Favorittippade Dunn gick först

Som väntat gick Crystal Dunn först i NWSL:s stora collegedraft. Washington Spirit hade första tjing, och valde storfavoriten.

De sex första valen var rakt igenom väntade och välkända namn:

2) Kealia Ohai till Houston Dash
3) Julie Johnston till Chicago Red Stars
4) Vanessa DiBernardo till Chicago Red Stars
5) Kassey Kallman till FC Kansas City
6) Maya Hayes till Sky Blue FC

Här finns listan över samtliga 35 val. Sjua valdes för övrigt Seattle Reign en spelare som jag tidigare inte hade hört talas om, Amanda Frisbie. Men från hennes highlightsvideo nedan konstateras att hon är en vänsterfotad mittback som ofta även spelas som forward. Det är sådana spelare som tränare drömmer om att ha på planen.

* Norge och England spelade 1–1 i en landskamp i dag i spanska La Manga. Norskorna fortsätter att visa att de är vansinnigt starka i slutet av matcherna. I första landskampen under Mark Sampson:s ledning tog England ledningen genom Eniola Aluko i tionde minuten. I slutminuterna kunde dock Melissa Bjånesöy nicka in kvitteringen.

Noterbart var att Norges mål vaktades av blott 17-åriga Cecile Fiskerstrand. Förbundskapten Even Pellerud fortsätter att satsa ungt. Han lät nämligen även 18-åriga Andrine Tomter debutera under Spanienlägret.

* Apropå Norge har nu Stabaektränaren Öyvind Eide givit sin version av vad som hände mellan honom och Leni Larsen Kaurin. Han erkänner att han agerat olämpligt, men tycker sig inte ha gjort sig skyldig till några sexuella trakasserier.

* SVT var på plats och gjorde ett litet reportage när Tyresös fyra nya brasilianska spelare gjorde sin första träning i klubben.

* I helgen återstartar den franska ligan med en riktig kanonmatch. I morgon 20.45 tar Lyon emot PSG i seriefinal. Länkar till matchen finns här och här.

* Redan i natt spelas det semifinal i det nordamerikanska kvalet till U20-VM. Där ställs USA mot Trinidad/Tobago. Vinnaren spelar i slutspelet i Kanada senare i år. Gissningsvis gör amerikanskorna minst sju mål. Kanske tio, som mot Guatemala senast:

* I dag har för övrigt EFD och förbundsledningen haft möte. Enligt svenskfotboll.se är konflikten löst, och inga klubbar skall stoppa sina spelare från landslagsspel.

* Väl inne på möten på hög nivå var det premiär för Fifa Task Force for Women’s Football tidigare i veckan. Den nybildade gruppen diskuterade bland annat ett eventuellt, framtida officiellt klubblags-VM. Det tycker jag skulle vara en jättebra idé.

En text om det historiska mötet, och vilka som var med, finns här.

* Slutligen konstateras att LdB FC Malmö hade minst 6,5 miljoner skäl att slå sig ihop med FC Rosengård.

Kaurin talar ut om trakasserierna

I dagens Budstikka – lokaltidningen i Baerum, Stabaeks hemort – träder Leni Larsen Kaurin fram och berättar att det är hon som är den spelare som Lisa-Marie Woods bloggade om. Den landslagsspelare som skall ha utsatts för sexuella trakasserier av sin tränare.

Leni Larsen Kaurin

Leni Larsen Kaurin

Intervjun finns på den här länken. Det är således alltså mästarlaget Stabaeks tränare Öyvind Eide som anklagas.

Det blir väldigt intressant att se vad som händer härnäst. Räkna med att det kommer att vara stormigt kring Stabaek ett tag.

Eide förlängde sitt kontrakt med klubben i december, och har till den kommande säsongen fått danska legendaren Katrine S Pedersen som en av sina två hjälptränare. Eide har inte kommenterat Kaurins påståenden ännu. Kan han sitta kvar? Vad gör klubben? Och hur ställer sig övriga Stabaekspelare?

Intressant som sagt.

Sara Larsson

Sara Larsson

* I dag blev det klart att Sara Larsson lämnar Kif Örebro. En riktigt rutinerad back finns därmed ute på spelarmarknaden. Vilka hugger?

* På The Equalizer publicerades i dag listan över alla tillgängliga spelare för morgondagens collegedraft. En intressant spelare som inte finns med, eftersom hon enligt uppgift vill spela i Europa är powerforwarden Katie Stengel. Hon är ett riktigt kraftpaket, som det var svårt att missa under U20-VM i Japan för två år sedan. En intressant spelartyp som är rätt ovanlig inom damfotbollen. Får vi kanske se henne i damallsvenskan i år?

* Slutligen så verkar det som att holländska skyttedrottningen Vivianne Miedema inte kommer att flytta utomlands förrän tidigast till sommaren. Mina kunskaper i holländska är rätt begränsade. Men i början av klippet nedan berättar hon i alla fall om intresse från en mängd klubbar. Hon säger att brasilianska Flamengo, några tyska klubbar och några svenska topplag har hört av sig.
Möjligen ytterligare några, men där har jag tappat tråden… Däremot uppfattar jag att hon i slutet av klippet säger att hon vill gå klart skolan först, vilket innebär att hon inte lämnar Heerenveen förrän tidigast till sommaren. En gissning är att hon även säger att hon är dålig på språk, inte minst engelska, men istället låter fötterna tala. Men det sista är som sagt en gissning. Någon med bättre kunskaper i holländska får gärna bistå i översättningen…

Eskilstuna, NWSL och Zlatans cykel

I dag har Eskilstuna fortsatt att visa de ekonomiska musklerna. Annica Svensson är senaste tillskottet hos nykomlingen, som ser ut att få ett ramstarkt försvar. Det brukar kunna leda en bra bit mot nytt kontrakt.

Annica Svensson

Annica Svensson

Även den andra nykomlingen har ju byggt en stark backlinje. Båda AIK och Eskilstuna verkar visa allvar i ambitionen att inte bara göra en ettårig sejour i högsta serien.

I farozonen bland de etablerade lagen finns ju förstås Jitex. Men i nuläget känns det även som att exempelvis Piteå är ett frågetecken. Laget har en grundstabilitet, men har förlorat flera tunga pjäser.

I nuläget är känslan att Eskilstuna ligger minst jämsides med norrbottningarna. Inte minst sedan man tidigare värvat Sofie Persson därifrån, och på köpet fått en högklassig frisparks- och hörnläggare. Ytterligare en sådan har man ju värvat i Sara Thunebro. Nu tillkommer alltså Svensson, en riktig karaktärsspelare. Intressant.

Elin Sandgren

Elin Sandgren

* På betydligt lägre nivå har Kungsbacka DFF gjort två kanonvärvningar. Jitexduon Sofia Karlsson och Elin Sandgren skall nämligen spela i den storsatsande division 1-klubben i år.

* Från division 1 är steget gigantiskt till Ballon d’Or. Men de siffror som jag presenterade efter galan i måndags visade sig vara fel. Det var också några omkastningar i placeringarna – dock inte för våra svenska representanter. Men nu är inlägget om placeringarna rättat.

* I USA är det stor collegedraft i NWSL på fredag. Där förväntas Crystal Dunn gå först. Andra glödheta spelare i draften är andra U20-världsmästarinnor från 2012 som Kealia Ohai, Julie Johnston, Vanessa DiBernardo, Maya Hayes och Kassey Kallman.

Upplägget i de amerikanska ligorna kan verkligen upplevas som förvirrande. Nyligen var det utökningsdraft, nu är det collegedraft. Och möjligen blir det även en tredje draft i år, precis som det var i fjol. Personligen tyckte jag att utökningsdraften var mest udda. Där fick det nya laget Houston Dash välja ganska fritt bland spelare ur startelvorna i samtliga konkurrentlag. Tänk om vi skulle ha haft det systemet i Sverige? Då hade AIK och Eskilstuna fritt kunnat plocka riktiga stjärnspelare från exempelvis Tyresö och Rosengård.

För övrigt slås man av vilken grym konkurrens det är om proffskontrakten i USA. Deras liga har alltså bara nio lag – tre färre än vår. Om de 99 platserna i varje veckas startelvor slåss även alla kanadensiska och mexikanska landslagsspelare, samt i år upp till 33 spelare från andra länder.
Uppskattningsvis har USA tio gånger så många talangfulla spelare som vi. Situationen får vår debatt om hur svårt det är för svenska talanger att slå sig in i damallsvenskan att kännas närmast löjlig.

* Slutligen så hade vi på Borås Tidning i dag en artikel om hur Pia Sundhage och hennes tre systersöner intog Ballon d’Or-galan i Zürich. Ett citat har redan spritts till i princip alla större medier, så de flesta av er har säkert redan sett det. Men jag bjuder ändå på Tomas Örn:s härliga berättelse om moster Pias samtal med Zlatan Ibrahimovic:

”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”

Sågad Martens till Göteborg

Lieke Martens

Lieke Martens

Om portugisiska är det givna andraspråket i Tyresö så blir holländska det gångbara andraspråket i Göteborg. I dag gjorde nämligen GFC klart med sin tredje holländska spelare, Lieke Martens.

Sedan tidigare finns Loes Guerts och Manon Melis i Göteborg. Uppgifter har ju dessutom gjort gällande att supertalangen Vivanne Miedema också skall vara på gång. Göteborg blir alltså lilla Holland i år.

Det är tydligen på modet att värva en hel koloni spelare från ett bestämt land. I övrigt i damallsvenskan har ju Kristianstad sedan länge siktat in sig på Island. Hos grannen Vittsjö finns nu tre skotska spelare, och i den tredje skånska klubben, Rosengård finns tre tyskor, samt ytterligare en tyskspråkig spelare.

Lieke Martens såg jag live för första gången när Sverige tog emot Holland på Gamla Ullevi hösten 2012. Och jag blev omgående förtjust i hennes bollbehandling. Det är en riktig lirare.

Den bilden förstärks av det klipp med freestyletricks som GFC länkat till på sin hemsida:

Martens kommer närmast från den forna storklubben FCR 2001 Duisburg i Frauen-Bundesliga. Det är en klubb som har skakats av ekonomiska problem i flera års tid. Lagets tidigare affischnamn, som Annike Krahn, Simone Laudehr, Linda Bresonik och Alexandra Popp, har de senaste åren en efter en lämnat det sjunkande skeppet.

Men i mellandagarna räddades damfotbollen i Duisburg över tid. Då gjorde man nämligen som LdB FC Malmö – man gick upp i en klubb med herrfotboll. Så den tidigare Champions Leaguevinnaren FCR 2001 finns inte längre. Numera heter Duisburgs elitdamfotbollsklubb MSV. Om det kan man läsa här och här.

Redan i helgens Hallenpokal spelade man under sitt nya namn. Dessutom var de gamla grön-svarta dräkterna utbytta mot MSV:s blåvitrandiga.

Har jag fattat saken rätt bröts alla kontrakt med FCR 2001 vid årsskiftet, och spelarna fick skriva nya avtal med MSV. I den processen valde Martens att lämna.
Duisburgs tränare Sven Kahlert kommenterade hennes avhopp på ett anmärkningsvärt sätt i den här artikeln häromdagen. Här är en ungefärlig översättning:

”Det var väntat, så som jag har lärt känna henne de senaste månaderna. Jag hoppas att vi får lite mer ro i truppen i och med hennes flytt. Hon och hennes omgivning har varit ganska svåra. Så mig stör inte det här alls, mer än att vi tappar en spelare som vi måste ersätta. Men nu har vi chansen att istället hitta en eller flera spelare som kan förbättra lagandan.”

Det där är en sågning utan dess like. Citatet kan förstås vara sagt av Kahlert i bitterhet över att förlora en bra spelare. Eller…

Tillagt i efterhand: I dag har det för övrigt spelats en landskamp. Norge vann med 2–1 mot Spanien i La Manga. Potsdamforwarden Ada Stolsmo Hegerberg gjorde segermålet på tre minuters övertid. Innan dess hade Veronica Boquete givit Spanien ledningen i första halvlekens femte minut och Elise Thorsnes kvitterat i den andra halvlekens femte minut.

Tyresö blir lilla Brasilien

Härom dagen funderade jag lite över varifrån Tyresö skull hämta sina nya spelare. Jag glömde dock en världsdel…

Det gjorde inte Tyresö, utan de hade alltså blickarna riktade mot Sydamerika, och framför allt mot Brasilien. I dag presenterade man fyra nyförvärv därifrån. Med Marta har man alltså plötsligt fem brasilianska spelare i truppen. Intressant. I höstas var Tyresö till hälften ett amerikanskt lag. Nu är fokus flyttat sisådär 500 mil söderut.

De fyra nya är Fabiana, Rilany, Thaisa och Mayara. Klubben har skrivit tvåårskontrakt med kvartetten, vilket ju innebär att man ju direkt verkar frångå den där omställningen till höst/vår i kontraktsskrivningen som det pratats om tidigare i vinter.

I länken ovan ger Tyresö ingående beskrivningar av de fyra. Jag har inte jättebra koll på dem, och har inget att tillägga där. Men konstaterar att är man med i Brasiliens landslag har man förstås kvalitet. Så de här spelarna kommer säkerligen att bli profiler i damallsvenskan. En av de nya, Thaisa, gjorde mål i fyrnationsturneringen i december. Det var snyggt, och går att se en minut in i det här klippet:

Åldersstrukturen på de fyra nya spelarna är spännande. Alla är i 25-årsåldern, och tre av dem pratar tydligen engelska – något som kommer att underlätta coachningen av dem.

Jag gissar att Tony Gustavsson:s tanke är att matcha in dem en och en under vårsäsongen. Det finns ju bra chanser att den amerikanska trion Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press kan vara kvar i klubben en bit in i maj.

Slutligen både en liten pekpinne – och beröm. Pekpinnen först. Jag noterar att Thaisas namn är felstavat i en mängd medier – och även på några ställen på Tyresös hemsida. Det är inte så snyggt. Däremot är texten totalt sett väldigt informativ – och heltäckande. Man får svar på de flesta av de frågor man har. Riktigt bra jobbat.

* Örebro förlängde i går kontrakten med de tjeckiska tvillingarna Lucie och Irena Martinkova. Därmed ser Närkeklubben ut att få ett minst lika starkt lag som i fjol.

* När inte Margret Lara Vidarsdottir kan spela den här säsongen väljer Kristianstad att i stället hämta in skyttedrottningens lillasyster, Elisa Vidarsdottir. Elisa håller dock till längre bak i planen, som skall snarare hjälpa till att täta defensiven än ta storasysters roll som målskytt.

Elisa Vidarsdottir

Elisa Vidarsdottir

* Umeå tappar Alexandra Nilsson, som lägger av. Tråkigt förstås. I och med att Katrin Jonsdottir också har lagt av har UIK därmed tappat båda fjolårets mittbackar. Det skulle kunna vara förödande. Men med Emma Berglund på väg tillbaka, och massor av talanger som knackar på underifrån känns inte situationen direkt alarmerande.

Schelin sexa och Fischer nia

Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:

Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.

Så här såg det ut:

1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%

Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:

1) Silvia Neid (Tyskland) 30,29%
2) Ralf Kellermann (Wolfsburg) 13,75%
3) Pia Sundhage (Sverige) 12,38%
4) Cindy Parlow Cone (Portland Thorns) 10,15%
5) Patrice Lair (Lyon) 7,10%
6) Even Pellerud (Norge) 7,02%
7) Gilles Eyquem (Frankrike F19) 6,84%
8) Kenneth Heiner-Möller (Danmark) 4,35%
9) Anna Signeul (Skottland) 4,25%
10) Shelley Kerr (Arsenal) 3,87%

Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.

Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?

Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.

Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.

Angerer och Neid är bäst i världen

Det blev som väntat inga priser till svensk damfotboll vid dagens båda galor. Pia Sundhage kom trea i Ballon d’Ors damfotbollstränarkategori. Och både Sundhage, och landslaget (Årets lag) blev utan pris på Idrottsgalan. Där var ju Lotta Schelin utslagen ur Jerringpriset sedan tidigare.

Vinnare av Ballon d’Or blev Nadine Angerer och Silvia Neid. Medan Neid vann ledarkatorien i stor stil var det riktigt jämnt i kampen om att vara världens bästa spelare 2013.

Jag har inte sett hela listorna över tio i topp ännu. Men via tyska Framba.de har jag sett följande siffror:

Tränarkategorien:
1) Silvia Neid med 30,29% av rösterna.
2) Ralf Kellermann 13,01%.
3) Pia Sundhage 12,57%

Silvia Neid

Silvia Neid

Spelarkategorien: 1) Nadine Angerer 17,85%
2) Abby Wambach 15,51%
3) Marta Vieira da Silva 14,45%

5) Lena Goessling 10,88%

Jag får alltså återkomma med placeringarna för Schelin och Nilla Fischer.

Angerer blir alltså världens bästa spelare i huvudsak för två straffräddningar i EM-finalen. Snacka om att vara bäst när det gäller. För i Frauen-Bundesliga utmärkte hon sig inte den gångna säsongen. Tvärtom var det alla insläppta mål som gjorde att Frankfurt slutade trea bakom Wolfsburg och Potsdam.

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

I och med priset blir Angerer historisk. Fifa har nämligen aldrig tidigare – varken på herr- eller damsidan – givit en målvakt pris som världens bästa spelare. Under den tid Ballon d’Or delades ut av tidningen France Football, och gick till den bästa herrspelaren i Europa, så fick dock ryske målvaktslegendaren Lev Jasjin det en gång, 1963.

Alla röster i spelarkategorien finns på den här länken. Där noteras att Schelin bland annat toppade listorna för ett tiotal lagkaptener, bland annat Australiens Kate Gill, Costa Ricas Shirley Cruz och Makedoniens Natasa Andonova, samt en handfull förbundskaptener, bland annat Mexikos Leo Cuellar.

Nilla Fischer toppade också cirka tio röstsedlar, och ses som världens bästa spelare 2013 bland annat av både förbundskapten och lagkapten i Österrike (Dominik Thalhammer och Viktoria Schnaderbeck) samt av Hollands lagkapten Daphne Koster och av Norges förbundskapten Even Pellerud.

Samtliga röster i tränarkategorien finns på den här länken. Noterbart där var att segrande Silvia Neid röstade nordiskt: 1) Anna Signeul, 2) Even Pellerud och 3) Pia Sundhage.

Så här röstade Sveriges tre representanter:

Pia Sundhage: Spelare: 1) Goessling, 2) Schelin, 3) Wambach. Tränare: 1) Pellerud, 2) Neid, 3) Kellermann.

Caroline Seger: Spelare: 1) Goessling, 2) Fischer, 3) Schelin. Tränare: 1) Pellerud, 2) Kellermann, 3) Sundhage.

Anette Börjesson: Spelare: 1) Angerer, 2) Schelin, 3) Fischer. Tränare: 1) Neid, 2) Pellerud, 3) Signeul.

På herrsidan vann Cristiano Ronaldo och Jupp Heynckes guldbollarna som bästa spelare och tränare. Dessutom fick vi ett svenskt pris, då Zlatan Ibrahimovic vann Puskas Award – priset till årets mål. Där var ju för övrigt två damfotbollsmål nominerade. Kommer ni ihåg vilka? Om inte finns länkarna här:

Louisa Necib:

Lisa De Vanna:

* I övrigt i dag har Tyresös möjliga semifinalmotståndare i Champions League, Arsenal, värvat holländska Anouk Hoogendijk från Ajax. Hon är i första hand en passningsskicklig mittfältare, men har även i omgångar spelat mittback. Det känns som en bra värvning, men ännu så länge känns det som att Arsenal är på minus under silly season.

I England har även Notts county värvat Nya Zeelands Katie Hoyle.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

* I USA vann häromdagen Morgan Brian lite oväntat Mac Hermann Trophy – som ges till årets bästa collegespelare. Många trodde annars att fjolårets vinnare Crystal Dunn skulle ta hem det priset i år igen.

Både Brian och Dunn har redan bokförts för A-landskamper under Tom Sermanni:s ledning.

* Jag har nyligen både berömt och tackat damfotboll.com. Men knappt hade jag tryckt sänd på mitt förra inlägg förrän jag hittade ett inlägg på sidans medarbetarblogg som fick mig att häpna.

”…en icke-nyhet” handlar om Lisa-Marie Woods bloggande om sexuella trakasserier inom norsk damfotboll. Förutom att damfotboll.coms inlägg innehåller felaktigheter om twittrande och våldtäkt är den icke namngivna skribentens åsikt högst anmärkningsvärd. Är det verkligen så att damfotboll.com på sin officiella blogg tycker att uppgifter om sexuella trakasserier är icke-nyheter?

I så fall undrar jag vad som är en bra nyhet?

Hur bra har Sundhage egentligen varit?

I dag kan Pia Sundhage vid två olika galor koras både till Sveriges bästa ledare 2013 och till världens bästa damfotbollstränare 2013. Det är förstås fantastiskt kul för svensk damfotboll.

Hos mig väcker nomineringarna dock i första hand frågan om hur bra Sundhages 2013 egentligen var?

Det skall direkt göras klart att frågan inte är ställd utifrån att jag skulle ha någon mer genomgripande kritik mot vår förbundskaptens ledarskap. Utan jag är i det stora hela nöjd med vad hon har uträttat.

Det jag funderar över är snarare om Sundhage gjorde så bra resultat under 2013 att det är motiverat att hon klassas som en av Sveriges fyra bästa ledare och som en av damfotbollsvärldens tre mest framgångsrika tränare under året. Är det?

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Listar man Sundhages sportsliga facit under 2013 ser det ut så här:

* EM-brons.
* Totalt 16 spelade landskamper, med facit: 10 segrar, fem kryss och en förlust. Här kan man räkna lite annorlunda då ett av kryssen – det mot Norge i Algarve – även kan räknas som förlust, eftersom Norge vann efter straffläggning. Målskillnaden på de 16 matcherna blev 40–11, givetvis exklusive straffläggning.
* Sverige inledde och avslutade året som sexa på världsrankningen. Vi var uppe som femma från juni till december.

Det är ju förstås ett väldigt bra facit. Dock är det ett facit utan någon riktig spets.

Tittar man mer noga på siffrorna är det lätt att konstatera att Sundhages Sverige har gjort vad man kunde förvänta – varken mer eller mindre.

Precis som föregångaren Thomas Dennerby:s landslag har Sundhages lag varit stabilt mot lägre rankade lag, men haft det jobbigt mot toppnationerna. Man kan möjligen säga att vi har närmat oss lagen framför oss i världstoppen en aning. Men jag vill nog vänta lite innan jag hugger den saken i sten. För vi spelade tre landskamper mot högre rankade lag under 2013, med följande facit:

* USA, 1–1 i Algarve cup. En match där USA hade bra kontroll efter Alex Morgan:s 1–1-mål i 56:e minuten. Känslan var att amerikanskorna kunde ha vunnit, om de bara gått för det. Men USA var väldigt nöjt med en poäng, eftersom det innebar säkrad finalplats.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage och Alex Morgan

* Brasilien, 1–1 på Söderstadion. Ett Sverige, som var några veckor från EM ställdes på hemmaplan mot ett ungt, nytt brasilianskt lag. Ett Brasilien som var i början av prövostadioet på en rejäl generationsväxling.

* Tyskland, 0–1 på Gamla Ullevi. Ett haussat svenskt lag på hemmaplan inför drygt 15000 svenska supportrar mot ett skadedrabbat och ifrågasatt Tyskland. Visst skapade vi chanser för att göra något mål, men min uppfattning på plats var att det unga tyska laget vann rättvist.

Efter EM såg jag att ett antal ”herrfotbollsskribenter” tyckte att vi som bevakade turneringen hade varit för snälla mot Sundhage. Sverige hade tidernas chans att vinna EM-guld, men misslyckades. Aktuella skribenter tyckte att vi borde ha kritiserat förbundskaptenen, och kanske även att vi borde ha ifrågasatt om hon verkligen skulle få förtroende att fortsätta leda laget.

Jag höll, och håller med om att Sverige under EM hade tidernas chans att vinna en tung titel. Men jag håller inte med om att Sundhage borde ha fått hård kritik efteråt. Visst fanns det saker att ifrågasätta, som Birger Jacobsson-avhoppet. Men jag tycker i princip aldrig att man kan kräva att ett svenskt fotbollslandslag skall besegra supermakten Tyskland. Inte ens i ett hemma-EM. Utan Sundhages lag gjorde vad man kunde förvänta sig. Varken mer eller mindre.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Som jag ser det har Pia Sundhages viktigaste bidrag till det svenska damlandslaget ännu så länge inte varit sportsliga resultat, utan förmågan att få strålkastarna riktade mot henne och damfotbollen. Utan henne finns risken att EM hade blivit ett publikfiasko. För Sundhage var loket som drog EM-tåget. Hon tog ju så stort ansvar att tåget körde in i väggen efter mästerskapet.

Jag har inte koll på vilka grunder som man nominerar till priset Årets ledare vid kvällens svenska idrottsgala. Utifrån sportsliga resultat tycker jag inte att Sundhage borde ha varit nominerad bland de fyra kandidaterna. Men utifrån sin betydelse för sin sport så är hon tvärtom en självskriven vinnare. Frågan är vad juryn prioriterar.

Till Ballon d’Or nomineras man på sportsliga grunder. Där borde således inte Sundhage ha platsat på topp tre. Men gissningsvis lever hon här på de resultat hon gjorde med USA. Hon är ju regerande mästare, och i just Ballon d’Ors damklasser kommer man ju tyvärr långt på gamla meriter.

För mig är det för övrigt udda att inte USA:s förbundskapten Tom Sermanni fanns bland de tio som nominerades från början. Han har ännu inte förlorat någon match sedan han tillträdde. Facit är 13 segrar och tre kryss på 16 landskamper. Nog borde det slå högre än de resultat som exempelvis Skottlands nominerade förbundskapten Anna Signeul har gjort?

Och som jag ser det borde det var självskrivet att Even Pellerud skulle gå före Sundhage. För nog gjorde han bättre resultat under 2013? Norge kom ju före Sverige i båda de turneringar som lagen deltog i under året. Och medan hon tog EM-brons med Europatvåorna så tog Pellerud silver med Europas femte högst rankade lag.

Vilka vinner då? Jag tror inte på Sundhage får något av priserna. När det gäller Årets ledare känns det vidöppet mellan Arild Monsen (längdskidor), Per Mårts (ishockey) eller Lotta Neumann (golf).

När det gäller Ballon d’Or resonerade jag kring tänkbara vinnare i det här inlägget. Jag står fast vid att jag tror på Abby Wambach som världens bästa spelare, framför Marta och Nadine Angerer. Och jag tror och hoppas att Ralf Kellermann prisas för Wolfsburgs fantastiska trippel, och därmed slår Sundhage och Silvia Neid.

Galorna går att se på tv. Eurosport sänder Ballon d’Or-galan med start 18.30. Och Idrottsgalan sänds på SVT1 från 20.00.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

* En av de som kan vinna Ballon d’Or i kväll är ju Nadine Angerer. Hon meddelade nyss att hon kommer att spela i NWSL för mästarklubben Portland Thorns efter avslutad säsong i Australien. Thorns hade ju högsta snittpubliken av alla damfotbollens klubblag i världen i fjol – de snittade 13320 under grundserien. Med Angerer, Christine Sinclair och Alex Morgan i laget finns förutsättningar för fortsatt publiktillströmning även under 2014.

* När jag är ändå är inne på priser så passar jag på att rikta ett stort tack till damfotboll.com för att mitt namn nämndes i det inlägg där man rekommenderade experter på damfotboll till Svenska Fans fina sportjournalistpris Guldskölden. På det priset kan man förresten rösta fram till och med den 20 januari. Röstar gör man här.

* Slutligen noterar jag att Zlatangate inte har blåst över helt ännu. Dagens Nyheters krönikör Johan Esk tog upp ämnet i helgen, och han var nog helt rätt ute i hur världsstjärnans popularitet kommer att påverkas av hans tråkiga syn på damfotboll.

Och här är ett inlägg från amerikanska The Equalizer. De har kanske inte fått allt hundraprocentigt rätt. Men ändå intressant att se hur Zlatangate uppmärksammas utomlands.

Ny pokal för Göransson

Trots en usel start på dagen försvarade Turbine Potsdam med Antonia Göransson i uppställningen sin titel som tyska inomhusmästarinnor.

Den 20:e upplagan av Hallenpokal spelades i Magdeburg, och visades i sin helhet på DFB-tv. Jag slötittade på de sista gruppmatcherna och på hela slutspelet. De spelare som väckte min uppmärksamhet var i första hand Frankfurts Dzsenifer Marozsan och Essens 19-åriga bolltrollare Linda Dallmann. De båda prisades också som turneringens bästa spelare respektive bästa målskytt.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

Det var dock Marozsan som blev syndabock i finalen, då hon missade sin tredje straff i den avgörande straffläggningen. Det innebar att Potsdams debuterande målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir kunde jubla över sin första titel i Tyskland.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Jag tycker om inomhusfotboll. Och den variant som de spelar i Tyskland, med sarger, är extra attraktiv och händelserik. Upplägget på straffläggningarna där lagen tar ut tre skyttar som skjuter alla straffar ända till det är avgjort är också kul.

Kommentatorn på DFB-tv kallade Hallenpokal för ett slags klassfest för Frauen-Bundesliga. Och så känns det när alla tolv lagen möts under uppehållet. Tänk om det hade gått att göra något liknande mitt i damallsvenskan.

Kanske något för EFD att fundera över?

Hur var då de svenska spelarna? Trion Sofia Jakobsson, Nilla Fischer och Olivia Schough såg jag så lite av att jag inte kan ge något omdöme. Antonia Göransson däremot får godkänt. I fjol var hon turneringens allra bästa spelare, vilket väckte förhoppningar. Så framträdande var hon inte på något sätt i år. Men hon höll en plats i den ena av Potsdams båda kedjor, och blixtrade till med fina aktioner ett par gånger.

Woods allvarliga anklagelser

Igår kväll var jag trött. Dels märktes det på att jag återigen tryckte publicera innan jag var klar med ett inlägg, dels på den svaga nyhetsvärderingen.

För det modiga och anmärkningsvärda blogginlägget från norska Australienproffset Lisa-Marie Woods var ju definitivt värt en egen rubrik.
I sitt inlägg anklagar den före detta landslagsspelaren en nu aktiv, manlig tränare i toppserien för sexuella trakasserier mot en kompis, samt för sexuellt utnyttjande av en annan, ung spelare.

Jag ser på olika norska hemsidor att anklagelserna väcker stor uppmärksamhet, och lär vara det stora samtalsämnet inom norsk damfotboll för tillfället. För även om Woods inte nämner några namn är det ju bara tolv klubbar i toppserien, så för insatta lär det ju inte vara jättesvårt att räkna ut vilka det här handlar om.

Här, här, här och här är länkar till några artiklar om Woods anklagelser. Där konstateras att det norska förbundet agerat snabbt, och att damfotbollschefen Heidi Störe skall sätta sig ner och prata med den utsatta spelaren.

Om det är sanning i det Woods skriver så lär vi inom kort se ett tränarbyte i en norsk elitklubb. För det är ju självklart att det är helt oacceptabelt att en tränare utnyttjar sin maktposition på det här sättet.

Utnyttjande av det här slaget har jag tidigare hört talas om på lägre nivå inom damfotbollen. Jag har både hört om fall där manliga och kvinnliga tränare har utnyttjat sin maktposition till att få till sexuella relationer med spelare.

Skall man problematisera lite så är det här något som tyvärr känns mycket mer vanligt inom damfotbollen än inom herrarnas dito. Sannolikt är det en tråkig följd av att det förekommer fler relationer mellan tränare/spelare och spelare/spelare i dam- än i herrfotbollen.

Kärlek är ju i grunden vackert. Men tyvärr leder ju kärleken ibland även till elände av olika slag. Lisa-Marie Woods påtalar ett missbruk av den tråkigare kategorien. Och även om det känns tveksamt så får man hoppas att det till slut ändå kan komma ut något positivt ur det här för de utsatta spelarna.

Vem blev Afrikas bästa spelare?

Arrangörerna för den stora afrikanska fotbollsgalan Caf Awards i går hade alldeles tydligt inte uppmärksammat hur Therese Sjögran glömdes bort på den svenska fotbollsgalan och den efterföljande bilgates alla förgreningar.

För då hade nog Caf Awards kommit ihåg att dela ut pris till bästa damfotbollsspelare.

Nu blev det inte så. Det afrikanska fotbollsförbundet glömde nämligen helt och hållet bort damerna. I den lista över vilka pris som skulle delas ut som jag hade sett inför galan fanns totalt tolv pris, varav ett gällde bästa kvinnliga spelare och ett gällde bästa landslag inom damfotbollen.

Men när galan var över hade inga damer prisats. Och jag har ännu inte sett någon vinnare i någon av de två damkategorierna. Kanske att Tina Nordlund borde åka ner till Afrika nästa år och pressa fram en ganska rejält mycket jämlikare gala…

* I dag har vi äntligen fått höra hur Tyresös klubbledning ser på den uppkomna situationen med den allt tunnare truppen. I Expressen verkar Tyresöledningen ganska lugn. Och att de snart skall avslöja sin plan.

De säger även att deras amerikanska stjärntrio Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Christen Press kommer att hinna med fem damallsvenska matcher om Tyresö går till final i Champions League. De säger däremot inte att det är minst sex omgångar mellan att de tre lämnar och sommarfönstret öppnar. Den amerikanska trion bör alltså vara ersatt redan innan damallsvenskan startar.

Sofie Persson

Sofie Persson

* Nykomlingen Eskilstuna United fortsätter att visa muskler. Piteås lagkapten från i fjol Sofie Persson känns som ett riktigt bra nyförvärv Tydligen skall klubben skaffa ytterligare en riktigt etablerat spelare.

Jag funderade häromdagen på vilka svenska toppnamn som i nuläget finns kvar på marknaden. Spontant kom jag på Jessica Landström, Louise Fors och Annica Svensson. Det skall bli spännande att se vad som händer med trion.

* Frölundas hockeytränare Roger Rönnberg fick igår med rätta beröm för att han försöker lära sina spelare vettiga värderingar.

I norsk damfotboll finns det tydligen tränare som hade behövt gå en en hel hög kurser i värderingar. Den här anmärkningsvärda blogginlägget av Lisa-Marie Woods om sexuella trakasserier från en norsk elittränare har fått det norska förbundet att utreda situationen i en toppserieklubb.

Woods inlägg är skrivet på engelska, men en sammanfattning på svenska finns i den här artikeln.

* Helgens roligaste damfotboll blir tyska inomhusmästerskapet, DFB Hallenpokal. Turneringen sänds i sin helhet på söndag på DFB-tv. Sändningen startar 9.45. Förhoppningsvis får vi se fyra svenska spelare i farten.

Danesha Adams

Danesha Adams

* Meghan Klingenberg är redan nämnd i det här inlägget. Hon har tvingats byta klubb i dag. Tyresös ytterback var nämligen en av de spelare som Houston Dash valde i dagens utökningsdraft i NWSL.
Ligans nya klubb valde för övrigt ytterligare tre spelare som tidigare varit i Sverige de senaste åren, nämligen Danesha Adams, Becky Edwards och Brittany Bock.

I övrigt idag meddelade NWSL en ändring i reglerna. Från och med i år tillåts tre utländska spelare per klubb. Med utländska menas spelare som inte kommer från USA, Kanada eller Mexiko.

Slutligen är det nordamerikanska kvalet till U20-VM i gång. Jag försökte se USA:s match mot Costa Rica i natt, men det var geoblock på streamen – så jag fick inte se PSG-stjärnan Lindsey Horan göra ett äkta hattrick i USA:s 6–0-seger. Men nu har jag åtminstone fått se målen, och lite andra höjdpunkter:

Fina siffror för damfotbollen

I dag såg jag sammanställningen över de evenemang som hade störst tittarsiffror under fjolåret. Och det är glädjande siffror för damfotbollen.

Framför allt är det förstås EM som lyfter statistiken. Tre svenska EM-matcher finns med på listan över fjolårets tolv mest sedda idrottsevenemang. En länk finns här. Noteras gör bland annat att Sverige–Tyskland hade större tittarsiffror än herrarnas ödesmatch mot Österrike i VM-kvalet. Hoppas styrelsen för Svenska Fotbollförbundet kollar in siffrorna noga…

Men det är inte bara EM som noterat fina tittarsiffror. Kollar man in Eurosports tio bästa tittarsiffror i Sverige under fjolåret finns en svensk match från Algarve cup på tredje plats. Ingen annan fotbollsmatch på kanalen hade bättre statistik under fjolåret. Kul.

Jennifer Hermoso

Jennifer Hermoso

* För Tyresö fortsätter det däremot att komma mindre roliga nyheter. Även i dag har man tappat en spelare. Jennifer Hermoso flyttar hem till Spanien, och ansluter till ligaledarna och tillika Champions Leaguekvartsfinalisterna Barcelona det närmaste halvåret.

Hon har ju dock redan spelat för Tyresö i den pågående turneringen, och får alltså inte vara med i vårens matcher i WCL.

Därmed har Tyresö nu en startelva som håller hög internationell klass. Men bänken är tunn. När kommer nyförvärven?

Olycklig dragkamp – och lite annat

Det inställda landslagslägret har varit den heta potatisen i Damfotbollssverige under drygt två dygn.

De damallsvenska klubbledningarnas missnöje med alla landslagsläger har varit känd länge. Nu har dragkampen övergått i bojkott, där spelare kommer i kläm. Var det verkligen nödvändigt?

Jag kan inte säga att jag är insatt i alla turer. Men när man läser på damfotboll.com att EDF:s ordförande Per Darnell säger att det är bristfällig dialog som ligger bakom börjar man ju undra om Pia Sundhage bara har blundat för diskussionen, och hoppats att kritiken bara skulle ebba ut.

Ämnet var ju uppe på agendan även vid den här tiden i fjol. Men inför ett EM på hemmaplan hade det ju varit ett sanslöst självmål av klubbarna att stoppa sina spelare. Nu är läget annorlunda.
Och även om jag i grunden är av uppfattningen att det är landslagsfotbollen som bär damfotbollen både nationellt och internationellt så har jag förståelse för klubbarnas ståndpunkt. I Sverige är det ju trots allt klubbarna som betalar spelarnas löner.

Assisterande förbundskapten Lilie Person har svårt att förstå klubbarnas markering. Hon påpekar att alla utlandsproffs skulle fått vara med på lägret. Och det är en bra poäng. Samtidigt visar hon bristfällig kunskap om läget när hon säger så här till GP:

”Jag har mycket svårt att förstå klubbarnas beslut, särskilt när det rör sig om så få spelare för respektive förening. Om det är något en klubb borde vara stolt över så är det ju att ha spelare i landslaget.”

Det hade ju varit rätt om klubbarna bara hade haft svenska A-landslagsspelare. Men de damallsvenska klubbarna har ju dels spelare från en mängd olika länder, dels talanger som åker i väg med olika ungdomslandslag. Det kan under perioder leda till rätt brandskattade trupper i många klubbar.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

De som kommer i kläm nu är ju spelarna. Värst är det för de som håller på att försöka slå sig in i laget, och de som skulle få sin första chans på ett A-landslagsläger.

Sara Thunebro ställer sig på landslagsledningens sida i Expressen:

”Jag förstår att klubbarna prioriterar sin verksamhet, men man måste se till helhetsbilden. Landslaget har gjort mig till den jag är i dag och det är alltid en stor ära att få vara med. Som spelare ska man inte behöva välja vem man vill vara lojal mot.”

Även Kosovare Asllani har ifrågasatt bojkotten. Det här är alltså en olycklig konflikt, som riskerar att skada damfotbollen om den inte löses direkt.

Men man kan tänka sig att den uppkommit delvis för att Sundhage närmast kommer från USA, som ju har ett helt annat system. Där betalar förbundet landslagsspelarnas löner, och har således fri tillgång till dem. Som noterats den senaste tiden jobbar ju dessutom förbundet hårt för att få landslagsspelarna att spela i hemmaligan NWSL.
Så funkar det ju inte i Sverige. Eller är det någon som tror att Svenska Fotbollförbundet exempelvis aktivt försöker pressa hem Lotta Schelin från Lyon?

Förhoppningsvis slipper vi prata konflikt om några veckor. I stället får vi en riktig drömstart på landslagsåret, i och med att Frankrike väntar i Amiens den 8 februari. En så mycket roligare landskamp kan vi knappast få. Fransyskorna passerade ju oss på den senaste världsrankningen och är nu femma. Men en svensk seger skulle återställa den ordningen.

* Apropå USA och NWSL så har man många regler som känns udda för oss i Sverige. En är den så kallade utökningsdraft som hålls i morgon fredag. Där får nya Houston Dash plocka spelare från konkurrentklubbarna. De åtta nuvarande NWSL-klubbarna har fått säkra upp ett antal spelare. Listan över vilka som är valbara finns här. Det är lite kul att se vilka spelare varje klubb valt att skydda.

Noterbart är att Shannon Boxx, Meghan Klingenberg, Nicole Barnhart, Rachel Buehler och Kelley O’Hara finns bland de spelare som Houston får välja. De har dock bara rätt att ta maximalt två av de nämnda landslagsspelarna.

I förrgår bytte för övrigt just Houston en före detta Dalsjöforsspelare mot en annan. Man bytte nämligen till sig den kanadensiska målvakten Erin McLeod från Chicago Red Stars i utbyte mot forwarden Melissa Tancredi.

Johanna Frisk

Johanna Frisk

* Till Sverige igen. I går kom det tråkiga beskedet att Johanna Frisk inte blir frisk i sitt knä, utan måste lägga av. Det var ytterligare ett hårt bakslag för Tyresö, som får ytterligare en spelare att ersätta i truppen.

Häromdagen diskuterade jag med en kollega om varifrån klubben skall hämta sina nya spelare? Om inte reglerna har ändrats får man ju inte använda spelare som redan deltagit i den pågående upplagan av Champions League. Det diskar rätt många intressanta, europeiska nytillskott.

Och några fler toppnamn från NWSL verkar det svårt att plocka. Som grädde på moset krockar Asiens VM-kval med Champions Leaguefinalen. Så landslagsspelare från Japan, Sydkorea och Australien lär inte heller vara aktuella. Det blir alltså intressant att se hur Tyresö kan krydda sin trupp under våren.

* Så en tråkig nyhet från Tyskland. Eländet verkar aldrig ta slut för Kim Kulig – som tvingas till en ny knäoperation. Undrar om hon någonsin kommer tillbaka?

* Även sista noteringen är från Tyskland. Där har Nadine Kessler röstats fram av suppotrarna till 2013 års bästa spelare i landslaget.
I somras prisades ju Martina Müller av media som Tysklands bästa spelare säsongen 2012/13.
Men varken Müller eller Kessler platsade bland kandidaterna till Ballon d’Or. Där var ju i stället Nadine Angerer och Lena Goessling tyska representanter.

Graham Hansen lämnar också Tyresö

Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.

Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.

Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).

Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.

På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.

Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.

Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:

”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”

Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.

Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.

För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.

Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.

* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?

* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:

I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.

* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.

Gullballen till en kvinna

Gullballen.

Gullballen!

På svenska känns ordet suspekt. Och i översättningen Guldbollen ger det herrfotbollsvibbar. Men i Norge är det inte bara män förunnat att vinna guldbollen.

I går tilldelades Ingrid Hjelmseth priset som 2013 års bästa fotbollsspelare i Norge. I vårt västra grannland går det alltså tydligen att jämföra herr- och damfotboll.

Ingrid Hjelmseth

Ingrid Hjelmseth

Jag har letat efter en lista över hur fördelningen män/kvinnor ser ut historiskt sett, dock utan framgång. Är det någon som har listan över alla vinnare så välkomnar jag en länk.

Hur som helst känns Stabaeks målvakt som en självklar vinnare. Och faktum är att utnämningen får mig att vakna till. Jag har hela tiden känt att det har varit någon eller några spelare som fallit bort på alla listor över årets bästa spelare i Europa och världen. Någon eller några utöver exempelvis de som likt Ramona Bachmann och Shirley Cruz kommer från mindre framgångsrika nationer.

Jag borde ha tänkt på Hjelmseth. För jag hade ju faktiskt henne som förstamålvakt i mitt allstarlag från sommarens EM. Jag höll alltså norskan framför Nadine Angerer, som sedan dess prisats som Europas bästa spelare säsongen 2012/13 och som inom två veckor även kan ha utnämnts till världens bästa spelare 2013.

Låt vara att mitt allstarlag togs ut inför finalen, där ju Angerer räddade två straffar. Och Angerer var ju riktigt vass, och släppte bara in ett (själv-)mål på hela turneringen.
Men Hjelmseth hade mycket mer att göra under mästerskapet, och skötte det fantastiskt bra, med grym pondus och säkerhet. Nog borde väl Norge åtminstone haft någon spelare med på topp tio över Europas bästa spelare? Och den spelaren borde ha varit Hjelmseth.

Den norska målvakten räddade ju faktiskt Danmarks två första straffar i semifinalens straffavgörande, och var hjältinnan bakom Norges EM-silver. För det prisades för övrigt även det norska landslaget som årets lag vid gårdagens norska idrottsgala. Eller idrettsgalla som det heter på norska.

Norge

Norge

I den här webb-tv-intervjun med Hjelmseth efter gårdagens gala rankar hon lagpriset högre än gullballen. Men det måste man väl kanske säga om man vill framstå som en riktig lagspelare… Det länkade klippet inleds för övrigt med en kort intervju med före detta Göteborgsspelaren Ingvild Stensland.