

Så med bara timmar kvar på en era säger vi tack Dennerby, välkommen Sundhage.