Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019
Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.
Den damallsvenska nedflyttningsstriden avgörs först i sista omgången, den gör det bland annat genom en nervdrypande uppgörelse mellan två av de inblandade lagen.
För er i Kristianstad, Mallbacken och Umeå är det här självklart inget önskescenario, men för oss som följer serien utifrån är det här en godbit, något att se fram emot och spekulera kring.
Dagens resultat där Umeå och Kristianstad tog varsin poäng och Mallbacken föll förändrade inte mycket av förutsättningarna. Enda skillnaden mot läget inför omgången är att Mallbacken inte längre kan hänga kvar genom kryss mot Rosengård. Värmländskorna måste vinna i Malmö för att hoppet skall leva.
Jag följde huvudsakligen dagens omgång via radion. Därifrån fick jag bilden av att Umeå borde ha vunnit mot Göteborg, en bild som förstärks av höjdpunkterna på damallsvenskan.tv.
Jag såg några minuter i slutskedet av Kvarnsveden–Kristianstad. Där gled Tabitha Chawinga igenom och gjorde 2–1. I det läget var matchen i Umeå redan slut och Linköping ledde med 3–0 i Mallbacken. Strax efter kvitterade Mia Carlsson, och Kristianstad jublade som om de vunnit tv-pucken.
Mia Carlsson
Fast det hade de egentligen ingen sportslig anledning till. För faktum är att i det läget var förlust eller kryss totalt oväsentligt för Kristianstad. Båda gav exakt samma förutsättningar inför slutomgången.
Så utöver en möjlig förbättring av självförtroendet i KDFF förändrade Carlssons kvittering absolut ingenting inför slutomgången. Där möts ju för övrigt Kristianstad och Umeå på Vilans IP och Rosengård och Mallbacken på Malmö IP.
Det som gäller är:
Kristianstad hänger kvar om:
* De vinner mot Umeå.
* De kryssar mot Umeå samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.
Mallbacken hänger kvar om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Kristianstad tappar poäng mot Umeå.
Umeå hänger kvar om:
* De vinner mot Kristianstad samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.
Hur går det då?
Det är en väldigt svår fråga att svara på. Klart är att Mallbacken har sämst odds. Faktum är ju att de måste vinna borta mot Rosengård och det är inte ens säkert att det räcker. Det som talar för Mallbacken är att Rosengård har usel form och kommer att ha sitt fokus riktat mot mötet med Slavia Prag i Champions League.
Faktum är att trots att Kristianstad ligger bäst till hade jag nog nästan föredragit att vara tvingad att vinna som Mallbacken och Umeå är. Till Kristianstads fördel talar förstås att de är ensamma om att ha sitt öde helt i egna händer.
Problemet är att de kan hamna i jobbiga situationer, i varje fall så länge matchen i Malmö lever. Lek exempelvis med tanken att det är kryss både i Kristianstad och Malmö med tio minuter kvar att spela. Hur skall de tänka då? Hur hårt skall de satsa för ett segermål?
På minuskontot för Kristianstad finns också att Sif Atladottir är avstängd på lördag till följd av sitt röda kort i dag.
Sif Altadottir
Innan jag lämnar bottenstriden för den här gången noterade jag att jag hörde det sägas att klassiska Umeå IK riskerade nedflyttning. Och visst har UIK klassikerstatus genom alla sina SM-guld. Men faktum är ju att det här dramat står mellan tre riktigt klassiska damfotbollsklubbar. Mallbacken och Kristianstad har ju faktiskt gjort 24 säsonger vardera i högsta divisionen medan Umeå ”bara” har 20.
I övrigt i dag avgjordes sannolikt skytteligan genom att Pernille Harder satte tre mål. Hon har nu fyra måls ledning till Stina Blackstenius och sex mål till Tabitha Chawinga. Det är ju just de tre som är kandidaterna till årets forward. För mig är det så nära dött lopp man kan komma mellan Harder och Chawinga. Harder är tveklöst den mest eleganta spelaren, medan Chawinga är den som har störst förmåga att göra mål på helt egen hand.
Så en liten internationell utblick:
I Frankrike vann PSG toppmötet mot Montpellier med 1–0. Därmed är PSG fortfarande utan både poängförlust och insläppta mål. Man ligger dock bara tvåa i tabellen. Leder gör Lyon, som gjorde 9–1 på Guingamp i dag. Där blev Eugenie Le Sommer tremålsskytt, vilket betyder att hon numera är i ensam ledning i skytteligan på tio fullträffar, tre fler än Ada Stolsmo Hegerberg och fyra fler än en trio där bland annat Sofia Jakobsson ingår.
I Tyskland är tabelltoppen högintressant i säsongsinledningen. I dag spelade Wolfsburg och Frankfurt 0–0 samtidigt som Freiburg blev första lag att besegra Turbine Potsdam. Freiburgs 2–1-seger innebär att fyra lag är inom två poäng i tabelltoppen efter sex omgångar.
Potsdam leder på 15, medan Freiburg och Wolfsburg har 14 och Bayern München står på 13. På onsdag möts Wolfsburg och Potsdam i ett högintressant toppmöte.
I Norge och England var det nära att serieledarna åkte på sina första förluster för året. Manchester City har ju redan säkrat segern i WSL. I dag var man under mot Birmingham i paus, men lyckades fixa 1–1. Det var för övrigt sista ligamatchen för Kosovare Asllanis lag – de står över sista omgången.
I Norge låg LSK under med 2–1 i andra halvleken mot Stabaek. Men även där blev det en kvittering. Krysset innebär dock att LSK får vänta med att fira guldet till nästa helgs avslutande omgång. Då möter man Sandviken hemma och en poäng räcker.
Det har blivit hög tid att sammanfatta det landslagsuppehåll som löpt över delar av de två senaste veckorna. Men först en liten koll på vad som händer i helgen.
Det är en rätt lugn lördag, med få matcher i toppligorna. Ett undantag är Bayern München–Duisburg som sänds på aktuell länk klockan 14.00. I övrigt händer det mest intressanta i andraligorna under lördagen. Jag tänker dels på att avgörandet närmar sig i elitettan, dels på att matchen Everton–Bristol City kan bli helt avgörande för vilken av klubbarna som går upp i högsta engelska ligan.
I elitettan säkrar Hammarby en omedelbar återkomst till damallsvenskan om Stockholmslaget tar fler poäng än Växjö i morgon. Annars kommer kampen leva in i slutomgången. I den näst sist omgången åker Hammarby till ett Sundsvall där hemmalaget slåss för nytt kontrakt, medan Växjö besöker formstarka Kungsbacka.
I botten blir det antingen QBIK eller Sundsvall som följer med Älta och Sunnanå ner i division I. Läget är rätt dystert för QBIK som är tre poäng bakom Sundsvall och har två svåra matcher kvar; LB07 borta och Hovås Billdal hemma.
Det om lördagen, nu till söndagens matcher. Och det är då det händer, bland annat är det full omgång i damallsvenskan. Men även några intressanta toppmatcher utomlands, som:
Men det är förstås damallsvenskan som står i mitt fokus, och i första hand är det ju bottenstriden som är intressant. Där startar Umeå–Göteborg och Kvarnsveden–Kristianstad 14.00 medan Mallbacken–Linköping drar igång en timme senare.
Alla de tre bottenlagen slår ur rejält underläge på söndag. I våras hade jag givit Kristianstad bra poängchans i Borlänge, men i höst har Kvarnsveden varit så starkt att hemmalaget får räknas som rätt stora favoriter. Noterbart är ju att Tabitha Chawinga varit glödhet sedan klubben förstärkte sin offensiv. Forwarden från Malawi har gjort mål i de fem senaste allsvenska matcherna och är nu uppe på tredje plats i den damallsvenska skytteligan. Starkt.
Jobbigast läge har trots allt Mallbacken, men laget har långt ifrån givit upp. Här kan man höra hur Julia Karlernäs ser på klubbens chanser att hänga kvar i högsta serien.
I övrigt från damallsvenskan noteras ett par viktiga kontraktsförlängningar. Mest anmärkningsvärt är väl att Lisa Dahlkvistblir kvar i Örebro även över 2017 års säsong.
Även Kvarnsveden är i full gång med att förlänga med sina nyckelspelare. I går blev det klart att sommarvärvningen från Ghana, Elizabeth Addo, stannar i Borlängeklubben i ytterligare två säsonger. Kvarnsveden har ju sedan tidigare gjort klart med Chawinga för 2017. Man jobbar även på att behålla amerikanskorna Tiffany Weimer och Megan Toohey. Dessutom har man nu besök av slovenska landslagsspelaren Lara Ivanuša.
I övrigt på spelarfronten väntas Stina Blacksteniuslämna besked om sin fotbollsframtid under den närmaste veckan. Det blir ju ett högst intressant besked.
Blackstenius är ju för övrigt en av de svenska spelare som snart åker till Papua Nya Guinea för F20-VM. Trupperna börjar presenteras en efter en till mästerskapet, hela den svenska finns här. Den innehåller som bekant varken spelare från Rosengård eller Eskilstuna.
Tyvärr är det fler lag än Sverige som saknar bärande spelare. När Kanadas trupp presenterades fanns tyvärr inte storstjärnan Jessie Fleming med. Även Tyskland saknar sitt stora affischnamn, Pauline Bremer. Tyskorna har även drabbats av ett tungt avbräck då Leverkusens Nina Ehegötz dragit av korsbandet och missar såväl F20-VM som resten av säsongen.
Apropå F20-VM har vi en svensk huvuddomare med där också, Sara Persson. Henne träffade jag för en intervju i går. Den går att läsa här.
Innan det är dags för att gå igenom alla landskamper snubblade jag över en alarmerande text i DT, Dalarnas Tidningar. Den handlar om att juniorfotbollen snart är död i Dalarna, framför allt på flicksidan. Bland annat står det att:
”I flickornas F17-serie anmäldes elva lag inför seriepremiär, men bara fem fullföljde till sista omgången.”
Det var verkligen ingen rolig läsning.
Det var väldigt mycket roligare för damfotbollen i Portugal i tisdags. Då kvalade landslaget som 16:e och sista lag in till nästa års EM-slutspel. Fast det satt riktigt hårt åt i playoffmötet med Rumänien.
Båda matcherna slutade 0–0 efter 90 minuter. Och utan att ha sett tisdagens returmatch i Rumänien kan man nog slå fast att det var två jämnstarka lag som drabbade samman. Det var nämligen 14–14 i avslut, 6–6 i avslut mot mål och 10–8 i hörnor.
I förlängningen kom äntligen målen – ett åt vardera håll. Det innebär alltså att Portugal tar EM-platsen, på fler bortamål. Här ser man Portugals avgörande mål och lite firande på slutsignalen:
Utöver playoffmatchen mot EM har det spelats flera intressanta vänskapslandskamper de senaste dagarna. I en av dem drabbade två av de tre största guldfavoriterna, England och Frankrike, samman. Det mötet slutade 0–0:
Eftersom England inte var med i OS är det lätt att glömma bort fjolårets VM-bronslag. Men de har varit starkt hela det senaste året, och i tisdags vann man borta mot ett allt bättre Spanien med 2–1. Det var spanjorskornas första förlust sedan fjolårets VM och första hemmaförlust sedan januari 2014.
Även Nederländerna är ett lag som blir allt starkare. Minns hur nära det var att de snodde vår OS-plats i våras. Den senaste veckan har de har spelat två matcher. Det blev 4–2-förlust mot Tyskland och så krossade man Skottland med hela 7–0.
Skotskorna saknade i och för sig Kim Little. Men framför allt saknade man defensiv stabilitet. Faktum är ju att det skotska målvakts- och backlinjespelet stundtals var upprörande dåligt…
Ytterligare ett lag på frammarsch är Belgien. Under landslagsfönstret har man slagit Ryssland i två matcher, 3–0 och 3–1. De båda lagen finns i den lägsta lottningspotten när EM lottas den 8 november. Det känns väl ganska självklart att man hellre möter ryskorna än belgiskorna.
Höjdpunkter från de båda matcherna finns här:
Danmark och Island var i Kina för en fyrnationsturnering som även innehöll värdnationen och Uzbekistan. Det sistnämnda landet har inte gjort sig känt som någon stor damfotbollsnation, och föll också i alla tre matcherna. Men det blev bara 1–2 mot danskorna och 0–1 mot isländskorna, så Uzbekistan kanske är på gång att flytta fram sina positioner.
Kina vann turneringen på sju poäng, en före Danmark och tre före Island. Kinas segermål i den informella finalen (1–0-seger mot danskorna) gjordes av skickliga speluppläggaren Ren Guixin – alltså hon som missade OS på grund av en lårskada.
Out of the Olympics because an injury and now scores the goal who give China the title. What a comeback for Ren Guixin!
Slutligen till USA, där Jill Ellis nybygge tog två fyramålssegrar mot Schweiz, båda gångerna efter att det varit oavgjort i paus. Den första matchen slutade 4–0:
Och den andra matchen slutade 5–1:
Den bästa nyheten kring damfotbollen i USA är ändå inte de där resultaten, utan den här. Alltså uppgiften om att det verkar kunna sluta bra för Lauren Holiday, som nyligen genomgått en operation för hjärntumör.
För någon timme sedan blev nomineringarna till Fotbollsgalan upp, och den kategori man förvånas mest över på damsidan är Årets forward.
Inte för att jag tycker att det är fel att Stina Blackstenius, Pernille Harder och Tabitha Chawinga är nominerade, utan mer eftersom fyra svenska förbundskaptener inte lyckas nominera någon av de spelare som är A-landslagets förstaval.
När förbundskaptenerna Pia Sundhage och Lilie Persson har haft tillgång till samtliga forwards i år har de som bekant prioriterat dem i följande ordning:
Sett till speltid byter Rolfö och Blackstenius plats, men så länge Rolfö var frisk låg hon före.
Ingen av de fyra forwards våra förbundskaptener tycker är bäst platsar alltså på galan. Visst är det uppseendeväckande?
Det kan ses som en liten knäpp på näsorna på Sundhage och Persson – men det udda här är ju att båda sitter med i juryn. Där återfinns förresten ytterligare två förbundskaptener i Anneli Andersén och Calle Barrling plus Victoria Sandell Svensson (EFD), och följande representanter för media: Johanna Frisk (Sveriges Radio), Malin Swedberg (TV4 och C More), Frida Östberg (SVT) och Pontus Kåmark (Viasat).
Så här har den juryn nominerat i de olika kategorierna:
Hedvig Lindahl
Årets målvakt: Hilda Carlén, Jennifer Falk och Hedvig Lindahl.
Lindahl bör vara den självklara vinnaren efter hennes insats i OS. Hon är också min huvudfavorit till diamantbollen – trots att hon vann den i fjol.
Nilla Fischer och Linda Sembrant
Årets back: Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant. En bra kategori med tre starka kandidater. Min vinnare är Sembrant. Självmålet i OS-finalen är en skönhetsfläck, men i övrigt tycker jag att hon gjort en kanonsäsong.
Årets mittfältare: Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Marta Vieira Da Silva.
Det här priset måste gå till Marta. Hon har en fantastiskt säsong bakom sig, trots att det inte blivit några stora titlar.
Pernille Harder
Årets forward: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga och Pernille Harder.
Det här är tre bra kandidater, men även om Blackstenius har varit bra tycker jag att det står mellan Chawinga och Harder. Där har jag ganska svårt att bestämma mig, men jag hade nog ändå lagt min röst på Harder – delvis med tanke på att det vore konstigt om hon och LFC lämnar galan utan något spelarpris.
Damallsvenskans viktigaste spelare: Tabitha Chawinga, Pernille Harder och Marta Viera Da Silva.
En fantastiskt högklassig kategori, där alla de tre nominerade hade varit värdiga vinnare. Återigen känner jag ändå att det står mellan Chawinga och Harder. Min uppfattning är att Chawinga har varit viktigare för Kvarnsveden än Harder för Linköping. Min röst går alltså till Chawinga.
Johanna Rytting Kaneryd
Årets genombrott: Cajsa Andersson, Ellen Löfqvist och Johanna Rytting Kaneryd.
Även här borde ju Tabitha Chawinga ha varit den självklara vinnaren. Hon är 20 år, debutant i damallsvenskan och flera klasser bättre än de nominerade kandidaterna. Eller är det möjligen så att det här priset bara kan gå till svenska spelare? Jaja. I Chawingas frånvaro röstar jag på Rytting Kaneryd som imponerat stort på mig under året.
Årets tränare: Stellan Carlsson, Yvonne Ekroth och Martin Sjögren.
Återigen en mycket bra och svår kategori. Alla de tre kandidaterna har gjort ett stortartat jobb med sitt spelarmaterial – och skulle vara värdiga vinnare. Jag tror att Sjögren kommer att få priset, men min röst går till Ekroth. Hon har gjort ett kanonjobb med det Djurgården som jag tippade sist i tabellen.
Diamantbollen:
Här finns inga offentliga nomineringar. Min uppfattning är alltså att Hedvig Lindahl bör få priset igen. Hon har varit den klart mest stabila spelaren sett över hela året.
Norge–Sverige har just slutat 0–0. Min statistik över målchanser säger 4–1 till norskorna, som även vann hörnorna med 6–1.
Det här var ingen rolig svensk Norgehistoria. Tvärtom. Det svenska laget gjorde en riktigt dålig match, offensivt sett. Det verkade inte finnas någon som helst tanke i spelet.
Efter förlusten mot Danmark för en månad sedan skrev jag att ”det kändes bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag.” Det var minst lika fantasi- och uddlöst i dag.
Sveriges backlinje
När vi hade bollen i backlinjen var det som att spelarna inte visste vad de skulle göra. Jag satt och funderade på vad det är Sverige söker i uppspelsfasen – tyvärr hittade jag inga svar. Jag börjar faktiskt undra om landslaget har någon spelidé. Har de?
Passningskvaliteten var stundtals riktigt dålig och spelarna stillastående, det känns ju som naturliga följder av att man inte har någon plan. Eller en följd av att den plan man har inte är genomförbar.
Känslan är att Pia Sundhage snart tvingas skrota även det här spelsystemet.
Känslan är även att om det skall bli framgång i EM får vi nog gå tillbaka till det som tog oss till OS-final, alltså ett lågt 4–5–1 och kontringar. För faktum var ju att det bara var när vi vann bollen i norsk uppspelsfas som det kändes någorlunda farligt.
Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.
Defensivt hade vi stora problem med matchens behållning, Caroline Graham Hansen. Hon var planens överlägset bästa spelare och tycktes ibland närmast ostoppbar. Trots det var ändå den svenska defensiven totalt sett ok. För vi lyckades trots allt trycka ut Graham Hansen mot kanterna, och hade samtidigt ganska god kontroll på Ada Stolsmo Hegerberg centralt.
Norge hade en vikarie som förbundskapten i dag, herrarnas U21-lagkapten Leif Gunnar Smerud. Det skall vi nog vara tacksamma för. Hade de haft en påläst kapten skulle de knappast ha slagit utåtskruvade hörnor. Då hade de vetat att Hilda Carlén har jätteproblem i luftrummet och packat in folk i målområdet på hörnorna. På den enda inåtskruvade norska hörnan följde också ett kaos i det svenska straffområdet. Där hade norskorna matchens bästa målchans.
Totalt sett får ändå Carlén ett bra betyg. Min princip är att en målvakt som håller nollan skall ha minst en trea, och det gäller förstås även för Pitemålvakten.
Backlinjen klarade sig alltså klart godkänt i defensiven. Offensivt var alltså uppspelen däremot långt ifrån bra.
Mittfältet inledde rätt piggt. Framför allt genom Elin Rubensson som hade några bollvinster som kunde ha lett till farliga chanser. Men ju längre matchen gick desto mer fick våra mittfältare jobba i tomrum.
För forwards var det en riktigt tung dag. Olivia Schough får ändå godkänt, hon hade en del bra intentioner, och jag blev nästan lika förvånad som hon när hon var första svenska bytet. Däremot sitter man numera och tycker synd om Sofia Jakobsson varje gång hon drar på sig landslagströjan. För i princip allt hon gör blir fel.
Nu har Pia Sundhage cirka tre månader på sig att analysera och fundera innan det är dags för nästa landslagssamling. Hoppas funderingarna kan leda till att någon bra julklapp till landslaget. Överst på min önskelista står det ”en spelidé.”
Jag har haft en långhelg så späckad av jobb att jag inte hunnit ägna en enda minut åt damfotbollen. Jag har bland annat fortfarande inte hunnit se något av Sverige–Iran.
Däremot har vissa resultat flashat förbi på sociala medier. Jag har exempelvis noterat att det blev 0–0 mellan Portugal och Rumänien i första mötet av EM-playoffet. Returen spelas i Rumänien i morgon, och det känns fortfarande som en rätt öppen historia. Jag hade Portugal som 60–40-favoriter inför första matchen. Nu har istället rumänskorna en liten fördel, typ 55–45.
Apropå Portugal har jag även noterat att vårt F18-landslag gick igenom första EM-kvalrundan till nästa års F19-EM utan poängförlust. Det blev 1–0-seger i går i gruppfinalen mot just Portugal. Ebba Hed gjorde målet. Höjdpunkter går att se här.
I kväll 19.00 spelar Sverige bortamatch mot Norge. Den svenska startelvan har släppts under förmiddagen, och innan jag analyserar den har jag sett höjdpunkter från nattens match mellan USA och Schweiz. Jill Ellis håller på att testa rejält, och årets succéspelare från NWSL har visat framfötterna i de båda matcherna mot schweiziskorna.
I den första gjorde Lynn Williams mål i första minuten i sin landslagsdebut. I natt var det Kealia Ohai:s tur att göra en likadan succédebut. Inbytt i A-landslaget för första gången i 81:a minuten. Målskytt i 82:a:
Ohais mål fastställde slutresultatet 5–1 (1–1) till USA, efter att Schweiz tagit ledningen tidigt. Men det var inte bara debutanter som utmärkte sig för USA i dubbellandskamperna. Gamla Carli Lloyd visade i natt att hon fortsatt har bra kvalitet i högerdojjan. Det var hon som gjorde både 1–1 och 2–1. 1–1-målet var spektakulärt, kolla bara här:
Hilda Carlén – Jessica Samuelsson, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Elin Rubensson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Sofia Jakobsson, Olivia Schough.
Jag sätter alltså upp laget 4–3–1–2, till skillnad från Pia Sundhage som kallar det 4–3–3 och har placerat Asllani som central forward i sin uppställning. I de landskamper med det nya spelsättet som jag sett har verkligheten legat mycket närmare min formation. Vi får se hur det ser ut i kväll.
Hedvig Lindahl skadade tydligen knät i går på träning, och har lämnat truppen. Det verkar inte vara någon allvarligare skada, men den öppnar ju för de som är närmast bakom vår givna förstemålvakt. Pia Sundhages första backup har det senaste dryga året varit Carlén. I dag får Pitemålvakten sitt första riktiga test i landslagsdressen. Det blir intressant att se hur hon klarar det.
Hilda Carlén
Personligen tycker jag inte att Carlén är en landslagsmålvakt. Jag anser att den som vaktar vårt A-landslagsmål måste behärska spelet i luftrummet – och det gör inte Carlén. Däremot är hon utmärkt på skott och närspel. Och hon verkar vara en riktigt skön personlighet – jag gillar verkligen hur engagerad hon är på bänken.
Totalt sett sätter jag ändå ett frågetecken efter hennes namn. Men jag skulle bli väldigt glad om jag får sudda bort frågetecknet, om hon alltså kan bevisa att hon är en tänkbar framtida förstemålvakt. För vi behöver konkurrens om målvaktshandskarna i landslaget. Det finns talanger bakom Lindahl, men det är ändå ingen som riktigt utmanar vår förstemålvakt.
I backlinjen är det Linda Sembrant och tre gånger Linköping. Här blir det förstås mest intressant att följa hur Magda Eriksson och Jonna Andersson klarar sig mot starkt motstånd. Noterbart att Eriksson får chansen före Rosengårdsduon Emma Berglund/Amanda Ilestedt – har det möjligen blivit en ändring i Sundhages turordning här?
När det gäller backlinjen är det ju annars vänsterbacksplatsen som är akilleshälen. Det är ju bara att hoppas på att Andersson kan lära sig att försvara, annars kommer nog nödlösningen Rubensson att få vikariera som vänsterback igen i EM nästa år.
Apropå backlinjen är jag för övrigt lite bekymrad över att Nilla Fischer numera så ofta lämnar återbud till landslaget. Räknar jag rätt är väl det här fjärde gången på ungefär ett år.
Mittfältet känns det inte som att man behöver diskutera så mycket. Det känns rätt självklart. Däremot finns det anledning att specialstudera vårt anfallspar i dag. Jag tycker att varken Jakobsson eller Schough under året har gjort insatser som motiverat en plats i startelvan. Båda har rent ut sagt varit för dåliga i landslagsdressen. För Schough har det handlat om att hon inte fixar tempot i matcher mot bättre motstånd, för Jakobsson handlar det mycket om bristande samarbetsförmåga. Ändå har de hela tiden haft Sundhages förtroende.
På senaste tiden har dock båda visat god målform i klubblagen. Kanske kan de även bjuda på en positiv säsongsavslutning i blågult? Jakobsson har ju exempelvis gjort mål i samtliga ligamatcher i Frankrike hittills i höst.
När det gäller Norge är det ju alltid trevligt att se fantastiska duon Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg i aktion. De kommer garanterat att sätta vårt svenska försvarsspel på prov.
19.00 börjar alltså matchen, och har jag tolkat sakerna rätt skall den gå att se gratis här. Men jag är långt ifrån säker på att det är gratis. Däremot är jag säker på att det är gratis att se den här med norsk kommentator.
I kväll 18.45 (sänds på TV12) spelar Sverige en historisk landskamp mot Iran. Historisk för att det är första gången Iran är i Europa med ett damlandslag.
Pia Sundhage väljer att testa ett par yngre spelare från start. Det blir nämligen A-landslagsdebut för kvartetten Nathalie Björn, Petra Andersson, Irma Helin och Mimmi Larsson. Helin är uppsatt som forward, men med det nya spelsättet är hon ju den offensiva spetsen i ett diamantformat fyrmannamittfält. Dock lär hon inte behöva spela så mycket försvarsspel mot Iran, som är ett motstånd Sverige bör slå med tvåsiffrig marginal.
I mitt tillägg till förra inlägget konstaterade jag att det trots allt verkar vara ett seniorlag som anlänt till Sverige. Vad det innebär kvalitetsmässigt är dock svårt att säga, i kvalet till Asiatiska mästerskapen 2014 föll Irans seniorer med 6–0 mot Filippinerna och 5–1 mot Thailand. Det är två lag Sverige bör kunna göra rätt många mål på, så tvåsiffrigt känns rimligt.
Den svenska startelvan ser för övrigt ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Björn, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Caroline Seger, Petra Andersson, Hanna Folkesson – Olivia Schough, Helin, Larsson.
Sportsligt sett är ju Sverige–Iran rätt ointressant. Där är istället EM-playoffet mellan Portugal och Rumänien samt VM-finalen för F17 dagens viktigaste matcher. Portugal och Rumänien känns som en rätt öppen historia, där jag i dubbelmötet håller portugisiskorna som favoriter till 60–40.
I F17-VM känns Japan som det klart bästa laget, ändå känner jag att Nordkorea lika gärna kan vinna. Nordkoreanskorna vann ju de asiatiska mästerskapen och kan ha en liten mental fördel av det. Men spelmässigt har Japan varit det klart bättre laget av de två hittills i VM. För fotbollens skull hoppas jag därför på de offensiva och spelskickliga japanskorna. VM-finalen startar 19.00 och sänds på Eurosport1. Tidigare på eftermiddagen är det bronsmatch mellan Spanien och Venezuela (Eurosport 1, 16.00).
Det spelas även en glödhet träningslandskamp i dag, 21.00 tar England emot Frankrike. Engelskorna var ju inte med i OS, och fransyskorna håller på med ett nybygge. Det blir intressant att se var de båda lagen står.
Under torsdagen har det spelats ett antal landskamper. I USA vann hemmalaget med 4–0 mot ett reservbetonat Schweiz. Även USA håller på att bygga nytt, och vi fick se en succédebut av NWSL:s skyttedrottning Lynn Williams. Hon byttes in i halvtid och gjorde 1–0-målet redan efter 49 sekunder i landslagströjan. Grymt.
I en annan match spelade Island och Kina 2–2. Islands 1–0-mål såg ut så här:
Iceland took the lead in the fifth minute with Fanndis Fridriksdottir following a mistake of China defence. 0-1 #SteelRosespic.twitter.com/Bz8om6UeLQ
Kinas 1–1 av Wang Shuang var läckert – ett riktigt drömmål. Shuang snurrar upp en isländsk back (ser ut som Eskilstunas Glodis Perla Viggosdottir) så att hon inte vet var hon är. Njut av målet här:
Slutligen vann Nederländerna med hela 7–0 mot Skottland. Det var en maktdemonstration av ett allt starkare nederländskt lag. Det blir intressant att se vad de kan uträtta i nästa års hemma-EM.
Silly season har inte startat ännu, men Arsenal har redan gjort en av vinterns bästa värvningar. Man har nämligen gjort klart med Seattles lilla storstjärna Kim Little.
Reign FC has completed transfer of midfielder Kim Little to Arsenal Ladies FC. #ThanksKim
Skotska Little är 26 år spelade för just Arsenal perioden 2008–13. Nu återvänder hon till Londonklubben från och med januari. Den här värvningen är en maktdemonstration från Arsenal, framför allt gentemot sina engelska huvudkonkurrenter Manchester City och Chelsea. Men egentligen också mot alla storklubbar i världen. För jag gissar att i princip varenda en skulle vilja ha Little i sin trupp.
För amerikanska NWSL var det ett jättetapp. Man har på två säsonger nu tappat två av sina tre främsta offensiva spelfördelare i Little och Lauren Holiday. Kvar är Carli Lloyd, som ju dock blir 35 nästa år och sannolikt börjar se slutet på sin karriär.
I övrigt i dag har semifinalerna i F17-VM avgjorts. Det blir en rent asiatisk final sedan Japan besegrat Spanien med 3–0…
och Nordkorea betvingat Venezuela med samma siffror:
Det har hunnit gå några timmar sedan Linköpings FC säkrade klubbens andra SM-guld. Det är ingen kvalificerad gissning att spelare, ledare och supportrar är mitt inne i det välförtjänta guldfirandet.
En och annan bild av guldglädjen har delats i olika sociala medier.
I segerglädjen noterar jag att en del LFC-supportrar gör en stor grej av att Rosengård har större budget. Och visst stämmer det att pengar gör skillnad över tid. Den klubb som har störst budget vinner flest titlar. Men den vinner inte automatiskt alla titlar.
Skillnaden i budget i damallsvenskan är inte så stor att det är självklart att Rosengård skall vinna varje år. Det är fullt möjligt att uppstickare kan sno åt sig titeln då och då. Så Linköpings guld är inte så konstigt.
Visst har Rosengård 12,6–7,2 i budgetmiljoner. Men det är fler faktorer än pengar som spelar in i fotboll. Och Linköping har haft flera av de andra på sin sida. Mer om det strax.
Först skall jag bara konstatera att jag var snett ute i mitt damallsvenska guldtips. Jag tippade ju nämligen bara Linköping som tvåa inför säsongen. Jag försöker bygga mina tips så lite som möjligt på gissningar och så mycket som möjligt på sådant jag själv har sett. Och visst, jag hade sett LFC imponera enormt mot Göteborg i Svenska cupen i vintras.
Men jag hade ju också fjolåret i bakhuvudet. Till mitt damallsvenska tips skrev jag så här:
”Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.
I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.”
Nu är damallsvenskan avgjort, och vi vet att LFC faktiskt har blivit jämnare och någon måltorka har vi inte sett skymten av. Faktum är att Linköping har varit stabilt på en mycket hög nivå hela säsongen, en imponerande hög nivå.
Jag har funderat lite på hur det är möjligt. Jag tycker för övrigt fortfarande att Rosengård har en högre högstanivå. Och ett på många sätt stabilare lag. Men Linköping har haft den vassare spetsen – och fler matchvinnare. Dessutom har man klarat försvarsspelet bra, trots att det fanns frågetecken där inför säsongen.
Några punkter som vägt över för LFC i kampen med Rosengård är längden på säsongen och slitaget på spelarna. I och med att Rosengård spelat i Champions League både vår och höst fick man en kortare försäsong.
Man har totalt sett spelat fler tuffa matcher och också dragit på sig klart fler skador. Exempelvis är det ju blytungt att Gaelle Enganamouit knappt dragit på sig den vita dressen ännu. Dessutom tappade Rosengård Sara Björk Gunnarsdottir i somras, och med henne försvann även en hel del karaktär.
Gaelle Enganamouit
LFC hade alltså en lugnare försäsong och lade spelschemat smart så man även skaffade sig en veckas sommarledighet, något Rosengårds OS-spelare gick miste om. Det tror jag kan ha varit en väldigt avgörande faktor. Och så har LFC varit ovanligt skadefritt.
Visst drog Fridolina Rolfö på sig en skada under OS. Men av nyckelspelarna noteras att Pernille Harder och Stina Blackstenius har spelat i samtliga 20 matcher. Samma sak med Claudia Neto, Kristine Minde samt viktiga ytterbackarna Jessica Samuelsson och Jonna Andersson. Och mittbackarna Magdalena Eriksson och Janni Arnth har spelat 19 respektive 18 matcher.
Den kontinuiteten i startelvan är mer värd än de extra miljoner Rosengård har till spelarlöner.
Känslan är ju att Rosengård till slut fallit på det tuffa spelschemat. De senaste 17 dagarna har man spelat fem matcher, inklusive en resa till Island. Man har helt enkelt inte orkat. Två förluster och ett kryss på de tre senaste matcherna håller ju inte om man skall kunna vinna SM-guld.
Speciellt inte om man har en så stark huvudkonkurrent som Linköping.
Det om guldstriden. Nu flyttar jag snabbt fokus till botten av den damallsvenska tabellen. När serien var halvvägs var halva serien indraget i nedflyttningsstriden. Då hade Kif Örebro och Vittsjö elva poäng vardera. Trion Kvarnsveden, Umeå och Mallbacken stod på nio och sist låg Kristianstad på åtta.
Nio omgångar senare har Kvarnsveden, Vittsjö och Kif Örebro säkrat sina kontrakt genom att ta mellan nio och tolv poäng vardera. Övriga tre lag har tillsammans tagit elva poäng – och då har de haft två inbördes möten. Kristianstad, Mallbacken och Umeå är verkligen botten, och egentligen förtjänar inget av dem mer än något annat att hänga kvar.
Det som förbryllar är dock hur landslagsspelartäta Umeå kan ligga sist i tabellen. Jag roade mig med att ur minnet lista hur många spelare de damallsvensk klubbarna har som varit uttagna till svensk A-landslagssamling minst en gång under 2015 eller 2016. Här är listan – rätta mig gärna om jag har gjort något fel:
Linköping 6
(Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Tove Almqvist, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius) Rosengård 5
(Zecira Musovic, Amanda Ilestedt, Emma Berglund, Lina Nilsson och Lotta Schelin) Piteå 3
(Hilda Carlén, Josefin Johansson och Irma Helin) Eskilstuna 7
(Emelie Lundberg, Nathalie Björn, Malin Diaz, Petra Andersson, Olivia Schough, Marija Banusic och Mimmi Larsson) Göteborg 5
(Jennifer Falk, Elin Landström, Freja Hellenberg, Elin Rubensson och Pauline Hammarlund) Djurgården 1
(Emilia Appelqvist) Vittsjö 0 Kvarnsveden 0 Örebro 5
(Carola Söberg, Hanne Gråhns, Lisa Dahlkvist, Michelle de Jongh och Julia Spetsmark) Kristianstad 1
(Mia Carlsson) Mallbacken 1 (Antonia Göransson) Umeå 5
(Malin Reuterwall, Hanna Glas, Hanna Folkesson, Lina Hurtig och Jenny Hjohlman)
Naturligtvis tillkommer ett antal utländska landslagsspelare i flera av klubbarna.
Men det är ändå noterbart att UIK alltså nästan har haft lika många spelare på svenska landslagssamlingar 2015 och 2016 som övriga lag på tabellens undre halva. Visst, jag vet att UIK:s landslagsspelare varit skadedrabbade, men ändå. Noterbart också att Örebro är en favorit hos Pia Sundhage.
Alla Umeås fyra landslagsmeriterade utespelare deltog i hela eller delar av gårdagens match i Mallbacken – och alla fyra gjorde mig besviken. En landslagsspelare kan inte dominera varje gång den är på planen, men den bör visa inställning. Den bör visa vägen för sina lagkompisar.
Jag tyckte att Umeås svenska stjärnspelare såg uppgivna ut. Den enda som visade vinnarvilja och jävlar anamma var Rita Chikwelu. Hon är den UIK-spelare som kan gå rakryggad, även efter förlusten på Strandvallen. Övriga behöver höja sig ett par nivåer om UIK skall hänga kvar.
Rita Chikwelu
Nu kan ju Umeå räddas av att de båda konkurrenterna är lika svaga. Kristianstad har förtvivlat svårt att göra mål, trots att man skapar rätt mycket. Det var liksom ingen slump att lagets fullträff vid 2–1-förlusten i Piteå var ett självmål av Piteås Faith Ikidi. Matchen KDFF–UIK i sista omgången kan mycket väl bli helt avgörande för vilket lag som åker ur.
När det gäller Mallbacken har jag ju flera gånger räknat ut laget. Men dagens resultat ger ändå värmländskorna lite hopp. Man måste ta minst två poäng – troligen fler – mot Linköping och Rosengård. Om guldstriden hade levt skulle jag säga att det var omöjligt.
Nu kommer varken LFC eller Rosengård ha något att spela för, vilket förbättrar Mallbackens chanser något. Det innebär dock inte att det känns speciellt troligt att Mallbacken är damallsvenskt 2017.
Dock måste jag säga att jag tycker att Mallbacken hade en mycket intressant startelva i den andra halvleken mot Umeå. Tidigare under året har Mallbacken lidit av förlusterna av Jennifer Falk och Mimmi Larsson. Avsaknaden av stabilitet längst bak och tyngd längst fram har varit gigantisk. Men nu fick tränare David Uvenclir in alla de spelare jag gillar mest i hans trupp, de mest spelskickliga. Med det laget i fler matcher hade kanske läget varit annorlunda.
* Så en kort titt på elitettan. Där tog Hammarby ett steg närmare damallsvenskan i dag genom 2–1-seger borta mot Östersund. Bajen har tre poängs försprång på Växjö med två omgångar kvar att spela.
Stockholmslaget har kvar att möta nedflyttningshotade Sundsvall borta och seriesegrarna LB07 hemma. Växjö skall till Kungsbacka och avslutar med Smålandsderby hemma mot Kalmar. Det känns som att det kan bli ett rysarslut i den här kampen.
I dag blev det för övrigt klart att IF Böljan (Falkenberg), Assi IF (Kalix) och Västerås BK 30 är nya lag i elitettan nästa år. Grattis alla tre.
* Så ett kort internationellt svep. I tyska Frauen-Bundesliga vann Potsdam seriefinalen mot Essen med 2–0. Potsdam leder tabellen på maximala 15 poäng. Essens förlust innebär att de ligger kvar på tio poäng och tappade andraplatsen till Wolfsburg (13 poäng). Även Freiburg (11 poäng) smet förbi.
Wolfsburg hade flyt. Man vann mot bottenlaget Hoffenheim med 2–1 efter att Alexandra Popp satt segermålet i matchens absoluta slutskede. Nilla Fischer gjorde för övrigt Wolfsburgs första mål.
* I Frankrike fortsätter Sofia Jakobsson att prestera. Hon gjorde Montpelliers andra mål i 2–1-segern borta mot Juvisy. För svensk del kommer ju Jakobssons formtopp tyvärr alldeles för sent. Hon har ju en mycket svag landslagssäsong bakom sig. Men kul att hon äntligen hittat toppformen igen, och hoppas att den sitter i länge.
I tabellen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng efter fem spelade omgångar. Om två veckor möts PSG och Montpellier i ett intressant toppmöte.
* I Japan är det jämnt kring ”slutspelsstrecket”. Serien delas ju upp efter 18 omgångar, och med 17 omgångar spelade är fem av sex slutspelslag klara: NTV Beleza, Inac Kobe Leonessa, Parceiro Nagano, Vegalta Sendai och Albirex Niigata.
Tre lag slåss om den sista platsen. Jef United har 20 poäng, Urawa Reds har 19 och Iga Kunoichi har 18. Iga och Jef möts i sista omgången, medan Reds ställs mot suveräna serieledarna Beleza.
* I Norge är LSK nu bara två poäng ifrån ett nytt guld. Precis som Linköping har LSK bara tappat fyra poäng på 20 omgångar. I dag besegrades Vålerenga med 3–0.
I veckan åkte ju LSK ur Champions League, trots att man hade vunnit hemma mot PSG med 3–1. Det franska storlaget vände dock och vann hemma med 4–1.
Som jag ser det fick man dock stor hjälp av den svenska domaren Sara Persson. Hon dömde nämligen fransk straff redan efter två minuter. En högst tveksam straff. För som jag ser det tar Sherida Spitse bollen. Se själv här:
* I morgon är det alltså lottning till Champions League och semifinaler i F19-VM. Då får vi se vilka Rosengård och Eskilstuna ställs mot i åttondelsfinal. Då får vi även veta om Japans skickliga F17-lagkapten Fuka Nagano har kvar chansen att bli den första spelare någonsin att vinna guld i två F17-VM.
Till slut har jag nu också sett den damallsvenska seriefinalen – och det var en högst sevärd, och mycket bra fotbollsmatch.
En match där båda lagen visade stort taktiskt kunnande, där Rosengård hade det bättre anfallsspelet, men där Linköping ändå vann utan att man tyckte att det var uppseendeväckande orättvist.
För trots att LFC var rejält underlägset när det gäller avslut hade man rätt bra defensiv kontroll. Laget visade att det klarar av att stå upp försvarsmässigt mot topplag även med sitt i grunden hyperoffensiva spelsystem. Det är imponerande, och det är självklart stort beröm till Martin Sjögren. Men förstås även till spelarna som klarade av att genomföra det taktiska upplägget.
Linköping spelade smart – och så har man ju Kristine Minde. Jag måste säga att jag blev vansinnigt glad över att det var just norskan som avgjorde matchen. Hon är ju en av damallsvenskans allra bästa spelare, ändå får hon sällan stå i centrum. Spelar man i samma lag som Pernille Harder (18 mål) och Stina Blackstenius (16 mål) hamnar man lätt i skymundan, även om man som Minde nu satt dit tio fullträffar.
Och det som gör Minde speciell är att hon inte bara är en pålitlig målskytt. Hon är det hon behöver vara för dagen; högerback, mittback, central mittfältare, yttermittfältare eller spjutspets spelar ingen roll, hon fixar alla uppgifter med ackuratess. Jag har aldrig sett henne som målvakt, men är övertygad om att hon även skulle fixa det. Minde är helt enkelt en tränares dröm.
Spel- och chansmässigt var alltså Rosengård egentligen det något bättre laget. Men man saknade den där riktiga spetsen – och så hade man inte heller någon tur. För visst blev Malmöklubben bland annat berövad en straff i 62:a minuten, vid ställningen 0–0?
Titta på Instagramklippet nedan, som ju för övrigt är filmat precis ur domare Pernilla Larsson:s vinkel. Det är ju ganska tydligt att Pernille Harder rör sig in mot bollbanan och att hon lutar sig åt höger och håller ut armen, och på så sätt gör sig större. Som jag tolkar handsregeln är det där en solklar straff. Nu är ju den där handsregeln inte helt lätt att tolka, så ni som har domarutbildning får gärna komma med er syn på saken.
Klart är att om domare Larsson hade varit konsekvent i sitt dömande skulle hon ha dömt straff. Hon blåste nämligen frispark för en hands på Lina Nilsson ute vid sidlinjen i den första halvleken. I den situationen kom bollen från mycket närmare håll än i Harderläget. Och blåser man frispark mot Nilsson måste man döma straff mot Harder.
Nu kom Linköping undan i den här situationen. Och skall man vinna en tajt guldkamp måste man ha lite flyt. Det hade verkligen LFC i söndags, för Rosengård hade ju dessutom tre bollar i målramen.
Så till lite spelarkritik. Det var ju huvudsakligen de defensiva spelarna som imponerade mest. För matchen var ju lite av en uppvisning i lagspel, framför allt i hur man håller ihop sitt lag. I Linköping har jag lyft fram Minde. Där är det även svårt att få förbi Claudia Neto. Hos Rosengård var Marta kanske inte så bra som jag hade trott att hon skulle vara. Fast hon tillhörde ändå planens allra bästa aktörer. En positiv överraskning var Iva Landeka. Har inte imponerat på mig tidigare. Men nu visade hon att hon har kvalitet att lysa även i stormatcher.
Matchens stora besvikelser var ju tyvärr Lotta Schelin och Stina Blackstenius. De skulle utgöra djupledshoten i respektive lag, men ingen av dem lyckades få tajma sin löpningar. Båda blev också utbytta på ett tämligen tidigt stadium. Det är ju förstås också ett gott betyg till respektive backlinje.
När det gäller Blackstenius blev jag även besviken på att hon inte ställde upp på intervju med SVT i halvtid. Jag hoppas att det fanns något bra skäl till beslutet. För jag tycker att det är en del av spelarnas jobb att ge intervjuer, även i seriefinaler.
Apropå SVT och halvtid var det däremot ett väldigt bra halvtidssnack mellan Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson och Linköpings klubbdirektör Maria Hagström. Kul också att de stod bredvid varandra och såg matchen.
Jag satt ju hemma i tv-soffan och kikade på drabbningen i efterhand. Då hade jag redan en bild av hur det skulle se ut, för först hade jag kollat förbundets livescore. Den sa 5–10 totalt i avslut, varav 4–3 på mål och 1–1 i målställning.
Sedan såg jag höjdpunkterna från damallsvenskan.tv. Där reagerade jag över att det var 0–3 i bollar i målställningen. Visst hade LFC och Minde ett stolpskott, men det var ju avblåst för offside, och skall förstås inte räknas.
När jag såg det blev jag lite intresserad av att jämföra liverapporteringen med matchen. Man vet ju tyvärr att statistiken ofta ger en rätt hemmabetonad bild av matchen. Därför hade jag upp liverapporteringen när jag kikade igenom matchen.
Det visade sig att man lagt på avslut för hemmalaget och dragit från för bortalaget. De riktiga siffrorna skall vara 3–13 i avslut. Det här har förstås bara akademisk betydelse, men ändå. Faktum är att Rosengård hade lika många bollar i målramen som Linköping hade avslut totalt.
Jag hoppas att den snedvridna statistiken var ett olycksfall i arbetet. För faktum är ju att man som hemmalag inte har något att vinna på att ”snygga till” skottstatistiken. Tvärtom är det ju hemmalagets målvakt som blir lidande, då hon riskerar att få sämre räddningsstatistik än hon förtjänar.
När jag ändå är inne på ämnet tycker jag att SvFF bör förfina statistiken. Man borde lägga till ”täckta avslut” för skott som räddas av utespelare och så bör man hitta ett upplägg där alla bollar som tar i målramen hamna kolumnen för avslut i målställning. Om målvakten räddar bollen i stolpen bör skottet alltså både räknas som skott mot mål och räknas som boll i målställningen.
Så till publiksiffran. 6 221 i regn är förstås väldigt bra. Inte minst med tanke på att LFC bara hade totalt 9 449 på de första nio matcherna. Förhoppningsvis kommer många av söndagens besökare tillbaka den 5 november för att fira de svenska mästarinnorna…
* Natten mot måndagen såg jag en final till, den i amerikanska NWSL. Det var en match som startade fantastiskt bra, men sedan tappade lite i spelkvalitet.
Även om NWSL-finalen hade allt man kan kräva av spänning, med kvittering i förlängningens sista övertidsminut och straffar, tyckte jag ändå att den damallsvenska seriefinalen var mer högkvalitativ. Kanske är det för att jag gillar taktisk fotboll.
Men den damallsvenska seriefinalen innehöll färre missar. Både matchens första och sista mål är ju exempelvis målvaktstavlor. Sabrina D’Angelo, som var snett ute vid 1–0-målet reste sig dock och blev till slut stor guldhjälte för Western New York Flash genom att rädda tre av Washingtons straffar.
Personligen tycker jag att det känns lite konsigt att ligafyran tar hem titeln, men det är ju så det amerikanska systemet är uppbyggt. Efter fyra NWSL-säsonger har fortfarande inte segrarna i grundserien vunnit guld.
Tysk damfotboll har drabbats av en riktig tragedi. Schott Mainz 21-åriga, före detta ungdomslandslagsspelare Larissa Görtelomkom i en bilolycka i går fredag. Mainz skulle i morgon söndag ha spelat mot SC Sand i cupen. Den matchen är uppskjuten.
Från den vansinnigt tråkiga nyheten till något mycket roligare, den damallsvenska seriefinalen. Jag skrev lite om mina tankar inför matchen i förra inlägget. Flera av er har kommenterat, vilket är kul. En sak som jag glömde att ta upp var de båda lagens spelsätt, eller framför allt grunden till lagens spelsätt.
Som jag tolkat det har Linköping i första hand byggt sitt spelsystem för att ha så många matchvinnare som möjligt på planen i matcher där man för spelet. Det är ju ett logiskt tänkande att välja ett sådant spelsätt, eftersom de enda matcherna där man inte automatiskt är spelförande i år är just de mot Rosengård.
Rosengård å sin sida har valt ett spelsätt som skall funka även mot spelmässigt jämnstarka – eller spelmässigt bättre motståndare i Champions League.
Jag tror att just lagens val av spelsätt är ett av skälen till att jag upplevt Rosengård som klart bättre än Linköping i de senaste inbördes mötena. Fast det bör poängteras, att även om känslan varit att Malmölaget varit spelmässigt bättre, har man inte direkt radat upp heta målchanser. Och Linköping har aldrig varit ofarligt.
Det blir intressant att se hur laguppställningarna formeras. Marta har ju haft ett rätt stort övertag på Jonna Andersson tidigare i år, men rent spontant känns det ju som att Marta borde flytta över till vänster i Lieke Martens frånvaro. Jaja. Matchen startar 16.00 i morgon och sänds av både SVT och damallsvenskan.tv. Nu skall jag sluta spekulera och istället ta några ord om dagens matcher.
Där säkrade Vittsjö och Kvarnsveden sina damallsvenska kontrakt till 100 procent. Det är så klart läge att gratulera båda. Det här innebär ju att båda årets nykomlingar hänger kvar. Och att det är klart med tre matcher kvar att spela är ju mycket imponerande.
Kvarnsveden har gjort en mycket stark höst. Utöver 8–0-raset mot Linköping är Borlängelaget obesegrat efter OS-uppehållet. Med tillskotten av Elizabeth Addo och Tiffany Weimer har laget fått extra tyngd i offensiven. Framför allt har deras ankomst öppnat ytor för Tabitha Chawinga, som nu gjort mål i fyra raka matcher och avancerat till fjärde plats i skytteligan.
I dag gjorde Chawinga två mål i 3–1-segern mot Mallbacken. Med tanke på att Kristianstad samtidigt tog poäng mot Vittsjö har tåget med allra största sannolikhet nu gått för Mallbacken i nedflyttningsstriden. Laget måste ta in fyra poäng på Kristianstad på tre omgångar. På tre omgångar där man skall möta både Linköping och Rosengård.
För Kristianstad skapades däremot lite marginaler. Men det känns ändå som troligt att nedflyttningsstriden kommer att avgöras i en direkt avgörande match mellan KDFF och Umeå i sista omgången.
* I elitettan tog Hammarby ett stort steg mot omedelbar damallsvensk comeback. Frida Sjöberg:s segermål till 2–1 mot Sirius i 91:a minuten kan bli avgörande i kampen med Växjö DFF om andraplatsen bakom LB07.
* I Frankrike fortsätter Sofia Jakobsson att visa en målform hon dolt bra i landslaget i år. I dag blev hon målskytt för fjärde matchen i rad. Hon gjorde 3–0-målet när Montpellier besegrade Saint-Etienne med just 3–0. Jakobsson har därmed gjort totalt fem mål i ligan och delar ledningen i skytteligan med Lyonduon Ada Hegerberg och Eugenie Le Sommer. De andra två har dock inte spelat sin match i fjärde omgången ännu.
6,15 in i det här klippet kan ni se Jakobssons mål från förra omgången:
Noterbart är att lagkaptenen Linda Sembrant inte fanns med i Montpelliers laguppställning nu heller. Hennes skada verkar långdragen.
* Det har spelats några matcher i tyska cupen i dag – trots det tragiska dödsfallet. Werder Bremen bjöd på en riktig knall när man slog ut serieledarna i Frauen-Bundesliga Turbine Potsdam. Det var 1–1 efter full tid, sedan vann Bremen på straffar.
* Slutligen till Jordanien och F17-VM. Där har jag i dag fått en skönhetsupplevelse av ett underbart japanskt lag.
Japan går verkligen mot en fantastisk framtid inom damfotbollen. Landets ungdomslag är totalt överlägsna omvärlden både vad gäller bollbehandling och speluppfattning. I dag utklassade man USA med 3–2 – ett resultat som innebär att amerikanskorna får åka hem.
Jag skriver utklassade även om det bara blev 3–2. Men det var sådan klasskillnad på spelet. Japan spelade fotboll, medan USA gör som så många andra flicklag – de sparkade och sprang. Det var 66–34 i bollinnehav i japansk fördel, och 22–10 i avslut.
Japan vann ju F17-VM för två år sedan. Då skrev jag så här efter 2–0-segern mot blivande finalmotståndaren Spanien i gruppspelet:
”Jag blev mäkta imponerad av de flesta japanskornas bollbehandling och passningsspel. De fick Spaniens spelare att framstå som att de hade träben. Och då vet vi ju hur det brukar se ut när Spanien möter Sverige.”
Även årets japanska upplaga får motståndarna att framstå som träben. Känslan är att Japans misslyckande i årets OS-kval snart kommer att kommas ihåg som ett tillfälligt bottennapp, och att Japan i framtiden kan ta över USA:s roll som den världsledande nationen. Att Japan kommer att vara laget att slå.
I mitt tips i veckan fick jag rätt på sju av åtta kvartsfinallag, det jag missade var England. Att England i dag besegrade Brasilien med 2–1 efter två distinkta straffmål från Georgia Stanway innebär att Europa är enda kontinenten som fått med alla sina tre lag till kvartsfinal. Kul.
Dock lär Europa bara ha ett lag i semifinal. Spanien och Tyskland möts ju i en kvart, och England ställs mot omöjliga Japan. Övriga kvartsfinaler spelas mellan Venezuela och Mexiko samt Nordkorea och Ghana.
Noterbart här är att Mexiko blir bästa Nordamerikanska och Venezuela bästa Sydamerikanska lag för andra F17-VM:et i rad. Det är kul att nya nationer dyker upp i världstoppen.
Vi är framme vid den stora damallsvenska finalhelgen. Seriefinalhelgen.
På söndag 16.00 sänds Linköping–Rosengård på SVT1 (sändningen startar 15.45) och på damallsvenskan.tv – det handlar om årets riktigt stora höjdarmatch i damallsvenskan. En match som med stor sannolikhet avgör var guldet skall hamna.
På förhand är det ganska mycket som talar för Linköping. Jag tänker bland annat på att:
1) man har hemmaplan och det förväntas stort publikstöd.
2) man leder serien, och skulle vara ensamt om att ha avgörandet i egna händer vid oavgjort.
3) Rosengård har varit på Island i veckan och spelat en jobbig match.
4) Lieke Martens skadades på Island. Även om även LFC har skador är Martens skada den som kommer att påverka matchen mest eftersom den är färskast. Rosengård har inte haft tid att ställa om och anpassa sig för spel utan nederländskan.
5) Fridolina Rolfö verkar vara redo för att göra ett inhopp.
Totalt sett är nog kombinationen av den andra och den tredje punkten det som talar allra mest för Linköping. Rosengård är pressat att vinna, och de har en betydligt mer sliten trupp än LFC.
Men trots de här fem punkterna håller jag Rosengård som favoriter. Delvis för att det är Rosengård som har vinnarkulturen, men mest för att Malmögänget har varit det klart bättre laget i klubbarnas tre inbördes möten hittills i år.
Nu hör det ju förstås till saken att alla de tre matcherna har avgjorts i Malmö. Och jag vet att LFC har fyra raka segrar mot Rosengård på hemmaplan. Men den spelmässiga skillnaden var så stor senast att jag alltså tippar Rosengårdsseger. Fast bara med 51–49.
Det som talar för LFC är att man skapat väldigt öppna chanser i de där tidigare matcherna, även när de varit utspelade. För Linköping har ju ett antal väldigt vassa spelare med toppduon i den damallsvenska skytteligan, Pernille Harder och Stina Blackstenius i täten. Å andra sidan har ju Rosengård både trean (Marta), fyran (Ella Masar McLeod) och femman (Martens, delad femma) i den där skytteligan…
I lagens senaste möte reagerade jag över att Linköping inte hade tillräckligt bra bolltempo. Deras mittfältare trampade och duttade med bollen alldeles för mycket, medan Rosengård spelade rakare och var bättre på att flytta bollen.
Innan jag lämnar seriefinalen är här en länk till en intervju med Martin Sjögren där han bland annat gör klart att han gärna blir nästa förbundskapten.
Samtidigt som seriefinalen på söndag spelas även en match om tredje plats, Eskilstuna–Piteå. Där är det väl lite fördel Piteå med tanke på att Eskilstuna garanterat har delar av sina tankar riktade mot nästa veckas Champions Leagueretur mot Glasgow.
I övrigt i damallsvenskan under helgen går ett av de sista tågen för Mallbacken på lördag. Då är det bortamöte med formstarka Kvarnsveden. Närmast en måste vinnamatch för värmländskorna.
I botten är det även Skånederby mellan Kristianstad och Vittsjö. Om Vittsjö tar hem den matchen är laget 100-procentigt klart för nästa års damallsvenska.
Apropå Skåne kan LB07 säkra sin allsvenska plats på söndag. Jag har inte sett laget och vet väldigt lite om dem. Men jag ser på tabellen att de släpper in många mål. Lag som släpper fler än ett mål per match i näst högsta serien brukar få väldigt svårt i allsvenskan. Så LB07:s 28 insläppta på 22 matcher är illavarslande. Jämförelsevis släppte Kvarnsveden in 15 på hela serien i fjol.
Djurgården släppte i och för sig in hela 32 mål i elitettan, men de kompenserade det genom att köpa in en helt ny stomme vid avancemanget. Som bekant har Djurgården såväl ny målvakt, två nya mittbackar som två nya centrala mittfältare.
Det blir intressant att se vad LB07 kan ställa för lag på benen i damallsvenskan nästa år. För även om det inte skulle bli avancemang den här helgen lär Malmöklubben gå upp.
* Den 8 november lottas nästa års EM-slutspel. Som jag tidigare skrivit kostade förlusten mot Danmark en toppseedning för Sverige. Vi placeras i stället den andra seedningsgruppen. Lättaste lottningen för gruppspelet är Nederländerna, Skottland och playoffvinnaren, svåraste gruppen skulle vara Tyskland, Danmark och Österrike.
* Så till Champions League. För svensk del blev det två 1–0-segrar i veckan. Rosengård kommer förstås att hålla undan för Bredablik i hemmareturen.
För Eskilstuna känns det däremot fortsatt öppet mot Glasgow City. Den hållna nollan kan dock visa sig bli avgörande i nästa vecka.
Det var förresten fina 3 987 åskådare i Eskilstuna. Och det var bara en av många fina publiksiffror i en ur publiksynpunkt lysande bra WCL-vecka. I Bilbao satte Athletic Club nytt publikrekord för sextondelsfinaler när hela 9127 åskådare kom till San Mames för att se 2–1-segern mot Fortuna Hjörring.
Även i Norge, Österrike, Bosnien-Hercegovina och Skottland noterades nya nationsrekord vad gäller publiksiffror i Champions League.
Apropå Norge var det LSK Kvinner som var omgångens stora skrällag när man vände 0–1 till seger med 3–1 hemma mot PSG. Så här såg Emilie Haavi:s kvitteringsmål ut:
LSK har skaffat sig en fördel gentemot PSG genom att man vilar från ligamatch i helgen. Den här omgången har LSK spelat redan för flera veckor sedan. Smart.
Den lilla skrällen i Champions League var Biik Kazygurt från Kazakstan som också vann med 3–1, i deras fall mot italienska Verona.
Faktum är att det blev 7–7 i segrar mellan de oseedade och de seedade lagen. Låt vara att de oseedade hade hemmaplan den här veckan, resultaten mer än bara antyder att det är dags att se över rankingsystemet.
* Det är inte bara i damallsvenskan det är final på söndag. Klockan 23.00 svensk tid avgörs vilka som tar hem mästartiteln i USA. Då är det nämligen NWSL–final mellan Washington Spirit och Western New York Flash. Jag håller Spirit som favoriter till 60–40.
* I Tyskland är det cuphelg. Det innebär förstås en chans för Champions Leaguelagen att vila spelare. I Frankrike är det däremot ligaomgång. Det är dock inga toppmöten.
* Slutligen lite flickfotboll. Sverige nya F17-landslag kvalar för övrigt till nästa års EM-slutspel. Häromdagen vann man med 3–0 mot Malta. I morgon lördag klockan 12.00 går kvalet vidare med möte med Montenegro.
* I F17-VM tog sig Venezuela vidare till kvartsfinal efter en bragdartad insats mot Kanada i dag. Trots att man drabbades av en utvisning redan efter 38 minuter vann man måstematchen med 2–0.
Skyttedrottningen Deyna Castellanos smällde in 1–0-målet på ett mycket snyggt sätt. Det var hennes nionde mål totalt i F17-VM-sammanhang – något som gör att hon nu är ensam på tronen som tidernas målskytt. Det som utmärker henne är framför allt att hon har ett makalöst tillslag. Se själv här:
För damfotbollen som sport var det förstås bästa möjliga resultat att Venezuela avancerade. Deras framgång väcker hopp om att nationen kan komma att satsa vidare på sina talanger, vilket i sin tur kan leda till att damfotbollen kan få en statushöjning i Sydamerika.
Två grupper är nu färdigspelade. Det har lett till kvartsfinalerna Spanien–Tyskland och Mexiko–Venezuela. Den första är en repris på vårens EM-final. Då vann tyskorna efter straffläggning. VM-mötet känns vidöppet.
Apropå Tyskland känns Lena Oberdorf som ett spännande namn. Hon är 14 år och blev målskytt i dagens seger mot Kamerun. Hon fyller 15 år i december och spelar sin klubbfotboll i TSG Sprockhövels pojklag.
Thumbs up 👍👍 for another #U17WWC record-breaker! Lena Oberdorf, 14 & 🇩🇪Germany's youngest player, scored just 49 seconds after coming on 👏👏👏 pic.twitter.com/LAkqesWCO1
I senaste inlägget glömde jag ytterligare två punkter som talar för Linköping i söndagens damallsvenska seriefinal. Den ena är förstås att Rosengård är på Island nu, den andra att Fridolina Rolfö börjar närma sig comeback.
Strax lite fler tankar kring Rosengårds och Eskilstunas Champions Leaguematcher, men först några korta funderingar kring den stora landslagstrupp som Pia Sundhage i dag har nominerat.
Eller, innan jag går in på själva truppen konstaterar jag att Sundhage inte verkar intresserad av att prata med de damallsvenska klubbarna om de problem de anser finns i samarbetet. Hon kanske skulle ta sig lite tid och läsa och lära från den här utmärkta krönikan.
Så till truppen. Den innehåller hela 28 spelare, av dem är det fem spelare som ännu är utan A-landskamper; Emelie Lundberg, Jennifer Falk, Petra Andersson, Irma Helin och Mimmi Larsson.
Falk och Helin är de nya namnen, även om Falk varit med på en tidigare samling. Jag tycker att hon redan är Sveriges näst bästa målvakt, vilket gör att hon borde få spela i en av matcherna. Så lär det inte bli, för hon är sannolikt fjärde målvakt på Sundhages ranking.
Irma Helin
Helin är spännande. Hon har skön inställning, det är helt enkelt en spelare jag gillar. Om hon är redo för A-landslaget ännu återstår att se, men hon kan bli en landslagsspelare i framtiden och jag tycker att det är helt rätt att testa henne.
Jag hoppas för övrigt att Sundhage inte kör med ett rent B-lag mot Iran och ett rent A-lag mot Norge, utan att hon blandar lite. Det är inte att ge de nya spelarna en ärlig chans att låta för många av dem spela samtidigt.
För övrigt gillar jag att Jill Ellis gått ut i USA och förklarat att hon kommer att testa brett, och att tidigare självskrivna spelare får räkna med att stå åt sidan vid vissa samlingar:
En av de spelare som inte längre ingår i Ellis tankar är före detta Tyresöbacken Whitney Engen. Hon tackar fansen för den tid som varit i den här tweeten:
En nyhet som dök upp i dag är att elitettanklubben Kungsbacka DFF hotar att lämna Kungsbacka och flytta till någon av grannkommunerna. Det där verkar ju vara en modegrej inom herrfotbollen, men vi vet ju att en liknande grej ju gjordes av Landvetter IF 2004 då de flyttade till Göteborg och bildade Kopparbergs Göteborg FC.
I dag fick för övrigt den nyhet om U20-VM som jag berättade här på bloggen redan för 1,5 vecka sedan spridning i de etablerade medierna. Alltså nyheten om att Rosengård och Eskilstuna stoppar sina spelare från U20-VM i Papua Nya Guinea.
De båda klubbarna går ju in i Champions League de kommande två dagarna. Rosengård spelar mot Breidablik på Island i morgon. Det är en match Malmöklubben kommer att vinna. Jag ger dem 99–1 i odds.
I morgon spelar även svensklagen Lyon, Apollon, Chelsea och Wolfsburg. Caroline Seger:s Lyon är jättefavoriter mot norska Avaldsnes. Och Nilla Fischer:s Wolfsburg är favoriter mot Hedvig Lindahl:s Chelsea. Däremot slår Julia Molin:s Apollon ur underläge mot Slavia Prag.
På torsdag är det svenskintresse i tre av fyra matcher. Eskilstuna får räknas som favoriter mot Glasgow, även om det är den skotska klubben som är seedad. Favoriter är även Kosovare Asllani:s Manchester City mot ryska Zvezda Perm, däremot slår Mimmi Löfwenius och LSK Kvinnor ur underläge mot PSG. Men en liten skrällvarning höjer jag allt för de norska mästarinnorna. PSG har ett nytt lagbygge som ännu inte är testat mot kvalificerat motstånd.
Slutligen några ord om F17-VM efter två spelade gruppomgångar. Där imponerar Japan något enormt. Japanskorna har 10–0 i målskillnad efter två matcher.
I första matchen slog man Ghana med 5–0, samma Ghana som i dag besegrade USA med 2–1. Faktum är att amerikanskorna nu sannolikt måste vinna mot Japan för att avancera – det blir inte lätt. Kolla förresten på den osannolika tur Ghana har med studsen på det här skottet från Ashley Sanchez. Jag har sällan sett något liknande:
De lag som är klara för slutspel är Mexiko och Spanien samt i praktiken även Japan. Mitt tips är att de får sällskap i kvartsfinalerna av Tyskland, Venezuela, Nordkorea, Brasilien och Ghana. De lag som är borta från chans till avancemang är Nya Zeeland, Jordanien, Kamerun och i praktiken även Paraguay.
Jag var i veckan inne på att Linköping hade fått med sig tre självmål på två matcher. I går vände turen. Janni Arnth gjorde ju nämligen ett mål i vardera riktning. Hennes självmål var lika oturligt som hennes 1–0-mål var påpassligt.
Jag såg inte matchen, utan har bara sett höjdpunkter. Så jag kan inte analysera LFC:s form. Men jag hörde lite på radion i bilen. Just efter 1–0-målet lät det på reportern som att både 2–0 och 3–0 var på gång. Då började jag fundera över hur stora guldfavoriter LFC var inför slutomgångarna. Jag kom fram till att de i dåvarande läge hade cirka 75 procents guldchans.
För med seger hade de ju haft råd att förlora helgens seriefinal och ändå ha guldet i egna händer. Dessutom känns ju LFC:s program i de sista tre omgångarna något lättare än Rosengårds. Efter seriefinalen har de båda lagen ju följande schema:
Men när det ”bara” blev kryss i Örebro uppskattar jag att Linköpings guldchans sjönk till just över 50 procent. Eftersom laget har hemmaplan i seriefinalen och leder inför får man ju trots allt fortsatt räknas som knappa favoriter.
I botten förlorade alla de tre akuta nedflyttningskandidaterna. Jag såg delar av den första halvleken mellan Piteå och Mallbacken. Där kändes Mallbacken som ett elitettanlag. Man lyckades inte skapa något som helst i anfallsväg, och hade det jobbigt i samband med de flesta fasta situationerna. Det verkade bli något bättre efter paus. Men som sagt tidigare, de två kommande lördagarna avgörs nog värmländskornas framtid. Det lär behövas sex poäng mot Kvarnsveden borta och Umeå hemma för att det skall kunna bli nytt kontrakt.
I mitten av tabellen såg jag en stund av den första halvleken mellan Djurgården och Eskilstuna. Och faktum är att jag tyckte att matchen var en besvikelse. Det slogs enormt mycket felpass och togs dåliga beslut.
Ett litet glädjeämne var Malin Diaz, som hade några riktigt fina passningar. Lovande. Däremot var Eskilstunamålvakten Emelie Lundberg långt ifrån landslagsmässig i sitt agerande.
I Djurgården är Johanna Rytting Kaneryd en spelare som imponerat på mig i år. Hon gjorde ett snyggt mål, ett mål där hon med en snygg riktningsförändring visade att hyllade Nathalie Björn har mycket kvar att lära i defensiven. Rytting Kaneryd har något som kan göra henne till en A-landslagskandidat i framtiden. En intressant spelare.
Det om helgens damallsvenska omgång. Nu till en liten koll runt om i övriga världen.
Jag börjar i England och finalen av WSL Continental cup. Matchen mellan Manchester City och Birmingham City var mållös under ordinarie tid, men avgjordes efter förlängning. 4214 åskådare såg Lucy Bronze nicka in Manchesters segermål efter en hörna i 104:e minuten. Därmed har alltså Kosovare Asllani nu dubbla titlar med klubben. Svenskan började på bänken, men byttes in i 64:e minuten.
I Tyskland fortsätter Turbine Potsdam att vara utan poängförlust efter fyra omgångar. Man vann med 1–0 mot SC Sand i helgen. Potsdam skuggas i tabellen av SGS Essen och Nilla Fischer:s Wolfsburg. De båda har tio poäng, alltså två färre än Potsdam. Något oväntat toppas skytteligan av Potsdams ytterback Tabea Kemme, som gjort hela fem mål.
I Frankrike vann topplagen igen. Och dessutom gjorde Sofia Jakobsson mål för tredje matchen i rad. Med sina fyra mål ligger hon just bakom ledande Lyonduon Ada Hegerberg och Eugenie Le Sommer, som båda gjort fem mål. I tabelltoppen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng.
Så till USA, där det spelades två riktigt spännande semifinaler i helgen. Det blev förlängning i båda. Washington besegrade till slut Chicago med 2–1 och WNY Flash skrällvann i Portland med 4–3 inför fina 20 086 åskådare. Noterbart i den senare matchen var att alla de tre första Flashmålen kom efter långa inkast från Jessica McDonald.
Jag satt uppe och såg stora delar av Portlandmatchen, och det var verkligen en riktig höjdare. Matchen hade såväl bra inramning som grym intensitet, vilket gjorde att det aldrig blev tråkigt. Stundtals var det dessutom riktigt fin fotboll. Det var verkligen grym reklam för damfotboll som sport.
Finalen mellan Washington och WNY Flash spelas på söndag 23.00. Det kan också bli en höjdare.
Slutligen till Jordanien och F17-VM. Där har Spanien och Mexiko i dag blivit första två nationerna att säkra slutspelsplatser. Värdnationen Jordanien är utslagen, men man fick i alla fall göra sitt första mål i dag.
I den andra gruppen som spelat två omgångar har Tyskland och Kanada fyra poäng vardera, och Venezuela tre. För det sydamerikanska mästarlaget gjorde Deyna Castellanos två mål i dag, vilket innebär att hon är uppe på åtta totalt i F17-VM-sammanhang. Det gör henne till delad skyttedrottning genom tiderna. Hennes segermål i dag är högst spektakulärt. Det kom från mittcirkeln, på avspark på övertid direkt efter att Kamerun gjort ett fantastiskt mål. Se och njut:
Efter att ha sett Castellanos lite i VM inser jag att hennes största gåva är hennes tillslag. En bättre målvakt hade förstås räddat 2–1-målet, men faktum är att Castellanos skott är ett hot i princip på hela den offensiva planhalvan. Fler höjdpunkter från dagens matcher finns här.
I kväll rullar den damallsvenska guldstriden vidare. Linköping är i Göteborg för att försöka utöka sin serieledning till fyra poäng. Sett till de båda lagens spelstandard hittills i år bör LFC kunna åka hem till Östergötland med full pott.
Men helt säkert är det förstås inte. Någonstans brukar även de allra mest vältrimmade segermaskinerna gå på en mina. Och det skulle ju både förvåna och imponera om LFC lyckas ta full poäng mot alla andra lag än Rosengård i årets serie.
Har ni förresten tänkt på att det är Östergötland mot Malmö i toppen av både herr- och damallsvenskan. I helgen var det storstjärnan i Malmö som imponerade mest.
Marta
För Martas 2–0-mål mot Kristianstad är ju fullständigt makalöst. Att det är årets mål i damallsvenskan är självklart, men sannolikt är det väl även både årtiondets och kanske till och med tidernas mål i damallsvenskan.
Jag kan i alla fall inte komma på något mer fantastiskt damallsvenskt mål. En gång har ett damallsvenskt mål prisas som årets mål i Sverige alla kategorier, det var 2004:
Men jag ser söndagens mål som betydligt mer spektakulärt än 2004 års höjdarmål.
Det som gör Martas 2–0-mål på Vilans IP så fantastiskt är ju att Kristianstads försvar är samlat. Då skall det inte gå att ta sig igenom på egen hand. Men Marta tar sig igenom, trots att hon har sex utespelare runt sig. Det är så bra gjort så att jag inte finner tillräckligt med superlativ.
Däremot kan jag se det hur många gånger som helst. Hur många som helst.
På söndag kan Asllani och Manchester City bli dubbla mästare. Då väntar nämligen final mot Birmingham i WSL Continental cup.
Apropå England är ju de förresten en av de riktigt stora favoriterna i nästa års EM-slutspel. I och med att de inte var med i OS är det lätt att glömma bort engelskorna i försnacket. Men som jag ser det är de självklara guldkandidater. Medan Tyskland och Frankrike håller på att bygga om sina lag har England kvar den stomme som blev bästa europeiska lag i fjolårets VM.
Engelskorna vann sin EM-kvalgrupp säkert, även om segern inte säkrades förrän i den avslutande omgången. Där vann England gruppfinalen borta mot Belgien med 2–0. Karen Carney:s läckra förarbete till 1–0-målet var riktigt sevärt. Det är skönt fotarbete hon bjuder på:
Mina övriga guldfavoriter i EM är förstås Tyskland och Frankrike. I Tyskland var det gigantmöte i söndags. Wolfsburg vann borta mot Bayern München med 2–1 – ett resultat som bäddar för tronskifte i tysk damfotboll, även om det förstås är jättelång tid kvar av säsongen.
Det är dock Turbine Potsdam som är enda fullpoängare efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga. Bakom dem följer fyra lag på sju poäng; Wolfsburg, Essen, Freiburg och Sand. Sistnämnda SC Sand är enda laget som har hållit nollan i alla tre omgångar.
I botten är Leverkusen, Hoffenheim samt nykomlingarna Mönchengladbach fortfarande utan poäng. Den andra nykomlingen, Duisburg, tog sina tre första poäng i helgen. De gjorde det trots att de tvingas klara sig utan förstemålvakten Meike Kämper under resten av säsongen. Den talangfulla 22-åringen drog av korsbandet under senaste landslagssamlingen.
I Frankrike står Lyon, PSG och Montpellier på full poäng och noll insläppta mål efter två omgångar. Sofia Jakobsson, som inte gjort mål i landslaget sedan Skottlandsmatchen i januari, har däremot blivit målskytt i båda Montpelliers matcher hittills. I helgen gjort hon två – en nick och ett skott. Totalt står hon således nu på tre mål. Hon är kanske på gång att hitta formen igen efter ett tungt år?
Jakobsson var enda svenska spelare i den andra omgången. Se hennes båda mål drygt en minut in i klippet nedan. Där får man även en glimt av hur kul Dzsenifer Marozsan och Ada Stolsmo Hegerberg kan få ihop. Under den halvtimme de spelade tillsammans mot Albi fixade de tre riktigt snygga mål. Den showen börjar 3.30 in i klippet:
På landslagsnivå testade Frankrikes nya förbundskapten rejält i de senaste två matcherna. Här är målen från EM-kvalkampen mot Albanien. Jag gillar framför allt förarbetet till Eugenie Le Sommer:s 3–0 och Kheira Hamraoui:s behärskade volley till 4–0:
Just Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg fanns som vanligt även med i toppen EM-kvalets skytteliga. Hegerberg delade segern med Jane Ross och skrällen Harpa Thorsteinsdóttir – alla på tio mål. Le Sommer och Vero Boquete delade fjärdeplatsen på åtta fullträffar.
Bästa svenska målskyttar i EM-kvalet blev Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö på tre mål vardera. Det handlar alltså om två spelare som inte hade en enda spelminut under första halvan av kvalet.
Så slutligen till USA, där det nu är semifinalklart i NWSL. Det blir Washington–Chicago klockan 02.00 natten mot lördag och Portland–Western New York Flash söndag kväll 23.00.
Portland vann till slut grundserien, två poäng före Washington. Det var Portlands första serieseger. Nu är det stjärnspäckade laget min storfavorit till att ta sin andra titel. Skytteligan vanns av Lynn Williams från Western New York Flash. Hon gjorde tio mål och fem assists. Tvåan Kealia Ohai gjorde lika många mål, men hade ett assist färre. Williams segermål går att se här nedan:
Jag tänkte just skriva att det varit tråkigt lugnt på nyhetsfronten den senaste tiden. Dagens ”avslöjande” från SVT av det alla redan vetat om – alltså att Pia Sundhage skulle få förlängt kontrakt över EM kändes knappt som en större nyhet än avslöjandet från i går om att Magdalena Ericsson numera stavar efternamnet med k.
Men så kom eftermiddagen, och de damallsvenska klubbarnas offentliggörande av att alla tolv röstat emot Sundhage. Plötsligt händer det grejer.
Man har ju länge vetat att Sundhage gjort sig impopulär i de flesta klubbarna. Men därifrån till att alla skulle meddela sitt avståndstagande offentligt på det här sättet, det trodde jag inte. Nu kommer ju det här för sent, Sundhage är redan klar för att sitta kvar på posten över EM-slutspelet nästa år. Men erkänn att det här gör de närmaste månaderna mycket mer spännande.
Pia Sundhage
Sundhages förtroende har varit en intressant fråga länge. Att många klubbledare var kritiska redan på ett tidigt skede har man ju känt till. Däremot har man funderat lite över spelarnas förtroende för sin förbundskapten. Jag har stått i mixade zoner både i Kanada och Göteborg och sett olika spelare svara på frågan om Sundhage är rätt person att leda landslaget i framtiden.
Alla har svarat ja, fast ingen har gjort det med emfas. Alla har svarat på ett sätt som gör att man har undrat över vad de egentligen tycker. Man har mest fått känslan att spelarna har insett att Sundhage kommer att vara kvar ett tag till och då är det bäst att svara ja, annars kanske man inte är kvar i laget längre.
Det skall dock sägas att jag har man läst några artiklar där nyckelspelare sägs ha vädjat om att få ha kvar Sundhage, här är ett exempel från innan OS. I de här artiklarna har det nästan uteslutande varit Sundhages favoritspelare som uttalat sig, spelare som kanske inte skulle få lika framträdande roller hos en ny förbundskapten.
Personligen har jag varit kritisk mot Sundhage länge. Jag tycker inte att hon har fört svensk damfotboll framåt, jag tycker inte heller att hon har någon linje i det hon gör. Men även om Sverige under Sundhage har nått sina sämsta rankingpoäng någonsin måste man ge henne att det blivit medalj i två mästerskap av tre. Det är bra gjort.
Dock har jag hört från flera håll att OS-silvret inte var Sundhages förtjänst, det skall inte ha varit hon som ändrade taktiken efter förlusten mot Brasilien, utan det var spelarna som krävde att man ändrade upplägg. Det här är obekräftade uppgifter, men intressanta, inte minst en sådan här dag när alltså samtliga tolv damallsvenska klubbar har förklarat att de helst hade sett att vi fick en ny förbundskapten.
Ett skäl till klubbarnas missnöje är garanterat Sundhages ovilja att vila småskadade spelare. Med tanke på reaktionerna i senaste landslagsfönstret lär det bli jobbigt för Sundhage att matcha de elvor hon tänkt sig i oktoberfönstret, för toppklubbarna lär hålla hårt i sina spelare.
Det visade ju sig stämma att Pauline Hammarlund tvingades vila från Göteborgs match i helgen på grund av skada. Faktum är att Hammarlunds frånvaro gör att GFC riskerar att tappa sin position på tabellens övre halva. Jag skulle inte bli jätteförvånad om Vittsjö eller ett formstarkt Kvarnsveden lyckas smita förbi.
En blogg om internationell damfotboll 