Etikettarkiv: Elin Rubensson

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Publicerad den av
6

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

…och inte Ilestedt heller.

Publicerad den av
2

Noterar att det är fler än Elin Rubensson som fått många genombrott i damallsvenskan.

För även Amanda Ilestedt har slagit igenom två gånger. Hon var ju även nominerad till årets genombrott redan 2010, då tillsammans med Sofia Jakobsson, Tilda Heimersson och vinnaren Antonia Göransson.
Jakobsson vann ju för övrigt sedan 2011, på sin andra nominering.

I kväll får vi med mycket stor sannolikhet för andra året i rad en vinnare som varit nominerad två gånger. Jag tycker att det här är väldigt konstigt. Men sannolikt tycker inte Svenska Fotbollförbundet att det finns tillräckligt många svenska talanger, utan hoppas att vi skall glömma tidigare nomineringar, och tar med de främsta tills de får priset.

Det innebär väl att Lina Hurtig skulle kunna få genombrott i minst två–tre år till…

Jag backar, Rubensson borde inte vinna årets genombrott

Publicerad den av
2

För ett tag sedan redovisade jag mina vinnare på Fotbollsgalan. Då förordade jag Elin Rubensson som självklar vinnare av priset för Årets genombrott.

Det tar jag dock tillbaka nu.

Jag gör det trots att Rubensson på många sätt är bästa kandidaten. Det är ju bara det att hon inte borde vara kandidat i den har kategorien. Hon var ju nämligen nominerad till årets genombrott redan i fjol. Då vann Sofia Jakobsson i konkurrens med Rubensson, Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson.

Som jag ser det får man sitt genombrott en gång, inte två. Och då jag genom Robert Laul:s blogg uppmärksammats på att Svenska Fotbollförbundet ansåg att Rubensson slog igenom 2011 kan hon inte ha gjort det igen 2012.
Elin Rubensson borde alltså inte vara nominerad till årets genombrott 2012. Och priset bör nu istället gå till hennes klubbkamrat i LdB FC Malmö, Amanda Ilestedt.

I övrigt står jag fast vid mina pristagare. Jag noterar att guldtränare Tony Gustafsson inte är nominerad som årets tränare, vilket borde öppna för Tyresöduon.

När det gäller diamantbollen inser jag att Lotta Schelin sannolikt vinner. Hon gör det i så fall inte för att hon personligen har haft en kanonsäsong, utan för att hon spelar i en klubb som dominerat totalt i Europa.
Jag tycker att man bör ha presterat på sin högsta nivå med landslaget i OS för att vinna i år. Men känslan är att min åsikt inte är så mycket värd i det här fallet…

Edlund guldhjältinna – den var lite oväntad

Publicerad den av
4

Tyresö är svenska mästarinnor. Madelaine Edlund är guldhjältinna.

Madelaine Edlund

Det första var ju inte helt oväntat. Det andra var en större skräll.
Även om Edlund gör många mål är hon knappast den spelare jag ser som matchvinnare. Eller hjältinna. Men nu blev hon det.

Förarbetet var läckert, avslutningen likaså.

Det var Meghan Klingenberg som drog upp anfallet med en grymt läcker yttersidespassning i djupled, ut på högerkanten. Därifrån slog Caroline Seger ett precist inlägg, som Edlund mötte med pannan.

Nicken var stenhård, och annars utmärkta Malmömålvakten Thora Helgadottir hann inte reagera. När målet föll hade matchklockan tickat in i den 82:a minuten.

Malmö hade länge greppet, och skall man leta syndabock så blev det ironiskt nog seriens skytteligavinnare, Anja Mittag. Tyskan missade nämligen en straff i den första halvleken. Eller snarare, Carola Söberg räddade.

Någon minut efter Edlunds mål var Malmö millimetrar från en kvittering. Utmärka Söberg gjorde en missbedömning, och limmade ett inlägg från Elin Rubensson. Söberg höll på att hoppa in i målet med bollen. Men jag tror att domarna gjorde rätt, som efter en lång diskussion valde att bedöma det som att bollen INTE var inne.

Tyresö vann, och är 2012 års svenska mästarinnor. Därmed är det på sin plats med ett stort: GRATTIS.

För och emot i guldfinalen

Publicerad den av
Svara

I morgon avgörs det vilket lag som tar 2012 års SM-guld. I söndags bedömde jag det som närmare 80–20 i Tyresös favör.

Det var kanske inte ett helt genomtänkt odds. Riktigt så stora favoriter är nog ändå inte Tyresö. Fast jag fortfarande tycker att det är fördel för serietvåan. Dock inte med så stor marginal, utan snarare typ, 52–48.

Här är en genomgång av de faktorer som talar för lagen:

Det här talar för att guldet stannar hos LdB FC Malmö:

1) De har hemmaplan. Och där har de inte förlorat sedan senaste mötet med Tyresö.
2) De tar guld på oavgjort. Alltså kan de backa hem och kontra. Och med en så trygg och duktig målvakt som Thora Helgadottir som sista utpost är det ingen dum taktik. Speciellt när man har Anja Mittag och Elin Rubensson att kontra på. Dessutom är väl Katrine Veje åter i spelbart skick?
3) De har två raka guld, och har skapat en vinnarkultur.
4) Tyresö har darrat i avgörande matcher förr. Jag tänker på de två sista omgångarna i fjol. Och på två raka cupfinaler. Även om Stockholmslaget har många spelare med vinnarvana har de ingen vinnarkultur i klubben.

Det här talar för att Tyresö FF tar sitt första SM-guld:

1) Mentalt hade Malmö redan vunnit guldet. Deras psyken fick en knäck i söndags, och det är inte lätt att ladda om, nu när de nu bjudit in Tyresö igen. Tyresö har däremot fått en andra chans, och kan spela i ren lycka.
2) Malmö riskerar att ha många slitna spelare. De har spelat två matcher sedan Tyresö spelade sin senaste.
3) De har Marta. Utöver att hon är en tänkbar matchvinnare är hon även en spelare som har en stor vana av att vinna titlar. Sådana är viktiga att ha i avgörande lägen.
4) Veronica Boquete är inne i ett stim. Hon sköt Spanien till EM-slutspel, och gjorde en toppmatch mot Jitex. Spanjorskan kan bli tungan på vågen.
5) Ramona Bachmann är avstängd för Malmö. Det innebär att Tyresös backlinje slipper motståndarnas mest formstarka spelare.
6) De slog Malmö på bortaplan ifjol, och man upprepade segern även hemma i våras. Vetskapen om att man gjort bra resultat på en arena förr skapar en trygghet.

Ni får gärna lägga till fler punkter, om ni tycker att jag missat några.

Jag hade förstås gärna varit på plats på Malmö IP i morgon 13.00. Men jobbet sätter stopp. Jag skall istället försöka hinna se så mycket som möjligt av matchen på Tv4sport.
Men som nämnts ligger mycket av mitt fokus de här dagarna på söndag 15.00 – då guldstriden avgörs i herrallsvenskan. Just nu är ju det guldet ganska nära min moderklubb, IF Elfsborg.

Inför de näst sista omgångarna av både herr- och damallsvenskan såg det ju förresten ut som att det kunde bli dubbla guld till staden Malmö. Nu känns det som att skåningarna får nöja sig med två andraplatser. Här är det dock läge att kasta in en favoritklyscha: Men fotboll är fotboll – och där kan allting hända…

Bachmann syndabock när Malmö drabbades av guldfrossa

Publicerad den av
Svara

Ramona Bachmann har gjort många avgörande insatser för LdB FC Malmö i jakten på det tredje raka SM-guldet. Fast i dag var det Bachmann som bjöd in Tyresö i guldmatchen. För efter 1–1 i Umeå måste plötsligt Malmö ha poäng på lördag.

Det var tidigt klart att Malmö hade rejäl guldfrossa. Huvuddelen av spelarna verkade må dåligt av att ha bollen.
Inte minst darrade backarna i uppspelsfasen.Det gick inte att se att det var tre nuvarande landslagsspelare och en blivande i den fyrbackslinjen.
Och det var ganska talande att det var landslagsbacken Lina Nilsson som oattackerad bjöd på den indianare som öppnade för Umeås ledningsmål. Jenny Hjolman sköt, och tvingade en storspelande Thora Helgadottir till en kanonräddning. På den följande hörnan tryckte Emmelie Konradsson in 1–0.

Och precis efteråt gav sedan Ramona Bachmann bort guldet. Hon visade både desperation och dumhet när hon tog med sig bollen med handen, och helt korrekt fick sin andra varning för hands.

Resten av matchen kämpade tio Malmöspelare mot elva motståndare – och mot sin egen guldfrossa.
Amanda Ilestedt, Katrin Schmidt och framför allt Sara Björk Gunnarsdottir var en trio i Malmö som visade vinnarvilja. De lät sig inte nedslås, utan sprang kopiöst för att vända matchen. De sistnämnda fick också kanonlägen. Men där var kylan inte på samma nivå som viljan.

Sett till målchanser borde Malmö ha vunnit med ett eller ett par mål, 3–2 eller 4–2. Bland annat hade man ju två stolpträffar. Men det var bara Elin Rubensson som lyckades överlista en storspelande Caroline Jönsson. Hade jag varit Tyresöspelare hade jag nog skickat ett fång rosor till den före detta landslagsmålvakten.

För nu blir det en guldmatch på lördag.

En guldmatch som förstås är ekonomiskt bra för Malmö. Jag var inne på det i det här inlägget. Fast det är det enda sättet som dagens resultat var bra för de regerande svenska mästarinnorna.

För skrev jag 70–30 i Tyresöfavör i det förra inlägget, så närmar det sig nog 80–20 efter den andra halvleken i dag.
Det enda som talar till Malmös fördel är att man har hemmaplan, och att Tyresö har haft förtvivlat svårt att vinna avgörande matcher. Det kan blir två lag med guldfrossa på Malmö IP på lördag…

Jag har sett att Fotbolls-Sverige utanför Malmöområdet jublar över att det blir en avgörande final. Och visst är det kul på många sätt.
Men det megafokus som damfotbollen kunde få på lördag lär det inte bli. För tyvärr ligger guldmatchen på helt fel dag.
Alltså dagen före herrallsvenskans sista omgång. För som det ser ut i herrarnas guldstrid kommer troligen matchen Malmö–Tyresö drunkna i mediabevakningen av den herrallsvenska guldstriden. Tyvärr.

De sista orden sparar jag till Lina Hurtig. 17 år, och med ett spelsinne som få andra i svensk fotboll. Hon måste vara med i nästa års EM-trupp.

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Publicerad den av
3

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Ett par roliga listor

Publicerad den av
2

Listor är kul. Och under veckan har två damfotbollslistor fångat mitt intresse. Dels Maja Johansson:s ranking av Sveriges 20 största talanger, dels bloggen Spelare12:s nya klubblagsranking för Europa.

När det gäller talangrankingen så finns den på den här länken. Där upplever jag att de fem spelare som jag verkligen tror på också är topp fem.

Sedan kan man ju ha synpunkter på ordningen. Om listan är gjord efter hur långt talangerna har kommit i nuläget så tycker jag att Amanda Ilestedt borde toppa. Hon är mer nyckelspelare i Malmö än vad Elin Rubensson är, och visst var det en jättebesvikelse att inte Ilestedt togs med i veckans A-landslagstrupp?

Görs talangrankingen efter högst potential totalt sett är Lina Hurtig den jag skulle placera högst. Där ser jag inga gränser för hur långt det kan bära.

Så till bloggen Spelare12:s klubbranking för oktober. Den hittar du här. Rankingen är ett svårt, men väldigt kul projekt. Jag kastar mig över den varje gång den uppdateras.

Där har jag tidigare tyckt att de svenska lagen varit övervärderade kontra de tyska och franska. Så är det fortfarande, fast i klart mindre utsträckning än förr.
Att Djurgården exempelvis hamnar åtta platser högre än pigga tyska nykomlingen Gütersloh känns inte rimligt.
Men som sagt, det är svårt att bedöma skillnader i kvalitet mellan ligor och lag. Och rankingen är ett kul projekt.

Så till diverse annat. Här är en länk med kandidaterna till Årets mål i engelsk damfotboll. Själv är jag mest förtjust i Evertonspelaren Toni Duggan:s läckra mål mot Doncaster – ja, jag tänker både på framspelningen och avslutet, och på Arsenalstjärnan Kim Little:s snygga – och sena – segermål i cupfinalen mot Birmingham.

Slutligen så letade jag nyss, utan framgång, efter någon definitiv uppgift på vad vilken typ av knäskada som Vittsjös Vlora Bajraktaraj drabbades av i Örebro förra helgen. Så jag undrar fortfarande om det var korsbandet, eller om hon slapp att bli spelare nummer 16 på den tråkiga listan över korsbandsskadade spelare i årets damallsvenska?

Nya namn: Söberg, Konradsson och Rubensson

Publicerad den av
2

Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.

De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.

Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?

Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:

”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”

Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.

Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:

”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”

På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.

Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:

”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”

Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.

Ett annat viktigt citat var:

”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”

Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.

Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.

Carola Söberg

För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.

I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.

På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.

Elin Rubensson

Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:

”Det skall jag ta reda på.”

Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.

Truppen i sin helhet:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Sara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.

Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.

Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Här är din första trupp, Pia

Publicerad den av
2

I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.

Här är ett förslag:

Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.

Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.

Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.

Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.

Det blir ett svenskmöte i åttondelen

Publicerad den av
Svara

Formstarka Cristiana Girelli frälste svensklaget Bardolino Verona sent i går kväll. Forwarden gjorde alla tre målen när det italienska laget vann hemma mot Birmingham med 3–0, och därmed avancerade till åttondelsfinal i Champions League.

Birmingham dominerade stort hemma i förra veckan, och deras segersiffror då – 2–0 – var i underkant. Jag har inte sett returen, men enligt vad jag förstått var engelskorna bättre, rent spelmässigt. Men Stephanie Öhrström höll Veronas mål tomt från påhälsning, och så fixade Girelli fullträffarna framåt. När segermålet föll blev det sådan glädje i Veronas lag att tre spelare rusade in från bänken för att fira. Samtliga tre fick varsin varning med sig av planen…

Verona ställs nu mot Malmö i nästa omgång. Alltså ett rent svenskmöte.

För våra båda svenska representanter vann som väntat sina returmatcher ganska säkert. Malmö mönstrade en ung elva, men körde ändå över ungerska MTK Hungaria med hela 6–1. Elin Rubensson och Sofia Anker-Kofoed blev tvåmålsskyttar för LdB.

Göteborg vann med 3–0 hemma mot serbiska Spartak Subotica. Där blev Olivia Schough tvåmålsskytt. Se hennes båda mål, och även det tredje gjort av Christen Press, i det här klippet. Göteborg får precis som i fjol möta danska Fortuna Hjörring i åttondelsfinal.

Veronas seger mot Birmingham var en liten skräll – mest med tanke på hur det såg ut i den första matchen. Dock var Verona seedat i den tvekampen.

Två oseedade lag har säkrat avancemanget till åttondelsfinal. Att norska Stabaek skulle vara det ena var inte oväntat – eftersom de hade med sig en 2–0-ledning till returen i Köpenhamn. Det blev nu 3–3 på Bröndby Stadion efter att Ada Stolsmo Hegerberg, Leni Kaurin och Ingvild Stensland gjort de norska målen. För Stabaek väntar nu segraren mellan Juvisy och FC Zürich i nästa omgång.

Den riktigt stora skrällen hittills i sextondelsfinalerna har rumänska Olimpia Cluj stått för. Efter förlängning nådde de 2–2 borta mot österrikiska Neulengbach, vilket gav avancemang på fler bortamål. Båda mötena slutade 1–1 efter ordinarie tid. Alexandra Lunca blev Clujs hjältinna. Hon gjorde båda lagets mål på Wienerwaldstadion i Neulengbach.

Annars blev det som väntat avancemang för Turbine Potsdam, Lyon och Torres Calcio i går.

På svenskfronten så spelade Maria Karlsson och Öhrström hela matchen för Bardolino Verona. Som tur är verkar det inte vara någon fara med Antonia Göransson, för hon startade för Potsdam. Däremot fanns inte Lotta Schelin med i Lyons trupp.

* Slutligen till Frauen-Bundesliga. För på förmiddagen i går såg jag FFC Frankfurts hemmamöte med nykomlingen Gütersloh. Trots att nye Frankfurttränaren Philipp Dahm lät flera tidigare bänkade spelare vara med i dag så fick inte Sara Thunebro någon speltid. Vår svenska landslagsback har inte fått spela en enda minut sedan Dahm tog över. Illavarslande.

Själva matchen slutade 1–1, och var intressant. Minns att jag i helgen i högsta grad ifrågasatte hur Umeå spelade på bortaplan mot Tyresö. De borde ha kollat in hur disciplinerat som pigga nykomlingen Gütersloh agerade i Frankfurt.

Visst hade gästerna en massa tur – och en fantastiskt bra målvakt i Tessa Rinkes. M tur förtjänar man. Och det var en fröjd att se hur man hela tiden hade minst åtta spelare på försvarssida, och hur effektivt man krympte ytorna centralt. Trots det såg Frankfurt ut att vinna efter mål av Sandrine Bretigny.
Men Gütersloh fick jackpot när Maren Wallenhorst kunde trycka in en retur efter lagets enda hörna – i minut 89…

Men taktiskt tänkande, disciplin och hårt arbete är ofta enda sättet för underdogs att knäcka storlagen. Höjdpunkter från skrällen ser du förresten här.

Hur är det med klubbkänslan?

Publicerad den av
3

I samband med att transferfönstret stängde, och det stod klart att Susan Varli valt att gå från AIK till Djurgården var det en liten debatt kring klubbkänsla inom damfotbollen på twitter.

Det konstaterades att det är tämligen många spelare som spelat för två eller tre av Stockholmslagen AIK, Djurgården och Hammarby. Vi snackar hur som helst om väldigt många fler än på herrsidan. Och alla klubbyten görs nästan utan att att någon höjer på ögonbrynen.

En som uppmärksammade diskussionen var nya Malmöspelaren Lisa Ek. Hon skrev så här:

”Jag tror det handlar om att vi damspelare inte lirar för cash eller status. Vi spelar för att utvecklas max och då sätter vi det som prio ett när vi byter klubb. Så var det i alla fall för mig när jag bytte AIK mot Hammarby. På herrsidan finns grundförutsättningarna (träningsmöjligheter, återhämtning, sjukteam och så vidare) i alla klubbar, på damsidan kan det skilja mycket från klubb till klubb, och från år till år.”

Hon konstaterade också att hon förstås inte kan prata för alla andra som flyttat mellan Stockholmsklubbarna.

Jag har inga speciella åsikter i frågan. Men jag tycker att det är ett intressant område att fundera kring. För överhuvud taget är det fler övergångar inom landets högsta serie bland tjejerna än det är bland herrarna. Visst hänger det delvis på att damallsvenskan är en av världens bästa ligor, medan herrallsvenskan är rätt kass.

Men samtidigt är det intressant att man kan gå från en svensk toppklubb till en annan utan att riskera att få svikarstämpel. Och flera av våra landslagsspelare har också representerat flera olika svenska klubbar.

Det känns lite som flugor till sockerbitar. Under en period på några år kan en klubb vara het, och då dras alla till den. Nästa två- eller treårsperiod är de en annan klubb som satsar, och plötsligt dras alla dit.

Kommer det att fortsätta vara så? Eller kommer tjejerna i framtiden att bli mer trogna sin första damallsvenska klubb?

Jag känner inte att jag har några svar på frågorna, och lämnar därmed det här ämnet för i dag. Men det kanske finns anledning att återkomma.

Innan jag stänger bloggen för kvällen så några ord till om gårdagens landslagstrupp. Samtidigt som Thomas Dennerby vid gårdagens presskonferens sa att han inte ville påbörja en föryngring i landslaget, utan lämnar det till Pia Sundhage, så bjöd han på följande citat:

”Om jag själv skulle driva detta vidare, kunde till exempel Malmös Elin Rubensson blivit aktuell.”

Jaha, men då avslöjade han ju ändå en del av den föryngring han hade tänkt. Var det så genomtänkt?
Och när han ändå sa så kunde han ju lika gärna tagit med Rubensson. Eller?

Dessutom tog han upp en fråga som diskuterats på twitter den senaste tiden, den om åldern på våra bästa målvakter. Och bristen på unga efterföljare. Dennerby sa:

”Den stora frågan är vem som ska ta över målvaktsplatsen i landslaget efter dagens generation, som alla är runt 30 år. Susanne Nilsson i AIK är den enda unga svenska målvakten som spelar i allsvenskan.”

Att få fram en ny generation duktiga målvakter är verkligen svensk damfotbolls största utmaning framöver.

Lindén såg till att det inte blir någon drömfinal

Publicerad den av
Svara

Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.

Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.

Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.

Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.

Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.

Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.

I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.

På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.

Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.

Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placerat Ali Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.

Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.

Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.

Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.

Kan Göteborg förhindra att cupfinalen blir ett gigantmöte?

Publicerad den av
3

Snacket inför damallsvenskan om att vi har den jämnaste serien i världen har inte haft så mycket bärighet i verkligheten.

För Malmö och Tyresö har gjort serien till en tvekamp. Och i kväll kan de båda giganterna cementera sin ställning som Sveriges två överlägset bästa lag. De spelar nämligen semifinaler i Svenska cupen mot varsitt lag från Göteborgsområdet.

Tyresö tar emot Jitex, och allt annat än hemmaseger vore en megaskräll. Jag ger Jitex mindre än 5 procents chans, och tippar att Tyresö vinner med minst tre måls marginal.

Malmö får det svårare. De skall till Valhalla och ställas mot hemmastarka Göteborg FC. Givetvis är Malmö favoriter, men inte till mer än 60–40. För dels har GFC visat sig vara ett bra cuplag – man är ju regerande mästarinnor. Dessutom är cupen Göteborgs chans att få med sig något riktigt positivt från säsongen 2012. För i allsvenskan är alla klubbens chanser borta.
Så GFC går in i dagens semifinal med en större morot än Malmö.

Men efter att ha sett Ramona Bachmann, Anja Mittag och även Elin Rubensson visa både kreativitet och effektivitet mot Linköping i söndags så tror jag ändå att Malmö till slut kommer att vinna i kväll. Framför allt visade Mittag makalös nivå på Folkungavallen. Avsluten till 3–3 och 4–3 var verkligen högklassiga.

Jag känns alltså högst troligt att vi får en riktig prestigefinal i cupen mellan Sveriges två bästa lag den 10 oktober.

Och det är ju inte omöjligt att det blir en till ren guldfinal, en knapp månad senare, den 3 november. Då med ett SM-guld i potten.