Etikettarkiv: Sveriges fotbollslandslag för damer

Önskvärda förändringar i landslaget inför EM

Publicerad den av
6

Startelvan mot Tyskland i Algarve cup

Den 10 juli nästa år inleds EM i Sverige. Eftersom det känns som att Thomas Dennerby varken kan, eller vill vara kvar som förbundskapten innebär det att den nya kaptenen har mindre än elva månader på sig att bygga nytt.

Jag vet att många tycker att det skall rensas rejält i landslaget nu efter OS. Jag tillhör inte den gruppen.
Att bygga ett nytt lag är nämligen inget man gör i en handvändning. Det tar väldigt lång tid, och det krävs mycket testande att få alla bitar att falla på plats.

Sverige lyckades med konststycket i VM i fjol. Och Kanada lyckades i OS i år.
Men i båda fallen hade det testats på ganska många sätt innan bitarna föll på plats. För Sverige gjorde de flesta det precis innan VM med Annica Svensson och Lisa Dahlkvist. Men den sista biten, Josefine Öqvist, hittades inte förrän i tredje VM-matchen.

För Kanada var det delvis slumpen som fick pusslet att gå ut. Flera skador i backlinjen tvingade fram förändringar. Och det var först i tredje gruppmatchen, den mot Sverige, som coach John Herdman hade sitt färdiga medaljlag. I det ingick genidraget att plocka in Jonelle Filigno, som fick göra det defensiva jobbet åt Christine Sinclair och Melissa Tancredi.

Men att börja experimentera vilt med den svenska elvan nu känns inte som någon bra idé. Utan stommen måste komma från VM- och OS-lagen. För så långt efter topplagen är vi ändå inte. Inte om alla är skadefria.

En huvudfråga är vem som skall leda laget. Pia Sundhage är förstås drömnamnet. Fast är det sannolikt?
Bakom Sundhage är kandidaterna inte jättemånga. Magnus Wikman är ett namn som förekommit. Jag tycker att det låter intressant.
Ett annat spännande namn är Tony Gustavsson, som ju bara skrivit korttidskontrakt med Tyresö. Mer om det kommer förresten i ett senare inlägg. Ett fjärde namn som hade känts klockrent är Torbjörn Nilsson.
Ja, jag vet att det hade varit önskvärt med en kvinna. Men tyvärr står inte de kvinnliga kandidaterna på kö.

Vem som än tar över så behövs det förstås en del förändringar. Som jag ser det är de här de viktigaste:

1) Nygammalt spelsystem
Jag tror att det är dags att återgå till 4-4-2, för att få bättre spets på vårt kontringsspel. Nästa år har vi förhoppningsvis tre fullgoda forwardsalternativ i Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist, och då bör vi köra med två utpräglade forwards.
I övriga lagdelar ökar konkurrensen när den nu skadade trion Charlotte Rohlin, Sara Larsson och Therese Sjögran kommer tillbaka.
Och så hoppas jag att Antonia Göransson äntligen får chansen att spelas in rejält på vänsterkanten. Jag förstår att hon fick begränsad speltid i OS, för hon hade tappat formen. Hennes topp inträffade i februari/mars i år, då hon höll högsta världsklass. Men på sikt tror jag exempelvis mycket mer på Göransson än på hyllade Kosovare Asllani.

2) Målvaktsbyte
Det här är en viktig punkt. Hedvig Lindahl har haft sina chanser, och bör ställas åt sidan. Tyvärr är återväxten på målvaktssidan ganska dålig, men en av Sofia Lundgren eller Kristin Hammarström bör erbjudas jobbet.
Jag förordar Hammarström. Inte minst då Lundgren verkar vackla lite i sin satsning. Enligt den här artikeln i Corren tvekar hon på en fortsättning i landslaget.

Bakom Lundgren, Hammarström och Lindahl ser det tråkigt nog rätt tunt ut. Jag har sett att journalister vill matcha fram Jessica Höglander. Jag har bara sett henne en gång, och det gav inga som helst landslagsvibbar. I alla fall inte de närmaste åren.
Då sätter jag större tro till Sussie Nilsson i AIK. Kan hon snart vara redo att ta nästa steg, tro?

3) Infasning av framtidsspelare
Det är läge att fasa ut ett antal bänkspelare ur truppen, och satsa på nya, yngre. Jag ser gärna att Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och kanske även Lina Hurtig och Elin Rubensson erbjuds plats i EM-truppen. De är framtidens stjärnor, och bör få chansen att se och lära för att vara redo att bära landslaget till och i VM 2015.

OS-spelare som jag är tveksam till i framtidens landslag är i första hand Susanne Moberg, Jessica Landström, Madelaine Edlund och Lina Nilsson. Men jag har även svårt att få in Caroline Seger i 2013 års svenska landslag.
Våra två bästa matcher under VM 2011 var segrarna mot USA och Frankrike. De båda hade gemensamt att vi spelade dem utan Seger i laget.
Och utan att jag känner Seger speciellt nära så känns hon inte som någon som sprider positiv energi från bänken. Hon bör alltså ingå i startelvan, eller inte vara med alls.
Men jag vet att Seger är en av de starkaste ledarna i dagens lag. Det kommer således att krävas rejält med mod från den nya förbundskaptenen för att välja bort henne.

* Slutligen ett tips till de unga talanger, som drömmer om att bli landslagsspelare: satsa på att bli ytterback.
Det här tipset gäller både killar och tjejer. För vi har väldigt tunt beställt på positionen. Sannolikt mest för att de bästa spelarna i alla ungdomslag placeras i centrallinjen. Ytterbackar blir oftast de som inte duger till något annat.
Följden är att medan det ser ut att kunna bli mördande konkurrens på mittbackspositionen till hemma-EM så är kölistan till ytterbacksplatserna jobbigt kort. Den blir ännu kortare om Sara Thunebro gör allvar av sitt hot att sluta i landslaget.

Sverige i OS 2012, del 2 – betygen

Publicerad den av
2

Det är dags för den andra delen av två i min genomgång av Sveriges insats i OS. I del 1 hade jag ett lagperspektiv.
Nu är det dags för spelarbetygen. Jag har valt att köra med en tiogradig skala, mest för att en sådan ger lite mer spridning än den klassiska femgradiga.

Men innan betygen, här är Sveriges poängliga i OS:

1) Marie Hammarström  1+3
2) Lotta Schelin               2+0
Nilla Fischer                    2+0
4) Lisa Dahlkvist             1+0
Sofia Jakobsson             1+0
6) Lina Nilsson                0+1
Sara Thunebro                0+1
Caroline Seger                0+1
Notering: Jag har inte givit Sofia Jakobsson assist till Nilla Fischers 1–0-mål mot Sydafrika. Det hade hon nog kunnat få av snällare bedömare.

Och här är då betygen:

Tio
–

Nio
–

Åtta
–

Sju
–

Sara Thunebro

Sara Thunebro

Sex
* Sara Thunebro
Speltid: 360 minuter
Hon skulle vara ringrostig efter en säsong i Tyskland med mycket bänknötande. Men hon gjorde en stabil turnering, med matchen mot Japan som lysande höjdpunkt. Har sagt att hon överväger att sluta i landslaget nu. Känns inte som något bra beslut. ”Thunis” behövs även i hemma-EM.

Fem
* Marie Hammarström
Speltid: 334 minuter
Valet av Hammarström i startelvan ifrågasattes av många. Och visst, vid en första anblick kan det se kantigt och långsamt ut. Men skenet bedrar. För vänsteryttern blev faktiskt inte bara svensk poängdrottning. Med sin fina vänsterfot var hon inblandad i alla Sveriges tre mål mot kvalificerat motstånd. Dessutom gjorde Hammarström ett viktigt jobb i defensiven. En lagspelare som sällan får rubriker, men som är väldigt nyttig.

* Nilla Fischer
Speltid: 203 minuter
Lagkaptenen var en av få spelare som visade den järnvilja som krävs för att kunna gå hela vägen i ett mästerskap. Trots skadeproblem gjorde Fischer två mål, och hon var nära att göra ett tredje – och ta Sverige till förlängning i kvartsfinalen.

Emma Berglund

Emma Berglund

* Emma Berglund
Speltid: 360 minuter
Mittbacken var på många sätt truppens utropstecken. Lugn, stabil och positionssäker är hon helt klart en spelare att bygga framtidens mittförsvar kring. Är stark i luftrummet och således dessutom ett vapen på offensiva fasta situationer.

* Linda Sembrant
Speltid: 360 minuter
Gjorde precis som Berglund en stabil turnering. Sembrants brist på snabbhet syntes ibland, fast blev inte alls så kostsam som man kunde befara. Tvärtom spelade ”Sempan” smart och ställdes inte inför så många rena löpdueller. Är en duktig passningsspelare, och är också riktigt stark i luftrummet.

Fyra
* Lotta Schelin
Speltid: 343 minuter
Har fått mycket kritik, och var väl i viss mån en besvikelse. Mest för att vi ställde vårt stora hopp till henne, och hoppades att hon skulle få typ en åtta eller nia i betyg. Det levde inte Schelin upp till. Hon hade stora problem felvänd. Möjligen var hon plågad av sin vadskada.
Men man skall betänka att Schelin ofta lämnades helt ensam mot tre eller fyra backar. Och tittar man på höjdpunkter från de fyra matcherna ser man att hon ändå skapade några målchanser per match. Både åt sig själv, och åt laget.

* Thomas Dennerby
Med tanke på alla skador inför OS var det inget lätt lagbygge Dennerby hade. Sverige har inte direkt ett överflöd av spelare som klarar sig på högsta internationella nivå. Men Dennerby gjorde ändå ett klart godkänt jobb. Hans stora miss var valet av målvakt.

* Kosovare Asllani
Speltid: 139 minuter
Gjorde ett riktigt bra inhopp mot Japan, och hade andraassist till båda målen mot Kanada. Är en duktig, kreativ spelare. Men behöver nog bli ännu lite starkare för att klara sig på internationell nivå. Väger fortfarande lite för lätt i många dueller.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Tre
* Lisa Dahlkvist
Speltid: 304 minuter
Viljan fanns där, och den håller högsta världsklass. ”Dala” försökte verkligen, men fick inte samma lyft som i VM. För det hackade i passningsspelet. Och så var hon olycklig i kvartsfinalen. Först missade hon ett fantastiskt nickläge vid ledning 1–0. Sedan var hon alldeles för passiv i förstaläget vid Frankrikes 2–1-mål.

* Annica Svensson
Speltid: 172 minuter
Defensivt skicklig. Klarade sig bra mot Japan, trots att japanskorna ofta kom med två eller tre spelare på hennes kant. Var nära att fixa fram en svensk straff i den matchen. Gjorde sedan en stabil insats i kvartsfinalen, där hon borde haft en assist på sitt fina inlägg till Dahlkvist.

* Sofia Jakobsson
Speltid: 316 minuter
Bra på att utmana sin back, och skaffa den lucka som krävs för att komma till skott. Men måste jobba mycket på passningsspelet. Hennes förstatouch håller nämligen inte internationell klass. Och för att kunna ta nästa steg behöver hon kunna vägga sig förbi motståndare också. Defensivt kändes hon vilsen som yttermittfältare.

* Johanna Almgren
Speltid: 120 minuter
Vårens skada ställde till det, och Almgren hittade inte tillbaka till den fina form hon hade i mars. Hon gjorde ett bra inhopp mot Kanada, där hon vann flera bollar, och spelade väl. Men missade chansen att bli matchvinnare.

Lina Nilsson

Lina Nilsson

Två
* Lina Nilsson
Speltid: 192 minuter
Hade ett fint assist till 1–0-målet mot Kanada, och är duktig i offensiven. Men en back som har så uppenbara problem med att försvara är inte redo för internationella mästerskap. Se bara hennes agerande vid Kanadas 1–2-reducering. Hon är alldeles för mycket bolltittare. Det är inte acceptabelt att helt missa Tancredis löpning där.

* Caroline Seger
Speltid: 360 minuter
Spelsystemet konstruerades för hennes skull. Men det stod tidigt klart att Seger inte klarar rollen som svensk tia. Hon är briljant i korta stunder, men försvinner sedan helt ur matcherna under alldeles för långa perioder. Och var inblandad i alldeles för få målchanser framåt. Föll dessutom hem i planen för mycket, och blev varken ett offensivt hot, eller understöd till Lotta Schelin.

* Hedvig Lindahl
Speltid: 360 minuter
Gjorde en utmärkt insats mot Japan. Men bjöd på tavlor både mot Sydafrika och Frankrike. Den första kostade inte så mycket, den andra gjorde att Sverige fick åka hem. Viktigast för en målvakt är att vara stabil, och ta alla bollar som man bör ta. Kan man krydda det med några kanonräddningar är det lysande. Lindahl tar tyvärr inte alla de bollar hon skall ta. Och då är betyget inte heller godkänt.

En
–

Antonia Göransson (speltid: 29 minuter) och Madelaine Edlund (8 minuter) spelade för kort tid för att få betyg. Sofia Lundgren och Malin Levenstad spelade inte alls.

Jag vill klargöra att jag sett matcherna på tv. Jag sätter egentligen helst inte betyg från tv:n, för man missar ganska många löpningar när man inte ser matcher live.

Almgrens auktion mot cancer

Publicerad den av
Svara
Johanna Almgren

Johanna Almgren

Det är halvtid i bronsmatchen. Den första halvleken har varit chansfattig. Frankrike har haft mest boll, men har missat alldeles för många passningar på offensiv planhalva.

Kanada har legat bra i defensiven, och försökt kontra. Men mer än ett läge vardera har det inte blivit.

Därför tänker jag använda halvtidspausen för att lyfta Johanna Almgren:s auktion för att stötta Cancerfonden.

Det började häromdagen med att Almgren själv lade upp ett gäng OS-prylar, bland annat en egen matchtröja, till försäljning på sin blogg. Där började budgivningen i ganska liten utsträckning.

Men sedan dess har fler spelare lagt till saker. Caroline Seger, Malin Levenstad och Lotta Schelin samt Tobias Hysén och Anders Svensson tillhör dem som skänkt tröjor, skor och annat till auktionen.

Stort av alla spelarna.

Budgivningen pågår på bloggen fram till i morgon, klockan 12.00. Varför inte passa på att stötta kampen mot cancern, och samtidigt få en läcker, äkta OS-pryl?

Dags för Dennerby att lämna – men Seger borde ha väntat

Publicerad den av
Svara

Den viktigaste frågan kring landslaget den närmaste tiden lyder: Dennerby, eller inte Dennerby?

Frågan har varit uppe flera gånger tidigare, och har nu alltså blossat upp igen. Nytt är att den är initierad från spelarhåll den här gången. Caroline Seger sa rakt ut efter förlusten mot Frankrike att det kan vara dags för något nytt.

Uttalandet är intressant på många sätt. Så många att jag knappt vet var jag skall börja.

Caroline Seger

Caroline Seger

Men jag börjar med att hylla Segers mod. För låt oss spola tillbaka bandet till maj månad. Då skrev jag ett inlägg här på bloggen som väckte uppmärksamhet, Var är damfotbollens starka röster?

Efter det följde en debatt, där jag i det här inlägget lanserade just Seger som en tänkbar damfotbollsdebattör.

Nu har hon visat att hon i alla fall har modet att ge damfotbollen stora rubriker.

Men jag vet ändå inte om jag jublar så mycket över hennes tajming.

För jag kan spontant säga att min första tanke när jag läste om utspelen var att det kanske behövs en förbundskapten som vågar ta bort just Seger ur startelvan.
Mer om det senare.

Efter förlusten mot Frankrike hade jag helst sett att Seger rannsakat sig själv, och sina lagkamrater. För det var inte i första hand Thomas Dennerby:s fel att vi åkte ur OS. Det var spelarna som inte presterade.
Den berättigade tränarkritiken kunde Seger ha sparat till ett bättre tillfälle, där den dessutom fått större genomslag. För nu drunknade hennes utspel i all annan OS-bevakning.

Så till själva frågan om Dennerbys framtid. Jag är också av uppfattningen att det är dags att byta förbundskapten. Det behövs något nytt.

Fast sanningen är ju att jag i år inte har så hemskt mycket kritik att komma med mot förbundskaptenen.
Tvärtom har jag tyckt synd om Dennerby, vars jobb gjorts näst intill omöjligt av alla skador. Sanningen är ju att det lag han har att jobba med inte är bättre än så här.

För i vilken av årets landskamper har Sverige visat olympisk medaljkapacitet?

Visst har Dennerby gjort misstag. Det största är valet av sista utpost – att han stått fast vid Hedvig Lindahl. För tyvärr har ju hon gång på gång visat att hon inte är någon internationell toppmålvakt.

Medan USA, Japan, Frankrike, Tyskland med fler har målvakter som vinner matcher åt sina lag så kan jag inte minnas när Lindahl senast vann en viktig mästerskapsmatch åt Sverige. Har hon någonsin gjort det?
Visst, hon var väldigt bra mot USA i fjolårets VM. Fast den räknas inte, för i praktiken var det en betydelselös match.

Och vad värre är. Lindahl har gjort missar, som lett till att vi har förlorat viktiga matcher.

När man väljer sista utpost föredrar jag att man satsar på någon som är stabil, som sällan gör enkla misstag. Och därför förordar jag Kristin Hammarström.
Så vem som än blir förbundskapten efter OS, så hoppas jag att denne ger Göteborgs målvakt förtroendet.

Nu, med facit på hand kan man även ha synpunkter på Dennerbys spelsystem. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att det nog hade varit bättre att kört 4-4-2 med Lotta Schelin och Sofia Jakobsson som forwards. Och med Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer som centrala mittfältare.
Fast det här är egentligen ingen kritik mot Dennerby. För med tanke på hur truppen såg ut i våras så förstår jag att han satsade på att köra med 4-2-3-1.

Han gjorde det för att göra plats för alla i trion Fischer, Dahlkvist och Caroline Seger, vilket kändes klokt.

Men det visade sig att Seger inte är tillräckligt bra för att klara uppgiften som nummer tio. Seger är bolltrygg, och hon håller ofta högsta världsklass i 10–15 minuter per match. Men kan hon inte åtminstone dubbla den tiden så tycker jag nog att hon snarare är en spelare för bänken än för startelvan. För jag håller Dahlkvist och Fischer högre än Seger.

Tungt utspel från Seger

Publicerad den av
2
Thomas Dennerby i rutschbana

Håller Dennerby sig kvar?

Ojdå, nu händer det grejer. Caroline Seger går ut och önskar Thomas Dennerby:s omedelbara avgång både i Expressen och i Aftonbladet.

Det är ju på många sätt anmärkningsvärt. Speciellt som Dennerby har skräddarsytt sitt spelsystem kring just Seger.

Just det spelsystemet hugger för övrigt Lotta Schelin mot i den här artikeln från TT.

Tillbaka till Dennerby. Expressens bloggare Anders Nilsson verkar ha flera bra källor inne i landslaget. Han har i dag skrivit ett väldigt intressant inlägg om spelet bakom kulisserna. Läs det här.

Själv tänker jag återkomma i ärendet lite senare. Kanske redan i kväll. Nu finns det annat att göra. Utanför fönstret är det nämligen en underbar sensommardag med sol från klarblå himmel. Och på tv:n pågår både tennisfinal och ödesmatch för handbollsherrarna. Vi hörs.

Förlust i målvaktsmatchen – då tog det roliga slut

Publicerad den av
Svara

Ibland är det tråkigt att få rätt. Just nu är verkligen ett sådant tillfälle. För det blev nästan exakt som jag förutspått.

* Frankrike vann med 2–1, och man gjorde det för att man totalt sett var ett bättre fotbollslag än Sverige i dag.

* Frankrike gjorde båda sina mål på fasta situationer.

* Sverige orkade inte. Jag har sett att det skrivits mycket om passningskvalitet på twitter. Även Chris Härenstam och Glenn Strömberg pratade en hel del om på det i tv-sändningen.
Men passningskvalitet och ork är bästa kompisar. Orkar man inte springa, orkar man inte hålla precision och kvalitet på passningarna. Och tyvärr orkade inte Sverige springa tillräckligt mycket de sista 35 minuterna. Inte ens nära.

Som jag redan var inne på i halvtid känns det dock så onödigt. Vi fick ju en perfekt start med ledning efter ett turligt mål.

Och där kom det in en faktor som jag bortsett från inför matchen – historiken. Sverige hade ju tre raka segrar mot Frankrike. Och när vi tog ledningen fanns chansen att fransyskorna började tänka ”inte nu igen”.

Men så var det den där målvaktsmatchen. Medan Frankrikes Sarah Bouhaddi var riktigt stabil, och dessutom gjorde ett par matchavgörande räddningar så bjöd Hedvig Lindahl på kvitteringen. Lindahl gav bort segern.

Jag har tidigare skrivit att Lindahl i princip aldrig vinner några matcher åt Sverige. Tyvärr är hon ingen världsmålvakt. Hon är alldeles för ojämn.

Men tyvärr har alldeles för få spelare visat toppform under OS. Våra nyckelspelare har inte varit usla, men de har inte heller glänst.

Under VM i fjol fanns det ett närmast magiskt sken kring Lotta Schelin. Hon verkade ostoppbar. I OS har hon trampat vatten, och hon är godkänd i turneringens som helhet – men inte mer.

Sverige började köra spelsystemet 4-2-3-1 för att få ut maximalt av Caroline Seger. Men Seger har inte varit tillräckligt bra för rollen. Hon har inte orkat prestera på världsnivå i mer än 10–15 minuter per match.
Är man efterklok borde nog Sverige ha spelat 4-4-2 med Schelin och Sofia Jakobsson på topp. Men Seger har grymt hög potential, och jag förstår att Thomas Dennerby försökte få ut mesta möjliga ur sin trupp.

Men det är bara att inse att Sverige inte har tillräckligt många spelare av världsklass. Och med kvartetten Charlotte Rohlin, Sara Larsson, Therese Sjögran och Josefine Öqvist borta från OS av olika skäl tillhör vi inte världens allra bästa nationer.

Och även om vi hade hoppats på mer så är ju kvartsfinal i OS trots allt godkänt.

Jaja. Nu behöver jag tänka på annat. Dags att kika på USA–Nya Zeeland…

Oj, Lindahl – den missen kan bli dyr

Publicerad den av
Svara

Sverige hade inlett matchen lysande. Ledde med 1–0, och hade bud på 2–0. Då bjöd vår målvakt Hedvig Lindahl på kvitteringen. Oj, vad onödigt.

Nu skall det sägas att Sveriges 1–0-mål var högst turligt. På en fin högerhörna från Marie Hammarström blundade Nilla Fischer, och fick bollen på axeln. Nicken, eller axlingen, fick en lite konstig bana, men gick in vid första stolpen.

Precis innan hade Fischer haft ett kanonläge. Och strax efter fick en helt fristående Lisa Dahlkvist nicka från sex–sju meter på Annica Svensson:s fina inlägg.

Efter 25 minuter hade vi matchen precis där vi ville ha den. Vårt mittfält ledde matchen i matchen, och Frankrike hade väldigt svårt att hitta vägar framåt. Det kändes som att skrällen hängde i luften.
Men i minut 29 förändrades allt.

På en fransk vänsterhörna fick Hedvig Lindahl gå ensam på bollen bakre delen av sitt målområde. Hon missbedömde dock bollbanan, och valde att bara förlänga bollen ganska rakt ut i planen. Där stod mittbacken Laura Georges, som enkelt kunde nicklobba in kvitteringen.

Med kvitteringen fick fransyskorna energi. Och tio minuter senare var det dags igen. Den här gången på en lång inläggsfrispark från Sonia Bompastor. I förstaskedet var Lisa Dahlkvist väldigt passiv, och drog in huvudet. I läge två blev det hönsgård i Sveriges straffområde. Och i läge tre kunde Wendie Renard ganska enkelt trycka in ledningsmålet.

Nu känns det som att matchen har glidit oss ur händerna. För hittills under OS har vi tre riktigt bleka andrahalvlekar bakom oss. Det är hög tid att vända den trenden. För nu börjar det igen…

Väntad startelva – nu hoppas vi på ett oväntat resultat

Publicerad den av
Svara

Sverige startar kvartsfinalen mot Frankrike med exakt de elva spelare som man väntat sig. Nu hoppas jag verkligen att de alla är kapabla att göra årets bästa insats, och fixa fram en skräll.

Frankrike gör däremot en ändring mot det lag jag trodde på. Camille Abily får börja på bänken, medan Elise Bussaglia startar på centralt mittfält.
Det är en signal om att fransyskorna tänker på defensiven. För Abily är det mer offensiva alternativet. Bussaglias främsta offensiva egenskap är hennes hårda skott.

Såg innan i dag att pålästa Maja Johansson på tidningen Match listar de tre viktigaste matcherna i matchen. Läs om det här.

Jag håller med om duellerna. Det blir otroligt viktigt att se till att inte Elodie Thomis matas med rätt bollar. För då får Sara Thunebro en hopplös uppgift.

Men en minst lika viktig nyckel är det svenska försvaret vid fasta situationer. Som jag ser det är Frankrike bäst i världen på hörnor och inläggsfrisparkar. Där måste vi ha hundraprocentig bevakning, framför allt på Wendie Renard.

Det är snart dags för avspark. Det här blir riktigt spännande. Vågar man

Så här startar lagen:

Sverige:
Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Frankrike:
Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

Publicerad den av
Svara

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Klart för kvartsfinaler

Publicerad den av
Svara

Kelly Smith missade straff. Ändå vann Storbritannien hur säkert som helst mot ett oorganiserat Brasilien efter ett tidigt mål från vänsterbacken, och numera även skytteligatvåan Stephanie Houghton.

Samtidigt gjorde Nya Zeeland 3–1 på Kamerun efter att Sverigebekanta Rebecca Smith gjorde ett av målen – det första.

Därmed ser den övre halvan i slutspelsträdet ut så här:

* Storbritannien–Kanada (avspark 20.30 svensk tid)
* USA–Nya Zeeland (15.30)

Och på den undre halvan blir det följande kvartsfinaler:

* Sverige–Frankrike (13.00)
* Brasilien–Japan (18.00)

Alla matcherna spelas på fredag. Jag återkommer med närmare analyser av dem. För nu skall Dream Team 6 spela, och så har jag ett berg av disk som måste åtgärdas…

Gissa om Kanada hoppas på Nya Zeeland?

Publicerad den av
Svara

USA och Frankrike vann sina avslutande matcher. Därmed är en kvartsfinal spikad, och det är att Sverige ställs mot just Frankrike på fredag.

De andra tre kvartsfinalerna är öppna. I en av dem väntar USA antingen på Kanada eller på Nya Zeeland.

För Japan väntar på den som kommer tvåa i den sista gruppen, alltså Brasilien eller Storbritannien.

I den sista kvartsfinalen kommer den som vinner av Brasilien och Storbritannien att ställas mot Nordkorea eller Kanada.

Får Kanada möta Brasilien eller Storbritannien tror jag faktiskt att kanadensiskorna har en viss segerchans. Mot USA är de chanslösa. Så gissa om Kanada hoppas att Nya Zeeland kommer att passera Nordkorea i kampen om att bli näst bästa trea?

För att the Football Ferns skall passera Nordkorea räcker det med seger mot Kamerun. Det borde det nya zeeländska laget fixa. Men i ett stort mästerskap är det ju som bekant inte alltid enkelt att vinna på beställning.

Vi har således två spännande timmar framför oss.

Kul att Asllani får chansen – men Schelin är nyckeln

Publicerad den av
Svara

Mitt i värsta fälttävlansfebern är det nu strax dags för den avslutande gruppmatchen för våra fotbollstjejer.

Startelvan kom nyss, och Thomas Dennerby gör tre ändringar jämfört med senaste matchen. Att Nilla Fischer skulle vara tillbaka var ingen skräll. Men det är tydligt att vår förbundskapten inte räknar Kanadas kantspel som något hot, för han väljer att åter spela Lina Nilsson som högerback på Annica Svensson:s bekostnad.

På mittfältet vilas Lisa Dahlkvist av säkerhetsskäl. Hon har ibland problem med ett löparknä, men gav klartecken till spel i en skön SVT-intervju i går. Dennerby väljer alltså trots det att spara henne till kvartsfinalen.
Det innebär att Caroline Seger återigen spelar defensiv, central mittfältare. Det är bra, med tanke på att vi får ett mer bollskickligt mittfält. Men Seger är också farlig i den rollen, då hon spelar med väldigt mycket högre risk än Dahlkvist. Minns att Japans bästa chans i lördags kom sedan Seger agerat med onödigt små marginaler.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Slutligen väljer Dennerby att spela Kosovare Asllani som nummer tio, den roll som Johanna Almgren hade senast. Det blir intressant. Hon har hyllats i den rollen i damallsvenskan i år. Nu är det upp till bevis. Asllani har väl inte imponerat jättemycket på mig i de båda inhopp hon gjort hittills i OS. Men det senaste placeras väl i alla fall under vinjetten, lovande.

Men allra viktigast i dag blir att vi får igång Lotta Schelin. Hon har varit passiv i de båda första matcherna. Hennes andra mål mot Sydafrika höll allra högsta världsklass. I övrigt tycker jag hon varit alldeles för försiktig.
Istället för att gå mot mål, har hon vikit ut mot hörnflaggorna. Schelin är som bäst när hon sätter högsta fart mot mål. Det vill jag se henne göra idag, mot ganska tröja kanadensiska mittbackar.

Matchen börjar 15.30, och sänds i Kunskapskanalen.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Kanada byter målvakt igen. Det innebär att Dalsjöforsmålvakten, om hon nu fortfarande räknas som det, Erin McLeod återigen står mellan stolparna. Synd för Sverige, för jag tycker att hon är bättre än Karina LeBlanc.
Dessutom går Marie-Eve Nault, som togs in i truppen igår – rakt in i mittförsvaret. Det borde däremot gynna Sverige.

Även Kanada har en ganska offensiv uppställning, då man ställer upp med forwarden Jonelle Filigno i stället för mittfältaren Kaylyn Kyle.

Här är Kanadas startelva: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Jonelle Filigno och Melissa Tancredi.

Vilka väntar på fredag?

Publicerad den av
1

Morgondagens viktigaste fråga är vilket motstånd som väntar på Sverige i fredagens kvartsfinal. Jag hoppas att det blir Storbritannien, eller kanske Brasilien. Alltså att vi kommer tvåa i gruppen.

Jag förutsätter att Japan vinner mot Sydafrika. Då gäller följande mot Kanada:

* Vid svensk seger: Då blir det målskillnadsaffär mot Japan om gruppsegern. Sverige har 4–1 och Japan 2–1 inför morgondagens matcher.
Gruppsegraren möter troligen tvåan i grupp G i kvartsfinal. Alltså troligen Frankrike, vilket blir en grymt tuff nöt att knäcka.

* Vid oavgjort. Då blir vi med allra största sannolikhet tvåa i gruppen bakom Japan.
Grupptvåan ställs mot tvåan i grupp E, alltså de som förlorar gruppfinalen mellan Brasilien och Storbritannien.

* Vid svensk förlust. Då blir vi trea i gruppen, och ställs mot segraren i grupp G i kvartsfinal. Det blir med största sannolikhet USA, som ju imponerat enormt hittills i OS.

Jag tippar på att Thomas Dennerby startar med samma lag som i första omgången.

Det enda jag är riktigt orolig för är Lotta Schelin:s form. Jag gissar att hon är plågad av sin vad, för hon har inte varit sig riktigt lik i någon av de båda matcherna hittills.
Är det vaden så kanske det är läge att vila Schelin, så att hon kan vara hundraprocentig i en kommande kvartsfinal?

Hos Kanada har det varit lite rörigt. Emily Zurrer och Robyn Gayle har lämnat spelen på grund av skador. De har ersatts av Melanie Booth och Marie Eve Nault. Annars är det som vanligt. Kanada är bäst på att försvara sig. De är svåra att slå hål på. Offensivt hänger det mesta på att Christine Sinclair gör sina mål.

Hur är då läget i övriga grupper?

I grupp E är det ren gruppfinal mellan Storbritannien och Brasilien. Marta:s gäng vinner gruppen på oavgjort. Dessutom spelar Nya Zeeland en viktig match mot Kamerun. I teorin har även afrikanskorna chansen att avancera, men då måste de vinna samtidigt som USA öser in mål mot Nordkorea.

Mer troligt är att Nya Zeeland vinner. Och då kommer de troligen att ta den sista platsen i kvartsfinalspelet. De blir bästa trea om de vinner och Nordkorea förlorar. Eller om de vinner, och Kanada förlorar, och Nya Zeeland tar in fyra måls målskillnad på kanadensiskorna.

I grupp G är USA klart för kvartsfinal, och Frankrike i praktiken klart. Fransyskorna har Colombia i sista omgången. Colombia kan gå vidare som trea vid storseger. Men Colombia kommer inte att vinna. Speciellt inte som Fifa har stängt av Lady Andrade för den knytnäve hon gav Abby Wambach i lördags. Frankrike vinner, och blir grupptvåa.

Pia Sundhage kommer säker att vädra sin bänk mot Nordkorea. Det hindrar inte att amerikanskorna kommer att vinna med ett par måls marginal, och med största sannolikhet skicka hem koreanskorna. För jag tror att Nordkorea måste ta poäng för att nå kvartsfinal.

Fem till kvartsfinal, en usel domare och Brandi Chastain

Publicerad den av
Svara

När alla lag spelat två gruppspelsmatcher har redan fem lag säkrat sina platser i kvartsfinalen. De fem är Japan, Sverige, Brasilien, Storbritannien och USA.

Alltså fem väntade lag. Faktum är att det inte ser ut att bli några skrällar alls till kvartsfinal. Vinner bara Nya Zeeland mot Kamerun och USA mot Nordkorea på tisdag så blir det exakt de åtta lag som jag här tippade skulle nå kvartsfinal.

* Jag har sett minst några minuter av varje match i dag. Den sista matchen var helt klart den mest uppseendeväckande. I 62 minuter var Nordkorea i högsta grad ett hot mot Frankrike. Jag kände inte alls igen det franska lag som jag har sett spelat lysande fotboll under hela våren.

Visst hade Laura Georges nickat in 1–0 till fransyskorna i slutminuterna av första halvlek. Men spelet var andefattigt, och jag började tro att koreanskorna kanske skulle kunna sno åt sig någon poäng.

Men i minut 62 bytte Bruno Bini in Elodie Thomis och Camille Abily. Och plötsligt fick Frankrike vingar. En halvtimma senare var det 5–0.

För vilken fart Thomis hade. Trots att hon bara spelade 28 minuter hade hon varit självskriven som matchens lirare om jag hade suttit i juryn. Hon gjorde själv 2–0, och spelade sedan fram Marie-Laure Delie till 3–0 och inhopparen Camille Catala till 5–0. Däremellan hade Wendie Renard nickat in 4–0 på en fin hörna från Louisa Necib.
Frankrike är utan tvekan bästa laget i OS på fasta situationer. Renard och Georges är grymma i luftrummet, och Necib, Abily och Sonia Bompastor har underbar känsla i tillslagen.

* Apropå Bompastor så kan jag inte undvika att ta upp OS-turneringens i särklass sämsta domslut. Det drabbade just Bompastor vid ställningen 4–0 i dag. Frankrikes vänsterback kom i hög fart när hon närmast blev överfallen i Nordkoreas straffområde.
En koreanska back körde knät i rätt in i Bompastors högerben, varvid fransyskan flög som en vante. Det borde ha varit turneringens mest solklara straff.

Men det blev i stället den första riktigt stora domarskandalen. För rättsskipare Terese Neguel från Kamerun nöjde sig inte med att strunta i att blåsa straff. Hon gav dessutom Bompastor den mest oförtjänta varningen för filmning som jag sett på mycket länge.

Kamerun är alltså inte bara sämsta laget i OS. De har sannolikt också den sämsta domaren.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

* Som nämnts gjorde Marie-Laure Delie mål i dag. Hon står därmed på två, och delar med det ledningen i skytteligan med tio andra spelare. Skytteligaledare utöver Delie är även: Alex Morgan, Abby Wambach och Carli Lloyd (USA), Christine Sinclair och Melissa Tancredi (Kanada), Marta och Cristiane (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige), Stephanie Houghton (Storbritannien) och Kim Song Hui (Nordkorea).

* Många tycker ju att idrottare skall sluta när de står på topp. Jag har aldrig förstått den synen. Inte på något sätt.

OM den även gäller för lag så måste ju många tycka att Dalsjöfors Goif har valt bästa möjliga läge att lägga ner verksamheten. För på måndag, när klubbens damlag tas bort ur seriesystemet, så leder de dels söderettan, dels har de en spelare som delar ledningen av skytteligan i OS (Tancredi). Snacka om att sluta när man står på topp…

* Missade du Sverige–Japan finns en länk till SVT:s sammandrag här.

* Slutligen blir det lite twitter. Där skulle vi inte kunna följa de svenska spelarna under OS. Det var ett falsklarm. Flera av dem twittrar fortfarande löpande. Länkar till alla de svenska OS-spelare som twittrar finns här.

Hope Solo

Hope Solo

Spelarna i USA:s, Kanadas och Storbritanniens lag twittrar ännu flitigare än de svenska. En som hamnat i blåsväder är Hope Solo. Hon gav sig på den före detta OS-hjältinnan, numera tv-experten, Brandi Chastain efter dagens match. Enligt Solo hjälper inte Chastain till att promota sporten tillräckligt mycket.

Solo twittrade bland annat:

”Det är för dåligt att vi inte kan ha kommentatorer som representerar laget bättre, och som kan mer om spelet än Brandi Chastain.”

Och:

”Lägg av att kommentera försvars- och målvaktsspel innan du sett till att bli bättre utbildad, Brandi Chastain. Spelet har utvecklats de senaste tio åren.”

Jag har ingen aning om vad Chastain har sagt. Men som tv-expert har hon inget ansvar för att promota lag eller sport. Hennes uppgift är att kritiskt bedöma de lag hon ser. Det borde Solo veta, även om hon inte håller med.

Dessutom förvånar det mig att en världsstjärna som Hope Solo lägger energi på sånt här. Efter en säker 3–0-seger borde hon väl kunna ta lite kritik med en klackspark. Eller?

4–1, det är förstås en jättebra start

Publicerad den av
Svara

Tremålsseger i OS-premiären. Det kan man ju inte klaga på. Tvärtom är det jättebra.

Och de första 25 minuterna höll högsta världsklass. För även om Sydafrika var uselt så är det inte lätt att göra mål på beställning. Och så långt skapade Sverige chanser på löpande band.

Jag beställde tre–fyra mål till i halvtid. Det var förstås ett önsketänkande. 4–1 duger gott. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tror att tre poäng och plusmålskillnad bär till kvartsfinal. Med tre poäng och tre plusmål har vi lagt en bra grund.

Mycket var bra. Defensivt är jag sådan att jag älskar mittfältare som gör maxlöpningar hemåt för att vinna boll. Sådana bjöd framför allt Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström på flera stycken.

Offensivt fick Caroline Seger visa sitt spelsinne och sin känsla vid flera tillfällen. Antalet djupledlöpningar från Seger tycker jag däremot som nämnts är för få. Det var ju när både hon, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson samtidigt hotade i djupled som vi var som bäst.

Schelin visade sin höga klass när hon styrde in Sara Thunebro:s inspel till 4–1. V-löpningen, där Schelin lurade sin back var enligt den så kallade skolboken. Är det någon som läst den boken förresten?

Jakobsson sprang mycket, och oftast rätt. Men hon måste jobba lite mer på sina passningar. Men bättre precision på dem så är hon uppe på Schelinnivå – alltså högsta världsklass. Och orkar/kan Sofia hålla en lika hög utgångsposition mot Japan har vi två bra kontringsvapen i den matchen.
För Schelin är väl ok? Man blev ju trots allt lite nervös när hon började stretcha sin högervad.

Att baklängesmålet skulle komma på en lobb var ju ingen skräll för oss som sett landslaget i vår. Tydligen hade även Sydafrikas Sverigespion noterat att Hedvig Lindahl jobbar väl långt ut. Hon får förbereda sig på att motståndarna kommer att göra två–tre lobbförsök per match framöver. Så Lindahl, ta en lite lägre utgångsposition!

Man får väl även ge beröm till Portia Modise som på ett skickligt sätt utnyttjade vår målvakts offensiva position.

Nu blir det en halvlek Nordkorea–Colombia. Sedan kan man somna lugnt.