Jag lämnade just min VM-lottningskommentar till morgondagens BT. Den var skriven på temat mardrömslottning med möjligheter.
För efter att vi i går blivit lurade på vår självskrivna toppseedning i VM-lottningen ritade jag ner en önske- och en mardrömslottning. Mardrömslottningen löd USA (en hårsmån före Tyskland/Frankrike/Japan), Nigeria/Nya Zeeland och Australien. Det blev jackpot – USA, Nigeria och Australien…
Även om Nigeria finns först på plats 35 på världsrankningen är snittrankningen i vår grupp ändå klart lägst. Det är alltså den svåraste gruppen.
Och Nigeria känns inte som något självklar slagpåse, utan man har ett riktigt intressant lag på gång. Minns att de spelade final i U20-VM i somras och att de även spelade U20-VM-final för fyra år sedan.
Jag noterar även att vi åkte ut i gruppspelet 2007, senast vi lottades i samma grupp som USA och Nigeria.
Fast allt är inte elände. För svensk framgång talar att vi trots allt brukar vara väldigt bra på att slå sämre rankade lag i tävlingsmatcher. Och i slutspelsträdet finns möjligheter.
Skulle vi knipa andraplatsen bakom USA ser vägen till semifinal riktigt intressant ut. Först väntar segraren i gruppen med Brasilien, Spanien, Sydkorea och Costa Rica i åttondelsfinal. Som grupptvåa kan man inte hamna på en bättre slutspelsflik.
För segraren i den åttondelen ställs mot segraren av tvåorna i grupperna B och F. I grupp B spelar Tyskland, Norge, Elfenbenskusten och Thailand och i grupp F spelar Frankrike, England, Mexiko och Colombia. En trolig motståndare i kvartsfinalen är alltså Norge eller England – visst låter det helt ok?
Vid en snabbkoll på slutspelsträdet är det upplagt för en finalplats för gruppsegraren i Tysklands grupp. Vägen till semifinal ser i alla fall vidöppen ut.
Riktigt så bra är inte läget för Pia Sundhage:s lag. Men visst kan man ändå kalla det här för en mardrömslottning med möjligheter?
Hela lottningen inklusive slutspelsträdet hittar du för övrigt här.
Tillagt i efterhand: Vid en närmare koll på Fifas slutspelsträd är jag inte längre lika säker på att att det är en bra väg fram för grupptvåan i Sveriges grupp. Trädet verkar vara felgjort och nu ikväll orkar jag inte dubbelkolla vilka uppgifter som stämmer. Men det ser ut som att vinnaren i Japans grupp kan vänta i kvartsfinal istället för det jag skrivit ovan.
Nilla Fischer är en av de 13 kandidaterna till att vinna Jerringpriset 2014. I den juryn stod sig alltså hennes meriter starkare än Lotta Schelin:s. Vad jag tycker om det vet ni ju redan…
Eftersom jag på sistone ifrågasatt Schelin flera gånger går det nog att tro att jag har något emot Schelin. Därför vill jag informera nytillkomna bloggläsare om att jag känner stor beundran för Schelin. Hon är en fantastisk representant för svensk damfotboll, inte minst eftersom hon är en person som alltid sprider en positiv energi runt sig.
Jag tycker absolut att Lotta Schelin är förtjänt av sin plats på listan över de 20 mest omskrivna svenska idrottspersonligheterna. Hon är dessutom en av våra bästa fotbollsspelare.
Schelin finns ju också med i dagens startelva mot Kanada. Återigen är det avspark i Los Angeles kring 23.30, och återigen är det en match vi som inte är på plats på arenan inte kan se. Tråkigt. Inte minst eftersom Pia Sundhage mönstrar många nya ansikten i startelvan. Den ser ut så här:
Malin Reuterwall (debut) – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Mia Carlsson – Caroline Seger – Olivia Schough, Lisa Dahlkvist, Marija Banusic – Emma Lundh och Schelin.
Det blir åtta nya spelare jämfört med i måndags. Tanken var att Emma Berglund skulle ha spelat på Ilestedts bekostnad, men magsjuka sätter stopp för den 26-åriga mittbacken som är på väg bort från Umeå IK.
Eftersom jag lobbat för test av nya spelare är jag glad att flera nya ansikten får chansen. Dock hade jag hellre sett att man testat ett par åt gången. Att byta åtta spelare från match till match brukar inte vara något framgångsrecept. Det är få lag som klarar att hålla kvaliteten när man ändrar så mycket. Å andra sidan verkar det svenska spelet ha varit så dåligt senast att det kanske inte kan bli mycket sämre…
I dag har jag för första gången sett att Sundhage ifrågasätts. Det är på twitter som flera insatta i svensk damfotboll börjar tveka på om vår förbundskapten verkligen är rätt person på rätt plats.
Jag har ju också haft synpunkter på hur hon sköter sitt jobb, framför allt på hur hon tagit sig an föryngringsprocessen. Det innebär dock inte att jag vill byta förbundskapten. Jag kommer självklart att ha synpunkter på laguttagningarna framöver också, men jag tycker att Sundhage skall få sin chans fullt ut att bygga lag över VM.
Precis som Schelin är ju Sundhage en fantastisk ambassadör för damfotbollen och jag hoppas verkligen att hon vet vad hon håller på med och att hon kan få landslaget att lyfta i Kanada nästa sommar.
Det vore förresten inte helt fel om hon kunde få ett par positiva svar redan de närmaste timmarna…
Det är som sagt inte lätt att här hemifrån få någon bra helhetsbild av nattens möte i Kanada. Men de klipp man sett gör ju inte direkt att man känner sig positiv. Känslan är att Sveriges bästa målchans är med på det här klippet från SVT.
Det bästa klippet jag har sett såtillvida att det visar flest sekvenser kommer från Canada Soccer. Det ser du här:
På SVT-klippet säger Pia Sundhage att hon tycker att det är orutinerat att ge bort ett mål så nära halvtidsvilan. Man undrar vem av våra världsstjärnor Lotta Schelin och Nilla Fischer förbundskaptenen hugger mot. Kanske båda?
För visst lämnar Fischer ett hål i backlinjen när hon kliver fram med bollen som hon gör. Personligen tycker jag om att mittbackar går med i offensiven som Fischer gör i aktuellt fall, även om det innebär att det är hål i backlinjen när Schelin ger bort bollen. För mig är det där Lotta Schelins mål. Så lätt får man inte tappa bollen när det egna laget är på väg framåt. Tur att det händer i en vänskapsmatch och inte i ett mästerskap.
Tillbaka till Fischer. Hon ligger ju för övrigt även bakom det enda som kan anses vara nära att kallas en svensk målchans, alltså när debutanten Marija Banusic får se sitt skott täckas.
Just Fischer och Sofia Jakobsson lämnar nu den svenska truppen. Det innebär att vi får se ett nytt mittbacks- och ett nytt forwardspar i den andra matchen.
Slutligen noteras att Norge och Nya Zeeland spelade 1–1 i en landskamp i dag. Amber Hearn och Isabell Herlovsen gjorde målen i nämnd ordning.
Alldeles strax spelar Sverige träningsmatch i Kanada. Det är ytterligare en av de många bortamatcher som inte går att se om man inte är på plats på arenan. Man kan nog dock höra den, för Radiosporten har utlovat rapportering.
Den svenska startelvan ser ut så här: Carola Söberg – Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Therese Sjögran, Hanna Folkesson, Malin Diaz – Sofia Jakobsson och Lotta Schelin.
Mest intressant är ju backlinjen – den rejält ålderstigna backlinjen. Visst har skador gjort att varken Elin Rubensson eller Jessica Samuelsson är aktuella, men man reagerar ändå över lagets ålderstruktur. Här är de elva startspelarnas ålder: 32 – 27, 33 (blir 34 nästa vecka), 30, 35 – 29 – 37, 26, 20 – 24 och 30. Hela lagets snitt är 29,5 år. Väljer man bara ut målvakt och backlinje blir snittet 31,4 år.
Jag ser inte föryngring som ett självändamål, men känner ändå att man måste våga prova nya spelare. Om det är i några matcher innan VM man skall testa nya spelare är det i matcher som de här två mot Kanada.
Charlotte Rohlin
Mest intressant är ändå kampen om vem som skall bli partner till Nilla Fischer i mittförsvaret. Man trodde nog kanske att Rohlin var på väg bort från Sundhages lag. Men i kväll får hon chansen igen. Det skapar ytterligare frågetecken om hur den inbördes statusen är mellan Rohlin, Linda Sembrant och Emma Berglund hos förbundskapten Pia Sundhage.
Motståndarna Kanada är ett fysiskt och svårspelat lag som sällan förlorar med stora siffror. Dock känner jag att de har varit klart sämre i år än de var för två år sedan då de tog brons i OS och dessutom var snubblande nära att slå ut USA i semifinalen.
Ett stort skäl till försämringen är att storstjärnan Christine Sinclair haft ett tungt år. 2012 såg jag henne som världens bästa spelare. I år har hon däremot sett trög ut.
Jag lär inte kunna analysera Kanadamatcherna speciellt ingående. Däremot har jag kollat vår senaste match noga, alltså 2–1-förlusten mot Tyskland i Örebro. Något blogginlägg om mina iakttagelser har jag dock inte fått till. Det är således hög tid nu.
Therese Sjögran
Det var ju den där matchen där Therese Sjögran nådde fantastiska 200 landskamper och Lotta Schelin hyllades som tidernas svenska landslagsmålskytt efter att hon gjort sitt mål nummer 73. Matchens mål ser du här:
Matchen var konstig. Delar man in den i fyra delar spelade Sverige väldigt bra och hade tryck på tyskorna under den första fjärdedelen – alltså de första 22,5 minuterna. Så långt var Tyskland dåligt. Tyskorna såg pressade ut och hade bara korta anfall.
Trots det vann tyskorna klart antalet heta målchanser under den perioden, 0–3.
Den första halvlekens andra hälft fick Tyskland mer boll och längre anfall. Sverige föll tillbaka och spelade ett kompakt försvarsspel. Så slutade min räkning över heta målchanser 1–1. Totalt sett gick alltså den första halvleken till Sverige sett till spelet. I målchanser vann Tyskland med 4–1.
Den tredje 22-minutersperioden var jämn på alla sätt, bland annat genom 0–0 i målchanser. Den sista fjärdedelen var den enda där Sverige vann min statistik över heta målchanser, siffrorna blev 3–2. Dock gjorde tyskorna då mål på båda sina…
Mycket var alltså ologiskt. Logiskt dock att det lag som vann målchanserna med 6–4 också vann matchen med 2–1.
Lotta Schelin
Efter att jag kollat igenom matchen började jag fundera över vad vår storstjärna Lotta Schelin hade uträttat mer än ett mål. Jag kunde inte komma på en enda grej. Jag funderade på vad det berodde på och valde att snabbspola mig genom matchen igen och bara följa Schelin.
Som bekant är hon en utpräglad målskytt. Hon är snabb, stark och teknisk. Jag skulle säga att hon är en av världens allra bästa spelare när hon kommer rättvänd med boll.
Jag skall också direkt här säga att min uppfattning är att en forward som gör mål alltid skall ha ett godkänt betyg, oavsett vad hon/han uträttat i övrigt. Jag ger alltså Lotta Schelin godkänt för Tysklandsmatchen.
Men hennes rörelsemönster var väldigt långt ifrån godkänt. Vet man som Schelin att man är som bäst när man kommer rättvänd med bollen borde man hela tiden sträva efter att få göra just det – komma rättvänd med bollen.
Sverige var alltså spelmässigt bra i den första halvleken mot tyskorna. Dock skapade vi bara en målchans. En orsak kan ha varit att Schelin bara var rättvänd med bollen en enda gång under de första 45 minuterna. Och då var hon stillastående med flera motståndare runt sig.
Det som förvånade mig mest var hur förutsägbart vårt anfallsess rörde sig. Oftast hade hon en utgångsposition i mitten där båda de tyska mittbackarna utan problem kunde se och kontrollera henne. När vi fick kontringslägen tog Schelin fart i riktning mot hörnflaggorna, bort från målet. När vi spelade mot ett uppställt tyskt försvar kom Schelin ner och mötte bollföraren. Efter att hon spelat tillbaka blev hon ofta kvar i samma yta, vilket innebar att hon dels var felvänd, dels i vägen för sina medspelare.
I den andra halvleken hade Schelin bollen rättvänd fyra gånger. En av dem fick hon turligt bollen efter en tysk miss. Bara en gång vände hon upp själv.
En gång blev det mål. När jag kollade in Schelins första halvlek var det lätt att fråga sig om hon har någon som helst speluppfattning. Men vid målet visade hon storhet – och speluppfattning. För det syns på klippet ovan hur tidigt hon läser att det kan bli en andra tysk bakåtpassning. Och avslutningen är ju mästerlig.
Fridolina Rolfö
Lotta Schelin hade alltså bollen rättvänd fem gånger i matchen. I minut 85 byttes Fridolina Rolfö in. Under sina minuter på planen lyckades Linköpingsspelaren röra sig så att hon kom rättvänd med bollen fem gånger.
Min slutsats är att Lotta Schelin med ett bättre rörelsemönster skulle kunna vara världens bästa spelare. Nu är hon ”bara” en av världens bästa målskyttar – vilket ju trots allt ändå är rätt ok…
En tanke som jag inte kan låta bli att dela med mig av väcktes när jag läste att Anja Gatu på Sydsvenskan uppgav att Diamantbollens jury hade valt Schelin i år delvis på grund av att Nilla Fischer saknar den höga jämnheten. Det är ett intressant resonemang.
En back måste ju nämligen ha en extrem jämnhet. Den måste hela tiden röra sig rätt, för ett misstag kan göra den till syndabock. En forward behöver däremot inte alls vara jämn. Den kan ju göra hur många misstag som helst, bara den gör en eller två riktigt bra grejer som leder till mål. Världen är allt bra orättvis ibland.
Med det sagt hoppas jag att både Schelin och Fischer visar hög jämnhet i den match som börjar nu.
Om ett par timmar drar tv-sändningen från Fotbollsgalan igång (20.00 på Tv4).
Det är en gala som på många sätt är helt oviktig. Det avgörande för vilka som är bäst i fotboll är ju vilka som vinner titlarna på planen, inte vilka en utvald jury tycker har varit bäst.
För damfotbollen har dock Fotbollsgalan blivit en av de allra viktigaste händelserna varje år. Det är ju vid den här galan som jämställdhetsfrågan inom fotbollen får som störst fokus. Vem har exempelvis glömt Tina Lovesan (som då hette Nordlund) och hennes insats vid galan 2000? Hon är väl förresten den enda spelaren som är mer förknippad med galan än med sina fotbollsframgångar?
Även fjolårets gala satte fokus på jämställdhetsfrågan. Bilgate och dess efterföljare Zlatangate blev ju en av fjolårets mer omtalade saker i Idrottssverige.
Årets gala har föregåtts av nya jämställdhetsfrågor. Det är galans placering i tid som stått i fokus. Medan datumet är perfekt för herrlandslaget, som har samling inför landskamper, ligger galan dåligt, bara några dagar innan avgörande Champions Leaguematcher för damerna.
Det gör att varken Lotta Schelin, Caroline Seger eller Kosovare Asllani kommer att vara på plats i kväll. Ett tag diskuterade även svenska mästarinnorna Rosengård att stå över.
Jag förstår självklart att Champions League-lagen tycker att galan ligger dumt. Men som jag ser det är alternativen för damfotbollen att antingen kämpa för en ändring av damfotbollskalendern eller att bita i det sura äpplet. Ändringen i kalendern skulle vara att precis som herrfotbollen flytta ett landskampsfönster till mitten av november.
För på många sätt ligger ju trots allt fotbollsgalan perfekt som den ligger, bara dagar efter avslutad säsong. Och det är ju som sagt för damfotbollen som galan egentligen betyder mest.
Att bojkotta galan, eller att skapa en egen som jag såg någon föreslå vore förödande. För utöver datumet är ju upplägget perfekt. Zlatan Ibrahimovic gör jobbet som dragplåster och hjälper till att ge damerna rejält med tid i rampljuset på bästa sändningstid. Däremot skulle en egen damfotbollsgala antagligen få hållas i ganska rejäl medieskugga.
Så till den oviktiga delen, själva priserna. Här är mina vinnare i kväll:
Stephanie Labbé
Årets målvakt: Stephanie Labbé, Kif Örebro. Släppte in minst mål av alla i damallsvenskan och höll nollan flest gånger. En av de viktigaste orsakerna till att Örebro spelar i WCL nästa år.
Det stora utmanaren är Hedvig Lindahl, som vann damallsvenskans målvaktsliga mycket knappt framför Labbé. Däremot är Hilda Carlén bara utfyllnad, nomineringen av henne känns faktiskt väldigt konstig. På vilka grunder är hon med här?
Nilla Fischer
Årets back: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Dagens mest självskrivna vinnare, även om jag personligen tycker att hon var ännu mer överlägsen ifjol. Men med en tysk dubbel på meritlistan är Fischer självskriven vinnare. Linda Sembrant och Lina Nilsson har gjort bra säsonger, men är ändå inte nära att vinna.
Caroline Seger
Årets mittfältare: Caroline Seger, Paris Saint-Germain. Det här är den i särklass tuffaste kategorien, och alla tre kandidaterna är värdiga vinnare. Jag är ju en stor beundrare av Ramona Bachmann, och jag gillar att en lagspelare som Mariann Gajhede Knudsen finns med som kandidat. Min motivering till valet av Seger är att jag tycker att hon vuxit in i rollen som defensiv mittfältare i landslaget på ett bra sätt. Sedan är det förstås ingen nackdel att hon var med och tog Tyresö till Champions Leaguefinal.
Anja Mittag
Årets forward: Anja Mittag, FC Rosengård. Har en fantastisk damallsvensk säsong bakom sig och är ordinarie i det tyska anfallet. Känns faktiskt som en självskriven vinnare även om Lotta Schelin som vanligt gjort mål i nästan varenda match hon spelat. Tredje kandidaten Manon Melis är just bara trea i den här kategorien. Även om det inte är så bara i det här sammanhanget.
Malin Diaz
Årets genombrott: Malin Diaz, Eskilstuna United. Det här är ett pris som känns väldigt konstigt. Årets kandidater är alla etablerade damallsvenska spelare. Diaz gjorde sin femte säsong i högsta serien, de andra kandidaterna Fridolina Rolfö och Magdalena Ericsson gjorde sina fjärde. Rolfö gjorde för övrigt nio mål i damallsvenskan redan 2011 för Jitex. I år gjorde hon ”bara” åtta för Linköping. Som jag ser det har varken Rolfö eller Ericsson stått för något genombrott i år. Däremot har Diaz först tagit plats i Tyresö och sedan börjat nosa på en startplats i landslaget. Därmed borde hon alltså få fotbollsgalans mest krystade pris.
Årets tränare: Rickard Nilsson, Kif Örebro. Känns också som en självklar pristagare. Nilssons förvandling av Kif från nedflyttningshotat konkursbo till ett Champions Leaguelag med fantastisk försvarsorganisation är naturligtvis värd att hyllas. Även Viktor Eriksson och Martin Sjögren är duktiga lagbyggare, men i år tar Nilsson priset.
Nilla Fischer
Diamantbollen: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Min röst har fallit på Fischer även 2012 och 2013. Blir det tredje gången gillt? Som vanligt är det Lotta Schelin som är motkandidaten. Men även om Schelin gjort massor av mål även i år så har hennes säsong inte varit lika guldglänsande som de tre senaste. Framför allt bör det vara Fischers Champions League-titel som fäller avgörandet. De två senaste åren har jag gått mot strömmen med mina tips. I år är däremot Fischer storfavorit hos spelbolagen.
Om några timmar vet vi hur det gått.
Innan jag sätter punkt om galan tycker jag dock att det är värt att fundera lite kring de juryer som tar ut vinnarna. Den består av fyra förbundskaptener (Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling och Anneli Andersén), fyra experter som samtliga är före detta landslagsspelare (Anette Börjesson, Hanna Marklund, Frida Östberg och Malin Swedberg) samt en representant för EDF (Karolina Westberg). Spontant känns det som att risken för jäv är uppenbar med en sådan jury. Förbundskaptenerna ser ju garanterat hellre en svensk vinnare än en utländsk.
Allra sist tycker jag illa om att sprida felaktigheter och jag skäms varje gång jag blandar ihop fakta. I senaste inlägget var jag helt ute och reste i frågan om varför Katrin Schmidt lämnar Rosengård för Hammarby. Det beror på studier och inte det jag först skrev.
Rätt skall vara rätt. Samtidigt vill jag passa på att tacka er uppmärksamma läsare som snabbt ser till att korrigera mina eventuella tavlor. Ni är värdefulla.
I morgon är det återigen tyskt toppmöte. 18.00 kan man se Wolfsburg ta emot Bayern München på svenska Eurosport och på DFB-tv. Det är förstås en riktigt spännande match.
I väntan på den, och på torsdagens damallsvenska toppmöte mellan Göteborg och Rosengård tänkte jag bjuda på mina bilder från den senaste landslagssamlingen. Alltså både från mötet med Bosnien-Hercegovina och från mötet med Skottland.
Här är de som bildspel, håll till godo:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och här är de en och en:
Svensk målglädje
Sverige klart för VM 2015
Klara för VM
Skönt budskap
Pia Sundhage
Lycklig Lindahl
Firar VM-platsen
Sverige firar
Anna Signeul och Joanne Love
Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Frankie Fantom-Brown
Kim Little
Ifeoma Dieke
Frankie Fantom-Brown
Caroline Seger jagar Kim Little
Hayley Lauder
Caroline Seger och Kim Little
Jennifer Beattie
Caroline Seger
Sofia Jakobsson jagar Kim Little
Rachel Corsie
Elin Rubensson
Lotta Schelin
Pia Sundhage
Teodora Albon
Gemma Fay
Hanna Folkesson
Nilla Fischer
Sofia Jakobsson
Skottland
Rachel Corsie
Nicola Docherty
Megan Sneddon
Eilish McSorley
Emma Mitchell
Nicola Docherty
Anna Signeul
Anna Signeul och Kim Little
Joanne Love
Caroline Weir
Kim Little
Ann-Helén Grahm
Jessica Samuelsson
Malin Diaz
Amna Lihovic
Marija Banusic klackar
Jubel över 2-0
Hanna Folkesson
Olivia Schough
Sveriges bänk
Svensk hörna
Linda Sembrant
Sara Thunebro
Kosovare Asllani
Olivia Schough
Eldina Ahmic
Kosovare Asllani
Lidija Kulis
Nikolina Dijakovic
BH Fanaticos
See my pictures of Scotland WNT from the WWC qualifier agains Sweden on Gamla Ullevi in Gothenburg in september 2014. Sweden won the game with 2–0.
Sedan ett drygt dygn tillbaka är Sverige VM-klart. Jag var säker på gruppseger redan vid lottningen, och har känt mig rätt trygg hela vägen. Fast 100-procentigt säker kan man ju inte vara förrän allt är klart.
I går kände jag mig dock nästan helt säker på seger från den sekund jag insåg att jag missat att Lisa Evans var skadad, och har varit det rätt länge. Det var en pinsam miss, men man kan inte hamna rätt jämt…
Skotskorna var bra en stund i början av andra halvlek, och hade bland annat två bollar som Caroline Seger räddade på mållinjen och en nick som Hedvig Lindahl gjorde en kvalificerad räddning på.
Framför allt var Kim Little precis så bra som jag förväntat mig. Vilken underbar lirare hon är. Hon är dessutom en lirare som inte drar sig för att lägga ner ett defensivt jättejobb. Fast inte ens Little kan spela ensam, och det var tydligt att hon led av avsaknaden av en snabb djupledslöpare a la Evans.
Sverige gjorde en stabil insats. Therese Sjögran blev inte bara målskytt, hon visade att hon håller ännu på högsta nivå – och att hon fortfarande är väldigt viktig för det här laget. Och Lotta Schelin fortsätter att göra mål. Trots att hon kanske inte hade någon av sina bästa dagar spelmässigt sett var hon ytterst nära att bli tremålsskytt. Det är en styrka – och en huvudförklaring till att Schelin tillsammans med Hanna Ljungberg toppar listan över Sveriges mesta landslagsmålskyttar någonsin.
Efter matchen pratade jag med Schelin och Seger om huruvida de tycker att landslaget är bättre nu än de var i fjolårets EM. Svaren var väl inte entydiga. Men båda var i alla fall inne på att laget mår bra av att lära sig att ha ett större bollinnehav. Och skulle det behövas att åter plocka fram den ultrasnabba djupledsfotboll som man spelade i fjol så är den inte bortglömd. Tvärtom kan en mix av ett lite långsammare, passningsorienterat anfallsspel och ultrasnabb djupledsfotboll framöver göra laget riktigt vasst.
Även Pia Sundhage konstaterade att lagbygget långt ifrån är klart. Hon tog också upp dilemmat med huruvida hon skall släppa fram några yngre spelare, eller koncentrera sig på att spela ihop det befintliga laget. De unga spelarna som hon nämnde vid namn var Emma Lundh, Marija Banusic och Fridolina Rolfö.
Klart verkar vara att landslagsledningen tänker försöka spela så många matcher som möjligt innan VM, och att man skall söka olika typer av motstånd. Inga matcher är 100-procentigt klara, men det mesta talar för en Tysklandsmatch i Örebro i oktober och en USA-resa i november där Kanada och Nya Zeeland är tänkta att stå för motståndet.
VM lottas i Ottawa den 6 december. Med Sverige är nu hälften av de 24 deltagande lagen klara. Nämligen:
Värdnation: Kanada
Asien: Japan, Sydkorea, Australien, Kina och Thailand.
Europa: England, Frankrike, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Tyskland.
En europeisk plats återstår att besätta. Det är Italien, Holland, Skottland och Ukraina som i playoff gör upp om den via semifinaler och final. Playoffspelet lottas på tisdag, och Italien och Holland är seedade. Anna Signeul valde igår att in peka ut någon drömlottning. Hon konstaterade istället att:
”Jag räknar med att vi måste slå både Holland och Italien om vi skall ta oss till VM, för jag tror att de båda slår Ukraina.”
Det är ett högst rimligt antagande. Med Lisa Evans i laget är skotskorna absolut inte chanslösa i playoffspelet. Men utan Evans får nog Signeuls lag det svårt. Fast enligt den svenska, skotska förbundskaptenen är det möjligt att Evans gör comeback för Potsdam i toppmötet mot Frankfurt redan i helgen. Lovande för Skottland.
Ett kvalspel pågår just nu. Det är det sydamerikanska, där det är just de tre favoritnationerna Brasilien, Colombia och Chile som är obesegrade efter att lagen spelat två, tre eller fyra matcher. I natt avgörs för övrigt mötet Brasilien–Chile.
Innan jag lämnar VM-kvalet för nu tänkte jag göra en tillbakablick till min stora guide till kvalet. Jag tippade följande sju gruppsegrare:
* Tyskland
* Italien
* Danmark
* Sverige
* Norge
* England
* Frankrike
Och följande fyra playoff-lag:
* Ryssland
* Island
* Skottland
* Österrike
Övriga grupptvåor: Spanien, Holland och Ukraina.
Facit blev alltså att jag hade med 13 av de 14 lag som slutade topp två i de sju grupperna. Jag tippade helt rätt på fem gruppsegrare och sex grupptvåor.
Mina fel var att jag kastade om Italien och Spanien samt att jag helt missade Schweiz.
Just Ramona Bachmann, Lia Wälti, Lara Dickenmann, Ana Maria Crnogorcevic och de andra schweiziskorna är kvalets stora skrällag – även om jag skrev så här om dem:
”Det finns alltså kvalitet i truppen. Och får bara förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg ihop laget kan Schweiz till och med vinna gruppen. Fast jag vågar inte tro på det.”
På samma sätt är Danmark kvalets stora besvikelse. Förlusten mot Israel igår var på ett sätt betydelselös, men satte ändå slutpunkten för ett danskt fiaskokval. I fjol var danskorna snubblande nära EM-final. I år var de aldrig nära en VM-plats. Visst var det jobbigt för laget att Katrine S Pedersen slutade efter EM, och att Pernille Harder missade delar av kvalet på grund av skada. Men det hindrar inte att Danmarks lag lämnar VM-kvalet med fiaskostämpel.
* Slutligen en notering om att Asian Games pågår i Incheon, Sydkorea. Elva lag deltar i fotbollsturneringen, bland annat Nordkorea och alla asiatiska VM-deltagare utom Australien. Jag hade på matchen Japan–Jordanien medan jag jobbade, och fick se ett riktigt målkalas. Det blev 12–0, men var 10–0 redan innan 60 minuter hade spelats. Japan spelar med ett riktigt starkt och intressant lag i turneringen.
I morgon skall och kommer Sverige kvala in till VM. Förbundet har i kväll meddelat att 8600 biljetter är sålda och bokade. Kul. Det finns med andra ord förutsättningar att bli en riktig fest i Göteborg.
Jag är alltså övertygad om att vi kommer att klara kvalet. Det innebär inte att jag underskattar Skottland. Det är ett bra lag vi möter, fast lite ojämnt. Topparna är höga i form av Kim Little och Lisa Evans. Little är en av världens allra hetaste spelare och blev nyligen utnämnd till bästa spelaren i den amerikanska proffsligan NWSL – där hon också vann skytteligan.
Little är en spelartyp som saknas i det svenska laget. En offensiv speluppläggare och poängspelare. Hade hon varit svensk hade vi haft ett lag som på allvar utmanat om VM-guldet. Nu utmanar vi i första hand om medaljer.
Dock skall det direkt konstateras att Little oftast får spela en mer defensiv roll i det skotska landslaget än hon gjort i Seattle i NWSL. Hennes uppgift i morgon blir i första hand att vinna bollar på mitten och sedan försöka förse smarta djupledslöparen Evans med rätt bollar.
För svensk del gäller det att i första hand stoppa just Little och Evans. Det är de som ser till att bollarna hamnar i straffområdet. Och väl där är Vittsjös Jane Ross ett livsfarligt vapen.
När det gäller det svenska laget upplever jag att vi är sämre i år än ifjol. Pia Sundhage har trampat vatten ett tag med sitt lagbygge. Men laget har ändå hela tiden gjort vad som behövts. Och att vi skulle släppa in tre mål på hemmaplan i morgon – det känns inte troligt.
För det är ju så att Sverige går till VM vid seger eller oavgjort. Dessutom går vi till VM vid uddamålsförlust eller förlust med 2–0. Skotskorna måste alltså göra minst tre mål på Gamla Ullevi i morgon.
De måste alltså förr eller senare kliva upp och chansa. Det låter som ett drömscenario för Lotta Schelin.
Det är för övrigt bara Sverige eller Skottland som kommer att säkra sin VM-biljett i morgon. Förloraren får kvala vidare i ett playoff där även Italien säkrat sin plats.
Sverige–Skottland är alltså morgondagens stora match i Europa. I övrigt är det kampen om de två sista playoffplatserna som är mest intressant.
Så här är läget i Europas kval, grupp för grupp, dessutom är alla ”levande” matcher medskrivna:
Grupp 1:
Tyskland klart för VM.
Här möts Slovenien och Slovakien i en match som avgör vilket lag som blir sist i gruppen. Ryssland är klar grupptvåa, och har sex poäng och fyra plusmål mot båda de potentiella jumbolagen. Men ryskorna har dålig målskillnad och behöver ösa in mål i Kroatien för att kunna ta en playoffplats på egen hand. Troligt är att man tvingas hoppas på fransk seger mot Finland och kryss mellan Ukraina och Wales. I morgon: Kroatien–Ryssland
Grupp 2:
Spanien klart för VM.
Italien klar grupptvåa, och har säkrat sin playoffplats. Italienskorna är klara eftersom de bara har kvar att möta redan klara gruppjumbon Makedonien. När de sju grupptvåorna jämförs kommer resultaten mot respektive gruppjumbo att räknas bort. En italiensk förlust i morgon kommer således inte att påverka. Och i de matcher som räknas in i jämförelsen har Italien tagit 19 poäng. Det räcker gott och väl för fortsatt kvalspel.
Grupp 3:
Schweiz klart för VM.
Danmark är klar grupptvåa. Men det krävs ett mirakel för att de skall kunna kvala in. I morgon: Danmark–Israel
Grupp 4:
Sverige och Skottland möts alltså i en avgörande gruppfinal. Vinnaren till VM, förloraren spelar playoff. I morgon 18.00: Sverige–Skottland. Tv-sänd på Tv12.
Grupp 5:
Norge klart för VM.
Holland klar grupptvåa, och i princip klart för playoff eftersom man har så bra målskillnad. Det är inte klart vilket lag som blir sist och räknas bort, men Holland har tagit sex poäng och gjort 13 plusmål vardera på kandidaterna Albanien och Grekland. I morgon: Norge–Holland
Grupp 6:
England klart för VM.
Här gör Ukraina och Wales upp i en helt avgörande match om andraplatsen. Första mötet mellan nationerna slutade 1–1, så segraren tar andraplatsen och har en bra chans att få spela playoff. I morgon: Ukraina–Wales
Grupp 7:
Frankrike klart för VM.
Österrike eller Finland tar andraplatsen. Bara ett mirakel kan ta Österrike till playoff. För finskorna gäller att man minst måste ta poäng i Frankrike för att få spela playoff. Troligen krävs det till och med seger. Blir tufft. I morgon: Österrike–Kazakstan och Frankrike–Finland
Så här ser tabellen ut i kampen om de två sista playoffplatserna. Fördel Holland och Ukraina/Wales alltså:
Holland +22 16
Finland +8 15
Ukraina +14 13
Wales +3 13
Ryssland –5 13
Danmark +7 12
Österrike +4 12
Idag gratulerar vi Norge, Tyskland, Spanien och Frankrike som kvalat in till nästa års VM-slutspel. I och med att Schweiz och England tidigare säkrat sina gruppsegrar är nu sex av åtta europeiska representanter klara.
På onsdag delas den sjunde platsen ut till Sverige eller Skottland. Jag skriver Sverige eller Skottland även om jag känner mig rätt säker på att vi kommer att ta platsen. Efter 3–1-segern borta mot Skottland har vi råd att ta en uddamålsförlust. Vi har även råd att få stryk med 2–0. Övriga resultat tar skotskorna till Kanada.
Det lag av Sverige och Skottland som missar VM på onsdag får en ny chans via playoff. Det är numera helt klart. Övriga tre playoffplatser kommer att tas av några av följande nationer: Ryssland, Italien, Holland samt Ukraina/Wales.
Även Danmark, Finland och Österrike har fortfarande chansen att nå playoff. Fast den är numera så liten att den är nere på promillenivå.
Holland var illa ute idag mot Portugal. Men fenomenet Vivianne Miedema fortätter att leverera när det behövs som mest. 18-åringen gav Holland ledningen tre gånger i 3–2-segern, och spelade samtidigt bort Danmark från en reell VM-chans. Miedema står nu på 13 mål i VM-kvalet, en notering som räcker till delad ledning i skytteligan.
Även Vittsjös skotska forward Jane Ross gjorde tre mål idag, och har totalt gjort 13. Den tredje spelaren i täten av VM-kvalets skytteliga är franska stjärnan Gaetane Thiney.
På femte plats i skytteligan på elva mål återfinns Lotta Schelin. Jag var på plats på Gamla Ullevi idag och såg henne göra de två senaste. Schelin är ett fenomen. Man kan tycka att hon periodvis rör sig konstigt, för att inte säga helt fel. Men när slutsignalen ljuder i landskamperna har hon nästan alltid noterats för ett eller flera mål. Starkt.
I övrigt finns det inte så mycket att säga om 3–0-segern mot Bosnien-Hercegovina. I varje fall inte fotbollsmässigt. Däremot blev jag seriöst lycklig av att se vilket publikstöd bosniskorna hade i Göteborg.
Den största lyckan kom efter matchen. Jag stod kvar på läktaren några minuter efter slutsignalen. Efter att Sveriges lag hade sprungit sitt ärevarv stod hela den bosniska klacken, och det bosniska laget, och sjöng sånger. Ett underbart engagemang. Precis ett sådant engagemang som damfotbollen behöver.
För visst är det väldigt trist att se Sverige slå exempelvis Nordirland med 3–0 inför 4000 tysta åskådare?
Jag skrev nyss att det inte fanns så mycket fotbollsmässigt att säga om dagens match. Vad jag menar är att de frågor jag hade med mig till Göteborg förblev obesvarade. Jag har varit väldigt frågande till hur Pia Sundhage valt att bygga sitt lag den senaste tiden. Den skeptiska inställningen kvarstår.
Bosniens målvakt bjöd på två väldigt billiga mål i den första halvleken. Lina Nilsson:s i femte minuten gjorde att matchen i princip var avgjord direkt. Lotta Schelins frisparksretur efter 45+2 dödade kampen helt, och gjorde att hela den andra halvleken blev en gäspning.
Att matchen dödades på ett tidigt stadium är förstås i första hand väldigt bra. Men som värdemätare blev matchen värdelös. Det enda vårt landslag tränade på efter paus var att hålla uppe koncentrationen och på att spela av matcher mot sämre lag.
Ur den synvinkeln blir onsdagens gruppfinal en betydligt mycket mer intressant historia. Det blir intressant att se hur Sundhage balanserar sitt lag då. Med tanke på vilken extrem snabbhet Lisa Evans besitter bör vi exempelvis ha mer snabbhet i backlinjen på onsdag. Men mer om det då.
Utöver att det europeiska VM-kvalet är inne i ett avgörande skede så är Sydamerikas kval nu igång. Brasilien, Chile, Venezuela och Ecuador har vunnit sina inledande matcher i Copa America Feminina. Och just nu leder Colombia med 3–0 mot Uruguay.
Tyvärr håller damfotbollen i Sydamerika på att tappa mot övriga världen. Statusen för sporten är väldigt låg. Så låg att Sydamerikas fotbollförbundet Conmebol inte har orkat sätta ihop en hemsida för turneringen. Det enda man gjort är det här. Blekt.
Trots att sydamerikansk damfotboll är på dekis har man 2,5 platser till slutspelet i Kanada, och känslan är att 2,5 mycket väl kan bli till tre. Det handlar om två direktplatser och en playoffplats mot fyran i Nord- och Latinamerikas kval (som spelas 12–26 oktober).
De tre lag som känns hetast för att ta de tre platserna är Brasilien, Chile och Colombia.
Eftersom Kanada redan är direktkvalade kommer den nordamerikanska fyran sannolikt att bli en riktig blåbärsnation. USA, Mexiko och Costa Rica lär nämligen ta de nordamerikanska direktplatserna. Om playoffplatsen slåss följande nationer: Haiti, Guatemala, Trinidad, Jamaica och Martinique.
Jag har sett ganska många matcher den senaste tiden, men tyvärr har jag inte orkat eller hunnit skriva några inlägg här i bloggen. Förklaringarna till det är hårt tryck på jobbet, slutspurt i bokprojektet (som det går att läsa om på den här länken) parallellt fotboll både som spelare och ledare.
Känslan är att inläggen återigen kommer att bli betydligt mycket tätare från och med nu. För valrörelsen är numera över för min del, boken snart i försäljning och en knäskada har antagligen avslutat min säsong som spelare.
Och i morgon tänker jag åka ner till Göteborg och kolla när landslaget tar näst sista steget mot VM. Det kan bli ett målkalas mot Bosnien-Hercegovina, men jag räknar inte med det. Däremot räknar jag med en en säker svensk seger. Tipset säger 3–0, men jag är egentligen även nöjd med en uddamålsseger – för det är ju bara de tre poängen som spelar någon roll.
Pia Sundhage ställer upp följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.
Det är ett lag som skall slå Bosnien-Hercegovina lätt. Men det är inget lag för VM 2015, i varje fall inte om Sundhage tänker spela offensiv fotboll. För mot starkt motstånd måste man spela ett väldigt lågt försvarsspel om man skall kunna ställa upp med den backlinjen.
Diskussionen kring elvan kan vi återkomma till inför onsdagens avgörande match mot Skottland. För Sveriges kvalgrupp kommer inte att avgöras i morgon.
Då kommer däremot avgörandet i några andra grupper. Nämligen:
* I grupp 1 kommer Tyskland att säkra sin VM-plats genom bortaseger i gruppfinalen mot Ryssland.
* I grupp 2 kommer Spanien att säkra gruppsegern genom bortaseger mot Rumänien.
* I grupp 5 kommer Norge att säkra biljetterna till Kanada genom att bortaslå Albanien.
* I grupp 7 kommer Frankrike att säkra sin VM-plats genom bortaseger mot Finland.
Som bekant har Schweiz redan vunnit grupp 3 och England tagit hem grupp 6.
På onsdag kommer alltså det med största sannolikhet bara att avgöras vilka som vinner grupp 4 samt vilka som får spela playoff. Läget i playoffstriden skrev jag senast om här.
Sveriges match sänds på Tv4 med start 15.30 i morgon. Den går även att se här. Länkar till andra matcher lägger jag upp här allteftersom jag hittar sådana:
Det här är inlägg nummer 1500 på den här bloggen. Jubileumsinlägget tänkte jag i första hand ägna åt damfotbollen i vår huvudstad.
Efter Tyresös kollaps är situationen i Stockholmsområdet historiskt dyster. AIK är enda laget därifrån i den högsta serien nu. Och det ser för tillfället ut som att det bara blir AIK även nästa år.
Tidigare idag åkte jag till Valhalla för att se just AIK. Jag hade sett dem en gång tidigare – mot Jitex. Och då tyckt att de var svaga. Men jag måste ändå säga att jag blev väldigt besviken idag. För AIK var ännu sämre än jag hade trott.
Visst kom de till spel utan Malin Levenstad. Och Emma Lundh spelade bara andra halvlek. Men herregud vad uddlöst och vekt det var. AIK var ett juniorlag i allsvenskan.
Besvikelsen innefattade såväl spelstyrka, fysik som taktik. Börjar vi med det taktiska så finns det folk som tycker att det är hedrande med lag som åker och bjuder upp till spel på bortaplan mot sportsligt sett överlägsna motståndare. Jag tillhör inte dem.
Jag tycker att det är tråkigt att se hur ett lag ställer upp för sin egen slakt. Att trycka upp sin backlinje högt och lämna ytor för sprinters som Manon Melis och Sofia Skog är ogenomtänkt. Om man dessutom låter Sara Lindén få yta att ta emot bollen framför backlinjen så är det förödande.
Sofia Skog
Den taktiken gjorde att matchen var avgjord efter en halvtimma. När AIK sedan efter paus ofta var tillbakatryckt till eget straffområde stod det kvar två forwards på mittlinjen. Vad de gjorde där förstod jag aldrig. För några anfall hade inte AIK.
I en match som den idag på Valhalla måste man periodvis kunna spela grisfotboll, och försvara med nio spelare. Sedan blev det inte bättre av att AIK bjöd göteborgskorna på ett par riktigt billiga mål. Det verkade som att det fanns stora svagheter både i kommunikation och bestämdhet i eget straffområde.
AIK behöver helt klart förstärka rejält om man skall kunna ta den vakanta platsen som Stockholms damfotbollsstolthet. För visst borde Stockholmsområdet ha ett lag som är med och slåss om medaljerna?
Inledningsvis tyckte jag för övrigt att det var kul att AIK hade en liten hejaklack med sig. Fast så kul var inte supportrarna. Tvärtom var de grymt fantasilösa och körde meningslösa ramsor som ”Hata, hata, hata Göteborg” och ”Varför sjunger inte ni?” Det som kunde ha varit en kul krydda möttes istället av burop från hemmapubliken.
Noterbart var att den enda svenska landslagsspelaren på planen var AIK:s Emma Lundh. Det hon uträttade på sina 45 minuter höll knappast landslagsklass. Däremot höll Sara Lindén landslagsklass. Hon fullständigt ägde matchen i 60 minuter. Boråstjejen har nu gjort åtta mål och fyra assist och är med det klart bästa svenska poängplockare i damallsvenskan.
Sara Lindén
Den smartness och kreativitet som Lindén visat i nummer 10-rollen flera gånger jag sett henne under året hade inte Pia Sundhage:s landslag mått dåligt av…
Göteborg vann till slut med 6–0 efter att Lindén, Melis och Skog gjort två mål vardera.
I ett regntungt Linköping föll Jitex också med 6–0 efter två mål av Pernille Harder. AIK och Jitex är egentligen båda för dåliga för vår högsta serie. Men AIK lär hänga kvar tack vare Tyresö.
AIK och Jitex är ju två klubbar som satsar på unga svenska spelare – alltså lag som bland annat våra förbundskaptener borde älska. När jag på twitter tidigare idag skrev att det var klasskillnad mellan AIK och Göteborg konstaterade Rosengårdstränaren Jonas Eidevall att det inte finns talanger som kan bära ett damallsvenskt lag. Och att även Sveriges U23-landslag hade åkt ur vår högsta serie.
Eidevall återupprepade också sitt förslag om att det bästa ur talangutvecklingssynpunkt vore att utöka damallsvenskan till 16 lag. Då skulle fler talanger få speltid. Jag tycker absolut att Eidevall är något på spåret. Samtidigt är risken att det skulle bli betydligt många fler 6–0-segrar i en sådan serie. Fast det är det kanske värt?
Tillbaka till pågående allsvenska. De båda 6–0-segrarna Göteborg och Linköping tog chansen att haka på Örebro i kampen om andraplatsen. Örebro som vann sin sjunde raka seriematch genom 1–0 hemma mot Umeå. Jag gissar att Kif är det lag som minst av alla uppskattar den väntande semestern.
Som tabellen ser ut nu har vi Fyra topplag, fyra mittenlag och tre bottenlag. Skytteligan leder Anja Mittag på nio mål, ett fler än Lindén och två fler än Melis.
* I elitettan spelade Djurgården och Sunnanå oavgjort, 2–2. Det innebär att Mallbacken vid vinst i sin hängmatch mot QBIK kommer att ha tio poängs marginal ner till strecket när elitettan går till halvtidsvila.
Det är för övrigt de fem seriefavoriterna som ligger i topp.
* I engelska WSL tog Arsenal sin första seger för året genom 1–0 mot Liverpool. Casey Stoney gjorde målet som gjorde att Gunners lämnade jumboplatsen. Birmingham och Chelsea vann också idag, och ligger nu etta och tvåa.
* I japanska Nadeshiko League vann Yunogo Belle sin hängmatch, och är nu uppe på samma poäng som serieledande Urawa Reds.
* I USA ser det ut att bli en grym kamp om de två sista platserna till NWSL-slutspelet. Seattle och Kansas lär ta de två första platserna. Men mellan Washington, Western New York, Chicago och Portland blir det stenhårt. I en haltande tabell skiljer det nu två poäng mellan de fyra lagen.
NWSL måste ju i alla fall vara den klart mest stjärnspäckade ligan i världen. I natt satt spelare som Lisa De Vanna, Kerstin Garefrekes,Megan Rapinoe och Hope Solo på bänken i sina respektive lag.
För Solo var det första matchen efter att hon suttit i arrest misstänkt för misshandel. I vissa sammanhang händer det lite för mycket kring stjärnmålvakten…
Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.
Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”
Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.
Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.
Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.
Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.
Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.
Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.
Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.
Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.
* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.
I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.
Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:
G1
Ryssland 7 matcher –5p
G2
Italien 8 –5p
G3
Island 7 –8p
Danmark 7 –9p
G4
Sverige 7 –0p – lär vinna gruppen
Skottland 8 –3p
G5
Norge 8 –0p – lär vinna gruppen
Holland 8 –5p
G6
England 8 –0p – lär vinna gruppen
Wales 8 –5p
Ukraina 6 –8p
G7
Frankrike 7 –0p – lär vinna gruppen
Finland 6 –3p
Österrike 8 –9p
* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.
Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.
De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.
En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.
Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Elin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Caroline Seger – Malin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough – Lotta Schelin och Therese Sjögran.
Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.
Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.
Malin Diaz
Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.
Låter det förvirrat?
Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:
”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”
Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.
Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.
Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.
Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.
Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.
Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.
Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.
* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.
Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.
* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.
* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.
* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:
USA har slagit Frankrike med 1–0:
* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:
I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.
För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.
Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.
Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.
På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.
Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.
Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.
Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.
Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.
Jessica Samuelsson
Backar (8): * Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson
Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.
Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.
Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…
Marija Banusic
Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz
Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.
Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.
De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.
Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?
Jag har inte tid att grotta ner mig i dagens två mest aktuella damfotbollsnyheter – alltså att alla Tyresöspelare är fria att gå vart de vill och att landslagstruppen till Skottlandsmatchen är uttagen.
Men kort kan man konstatera att det ju inte är oväntat att Tyresö riskerar att bli av med alla sina spelare och tränare. Tony Gustavsson har idag sagt att han stannar våren ut – men att han redan har klart med ny arbetsgivare. Det har spekulerats i Arsenal, men vad jag läst så ligger väl deras tränarbyte långt tidigare än om en månad?
Tony Gustavsson
Hursomhelst är ju den stora frågan kring Tyresö om klubben klarar av att fullfölja seriespelet vid en konkurs. När Dalsjöfors gick i konkurs här i Borås fick spelarna ”erbjudandet” att spela färdigt söderettan, men de fick själva stå för de kostnaderna. Jag såg på Anders Nilssons blogg att Tyresö kan ha en tanke på att låta själva moderföreningen stå för de kostnaderna under hösten.
Spontant frågar man sig om gräsrötterna i föreningen verkligen vill göra det. Faktum är ju i så fall att man spelar för att hänga kvar i elitettan. Nästa år väntar ju ofrånkomlig tvångsnedflyttning. Och skulle Tyresö sluta elva eller tolva i årets damallsvenska tvångsnedflyttas man således ner i division 1.
Så till landslagstruppen. Där är den stora skrällen att Antonia Göransson är petad till följd av att hon har för lite speltid i Turbine Potsdam. Frågan är här hur Olivia Schough återigen kunnat klara kraven. Schough har sex minuters speltid sedan VM-kvalkampen borta mot Nordirland i början av april. Under den perioden har Göransson spelat mer i landslaget än Schough har gjort för Bayern München.
Men Pia Sundhage måste väl anse att Schough gör mer nytta i truppen än Göransson. Hela truppen finns här.
En blogg om internationell damfotboll 