Guide till premiärhelgen

Vi är framme vid årets roligaste helg – seriepremiären. Ännu så länge står alla lag jämsides och alla drömmar lever.

Det är en helg där en hel del matcher visas på streamar. Som bekant går alla damallsvenska matcher att se på damallsvenskan.tv. Fram till den 5 maj är det dessutom gratis, sedan kommer det att kosta 169 kronor i månaden – eller 89 kronor per match.

Så kan du inte ta dig till någon av arenorna är damallsvenskan.tv ett bra alternativ. Det hoppas jag i alla fall. Förhoppningen är ju att det kommer bli bra produktioner.

De matcher det handlar om i första omgången är Rosengård–Kristianstad i dag 15.00 samt fem matcher i morgon:

* 13.00: Örebro–Umeå och Kvarnsveden–Vittsjö.
* 14.00: Piteå–Göteborg.
* 16.00: Linköping–Mallbacken.
* 17.00: Eskilstuna–Djurgården.

Känslan är att det kommer att bli många hemmasegrar i premiäromgången. Det är ju bara i Borlänge som bortalaget känns starkare på pappret.

* I dag drar även elitettan i gång. Såvitt jag vet sänds ingen av dagens tre matcher. Däremot sänds Växjö DFF–Hovås Billdal på smp.se på söndag 15.00. Jag tror även att barometern.se sänder IFK Kalmar–Östersund samtidigt, men där har jag inte hittat någon länk.*

Appropå elitettan rekommenderas ni som vill har lite mer info inför premiären att klicka in på bloggen Spelare12 eller läsa Östersunds-Postens genomgång av alla lagen.

* Det är inte bara i Sverige det är premiär. Som sista stora liga i världen sparkar även amerikansk NWSL i gång i natt.

I år har vi ju svenskt intresse i ligan genom Louise Schillgard, tidigare Fors, som spelar för fjolårets jumbolag Boston Breakers.

Jag har inte haft tid att fördjupa mig i lagen inför ligastart utan rekommenderar att man klickar in här på The Equalizer som har mycket bra material inför ligan. Skall jag ändå tippa tror jag att det blir tronskifte – det är dags för Seattle Reign att ta hem titeln. Jag hoppas att publiklaget Portland blir bra i år – det är bra för damfotbollen totalt sett. Dessutom hoppas jag att nya Orlando Pride – med Alex Morgan som affischnamn – hänger med bra från start.

Matcherna i NWSL ser du som vanligt på NWSL:s Youtubekanal. 01.00 natten mot söndag är det avspark, och Louise Schillgards Boston spelar ligans öppningsmatch borta mot topptippade Washington:

* Kul premiärer i Sverige och USA alltså. Fast veckans riktiga toppmatch spelas i Tyskland. I morgon 14.00 direktsänder DFB-tv mötet mellan tyska mästarinnorna Bayern München och Champions Leaguemästarinnorna Frankfurt. Det är en riktig måstematch för gästerna – om de skall kunna ta en av de två tyska Champions Leagueplatserna i höstens turnering.

* Även i Japan är det toppmatch. Där möts ligans etta och tvåa i en tidig seriefinal nu tidigt på morgonen. Det handlar om de senaste årens två storlag, Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza.

* Slutligen är det cupsemifinaler både i Frankrike och England på söndag. I franska cupen är det tre svensklag kvar, semifinalerna spelas nämligen så här: Montpellier–PSG och Lyon–Rodez – båda startar 17.00. Två timmar tidigare spelas semifinalerna i engelska FA-cupen. Där är det ett svenskmöte, nämligen Chelsea–Manchester City. I den andra semin spelar Arsenal mot Sunderland.

Vi har alltså en riktigt späckad damfotbollshelg framför oss. Härligt.

* Här är en länk till Kalmar–Östersund. Men den är pluslåst, det kostar 1 eller 19 kronor att köpa sig tillgång.

Så här slutar damallsvenskan 2016

Med mindre än ett dygn till avspark har det blivit hög tid att tippa damallsvenskan. Till slut blev det här ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig. Först var tanken nämligen att jag bara skulle skriva två–tre meningar per lag. Men textmassan växte…

När det gäller övergångar och tänkbara laguppställning hänvisar jag dock till bloggen Spelare 12, som gjort ett jättejobb på den fronten.

Som ni vet brukar damallsvenskan i grunden vara ganska lättippad. Det finns ju liksom en mall för hur man går till väga.

I den mallen placeras Rosengård som vinnare, Linköping som främsta utmanare och fjolårets övriga två topplag Eskilstuna och Piteå på övre halvan. I botten sätter man de båda nykomlingarna – Djurgården och Kvarnsveden – samt Mallbacken. Övriga fem lag hamnar i mitten.

Följer man mallen brukar man hamna ganska rätt. Men utmaningen ligger ju inte i att hamna ganska rätt, utan man vill ju hitta de där lagen som floppar och de som överraskar positivt. Vem som helst kan tippa efter mallen, en expert hittar även något eller några av lagen som bryter mönstret.

Faktum är att jag tycker att det i år är ovanligt många lag som är svåra att kategorisera. Många lag som har haft en väldigt stor genomströmning på spelarsidan – och som kan bli antingen fågel, fisk eller mittemellan.

Ju närmare jag analyserat lagen desto mer har jag för övrigt ritat om den där mallen jag nyss berättade om. I mitt slutgiltiga tips delas serien in så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Innan vi går in på detaljerna vill jag bara påminna om att det enda man kan vara säker på när man sätter ihop ett sådant här tips är att det inte kommer att slå in. Men, men. Här är ändå ett försök. Så här tror jag att damallsvenskan 2016 slutar:

 Gaelle Enganamouit

Gaelle Enganamouit

1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Gaelle Enganamouit.
Tyngsta förlust: Inga riktigt tunga efter säsongen, men tappade ju Anja Mittag och Ramona Bachmann efter VM i fjol.
Placering i fjol: Etta

Som jag ser det är Rosengård den enda rimliga guldfavoriten. Klubben och laget visade enorm styrka i fjol när man vann serien trots en strulig sommar. FC Rosengård har en väl inarbetad vinnarkultur och man visade mot Frankfurt att man nu börjar komma mycket nära lagen i Europatoppen.

Man gjorde det med ett spel som bör funka väldigt bra även i damallsvenskan. Tränare Jack Majgaard Jensen har styrt upp försvarsspelet till hög internationell nivå. Ett sådant försvarsspel ger en stabil grund att utgå ifrån. Att man dessutom har mängder av matchvinnare i offensiven gör inte favorittrycket mindre.

Det finns ganska många nya spelare i truppen, spelare som inte fullt ut är inspelade i laget ännu. Rosengård är redan bra, och de kommer bara att bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Minns att de besegrade Linköping i supercupen tidigare i vår, trots att man har ett nytt lag och trots att skadelistan var ganska lång.

Vilka är då svagheterna?

De är inte så många. Det har varit frågetecken på målvaktssidan, men när man nu säkrat upp Sofia Lundgren för hela säsongen känns lagbygget rakt igenom gediget. Och möjligen kommer ju Caroline Seger att ansluta till sommaren.

Som jag ser det är det bara två saker som skulle kunna stoppa Rosengård i år. Antingen en spelarflykt till sommaren likt den i fjol eller ett utökat skadeelände.

FC Rosengård är Sveriges enda fotbollslag som hävdar sig internationellt. De är också mina svenska mästarinnor 2016.

Tove Almqvist

Tove Almqvist

2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: .
Tyngsta förlust: Katie Fraine.
Placering i fjol: Fyra

Många tippar att 2016 är året då Linköping skall ta klivet högst upp på damallsvenskans prispall. Och visst, på pappret har man ett lag som bör kunna utmana Rosengård.

Man har kontinuitet både på tränar- och spelarsidan. Martin Sjögren har under flera år byggt kring det svenska U19-landslag som tog EM-guld 2012. Han har kryddat med toppspelarna från 2015 års U19-Europamästarinnor och några utländska stöttepelare.

Linköping har verkligen ett väldigt bra lag. Högstanivån är jätte-jättehög. Spelare som Pernille Harder, Claudia Neto, Tove Almqvist och Fridolina Rolfö är kreativa och sevärda, Stina Blackstenius har tyngden och så vidare.

Men, och det är ett stort men. Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.

I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.

Frågetecken finns även för truppens bredd, framför allt i defensiven. Och vilken nivå håller målvakterna? Båda är oprövade på damallsvensk nivå.

Jag tror att Linköping kommer att spela den mest attraktiva fotbollen i damallsvenskan 2016. Men jag tror tyvärr inte att laget har kapacitet att slå Rosengård i guldstriden, inte i år. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit en riktigt rafflande guldstrid – precis som i fjol. Men jag tror alltså inte att det blir det i år.

Stellan Carlsson

Stellan Carlsson

3) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Ellen Löfqvist.
Tyngsta förlust: Pauline Hammarlund.
Placering i fjol: Trea

Att tippa fjolårstrean Piteå som trea låter inte så vågat. Men laget har tappat flera viktiga kuggar från i fjol. Då stod Pauline Hammarlund (Göteborg), Hanna Pettersson (korsbandsskadad) och Elin Johansson (Kif Örebro) för en stor del av lagets offensiva spets. Dessutom har man tappat viktiga Emilia Appelqvist (Djurgården) på mittfältet och talangfulla Lotta Ökvist (Umeå) i backlinjen.

Ändå tror jag att Piteå kommer att stå sig starkt även i år. Inte minst har man en av seriens mest intressanta ytterbackar i Ronja Aronsson. En annan intressant ytterback är, eller snarare var, Elin Bragnum, ny från AIK. I år är hon tänkt som mittfältare i PIF.

Tränare Stellan Carlsson har visat förr att han är en utmärkt lagbyggare. Hans Piteå bygger mer på ett stabilt grundspel än på enskilda spelare, även om mycket de facto hänger på fantastiska Faith Ikidi i mittförsvaret. Och minns att många satte ett stort frågetecken för offensiven även inför fjolårets säsong.

Nya forwardsparet Tempest-Marie Norlin och Felicia Karlsson känns intressant. Det kommer garanterat att gå fort när Piteå ställer om till offensiv. Och på mitten är Ellen Löfqvist en mycket intressant ersättare till Appelqvist. Frågan är dock hur många mål Norlin och Karlsson gör. Det svaret känns ovisst, och därför är det en chansning att sätta laget så högt som trea, men jag går på magkänslan här.

Vill man förresten fördjupa sig mer i Piteå IF:s lag finns här en länk till en utmärkt 36-sidig bilaga om laget som Piteå-Tidningen gav ut i veckan. Den är verkligen grym, så även om du inte är intresserad av Piteå IF rekommenderas att klicka på länken och i alla fall kika lite på bilagan.

Marija Banusic

Marija Banusic

4) Eskilstuna United
Bästa nyförvärv: Marija Banusic.
Tyngsta förlust: Petra Larsson/Gaelle Enganamouit.
Placering i fjol: Tvåa

Fjolårstvåan går in i säsongen med många frågetecken. Flera riktigt viktiga pjäser från skrällaget 2015 har lämnat. Frågan är hur stora hål det har blivit efter dem.

Offensivt tror jag att Marija Banusic och Mimmi Larsson tillsammans ganska väl kan fylla ut luckan efter Gaelle Enganamouit.

Men på mittfältet känns det som att Eskilstuna kommer att tappa i kvalitet – framför allt i den defensiva stabiliteten. Man har tappat Petra Johansson – ja, Petra Larsson heter numera så, Sofie Persson och Sara Thunebro. In har Petra Andersson och Ingrid Schjelderup kommit, dessutom har man flyttat ner Olivia Schough.

Spontant tycker jag att man därmed har hamnat på minus på mitten. Men rent namnmässigt är det ändå inte jättestor skillnad. När det nya laget är färdigbyggt kan det säkert bli riktigt bra.

Frågan är då alltså bara när lagbygget blir klart. Jag tror att det kan dröja lite. Därför vågar jag inte sätta Eskilstuna högre än fjärde plats i år.

Det skulle faktiskt förvåna mig lite om de blandade sig i guldstriden även i år. Fast det skulle vara kul. Det är ju alltid kul om lagen med störst publik lyckas. Det mår hela serien bra av.

Clara Markstedt

Clara Markstedt

5) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Ngozi Okobi.
Tyngsta förlust: Jane Ross.
Placering i fjol: Nia

I fjol slutade Vittsjö på nionde plats med tre poäng upp till sjunde plats. Sedan dess har man tappat ganska många duktiga spelare.

Det låter ju inte speciellt positivt, men Thomas Mårtensson är en erfaren och smart tränare. Han har värvat intressanta spelare och laget har gjort bra resultat på försäsongen mot de båda danska topplagen.

Vittsjö lag känns väldigt intressant. Man har fått in smarta spelare i Emmi Alanen och Ngozi Okobi samt snabbhet i Rachel Mercik och Clara Markstedt.

Det är förstås ändå en chansning att sätta laget så högt som femma. Men jag har en känsla av att nordskånskorna blir årets positiva överraskning i damallsvenskan.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

6) Göteborg FC
Bästa nyförvärv: Pauline Hammarlund.
Tyngsta förlust: Lieke Martens.
Placering i fjol: Sexa

Årets Göteborg är väldigt svårtippat. Jag har flyttat dem fram och tillbaka mellan fjärde och sjätte plats utan att riktigt kunna bestämma mig. Men till slut gick jag på magkänslan, och den är att årets Göteborg känns lite tunt.

Laget har många duktiga offensiva spelare, men jag känner osäkerhet över hur det är med stabiliteten i den nybildade backlinjen. Framför allt sätter jag stora frågetecken för det centrala försvaret, både i backlinjen och på defensivt mittfält. Där har Göteborg vacklat på senare år.

Jag har sett laget en gång under försäsongen, och då såg det inte stabilt ut i defensiven. Det var å andra sidan för ett par månader sedan, så laget kanske har stabiliserats centralt.

Klart är att man har en bättre och bredare målvaktsbesättning än i fjol med Loes Geurts tillbaka från sin skada och Jennifer Falk inhämtad från Mallbacken. Klart är också att man har ett yngre lag.

I fjol var det en hel del oro och gnäll i truppen. När man nu återigen – för tredje året i rad – genomför en stor förändring kanske det äntligen blir ordning.

Personligen tycker jag att det skall bli intressant att följa Freja Hellenberg i mittförsvaret och Elin Rubensson som central mittfältare. Det blir också intressant att se vad Nathalie Persson och Pauline Hammarlund kan uträtta i Göteborg.

Slutligen har det ju ryktats om att Lotta Schelin möjligen skulle kunna flytta hem till Göteborg till sommaren. Om det inträffar vore det förstås ett lyft både för Göteborgs FC och för damallsvenskan som helhet.

Elin Johansson

Elin Johansson

7) Kif Örebro
Bästa nyförvärv: Melissa Tancredi.
Tyngsta förlust: Marina Pettersson-Engström.
Placering i fjol: Femma

Örebro är ytterligare ett lag jag flyttat runt på olika positioner i tabellen. Känslan är att laget skulle kunna komma topp fyra, men drabbas man av skador skulle det också kunna sluta bland de fyra sista.

Laget stod för en stark höstspurt i fjol där man vann fyra av de fem sista matcherna i damallsvenskan och sedan stod upp väldigt bra mot PSG i Champions League. Faktum är ju att Kif Örebro lämnade turneringen obesegrat – man föll ju på bortamål efter två kryss.

Sedan dess har man dock tappat ett gäng traditionsbärare i Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Dessutom tvingas man klara sig utan Sarah Michel till följd av en korsbandsskada.

Man har tagit in intressanta nyförvärv som kanadensiska powerforwarden Melissa Tancredi, snabba Elin Johansson och intressanta mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez.

Nyförvärven i all ära, den jag är mest spänd på att följa är ändå Michelle De Jongh – damallsvenskans bästa tonåring. Jag tror enormt mycket på henne, hon är en tvåvägsspelare som Pia Sundhage redan borde ha plockat in i sin trupp. Känslan är att De Jongh kommer att få ta tungt ansvar i årets Örebro.

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

8) Umeå IK
Bästa nyförvärv: Hanna Folkesson.
Tyngsta förlust: Elin Landström.
Placering i fjol: Åtta

Klubben har haft en målsättning att ta SM-guld 2017. Det känns tyvärr inte så troligt. Klubben får nog koncentrerar sig på att ens vara kvar i högsta serien till nästa år.

Med en frisk trupp hade jag kunnat tänka mig att placera UIK topp fem. Men det senaste året har präglats av skador, skador och åter skador. På skadelistan just nu finns bland annat Hanna Folkesson, Hanna Glas och Lina Hurtig.

Fortsätter skadeeländet under säsongen finns risken att laget hamnar ytterligare några pinnhål längre ner – man kan alltså till och med åka ut.

Det finns nämligen inga pengar att förstärka med, om det skulle behövas. Man får förlita sig till att den egna talangverksamheten fortsätter att vara framgångsrik.

Och som sagt, börjar de skadade spelarna komma tillbaka är laget som sagt mycket starkt.

Julia Karlernäs

Julia Karlernäs

9) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Julia Karlernäs.
Tyngsta förlust: Jennifer Falk.
Placering i fjol: Tio

Klubben från de värmländska skogarna klarade sig kvar i damallsvenskan i fjol med ett måls marginal. Då räddades de av sitt starka hemmafacit. Och av Jennifer Falk och Mimmi Larsson.

Nu har Falk och Larsson lämnat och nästan alla experter placerar Mallbacken på nedflyttningsplats. Det hade jag också – först. 10–0-förlusten i cupmatchen mot Linköping satt i bakhuvudet. Men sedan fick jag ett infall och lyfte Mallbacken en bit över strecket.

Det finns så mycket hjärta i klubben att jag tror att det är möjligt. Visst har man tappat viktiga spelare, men man har också värvat intressant. Nyckeln här är förstås att skotska Lee Alexander fyller ut luckan efter Falk i målet.

I övrigt har man fått tillbaka Julia Karlernäs, en spelare som jag gillar – utrustad med en god grundteknik och fint spelsinne. Dessutom har man hämtat tre spelare från andra sidan jordklotet. Kirsty Yallop vet vi är en duktig damallsvensk spelare. Ytterbacken Anna Green och mittfältaren Tameka Butt är meriterade och kommer att lyfta laget.

Lagets viktigaste spelare i år kan ändå vara forwarden Madelen Janogy. Jag såg henne i cupmötet med division 1-laget Örby i vintras. Det var alltså division 1-motstånd, men känslan var ändå att det här kan bli Janogys år. Är den känslan rätt kan sagan om det allsvenska laget från orten som inte finns på kartan fortsätta ytterligare något år.

Alice Nilsson

Alice Nilsson

10) Kristianstads DFF
Bästa nyförvärv: .
Tyngsta förlust: Susanne Moberg.
Placering i fjol: Sjua

Sjua ifjol, trots att man släppte in näst flest mål. Sånt läckage har man nog inte råd med i år, laget känns nämligen inte alls lika vasst i offensiven.

Tränare Elisabet Gunnarsdottir sa vid den damallsvenska upptaktsträffen att:

”Vi kan slå vilket lag som helst.”

Det är en skön inställning, och den gäller i stor utsträckning hemma på Vilans IP – där är KDFF starkt. Ändå trodde 79 procent av de röstande på nämnd upptaktsträff att Gunnarsdottirs lag skulle hamna i botten av tabellen – dock hade bara 2,3 procent dem på nedflyttning.

Och tittar man på truppen känns den klart svagare än fjolårets. Borta är spelare som Susanne Moberg, Margret Lara Vidarsdottir och Elisa Vidarsdottir. Nyförvärven är långt ifrån lika namnkunniga. Tränare Gunnarsdottir behöver visa fingertoppskänsla i coachningen om laget skall kunna upprepa fjolårets sjundeplats.

De mest intressanta nyheterna i klubben är väl att 22-åriga Alice Nilsson är ny lagkapten samt att man numera spelar i orange tröjor – något som verkar vara ett måste i Kristianstad.

KDFF är alltid svårtippat. Den här gången säger magkänslan att de kommer att få kämpa hårt för kontraktet, men att Ida Guehai ger den tyngd i offensiven som krävs för att stanna på rätt sida strecket. Men skulle Guehai bli skadad – då kan det sluta riktigt illa.

11) Kvarnsvedens IF
Bästa nyförvärv: .
Tyngsta förlust: .
Placering i fjol: Vann elitettan

Det enda rimliga tipset är egentligen att sätta Borlängelaget på jumboplats. Men har kvar i princip det lag som vann elitettan i fjol, och skillnaden mellan damallsvenskan och elitettan är som bekant milsvidd.

Jag har heller aldrig sett Kvarnsveden spela, så min bedömning här är bara gjord utifrån vad jag har läst och hört. Och det är att Kvarnsveden vann elitettan på sin defensiv. Det är lovande, eftersom laget kommer att få ägna sig väldigt mycket åt försvarsspel i år.

Man vann också elitettan för att man har ett otroligt vasst kontringsvapen i Tabitha Chawinga från Malawi. Jag har hört att klubbledningen bara räknar med Chawinga den här säsongen, för man tror att hon kommer att spela i en europeisk toppklubb nästa säsong.

För Kvarnsveden blir det förstås otroligt viktigt att försvarsspelet håller även i damallsvenskan. Dessutom gäller det att Chawinga håller sig frisk samt att laget har kapacitet att ge henne rätt passningar längs med marken – då har Borlängelaget chansen att klara sig kvar.

Från upptaktsträffen gillade jag att man förväntade sig 90 procent löpning och 10 procent fotboll under säsongen. Det låter som att laget är mentalt förberett på vad som komma skall.

Totalt sett har tyvärr Kvarnsveden misslyckats med att synas och höras under vintern. Jag tror att väldigt få sportintresserade svenskar känner till att laget skall spela i damallsvenskan i år. Än färre känner till varifrån Kvarnsveden kommer.

Den uppmärksamhet man har fått har antingen handlat om Chawinga eller Lee Winroth:s fantastiska resultat i marklyft. De senaste dagarna har man dessutom kunnat läsa en del om ett arenakaos, där man eventuellt skulle tvingas spela sina matcher på Domnarsvallen.

Till slut fick klubben dock dispens att spela omgångarna fram till den 1 juni på sin ordinarie hemmaplan, Ljungbergsplanen.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

12) Djurgårdens IF
Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: .
Placering i fjol: Tvåa i elitettan

Många experter har satt Djurgården i mitten av tabellen, typ platserna sju till nio. Hela 78 procent av de som röstade på upptaktsträffen hade nykomlingen på säker mark – 45 procent placerade laget i mitten.

Först hade jag också laget högre upp, men så fick jag en känsla. En känsla av att Djurgården på många sätt liknar fjolårets Hammarby, av att Djurgården kan blir årets missräkning i damallsvenskan.

Det som talar för att Djurgården håller sig kvar är att man har värvat rutinerat och smart i centrallinjen. Gudbjörg Gunnarsdottir är en av seriens allra bästa målvakter, kanske den allra bästa. Katrin Schmidt och Emilia Appelqvist lär bilda ett av seriens smartaste och mest arbetssamma innermittfält, på mittfältet har man dessutom kreativa Annika Kukkonen.

Målvakt och mittfält håller mycket god damallsvensk klass. Det som skapade min känsla av att Djurgården kanske ändå inte blir så bra som många tror var när jag kollade på  backlinjen och på lagets forwards. I båda fallen är det rätt profillöst.

För Djurgården känns det otroligt viktigt att nya Sheila van den Bulk är en klippa i mittförsvaret samt att man hittar någon som gör mål. För jag sätter stora frågetecken för forwardsbesättningen.

Nya portugisiskan Carolina Mendes känns intressant, men hennes målfacit från tidigare ligor skrämmer inte. Och håller fjolårets måldrottningar Mia Jalkerud, Madeleine Stegius och Alexandra Höglund i högsta serien?

Om de gör det kan laget nosa på en placering som sexa–sjua. Utgångstipset är dock att Djurgården får det tufft.

* Det var mitt damallsvenska tips för 2016. Innan jag sätter punkt tänkt jag även tippa toppen av skytteligan. Så här slutar den:

1) Gaelle Enganamouit
2) Pernille Harder
3) Natasa Andonova
4) Stina Blackstenius
5) Pauline Hammarlund
6) Tabitha Chawinga
7) Marta
8) Marija Banusic
9) Felicia Karlsson
10) Elin Rubensson

Närmast utanför topp tio hamnar: Jenny Hjohlman, Ida Guehai, Mimmi Larsson, Madelen Janogy och Ogonna Chukwudi. Kommer Lotta Schelin hem i höst kommer hon också att hinna nosa på topp tio.

Slutligen vill jag återigen påminna om att man numera kan följa bloggen via Facebook. Genom att klicka Gilla på sidan får du blogginläggen som länkar där.

Lista: Damallsvenskans största talanger

Det är bara drygt ett dygn till avspark i damallsvenskan. Därmed är det hög tid att presentera de tio tonåringar som ni skall titta extra på i årets damallsvenska.

Det är alltså dags för den tredje och sista delen av Maja Johansson:s talanglistor. Tidigare har vi ju presenterat elitettans 15 största talanger samt platserna 11–20 i damallsvenskan.

Den här gången handlar det om tio i topp i damallsvenskan. Det här är tio spelare med potential att inom något eller några år slå sig in i A-landslaget:

1) Michelle De Jongh, Kif Örebro
Mittfältare, 1997
Dominerade stundtals innermittfältet i Kif Örebro under fjolåret och fick chansen på A-landslagsläger i höstas. En innermittfältare som både är grovjobbare och poängspelare. Allra bäst i en offensiv roll där hon kan hota i djupled samt servera anfallarna med smarta instick.

Nathalie Björn

Nathalie Björn

2) Nathalie Björn, Eskilstuna United
Mittback, 1997
Naturlig ledare som redan spelat ordinarie mittback i allsvenskan i två säsonger. Lämnade AIK för topplaget United inför säsongen. Spelat över 30 flicklandskamper och debuterat i U23-landslaget. Blir en nyckelspelare i vinterns U20-VM.

Ebba Wieder

Ebba Wieder

3) Ebba Wieder, FC Rosengård
Mittfältare, 1998
Fick chansen under hösten (spelade 12 matcher) och imponerade. En playmaker som är allra bäst i nummer tio-rollen. Bildade under tidig försäsong innermittfält med Sara Björk Gunnarsdottir.

Ronja Aronsson

Ronja Aronsson

4) Ronja Aronsson, Piteå IF
Ytterback, 1997
Gjorde debut i allsvenskan som anfallare när hon var 13 år. Har skolats om till ytterback och gör nu sin tredje A-lagssäsong. Modig och spelskicklig med en fin högerfot.

5) Maja Göthberg, Kopparbergs/Göteborg FC
Ytterback, 1997
Offensiv ytterback som lämnade Hovås Billdal (elitettan) för KGFC. Haft en fin utveckling under de senaste åren och spelat till sig en startplats i U20-landslaget. Kvick med boll och kan spela både som ytterback och yttermittfältare på båda kanterna.

Sarah Mellouk

Sarah Mellouk

6) Sarah Mellouk, Umeå IK
Mittfältare, 1998
Har börjat hitta formen som hon hade då hon slog igenom i Rosengård. Har en enorm potential och blir en viktig spelare i årets UIK. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.

Rebecka Blomqvist

Rebecka Blomqvist

7) Rebecka Blomqvist, Kopparbergs/Göteborg FC
Forward, 1997
Hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Spelade 17 matcher för KGFC under fjolåret och har under försäsongen bildat anfallspar med Sara Lindén när Pauline Hammarlund har varit i väg med landslaget. Har visat fin målform 2016 i både klubb- och landslag.

Nathalie Persson

Nathalie Persson

8) Nathalie Persson, Kopparbergs/Göteborg FC
Yttermittfältare, 1997
Haft en jättefin utveckling de senaste åren – men fick inte tillräckligt med speltid i Rosengård. Får nu en större roll i KGFC. Snabb, teknisk och bra i djupled.

Johanna Rytting Kaneryd

Johanna Rytting Kaneryd

9) Johanna Rytting Kaneryd, Djurgårdens IF
Mittfältare, 1997
Supertalang som skrev A-lagskontrakt med Tyresö som 15-åring. Har stannat av lite i utvecklingen – men kan mycket väl få sitt stora genombrott i DIF. Kvick och teknisk innermittfältare med bra blick.

10) Ellen Löfqvist, Piteå IF
Mittfältare, 1997
Lämnade nyblivna elitettanlaget Sundsvall för Piteå och allsvenskan. Fysiskt stark defensiv mittfältare som är bra på huvudet. En slitvarg som alltid ger 100 procent. Var en av nyckelspelarna i det F19-lag som vann EM-guld förra sommaren.

Tråkig nyhet – Nadine Kessler tvingas sluta

Alldeles nyss meddelades det på Tyska fotbollförbundets hemsida att Nadine Kessler tvingas avsluta sin karriär till följd av sina många knäskador.

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Det är förstås ett mycket tråkigt, om än ganska väntat besked. Kessler fick ju Ballon d’Or som världens bästa spelare 2014 och utnämndes till bästa spelaren i Europa 2013/14. Hon var en nyckelspelare när Tyskland vann EM-guld i Sverige 2013, och hennes betydelse för Wolfsburg har varit enorm under de senaste fem–sex åren.

När Kessler har varit frisk har Wolfsburg och Tyskland varit bäst. Utan henne har de fått kämpa. Hon var en fantastisk tvåvägsspelare och jag är övertygad om att Silvia Neid och Ralf Kellermann är de två som kommer att sakna henne mest.

Det sägs att hon en gång var nära en övergång till Linköping. Så blev det inte, utan Kessler spelade hela sin skadeförföljda karriär i den tyska ligan. Hon vann Champions League med Potsdam 2010 och med Wolfsburg 2013 och 2014. Dessutom vann hon EM-guld 2013, det år hon korades både till Europas och världens bästa spelare.

* I eftermiddag svensk tid (15.30) lottas OS-fotbollen. Lottningen sänds i Sverige på Viasat Fotboll.

* Nyligen tog Pia Sundhagenytt upp frågan om antalet utlänningar i svensk fotboll. Det ledde till en liten diskussion här i bloggen i det länkade inlägget. För er som är intresserade av frågan ger Vittsjös tränare Thomas Mårtensson vår förbundskapten svar på tal i den här artikeln.

Lista: Elitettans 15 största talanger

På lördag inleds elitettan. Det är en serie jag inte känner mig så väl påläst på, där jag inte har klockren koll på lagen.

Om jag ändå skall göra ett försök att tippa känns det som att serien är mer öppen och oviss än någonsin tidigare. Av det lilla jag snappat upp borde Hammarby, LB07 och kanske Hovås Billdal vara med i toppen. Men känslan är att man inte heller kan räkna bort Östersund, Sirius, IFK Kalmar eller AIK. Många om budet alltså.

En som har bra koll på elitettan och dess spelare är Maja Johansson. Här är andra delen av hennes talanglistor, den visar de 15 bästa tonåringarna i just elitettan. Trevlig läsning. Och håller ni med?

1) Loreta Kullashi, AIK
Forward, 1999
Tog under hösten en ordinarie plats i allsvenskan och lär blir en nyckelspelare för AIK i elitettan. En naturlig målskytt med en spelförståelse som sticker ut. Läser spelet och tar öppnande löpningar. Har gjort nio mål på elva flicklandskamper och blev nyligen uttagen till F19-landslaget som två år yngre.

2) Julia Zigiotti Olme, Hammarby
Forward, 1997
Tillhörde en av AIK:s bästa under fjolåret men har nu bytt klubb till konkurrenten Hammarby. Teknisk och smart spelare som kan användas på flera positioner offensivt.

3) Emma Holmgren, Sirius
Målvakt, 1997
En av Sveriges mest lovande målvakter. Redan spelat två säsonger som ordinarie i elitettan och blivit uttagen i U20-landslaget. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.

4) Nellie Lilja, LB07
Mittfältare, 1999
Nyckelspelare i LB07 trots sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick. En mogen ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Kapten i F99-landslaget.

Filippa Angeldal och Jessy Sharro

Filippa Angeldal och Jessy Sharro

5) Filippa Angeldal, Hammarby
Mittfältare, 1997
Kreatör på innermittfältet med en mycket bra högerfot. Har spelat två säsonger som ordinarie i allsvenskan för AIK. Stördes av en del småskador under fjolåret – men blir i år en nyckelspelare för Bajen.

6) Anna Anvegård, Växjö DFF
Forward, 1997
Yttermittfältare/anfallare som gjorde 31 mål och 14 assist på 20 matcher i division 1 förra säsongen. Teknisk och bra en-mot-en. Blir en nyckelspelare för Växjö i jakten på nytt kontrakt.

7) Amanda Persson, Växjö DFF
Ytterback, 1998
Snabb vinnarskalle som får en nyckelroll i nyblivna elitettanlaget. Vänsterback som gärna följer med i offensiven (gjorde sex assist 2015). Given i F19-landslaget.

8) Josefine Rybrink, Kungsbacka DFF
Mittback, 1998
Växte till en av KDFF:s allra bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Klok, bollbrygg och bra passningspelare som kommer att bilda ett av elitettans starkaste innermittfält tillsammans med Julia Wahlberg (född 1995) och Julia Strahl.

9) Saga Ollerstam, LB07
Mittback, 1998
Ordinarie i elitettan och gjorde bland annat fyra mål som mittback 2015. Bra fysik, huvudspel och tillslag. Spelade med killar tills hon var 14 år.

10) Emma Engström, AIK
Forward, 2000
En av två 00:or som var uttagen i F99-landslagets EM-kvaltrupp nu i vår. Gjorde två mål mot Polen i sin debut och kan bilda ett giftigt anfallspar med Loreta Kullashi i AIK.

11) Klara Andrup, Hovås Billdal
Ytterback, 1997
Skolades om från forward till ytterback och spelade till dig en ordinarie plats i elitettan. Debuterade nyligen i F19-landslaget. Snabb och kraftfull spelare som gärna följer med i offensiven.

12) Ida Strömblad, Kungsbacka DFF
Yttermittfältare, 1998
Ordinarie i elitettan. Teknisk, avig med en extremt bra inläggsfot. Ett bollgeni som även var en supertalang i innebandy och bandy. En av 98:orna som varit uttagen i det äldre flicklandslaget.

13) Agnes Nyberg, Sirius
Mittfältare, 2000
15-åringen har fått en succéstart på 2016. Innermittfältaren hoppade in och gjorde hattrick mot Ornäs och dessutom båda avgörande målen i vinsten mot Åland United. Passningsskicklig och tuff spelare.

14) Estibaliz Montes De Oca Munoz, AIK
Yttermittfältare, 1999
Ännu en talangfull offensiv spelare i AIK. Gjorde tre inhopp i allsvenskan förra året – men får i år en större roll. Spelade nyligen Sydamerikanska mästerskapen med Chiles F17-landslag.

15) Elin Åkerman, Sirius
Forward, 1997
Stark, djupledslöpande anfallare med målsinne. Lämnade Vaksala (division 2) för Sirius under fjolåret och klarade omställningen bra. Debuterade nyligen i F19-landslaget.

Smått och gott från upptaktsträffen

I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.

Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.

En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.

Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping   37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera

Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping    52,8 %
2) Rosengård  37,7 %

Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.

Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder          46,5 %
2) Olivia Schough          11,6 %
3) Tabitha Chawinga       9,3 %
3) Pauline Hammarlund  9,3 %
5) Gaelle Enganamouit   7,0 %
6) Natasa Andonova       4,7 %
6) Jenny Hjohlman          4,7 %

Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.

När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit    27,3 %
2) Katrin Schmidt         22,7 %
3) Pauline Hammarlund  18,2 %
3) Emilia Appelqvist     18,2 %
5) Lieke Martens            6,8 %

Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby       46,5 %
2) LB 07               18,6 %
3) IFK Kalmar         7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %

I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.

Damallsvenskans största talanger, plats 11–20

Vi är framme i premiärveckan. På lördag drar både damallsvenskan och elitettan i gång. Som en liten nedräkning har jag tänkt att köra de talanglistor som Maja Johansson satt ihop.

Som ni säkert känner till är Maja en före detta damallsvensk spelare som både krönikerat och bloggat om damfotboll tidigare, men som numera inte har någon given plattform för sina texter.

Hon frågade nyligen mig om jag var intresserad av två talanglistor, en från damallsvenskan och en från elitettan. Svaret var ett självklart ja.

Och här är första delen, det handlar om de spelare som belägger platserna 11–20 på listan över damallsvenskans största talanger. Trevlig läsning.

11) Lotta Ökvist, Umeå IK
Mittfältare, 1997
Efter tre A-lagssäsonger lämnade talangen Piteå för konkurrenten Umeå. Mångsidig spelare som kan användas på flera positioner. Bra fysik, snabb och teknisk – med en riktigt vass vänsterfot.

12) Ebba Hed, Vittsjö GIK
Forward, 1999
Tvåfotad och stark forward eller yttermittfältare som värvats från division 1-laget Halmia, där hon gjorde 18 mål förra säsongen. Har en bra förstatouch och ett hårt skott. Imponerade i sin debut under försäsongen.

13) Sara Linnakallio, Eskilstuna United
Forward, 2000
Blev den första spelaren född på 2000-talet i allsvenskan när hon gjorde debut i höstas. Teknisk och väldigt snabb forward som gör många mål i F19-laget.

14) Emma Pennsäter, FC Rosengård
Mittback, 1997
Tagit stora kliv framåt och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt. Kommer få svårt att få speltid i Rosengård – men i F19-landslaget är hon numera given i startelvan.

15) Selina Henriksson, Umeå IK
Försvarare, 1998
Kirunatjejen gjorde succé under hösten. Hon värvades till UIK förra sommaren och spelade tolv matcher, varav sju från start. Dessutom gjorde hon debut i flicklandslaget. Kan få sitt genombrott i år.

16) Hedvig Pettersson, Mallbackens IF
Forward, 2000
En multitalang som bland annat tog SM-silver i mångkamp 2015 – men som nu valt att satsa på fotboll. Skrev i höstas kontrakt med allsvenska Mallbacken. En blixtsnabb spelare (8,10 på 60 meter) med bra skott. Lär få en del speltid i allsvenskan redan i år.

17) Hanna Lundell, FC Rosengård
Forward, 1998
Löpstark och snabb ytter eller anfallare som öst in mål i F19-laget. Har gjort några inhopp i allsvenskan. Avgjorde förra sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick och har nu fått A-lagskontrakt.

18) Sofia Hagman, Kristianstad DFF
Mittfältare, 1997
Skaratjejen fick sparsamt med speltid i Rosengård och skrev nyligen på för KDFF. En spelskicklig innermittfältare som är bäst precis bakom anfallarna. Har tuff konkurrens på mittfältet i F19-landslaget.

19) Izabell Rydell, Eskilstuna United
Forward, 1999
En irrationell och fräck anfallare som gjorde 25 mål division 2 förra året. Lite oskolad spelare som i första hand kommer att matchas i Uniteds F19-lag.

20) Moa Öhman, Piteå IF
Målvakt, 1998
Lär inte få så mycket speltid i år – men är ett namn för framtiden. Har en oerhört bra karaktär och vilja att hela tiden bli bättre. Bra skolad målvakt som var andramålvakt i F19-landslaget i EM-kvalet.

Brasilien är dubbel drömlott i OS

Det har varit en intressant dag för svensk damfotboll. Landslaget har tagit ytterligare ett stort steg mot EM och fått seedningen till OS. Dessutom har vi fått veta hur damallsvenskan kommer att tv-sändas.

Vi börjar med Slovakien–Sverige. Matchen blev ungefär som väntat. På twitter tippade jag svensk seger med 3–0. Dock trodde jag att Pauline Hammarlund skulle göra två av målen, vilket visade sig vara felaktigt.

Det blev i stället Emilia Appelqvist, Linda Sembrant och Stina Blackstenius som hittade rätt. Den sistnämnda kan Pia Sundhage snart inte längre hålla utanför startelvan. Tyvärr tycker jag att alla tre forwards som startade matchen gjorde rätt bleka insatser.

Utöver Blackstenius tycker jag att Appelqvist var ett glädjeämne. Annars var det som sagt ganska väntade insatser.

Med tanke på att Polen och Danmark spelade 0–0 i går innebar dagens svenska seger att vi tog ett stort steg närmare EM-slutspelet.

För svensk del var nästan OS-seedningen väl så intressant som matchen i Poprad.

Seedningen föll ut så här:
Grupp 1: USA, Brasilien och Tyskland.
Grupp 2: Sverige, Frankrike och Australien.
Grupp 3:Kanada, Kina och Nya Zeeland.
Grupp 4: Colombia, Sydafrika och Zimbabwe.

Eftersom två lag från samma kontinent inte kan lottas mot varandra kommer en grupp att består av Tyskland och Australien. Den gruppen kan inte Sverige eller Kina lottas in i. Däremot är det 50 procents chans att Kanada hamnar i den gruppen.

Det innebär alltså att följande gäller för Sverige:

Grupp 1: Sverige hamnar antingen i USA:s eller Brasiliens grupp. Brasilien är förstås drömlotten här.
Grupp 3: Kanada kan inte lottas mot USA och Kina kan inte lottas mot Australien. Sverige har alltså 50 procents chans att få möta Kina.
Grupp 4: Colombia är bästa laget här. De kan inte lottas in i Brasiliens grupp.

Hamnar Sverige i Brasiliens grupp garanteras vi alltså även att få möta ett av de båda afrikanska lagen plus har 50 procents chans att slippa Kina. Brasilien är således dubbel drömlott.

Hamnar vi i USA:s grupp riskerar vi att även få Kina och Colombia – vilket skulle vara värsta tänkbara lottning ur varje pott.

Så till damallsvenskan och tv. I år verkar inga matcher tv-sändas på traditionella tv-kanaler, något som förstås är otroligt jobbigt för klubbarna som går miste om intäkter här.
Däremot kommer alla matcher att sändas på webben, vilket är kul för oss som är intresserade. Det är alltså med tudelade känslor man läser om upplägget, vilket man kan göra både här och här.

Innan jag släcker ner för dagen konstaterar jag att vi nog skall vara nöjda med dagens svenska resultat, även om spelet inte alltid var lysande. 3–0 borta mot Slovakien är ändå ett okej resultat. Damfotbollsvärlden blir nämligen allt större och jämnare.

Polen tog alltså poäng av Danmark i går. Israel höll Norge på 1–0 i förrgår och i dag har Rumänien hållit Frankrike på 1–0. Och just nu leder Belgien mycket överraskande med 1–0 borta mot England. Målet gjorde Janice Cayman efter en grov målvaktstavla i den första halvleken. 30 minuter återstår och belgiskorna håller ännu så länge undan. Nu tänkte jag kolla lite mer koncentrerat på den matchen.

Tillagt i efterhand: England–Belgien slutade 1–1 efter att Jill Scott kvitterat och fått 10550 åskådare i Rotherham att jubla. Slutresultatet innebär att båda länderna är fortsatt obesegrade i grupp 7.

Rosengård, Rubensson, Norge, Österrike och Cuellar

Landslaglägret i Malmö fortsätter. Redan i går kväll, samtidigt som jag satt och skrev gårdagens inlägg, gav Rosengård svar på talPia Sundhage:s utspel om bristen på svenska spelare i Malmöklubben.

Vd Klas Tjebbes säger det som behöver sägas med en mening:

”Vill man vara i Champions League måste man leta efter de bästa spelarna – inte de svenskaste.”

Rosengård är för övrigt en av få tänkbara klubbadresser för Caroline Seger till hösten. Känslan är väl att det står mellan PSG och Malmöklubben.

Noterbart är att jag strax skall släppa datorn och bänka mig framför tv:n. Där spelar just PSG:s herrar mot Manchester City. Franska PSG har två fransmän i startelvan, City har tre. Vad hade Sundhage sagt om det…

Från landslaget har dagens mest intressanta artikel varit den här om att Elin Rubensson nu ser sig som innermittfältare. Det låter ju faktiskt mycket intressant. Blir inte direkt lätt att kombinera med högerbackspositionen.

Det om vårt svenska landslag. Nu till diverse annat smått och gott från damfotbollsvärlden.

* EM-kvalveckan drog i gång i dag med två matcher i grupp 8. Båda gick att se live på youtube tidigare i dag. Jag såg korta perioder av dem. Efter Israel–Norge såg jag nöjda hemmaspelare krama om varandra medan flera norska spelare lämnade planen men hängande huvuden. Vad det blev? Jo, Norge vann med 1–0 efter mål av Ada Hegerberg.

Österrike–Kazakstan var tidigt avgjord. Gästerna backade hem, men hade en alldeles för svag målvakt för att stå emot. Jag varnade redan i det här inlägget från 2013 för att Österrike har ett ungt och spännande lag på gång.

Vid dagens 6–1-seger startade man med tio spelare som har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga och en collegespelare. Det mesta talar för att Österrike kommer att spela EM-slutspel nästa år. Där tror jag dock inte att de kommer att ha så mycket att hämta, utan det känns som om det kan ta ytterligare några år innan Österrike verkligen är redo att utmana i Europatoppen.

Fast lite spännande blir det allt att se hur österrikiskorna klarar sig i söndagens gruppfinal, hemma mot Norge. Norskorna bör hålla koll på snabba högeryttern Laura Feiersinger och nickstarka Sandspelaren Nina Burger.

I morgon är det en riktigt intressant EM-kvalmatch, då är det nämligen utmanarmöte i Sveriges grupp när Polen tar emot Danmark. Danskorna är förstås favoriter, men laget har varit uddlöst det senaste året medan Polen är på gång. Så det kan finnas en liten skrällchans. Avsparken är 20.00, hittar jag en länk till matchen kommer den upp här.

* I morgon spelar även Sveriges U19-landslag igen i EM-kvalet. De möter just Österrike 18.00 i Linköping. Kan du inte vara på plats kan du se matchen på förbundets hemsida.

* I går skrev jag om att besked om hur damallsvenskan skall tv-sändas skulle komma i dag. Så blev det inte. Det nya budet är att besked kommer på fredag. Vi får hålla ut…

* Så till andra sidan Atlanten. Där kan vi först konstatera att det som väntat blivit några tunga dagar för Abby Wambach. I förhör efter hon åkt fast för att ha kört bil påverkad har hon erkänt att hon rökt marijuana och testat kokain. Följden av den här härvan har blivit att hon blivit av med ett sponsorskontrakt med ett bilföretag.

* Slutligen till Mexiko. Där har förbundskaptenen Leo Cuellar efter 18 år på jobbet nu lämnat sin post. Orsaken är förstås misslyckandet i OS-kvalet, där mexikanskorna åkte ut redan i gruppspelet. Ett historiskt dåligt resultat för laget.

Sundhages attack mot Rosengård

Landslaget är samlat i Malmö och det produceras förstås diverse artiklar från samlingen.

En del är rätt intressanta, som den här där Sundhage säger att Kosovare Asllani var högaktuell för den här truppen. Och den här om att Marija Banusic har ljumskproblem, något som gör att hon sannolikt får se fredagens match från läktaren.

Det trots att Sundhage här säger att hon skall testa en och annan spelare mot Slovakien. Ett skäl att testa är väl att Lotta Schelin bara gjort 35 minuter efter sin OS-kvalskada och det finns ingen anledning att chansa med Schelin i 90 minuter mot slovakiskorna.

Här är en artikel om att Olivia Schough har hamnat i ramljuset efter OS-kvalet. Det är ju bra för landslaget, för Schough är ju på många sätt en utmärkt frontfigur – spontan, alltid glad och sällan tråkig att lyssna på. I den artikeln såg jag för övrigt den glada nyheten att fredagens match direktsänds 17.00 av TV12. Bra.

Något vi lär få läsa mycket om den kommande tiden är huruvida just Schelin och Caroline Seger kommer att flytta hem till Sverige och damallsvenskan i sommar. Här är en artikel på det temat. Det finns en del att tycka och tänka kring det, men jag har inte tid att dyka ner i det ämnet nu.

Den artikel jag tagit djupast intryck av hittills på landslagssamlingen är nämligen den här från Sydsvenskan där Sundhage kritiserar FC Rosengård för att ha för många utländska spelare. Vår förbundskapten har varit ute och svingat i frågan om utlänningar i damallsvenskan förr. Bland annat i augusti i fjol då hon ansåg att det fanns för få svenska innermittfältare i vår högsta serie.

Nu är det alltså Rosengård som får sin släng av sleven. Ni som följt den här bloggen under en längre tid vet att jag är av en helt annan uppfattning än vår förbundskapten. Jag anser att svensk damfotboll gynnas av att våra topplag innehåller en mängd utländska toppspelare.

När jag nu ser Sundhages kritik reagerar jag på följande citat:

”Det finns många utländska spelare som är riktigt bra i Rosengård, men en mix med fler svenska spelare hade gett ännu bättre resultat, det tror jag som svensk förbundskapten.”

Undra vad hon hade trott om hon istället var sportchef i Rosengård… Och undra vilka svenska spelare det är Sundhage tänker på.

För att kunna hävda sig i Champions League med ett övervägande svenskt manskap hade man sannolikt behövt spela med hela landslaget – eller göra som Tyresö. Tyvärr känns det inte rimligt att en svensk klubb skulle ha ekonomi för att värva ihop ett sådant lag nuförtiden. Inte med de budgetar som storklubbarna har nere på kontinenten.

Jag tycker i stället att Sundhage borde vara glad över att Rosengård fått ihop ett så slagkraftigt lag. Ett lag som verkligen förgyller damallsvenskan.

För övrigt gör Sundhage en helt befängd jämförelse med USA i ovan länkad artikel från Sydsvenskan. USA har 310 miljoner invånare och deras ligor har haft åtta–tio lag. Tro sjutton att det är lättare att hålla en bredare topp av inhemska spelare med så stort underlag. Sverige går inte att jämföra med USA. Tyvärr inte med Tyskland eller Frankrike heller.

Med de åsikter hon saluför borde Sundhage känna stor avundsjuka mot sina kollegor i Norge och Danmark. De bygger ju landslag på spelare från hemmaligor som innehåller betydligt många färre utländska spelare än vad damallsvenskan gör.

Jaja. Det om det. Nu till något annat.

I morgon är det sagt att beskedet om hur damallsvenskan skall tv-sändas kommer. Det blir intressant att höra vad man kommit fram till. I Norge har ju toppserien börjat med ett nytt upplägg, där alla matcher filmas och man kan se klipp med höjdpunkter från alla matcher på den här länken.

Utöver höjdpunkter match för match sätter man ihop ett klipp med några kandidater till omgångens mål. Här är kandidaterna från helgens omgång:

Apropå tv-sändningar sände förbundet i dag F19-landslagets EM-kvalmatch mot Belgien. Den slutade med svensk 2–1-seger och höjdpunkter finns här. Jag har förresten inte hängt med i försnacket till det här EM-kvalet. Någon som vet varför toppspelare som Nathalie Björn, Ronja Aronsson, Ellen Löfqvist och Michelle De Jongh inte är med? Skall de sparas till höstens F20-VM, eller finns det andra skäl?

SC Sand – en fantastisk fotbollssaga

Som jag hintade om i gårdagens inlägg såg jag större delen av den tyska cupsemifinalen där skrällgänget SC Sand slog ut stora FC Bayern München.

SC Sand är verkligen en makalös fotbollssaga, ett Tysklands motsvarighet till Mallbacken – eller möjligen Vittsjö. Sand är en liten klubb från orten Willstätt (med just under 10000 invånare) i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike. Närmaste stora stad är Strasbourg.

Klubben var så sent som 2012 nere i regionalliga och tog sig 2014 för första gången upp i 1. Frauen-Bundesliga. Förra säsongen var klubbens första någonsin i högsta serien. Laget var nederlagstippat, men räddade sig kvar genom 1–0-seger borta mot Leverkusen i sista omgången.

I somras tappade man både tränaren och stora delar av det lag som höll sig kvar i fjol. Man fyllde huvudsakligen på med spelare som varit bänkade i andra Frauen-Bundesligaklubbar. Inför avspark i höstas var det få som trodde på budgetgänget från landet.

Men under nya tränaren Alexander Fischinger har SC Sand gjort en mirakelsäsong. Laget ligger på fjärde plats i ligan och i går tog man sig till cupfinal.

När de stora elefanterna från herrfotbollen i hög hastighet tar över inom damfotbollen är det underbart att se vad lilla SC Sand kan göra med små resurser.

När jag såg bilderna från gårdagens cupsemifinal blev jag omgående kär i klubben. Deras hemmaplan ligger på en åker och har en liten läktare bakom ena målet. Men huvuddelen av publiken tvingas stå på marken bara några meter från sidlinjen. Här är en skrämdump från webbsändningen:

SC Sand

SC Sand

Bilden visar för övrigt situationen där Vivianne Miedema rullar in 1–0 till Bayern. Sand spelade perfekt i 35 minuter, sedan tappade man bollen mitt på planen. Melanie Leupolz såg Miedema och någon sekund senare var det mål.

Inför drygt 2000 åskådare på den fullsatta landsortsplanen vände alltså Sand efter paus. Serbiska Jovana Damnjanovic – som var i Linköping och testade för några år sedan – stod för kvitteringen. Det målet hade mycket gemensamt med Bayerns ledningsmål, bland annat att det kom efter ett bolltapp. Kolla efter Damnjanovics läckra mottagning med klacken på det här klippet med höjdpunkter.

Sedan kom Anne Van Bonn:s 2–1-mål. Bollen studsade som den kan göra på riktiga bonnaplaner och sedan utbröt glädjefnatt i hemmalägret. Tränare Fischlinger sprang en bit i eufori – sedan letade han efter någon att krama. Första bästa person som kom i hans väg var en bollflicka. Hon fick en riktig björnkram.

Alexander Fischinger kramar en bollflicka

Alexander Fischinger kramar en bollflicka

Bayern hade två riktigt bra lägen att kvittera, men efter slutsignalen gjorde tränare Fischinger återigen en euforilöpning – den här gången in på planen. Det var verkligen en feelgoodmatch.

I finalen ställs SC Sand mot Nilla Fischer och Wolfsburg. Laget vann sin semifinal mot Freiburg med 2–1. Se bilder här. I matchen visade Alexandra Popp att hon har kvar känslan. Hon stod för ett mål och ett assist.

Den stora frågan efter matchen är dock hur det är med Caroline Graham Hansen som skadade sig i början av den andra halvleken. Man fick lite dåliga vibbar, men förhoppningsvis är det inget värre.

I Frankrike tog Lyon ett stort steg mot ligaguld när man vann med 1–0 borta mot Juvisy efter mål i 70:e minuten av inhopparen Pauline Bremer. Som synes på klippet fick även Lotta Schelin göra ett inhopp. Svenskan kom in i 54:e minuten:

Vid Montpelliers 3–0-seger borta mot Rodez var det Sofia Jakobsson som visade vägen. Hon gjorde nämligen matchens första mål.

I England var det nära svensk jackpot i kvartsfinalerna av FA-cupen. Manchester City (Kosovare Asllani spelade hela matchen) och Chelsea (utan Hedvig Lindahl) vann sina matcher. Däremot åkte Notts County (Maja Krantz spelade hela matchen) ut efter straffläggning mot Arsenal.

Hemma i Sverige var det träningsmatcher i helgen. På Linköpings facebooksida kan man se fem av målen från segermatchen mot Djurgården. Och Eskilstuna erbjuder som vanligt sina mål på youtube:

Och Göteborg har lagt upp sin match mot Mallbacken i sin helhet:

Den här veckan är det EM-kval. Det svenska landslaget har samlats i Malmö i dag. Spelarna kanske också kollade in SC Sand i går. Laget innehåller nämligen två duktiga slovakiska spelare. Dels yttermittfältaren Jana Vojtekova som är utrustad med en mycket vass vänsterfot. Hon slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Dels offensiva mittfältaren/defensiva forwarden Dominika Skorvankova som både var snabb och hade en enorm arbetskapacitet. Sprang över mycket stora ytor.

Innan jag sätter punkt är det läge för en liten koll mot USA till igen. Där har två av spelarna i herrlandslaget valt att skoja om hur kollegor ur damlandslaget åkt fast för rattfylleri.

Twitterskämt från USA:s herrlandslag

Twitterskämt från USA:s herrlandslag

Det är lite anmärkningsvärt, men samtidigt tycker jag att om man sticker ut hakan som tjejerna har gjort får de allt tåla en och annan hård passning när de gör sådana här grova övertramp.

Bedoya syftar för övrigt på att Wambach anser att det är alldeles för många ”utländska amerikaner” i herrlandslaget, alltså spelare med amerikanskt påbrå som vuxit upp i andra länder. Altidore syftar på att Hope Solo:s man, med Solo på passagerarplats, åkte fast för rattfylla när han körde en av landslagets bilar.

Slutligen tänkte jag göra reklam för något kul som kommer här på bloggen innan seriestart i damallsvenskan och elitettan. En av mina favoritskribenter om damfotbollen är Maja Johansson. Hon har i olika medier de senaste åren presenterat rankinglistor över Sveriges främsta talanger.

Nu har hon ingen given egen kanal för sina listor. Därför frågade hon om jag ville publicera dem här i bloggen. Svaret var ett självklart ja. Så håll koll den här och nästa vecka.

Anmärkningsvärt utspel av utbuad Rosengårdstränare

Nu har jag kollat igenom Frankfurt–Rosengård i sin helhet. Det var en intressant match med en hel del känslor.

Framför allt har det dykt upp massor av känslor efter matchen. Se bara på de tre första minuterna av den här högst anmärkningsvärda presskonferensen, där Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensen gör ett utspel som får folket i lokalen att börja bua:

Rosengårdstränare går alltså till attack inte bara mot Frankfurts supportrar utan även mot det tyska lagets spelare, som han menar bara kastar sig hela tiden.

Tyvärr tycker jag att Jensens utspel i första hand luktar dålig förlorare.

Annars har ju efterspelet till matchen mest handlat om rasism. Stämmer det att det var åskådare som gjorde apljud mot några av Rosengårds spelare är det självklart fullständigt oacceptabelt.

När jag kollat igenom matchen hör man ju tydliga burop och visslingar mot Gaelle Enganamouit, något som börjar efter att hon gått in tufft i några närkamper. Men jag hör inga apljud. Fast det är ju möjligt att sådana ljud kom från folk på läktaren som satt långt ifrån tv:s effektmikrofoner.

Vad som än skreks visade Enganamouit grym styrka när hon trotsade visselorkanen och distinkt satte sin straff i det hörn Ann-Kathrin Kremer helst ville slänga sig åt. Imponerande.

Totalt sett var det verkligen ett vansinnigt jämnt dubbelmöte. För Rosengård är det självklart bittert att åka ut på straffar när man var så nära. Och när man fick en sådan jättechans att äntligen slå ut ett tyskt lag. Det är ju värt att notera att Frankfurt saknade sina två allra viktigaste spelare i returen; Saskia Bartusiak och Dzsenifer Marozsan.

Sådana drömlägen kommer inte svenska lag få varje säsong i Champions League. Känslan är ändå att Malmöklubben närmar sig Europatoppen lite för varje år. Jag gillar vad Majgaard Jensen har gjort med lagets kollektiva spel. Om man får behålla sitt lag över nästa omgång av Champions League kan man kanske ta sig något steg längre.

Men när nu även England flyttar fram sina positioner kommer det att bli tuffare och tuffare att ta sig till final. Den här gången räckte det alltså inte riktigt hela vägen fram. Och totalt sett tycker jag inte att Frankfurt vann orättvist. Jag hade 8–6 till tyskorna i klara målchanser över 210 minuter.

Det om veckans matcher. Nu står vi inför en ganska tråkig damfotbollshelg. En helg där det är på söndag som de roligaste matcherna spelas. Jag tänker dels på Juvisy–Lyon i franska ligan. Skall det bli någon form av spänning i guldstriden måste Juvisy ta minst en poäng där. Jag tänker även på semifinalerna i tyska cupen, Sand–Bayern München (se den här) och Wolfsburg–Freiburg (se matchen här).

I övrigt är det rätt tråkigt. I England är det FA-cupkvartsfinaler och här på hemmaplan är det bara träningsmatcher. Nästa vecka blir det dock lite roligare. Då drar EM-kvalet i gång på allvar för i år.

Rosengård har en chans – en liten chans

I morgon onsdag är det upp till bevis för FC Rosengård. Det är dags för returmatch mot Frankfurt i Champions League. Och Rosengård måste vinna matchen. Gör man det blir det avancemang.

Att vinna borta mot ett tyskt lag är väldigt svårt, men jag ser det inte som omöjligt. Känslan i Malmö i onsdags var att det var två väldigt jämna lag som möttes. Väldigt jämna.

Här är förresten en guide till alla onsdagens kvartsfinalmöten:

18.00: FFC Frankfurt–FC Rosengård – står 1–0
TV/stream: direktsänds på Eurosport 1.
Tips: 80–20

Om man skall förlora på hemmaplan i den europeiska cuperna är 1–0 det överlägset bästa resultatet. På så sätt behöver inte Rosengård bryta ihop över det underläge man befinner sig i.

Skulle Malmölaget göra första målet i returen i Frankfurt är det plötsligt fördel Rosengård – trots att det är oavgjort. För vid ställningen 0–1 är det tufft för Frankfurt att öppna sig. Då innebär ju ytterligare ett Rosengårdsmål att Frankfurt måste göra två.

Jag håller Frankfurt som klara favoriter, men 80–20 innebär ju att jag tror att Rosengård skulle klara att gå vidare från det här utgångsläget en gång på fem försök.

Att Frankfurts speluppläggare Dzsenifer Marozsan är avstängd talar ju för Rosengård. Jag tror att tyskorna ersätter henne med australiska Emily Van Egmond, som också är en mycket duktig speluppläggare – men som hellre huserar lite längre bak i planen än Marozsan. Och som därför inte är riktigt lika otäck att möta.

Slutligen listar jag här ett antal punkter som talar för eller emot Rosengård i morgon.

Det här talar för Rosengård:
* Att Frankfurt inte längre är lika starkt som laget varit tidigare år.
* Att Marozsan är avstängd.
* Att Frankfurt tappade 2–0-ledning mot LSK på hemmaplan i åttondelsfinalen och avancerade först efter straffläggning.
* Att Marta såg pigg ut på Malmö IP. Och att hon är en vinnare – en spelare som älskar den här typen av matcher.
* Att Gaelle Enganamouit har ett mentalt övertag på alla Frankfurts backar. Hon vann nästan alla dueller mot dem senast.
* Att Frankfurt bör vara mer slitet – laget har spelat tre matcher de senaste tio dagarna. Under samma tid har Rosengård bara spelat en.
* Att Rosengård har en väldigt stabil defensiv.
* Att Frankfurts mittbackar inte är speciellt snabba.

Det talar mot Rosengård:
* Att man ligger under med 1–0 och aldrig har vunnit en Champions Leaguematch på tysk mark.
* Att matchen spelas på bortaplan.
* Att matchen spelas på gräs. Malmöspelarna är inte vana vid att spela 90 minuter på tungsprunget vårgräs. Kan bli jobbigt på slutet.
* Att Frankfurt har många rutinerade spelare som är vana vid den här typen av matcher.
* Att tilltänkta förstamålvakten Erin McLeod inte kan spela. Att Sofia Lundgren inte har sin styrka i luftrummet och Frankfurt har massor av nickstarka spelare – inte minst Kerstin Garefrekes och Saskia Bartusiak.
* Att laget har varit skadedrabbat under våren och inte har kunnat spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.
* Att höstens succéspelare Natasa Andonova såg blek ut i första matchen. Inte heller Lieke Martens såg ut att vara i närheten av sin toppform.
* Att medspelarna i onsdags inte såg ut att ha lärt sig hur de skall röra sig runt urstarka Enganamouit.

18.30: Slavia Prag–Lyon, står 1–9
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Sänds dock av BeIn Sports. Hittar jag länk kommer den upp här.
Tips: 0–100

Det här är helt ointressant, dubbelmötet var avgjort redan några minuter in i första mötet. Jag skrev inför den matchen att det här kan bli tvåsiffrigt över två matcher. Det lär bli tvåsiffrigt totalt, även om Lyon går på halvfart i Prag.

Som parentes kan för övrigt nämnas att Slavia vann sin ligamatch i helgen med just 9–1. De rör sig för tillfället mellan två olika fotbollsvärldar…

20.30: Brescia–Wolfsburg, står 0–3
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Har inte sett några uppgifter om tv-sändning överhuvud taget. Hittar jag något lägger jag upp länk här.
Tips: 1–99

Även om Wolfsburg har varit lite sämre i år än tidigare säsonger vänder förstås aldrig Brescia det här.

Om italienskorna en försöker sig på att vända måste de kliva fram med mycket folk. Det öppnar för snabba spelare som Caroline Graham Hansen, Ramona Bachmann och Tessa Wullaert.

Jag har ju tidigare funderat kring varför inte Bachmann fått det att funka hittills i Wolfsburg. När jag såg en stund av lagets hemmamatch mot Brescia slog det mig att även Alexandra Popp har haft en riktigt tung säsong. Den nickstarka forwarden har hittills bara gjort ett mål vardera i Frauen-Bundesliga och Champions League.

Den tiden är över där Wolfsburg hade damfotbollens bästa kantspel, där laget sköljde fram längs kanterna och bombarderade motståndarnas straffområde med vassa inlägg. Nu känns det som att laget är inne i ett slags spelmässig identitetskris. Man har väntat rätt länge på att bitarna skall falla på plats. Men ännu så länge känns spelet långt ifrån klockrent.

Men, till semifinal i Champions League tar sig laget ganska komfortabelt trots bristerna. I semifinalen väntar segraren av Rosengård och Frankfurt – och där kommer Wolfsburg också att räknas som favorit.

20.30: PSG–Barcelona, står 0–0
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men webbsänds av Barca-tv. Länk här:

Tips: 70–30

Svensklaget PSG är fortfarande ganska klara favoriter att fixa det här. Barca är nämligen betydligt starkare hemma på sitt konstgräs än borta på gräs. Men 0–0 är ett ganska otäckt resultat att ha med sig in till en hemmaretur.

Ett resultat där man helst behöve göra två mål för att känna trygghet. För tar man ledningen med 1–0 hamnar man i ett läge där man åker ut vid ett baklängesmål – ett otroligt otäckt läge eftersom man i ledning ofta naturligt faller hemåt på slutet av matchen för att försvara sin ledning.

Men PSG har betydligt bättre spets än Barca och bör fixa det här. Tipset är att PSG vinner med 2–0 efter ett mål vardera av lagets utpräglade målskyttar Anja Mittag och Cristiane.

Sammanfattning av fotbollspåsken

Annandag påsk går mot sitt slut och det är dags att sammanfatta påskhelgens damfotboll. I tyska Frauen-Bundesliga vann de tre topplagen.

Bayern München vann med 3–0 i Freiburg, och målen gjordes av de tre spelare som jag lyfte fram som formstarka inför helgen, alltså Vivianne Miedema, Melanie Behringer och Sara Däbritz. Bayerns seger innebär att laget nu har 40 raka ligamatcher utan förlust.

Bayern leder med tolv poäng med fem omgångar kvar och kommer förstås att vinna sin andra raka ligatitel. Nästan lika säkert kan man nu slå fast att den andra tyska Champions Leagueplatsen kommer att gå till Wolfsburg eller Frankfurt.

Inför helgens omgång hade även skrällgänget SC Sand chansen. Sand ledde också med 2–1 mot Wolfsburg efter två hörnmål, men Nilla Fischer:s lag vände och vann med 4–2. Därmed är Sand borta ur kampen om andraplatsen.

Rosengårds Champions Leaguemotståndare Frankfurt vilade bara två spelare från onsdagens startelva när Bremen besegrades med 3–0 efter två mål av Kerstin Garefrekes. Så klart bra för Rosengård att tyskorna slitit hårt på sitt manskap de senaste veckorna.

I franska D1 Feminine tappade Montpellier definitivt chansen till spel i höstens Champions League. Efter 3–1-förlusten hemma mot Juvisy har man nu åtta poäng upp till tvåan PSG med bara fyra omgångar kvar att spela. Det är förstås omöjligt att ta in.

Montpellier gjorde en fantastisk höst, där man var obesegrade och sensationellt nog de första utmanarna till Lyon om guldet. Men på sistone har Linda Sembrant och Sofia Jakobsson:s lag inte orkat följa upp sitt starka 2015. Det har bara blivit en seger och ett kryss på de senaste fem omgångarna.

Kanske kan formsvackan hänga ihop med att Jakobsson tappat målflytet i vår. På de elva tävlingsmatcher hon har spelat i år har hon bara gjort två mål – ett i cupen och ett mot bottenlaget La Roche-sur-Yon.

Noterbart i övrigt i Frankrike är att Lyon vann med 6–0 mot Guingamp. Det innebär att laget nu är uppe i 103 gjorda mål. Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre och är nu uppe i 29. Under sin skadeperiod har Lotta Schelin tappat andraplatsen i skytteligan till PSG:s Cristiane. Brasilianskan är tvåa på 16 mål, Schelin står kvar på 14.

Schelin har för övrigt som mest gjort 34 mål under en säsong – det gjorde hon i fjol. Hegerberg behöver alltså göra sex mål på de sista fyra omgångarna för att slå det ”nordiska rekordet” i franska ligan.

Apropå Norge drog Toppserien i gång i dag. Där blev det en liten skräll när Kolbotn tog poäng genom att spela 1–1 mot stora guldfavoriten LSK. Jag kollade sporadiskt på matchen. Den spontana känslan var att de norska lagen ligger några år efter de damallsvenska rent taktiskt. Nu var det här bara en match, men jag reagerade ändå över hur utspridda och glesa lagen var. Något liknande har jag inte sett i damallsvenskan på några år.

Norsk damfotboll verkar för övrigt kämpa i rejäl motvind. Tydligen har topplagen i år mindre budgetar att röra sig med. Dessutom är publikintresset svalt – även för landslaget.

I den här några veckor gamla artikeln kan man läsa att bara 23 000 personer såg OS-kvalet Sverige–Norge på norsk tv.

Det kan jämföras med 300 000 som såg den matchen på Kanal 5 i Sverige. Det svenska damlandslaget fortsätter att vara populärt på tv. Tittarsiffrorna för Sveriges andra två OS-kvalmatcher var 217 000 på Sverige–Schweiz och 327 000 på den andra halvleken av Sverige–Nederländerna. Alla matcherna sändes på Kanal 5 och var med på kanalens topplista över veckans tio mest sedda program.

Att det norska landslaget inte har lika stort intresse är inte helt oväntat. Men att det skulle vara så gigantiskt stor skillnad tycker jag är konstigt. Laget gjorde ju ett lovande VM i fjol och har sevärda stjärnor som Hegerberg och Caroline Graham Hansen. Jag såg förresten Norges båda playoffmatcher till herrarnas EM i höstas och utifrån dem känns Hansen och Hegerberg som Norges två överlägset bästa fotbollsspelare just nu. Fast det verkar inte norrmännen ha förstått…

Julia Molin

Julia Molin

Så till Cypern. Där blev den före detta AIK-spelaren Julia Molin i helgen cupmästarinna. Hennes Apollon Limassol vann finalen mot Lefkothea med klara 5–1, och man firade så här.

Vidare till England. Där blev toppmötet Chelsea–Liverpool inställt på grund av regn. Däremot spelades den andra toppmatchen. Där vann Manchester City med Kosovare Asllani med 2–0 mot Arsenal. Jag tittade sporadiskt på den andra halvleken. Där hade Asllani ett skott som alla nog trodde skulle bli mål. Arsenals nederländska målvakt Sari van Veenendaal gjorde dock en grym räddning och styrde bollen till hörna.

Så en kort koll på resultaten på hemmaplan. I dag har det spelats två intressanta träningsmatcher. Göteborg vann med 3–1 mot Kristianstad och Eskilstuna med 4–0 mot Sirius.

Dags att lämna Europa. Japanska Nadeshiko League startade med en jämn första omgång med bra publiktryck. Totalt såg över 12000 åskådare de fem matcherna. Flest var det i Niigata där Albirex 1–1-match mot Okayama Yunogo Belle lockade 4 578 personer.

När man sätter siffran i sitt sammanhang bör man dock vet att matchen var lagd ihop med en J-leaguematch för klubbens herrlag – vilket ökade antalet åskådare på damernas match rätt rejält. Fast egentligen gillar jag den typen av upplägg. Som jag ser det är det damlaget som är vinnaren på det, genom att fler åskådare hittar till deras matcher.

Jag har sett att exempelvis Melbourne City har kört liknade dubbelmatcher i Australien. Kanske något för Stockholmslagen att testa.

Men det var fler bra publiksiffror än bara den i Niigata. Exempelvis sågs Inac Kobe Leonessas 3–1-seger i Kansaiderbyt mot Speranza Osaka Takatsuki av 3016 åskådare.

Och 2068 var på plats när 2015 års mästarinnor NTV Beleza spelade 1–1 mot 2014 års mästarinnor Urawa Reds.

Vidare till USA. Där har för övrigt Antonia Göransson på sitt Instagramkonto kommenterat det brutna kontraktet med Seattle. Vad det är för skada är dock fortfarande oklart.

Just Seattle var i Portland och spelade träningsmatch i går. Portland fortsätter att vara den stad i världen som visar störst intresse för damfotboll. Det var nämligen hela 5133 åskådare på träningsmatchen. Grymt.

Storpubliken fick se gästande Seattle vinna med 2–0 efter att underskattade Jessica Fishlock legat bakom båda målen. Med tanke på att NWSL kör på även under mästerskap som OS är det genialt av Seattle att bygga sitt lag kring Fischlock och Kim Little – sannolikt de två bästa spelarna i världen som tillhör landslag som inte når några stora mästerskap.