Etikettarkiv: Sveriges damlandslag

Frankrike tog sin största seger

Publicerad den av
Svara

Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.

Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.

Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.

Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.

Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Olivia Schough och Lotta Schelin.

Hanna Glas

Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.

Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.

Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.

Katrin Schmidt

Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.

I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.

Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.

Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:

”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”

Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.

Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.

Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.

Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.

Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.

Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.

https://twitter.com/WoSoComps/status/839305264755003393

Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.

Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.

För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.

Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.

Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.

Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.

https://twitter.com/WSUasa/status/838113022006677504

Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.

Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:

2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:

Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.

Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.

Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.

Nog borde Sverige ha vunnit

Publicerad den av
15

Sverige–England slutade 0–0. Det skall direkt sägas att jag missade stora delar av den första halvleken, men sett till klippet med höjdpunkter i halvtid verkar det inte ha varit någon riktig målchans åt något håll före paus.

Var det så, innebär det att Sverige hade matchens fyra bästa lägen. För i den andra halvleken hade jag 4–1 i målchanser i svensk favör. Englands avslutade Jordan Nobbs utanför. Och alla de fyra svenska var klarare och farligare än Nobbs.

Faktum är att Sverige måste göra minst ett mål på de chanser som skapades. Framför allt tycker jag att man kan kräva att Pauline Hammarlund skall träffa målet när Lotta Schelin gav Göteborgsforwarden öppet läge rakt framifrån.

Dessutom måste ju Kosovare Asllani göra mål på straffen. Och Nilla Fischer – det väl hon? – måste smälla in närskottet i 93:e minuten. I båda de fallen fick vi se lysande räddningar av Siobhan Chamberlain.

Men som sagt, sett till målchanser borde Sverige ha vunnit.

Och på så sätt var det här ett klart steg i rätt riktning. Jag såg ett klart tryggare svenskt lag än mot Norge. Spelarna kändes både tryggare i defensiven och tryggare med bollen. Passningsspelet var klart mycket bättre än mot Norge, i varje fall i den tidiga uppbyggnadsfasen.

De offensiva passningarna håller däremot fortfarande tveksam nivå. Och Caroline Seger fortsätter att spela alldeles för mycket bakåt eller i sidled. Lagkaptenen hyllades av Pia Sundhage för insatsen mot Norge. Och visst, Seger gjorde en helt ok insats. Men vill man spela kontringsfotboll är Seger mest en bromskloss. Därför var det bra att Sundhage satte in flera boll- och passningstrygga spelare bredvid Seger på mittfältet.

Sett till spelsystem handlade det, precis som signaturen noone anade inför, om det 4–3–3-spel Sundhage hittade på i höstas – alltså egentligen 4–4–2.

Henry, Galabadaarachchi, landslaget och lite till

Publicerad den av
6

God fortsättning. Julhelgen har varit lugn ur damfotbollssynpunkt, både när det gäller matcher och nyheter.

En intressant nyhet kom dock i dag, nämligen att Amandine Henry kommer att spela för PSG under tre månader nu på våren. Uppgifter om det här har florerat under en tid, men nu skall det alltså klart.
Det ger förstås PSG ytterligare möjlighet att hålla undan för Henrys tidigare klubb Lyon i tabelltoppen. Det lär även innebära att PSG:s chanser att slå ut Bayern München ur Champions League ökar.

Lite verksamhet på hög nivå har det dock trots allt varit under helgen. I Japan vann Inac Kobe Leonessa finalen i Empress’s Cup mot Albirex Niigata efter straffläggning. Inac Kobe Leonessa försvarade därmed sin titel från i fjol.

Cupfinalen spelades på juldagen, och här är höjdpunkter:

En av världens bättre ligor har också rullat under julhelgen, W-league i Australien. Det är en liga som känns allt starkare för varje år, inte minst eftersom många duktiga amerikanska spelare dubblerar i både NWSL och W-league. I år är även den australiska ligan väldigt jämn, vilket är kul.

I fjol gick ju Melbourne City FC fram som en ångvält. Det nybildade laget gick igenom sin premiärsäsong obesegrade. De tog full poäng i grundserien, vann semifinalen på straffar och vann finalen klart. I höst höll de sin segersvit levande i fyra omgångar, men sedan har laget tappat.

I dag spelade man sin sjunde match, och åkte på tredje raka förlusten. En av mina favoritspelare, Samantha Kerr, gjorde de två avgörande målen när nya serieledarna Perth Glory vände 2–1-underläge i Melbourne till 3–2-seger.

I Melbourne City hade inhopparen Jacynta Galabadaarachchi ett skott i ribban.

Galabadaarachchi är en mycket intressant spelare, och då tänker jag inte bara på att hon har ett efternamn som kan få tv- och radiokommentatorer att gråta. Hon är nämligen bara 15 år, född den 6 juni 2001, och anses vara en riktig megatalang. Jag har sett klipp på hennes bollbehandling, och den är högklassig. Det skall bli spännande att se hur 15-åringen, som spelat med killar fram till väldigt nyligen, utvecklas i framtiden.

Så till lite nyheter från innan jul. Den 23 december blev jag lite förvånad när Lisa Lantz presenterades som nyförvärv av Linköpings FC. Jag har inte specialstuderat Lantz tillräckligt mycket för att ha en 100-procentigt klar analys av henne, men det jag sett tycker jag att hon är lite överskattad. Dock är det ju stor skillnad på att spela i Umeå och Linköping, och det är möjligt att Lantz har potential att växa med omgivningen.

Linköpings lagbygge inför 2017 är för övrigt intressant på många sätt. Mest intressant just nu är ju förstås vem eller vilka som skall leda laget, samt frågan om Stina Blackstenius stannar. Jag såg att Corren skrev att Jonas Eidevall är en kandidat till tränarjobbet. Det är en intressant kandidat, som både är påläst och som har erfarenhet från både Champions League och toppen av damallsvenskan.

* Den 23 december presenterades också den senaste världsrankningen. Där hade Sverige återigen fallit ner till vår sämsta placering någonsin, den åttonde. Så trots att 2016 har innehållit det som bör rankas som svensk damfotbolls största framgång någonsin – OS-silvret – har vi tidernas sämsta världsranking.

För andra året i rad slutar vi nämligen på åttonde plats på rankingen. 2015 var vi som bäst femma, medan sexa är vår bästa placering på rankingen i år. Poängmässigt har det varit ett litet lyft. Vi inledde nämligen 2016 med 1973 rankingpoäng och avslutar med 1977.
Det skall dock påtalas att sedan rankingsystemet för damer infördes 2003 hade Sverige inte legat under 2000 poäng förrän i fjol.

Medaljmässigt har Pia Sundhage varit en otroligt framgångsrik svensk förbundskapten. Hon har verkligen sett till att vinna rätt matcher. För ser man till resultaten match för match har hon alltså inget bra facit.

Offensiven har varit ett stort problem för henne under hela hennes tid som förbundskapten. Sundhage vill spela en offensiv fotboll, men hittar inte rätt spelsystem till de spelare hon har.

Här tycker jag att det är dags att göra val. Fast det är inte lätt. Handbollens förbundskapten Henrik Signell valde bort en av sina stjärnor inför EM dels för att hon var gnällig, dels för att han ville spela på ett sätt där hon inte passade in.

Sundhage har valt en annan väg. Hon har utgått från sina favoritspelare, och sedan försökt bygga ett spelsystem utifrån dem. Det positiva där är ju att hon slipper kritik från åsidosatta stjärnor, det negativa är att hon riskerar att få ställa upp med flera likadana spelare på planen.

Den risken har ökat igen, nu när Sofia Jakobsson äntligen gör mål igen. Jakobsson har varit direkt usel i landslaget i år. Däremot har hon varit väldigt bra i Montpellier i höst, vilket förstås är glädjande. Att hon leder den franska skytteligan över helgerna måste förstås stärka hennes självförtroende rejält.

Jakobssons styrka är att hon är snabb, löpstark, irrationell och normalt sett en mycket bra avslutare. Däremot är hon direkt svag i luftrummet och hon är inte heller något vidare som passningsspelare, vilket gör att hon är svår att samarbeta med. Hon är inte heller något vidare på att slå inlägg, vilket gör att hon inte funkar speciellt bra som yttermittfältare.

Det värsta för Pia Sundhage är att ytterligare flera av Sveriges bästa forwardsalternativ är nästan samma spelare. Jag tänker då i första hand på Lotta Schelin och Stina Blackstenius. I den trion är Schelin den bättre passningsspelaren, medan Blackstenius utmärker sig genom störst styrka och bäst huvudspel. Men alla tre är väldigt svåra att samarbeta med. Det jobbiga är att även två av alternativen, Pauline Hammarlund och Olivia Schough, på många sätt liknar de andra tre.

Och den bittra sanningen är att det är svårt att ha fler än en eller max två av nämnda fem på planen samtidigt – i varje fall om du vill ha ett bra passningsspel med långa anfall. Här är jag inte avundsjuk på Sundhage, för valet är inte lätt.

Nästa problem här är att vi saknar riktigt bra yttermittfältare. Då blir det lätt att sätta ut någon av de här snabba forwardarna på kanterna. Fast jag tror att vårt spel mår dåligt av en sådan lösning. Då tycker jag att det är bättre att spela med fyra innermittfältare, både när det gäller defensiv och bollinnehav.

Det blir spännande att se hur Sundhage väljer att formera sitt anfall vid januarisamlingen när hon har tillgång till hela kvintetten Jakobsson, Schelin, Blackstenius, Hammarlund och Schough samt den forward som verkligen sticker ut, Fridolina Rolfö.

I min värld bör Rolfö spela med en av de andra fem. Men som bekant brukar ju Sundhage sällan följa mina åsikter…

* Slutligen lite mediefunderingar. Först var det en liten sportjournalistbomb den 22:a när BK Häcken presenterade GT/Expressens och Cmores Malin Jonson som nyförvärv. Det var även ett tungt tapp för svensk damfotbollsbevakning. Även om Jonson kommer från handbollen rankar henne som en av de allra bästa damfotbollsskribenterna.

Apropå Expressen hade de en lista över Sveriges 100 hetaste idrottare under 2016. På den listan var det väldigt många kvinnor. Bland annat var de sex kvinnor bland de tio högst placerade, och Sundhages fotbollslandslag hamnade högre än Zlatan Ibrahimovic. Tyvärr är det ju så att sådana här listor sällan stämmer med verkligheten.

I sitt vardagliga arbete tycker ju inte Expressen att damidrott är speciellt hett. Det är inte många dagar på året som någon kvinna är hetare än Zlatan. I verkligheten var det förstås männen, med Zlatan i täten, som vi svenska idrottsjournalister tyckte var hetast även under 2016. Men när man gör sådana här årslistor passar man på att kvotera in en massa kvinnor för att det skall se bra ut.

Allra sist. Här är ett kul reportage från Helsingborgs Dagblad, som har sammanfört två gamla klasskompisar från gymnasietiden som numera är lagkaptener för varsitt fotbollslandslag, Caroline Seger och Andreas Granqvist.

Hurtig, Pettersson Engström och EM-lottningen

Publicerad den av
Svara

Vi är inne i en period där det händer mycket på spelarfronten. Sedan nattens inlägg har vi nåtts av två intressanta nyheter. Dels en väntad, att Lina Hurtig 2017 spelar för Linköpings FC. Dels en mer oväntad, men inte desto mindre glädjande, nämligen att Marina Pettersson Engström är tillbaka i Kif Örebro nästa år.

Marina Pettersson Engström

Marina Pettersson Engström

I januari sa landslagsmeriterade Pettersson Engström till TT att:

”Energin och motivationen är slut, jag orkar inte en säsong till.”

Nu har hon tydligen hittat både energi och motivation. Det är ju framför allt en väldigt bra nyhet för Kif Örebro, som kanske kan få ihop ett riktigt vasst lag till nästa säsong.

När det gäller Hurtig är övergången till Linköping högst väntad. Den är dessutom helt nödvändigt om hon på allvar skall kunna slå sig in i landslaget. 21-åringen behöver få till en nytändning efter en tung säsong. Hon var en av dem som skulle rädda UIK kvar i högsta serien, och det klarade hon inte av. Jag tycker att hon periodvis har haft ett lite för negativt kroppsspråk på planen, det måste hon jobba upp i LFC.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Med det sagt vill poängtera att jag verkligen gillar Hurtig som spelare. Hon har en så god spelförståelse att hon kan matchas på alla utespelarpositioner i laget. Hon borde alltså bli en fin tillgång för de svenska mästarinnorna.

Så till EM-lottningen, som hålls 17.30 och bland annat sänds av Eurosport1, Tv12 och på uefa.com.

Sverige är som bekant placerade i den andra lottningspotten, vilket innebär att vi inte kan lottas mot Norge, Spanien och Schweiz. De lag vi kan lottas mot är:

Pott 1: Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England.
Här är förstås värdnationen Nederländerna den lättaste motståndaren medan Tyskland och Frankrike är de svåraste.

Pott 3: Italien, Island, Skottland och Danmark.
Här är Danmark det lag som skulle kunna vålla vårt lag problem, övriga tre bör vi slå. Skottland känns som klart sämst i kvartetten, och är således bästa lottningen.

Pott 4: Belgien, Portugal, Ryssland och Österrike.
Det här är fyra lag vi bör besegra. Belgien och Österrike är två lag på uppgång, och känns lite bättre än de andra två. Drömlotterna är således Ryssland och kanske framför allt Portugal.

EM har alltså utökats till 16 lag, men jag tror ändå inte att det kommer att bli så mycket mer ojämnt än senast. Kvaliteten på lagen ökar ju hela tiden.

Det hindrar inte att Sverige bara måste gå vidare ur gruppspelet. Vi har nått minst kvartsfinal i alla de elva Europamästerskap som spelats, det har blivit medalj i åtta. Dock får vi backa så långt som till 2001 för att hitta den senaste finalen med svenskt deltagande. Det är således hög tid nu igen.

Och det viktigaste vid dagens lottning är att få en bra väg genom slutspelsträdet. Det ser för övrigt ut så här:

A1–B2
D1–C2

B1–A2
C1–D2

Eftersom Nederländerna redan är placerade i grupp A, skulle jag gärna se att Sverige lottades in i grupp B. Jag har heller inget emot att lottas mot Tyskland i gruppspelet, för då slipper vi dem i kvarts- och semifinal. Många vill möta Nederländerna i gruppen, men jag sparar hellre den matchen till slutspelet. Min svenska drömlottning blir alltså:

Grupp B: Tyskland, Sverige, Skottland och Portugal.

Sämsta möjliga lottning är som jag ser det:

Grupp C: Frankrike, Sverige, Danmark och Österrike.

Överst på önskelistan: en spelidé

Publicerad den av
14

Norge–Sverige har just slutat 0–0. Min statistik över målchanser säger 4–1 till norskorna, som även vann hörnorna med 6–1.

Det här var ingen rolig svensk Norgehistoria. Tvärtom. Det svenska laget gjorde en riktigt dålig match, offensivt sett. Det verkade inte finnas någon som helst tanke i spelet.

Efter förlusten mot Danmark för en månad sedan skrev jag att ”det kändes bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag.” Det var minst lika fantasi- och uddlöst i dag.

En rak backlinje

Sveriges backlinje

När vi hade bollen i backlinjen var det som att spelarna inte visste vad de skulle göra. Jag satt och funderade på vad det är Sverige söker i uppspelsfasen – tyvärr hittade jag inga svar. Jag börjar faktiskt undra om landslaget har någon spelidé. Har de?

Passningskvaliteten var stundtals riktigt dålig och spelarna stillastående, det känns ju som naturliga följder av att man inte har någon plan. Eller en följd av att den plan man har inte är genomförbar.

Känslan är att Pia Sundhage snart tvingas skrota även det här spelsystemet.

Känslan är även att om det skall bli framgång i EM får vi nog gå tillbaka till det som tog oss till OS-final, alltså ett lågt 4–5–1 och kontringar. För faktum var ju att det bara var när vi vann bollen i norsk uppspelsfas som det kändes någorlunda farligt.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Defensivt hade vi stora problem med matchens behållning, Caroline Graham Hansen. Hon var planens överlägset bästa spelare och tycktes ibland närmast ostoppbar. Trots det var ändå den svenska defensiven totalt sett ok. För vi lyckades trots allt trycka ut Graham Hansen mot kanterna, och hade samtidigt ganska god kontroll på Ada Stolsmo Hegerberg centralt.

Norge hade en vikarie som förbundskapten i dag, herrarnas U21-lagkapten Leif Gunnar Smerud. Det skall vi nog vara tacksamma för. Hade de haft en påläst kapten skulle de knappast ha slagit utåtskruvade hörnor. Då hade de vetat att Hilda Carlén har jätteproblem i luftrummet och packat in folk i målområdet på hörnorna. På den enda inåtskruvade norska hörnan följde också ett kaos i det svenska straffområdet. Där hade norskorna matchens bästa målchans.

Totalt sett får ändå Carlén ett bra betyg. Min princip är att en målvakt som håller nollan skall ha minst en trea, och det gäller förstås även för Pitemålvakten.

Backlinjen klarade sig alltså klart godkänt i defensiven. Offensivt var alltså uppspelen däremot långt ifrån bra.

Mittfältet inledde rätt piggt. Framför allt genom Elin Rubensson som hade några bollvinster som kunde ha lett till farliga chanser. Men ju längre matchen gick desto mer fick våra mittfältare jobba i tomrum.

För forwards var det en riktigt tung dag. Olivia Schough får ändå godkänt, hon hade en del bra intentioner, och jag blev nästan lika förvånad som hon när hon var första svenska bytet. Däremot sitter man numera och tycker synd om Sofia Jakobsson varje gång hon drar på sig landslagströjan. För i princip allt hon gör blir fel.

Nu har Pia Sundhage cirka tre månader på sig att analysera och fundera innan det är dags för nästa landslagssamling. Hoppas funderingarna kan leda till att någon bra julklapp till landslaget. Överst på min önskelista står det ”en spelidé.”

Iranmatchen är en enda soppa

Publicerad den av
9

Under dagen har morgondagens landskamp mot Iran blivit fredagens landskamp mot Iran. Eller möjligen fredagens plojmatch mot ett F19-lag från Iran.

På något sätt tycker jag att det var bra av förbundet att kräva att landskampsutbytet skulle gälla både herrar och damer. Men nästa gång man gör en sådan uppgörelse kanske man skall kolla med damlandslagets ledning innan man bokar. Och dessutom bör man köra dammatchen först, så att motståndaren får större tryck på sig.

Då kanske man slipper den soppa som varit de senaste dagarna. En soppa Malin Jonson beskriver på ett utmärkt sätt i den här krönikan.

Tillagt i efterhand: Nu är Iran på plats, det blir match och det verkar ändå som att det är ett seniorlag de skickat. Vad det innebär kvalitetsmässigt är svårt att säga, men i kvalet till Asiatiska mästerskapen 2014 föll Iran med 6–0 mot Filippinerna och 5–1 mot Thailand. Det bör ju innebära att ett svenskt landslag skall göra minst tio mål på iranskorna.

Dags för seriefinal

Publicerad den av
10

Vi är framme vid den stora damallsvenska finalhelgen. Seriefinalhelgen.

På söndag 16.00 sänds Linköping–Rosengård på SVT1 (sändningen startar 15.45) och på damallsvenskan.tv – det handlar om årets riktigt stora höjdarmatch i damallsvenskan. En match som med stor sannolikhet avgör var guldet skall hamna.

På förhand är det ganska mycket som talar för Linköping. Jag tänker bland annat på att:

1) man har hemmaplan och det förväntas stort publikstöd.
2) man leder serien, och skulle vara ensamt om att ha avgörandet i egna händer vid oavgjort.
3) Rosengård har varit på Island i veckan och spelat en jobbig match.
4) Lieke Martens skadades på Island. Även om även LFC har skador är Martens skada den som kommer att påverka matchen mest eftersom den är färskast. Rosengård har inte haft tid att ställa om och anpassa sig för spel utan nederländskan.
5) Fridolina Rolfö verkar vara redo för att göra ett inhopp.

Totalt sett är nog kombinationen av den andra och den tredje punkten det som talar allra mest för Linköping. Rosengård är pressat att vinna, och de har en betydligt mer sliten trupp än LFC.

Men trots de här fem punkterna håller jag Rosengård som favoriter. Delvis för att det är Rosengård som har vinnarkulturen, men mest för att Malmögänget har varit det klart bättre laget i klubbarnas tre inbördes möten hittills i år.

Nu hör det ju förstås till saken att alla de tre matcherna har avgjorts i Malmö. Och jag vet att LFC har fyra raka segrar mot Rosengård på hemmaplan. Men den spelmässiga skillnaden var så stor senast att jag alltså tippar Rosengårdsseger. Fast bara med 51–49.

Det som talar för LFC är att man skapat väldigt öppna chanser i de där tidigare matcherna, även när de varit utspelade. För Linköping har ju ett antal väldigt vassa spelare med toppduon i den damallsvenska skytteligan, Pernille Harder och Stina Blackstenius i täten. Å andra sidan har ju Rosengård både trean (Marta), fyran (Ella Masar McLeod) och femman (Martens, delad femma) i den där skytteligan…

I lagens senaste möte reagerade jag över att Linköping inte hade tillräckligt bra bolltempo. Deras mittfältare trampade och duttade med bollen alldeles för mycket, medan Rosengård spelade rakare och var bättre på att flytta bollen.

Innan jag lämnar seriefinalen är här en länk till en intervju med Martin Sjögren där han bland annat gör klart att han gärna blir nästa förbundskapten.

Samtidigt som seriefinalen på söndag spelas även en match om tredje plats, Eskilstuna–Piteå. Där är det väl lite fördel Piteå med tanke på att Eskilstuna garanterat har delar av sina tankar riktade mot nästa veckas Champions Leagueretur mot Glasgow.

I övrigt i damallsvenskan under helgen går ett av de sista tågen för Mallbacken på lördag. Då är det bortamöte med formstarka Kvarnsveden. Närmast en måste vinnamatch för värmländskorna.

I botten är det även Skånederby mellan Kristianstad och Vittsjö. Om Vittsjö tar hem den matchen är laget 100-procentigt klart för nästa års damallsvenska.

Apropå Skåne kan LB07 säkra sin allsvenska plats på söndag. Jag har inte sett laget och vet väldigt lite om dem. Men jag ser på tabellen att de släpper in många mål. Lag som släpper fler än ett mål per match i näst högsta serien brukar få väldigt svårt i allsvenskan. Så LB07:s 28 insläppta på 22 matcher är illavarslande. Jämförelsevis släppte Kvarnsveden in 15 på hela serien i fjol.

Djurgården släppte i och för sig in hela 32 mål i elitettan, men de kompenserade det genom att köpa in en helt ny stomme vid avancemanget. Som bekant har Djurgården såväl ny målvakt, två nya mittbackar som två nya centrala mittfältare.

Det blir intressant att se vad LB07 kan ställa för lag på benen i damallsvenskan nästa år. För även om det inte skulle bli avancemang den här helgen lär Malmöklubben gå upp.

* Den 8 november lottas nästa års EM-slutspel. Som jag tidigare skrivit kostade förlusten mot Danmark en toppseedning för Sverige. Vi placeras i stället den andra seedningsgruppen. Lättaste lottningen för gruppspelet är Nederländerna, Skottland och playoffvinnaren, svåraste gruppen skulle vara Tyskland, Danmark och Österrike.

* Så till Champions League. För svensk del blev det två 1–0-segrar i veckan. Rosengård kommer förstås att hålla undan för Bredablik i hemmareturen.

För Eskilstuna känns det däremot fortsatt öppet mot Glasgow City. Den hållna nollan kan dock visa sig bli avgörande i nästa vecka.

Det var förresten fina 3 987 åskådare i Eskilstuna. Och det var bara en av många fina publiksiffror i en ur publiksynpunkt lysande bra WCL-vecka. I Bilbao satte Athletic Club nytt publikrekord för sextondelsfinaler när hela 9127 åskådare kom till San Mames för att se 2–1-segern mot Fortuna Hjörring.

Även i Norge, Österrike, Bosnien-Hercegovina och Skottland noterades nya nationsrekord vad gäller publiksiffror i Champions League.

Apropå Norge var det LSK Kvinner som var omgångens stora skrällag när man vände 0–1 till seger med 3–1 hemma mot PSG. Så här såg Emilie Haavi:s kvitteringsmål ut:

https://twitter.com/WSUasa/status/784098375578910720

LSK har skaffat sig en fördel gentemot PSG genom att man vilar från ligamatch i helgen. Den här omgången har LSK spelat redan för flera veckor sedan. Smart.

Den lilla skrällen i Champions League var Biik Kazygurt från Kazakstan som också vann med 3–1, i deras fall mot italienska Verona.

Faktum är att det blev 7–7 i segrar mellan de oseedade och de seedade lagen. Låt vara att de oseedade hade hemmaplan den här veckan, resultaten mer än bara antyder att det är dags att se över rankingsystemet.

* Det är inte bara i damallsvenskan det är final på söndag. Klockan 23.00 svensk tid avgörs vilka som tar hem mästartiteln i USA. Då är det nämligen NWSL–final mellan Washington Spirit och Western New York Flash. Jag håller Spirit som favoriter till 60–40.

* I Tyskland är det cuphelg. Det innebär förstås en chans för Champions Leaguelagen att vila spelare. I Frankrike är det däremot ligaomgång. Det är dock inga toppmöten.

* Slutligen lite flickfotboll. Sverige nya F17-landslag kvalar för övrigt till nästa års EM-slutspel. Häromdagen vann man med 3–0 mot Malta. I morgon lördag klockan 12.00 går kvalet vidare med möte med Montenegro.

* I F17-VM tog sig Venezuela vidare till kvartsfinal efter en bragdartad insats mot Kanada i dag. Trots att man drabbades av en utvisning redan efter 38 minuter vann man måstematchen med 2–0.

Skyttedrottningen Deyna Castellanos smällde in 1–0-målet på ett mycket snyggt sätt. Det var hennes nionde mål totalt i F17-VM-sammanhang – något som gör att hon nu är ensam på tronen som tidernas målskytt. Det som utmärker henne är framför allt att hon har ett makalöst tillslag. Se själv här:

För damfotbollen som sport var det förstås bästa möjliga resultat att Venezuela avancerade. Deras framgång väcker hopp om att nationen kan komma att satsa vidare på sina talanger, vilket i sin tur kan leda till att damfotbollen kan få en statushöjning i Sydamerika.

Två grupper är nu färdigspelade. Det har lett till kvartsfinalerna Spanien–Tyskland och Mexiko–Venezuela. Den första är en repris på vårens EM-final. Då vann tyskorna efter straffläggning. VM-mötet känns vidöppet.

Apropå Tyskland känns Lena Oberdorf som ett spännande namn. Hon är 14 år och blev  målskytt i dagens seger mot Kamerun. Hon fyller 15 år i december och spelar sin klubbfotboll i TSG Sprockhövels pojklag.

Sundhage klar – trots klubbarnas missnöje

Publicerad den av
10

Jag tänkte just skriva att det varit tråkigt lugnt på nyhetsfronten den senaste tiden. Dagens ”avslöjande” från SVT av det alla redan vetat om – alltså att Pia Sundhage skulle få förlängt kontrakt över EM kändes knappt som en större nyhet än avslöjandet från i går om att Magdalena Ericsson numera stavar efternamnet med k.

Men så kom eftermiddagen, och de damallsvenska klubbarnas offentliggörande av att alla tolv röstat emot Sundhage. Plötsligt händer det grejer.

Man har ju länge vetat att Sundhage gjort sig impopulär i de flesta klubbarna. Men därifrån till att alla skulle meddela sitt avståndstagande offentligt på det här sättet, det trodde jag inte. Nu kommer ju det här för sent, Sundhage är redan klar för att sitta kvar på posten över EM-slutspelet nästa år. Men erkänn att det här gör de närmaste månaderna mycket mer spännande.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Sundhages förtroende har varit en intressant fråga länge. Att många klubbledare var kritiska redan på ett tidigt skede har man ju känt till. Däremot har man funderat lite över spelarnas förtroende för sin förbundskapten. Jag har stått i mixade zoner både i Kanada och Göteborg och sett olika spelare svara på frågan om Sundhage är rätt person att leda landslaget i framtiden.

Alla har svarat ja, fast ingen har gjort det med emfas. Alla har svarat på ett sätt som gör att man har undrat över vad de egentligen tycker. Man har mest fått känslan att spelarna har insett att Sundhage kommer att vara kvar ett tag till och då är det bäst att svara ja, annars kanske man inte är kvar i laget längre.

Det skall dock sägas att jag har man läst några artiklar där nyckelspelare sägs ha vädjat om att få ha kvar Sundhage, här är ett exempel från innan OS. I de här artiklarna har det nästan uteslutande varit Sundhages favoritspelare som uttalat sig, spelare som kanske inte skulle få lika framträdande roller hos en ny förbundskapten.

Personligen har jag varit kritisk mot Sundhage länge. Jag tycker inte att hon har fört svensk damfotboll framåt, jag tycker inte heller att hon har någon linje i det hon gör. Men även om Sverige under Sundhage har nått sina sämsta rankingpoäng någonsin måste man ge henne att det blivit medalj i två mästerskap av tre. Det är bra gjort.

Dock har jag hört från flera håll att OS-silvret inte var Sundhages förtjänst, det skall inte ha varit hon som ändrade taktiken efter förlusten mot Brasilien, utan det var spelarna som krävde att man ändrade upplägg. Det här är obekräftade uppgifter, men intressanta, inte minst en sådan här dag när alltså samtliga tolv damallsvenska klubbar har förklarat att de helst hade sett att vi fick en ny förbundskapten.

Ett skäl till klubbarnas missnöje är garanterat Sundhages ovilja att vila småskadade spelare. Med tanke på reaktionerna i senaste landslagsfönstret lär det bli jobbigt för Sundhage att matcha de elvor hon tänkt sig i oktoberfönstret, för toppklubbarna lär hålla hårt i sina spelare.

Det visade ju sig stämma att Pauline Hammarlund tvingades vila från Göteborgs match i helgen på grund av skada. Faktum är att Hammarlunds frånvaro gör att GFC riskerar att tappa sin position på tabellens övre halva. Jag skulle inte bli jätteförvånad om Vittsjö eller ett formstarkt Kvarnsveden lyckas smita förbi.

En tung och avslöjande förlust

Publicerad den av
14

Grattis Danmark, Österrike, Italien och Ryssland som alla har blivit EM-klara i dag. Och grattis Portugal till att få möta Rumänien i playoff. Rumänskorna var bara ett mål från att snuva Ryssland på den sista direktplatsen.

Portugal i sin tur smet förbi Finland i sista stund. Linköpings Claudia Neto gjorde Portugals segermål borta mot Irland i 84:e minuten, vilket gjorde att finskorna hamnade trea i grupp 2. Samma Neto som alltså gjorde tre mål på Finland i förra veckan.

Claudia Neto

Claudia Neto

Det är alltså bara två playoffmatcher kvar av EM-kvalet, och de flesta lagen kan nu summera sin insats. För svensk del blev det en tråkig avslutning.

Det är inte utan att man känner viss frustration och uppgivenhet i kväll. Liten tröst är att Tre Kronor leder mot Finland i World Cup…

Men ni som inte orkar med ett kritiskt inlägg kan sluta läsa nu. För som jag ser det var matchen i Viborg på många sätt den jobbigaste överkörning Sverige drabbas av på länge. Visst har vi förlorat med större siffror i flera matcher de senaste åren, men det kändes verkligen bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag. Framför allt borde spelet, eller kanske snarare bristen på spel, ha gjort Pia Sundhage bekymrad.

För det var inte USA eller Brasilien vi mötte, utan Danmark – ett lag som haft några tunga år. I kväll var dock danskorna bättre på det mesta och tog en solklar och fullt rättvis seger.

Förlusten gör att vårt lag nu riskerar tuffare lottning i EM-slutspelet, för det troliga är att att dagens resultat innebär att vi tappar tredjeplatsen i Europa och därmed även trillar ur den högsta seedningsgruppen till EM. Vi låg knappt före England inför den här omgången, men när lottningen genomförs senare i år kommer sannolikt Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England att vara högst seedade.

Trots den svidande förlusten hittade Sundhage positiva saker när hon pratade i Tv12 efter matchen. Hon hade sett positiva intentioner i anfallsspelet:

Vår förbundskapten kan inte ha sett samma match som jag. Jag såg en match där ett uddlöst Sverige knappt hade några anfall. Vi slutade på två avslut mot mål, båda kom på övertid när matchen redan var förlorad.

Jag såg en match där Sundhage hade satt sitt lag att spela en fotboll som individerna inte har kompetens att göra. Det var helt enkelt för många icke bolltrygga spelare från start. Det gjorde det enkelt för danskorna att stressa sönder det svenska laget. Det blev inte bättre av att Sundhage hade valt ett forwardspar som det inte går att lyfta bollar mot, för att ingen av dem håller internationell klass som bollmottagare.

På slutet fick vi in mer tyngd på forwardsplats, men då hade vi tappat mittfältet. Det var förstås otur att både Caroline Seger och Lisa Dahlkvist tvingades till byten, men skall vi spela ett spel som bygger på kombinationer på mittfältet är det ju Sundhages jobb att fylla truppen med spelare som är så bolltrygga och passningssäkra att det går att genomföra det spelsättet. Det klarade inte den trupp Sundhage hade med sig till Danmark.

Sedan är det klart att vi hade lite otur.

Men är man pressad ökar risken för otur i olika situationer. Och 2–0-målet handlade inte om otur, det handlade om stora brister i luftrummet. Pernille Harder fick vinna en nickduell på hörna mot fyra svenska spelare. Det är inte acceptabelt.

Alla svenska spelare måste ha varit medvetna om att Harder är stark i luften om hon får komma med fart. Det får helt enkelt inte se så här lätt ut.

Kollar vi på de punkter jag listade inför avspark blir det allt tydligare att vänsterbacksplatsen är en akilleshäl för att klara av att spela det här nya spelet. Jag hade ett extra öga på Jonna Andersson, och kan bara konstatera att hon återigen hade en tung dag. Känslan är tyvärr att hon inte är redo för A-landslaget. Hon måste jobba vidare både med defensiven och med sin bollbehandling om hon skall vara aktuell framöver. Som jag ser det nu är fortfarande Elin Rubensson det bästa alternativet på positionen, och Magdalena Ericsson det näst bästa. Det handlar alltså om två spelare som inte är vänsterbackar i sina klubblag.

Men det var inte bara Jonna Andersson som hade det jobbigt. Inte heller övriga backlinjen klarade av att sätta tillräcklig fart på bollen, och det fattas kvalitet både på mittfältet och bland forwards.

Känslan i dag var att det kommer att bli väldigt svårt för Sverige att klara av det nya spelsätt som Sundhage vill genomdriva. Men visst, det saknades ju rätt många aktuella spelare, så även om jag är tveksam får vi väl ge systemet någon chans till. Men då måste Sundhage hitta rätt spelartyper till de olika rollerna.

* Därmed lämnar jag dagens matcher för en liten kort sammanfattning av dagens övriga nyheter. En stor internationell är att Norge förbundskapten Roger Finfjord valde att avgå i dag, trots att norskorna vann sin grupp utan förlust. Det pyr på många sätt i norsk damfotboll.

* I Sverige har Rosengårds vd Klas Tjebbes aviserat sin avgång. Jag har svårt att bedöma hans jobb för klubben. Det man märkt är att han varit bra på att fixa rubriker, vilket ju är nödvändigt för en liten sport. Kanske att han går att utnyttja av förbund eller EFD framöver. Lite tankar om Tjebbes och Rosengård finns i den här krönikan.

* Slutligen en glad nyhet. Umeå IK har fått in tillräckligt med pengar för att räddas. Första beskedet kom i går och i dag bekräftades att ekonomin är räddad. Nu gäller det även för UIK att rädda sig kvar i damallsvenskan.

17.30 – landslaget firas i Kungsan

Publicerad den av
5

I kväll 17.30 skall SOK fira ett antal svenska OS-medaljörer i Kungsträdgården i Stockholm, det handlar bland annat om fotbollslandslaget. För oss som inte kan ta oss till Stockholm i dag sänds firandet på TV3.

Personligen har jag drabbats av en lättare OS-baksmälla. Men om någon dag tänkte jag försöka sätta ihop sammanfattningar av turneringen ur lite olika synvinklar.

Redan nu är det ju intressant att fundera över hur förbundet kan dra nytta av silvermedaljerna. VM-bronset för fem år sedan slarvades ju bort totalt. Då väntade man exempelvis åtta månader innan landslaget visades upp igen för hemmapubliken.

Den här gången kommer det inte att bli samma katastrofala hantering. Nu finns det ju redan en EM-kvalmatch inbokad på Gamla Ullevi den 15 september. Arbetet med att få fullsatta läktare på den matchen borde identifieras nu – det är ju för övrigt dessutom den match där Sverige kommer att säkra EM-avancemanget.

Förbundet borde även omgående försöka göra allvar av min idé om att lägga en match på Friends och försöka fylla herrarnas nationalarena. Silvret borde kunna vara en bra draghjälp.

Slutligen en länk till den ”besvikna” BT-krönika jag skrev direkt efter OS-finalens slutsignal.

OS-silver – en framgång som svider

Publicerad den av
16
Silvia Neid

Silvia Neid

Tyskland är olympiska fotbollsmästarinnor för första gången. I sin sista match som tysk förbundskapten förde Silvia Neid sitt lag till 2–1-seger mot Sverige – och ett historiskt OS-guld.

Matchhjälte blev Dzsenifer Marozsan som gjorde 1,5 mål. Hon smekte läckert in 1–0-målet i början av den andra halvleken, sedan Nilla Fischer misslyckats med att styra undan ett inspel från Melanie Leupolz:

Sverige gjorde en helt ok match, men den tyska segern var ändå odiskutabel. Jag räknade till 6–3 i tysk favör i klara målchanser. 2–1 var således ett rimligt resultat.

Sedan var det förstås otroligt tråkigt att 2–0-målet var ett självmål från Linda Sembrant:

Sverige och Stina Blackstenius gjorde ett snyggt reduceringsmål efter fint förarbete av Kosovare Asllani och Olivia Schough.

Jag tycker att Sverige gjorde sin bästa insats i OS. Men just nu är det svårt att vara nöjd och glad. Och jag kan inte släppa åsikten att Pia Sundhage gjorde en tveksam insats i sitt taktiska upplägg, och i sina byten.

Startelvan har jag kommenterat i de två senaste inläggen. Jag tyckte alltså att Blackstenius borde ha spelat från start. Men det kändes ok att plocka Sofia Jakobsson när LFC-forwarden byttes in. Det kom också föredömligt tidigt. Så långt inga konstigheter.

Men det andra bytet? Att sätta in Pauline Hammarlund kändes självklart. Men att ta ut Asllani? Hur tänkte Sundhage där? I mina ögon var Asllani en av matchens allra bästa spelare. Hennes kreativitet och bolltrygghet var otroligt viktig för vårt spel.

För att Sverige skulle lyckas slå Tyskland fanns inte utrymme för misstag. Det blev lite för många, såväl ett par olyckliga på planen som några från ledarsidan.

Men vi fick i alla fall ett silver – och där inte så dåligt. Nu skall jag skriva BT-krönika. Slutorden blir förstås: Grattis Tyskland till ert första OS-guld.

Tyskland väntar i final – igen

Publicerad den av
1

Tyskland har besegrat Kanada med 2–0 och är klart för final. Det verkar vara så att varje gång Sverige når en stor final nuförtiden så är det tydligen tyskorna som skall stå på andra sidan.

Precis som i kvartsfinalen satt jag och skrev BT-krönika under större delen av Tysklands match i dag, vilket gör att tyskorna är det lag jag sett minst av i OS-turneringen. Det lilla jag sett har jag inte imponerats av laget.

Men det är ju faktiskt så att de lag som har sett bäst ut spelmässigt i turneringen är utslagna. Kvar är Sverige och Tyskland, två lag som hackade i gruppspelet, men som sedan har hittat framgångsrika vägar genom slutspelet.

För båda nationerna blir det första OS-finalen på fredag klockan 22.30, svensk tid. Tyskland har ju som bäst tagit brons, medan fyra var Sveriges tidigare topplacering.

Även i finalen kommer Sverige att slå ur underläge. Det blir alltså till att försöka att försvara sig till en tredje raka seger.

Det som var mest imponerande med dagens svenska försvarsinsats var att vårt lag knappt drog på sig några frisparkar. Jag tror att Brasiliens första frispark kom i minut 75, när Sofia Jakobsson fällde Marta.

Hedvig Lindahl och hela backlinjen var lysande, även om Lindahl gav oss framför tv-apparaterna hjärtsnörp när hon gav Brasilien öppet läge i 121:a minuten. Till slut löste hon dock även den situationen.

När det gäller backlinjen är det värt att återigen notera att med Jessica Samuelsson och Linda Sembrant på planen har Sverige alltså bara släppt in ett mål på fyra matcher – det är imponerande. Båda har gjort kanoninsatser genom hela turneringen. Även övriga backar och alla mittfältare jobbade kopiöst.

I straffläggningen var Lindahl lysande, hon var nära varenda straff. Jag tyckte nog att våra skyttar såg lite nervösare ut än i kvartsfinalen, men det gick ju vägen till slut.

Nu blir det alltså Tyskland i finalen. Ni som har sett tyskornas semifinal i sin helhet får gärna komma med rapporter. Jag såg sista kvarten, och så har jag sett lite klipp. I skrivande stund rullar ett sammandrag på TV3 där jag noterar ett antal fina målchanser från Kanada, som bland annat den här där Tabea Kemme räddade en boll på mållinjen.

Jag noterar även att Melanie Behringer går mot seger i skytteligan efter ett nytt straffmål.

https://twitter.com/WoSoComps/status/765631618522505216

Sara Däbritz gjorde för övrigt det andra tyska målet:

https://twitter.com/sallyjames1979/status/765645851272343552

Skytteligan ser ut så här:
5 mål: Behringer.
3 mål: Janine Beckie och Däbritz.
2 mål: Maria Catalina Usme, Louisa Cadamuro, Eugenie Le Sommer, Cristiane, Marta, Beatriz, Christine Sinclair, Melissa Tancredi, Carli Lloyd, Alex Morgan och Michelle Heyman.
1 mål: bland annat Nilla Fischer, Lotta Schelin och Stina Blackstenius.

Vi fick vårt mirakel

Publicerad den av
4

Sverige slår ut USA i kvartsfinal. För första gången någonsin missar USA medalj i ett mästerskap.

Fantastiskt. Och extra fantastiskt att det amerikanska debaclet orsakades av ett hårt kritiserat Sverige.

Nu har vi två chanser att ta medalj, och den fråga som mal i mitt bakhuvud är: hur gick det här till?

Segern är utan tvekan Sveriges största skalp någonsin i ett OS. Sannolikt överhuvudtaget – inklusive herrfotboll. Eller har ni några andra förslag?

Nu skall jag skriva en krönika på temat till BT. Men innan jag gör det måste jag njuta en gång till av Lisa Dahlkvist:s straff. Så iskall. Så grym i avgörande lägen. Det får nog bli en ny kärleksförklaring…

https://twitter.com/WomensSoccerUtd/status/764174609197522944

Så går Sverige till kvartsfinal

Publicerad den av
2

Efter de två första prestationerna är det knappast med översvallande positiva känslor man börjar fundera kring den sista gruppspelsmatchen mot Kina, den som spelas natten mot onsdag.

Jag är ju en av de som på förhand har trott att det skulle kunna bli svensk medalj. Men efter det historiska raset mot Brasilien känns det som att man varit med och byggt ett gigantiskt luftslott. I nuläget uppskattar jag medaljchansen som mikroskopiskt liten.

Brasilienmatchen var ju den första landskamp någonsin på damsidan där Sverige släppt in fler än fyra mål, en förlust som tyvärr kommer att sätta spår hos spelarna, vad de än säger.

Självklart drog raset även igång diskussionen om vad som skall hända med svensk damfotboll efter OS. Det är en mycket intressant diskussion, men personligen känner jag att den kan vänta till efter att vårt lag är utslaget.

Vart är Sverige på väg?

Vart är Sverige på väg?

Faktum är ju att trots två svaga prestationer kan Sverige i teorin fortfarande ta OS-guld. Skall man vara positiv kan man ju konstatera att vi faktiskt har lika många poäng som guldkandidaten Frankrike och fler än guldkandidaten Australien.

Även om det kanske låter löjligt nu kan saker och ting vända. Därför väljer jag just nu att rikta in tankarna på den pågående turneringen, och på hur vårt lag skall ta sig till kvartsfinal. Den enkla vägen är förstås att vinna mot Kina. Då är vi klar grupptvåa, och ställs mot tvåan i gruppen med Tyskland, Kanada och Australien i kvartsfinal. Mitt tips är att det kommer att bli Kanada, vilket är en bra lottning – även om Kanada har imponerat så här långt i OS.

Tyvärr är känslan efter de två första prestationerna att vårt lag kommer att få det tufft mot Kina. Vi har ju haft svårt att möta defensivt starka motståndare, och sedan fjolårets VM har vi inte mött något så välorganiserat gäng som Kina.

För att vi skall kunna vinna den matchen tror jag att vi måste spela med ett lågt försvarsspel, och rikta in oss på kontringar och fasta situationer. Jag har uppfattat det som att de kinesiska backarna har brister i snabbhet, vilket gör att de kan får problem med motståndare som spelar på snabba kontringar. Dessutom har Kinas målvakt dålig tajming i luftrummet, det är alltså läge att få ordning på de fasta situationerna nu.

Men jag är alltså långt ifrån säker på att det blir seger mot Kina.

Blir det oavgjort eller förlust blir Sverige grupptrea. Här skall vi vara väldigt glada över USA:s seger mot Frankrike. Den gör nämligen att våra chanser att avancera som en av de två bästa grupptreorna ökar rejält.

Den bästa grupptvåan kommer med mycket stor sannolikhet att bli Australien. De kommer garanterat att vinna med ett par måls marginal mot Zimbabwe, vilket innebär att The Matildas lär få fyra poäng och plusmålskillnad – det kan ingen annan grupptrea slå.

Den andra trean som avancerar blir alltså antingen den i vår grupp eller den i USA:s grupp – Frankrike eller Nya Zeeland. Det är här vi har anledning att jubla över USA:s 1–0-vinst mot Frankrike från förra omgången. Den innebär ju nämligen att fransyskorna inte är klara för slutspel, utan måste ta minst en poäng i sista matchen.

Frankrike kan alltså inte vila startelvan och vågar knappast gå på halvfart – även om kryss skulle innebära att både Frankrike och Nya Zeeland går vidare till kvartsfinal.

Men jag tror inte att Frankrike vågar hålla igen, utan att de kommer att gå stenhårt för segern. Det gör att mycket talar för att Nya Zeeland inte får någon mer poäng. I nuläget har Ferns tre poäng och målskillnaden 1–2. Vi har tre poäng och målskillnaden 2–5. Frankrike får alltså gärna vräka in mål på Nya Zeeland i morgon, det skulle skapa svenskt andrum. Det skulle kunna gör att vi kan avancera även vid en uddamålsförlust – förutsatt att inte Sydafrika slår Brasilien.

Vi har fördelen av att de andra två grupperna kommer att vara färdigspelade när det är avspark för svensk del. Vårt lag kommer alltså innan avspark att veta om det kommer att krävas seger för avancemang.

Tyvärr kan Abby Erceg:s utvisning mot Colombia komma att bli avgörande. Nya Zeelands lagkapten och försvarsgeneral är avstängd mot Frankrike, något som kan bli kostsamt.

Men Erceg borde få spela. Den där utvisningen var ju nämligen inte en liten domarmiss – det var ett justitiemord. Kolla själv på situationen som gav rött direkt här:

https://twitter.com/WoSoComps/status/762394963363631105

Mer om vårt svenska lag i nästa inlägg. I går fick de i alla fall jubla, vilket säkert var skönt. Jublet handlade om fantastiska Sarah Sjöström:

https://twitter.com/pallohammarlund/status/762466704408453120

Ett rejält test av Sundhages bygge

Publicerad den av
12

Om ett dygn kommer redan i princip hälften av matcherna i OS-turneringen att vara spelade, tolv av 26. Och kanske har vi då fått sett turneringens bästa match.

Jag har nämligen väldigt höga förväntningar på kvällens match mellan de två lag jag rankade högst inför OS; USA och Frankrike. Skall man bara se en damfotbollsmatch i år känns den som ett lämpligt val. Men innan jag går in på supermatchen blir det lite funderingar kring nattens stora test för Pia Sundhage:s lag.

03.00 Brasilien–Sverige.
Tv/stream: Tv3 och Viasat Sport samt Viaplay.
Tips: 40–35–25

Inför avspark i onsdags hade jag väldigt positiva vibbar kring vårt svenska lag, känslan var att det kunde bli sjätte gången gillt när det gäller medalj i OS-sammanhang. Efter premiärmatchen mot Sydafrika har jag inte lika positiva känslor längre.

Jag har självklart inte givit upp hoppet om medalj efter en match, men det är helt klart en mängd frågetecken som behöver rätas ut i natt.

Matchen mot Brasilien blir den bästa värdemätaren för Sundhages nya lagbygge. Sedan 4–1-förlusten mot Tyskland i åttondelsfinalen i fjolårets VM har Sverige bara spelat mot två lag på världsrankingens topp tio, och det var Norge (tia) och ett reservbetonat Japan (sjua).

Nu väntar ett laddat, ordinarie och formstarkt Brasilien på bortaplan, det är definitivt ett svårare test än Japans nya landslag. Det är även ett klart svårare test än vad Norge var i OS-kvalet.

I natt får vi se hur stabilt det svenska försvarsspelet verkligen är. I natt får vi se om Sverige kan spela ett effektivt kontringsspel mot starkt motstånd.

Mot Kina visade alla Brasiliens fyra offensiva spelare Marta, Cristiane, Beatriz och Andressa Alves att formen är på topp. Vår backlinje kommer således garanterat att utsättas för ett rejält hållfasthetstest. Och bakom den måste Hedvig Lindahl värdera situationerna väl och agera med pondus. Jag tyckte att hon kändes lite passiv mot Sydafrika. Men då hade hon den otacksamma uppgiften att stå overksam stora delar av tiden. Det kommer hon nog inte få göra i natt.

En rak backlinje

En rak backlinje

Frågan är förresten hur Sundhage formerar sin backlinje. Jag skulle inte bli förvånad om hon sätter in Emma Berglund i stället för Linda Sembrant för att tillföra lite snabbhet centralt.

På ytterbacksplats är ju inte Jessica Samuelsson aktuell för spel. Där talar det mesta för att Elin Rubensson går in. Jag utesluter inte heller att Sundhage även byter vänsterback, och sätter in Jonna Andersson istället för Magdalena Ericsson.

Det sistnämnda bytet hade jag nog inte gjort. Jag minns hur jobbigt Andersson hade det med Marta i Linköpings bortamöte med Rosengård i slutet av maj. Där har Marta ett gigantiskt mentalt övertag.

Offensivt måste passningskvaliteten upp flera nivåer. Inte minst måste Kosovare Asllani få/ta en större roll i anfallsspelet. Det är hon och Fridolina Rolfö som har den nödvändiga kvaliteten i de avgörande passningarna.

Dessutom måste de fasta situationerna vässas ett par snäpp. Vi har ett helt gäng nickstarka spelare att flytta upp vid hörnor och inläggsfrisparkar, men då måste ju bollen slås in med bättre kvalitet än senast.

Så sent som för några dagar sedan kände jag att det här var en match som Sverige hade mycket stor chans att vinna. Även om jag fortfarande i grund och botten tror att Brasilien borde passa det svenska laget rätt bra, är det svårt att tippa i svensk favör efter den första omgången. Nu känns det alltså som ganska klar fördel för värdnationen.

20.00 Kanada–Zimbabwe
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 98–1,5–0,5

Kanada imponerade stort i öppningsmatchen mot Australien. Zimbabwe däremot spelade tufft och fult – och föll med stora siffror.

Allt talar för att Kanadas intressanta lag vinner den här matchen. Med tanke på att ingen av de tyska spelarna vräkte in mål mot Zimbabwe har Kanadas och Australiens spelare nu chansen att koppla greppet om skytteligan. Det är i första hand Christine Sinclair och i andra Janine Beckie som känns som tänkbara skyttedrottningar i det kanadensiska laget.

22.00 USA–Frankrike
Tv/stream: TV3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 45–30–25

Som jag ser det är det här matchen mellan turneringens två bästa lag. Rent spelmässigt tycker jag att Frankrike har ett större spel och större potential än USA. Men amerikanskorna känns ändå som klara favoriter – de har ju en vinnarinstinkt som fransyskorna saknar. Dessutom har USA traditionen på sin sida.

Men intressant blir det. Och det finns mycket i potten. Det lag som vinner får ju nämligen sannolikt en betydligt lättare kvartsfinal än förloraren. Förloraren ställs ju nämligen mot segraren i Tysklands grupp.

Frankrike brukar vara väldigt bra under första halvan av den första halvleken. Skall de kunna vinna den här matchen krävs det att de får utdelning under den perioden. De måste sannolikt göra första målet för att ha chansen. Jag har nämligen väldigt svårt att se att Frankrike skulle kunna vända och vinna ur underläge mot USA. Amerikanskornas mentala övertag känns för stort.

En spännande match i matchen här är den mellan de båda mittbacksparen. Jag ser dem som världens två bästa, och håller Frankrikes duo allra högst. I varje fall på förhand…

23.00 Tyskland–Australien
Tv/stream: Viaplay.
Tips: 35–35–30

Den här dagen duggar toppmatcherna tätt. USA och Frankrike var ju etta och tvåa på min ranking inför OS-turneringen. På den var Tyskland och Australien trea och fyra. Här drabbar alltså också två tänkbara medaljörer samman.

Tyskland gjorde vad man skulle mot Zimbabwe, medan Australien föll tungt mot Kanada – efter slarv redan i matchens första sekunder.

Jag tippade ju Australien som gruppsegrare häromdagen. Om det skall kunna bli verklighet krävs det seger för The Matildas här.

När jag tippade var jag inte medveten om att Australien inte vågar matcha viktiga duon Steph Catley och Lisa De Vanna fullt ut i början av turneringen. Det talar för Tyskland. Men det här är verkligen en väldigt öppen och oviss match. Det blir spännande att se om min favoritspelare i The Matildas, Sam Kerr fortsätter att visa toppform.

Sam Kerr

Sam Kerr

00.00 Kina–Sydafrika
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 70–20–10

Kina blev rejält överkört av Brasilien, medan Sydafrika stod upp väl mot Sverige. Trots det tror jag rätt hårt på Bruno Bini:s kinesiska lag i den här matchen. Kinesiskorna är mer passningsskickliga än vad det svenska laget var, något som borde passa Banyana Banyana dåligt.

01.00 Colombia–Nya Zeeland
Tv/stream: Viaplay.
Tips: 20–35–45

Det här är faktiskt en väldigt viktig match för svensk del. Slutar den oavgjord talar det mesta för att Sverige går vidare till kvartsfinal även vid förluster mot både Brasilien och Kina.

Inför turneringen kändes kryss som ett högst tänkbart tipstecken här, men efter den första gruppspelsomgången tror jag på Nya Zeeland. Jag tyckte att Ferns såg rätt bra ut mot USA, medan Colombia blev helt avklätt av Frankrike.

Dock har Nya Zeeland historien mot sig. På 24 matcher i VM och OS har man bara en seger – mot Kamerun för fyra år sedan. Övriga 23 matcher har slutat med åtta kryss och 15 förluster. Det som talar mot Ferns är alltså att de inte är vana vid att vinna mästerskapsmatcher. Men som sagt, skulle det bli kryss gråter man inte…