Knökat i Philadelphia – och Kobe

Häromdagen möttes USA och Kina i en högst inofficiell träningsmatch utan publik.
Jag länkade till bilder från den i det här inlägget.

När lagen möts igen i en officiell kamp i morgon så blir det däremot rejält med åskådare. Alla 18500 biljetter till MLS-laget Philadelphia Unions hemmaarena PPL Park var redan slutsålda i fredags.

US Soccer har lite bättre grepp om publiken än vad Svenska Fotbollförbundet har. Förbundsledningen kanske skulle ta och studera hur USA jobbar med information när Pia Sundhage och laget kommer till Halland i juni.
För Sverige har verkligen hysteriskt mycket att lära här. Hysteriskt mycket.

* Birmingham vann den engelska FA-cupfinalen med 7–6 efter straffar. Chelsea ledde både med 1–0 under ordinarie speltid, och med 2–1 under förlängningen. Men Birmingham kvitterade alltså båda gångerna. Först genom Rachel Williams i minut 90+1 och sedan genom Karen Carney på frispark i förlängningen.
Publiksiffran 8723 var en besvikelse. Det har varit över 20000 på tidigare FA-cupfinaler.

* Apropå publiksiffror hade japanska ligaledarna Inac Kobe Leonessa fina 9272 åskådare i dag. De fick se storlaget tappa poäng för första gången den här säsongen. Matchen mot Okayama Yunogo Belle slutade nämligen 0–0. Här är höjdpunkter från den.

Belle har världsmästare som Aya Miyama, Azusa Iwashimizu och Mizuho Sakaguchi i laget, men har fram till i dag varit floppen i Nadeshiko League. Laget är sex poäng efter Inac. Men kanske vänder det nu, efter att man tagit en fin bortapoäng mot serieledarna.

De drygt 9000 i storpubliken fick även se amerikanska Rebecca Moros debutera. Hon hoppade in i halvtid. Inacs andra nya amerikanska, Beverly Goebel, satt däremot kvar på bänken hela matchen.
Inac leder dock fortfarande ligan. Fast NTV Beleza kan passera i morgon, om de vinner toppmötet med ligatrean Urawa Reds med minst tre måls marginal.

* I Norge tog Stabaek över serieledningen genom att vinna med 2–0 borta mot Amazon samtidigt som Lilleström spelade 0–0 borta mot Klepp.
För Stabaek gjorde Ada Stolsmo Hegerberg återigen ett mål. 16-åringen har nu gjort 13 på åtta omgångar och leder skytteligan med fyra måls marginal.

Noterbart 1: 363 var högsta publiksiffran i Toppserien i dag. Uselt.
Noterbart 2: bara totalt fyra utlänningar fick speltid i den här omgången av Toppserien. Nämligen Katrine Pedersen (Stabaek/Danmark), Kristy Moore (Stabaek/England el. Australien), Rebecca Angus (Vålerenga/England) och Kamilla Lillefjaere (Sverige/Trondheim Örn). Om nu Lillefjaere är svensk, som det står här. Är hon?

Jitexförvärvet Angus blev för övrigt målskytt i 4–1-förlusten mot Röa. Där gjorde före detta WPS-proffset Lene Mykjåland två mål för mästarinnorna.
Omgångens främsta målskytt blev dock Anette Jokstad, som gjorde alla tre målen när Kolbotn vann med 3–0 mot Fart.

* Dagens megasensation hämtar jag från Italien. Där tog sig i dag division II-laget Napoli till nästa helgs cupfinal efter att ha slagit ut nyblivna mästarinnorna Sassari Torres.

Napoli vann i och för sig andraligan Serie A2 på mäktiga 58 poäng av 60 möjliga i år. Och lagets skall följaktligen spela i högstaligan till hösten.
Men att man skulle mäkta med att besegra Torres i cupsemifinal hade nog få förväntat sig. Det var 2–2 efter full tid, och 7–6 efter straffar.
I finalen väntar ligafyran Brescia som bortaslog ligatrean Tavagnacco med 2–1 i sin semifinal.

* Slutligen här är en länk med ett reportage om Marta i Tyresö från brasiliansk tv.

Är Edlund en OS-spelare?

I morgon spelar landslaget borta mot Skottland i en riktigt viktig landskamp i OS-förberedelserna.

Om den går att se på tv, eller via stream?
Nej, inte vad jag har uppfattat.

Och jag är inte ett dugg förvånad över det. För Svenska Fotbollförbundet har ju som bekant inget som helst intresse av att marknadsföra sina damer.

Jag har flera gånger tidigare framfört kritik i frågan, och orkar inte upprepa mina argument ännu en gång. Men vill du trots allt läsa all min kritik mot förbundets hantering av sitt damlandslag är här ett potpurri av länkar:

* Lag av världsklass, men hur blir det med publiksiffrorna?
* Riktigt pinsam kunskapsmiss av förbundsbasen
* Blir det megafiasko i Malmö?
* Äntligen en hemmalandskamp – det var verkligen på tiden
* Kapten Seger sågar sitt eget förbund
* Sveriges förlustmatch mot Kanada gick bara att följa på twitter

Jag tänkte i stället rikta in mig på de sportsliga frågorna. Valet av mittbackar är väl egentligen den mest intressanta, men jag tänkte hoppa över den i dag, och i stället diskutera forwards.

Jag har i dagarna varit inblandad i en liten debatt på twitter om just forwardsfrågan. Det är väl främst om Vittsjös skyttedrottning Sofie Andersson borde testas eller inte som har diskuterats. Och som bekant tycker jag att hon är väl värd en chans.
I botten av det här inlägget har jag förklarat varför.

Till Skottlandskampen är till slut sex forwards uttagna, nämligen Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Madelaine Edlund, Kosovare Asllani, Susanne Moberg och Jessica Landström.
Som det ser ut nu kommer de tre först nämnda samt en av Asllani eller Johanna Almgren att få plats i OS-truppen.

Det jag inte kan förstå är Madelaine Edlunds givna OS-plats. Hon har gjort ett mål på 30 A-landskamper. Och Edlund är en forward som förbundskapten Thomas Dennerby under VM ifjol framhöll för sina defensiva egenskaper.
Jag har snart varit tränare under 20 år, och aldrig känt behov av att byta in en defensiv forward. Aldrig.

Däremot vill man gärna ha så många tänkbara matchvinnare som möjligt att tillgå i jämna kamper. Eller måltjuvar att kasta in när man jagar kvittering.
Edlund spelar i Tyresö, och har gjort tre mål hittills i damallsvenskan. Alla tre har i princip helt och hållet varit signerade Marta. Edlund har inte behövt göra så mycket. Se själv de två målen mot Jitex – där det andra till och med kan vara ett självmål – och det mot KDFF.

Edlund har inte lyckats göra ett enda mål på egen hand i ett stjärnspäckat topplag. Det imponerar inte på mig.

I den omtalade twitterdiskussionen framfördes synpunkterna att spelare som Lisa Ek och Sofie Andersson säkert kommer att få chansen i landslaget efter OS. Och att Dennerby gör rätt i att spela säkra kort i nuläget.

Jag vet hur man bygger lag, och håller tveklöst med om att stommen i truppen måste bestå av säkra, sedan länge inspelade kort. Men de sista platserna kan man ha råd att ge till jokrar. Spelare med exceptionell toppform, som kan avgöra matcher.
Sofie Andersson känns som en sådan. Det gör inte Madde Edlund.

Tyresös förlust borde oroa många

Det skrällde som bekant till rejält i damallsvenskan igår. Kul på många vis. Men sättet som Tyresö föll på var inte roligt för landslaget. Tvärtom borde det göra Thomas Dennerby och alla supportrar rejält oroliga.

Jag har ju tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. Och kolla in det här klippet, och se hur lätt Linda Sembrant blir frånsprungen av Kosovare Asllani. Sembrant är en briljant passningsspelare, men hennes snabbhet håller inte på internationell nivå. Men som det ser ut nu är hon troligen en av våra ordinarie OS-mittbackar.
Jämför förresten Sembrants snabbhet med Kristianstads Sif Atladottir som springer ikapp Marta gång på gång i klippet. Och isländskans räddning bakom Hedvig Lindahl är en självklar kandidat till Årets Räddning 2012.

För övrigt är ju Veronica Boquete:s passning på slutet ett kandidat till Årets Passning 2012. Och Marta:s avslut en kandidat till Årets Miss 2012.

Apropå Dennerby, kan man se hon tycka till om landslagets skadeläge på förbundets webb-tv. Det går inte att länka till enskilda reportage, men just nu kommer Dennerbyintervjun upp som förstaval.

* Även AIK skrällde ju till rejält. Och det var en skräll… För att Kristianstad har en hög högstanivå vet man ju. Men att AIK skulle kunna slå LdB FC Malmö kunde jag inte ens ana.
Segern gör att AIK nu är med i serien på allvar. Men vilken klubb kan vara Stockholmslagets tänkbara räddningsplanka?
Som jag ser det ligger Kif Örebro illa till. Och kanske även Umeå.

I Malmö klev Katrine Veje av knäskadad. Det lutar åt årets sjunde korsbandsskada i damallsvenskan. Så fruktansvärt tråkigt.
Skönt dock att Umeåtalangen Lina Hurtig inte hade dragit av sitt korsband. Hon blir ”bara” borta en månad.

* Så till en internationell utblick. Jag börjar i Tyskland, där jag redan har skrivit om toppstriden här.
Den som vill se bilder har först höjdpunkter från Duisburg–Potsdam på den här länken. Njut av Patrica Hanebeck:s båda läckra mål. Och av Alyssa Naeher:s fina räddning på Simone Laudehr:s friläge. Vill man se hela matchen går det att göra här.

Och här hittar du höjdpunkter från Wolfsburg–Frankfurt, där publiksiffran för övrigt var finfina 8689. Jag noterar att Desirée Schumann konserverat sin formtopp från Champions Leaguefinalen. Och nog är väl förresten den matchavgörande straffen snällt dömd? Vill man se hela matchen går det att göra på den här länken.

I Tyskland var väl nyheten om att liganian Hamburg SV drar sig ur seriesystemet helgens tråkigaste. Jag försvarar förstås inte att storklubbar väljer att skylla sin dåliga ekonomi på damlaget.
Fast samtidigt behöver man väl inte vara nationalekonom för att förstå att ett proffslag med en snittpublik på 399 åskådare har svårt att gå ihop ekonomiskt? Tyvärr.

* I Frankrike leder numera Lyon ligan en poäng före Juvisy. I går blev det 3–0-seger mot PSG. Louisa Necib gjorde det här läckra målet.
Lotta Schelin spelade första halvlek. När hon gick av ledde hennes lag med 2–0. Hon – och de 4500 åskådarna – fick efter paus se Sonia Bompastor göra 3–0 och bli tvåmålsskytt.

* I Japans Nadeshiko League vann Inac Kobe Leonessa sin sjätte raka match i ligan. Man gjorde det borta mot Albirex Niigata. När lagen möttes ifjol såg hela 24 546 åskådare hur Homare Sawa blev tvåmålsskytt. Se klipp från fjolårets folkfest här.
Nu har VM-guldhysterin börjat lägga sig i Japan. Och i går stannade publiksiffran på 3146 när Kobe vann med 3–1 efter två mål av Shinobu Ohno och ett av Megumi Takase.

Marta skapar känslor

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

Fantastisk tysk cupfinal gav mig VM-känslan tillbaka

Har just sett delar av den tyska cupfinalen på en hackig stream. Vilken skräll, vilken grymt bra match. För ja, FC Bayern München slog svensklaget Frankfurt med 2–0.

Jag såg delar av första halvlek, och sedan även de sista 25 minuterna. Och jag fick faktiskt tillbaka lite av VM-känslan från ifjol.
Med 15678 åskådare på plats i Köln gavs förstås rätt inramning. Och spelet gjorde mig inte besviken.

För mig tog diskussionen om vilken som är världens bästa liga definitivt slut i och med dagens final. Vilket tempo, vilken spelteknisk nivå, vilken nerv. Damallsvenskan känns tyvärr inte ens nära.

För när man ser vilken grym underhållning Tysklands ligafyra och ligasexa kan bjuda på, och dessutom vet att ligafyran skall spela Champions Leaguefinal på torsdag, så känns det ju självklart att Tyskland inte bara har världens bästa liga för tillfället, utan också den jämnaste.
För man minns ju hur mycket spelmässigt starkare Frankfurt trots allt var än Malmö i Champions League-kvartsfinalen i våras. Att ingen av Frankfurts båda svenska landslagsspelare Sara Thunebro eller Jessica Landström fick någon speltid i finalen är ännu ett tecken på att vi fortfarande ligger efter.

Jag har inte sett Bayern München spela förr, men blev rejält imponerad. De har definitivt ett framtida storlag på gång.

Det unga Bayernlaget slog Duisburg i förra veckan med just 2–0, och har verkligen prickat toppformen. Österrikiska 19-åringen Laura Feiersinger är redan nu en mycket duktig offensiv spelare. Hur bra kan inte hon bli? Och hur bra kan inte tyska 18-åringen Lena Lotzen bli?
De båda amerikanskorna Sarah Hagen på topp och Nicole ”Niki” Cross i backlinjen ger rutin och stabilitet.

Nickstarka Hagen nickade just in Münchens ledningsmål efter en hörna med cirka 20 minuter kvar. Sedan spelade Bayern på resultatet på ett fantastiskt effektivt sätt. Man kontrollerade matchen totalt, och kontrade in 2–0 genom inhopparen Ivana Rudelic på övertid.

Jag har tidigare skrivit om att jag tycker att Lena Lotzen kanske har damfotbollens skönaste namn. Men hon har konkurrens i egna laget, av inhoppande backen Clara Schöne

* Till sist några ord om dagens tre matcher i damallsvenskan. Resultaten visar tydligt att det maximalt kommer att bli en kamp mellan två lag framöver. Göteborg visade återigen idag att man inte har kvalitet att hänga med. Det har inte Linköping heller.
Vittsjö är fortfarande närmast, även om laget kom ner på jorden en aning idag då både segersviten bröts, och Sofie Andersson fick lämna planen mållös efter att dessförinnan ha varit målskytt 20 seriematcher i rad. Fast nykomlingen hängde ändå med länge i Malmö.
Men Anja Mittag är fantastisk. Som jag fattade det var hennes första mål idag ett klockrent självmål. Men tre eller fyra mål spelar inte så stor roll – Mittag är tveklöst damallsvenskans drottning så här långt. Hur skall Marta göra för att sno tillbaka kronan?

Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

Vad tycker alla bloggare?

Jag har ju just konstaterat att det saknas starka röster inom damfotbollen. Och att det är i bloggarna som en stor del av det viktiga ifrågasättandet av sporten, klubbarna och spelare sker.
Flera av de bloggar om damfotboll som jag följer är bra, och innehåller inte bara ryggdunk och överord – utan ser sporten ur kritiska synvinklar.
Det är så klart positivt, för utan kritisk granskning avstannar lätt utvecklingen.

Här tänkte jag komma med synpunkter på intressanta, aktuella blogginlägg. Först ett par från den utmärkta bloggen ”Damallsvenskan – Världens Bästa”:

* Piteå nästa lag?
Ett intressant och tänkvärt ifrågasättande av hur ekonomin sköts i damallsvenska klubbar. Sammanfattningsvis kan man säga att det är lite väl vanligt att man inte rättar mun efter matsäck. Och att de som har hand om pengarna i Piteå IF nog skall känna viss oro om inte publiksiffrorna snart skjuter i höjden.

* Jämn serie men publiken oroar
Det här är ett ifrågasättande av hur klubbar och EFD egentligen jobbar för att locka publik till arenorna. Det är ett högst relevant ifrågasättande.
För när Jitex till exempel misslyckas med att kommunicera ut till göteborgarna att Marta är i stan så undrar man ju hur klubbarnas marknadsföring ser ut. Finns den?

* Drogba vänsterback i Damallsvenskan?
Här är det taktik, och taktiskt tänkande som står i fokus. Frågan som ställs är om spelare och tränare i damallsvenskan har en tillräckligt stor taktisk skolning.
En bra fråga. Och jag tror att det är tveksamt om kunskapen är stor nog. För många spelare beror det på att flicklag tyvärr sällan får de bästa tränarna. I flickfotbollen, och en bra bit upp genom divisionerna, räcker att kunna spela långa bollar i djupled på en snabb forward för att nå framgång. Någon större kunskap om organisation och taktik behövs inte.
Jag såg delar av F17-landslagets match mot Danmark i förra veckan på tv. Och tyckte att jag såg besvärande stora brister i positionsspelet hos ett stort antal spelare. Illavarslande.

Så till en annan utmärkt blogg, Spelare12:
Bland många intressanta och initierade inlägg har man gjort en gedigen genomgång av tänkbara, svenska OS-spelare. Här är länkar till inläggen lagdel för lagdel:
* Målvakter
* Ytterbackar
* Mittbackar
* Centrala mittfältare
* Yttermittfältare/forwards
Resonemangen som förs är i stora drag vettiga.
Men det är ingen chansning att bara ta med två målvakter i OS-truppen. Tvärtom är det ett faktum att man bara kommer att ta ut två. För utöver de 18 uttagna spelarna kommer man att ha med fem reserver till OS – varav en målvakt. De fem är med och tränar med laget, men ingår inte i truppen.
Och när det gäller genomgången av ytterbackarna så ser jag trots allt Sara Thunebro som ett klart bättre alternativ än Lina Nilsson. Den senare är utmärkt offensivt, men klart svagare defensivt. Och skall vi ha chans att vinna medalj i ett stort mästerskap måste alla backar vara prickfria defensivt. För mot lag som USA, Japan, Frankrike, Brasilien och Storbritannien kommer vårt försvar att ställas på svåra prov.

Jag har ju förresten själv försökt räkna ut hur OS-truppen kommer att se ut här.

Så till bloggen Damallsvenskan 2012, och tre intressanta inlägg därifrån:

* Toppmatcher
Ett inlägg om att Vittsjö höjer priset till fyra utvalda toppmatcher. Till skillnad från bloggaren tycker jag att Vittsjö agerar förståndigt, och gör rätt i att höja biljettpriset till sina derbyn, och när topplagen kommer på besök. Allt enligt principen om tillgång och efterfrågan.

* Hur mainstream media (kvällstidningar) jobbar
Här har vi ett inlägg om spetsade rubriker i kvällstidningarna. Och ja, den rubrik som avses är lite tillspetsad. Men jag tycker inte att det är något att haka upp sig på.
Det här är förresten ett högst intressant område. Samtidigt som spelare och ledare i damallsvenskan klagar på att det skrivs för lite om dem, så är de snabba på att högljutt klaga när något överdrivs eller blir lite fel.
Visst skall man rätta fel. Men skall damfotbollen någonsin bli en stor sport i riksmedia måste spelare och ledare tyvärr acceptera att det kommer att skrivas hysteriskt mycket konstigt, tillspetsat eller rent felaktigt på vägen. För accepterar man bara att 100-procentigt insatta reportrar skriver om damfotboll blir det inte många artiklar.
Och reportrar är som alla andra. Den som har blivit rejält uthängd som okunnig eller usel undviker helst att skriva flera artiklar i aktuellt ämne.

* Efter massiva protester: Sverige – Japan på Damernas nationalarena
Det här är ett inlägg som jag kunde ha skrivit. I varje fall delen om hur gubbväldet på förbundet struntar i tjejerna.
Sågningen av Patrick Ekwall hade jag nog däremot stått över. Varför redogjorde jag just för.

Slutligen en kommentar till ett inlägg från bloggen Nilssons nyanser på Expressens hemsida:

* Missnöjets frön börjar gro
Först tror jag att bloggaren Anders Nilsson är rätt ute om att det börjar gnällas i flera damallsvenska omklädningsrum. Jag reagerade redan i samband med Linköpings seger över Tyresö på att Manon Melis i tv hade kritiska synpunkter på lagets anfallsspel. Det gav inga goda vibbar.
Men samtidigt tänkte jag passa på att kommentera slutklämmen i Nilssons blogginlägg, den om röster som har höjts för att ge Sofie Andersson chansen i landslaget.
Jag har inte sett att det är någon annan röst än jag som framfört den åsikten. Så jag får väl försvara mig…
Som jag ser det är Lotta Schelin självskriven etta på forwardsplatsen. Sofia Jakobsson är lika självklar tvåa, även om hon i första hand kommer att tas med i truppen som yttermittfältare. Känslan nu är att förbundskapten Thomas Dennerby även tänker ta med Madelaine Edlund i truppen.
Jag ser ingen anledning att ta med en forward till OS för sin starka defensiv. Jag vill ha med tänkbara matchvinnare. Edlund känns inte som någon sådan, och tyvärr inte heller Jessica Landström i nuvarande form.
Därför bör Dennerby försöka hitta någon annan joker. Och vid en titt på damallsvenskans skytteliga är faktiskt Sofie Andersson den bäst placerade svenska spelaren. Och hon har inte bara gjort mål på AIK och Piteå. Hon har även gjort det på bortaplan mot både Umeå och Göteborg. Så varför inte testa Andersson i trenationsturneringen i juni. Vad har Dennerby att förlora?

Potsdam leder ligan igen

Alyssa Naeher och Yuki Nagasato hette matchhjältinnorna när Turbine Potsdam vann borta mot Bad Neuenahr med 2–0, och återtog serieledningen i tyska Frauen-Bundesliga.

Den amerikanska målvakten Naeher räddade snyggt en straff från hemmalagets stjärna Celia Okoyino da Mbabi i matchens inledning. Och japanska forwarden Nagasato gjorde båda målen på pass från Patricia Hanebeck. Det första lite turligt, det andra i tomt mål.

Svenska Antonia Göransson spelade hela matchen på Potsdams mittfält, medan fjolårets Dalsjöforskapten Alex Singer blev kvar på lagets bänk den här dagen. Se höjdpunkter från matchen här.
Inför de tre sista omgångarna anför alltså Potsdam nu den kvartett lag som gör upp om ligaguldet. Man gör det trots att laget har haft förtvivlat svårt att göra mål efter nyåret. På de elva omgångarna före jul gjorde man 37 mål. På de åtta efter har det bara blivit 13. En orsak är säkerligen förlusten av Anja Mittag till LdB FC Malmö.

På söndag möter Potsdam ligafyran FFC Frankfurt i ett av flera toppmöten under de sista omgångarna. Då kan de båda arvfienderna spela bort varandra från guldet. Gissa om det hålls tummar för kryss både i Duisburg och Wolfsburg?

* Har du inte sett målen från Tyresös senaste match, 3–1-segern mot Jitex, så finns de att se på det här klippet.
Jag har kikat på det ett par gånger, och måste säga att jag inte är säker på om det verkligen är Madelaine Edlund som gör 2–1-målet. Ser det inte ut att vara ett självmål av Sofia Karlsson?
Även om det skulle vara Edlund som är sist på bollen var det inga jätteprestationer som krävdes av Edlund för hennes två mål. Marta stod ju för hyfsade förarbeten båda gångerna.

Göransson målskytt när topplagen vann i Tyskland

I Bundesliga är det tre omgångar kvar, och fyra lag är i högsta grad med i guldstriden.
Idag vann alla de fyra guldkandidaterna. Antonia Göransson blev enda svenska målskytt.

Hon gjorde sitt tredje ligamål för säsongen till 2–0 när hennes Turbine Potsdam vann med klara 3–0 hemma mot Bayern München. Man fick hjälp med ett självmål, och så avslutade speedkulan Isabel Kerschowski målskyttet för Potsdam.
Potsdam ligger trea, två poäng från tabelltoppen. Men man har en match mindre spelad, och på onsdag kan Göranssons gäng återta serieledningen. Då väntar nämligen det uppskjutna bortamötet med Bad Neuenahr. Avsparkstiden är för övrigt 15.00 – något som får mig att undra om man inte vill ha någon publik.

Apropå Bad Neuenahr hade Celia Okoyino da Mbabi ett ribbskott när hon och hennes lagkamrater idag föll med 2–0 borta mot en annan guldkandidat, FCR 2001 Duisburg. Målen gjordes av tyska landslagsspelarna Linda Bresonik och Alexandra Popp.
Jag såg en halvtimme av den första halvleken av den matchen på DFB-tv. Och det kändes som att Duisburg hade full kontroll. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.

Glödheta målmaskinerna Conny Pohlers och Zsanett Jakabfi gjorde målen när serieledande VfL Wolfsburg vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Pohlers leder nu skytteligan ensam. Hon har gjort 18 mål, mot Genoveva Anonma:s 17.

Slutligen gjorde vindsnabba schweiziskan Ana-Maria Crnogorcevic ett äkta hattrick på tolv minuter för FFC Frankfurt. Hon gjorde de tre första målen när laget vann med förkrossande 7–0 hemma mot Freiburg. Kerstin Garefrekes gjorde för övrigt två av målen.
Sara Thunebro spelade hela matchen, medan Jessica Landström fick hoppa in i 72:a minuten för Frankfurt.
Storsegern gör att Frankfurt nu har en slagkraftig målskillnad inför seriespurten.
För det är upplagt för en megarysare med fyra lag inom tre poäng med tre omgångar kvar – fyra för Potsdam.

1) VfL Wolfsburg 19 matcher, 46 poäng, +40
3) FCR 2001 Duisburg 19 matcher, 45 poäng, +35
3) Turbine Potsdam 18, matcher, 44 poäng, +39
4) FFC Frankfurt 19 matcher, 43 poäng, +42

Och som grädde på moset återstår ju ett antal inbördes möten mellan lagen i toppen, nämligen de här:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg

Jag har tidigare konstaterat att Frankfurt har svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions Leaguefinalen att tänka på. Men de börjar hitta rätt i anfallspelet, och jag tror mer och mer på dem som slutsegrare.
Men det tipset kan vara ändrat nästa söndag…

* Noterar att Expressen idag avslöjat att Tony Gustavsson blir assistent till Pia Sundhage under OS. Två svenskar som leder USA är förstås kul. Och ojojoj vilka fotbollsdiskussioner de båda kommer att ha. Gustavsson och Sundhage tillhör definitivt de mer detaljfixerade tränarna jag stött på. Vi snackar taktik i kubik.

* Jag har inte hetsat upp mig så mycket över skadorna på Caroline Seger och Charlotte Rohlin.
Visst, man kan aldrig vara säker, men en stukad fot borde inte vara något problem. Inte heller en hjärnskakning. Vi kan nog utgå ifrån att de båda snart är tillbaka. De kanske till och med spelar redan i nästa omgång.

* Slutligen så var världens bästa spelare, Homare Sawa, tillbaka på planen idag efter ett par månaders uppehåll för yrselproblem.
Hennes lag, stjärnspäckade Inac Leonessa från Kobe, vann hemmamötet i Nadeshiko League mot Elfen Sayama med 3–2. Veteranen Sawa lämnade planen mållös. Kobelagets mål gjordes istället av de båda 18-åringarna Yoko Takara (2) och Mai Kyokawa.

Båda är för övrigt hämtade från talangfabriken Tokiwagi Gakuen High School i Sendai. Samma skola som även fostrat VM-guldvinnarna Aya Sameshima (Montpellier), Saki Kumagai (FFC Frankfurt) och Asuna Tanaka (Inac Leonessa).
Se höjdpunkter från matchen här. Klippet avslutas med ett slags ceremoni där spelarna tackar sina supportrar. Det ser lite ansträngt ut. Eller skall man säga att det ser japanskt ut? Här är för övrigt ett klipp till med höjdpunkter, där nummer 8 Sawa står lite mer i fokus.

Mästarklass av Tyresö

Tyresö har just besegrat LdB FC Malmö med 2–0, och man har gjort det på ett mästerligt sätt. För spelar Tyresö så här under resten av serien kommer de inte att förlora många matcher.

Jag har tidigare satt frågetecken för snabbheten i backlinjen. Frågetecknet finns kvar. Men idag chansbröt aldrig Tyresös backlinje, utan den föll direkt – och rejält. Följden blev att Malmö aldrig kunde hitta in på ytan bakom Johanna Frisk och Linda Sembrant.

Visst öppnade det sig möjligheter för distansskott för Malmö inledningsvis. Men i längden är det en väldigt mycket bättre taktik att lämna ytor där, än att lämna dem bakom sin backlinje.

Offensivt nötte Tyresö ner Malmö. Och 2–0 var helt i sin ordning. Marta gjorde första målet, efter en grov miss från Lina Nilsson. Elaine smällde snyggt in det andra målet från distans.

En dag som den här, när OS-grupperna har lottats, kan det vara aktuellt med några ord om våra OS-aktuella spelare. Malin Levenstad gjorde en lysande insats, och visade att hon vill vara med och konkurrera som en försvarsplats. Däremot visade Lina Nilsson defensiva brister. Och då tänker jag inte bara på den missade rensningen som gav 1–0-målet. Nilsson gjorde flera missbedömningar, och blev flera gånger avklädd av Marta.

Det svenska F19-landslaget lottades idag in i sitt EM-slutspel. Man drog nitlotterna Spanien och England – samt Serbien. Lagkapten i det svenska landslaget är Amanda Ilestedt. Hon har visat under våren att hon är ett namn för nästa års hemma-EM. Ett riktigt framtidsnamn.

Det står Japan och Brasilien på nitlotterna

Mindre än 24 timmar innan OS-lottningen blev seedningsgrupperna klara. Två av dem ser ut precis som jag trodde här. Två är annorlunda, med följden är att Sverige kan dra en riktig nitlott i morgon.

Har jag fattat rätt sker lottningen 11.00 brittisk tid, vilket innebär 12.00 här. Då skall tolv lag fördelas på tre grupper.
Klart är att Storbritannien hamnar som lag 1 i grupp E. Att Japan blir lag 1 i grupp F och att USA blir lag 1 i grupp G.

Så här ser seedningsgrupperna ut:
Skål 1: Frankrike, Storbritannien och Sverige.
Skål 2: Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Skål 3: Japan, Nordkorea och Nya Zeeland.
Skål 4: Brasilien, Kanada och USA.

Lagen ur skål 2 skall Sverige slå allihop. Allt annat är ett fiasko. Det intressanta vilka av lagen ur skålarna 3 och 4 som vi ställs mot.

En svensk drömlottning är Nya Zeeland och USA. För vi kommer ju antingen i USA:s eller Japans grupp, och även om jag inte har glömt 4–0-förlusten i Algarve tror jag att vi har mindre svårt mot USA än mot japanskorna. Och jag tror att Nya Zeeland passar oss bättre än Nordkorea.

Mardrömslottningen är att hamna i samma grupp som Japan och Brasilien. Då finns risken att vi inte klarar oss vidare ur gruppen – ens som en av de två bästa treorna.

* I dagens allsvenska match tog Umeå poäng hemma mot Linköping efter nickmål från Ogonna Chukwudi och Charlotte Rohlin. Känslan är att jag har undervärderat Umeå i mitt tips, och att jag kanske har övervärderat LFC. För skall Linköping motsvara mitt guldtips får de inte tappa poäng på bortaplan i någon större utsträckning. Och 1–1 i både Kristianstad och Umeå är minst ett kryss för mycket.

* Lotta Schelin tog sig igår till sin tredje raka Champions Leaguefinal. Höjdpunkter från 0–0-mötet med Turbine Potsdam ser du här. Det är lite halvdålig kvalitet på bilderna, men det går ändå att se att det var en chansrik match.
Det går också att se hur vansinnigt onödigt redan varnade Elodie Thomis markerade en eftersläng mot Viola Odebrecht i 60:e minuten. Thomis fick sin andra varning, och är därmed avstängd i finalen. Smart.
Schelin byttes för övrigt ut i 68:e minuten. Då ansåg väl Lyons tränare Patrice Lair att det var avgjort. Hos Potsdam byttes Antonia Göransson in i halvtid.

* Till sist är här en länk med bilder på alla mål från 3–2-matchen i Toppserien mellan LSK Kvinner och Röa.

Spänd på hur OS-lottningen görs, och om Ilestedt håller stilen

På tisdag 11.00 (jag är osäker på om det är svensk eller brittisk tid) lottas OS-fotbollen. Tolv lag skall fördelas på tre grupper om vardera fyra lag. Jag har förgäves letat efter uppgifter om hur seedningen inför lottningen går till.
Men har jag fattat rätt så kommer de tre europeiska lagen inte att kunna mötas. Och Storbritannien är placerad som lag 1 i grupp E med två matcher i Cardiff och en i London.

I reglerna står att Fifa skall så långt det är möjligt ta sportsliga och geografiska hänsyn. Det innebär ju att Europas båda andra lag, Sverige och Frankrike, bör lottas in i grupp F och G. Grupp F inleder med två omgångar i Coventry och grupp G på samma sätt i Glasgow.

Rimligt i övrigt vore ju att toppseeda USA, Japan och Brasilien. Att ha en lottningsgrupp med Kanada, Nordkorea och Nya Zeeland. Samt att slutligen ha en lottningsgrupp med Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Blir det så vore drömlottningen att hamna i grupp G med Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun. Men som sagt, det här är ren spekulation, för någon klar seedning har inte presenterats.

* Fem spelare har gjort mål i båda de två spelade omgångarna i damallsvenskan. Minst en av dem kommer att bryta sviten i den tredje eftersom Göteborg FC:s Christen Press är hemma i USA för sin karriärs första landslagsläger. Och den blixtsnabba forwarden kommer inte att spela mot Vittsjö i nästa omgång.
Av övriga fyra kommer tre från mästarinnorna LdB FC Malmö: Anja Mittag, Elin Rubensson och Amanda Ilestedt. Slutligen har även Sofie Andersson i Vittsjö gjort mål i båda årets allsvenska matcher.
Mest oväntad i kvintetten är tveklöst Ilestedt. Hon stod på 23 damallsvenska matcher inför säsongen, och 0 mål. Vad var det nu man brukade säga om den där ketchupflaskan?

* Jag berättade nyligen om att Piteås australiska målvakt Lydia Williams samlade utmärkelser på hög när Westfield W-league hade gala över säsongen som gick.
Risken är att hon inte kommer hinna att få några priser för sin insats i Piteå. På det här klippet från matchen mot Göteborg kan man se hur ena benet viker sig på Williams när hon skall gå ut och hämta ett inlägg.

Inte nog med att Christen Press nickar bollen i mål till 1–2. Williams skadade knät så illa att jag tippar att hon till och med kan missa resten av säsongen. En magnetröntgen i morgon kommer troligen ge svar på om det blir så.
Utöver Williams skada visar klippet ovan även Jennifer Nobis 1–1-nick, Anita Asante:s 1–3-mål samt en kortare intervju med Sofie Persson.

Kommer den långsamma backlinjen att fälla Tyresö?

Linköping vann tre viktiga poäng idag. Viktiga för dem själva förstås. Och för damallsvenskan.
För efter Tyresös 7–0-seger i premiären var man rädd att laget skulle jogga hem guldet, och tidigt döda all spänning.

Men efter dagens match inser man att det kanske snarare var Kif Örebro som var dåligt i premiären än Tyresö som var världens bästa lag.
Eller. Nu skall det direkt sägas att Tyresö definitivt skapade tillräckligt med chanser för att även kunna vinna idag. Madelaine Edlund hade tre kanonlägen, plus ett offsidemål. Och Emilia Appelqvist hade två megachanser – varav ett mer eller mindre öppet mål. Bland annat.

Men det här var ändå Linköpings match. 1–0-segern var inte på något sätt ologisk.
LFC såg till att Marta fick riktigt tuff uppvaktning. Under långa perioder såg superstjärnan frustrerad ut. Hon sprang runt och bönade och bad om frisparkar.
Jenny Palmqvist lyssnade dock inte på bönerna. Hoppas att fler domare vågar stå emot Marta under året. För är det något jag ogillar med världsstjärnan så är det att hon ofta faller lite för lätt.

I Linköping var många spelare riktigt bra. Men framför allt imponerade man som lag. LFC drog sig tillbaka, och gjorde det trångt centralt. Men fick defensiv hjälp av den ojämna planen.
Sedan spelade dessutom Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen hårt och tufft, och visade vägen för lagkamraterna inställningsmässigt. På mitten vann Linköping en match i matchen. Hör förresten Gajhede intervjuas av LFC-tv här.

Anfallstrion Lisa De Vanna, Manon Melis och Emma Lundh (dagens målskytt) vann också sin match i matchen. Deras gemensamma snabbhet fick ganska snart gästerna nervösa.
För i början pressade Tyresö högt. Men när de märkte att der öppnades jätteytor bakåt tappade man sitt spel.
Marta och Vero Boquete trivs knappast bäst i eget straffområde. Men dit fick de ofta jobba hem för att hjälpa tröja backar.

För det är ju ingen hemlighet att Tyresös lag är väldigt offensivt balanserat. Kanske är det till och med för offensivt balanserat.
I dag blev i alla fall de defensiva bristerna väldigt tydliga.

Jag har tidigare ifrågasatt snabbheten i Tyresös backlinje. När jag idag fick se backarna testas rejält så känns mitt frågetecken befogat.
Visst, jag vet att Linköping har extrem snabbhet framåt. Men man behövde inte se många minuter för att inse att Tyresö saknade motsvarande snabbhet bakåt. För oj vad segt och långsamt det var i löpduellerna.
Det förvånar mig att Annica Svensson är bänkad. För nog är väl hon snabbare än de fyra som spelar?

Tyresö gav mig lite vibbar av Real Madrid, som det såg ut innan Jose Mourinho. Alltså fantastiskt ögonfägnande anfallsspel när offensiven funkar. Men stora defensiva brister, vilket gör att man är väldigt sårbara när man tappar pressen på motståndarnas mittfält.

Det skall bli intressant att se hur Tyresö hanterar de defensiva problemen framöver. För lag som Malmö och Göteborg och några till har ju också grym snabbhet framåt.

Det blir Lyon och Frankfurt i final

Damallsvenskan får ursäkta, i helgen ser jag mest fram emot semifinalerna i Champions League.

Eller ja, allra mest ser jag fram emot det lilla miniläger som FC Kabel Åttios bruna bönor skall i väg på…
Men troligen skall jag vara hemma så att jag kan se de båda semifinalerna på söndag. Om det nu går att se dem på tv. Eurosports sändningar är tydligen i fara till följd av det svenska basketslutspelet.

Vi får se hur det går med tv-sändningen. Hur som är Arsenal–Frankfurt först ut på söndag, klockan 16.00. Det känns också som den klart mest ovissa matchen.
Inget av lagen har väl visat någon toppform. Och skadorna på Dzsenifer Marozsan och Fatmire Bajramaj kan visa sig vara kostsamma för Frankfurt.
Hjärnan säger att tyskorna trots allt kommer att vinna dubbelmötet.

För att Arsenal skall kunna skrälla hade de mått bra av att få in smarta Kelly Smith i laget. Men hon är fortfarande skadad, och kommer inte att kunna spela.
Smith missade även WLS-premiären i helgen. Där vann Arsenal med knappa 3–2 hemma mot Everton efter mål av Danielle Carter, Jordan Nobbs och Katie Chapman.

Jag tippar att Arsenal vinner med 2–1 på hemmaplan, men att Frankfurt vänder i returen – och att Jessica Landström och Sara Thunebro kan se fram emot en Champions Leaguefinal.

I svenskmötet mellan Lotta Schelin:s Olympique Lyonnais och Antonia Göransson:s Turbine Potsdam klockan 18.00 på söndag tror jag däremot att Lyon kommer att ta en säker seger.

Jag vet att Potsdam har spelat i två raka Champions League-finaler och leder Frauen-Bundesliga, och att det egentligen långt ifrån är någon enkel motståndare för Lyon.
Men det franska storlaget verkar ha fått upp farten rejält efter jul, medan Potsdam haft väldigt svårt att göra mål sedan Anja Mittag lämnade för LdB FC Malmö.
Visst, Potsdams 5–0 i två möten med Rossiyanka, låter imponerande. Och var imponerande på många sätt. Men bakom siffrorna döljer ju sig en jättemiss av det ryska försvaret, och tre grova tavlor av Rossiyankas målvakt Elvira Todua.

Potsdam har ju även haft svårt att göra mål mot bottenlag i ligan under våren. Och så generöst som Rossiyanka försvar var kommer inte Lyons försvar att vara.
Jag tror att Lyon vinner med 2–0 hemma, och får 0–0 borta i returen. Lyons nolla håller alltså även över semifinalen.

Det som jag ser fram emot allra mest är faktiskt duellen Lotta Schelin mot Alex Singer. För jag antar att den före detta Dalsjöforsspelaren kommer att få ta hand om markeringen av Lyons svenska superstjärna. Schelin kan i alla fall inte räkna med att springa ifrån sin bevakare.

* Dagens snackis nummer ett i Damfotbolls-Sverige har förstås varit sexköpsdomen mot Tyresös starke man. Man väntar på klubbens reaktion.
De har inte gjort några uttalanden på sin hemsida. Inte heller på sin twitter. Där lade de däremot upp den här länkenMarta:s klackmål från helgen. Kanske ett försök att flytta fokus…

* Jag skrev häromdagen om det underliga i att damlandslaget skall ta emot världsmästarinnorna från Japan på Rambergsvallen.
Nu har fler hakat på. Först var nog SVT:s Västnytt. Via dem nådde nyheten TT, och nu är det uppe för diskussion i mängder av medier. Bra.

* I den ryska ligan föll Sofia Jakobsson och Rossiyanka borta mot ligatrean Zorkij med 2–1 efter halvtidsledning.
Publiksiffran var 100 åskådare, kanske inte konstigt med tanke på att avspark var 11.00. Jag har inte hittat några uppgifter om Jakobssons speltid. Däremot vet jag att Cristiane gjorde Rossiyankas mål. Och att klubben fortfarande leder Supreme Division, nu fyra poäng före ett annat svensklag, Energia Voronezh – där ju Ximel Bladh spelar.

Toppserien startar – heja Röa

I morgon startar Toppserien i Norge. Jag kan inte säga att jag är insatt, men jag har definitivt ett favoritlag – mästarlaget Röa IL.

Hur det kommer sig?
Jo, för ett par månader sedan upptäckte jag att jag började få allt fler norska besökare i bloggen. Jag följde spåret bakåt, och upptäckte att min blogg hade lagts upp på Röas utmärkta länksida, som enda utländska blogg.
Det stod ”Johan Rydéns riktigt bra blogg”.
Och ja, jag är mottaglig för fjäsk, och blev lite stolt.

Genom Röas utmärkta hemsida har jag hittat lite lite saker att blogga om så här inför premiären. Jag kommer alltså att hålla mina tummar för Röa under året. Och vad jag förstått kan det behövas, för Toppserien verkar vara riktigt jämn i toppen. I varje fall var den det i fjol. I sluttabellen låg fyra lag inom fem poäng. Här är hela den övre halvan:
1) Röa IL 54
2) Stabaek IF Fotball 51, +47
3) Kolbotn IL 51, +33
4) Arna-Björnar Fotball 49
5) LSK Kvinner FK, Lilleström 40
6) SK Trondheims-Örn 35

Ni som tycker om att läsa guldartiklar på norska kan här frossa i sådana som skrevs om Röas guld ifjol.
Ni kanske minns att Osloklubben även vann en annan omdebatterad guldstrid under hösten. Striden för att få in guld i form av pengar.
Den tog sig en udda tur i början av september. När ekonomin var som sämst ställde tio spelare upp som auktionsobjekt. Man kunde ropa in en middag på tu man hand med spelarna.
Och ja, det blev förstås en rejäl snackis i Norge. Och i damfotbollsvärlden som helhet.

Totalt drog auktionerna in 73000 norska kronor som då motsvarade cirka 90000 svenska kronor.
Till klubbens egen hemsida sa Joachim Westher Andersen, medieansvarig så här:

”Det var modigt gjort av tjejerna, men ingen i klubben är förvånad över initiativet. Det här är tjejer med stort hjärta för Röa, och som gång på gång visar sitt stora engagemang.”

Han sa också att initiativet gav klubben ett moraliskt lyft, och att det var en väldigt rolig vecka.
Så här mycket kostade för övrigt middagsdejterna (i norska kronor):
1) Lene Mykjåland 20 000
2) Marthe Braavold Johansen 15 000
3) Gunhild Herregården 7 000
4) Janne Stange 6 800
5) Katrine Andresen 6 000
6) Emilie Haavi 5 200
7) Celine Kommandantvold Pettersen 4 100
8) Siri Nordby 3 500
9) Andrea Frøshaug 3 500
10) Kirvil Odden 1 900

Jag har inte bestämt vad jag egentligen tycker om auktionerna. De satte i alla fall strålkastarfokus på klubben. Men det var förstås inte de 90000 kronorna som räddade klubbens ekonomi. Utan i slutet av september fick man ett gäng större sponsorer, vilket garanterade en fortsättning.

Faktum är att så sent som 2008 kämpade just Röa om att kunna värva Marta.
Sedan dess har hela den norska damfotbollen genomgått en riktigt tuff period. Flera lag har tvingats dra sig ur Toppserien på grund av usel ekonomi.
Och landslaget är inte längre en utmanare om medaljer i de stora mästerskapen. Jag var på plats i Wolfsburg och såg Norge mot Brasilien i VM i fjol. Jag minns att jag tyckte att det norska laget trots allt var ganska bra. Men att de saknade en matchvinnare.
Några dagar senare satt jag just i presscentret i Wolfsburg och såg Kyah Simon nicka ut norskorna ur VM.

Hösten blev tung, med tveksamma resultat i EM-kvalet. En orsak är förstås att flera spelare har valt att tacka nej till landslagsspel – en inställning jag aldrig har förstått mig på.
I nuläget känns det logiskt att alla unga norska bolltalanger väljer handboll framför fotbollen. Handbollsjenterna är ju världsledande.

Och på hemmaplan är intresset för Toppserien minst sagt uselt. I fjol var publiksnittet i serien pinsamma 179 åskådare. Röa drog bara 201 åskådare i genomsnitt – och då vann de ju ändå guld.
Inte konstigt att lagen i Toppserien tidigt slog fast att de inte hade någon chans att konkurrera om de många WPS-spelare som ville till Europa efter ligans sammanbrott.

Men kanske kan ljuset nu åter börja lysa över norsk damfotboll. För plötsligt är landslaget i högsta grad med i kampen om gruppsegern i grupp 3 i EM-kvalet igen.
F19-landslaget var snubblande nära EM-slutspel, och även om Röa nu är långt ifrån att kunna värva Marta så borde man med rätt lottning definitivt kunna vara med och slåss om minst en kvartsfinalplats i Champions League till hösten.
Laget innehåller ju trots allt sju spelare från fjolårets norska VM-trupp i Caroline Knutsen, Hedda Strand Gardsjord, Guro Knutsen Mienna, Lene Mykjåland, Emilie Haavi, Elise Thorsnes och Madeleine Giske, samt ytterligare en tidigare landslagsspelare (Siri Nordby).
Fast nyförvärvet Giske är inte aktuell för spel den här säsongen. Hon drog nämligen av korsbandet för en månad sedan, och är borta hela säsongen. Tråkigt.

Kan då intresserade se några matcher från Toppserien på tv eller internet? Jo, i år är det NRK som har sändningsrätten. Och de sänder en match per omgång på sin hemsida. Här är en länk med listan över vilka matcher det handlar om.

Slutligen, hur slutar då Toppserien? Jo, med Röa i topp, hoppas jag…
Här tippar bloggen Spelare 12 serien.