Ja, herregud vilken överkörning det var i natt. Man fick lite den känsla som man har när ett division 1-gäng ställs mot ett allsvenskt lag. Division 1-gänget kan sticka upp och skapa lite, men i grund och botten är det allsvenska laget bättre på allt.
Jag blev faktiskt lite chockad i natt över hur stor skillnad det var på lagen. Och nu när jag vaknade satt chocken i. Det är tur att vi har Sarah Sjöström och något positivt att se fram emot, för nog känns det som att det är typ 99-procentig chans till guld i natt?
Jaja. Det här inlägget skall inte bli så långt, jag tänkte bara informera om att ni som inte är i Linköpingstrakten och är intresserade av att se träningsmatchen mellan Linköpings FC och spanska Atletico Madrid kan göra det på La Ligas Youtubekanal. Det är avspark 16.00. Kanske att den matchen blir roligare än Brasilien–Sverige…
Om ett dygn kommer redan i princip hälften av matcherna i OS-turneringen att vara spelade, tolv av 26. Och kanske har vi då fått sett turneringens bästa match.
Jag har nämligen väldigt höga förväntningar på kvällens match mellan de två lag jag rankade högst inför OS; USA och Frankrike. Skall man bara se en damfotbollsmatch i år känns den som ett lämpligt val. Men innan jag går in på supermatchen blir det lite funderingar kring nattens stora test för Pia Sundhage:s lag.
03.00 Brasilien–Sverige.
Tv/stream: Tv3 och Viasat Sport samt Viaplay.
Tips: 40–35–25
Inför avspark i onsdags hade jag väldigt positiva vibbar kring vårt svenska lag, känslan var att det kunde bli sjätte gången gillt när det gäller medalj i OS-sammanhang. Efter premiärmatchen mot Sydafrika har jag inte lika positiva känslor längre.
Jag har självklart inte givit upp hoppet om medalj efter en match, men det är helt klart en mängd frågetecken som behöver rätas ut i natt.
Matchen mot Brasilien blir den bästa värdemätaren för Sundhages nya lagbygge. Sedan 4–1-förlusten mot Tyskland i åttondelsfinalen i fjolårets VM har Sverige bara spelat mot två lag på världsrankingens topp tio, och det var Norge (tia) och ett reservbetonat Japan (sjua).
Nu väntar ett laddat, ordinarie och formstarkt Brasilien på bortaplan, det är definitivt ett svårare test än Japans nya landslag. Det är även ett klart svårare test än vad Norge var i OS-kvalet.
I natt får vi se hur stabilt det svenska försvarsspelet verkligen är. I natt får vi se om Sverige kan spela ett effektivt kontringsspel mot starkt motstånd.
Mot Kina visade alla Brasiliens fyra offensiva spelare Marta, Cristiane, Beatriz och Andressa Alves att formen är på topp. Vår backlinje kommer således garanterat att utsättas för ett rejält hållfasthetstest. Och bakom den måste Hedvig Lindahl värdera situationerna väl och agera med pondus. Jag tyckte att hon kändes lite passiv mot Sydafrika. Men då hade hon den otacksamma uppgiften att stå overksam stora delar av tiden. Det kommer hon nog inte få göra i natt.
En rak backlinje
Frågan är förresten hur Sundhage formerar sin backlinje. Jag skulle inte bli förvånad om hon sätter in Emma Berglund i stället för Linda Sembrant för att tillföra lite snabbhet centralt.
På ytterbacksplats är ju inte Jessica Samuelsson aktuell för spel. Där talar det mesta för att Elin Rubensson går in. Jag utesluter inte heller att Sundhage även byter vänsterback, och sätter in Jonna Andersson istället för Magdalena Ericsson.
Det sistnämnda bytet hade jag nog inte gjort. Jag minns hur jobbigt Andersson hade det med Marta i Linköpings bortamöte med Rosengård i slutet av maj. Där har Marta ett gigantiskt mentalt övertag.
Offensivt måste passningskvaliteten upp flera nivåer. Inte minst måste Kosovare Asllani få/ta en större roll i anfallsspelet. Det är hon och Fridolina Rolfö som har den nödvändiga kvaliteten i de avgörande passningarna.
Dessutom måste de fasta situationerna vässas ett par snäpp. Vi har ett helt gäng nickstarka spelare att flytta upp vid hörnor och inläggsfrisparkar, men då måste ju bollen slås in med bättre kvalitet än senast.
Så sent som för några dagar sedan kände jag att det här var en match som Sverige hade mycket stor chans att vinna. Även om jag fortfarande i grund och botten tror att Brasilien borde passa det svenska laget rätt bra, är det svårt att tippa i svensk favör efter den första omgången. Nu känns det alltså som ganska klar fördel för värdnationen.
20.00 Kanada–Zimbabwe
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 98–1,5–0,5
Kanada imponerade stort i öppningsmatchen mot Australien. Zimbabwe däremot spelade tufft och fult – och föll med stora siffror.
Allt talar för att Kanadas intressanta lag vinner den här matchen. Med tanke på att ingen av de tyska spelarna vräkte in mål mot Zimbabwe har Kanadas och Australiens spelare nu chansen att koppla greppet om skytteligan. Det är i första hand Christine Sinclair och i andra Janine Beckie som känns som tänkbara skyttedrottningar i det kanadensiska laget.
Som jag ser det är det här matchen mellan turneringens två bästa lag. Rent spelmässigt tycker jag att Frankrike har ett större spel och större potential än USA. Men amerikanskorna känns ändå som klara favoriter – de har ju en vinnarinstinkt som fransyskorna saknar. Dessutom har USA traditionen på sin sida.
Men intressant blir det. Och det finns mycket i potten. Det lag som vinner får ju nämligen sannolikt en betydligt lättare kvartsfinal än förloraren. Förloraren ställs ju nämligen mot segraren i Tysklands grupp.
Frankrike brukar vara väldigt bra under första halvan av den första halvleken. Skall de kunna vinna den här matchen krävs det att de får utdelning under den perioden. De måste sannolikt göra första målet för att ha chansen. Jag har nämligen väldigt svårt att se att Frankrike skulle kunna vända och vinna ur underläge mot USA. Amerikanskornas mentala övertag känns för stort.
En spännande match i matchen här är den mellan de båda mittbacksparen. Jag ser dem som världens två bästa, och håller Frankrikes duo allra högst. I varje fall på förhand…
Den här dagen duggar toppmatcherna tätt. USA och Frankrike var ju etta och tvåa på min ranking inför OS-turneringen. På den var Tyskland och Australien trea och fyra. Här drabbar alltså också två tänkbara medaljörer samman.
Tyskland gjorde vad man skulle mot Zimbabwe, medan Australien föll tungt mot Kanada – efter slarv redan i matchens första sekunder.
Jag tippade ju Australien som gruppsegrare häromdagen. Om det skall kunna bli verklighet krävs det seger för The Matildas här.
När jag tippade var jag inte medveten om att Australien inte vågar matcha viktiga duon Steph Catley och Lisa De Vanna fullt ut i början av turneringen. Det talar för Tyskland. Men det här är verkligen en väldigt öppen och oviss match. Det blir spännande att se om min favoritspelare i The Matildas, Sam Kerr fortsätter att visa toppform.
Sam Kerr
00.00 Kina–Sydafrika
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 70–20–10
Kina blev rejält överkört av Brasilien, medan Sydafrika stod upp väl mot Sverige. Trots det tror jag rätt hårt på Bruno Bini:s kinesiska lag i den här matchen. Kinesiskorna är mer passningsskickliga än vad det svenska laget var, något som borde passa Banyana Banyana dåligt.
Det här är faktiskt en väldigt viktig match för svensk del. Slutar den oavgjord talar det mesta för att Sverige går vidare till kvartsfinal även vid förluster mot både Brasilien och Kina.
Inför turneringen kändes kryss som ett högst tänkbart tipstecken här, men efter den första gruppspelsomgången tror jag på Nya Zeeland. Jag tyckte att Ferns såg rätt bra ut mot USA, medan Colombia blev helt avklätt av Frankrike.
Dock har Nya Zeeland historien mot sig. På 24 matcher i VM och OS har man bara en seger – mot Kamerun för fyra år sedan. Övriga 23 matcher har slutat med åtta kryss och 15 förluster. Det som talar mot Ferns är alltså att de inte är vana vid att vinna mästerskapsmatcher. Men som sagt, skulle det bli kryss gråter man inte…
I väntan på morgondagens kanonmatcher i OS har jag laddat upp lite bilder från Kalmar och OS-genrepet Sverige–Japan. Det är som vanligt lite varierande kvalitet, när det gäller fotografering är jag amatör, och har amatörutrustning.
Men några av bilderna är jag rätt nöjd med. Hoppas ni också tycker om dem.
Detta bildspel kräver JavaScript.
I övrigt rekommenderar jag att alla ni som missade Viasats reportage om Olivia Schough tar en titt via länken här nedan. Det är både välgjort och känsloladdat. Ett väldigt bra tv-inslag helt enkelt.
Och går det för fort i bildspelet ovan kommer alla bilderna här igen:
Pauline Hammarlund
Nilla Fischer
Elin Rubensson
Lisa Dahlkvist
Magdalena Eriksson
Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist
Svensk våg
Olivia Schough, Magdalena Eriksson, Kosovare Asllani och Emma Berglund
Sverige firar
Yuki Nagasato, Rika Masuya och Rumi Utsugi
Rika Masuya, Rumi Utsugi och Yuri Kawamura
Ayaka Yamashita
Saki Kumagai
Saki Kumagai
Fridolina Rolfö
Monika Mularczyk
Pia Sundhage och Rebecca Hedin
Nadeshiko
Olivia Schough och Lotta Schelin
Magdalena Eriksson och Olivia Schough
Vart är Sverige på väg?
Sverige firar
Svenskt jubel
Svenskt jubel
Yu Nakasato
Lotta Schelin
Caroline Seger
Elin Rubensson
Yuri Kawamura
Saori Ariyoshi
Lisa Dahlkvist
Lotta Schelin
Tomoko Muramatsu
Olivia Schough
Emma Berglund och Olivia Schough
Nadeshiko
Lotta Schelin
Emilia Brodin
Amanda Ilestedt
Pauline Hammarlund
Sara Thunebro
Emelie Lundberg
Hanne Gråhns
Amanda Ilestedt
Kosovare Asllani
Emma Berglund
Hanne Gråhns
Ayaka Yamashita
Jonna Andersson
Nilla Fischer och Linda Sembrant
Caroline Seger
Sofia Jakobsson
Fridolina Rolfö
Asako Takakura
En rak backlinje
Caroline Seger
Mayu Sasaki
Yuri Kawamura
Saki Kumagai
Fridolina Rolfö
Linda Sembrant, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson
Linda Sembrant, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson
Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och Fridolina Rolfö
Hedvig Lindahl, Stina Blackstenius och Jonna Andersson.
Stina Blackstenius, Jonna Andersson och Lisa Dahlkvist
Sverige
Landslaget
Sverige
Nadeshiko
Japan
Hedvig Lindahl
Svensk uppvärmning
Linda Sembrant nickar
Linda Sembrant och Nilla Fischer
Chika Hirao
Erina Yamane
Mina Tanaka
Mizuho Sakaguchi
Emelie Lundberg
Yuki Nagasato
Saori Ariyoshi
Saki Kumagai
Yuki Nagasato
Rumi Utsugi
Yuki Nagasato
Mina Tanaka
Saori Ariyoshi
Saki Kumagai
Pia Sundhage
This is my pictures from Guldfågeln Arena in Kalmar and the international women’s football friendly between Team Sweden and Nadeshiko of Japan. Team Sweden won 3–0. I got pictures of a lot of japanese players; Saori Ariyoshi, Saki Kumagai, Yuki Nagasato (Ogimi), Rumi Utsugi, Mina Tanaka, Yu Nakasato, Chika Hirao, Mizuho Sakaguchi, Erina Yamane, Yuri Kawamura, Mayo Sasaki, Ayaka Yamashita, Rika Masuya, Tomoko Muramatsu and coach Asako Takakura.
För tillfället är ju i princip allt damfotbollsfokus riktat mot Brasilien och OS. Men det finns ju en värld utanför den olympiska. Även om jag inte kommer att lägga jättemycket tid på annat än OS de kommande veckorna är det värt att notera att Uefa just presenterade de tre finalisterna i kampen om priset Uefa Best Player in Europe Award.
Det handlar alltså om priset till den bästa spelaren med koppling till Europa. Koppling innebär att spelaren antingen representerar ett europeiskt klubb- eller landslag. Priset har delats ut tre gånger, alla gånger till tyska spelare – som alla redan har lagt av.
Det är Nadine Angerer, Nadine Kessler och Celia Sasic som hittills har tagit priset. För säsongen 2015/16 får vi en ny vinnare, en aktiv sådan. De tre finalisterna är nämligen Ada Stolsmo Hegerberg, Amandine Henry och Dzsenifer Marozsan.
För mig känns segraren självklar, priset måste väl gå till Norge?
Ada Stolsmo Hegerberg
Vinnaren presenteras den 25 augusti i samband med lottningen av gruppspelet i herrarnas Champions League.
I dag har följande placeringar presenterats:
4) Saki Kumagai
5) Wendie Renard
6) Louisa Cadamuro (Nécib)
7) Alexandra Popp
8) Camille Abily
9) Eugénie Le Sommer
10) Amel Majri
När tio-i-topp-listan presenterades fick vi se vilka som var placerade som elva och neråt. Där fanns bland annat fyra svenska spelare.
De tio kandidaterna röstades fram av 20 tränare, nämligen förbundskaptenerna till de tolv högst rankade landslagen samt tränarna till de åtta lag som spelade kvartsfinal i Champions League den senaste säsongen.
I de två sista röstningsomgångarna är det 20 speciellt utvalda damfotbollsjournalister som röstar.
* Det har spelats en EM-kvalmatch i veckan. Där blev det 1–1 mellan Nordirland och Tjeckien, ett resultat som tar Italien ett steg närmare slutspelet i Nederländerna.
Både Nordirland och Tjeckien har fortfarande teoretiska möjligheter att kvala in, men 1–1-resultatet innebär att de möjligheterna minskade rejält. De spelade alltså i princip bort varandra från nästa års EM-slutspel.
* I de sydasiatiska mästerskapen vann Thailand guldet efter att ha besegrat Vietnam i finalen efter straffläggning.
Bronset gick till värdnationen Myanmar, som besegrade Australien U20 med 1–0 i bronsmatchen. Mästerskapet har varit en stor framgång för damfotboll i Myanmar.
På flera av värdnationens matcher har det noterats publiksiffror på över 20 000 åskådare. Kul. Och engagemanget har det inte varit fel på, det går att se på de här bilderna från semifinalen Myanmar–Vietnam, där Myanmar kom tillbaka från 2–0-underläge, men föll på straffar:
Då har alla lag spelat varsin match i OS, och jag har sett minst en halvlek av varje match. Den bästa var helt klart Kanada–Australien och den sämsta matchen var tveklöst Sverige–Sydafrika.
Det lag som har imponerat mest är Frankrike närmast före Brasilien. USA och Kanada imponerade för övrigt också, fast på annat sätt. Här är lite mina tankar match för match:
Brasilien var bättre på det mesta. Jag tappade räkningen på målchanserna när det var 7–1 till Brasilien. Marta och hennes vänner
Jag såg den svenska Kinaspionen Thomas Dennerby på Tv3. Han var förvånad över att Kina slog långa utsparkar och inte försökte spela sig fram. Han konstaterade också precis som jag gjort att centala mittfältaren Ren Guixin:s skada är väldigt jobbig för det kinesiska laget.
En annan jobbig sak är att inte förbundskapten Bruno Bini har fått med fjolårets VM-målvakt Wang Fei på tåget. Fei är stabil i luftrummet, det kan man inte säga om nuvarande förstamålvaten Zhao Lina. Två av Brasiliens mål kom efter att Lina visat dålig tajming på inlägg.
Tillbaka till Brasilien. Laget kändes kusligt starkt i offensiven. De var löpstarka, snabba och matade fram bollar i djupled. Det kommer att bli jobbigt för den svenska backlinjen att möta Brasiliens offensiva spelare, speciellt om inte Jessica Samuelsson är i speldugligt skick. Röntgen visade att hon inte hade någon skelettskada, men det känns ändå högst osäkert om hon kan vara med redan på lördag igen.
Kollar vi in startelvorna så körde Kina till tio elftedelar med den elva jag gissade på i OS-guiden. Man valde att plocka in Yang Li på vänsterkanten och köra Wang Shanshan som toppforward, och således bänka Ma Xiaoxu. Just Wang Shanshan är en spelare som flyttats runt rätt mycket i det kinesiska laget. Ibland spelar hon på kanten, ibland som toppforward. Men så sent som förra våren var hon mittback. Hon har alltså många strängar på sin lyra.
När det gäller Brasiliens elva, trodde jag att förbundskapten Vadao skulle spela med den elva han hade i genrepet mot Australien. Men det visade sig att han balanserade laget klart mer defensivt i dag, och bytte fyra spelare från genrepet. Han plockade in Fabiana, Rafaelle, Formiga och Thaisa på bekostnad av Poliana, Erika, Debinha och Andressinha. Trots den mer defensiva balansen visade Brasilien alltså stora kvaliteter i offensiven. Andressa Alves 2-0-mål var en godbit, där Marta stod för ett fint förarbete.
Kanada–Australien 2–0
Premiärdagens lilla skräll var en väldigt bra match, en match där Kanada imponerade stort. Men så fick man också en kanonstart. Storstjärnan Christine Sinclair bröt en slarvig australisk passning redan efter 13–14 sekunder. Sinclair serverade Janine Beckie som gjorde tidernas snabbaste OS-mål. 19 sekunder visade matchuret när bollen gick i mål.
Efter 18 minuter fick mittbacken Shelina Zadorsky rött kort för målchansutvisning. Jag har inte sett situationen koncentrerat, men tyckte nog att det kändes som ett hårt rött kort.
De kommande 45 minuterna tyckte jag att Australien spelade riktigt bra, och man satt bara och väntade på kvitteringen. Men på slutet tappade The Matildas lite skärpa. Lydia Williams räddade en billigt dömd straff (Beckie) innan Sinclair punkterade matchen med sitt 2–0-mål. Där gjorde Williams en sämre insats…
Enligt klyschan brukar det ju heta att det är svårt att spela mot ett lag med tio spelare. Det är inte sant.
För något år sedan gick jag i genom hur det gått för alla de lag som drabbats av utvisningar i herrallsvenskan under året. Väldigt få av de lag som hade varit decimerade i mer än 15 minuter hade klarat att hålla tätt. Nästan lika få hade vunnit eller spelat oavgjort under den period de varit decimerade.
Det visade sig att det lag som hade en man mer nästan alltid vann den perioden. Att Kanada alltså klarade av att vinna med 1–0 under 72 minuters numerärt underläge är verkligen jätteimponerande. Mitt tips om australisk gruppseger kan ha gått åt skogen direkt här.
Kollar vi laguppställningarna förvånades jag av att Australien inledde med Steph Catley och Lisa De Vanna på bänken. Jag gissar att man tänkte spara duon. Men det var kanske inget klockrent beslut. In i stället för duon i startelvan kom Clare Polkinghorne och Eskilstunaförvärvet Chloe Logarzo.
Kanada gjorde ett byte jämfört med min tippade elva. De drog ner Diana Matheson på mittfältet på Sophie Schmidt:s bekostnad. In i elvan kom Örebroforwarden Melissa Tancredi. Den senare fick dock ge plats åt unga mittbacken Rebecca Quinn strax efter utvisningen.
Tyskland–Zimbabwe 6–1
Matchen började med att Simone Laudehr åkte på en riktigt ful tackling, som riskerar att ha avslutat hennes OS. Ofattbart att inte Lynett Mutokuto fick rött kort för det här.
Uddamålsunderläget stod sig dock inte så länge, utan tyskorna gjorde snabbt 3–1. Till slut blev det hela 6–1, alltså ungefär så stora siffror som man kunde befara på förhand. Melanie Behringer blev enda tvåmålsskytt.
I övrigt spelade Tyskland med exakt den elva som jag tippade i OS-guiden. Med tanke på motståndet var det svårt att bedöma den tyska insatsen.
USA–Nya Zeeland 2–0
USA rivstartade och skapade flera bra chanser i matchupptakten. Carli Lloyd:s 1–0-mål var därför logiskt. Efter det tappade dock amerikanskorna det offensiva flytet, och resten av den första halvleken var rätt jämn.
Den andra halvleken hann knappt börja förrän 2–0-målet kom. Den här gången var det Alex Morgan som slog till – USA:s två första mål kom alltså från lagets två mest pålitliga målskyttar. Viktigt.
Resten av matchen spelade USA av. Laget spelade ingen bländande fotboll, men imponerade genom att ha totalkontroll från första till sista minut. USA:s startelva stämde för övrigt till tio elftedelar med den jag hade i OS-guiden. Skillnaden var att Lindsey Horan fick ge plats för Allie Long.
När det gäller Nya Zeeland gjorde de en ok insats, som vanligt. Ferns har bara vunnit en av sina 24 matcher i stora mästerskap. Men man är ändå ett tufft lag att möta. De har rätt många kryss och de förlorar sällan med stora siffror. På sina fem senaste stora mästerskap (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (4–0 2008, 2–0 2012 och 2–0 i dag) som besegrat dem med mer än uddamålet.
Frankrike–Colombia 4–0
Det här var fjolårets Frankrike igen. Det är inget dåligt omdöme, för jag tycker att fransyskorna var det lag som spelade vackrast fotboll i världen i fjol.
I år har jag inte sett Frankrike nå upp till samma höga nivå. Inte förrän i dag. För mötet med Colombia var en riktigt imponerande uppvisning, i varje fall i den första halvleken.
Fransyskorna fick en riktig drömstart när en colombiansk back styrde in Eugenie Le Sommer:s inspel redan i första minuten.
Frankrike startade för övrigt med precis den elva som jag gissade. Alla spelare var bra, men jag imponerades som vanligt extremt mycket av de båda mittbackarna Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, båda är så underbart passningsskickliga att det är en ren njutning att se dem.
Colombia då? Deras struliga uppladdning har säkert påverkat. Venezuela U20 är ju knappast ett motstånd som förbereder laget för att möta Frankrike. Det var även tydligt att Colombia saknade sina innermittfältare Yoreli Rincon och Daniela Montoya. Fast de hade fått spela grymt bra om de skulle stoppat Frankrike i dag.
Nästa omgång spelas på lördag. Då väntar tre riktigt intressanta matcher, nämligen Frankrike–USA, Tyskland–Australien och Brasilien–Sverige – det är verkligen något att se fram emot.
Oj, det var inte vackert. Men det var tre otroligt viktiga premiärpoäng. Tre poäng som ju faktiskt kan räcka för kvartsfinal.
Jag räknade till 5–1 i målchanser och fick det till 12–2 i hörnor – så segern var ju inte på något sätt orättvis. Sydafrikas målchans var förresten ingen riktig chans, utan ett missat inlägg där Hedvig Lindahl höll på att ställa till det.
Strax efter var det istället annars stabila Roxanne Barker i Sydafrikas mål som ställde till det för sitt lag. Det var ju faktiskt hon som bjöd oss på segern. Sedan är ju Nilla Fischer grymt bra på att trycka in bollar i samband med fasta situationer. Fischer har nu gjort fyra OS-mål, med det är hon näst bästa svenska genom tiderna – hon har bara ett färre än Lotta Schelin.
Det var en premiär – med allt vad det innebär av nerver och matchovana. De flesta svenska spelarna kan bättre än de presterade i Rio i dag. Bäst tycker jag att Jessica Samuelsson och Fridolina Rolfö var. Även mittbackarna skötte sig.
När det gäller coachningen fick jag de två byten jag ville ha i halvtid – så jag kan inte vara jättekritisk. Med tanke på hur det såg ut i starten av den andra halvleken hade jag nog föredragit att ta ut Schelin istället för Sofia Jakobsson. Jakobsson var ju nämligen pigg, medan Schelin inledde lovande, men sedan försvann ur matchen.
På Tv3 pratar Lasse Lagerbäck nu om bristen på spelvändningar. Där är Caroline Seger en stor bov i dramat. Hon söker nästan alltid korta passningar, sällan crossbollar. För att få bättre spelvändningar måste nog Lisa Dahlkvist hitta formen. Hon är helt klart bäst på crosspassningarna.
Jaja. Det här var en premiär, och det blev tre poäng. Visst hade man på förhand hoppats på att det skulle ha blivit en lite större seger, men 1–0 får duga…
Det är mållöst i paus mot Sydafrika. Det är frukten av nervöst och slarvigt svenskt passningsspel. Nu gäller det för laget att glömma tankar på storseger. Det viktigaste i den andra halvleken är att se till att vinna den här matchen.
Det har alltså varit en ganska krampaktig premiär. De första tio–tolv minuterna efter att Fridolina Rolfö – det var väl hon som gjorde det? – sparkat igång OS såg det lovande ut. Där skapade Sverige också två riktigt vassa målchanser. Den andra lyckades bildproducenten lura oss TV-tittare på, men enligt uppgift var Lotta Schelin riktigt nära att spräcka nollan. Det var även Sofia Jakobsson, men hon träffade ribbans underkant.
De sista dryga 30 minuterna präglades av slarvigt passningsspel. Och tyvärr även av slarviga fasta situationer. Sverige har 5–0 i hörnor, men har inte haft någon riktigt bra ännu. Tyvärr verkar Magdalena Ericsson vara den som är allra mest tagen av stundens allvar. Hon hade tyvärr inte ett rätt den första kvarten. Dock börjar hon växa in i matchen. Kanske kan hon få ordning på sina hörnor i den andra halvleken.
Som det ser ut nu börjar det här likna en match för Stina Blackstenius. Det känns som att vi behöver få in en powerforward i den andra halvleken. Vad sägs om Blackstenius för Jakobsson i 60:e? Jag tror även att det skulle sitta fint med en löpstark Elin Rubensson sista 15–20 i stället för Lisa Dahlkvist.
Av tv-bilderna att döma tycker jag det verkar som att underlaget är rätt långsamt. Det känns som att de svenska spelarna har svårt att hitta rätt kraft på passningarna.
Det är ungefär en halvtimma kvar till avspark och Pia Sundhage har valt elva – som jag ser det rätt elva. Det är alltså precis de spelare jag hade som trolig elva i förra inlägget.
Således handlar det om: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Om Sverige skall kunna gå långt måste Sundhage spela sina kort klockrent i det här mästerskapet. Jag tycker att hon börjar bra, jag hade startat med samma elva.
Jag tycker även att Sundhage visar bra ledarskap när hon gör så här. Det blir spännande att höra vilka spelare det var som var kallade till mötet. Alternativen är väl i första hand Ericsson/Jonna Andersson, Asllani/Emilia Appelqvist/Elin Rubensson eller Jakobsson/Olivia Schough.
I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.
Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.
Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.
Här är gruppindelningen:
Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige
Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe
Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA
Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.
Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:
12) Zimbabwe Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00
Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.
För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.
Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudentenRudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.
Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.
Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.
Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.
Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.
Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:
11) Sydafrika Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00
Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.
Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.
Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.
Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.
Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.
10) Colombia Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.
Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.
Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.
Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:
Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.
Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.
9) Nya Zeeland Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.
Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.
Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.
För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.
8) Kina Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.
Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.
Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.
Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.
Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.
Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.
Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.
Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.
7) Kanada Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.
Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.
I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.
Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.
Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.
Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.
Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.
6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.
Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.
Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.
Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.
5) Brasilien Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.
Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.
Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.
Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.
I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.
Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.
Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.
4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.
Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.
Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.
Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.
Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.
Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.
I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.
Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.
3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.
Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.
Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.
Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.
Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.
På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.
Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.
Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.
Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.
2) Frankrike Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.
Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.
Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:
2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.
Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.
Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.
Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.
1) USA Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.
De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.
På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.
Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.
Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.
Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.
Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.
Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.
Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.
Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.
Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.
TIPS:
* Skyttedrottning: Anja Mittag
* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:
Brasilien–Kanada
USA–Kina
Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike
* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:
Om två dygn är de olympiska fotbollsturneringen i gång. Historiskt har OS varit ett svenskt sorgebarn, trots att vi är ett av bara tre lag som varit med i samtliga turneringar.
Sverige har bara gjort 20 mål och tagit 21 poäng på 19 matcher, med det ligger vi sjua i maratontabellen. Den enda statistik vi toppar är den över förlorade matcher. Sverige har förlorat tio OS-matcher – flest tillsammans med Brasilien.
Här är toppen av den olympiska maratontabellen:
1) USA 5 OS – 28 matcher – 58–23 i målskillnad – 72 poäng.
2) Brasilien 5 – 26 – 44–26 – 42
3) Tyskland 4 – 19 – 35–15 – 41
4) Norge 3 – 14 – 26–19 – 28
5) Kina 4 – 14 – 22–22 – 22
6) Japan 4 – 18 – 22–26 – 21
Den svenska tabellraden ser för övrigt ut så här i sin helhet:
Sverige (5 OS) 19 6 3 10 20– 24 21
Närmaste bakom finns Kanada och Frankrike, men båda är på behörigt avstånd.
8) Kanada 2 – 10 – 17–14 – 14
9) Frankrike 1 – 6 – 11–8 – 9
Sju länder har tagit medaljer ser fördelningen ut så här:
1) USA 4–1–0
2) Norge 1–0–1
3) Brasilien 0–2–0
4) Japan 0–1–0
Kina 0–1–0
6) Tyskland 0–0–3
7) Kanada 0–0–1
Sverige har alltså haft det tufft. Som bäst har vi kommit på fjärde plats 2004, men även den turneringen bar länge fiaskostämpel.
Den svensk som haft största olympiska framgångar är Pia Sundhage – som varit med på den vinnande sidan i tre raka OS. Tony Gustavsson har varit med en gång. Vi får väl se om Sundhage sitter på något magiskt framgångsrecept…
Apropå Sundhage har hon varit med i olika roller under de fem OS-turneringarna. I samband med 3–0-segern mot Japan i Kalmar bad jag henne om att berätta om sin minnen av de fem tidigare spelen.
Här är en genomgång av de fem tidigare turneringarna, kryddade med Sundhage minnen:
Atlanta 1996:
Åtta lag deltog. De fördelades på två fyrlagsgrupper, där ettan och tvåan gick till semifinal. Sverige var utslaget redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina med 2–0 och USA med 2–1. En avslutande 3–1-seger mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.
I finalen möttes våra gruppmotståndare USA och Kina. USA vann med 2–1. Norge, som åkte ut mot USA efter förlängning i semifinalen, tog bronset. Brasilien blev fyra. I skytteligan delades segern mellan norskorna Linda Medalen, Ann Kristin Aarønes och Brasiliens Pretinha.
Pia Sundhage om OS 1996:
”Då är jag spelare under Bengt Simonsson. Det är mitt sista år som spelare och jag spelar min sista landskamp när vi vinner mot Danmark. Men vi förlorar både mot USA och Kina – som sedermera spelar final. Det var historiskt eftersom det var det första OS:et, det var mycket som var spännande.”
Sydney 2000:
Det var samma upplägg som i Atlanta, alltså åtta lag fördelade på två grupper. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin, trots att vi fick en bra lottning och slapp de båda VM-finalisterna från 1999 USA och Kina.
Vi lämnade Sydney med bara en poäng och ett gjort mål. De kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien i andra gruppmatchen. I övrigt blev det 2–0-förlust mot Brasilien i första matchen och 1–0-förlust mot Tyskland i sista omgången.
I semifinalerna vann Norge med 1–0 mot Tyskland och USA med 1–0 mot Brasilien. Finalen blev en rysare, där de favorittippade amerikanskorna kvitterade till 2–2 på övertid genom Tiffeny Milbrett. Men i sudden death fick norskorna sista ordet. Elva minuter in i den första förlängningskvarten sköt Dagny Mellgren guldet till Norge. I bronsmatchen vann Tyskland med 2–0 mot Brasilien.
Finalen går att se här. Segermålet kommer efter 1.37,00:
Skytteligan vanns av Kinas superstjärna Sun Wen – hon gjorde fyra mål.
Sundhage om OS 2000:
”Då var jag bevakare åt Marika Domanski Lyfors. Då hade jag precis lagt av att spela fotboll. Det var ett himla åkande, mycket prata fotboll och göra det bästa av det.”
Aten 2004:
En turnering med ett mycket udda upplägg. Tio lag var med. De fördelades på tre grupper, två med tre lag och en med fyra. Åtta av de tio lagen gick till kvartsfinal.
Sverige kom till Grekland som vice världsmästare, och med tunga förväntningar på axlarna. Vi fick en riktig drömlottning där vi ställdes mot svaga lag som Japan och Nigeria i gruppspelet. Trots det var fiaskot nära.
Det började redan i genrepet. Där blev det stortorsk mot Norge – 0–4. Och i Volos åkte vårt lag på tidernas stjärnsmäll i öppningsmatchen – japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu – vann med 1–0. I andra matchen låg vi sedan under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund i 68:e och Malin Moström fem minuter senare) ledde inte bara till seger. De ledde till gruppseger. Alla gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.
I kvartsfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma förlustsiffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.
Finalen vann USA mot Brasilien med 2–1 efter förlängning. Abby Wambach blev matchhjälte när hon nickade in en hörna i 112:e minuten. Se det målet 2.07,30 in i det här klippet:
I skytteligan delade Birgit Prinz och Cristiane segern med fem mål vardera.
Sundhage om OS 2004:
”Jag var bevakare igen, men nu var det för April Heinrichs i USA, och då vet jag att USA går ju alltid så bra, där såg jag finalen, när de spelade mot Brasilien, och att de höll på att tappa matchen. … Jag minns alla dessa samtal från April – hon vill ha information direkt. Det var lite skillnad på hur Marika hanterar information. … Under den turneringen tränade jag Hope Solo dessutom – hon var tredjemålvakten.”
Peking 2008:
Den här gången var antalet lag utökade till tolv. De fördelades på tre fyrlagsgrupper. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna gick vidare till kvartsfinal.
Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Det var första gången Sverige gjorde mål (Lotta Schelin) i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.
I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning. Tyskorna föll sedan med 4–1 mot Brasilien i semifinal. Pia Sundhages USA vann den andra semin mot skrällgänget Japan med 4–2. Tyskland tog bronset efter 2–0-seger mot japanskorna.
Finalen var länge mållös. Men i förläningens sjätte minut drog Carli Lloyd i väg det vänsterskott som ordnade det amerikanska guldmålet. Se det 1,10 in i det här klippet:
I skytteligan var det Cristiane som tog hem spelet. Hon gjorde fem mål.
Sundhage om sitt första OS-guld som amerikansk förbundskapten:
”Största minnet är faktiskt att vi förlorade mot Norge i första matchen. Det var USA:s första förlust under ordinarie tid någonsin i ett OS. Den vändningen, där vi till slut vinner, är något alldeles makalöst. Där fick jag stöd av April Heinrichs som sa att ‘ni kan göra något som inget annat amerikanskt landslag har gjort – ni kan förlora och ändå vinna.’ När USA har förlorat i mästerskap hade det alltid varit i utslagsmatcher. Det körde vi på, och tyckte var häftigt. Och finalen, med Marta som var fantastisk. Hope Solo var ju bara bäst. Och vinst med Carli Lloyds mål i förlängningen.”
London 2012: Turneringen hade samma upplägg som 2008, alltså tolv lag i tre fyrlagsgrupper. Sverige fick en drömstart genom 4–1-seger mot Sydafrika. Där var det 3–0 redan efter drygt 20 minuters spel.
Segern följdes upp av en meriterande 0–0-match mot regerande världsmästarna Japan.
2–2 mot Kanada i sista gruppmatchen innebar att Sverige för första gången vann sin grupp i ett OS. Det var dock klen tröst. Det blev starka Frankrike i kvartsfinalen – och hemresa. Nilla Fischer gav dock Sverige en tidig ledning. Fransyskorna tilläts kvittera i samband med hörna, sedan Hedvig Lindahl gjort ett tveksamt ingripande. Där vände matchen. Frankrike vann med 2–1.
I semifinalen föll sedan Frankrike med 2–1 mot Japan efter att Elise Bussaglia missat straff i matchens slutskede. Den andra semifinalen var en fantastisk match. Där vann USA mot Kanada med 4–3 efter att Alex Morgan nickat in segermålet i förlängningens slutskede. USA vann trots att Kanada hade haft ledningen tre gånger. Det var en match där Christine Sinclair var fullständigt makalöst bra.
I finalen på Wembley vann USA med 2–1 mot ett mycket starkt Japan. Bronset tog Kanada efter 1–0-seger mot Frankrike. Skyttedrottning blev just Kanadas Sinclair med sex mål.
Sundhage om sitt andra OS-guld:
”2012 är det Wembley som är det stora, stora – 83 000 åskådare. Jag tyckte att vi var bättre än Japan 2011 – i VM-finalen, men förlorade. Den här gången tyckte jag att det var tvärtom, att Japan var bättre än vi. Men vi fann ett sätt att vinna. Vi vann med 2–1, ledde med 2–0. Jag kommer så väl ihåg dagarna efter i OS-byn, då går man omkring där och har vunnit guld. Då fick jag se de svenska handbollsherrarna gå till final. … Det är en fantastisk stund att vara i OS-byn när man har presterat färdigt – och man är bäst. Man går omkring som om man är bäst dessutom då. Det är något väldigt speciellt. Man får njuta av guldmedaljen väldigt, väldigt länge.”
På onsdag är det dags att skriva ny historia. Då börjar årets OS-turnering.
Slutligen lite svensk spelarstatistik i OS. Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson och Lotta Schelin.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Sara Thunebro, Caroline Jönsson och Malin Moström.
Och här är den svenska skytteligan inför Rio-OS:
5: Lotta Schelin
3: Nilla Fischer
2: Malin Swedberg
1: Nio olika spelare, bland annat Lisa Dahlkvist och Sofia Jakobsson. Samt ett självmål.
Det är snart bara två dygn till avspark i Brasilien, och det är knappast så att svensk media svämmar över av artiklar om vårt landslag, som numera är på plats i OS-byn.
Förbundet har inte heller kommit igång, utan det är fortsatt dött på deras hemsida. Det jag hittade i går var två TT-artiklar, en med Caroline Seger och en med Linda Sembrant.
Annars har jag alltså inte sett speciellt mycket skrivas efter mötet med Botafogos herrjuniorer i fredags. Här är förresten Botafogos referat från den matchen. Klubben verkar vara stolt över inbjudan, så mycket förstod jag efter att ha kört texten genom Google Translate.
Det om OS för nu. I morgon spelas semifinalerna i Sydostasiatiska mästerskapen. Där ställs Thailand mot Australiens U20-landslag och så spelar Vietnam mot värdnationen Myanmar. Publikintresset är väldigt stort i värdnationen. När Myanmar och Australiens U20 spelade 1–1 i går rapporterades en publiksiffra på över 22 000 personer. Grymt bra.
I går spelades sannolikt årets längsta mästerskapsmatch. Finalen i F19-EM mellan Frankrike och Spanien inleddes 19.00, och var inte slut förrän strax innan 23. Orsaken var ett skyfall i slutet av den första halvleken som gjorde planen ospelbar.
Efter några timmars arbete med att få bort vattnet kom matchen igång, men tyvärr var det mer vattenpolo än fotboll efter paus. Frankrike vann polomatchen med 2–1 och kan därför titulera sig Europamästarinnor i fotboll.
Men det är för vattnet och för Spaniens lagkapten Nahikari Garcia man kommer att komma ihåg finalen. Hon lär i alla fall aldrig glömma den. Det var liksom inte hennes dag i slovaktiska Senec. Först missade hon straff vid 1–0. Här kanske man dock snarare skall skriva att hennes straff räddades av den franska målvakten Mylene Chavas. Garcias värsta miss kom dock på övertid, när hon lyckades skjuta över öppet mål från bara någon meters avstånd.
Det var förstås en sanslös miss. Men spontant tror jag att man får ge planen en stor del av skulden för Garcias bom. Hon kände säkert att hon var tvungen att både lyfta och trycka till bollen rejält, allt för att den inte skulle stanna i någon vattenpöl. Följden blev att hon både lyfte och tryckte till bollen för mycket. Det är lätt att lida med henne.
Sverige har i dag förlorat med 8–0 mot något slags U20-lag från Botafogo. De svenska spelare och ledare som uttalat sig i media eller på sociala medier har varit positiva till matchen. Det får man trots allt se som positivt – även om resultat ger rätt negativa vibbar.
Några av de här positiva orden finns att läsa här, här och här – och lite röster finns här. Det finns till och med en liten text på svenskfotboll.se nu – kors i taket…
Nu kommer säkert någon förbundsrepresentant att höra av sig och meddela att jag har fel i resten av texten – men förbundets hemsida har verkligen varit katastrofalt dålig på att uppmärksamma damernas OS-turnering. Där går det faktiskt inte ens att ana att landslaget har varit samlat i drygt fem dygn.
Den enda text som publicerats den senaste veckan är dagens korta matchtext, och till den finns inte ens riktig matchfakta. Man får bara veta att ”Sundhage luftade bänken rejält”. Informativt.
OS-premiären är bara fem dagar borta – det borde vara dags för förbundet att börja ösa ut material. Det borde vara dags att försöka börja marknadsföra Sveriges bästa fotbollslandslag.
Under OS-fliken på förbundets hemsida finns inte ens några spelarpresentationer. Jag vet att man inte kan jämföra med superproffsen på USA:s förbund. Men det blir ändå lite pinsamt för SvFF när USA är så vansinnigt mycket bättre. Nu kör USA sådana här klipp med alla sina OS-spelare:
Det är ju förstås inte nödvändigt att göra sådana här påkostade inslag. Men genom de här historierna kommer man närmare det amerikanska landslaget, man upplever det som att man lär känna spelarna. Det är tyvärr rätt svårt att lära känna de svenska spelarna via svenskfotboll.se. Faktum är att det närmast är omöjligt. Tråkigt.
Se förresten alla de tecknade klippen med de amerikanska spelarna på den här spellistan:
Apropå spelarpresentationer har Fifa nu lagt upp listorna med samtliga tolv spelartrupper till den olympiska fotbollsturneringen. Länk här.
De har även lagt upp en gedigen statistisk bakgrund till turneringen. Länk här.
Slutligen en liten fin historia om Nya Zeelands Katie Duncan. Hon har rakat av sig hela sitt långa hår för ett välgörande ändamål. Varför kan du se i det här inslaget. I det sevärda inslaget får man även veta att Duncan och hennes bror hittade deras mamma mördad i hemmet när de var små. Läskigt.
OBS. Det här inlägget är uppdaterat med länkar till svenska landslagsspelares sociala medier som startats, eller jag hittat, även efter OS. Klicksiffrorna är dock från slutet av juli 2016.
Det verkar som att Aftonbladet är enda svenska media på plats på landslagets läger i Portobello. Kristoffer Bergström lämnar lite texter därifrån, som den här krönikan. Bladet har även det här fina bildspelet.
Expressen däremot verkar inte på plats. De använder sig dessutom bara av spelarnas egna bilder från sociala medier.
Just landslaget och sociala medier är rätt intressant. För någon vecka sedan reagerade jag över att en mängd svenska landslagsspelare mer eller mindre samtidigt stolt visade upp sina nya OS-skor på sociala medier.
Det är ju ett smart att visa tacksamhet mot sina sponsorer. Sociala medier är även ett bra sätt att kommunicera med sina fans. På det här området håller våra landslagsspelare verkligen en väldigt varierande klass.
Toni Duggan
I samband med att jag såg de där bilderna på alla nya OS-skor såg jag en artikel om att Toni Duggan var första engelska landslagsspelare på damsidan med sexsiffrigt antal följare på twitter (102 000) och på instagram (101 000).
Jag började fundera över hur det såg ut bland de svenska spelarna. Jag var förstås medveten om att de har förhållandevis dåliga siffror, delvis för att svenska är ett litet språk. Men jag ville ändå kolla hur de står sig mot spelare från andra länder – och hur de står sig inbördes.
Direkt kan man konstatera att de amerikanska spelarna inte bara är bäst på planen, de dominerar även på sociala medier. Affischnamnet Alex Morgan har exempelvis 2,8 miljoner gillaklick på sin facebooksida, hon har 2,45 miljoner följare på twitter och 3,7 miljoner följare på instagram.
Hope Solo har just över två miljoner gilla på facebook, drygt en miljon följare på twitter och 700 000 följare på instagram. Carli Lloyd och Megan Rapinoe är inte på Morgans eller Solos nivå, men Lloyd har 670 000 gilla på facebook, 712 000 följare på instagram och 564 000 på twitter. Rapinoe har just över 320 000 gilla på facebook, 400 000 följare på twitter och 500 000 på instagram.
Det finns även spelare i andra landslag som har väldigt bra siffror. Japanska forwarden Yuki Nagasato har exempelvis 194 000 följare på twitter. Den franska ytterbacken Laure Boulleau missar tyvärr OS på grund av skada. Hon tillhör de allra bästa fotbollsspelarna på att sköta sina sociala medier, hon jobbar hårt med sin facebooksida. Det är således ingen slump att den gillas av hela 515 000 personer. Hon har även 204 000 följare på twitter och 188 000 på instagram.
Melanie Leupolz
I Tyskland är Melanie Leupolz en spelare som lägger tid på sin facebooksida – den gillas av 81 000 personer. Hon har även 72 000 följare på instagram, men har ännu inte något konto på twitter.
Av Sverigebaserade spelare har Marta bra siffror. Hon har 190 000 gillaklick på sin facebooksida. Hon har även 230 000 följare på instagram.
Alla de nämnda spelarna har större antal följare än de svenska. Däremot står sig de mest omtyckta svenska spelarna bra i en nordisk jämförelse. Norska stjärnan Ada Hegerberg har 30 000 gillaklick på sin facebooksida, hon finns även på twitter, där hon följs av 13 500. Linköpings och Danmarks affischnamn Pernille Harder har 7 072 gillaklick på sin facebooksida, 5 320 följare på instagram och 1 136 följare på twitter.
När det gäller det svenska OS-laget kan man slå fast är att det inte är många som har egna sidor på facebook. Däremot finns de flesta spelarna på instagram och twitter – det är dock inte många av dem som har internationellt gångbara siffror på antalet följare.
En spelare står sig dock mycket väl i en europeisk jämförelse, Kosovare Asllani. Hon har nästan 60 000 följare på instagram och både drygt 33 000 gillaklick på facebook och följare på twitter – det är bra siffror.
Kosovare Asllani
Även Lotta Schelin, Caroline Seger, Olivia Schough och Nilla Fischer har bra siffror på instagram, Schelin har även väldigt bra på twitter. På facebook är det Sofia Jakobsson som är tvåa bakom Asllani.
Jag tänkte försöka hjälpa spelarna att få ett extra lyft genom det här inlägget. För här är en guide till hur du följer vårt OS-lag på sociala medier:
Lotta Schelin: instagram (18 700 följare) och twitter (31 400 följare). Det finns en facebooksida för Schelin, men jag tror inte att det är hon själv som sköter den. Den har knappt 3 100 gillaklick.
Olivia Schough: instagram (22 800 följare) och twitter (6 150 följare). Har inte någon facebooksida.
Sofia Jakobsson: facebook (24 650 gillaklick), instagram (11 500 följare) och twitter (4 900 följare).
Stina Blackstenius: instagram (3 500 följare) och twitter (680 följare). Har inte någon facebooksida.
Reserver:
Emelie Lundberg: instagram (1 130 följare) och twitter (451 följare). Har inte någon facebooksida.
Amanda Ilestedt
Amanda Ilestedt: instagram (5 540 följare) och twitter (2 411 följare). Har inte någon facebooksida.
Hanne Gråhns: har ett privat instagram (600 följare) och ett twitter-konto hon inte använder aktivt (13 följare). Har inte någon facebooksida.
Pauline Hammarlund: instagram (850 följare) och twitter (300 följare). Har inte någon facebooksida.
Innan jag sätter punkt för genomgången av sociala medier gäller det ju att passa på. Mig och den här bloggen följer man så här: facebook, instagram och twitter.
Slutligen har det varit en intressant träningsmatch inför OS i dag. Nya Zeeland vann med 4–1 mot Sydafrika, ett resultat som det gärna även får bli i svensk favör på onsdag…
Sydafrikas landslag slår faktiskt Sveriges på en punkt med stark koppling till det här inlägget – de har ett eget twitterkonto…
FT score in Rio, New Zealand defeat @Banyana_Banyana 4-1 in an international friendly to prepare for 2016 Olympics @SAFA_net@SasolSA
Jag har satt ihop ett reportage om Pia Sundhage till BT. I samband med det skrev jag ner hennes svar på presskonferensen från Kalmar i torsdags.
Jag tänkte att några av er kanske kan vara intresserade av dem. Det handlar alltså inte om bearbetade citat, utan det är talspråk, hennes ordagranna ordföljd – vilket kan vara lite jobbigt att läsa. Nu är ni varnade…
Det har för övrigt varit väldigt lite artiklar om landslaget de senaste dagarna. På förbundets hemsida kan man exempelvis inte tro att laget samlades för fyra dagar sedan. På svenskfotboll.se finns ju ännu inte en rad från samlingen, där står bara att man är på plats i Brasilien. Förbundet har således inte ens skrivit om att det är extra genrep i morgon. Däremot har det rapporterats om OS-herrarna, som hade senare samling. Tyvärr är man ju inte speciellt förvånad.
Det om det. Nu tillbaka till Kalmar och Sundhages svar på presskonferensen där. Först ombads hon ge sin spontana kommentar om genrepet:
”Ett fantastiskt resultat om man sätter det i ett historiskt perspektiv. VM 1995 vann Sverige på Arosvallen med 3–0 mot Japan. Och så gör vi samma siffror i dag, med en helt annan fotboll förstås. Men Japan spelade ju VM-final förra året, och de facto att vi kan göra tre mål – tre snygga mål, smarta mål är väldigt, väldigt bra. Det som också är bra är att försvarsspelet i vårt 4-3-3, som ibland ser ut som 4-5-1, gör att Japan håller mycket boll, men de skapar inte så många målchanser utifrån bollinnehavet. Spelarna själva har uttryckt att de är trygga i det sättet vi spelar. Och det är klart att nu har vi fått oss en ytterligare självförtroendehöjning. Det här är ett bra avstamp mot Rio.”
Ni har bara ett insläppt mål sedan VM förra året, medan ni gjort ganska många framåt. Vad säger du om det?
”Det är just det, att när spelarna pratar i positiv mening om vårt försvarsspel. Istället för att ställa en ängslig fråga är det nu en sån här kontrollfråga. Det syns på allting vi gör, både på träning och på landskamper, att det är bättre. Så klart att det betyder en hel del när vi skall dra till Rio. När det gäller vårt anfallsspel, om du tänker de första tio minuterna, drar jag till med – 15 minuter kanske. Det går fort, och det är ju en balansgång huruvida det skall gå fort och vi får målchanser till att vi tappar boll, och där har vi fortfarande en del att göra. Men det är många positiva saker, vill påminna om att vi spelar mot Japan, som har spelat 3–3 mot USA till exempel. Och var inte bara siffrorna, utan spelet – det är en väldigt jämn match. Det är finalisterna i VM, och vi slår dem med 3–0. I dag är vi glada.”
Hade du förväntat dig det här?
”Jag förväntar mig inte siffror 3–0, det vore arrogant. Däremot förväntade jag mig den här kämpaandan, det är något som spelarna har byggt upp. Vi blir ibland påminda om ett dåligt spel i VM. Och vi nämner revansch ett antal gånger. Man ser det på träning, när vi spelar tvåmålsspel att det smäller i närkamper. Ta en sådan spelare som Jessica Samuelsson, hon har under träning löpdueller med Sofia Jakobsson – och då smäller det. Jessica hade löpdueller i dag också och hon personifierar litegrand karaktären för det här laget som jag tycker har förändrats från VM med lite revanschkänsla helt enkelt.”
Vad är du mest nöjd med?
”Jag är mest nöjd med att det är så många spelare som spelar bra fotboll. Lotta kommer från bänken och gör mål. Jag tycker att hon, om man jämför med tidigare matcher hon har spelat, att det här var många steg framåt. Fridolina Rolfö till exempel spelar 90 minuter, och det gör hon ju väldigt bra. Kosovare Asllani spelar 45 minuter, och om man tänker det här målet som Rolfö gör, jag tror att Kosse är en av de skickligaste på just den tajming som krävs vid det målet. Hade det kommit en annan spelare där är det inte säkert att det hade blivit mål. Men Kosse har den feelingen i insticket. Ruben spelar både ytterback och mittfält och klarar bra. Jag skulle kunna rabbla upp varje spelare, faktiskt. Men den som jag nog skall lyfta allra mest är Caroline Seger. Hon får anpassa sitt spel både till hur det går i matchen och vilka medspelare hon har, och hon gör det fantastiskt bra. Hon sprider ett lugn kring sig. Jag tycker att hon är en bättre lagkapten i dag än hon var 2013.
Stärkte Asllani sina aktier för att starta matcher?
”Hon kommer att få starta matcher. Om hon startar mot Sydafrika, Brasilien eller Kina, det vet jag inte. Men man får ju en annan dimension i anfallsspelet, utan att förta Elin Rubenssons prestation. Eller Lisa eller Seger. Men det blir så roligt, att med de fyra plus Emilia Appelqvist har vi möjlighet att formera ett mittfält som passar för just den dagen. Det känns väldigt skönt när man tittar på bänken, vilka bra fotbollsspelare vi har. Men Kosovare Asllani spelade bra fotboll i dag.
Hur viktig kan Rolfö bli i OS?
”Hon bryter ju mönstret, om man jämför med våra andra forwards. Hon är oerhört stor och stark. Det är Stina Blackstenius också, men Rolfö är bättre felvänd. Om man skulle göra lite statistik på hur ofta hon vinner närkamper, eller får fatt i bollen. Det ger oss ett lugn i anfallsspelet när vi får en klassisk target. Det var jag väl mest nyfiken på, och det där klarar hon ju i allsvenskan, men klarar hon det mot ett av världens bästa lag? Och det visade hon med all tydlighet att hon gjorde i dag. I dag spelade hon bra fotboll, och lyckades göra det i 90 minuter. Men jag tror inte att hon kommer att orka spela alla matcher. Det ser man även i dag, det krävs så oerhört mycket av våra forwards, och det är en av anledningarna till att vi har ett bättre försvarsspel än tidigare. Det krävs en massa energi i försvarsspelet, och det innebär att då blir man inte riktigt lika fräsch i anfallsspelet.”
Något du inte är nöjd med?
”Jag är nöjd med det mesta, men om man skall peta i smådetaljer finns det ett antal passningar där vi inte vänder spelet. Vi blir utsatta för det ena anfallet efter det andra, vi vinner boll, tappar den och återvinner den igen. Det är lite klassiskt trassligt. Du är trött, då vill jag att man spelar på yta mer än man spelar på spelare. Vi har ett par situationer där vi behåller samma kant och försöker spela på spelare när vi är lite trötta. Det valet, att istället stampa på bollen och vända och ge oss mer tid och yta, det kan vi göra bättre. Samtidigt förstår jag att spelarna är trötta och man hör efteråt hur de svär när de har slagit bort passningen. Men det är ett moment som kanske betyder ganska mycket om man går långt i turneringen också.”
Är Sverige guldfavorit i OS nu?
”Vi är inte så korkade att vi drar sådana växlar på en träningslandskamp. Däremot, det här ger oss ett sånt självförtroende så att när vi nu ser på första matchen mot Sydafrika. Den känslan när man går in i den matchen är annorlunda i förhållande till Nigeria i fjol, för vi har bra resultat bakom oss. Vi har dessutom bra prestation, bra fotboll i ryggsäcken. Så att det känns bättre inför OS.”
Är det stora skillnader på att vara förbundskapten i OS mot VM?
”Ja, det är det. Media, framför allt. Nu har jag varit med USA då, men det är så många andra idrottare som tar uppmärksamhet, så den media vi gjorde var ganska lite faktiskt. Det kommer när man går till semifinal och final. Om det är USA som förväntar sig att man går till semifinal, det vet jag inte. Sedan måste man hålla koll på spelarna i OS-byn, för det ger en massa energi att se andra elitidrottare som skall vinna guld, men det kan också ta en del fokus, och man kan bli trött om man blir för intresserad och tappar sin fotboll. Där behövs det lite påminnelse. Till och med för det amerikanska landslaget.”
Du pratar om att alla kommer att spela. I försvaret, kommer du inte att jobba efter att ha samma backlinje i alla matcher?
”Nej.”
Med det korta och koncisa svaret var presskonferensen över.
Här är även ett klipp med Sundhage från just efter slutsignalen:
Det OS-genrepet jag såg i Kalmar förra veckan var tydligen inget riktigt genrep. I dag står det nämligen klart att Sverige spelar mot Botafogos P16-lag på fredag.
Det blir sannolikt en match som spelas i rätt stor medieskugga. Det blir intressant att se vad och hur mycket vi som befinner oss i Sverige kan få se från det genrepet.
I övrigt händer det inte jättemycket på nyhetsfronten. Via sociala medier kan man se att alla OS-lag verkar ha det jättebra så här en vecka innan avspark.
I morgon spelas en träningsmatch mellan Nya Zeeland och Sydafrika. Där får vi en ny indikation på klassen på sydafrikanska Banyana Banyana.
Utöver den stundande OS-turneringen pågår det två landslagsmästerskap på olika nivå i världen. I Myanmar inleddes AFF Women’s Championship i går, det skulle väl närmast översättas till det sydostasiatiska mästerskapet. Det är ett högst ojämnt mästerskap.
I dag har exempelvis Myanmar vunnit med 17–0 mot Östtimor och i går vann Vietnam med 14–0 mot Singapore. Troliga semifinallag är Australien U20, Vietnam, Thailand och Myanmar. Glädjande är att publiksiffran på Myanmars match var över 10 000 personer. Kul.
I F19-EM är det semifinaler i morgon. Där spelar Frankrike–Schweiz och Spanien–Nederländerna. Båda matcherna sänds i svensk tv. Den första i Eurosport 2 med sändningsstart 15.45 och den andra i Eurosport 1 med start 20.15. Jag tror att avspark är en kvart senare i båda fallen.
Norge åkte ur EM under lite tråkiga omständigheter. Norskorna vann med 1–0 mot Frankrike och föll med 1–0 mot Nederländerna. I den sista omgången mötte man avsågade Slovakien. Den matchen fick brytas på grund av oväder, och när vädret hade blivit bättre var det ingen idé att spela klart. Då hade nämligen Frankrike vunnit med 2–1 mot Nederländerna – ett resultat som gjorde att Norge var utslaget oavsett hur stora siffror de besegrat Slovakien med. Tråkigt.
En blogg om internationell damfotboll 