Oj, vad jag har sovit i dag. Efter tre veckors konstant arbete, där allt har handlat om EM så var det skönt att få en riktig vilodag.
Och det är ju först när man får den där vilodagen man inser hur sliten man verkligen är. Men för nu handlade det ju bara om tillfällig vila, för det är ju en match kvar innan jag kan gå på semester på allvar.
Så nu i kväll har jag börjat ta fram EM:s allstarlag som vi skall presentera i söndagstidningen. Och så har man förstås börjat fundera över finalen.
Jag har i dag sett att Norge har bönat och bett om Sveriges stöd på söndag. Bland annat twittrade den före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge så här:
”Kjære Sverige! Kan dere være #den12spelaren for oss på Søndag? Vi älskar ju #Sweden2013 och inga vill väl att Tyskland vinner – igen? #tack”
Frågan är om Holstad Berges önskan om svenskt stöd blir verklighet. Personligen är jag opartisk eftersom jag tycker om både Norge och Tyskland. Och jag tyckte i går att ganska många svenskar irriterades över det defensiva, norska spelet under gårdagens semifinal.
Jag gissar att det blir en defensiv, norsk grunduppställning på söndag också. Och jag förstår det till 100 procent. För mot Sverige i Linköping i juni, när norskorna försökte ha lite högre utgångspunkter, så var det väldigt virrigt bakåt.
Nu är Norge hyperstabilt, och jag tror faktiskt att Tyskland har full respekt för sin finalmotståndare.
För även om Tyskland har fem raka EM-titlar, och historiens makt är stor, så finns det saker som talar för norsk seger.
En är förstås att man vann med 1–0 i gruppfinalen – trots att förbundskapten Even Pellerud ställde över halva den ordinarie startelvan. Tyskland däremot ställde ju upp med ordinarie lag i den matchen.
Sedan kan det vara aktuellt att notera den senaste gången Tyskland föll i en stor final. Det var i VM 1995.
För motståndet svarade – Norge.
Och matchen spelades i Solna.
Historiens makt kan alltså vändas påverka åt båda håll…

Solveig Gulbrandsen
Men trots allt är förstås Tyskland storfavoriter. Norge är ju ändå en rätt rejäl skräll. Det märks inte minst på att nyckelspelaren Solveig Gulbrandsen hade bokat flygbiljetter till en solsemester med avresa på söndag.
Jag uppskattar det som 65–35 i tysk favör. Men som jag skrev efter Sverige–Tyskland så trivdes tyskorna med att Sverige tryckte upp sin backlinje. Det lär inte norskorna bjuda på. Och Norge är väldigt vasst i kontringarna.
Apropå det här att många svenskar vände sig mot det defensiva norska spelet i går så har jag ju tidigare i den här bloggen uppmärksammat att det verkar finnas lite för mycket anfallsromantik i svensk damfotboll.
I fjol var det ju många damallsvenska lag som hellre spelade optimistiskt – och föll med 7–0 mot lag som Malmö och Tyresö – än spelade efter sina resurser, och backade hem och tätade ytor.
I år har fler damallsvenska lag lärt sig att spela kompakt fotboll. Därför är det också mycket jämnare siffror i vår högsta serie i år.
Och skall man vinna i fotboll handlar det inte bara om att anfalla bäst. Utan på högsta nivå handlar det minst lika mycket om att försvara bäst.
Jag såg att före detta förbundskaptenen i ishockey, Leif Boork, skrev så här på twitter i dag:
”Bollidrott är att försvara sig så, att man kan anfalla smart, och anfalla så, att man kan försvara sig smart. Det visade Norges damer igår.”
Det är väldigt kloka ord från en man med åsikter om det mesta.
Försvarsspel är otroligt viktigt. Och det var helt klart på försvarsspelet som vårt lag föll ur EM. Kanske var det till och med så att det faktum att vi gick in i EM utan en försvarstränare var det som fällde oss. Mer om det senare.
Tillbaka till semifinalen Norge–Danmark. Jag förstod inte riktigt de som tyckte att det var en dålig fotbollsmatch. Visst, det var inte samma svängdörrar som i Sverige–Tyskland, men matchen var utmärkt på ett annat sätt. Det var två väl genomtänkta spelfilosofier som möttes, och jag uppskattade verkligen matchen fullt ut.
Apropå Norge och Danmark så såg jag att LdB FC Malmös tränare Jonas Eidevall utmålar nämnda lag samt Island som de tre lag som har överpresterat i EM. Han skriver på twitter:
”Alla de överpresterande lagen har en väldig klar vision av hur de vill agera, och spelarna är mycket lojala till den visionen.”
Jag håller med honom till 100 procent.

Nadine Angerer
När EM-finalen spelas på söndag kommer bara en spelare från damallsvenskan att deltaga, nämligen Malmös Anja Mittag. Både Tyskland och Norge hade hemmaspelare till 21/23 i sina trupper. Fast sedan Nadine Angerer under EM valt att skriva på för Brisbane Roar i Australien har Tyskland nu tre utlandsbaserade spelare.
Då Norges båda utlandsproffs spelar just i Tyskland ser fördelningen av finalspelarna mellan olika ligor ut så här:
22 spelare:
Frauen-Bundesliga (Tyskland)
21 spelare:
Toppserien (Norge)
1 spelare:
Feminine division 1 (Frankrike)
Damallsvenskan (Sverige)
W-League (Australien)
De klubbar som har tre spelare eller fler är:
8 spelare:
FFC Frankfurt
Stabaek
5 spelare:
VfL Wolfsburg
3 spelare:
FFC Turbine Potsdam (varav två är norskor)
Freiburg
LSK Kvinner (Lilleström)
Arna-Björnar