Fransk final, 30+ och helgens damallsvenska matcher

Som väntat blir det en helfransk final i Champions League. Jag såg stora delar av Lyon–Manchester City, och även om Lyon aldrig var riktigt illa ute levde matchen trots allt hela vägen – vilken man ju inte hade förväntat.

Det är ju nämligen högst oväntat att Lyon nu har förlorat två raka hemmamatcher i WCL med 1–0. I går gjorde man det trots att man dominerade spelet och att Manchester City inte förmådde skapa mycket av egen kraft. Målet fick ju exempelvis Carli Lloyd till skänks av Sarah Bouhaddi:

https://twitter.com/WSUasa/status/858413005964488705

Under matchen imponerades jag mest av Wendie Renard och Saki Kumagai. Deras skicklighet är grunden i Lyons spel. Renard är snabb, stark, passningssäker, bra i luftrummet – hon har i princip alla de egenskaper en mittback önskar. Kumagai är bolltrygg, passningsskicklig, placeringssäker och alltid spelbar – en klockren defensiv innermittfältare.

Saki Kumagai

Att man sedan har tre av världens allra bästa forwards gör ju inte saken sämre. I går var ingen av dem speciellt effektiv, men så lurades Lyon också på ett par kanonlägen av domaren.

Det är ju så tråkigt att det på höginternationell nivå ofta är domaren som är klart sämst på planen. Så var det även i den här matchen. Bland annat missade den schweiziska huvuddomaren en given straff när Karen Bardsley mejade ner Alex Morgan vid straffområdesgränsen. Domaren dömde också bort Lyon när Morgan fick öppet läge i Citys straffområde efter en nickduell. I andra riktningen fick målskytten Lloyd gult kort efter att ha stått för en klockren brytning.

Morgans straffsituation var ännu mer solklar än den här som PSG fick straff mot Barca för:

https://twitter.com/WSUasa/status/858355574282620928

I finalen blir förstås Lyon storfavoriter. PSG är bra, men det känns som att det bara är nerver som kan sänka Lyon i Cardiff.

Innan jag går vidare till damallsvenskan tänkte jag rapportera om skilda världar för fjolårets två största stjärnor i serien.

Publiken i Wolfsburg gav stående ovationer när Pernilla Harder byttes ut efter 61 minuter och tre mål mot Mönchengladbach i dag. I USA däremot frågasattes Marta av egna lagkaptenen Ashlyn Harris. Hårt att ge sig på en lagkompis som knappt varit i laget i en vecka…

Så till damallsvenskan. Innan jag går in på matcherna tänkte jag bara berätta om en liten upptäckt jag gjort i dag.

Jag funderade lite över lite äldre och rutinerade svenska spelare, och började kolla hur många i damallsvenskan som fyllt 30 år. Av de svenska spelarna hittade jag bara sju stycken. Inte ens om man lägger man till de (Lina Nilsson, Hanna Pettersson och Sandra Adolfsson) som kommer fylla 30 under kalenderåret får man ihop en elva.

Jag kan ha missat någon, men här är de svenska 30+-spelare jag hittade i året damallsvenska:

* Carola Söberg,
* Annica Svensson,
* Marie Salander,
* Lisa Dahlkvist,
* Katrin Schmidt,
* Madeleine Tegström,
* Lotta Schelin .

Utomlands finns ytterligare fem svenska elitspelare som fyllt 30, i Hedvig Lindahl, Stephanie Öhrström, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Caroline Seger. Men jag måste säga att jag ändå blev lite förvånad. Jag hade inte tänkt på att vi har sådan brist på rutinerade svenska spelare.

Så till matcherna i den tredje omgången. Det började med Örebro–Hammarby, en match jag bara har sett den första halvleken av. Där var Hammarbys inledande press imponerande vass. Den första kvarten var Bajen överlägset, och stressade sönder ett betydligt mer namnkunnigt motstånd. Man hade betydligt bättre passningskvalitet och hade så långt överlägset mycket större bolltrygghet.

Även om Hammarby gjorde det bra kan jag inte låta bli att vara besviken på Örebros start. Laget var passivt, och visade upp ett otroligt svagt passningsspel. Så dålig kvalitet får inte ett lag med massor av landslagsmeriterade eller -aspirerande spelare ha i sitt uppbyggnadsspel. Faktum är att hemmaspelarna inledningsvis såg ut som träben, eller som att de spelade i träskor.

Det kändes faktiskt som att Örebrospelarna varken hade kompetens eller någon strategi för hur de skulle spela sig förbi en hög press. Mitt i halvleken bedarrade dock Bajens press, samtidigt som Örebro började få ordning på sitt passningsspel. Hemmalaget jobbade sig in i matchen och lyfte spelet, dock utan att kunna spela till sig en enda riktig målchans före halvtidsvilan.

Eller, en bra chans hade man ju. Örebro blev ju faktiskt bestulet på ett mål av domaren Malin Johansson. För det är ju ett otroligt svagt domslag att ge Emma Holmgren frispark när målvakten släppte in en frispark från mittplan i 28:e minuten.

Målet berodde ju på bristfällig tajming från Holmgren, inte på någon ojusthet. Jag har haft höga förväntningar på Holmgren inför hennes debutsäsong i damallsvenskan, men i de tre första omgångarna har målvaktstalangen inte hållit den nivå jag hoppats på. Hon har blandat och givit alldeles för mycket. Vi får se om hon kan lyfta sig framöver.

I den andra halvlek jag bara sett höjdpunkter från reste sig till slut Örebro och Julia Spetsmark gjorde två snygga mål. Örebro känns som ett mittenlag.

Kul för Hammarby att ta första poängen, och dessutom lyfta över nedflyttningsstrecket. De passerade den andra nykomlingen, LB07 som vek ner sig rejält i vattenmassorna på Limhamns IP i omgångens andra match. Så där håglöst får inte Malmölaget uppträda om man skall spela vidare i damallsvenskan även 2018. De fina intentionerna från de två första omgångarna var som bortblåsta.

Kristianstad däremot visade klass i Skånederbyt. 3–0-segern måste ha smakat mumma för Elisabet Gunnarsdottir och hennes spelare. Faktum är att laget hade elva raka damallsvenska matcher med insläppta mål bakom sig, och man hade inte gjort fler än två i en damallsvensk match sedan mötet med AIK i sista omgången 2015 (seger med 5–0).

Nu höll man nollan och gjorde dessutom tre mål i samma halvlek. Det här kan visa sig bli en nyckelseger för KDFF. Inte minst om det visar sig att det lossnade för tvåmålsskytten Amanda Edgren. Jag har gillat hennes irrationella och kreativa spelstil ändå sedan jag såg henne göra korta inhopp för Göteborg. Edgren har potential att vara en damallsvensk stjärna – om hennes självförtroende bara når samma nivå som hennes talang.

Om det var monsunregn i Malmö i går var det snö i Piteå i dag. Där inledde hemmalaget genom att visa dåligt självförtroende i mötet med Kvarnsveden. Framför allt fick Madelen Janogy stora darren när chanserna dök upp. Även hon fick dock spräcka nollan till slut – något Piteå kan ha nytta av framöver.

Jag har gillat Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. I dag visade hon mod och tajming när hon nickade in de två första målen. Medan övriga spelare duckade eller tittade bort gick Karlernäs distinkt mot bollen.

Utöver Karlernäs var matchens huvudpersoner June Pedersen – seriens bästa hörnläggare hade tre assist, samt duon Hilda Carlén och Tabitha Chawinga. Chawinga hade en handfull högkaratiga målchanser, men varje gång stod Carlén i vägen. Pitemålvakten är oftast bra på närspelet, i dag var hon briljant. Det var verkligen en match som passade Carlén, och hon visade hög klass.

Chawinga däremot får fila lite på avsluten. Kanske att hon kan gå i skola hos Marija Banusic. I dag hade jag hoppats för kolla in skytteligaledaren mer noggrant. Men hon var inte i speldugligt skick, och följde matchen från läktaren.

Då klev i stället Jessica Samuelsson fram som matchvinnare. Högerbacken vikarierade som högerforward, och när även Kristine Minde tvingdes kliva av i paus var det Samuelsson som stod för tyngden i LFC:s anfall. Faktum är att jag skrattade till lite när Samuelsson missade tajmingen vid något inlöp på inlägg i början av matchen. Jag tänkte, att ”ok då, hon är ju back egentligen”.

Men därefter omvärderade jag min bild av Samuelssons löpningar i straffområdet. Den rörelse hon hade vid 1–0-målet var nämligen bättre än vad man brukar får se från flera av våra landslagsforwards. Har ni tillgång till höjdpunkterna på damallsvenskan.tv, kolla gärna hur Samuelsson stannar till, backar (och får samtidigt med sig Hallbera Gisladottir någon meter bakåt) innan hon sätter fart in i den lucka som bildats. Högklassigt forwardsarbete!

Även om det satt hårt åt var ju LFC:s seger helt i sin ordning. Lina Hurtig var väldigt bra ute på vänsterkanten, men hamnade inte i avslutningslägen. Tove Almqvist var också bra, och hade tre kanonchanser. Avsluten var dock både för tama och för snälla. Skönt då för LFC att Samuelsson var på hugget. Två mål, ett ribbskott och ett friläge är ju mer än godkänt facit för en vikarie…

Slutligen några ord om elitettan. Där är Växjö och Assi enda fullpoängarna efter tre omgångar. Växjö vann tippade toppmötet med Umeå med 1–0 efter mål av Anna Anvegård på frispark. Jag har inte sett det, men det är officiellt bokfört som självmål eftersom bollen tydligen ändrade riktning på en Umeförsvarare.

Assi vann klart mot Sundsvall och känns som ett stabilt mttenlag, kanske med chans på övre halvan. Om Kalixgänget däremot hänger med i kampen om de allsvenska platserna någon längre period skulle det vara en skräll.

Känslan efter tre av 26 omgångar är att kampen om de två topplatserna kommer att stå mellan Växjö, Umeå, Kalmar och kanske även AIK.

Däremot verkar det som att jag övervärderade Mallbacken rätt rejält när jag såg dem göra en bra halvlek mot Göteborg FC i våras. Värmländskorna står på noll poäng och får nog svårt att blanda sig i den absoluta toppstriden.

Vid dagens förlust i Kalmar gjorde Amanda Fredriksson hattrick. Det går att se på den här länken. Apropå Kalmar har deras lagkapten Mathilda Johansson Prakt dragit av korsbandet, och därmed spelat klart för i år.

 

Växjö joggar hem elitettan

I morgon drar elitettan i gång. Det är en serie som passerar en bra bit under det mediala strålkastarskenet. Dessutom är det en vansinnigt dyr serie för klubbarna eftersom det är långa resor och det krävs en slagkraftig trupp samtidigt som intäkterna är mycket små.

Personligen har jag långt ifrån järnkoll på serien, men jag tänkte ändå ge mig på ett litet tips. Och en sak är solklar, fjolårets tabelltrea Växjö DFF går in i den här säsongen som jättefavoriter.

Efter en svag start förra året med bara sju poäng på de åtta första omgångarna fick Växjö upp farten rejält och noterade 15 segrar och tre kryss på de 18 sista omgångarna. Till slut var man bara två poäng från uppflyttning till allsvenskan.

Växjö har fortsatt att vara starkt den här försäsongen. Vad jag kan hitta har man bara en förlust, och det var 1–2 mot LB07. I övrigt har man bland annat kryssat mot både Kristianstad och Bröndby samt vunnit mot danska tabellfemman BSF.

Spelartruppen är stark, med spelare som Anna Anvegård, Ritah Kivumbi och Frida Boriero i spetsen känns det nästan som att Växjö kommer att jogga hem elitettan.

Frida Boriero

Tyvärr har Växjö inte haft lika stark klubbledning som trupp. I fjol gjorde man ett ekonomiskt jätteminus, trots att klubben fick drygt 700 000 kronor av kommunen. Att Växjö startade 2017 med ett negativt eget kapital på cirka 165 000 kronor känns som det allra största hotet den här säsongen.

Jag läste lite i Smålands-Posten om klubbekonomin och såg bland annat att klubben inför fjolårets säsong tydligen hade budgeterat TV-intäkter på 400 000 kronor. Det känns allt som att ledningen levt lite i det blå.

I premiären möter Växjö seriens givna jumbolag, Hovås Billdal. Klubben på gränsen mellan Göteborg och Kungsbacka har tappat hela sin startelva, och det skulle vara lite av en bragd om man höll sig kvar. Det positiva med att Hovås Billdal har en svag trupp är att talangen Paulina Nyström kommer att få en stor roll och mycket speltid. Det är en spelartyp jag gillar skarpt.

Paulina Nyström

Utöver Växjö och Hovås Billdal är det här en väldigt svårtippad serie. Jag tror ju att båda fjolårets allsvenska lag, Umeå IK och Mallbacken kommer att vara med och slåss om den andra allsvenska platsen. I den kampen tror jag även fjolårsfyran Uppsala (som då hette Sirius) kan vara med.

AIK och Kalmar släppte in alldeles för många mål i fjol för att ta topplatser. Kan de fortsätta producera framåt och samtidigt täta lite bättre bakåt kanske de lagen också kan utmana om andraplatsen. Men utgångsläget ser jag AIK, IFK Kalmar och även Kungsbacka som ganska stabila mittenlag.

Trion Holmalund, Sundsvall och Östersund tror jag kommer att hamna på den undre halvan. Där tror jag även att de tre nykomlingarna Assi, BK30 och Böljan slutar, men jag har ärligt talat rätt dålig koll på den trion.

Skall jag dra till med ett tips blir det att Mallbacken följer med Växjö till allsvenskan, medan Östersund och Böljan gör Hovås Billdal sällskap ner i ettan.

Slutligen några svenska spelare jag kommer att följa lite extra i serien. Paulina Nyström är redan nämnd. Växjös Anna Anvegård blev seriens skyttedrottning i fjol, och håller hon sig skadefri bör hon ha bra chans att försvara den titeln. Hon är för övrigt en forwardstyp som Peter Gerhardsson borde följa noga de kommande åren.

I Växjö är även Frida Boriero en hyperintressant spelare, med potential för större uppgifter än elitettan. Linnea Berger i Mallbacken är en annan spelare som det kommer att bli jätteintressant att följa. Precis som Nyström, Anvegård och Boriero har Berger en härlig speluppfattning. Sista namnet jag nämner är AIK:s intressanta forward Loreta Kullashi. Jag har sett henne rätt lite, men det jag sett är spännande. Jag hoppas få möjlighet att studera henne närmare under året.

Linnéa Berger

Det var min lilla aptitretare inför elitettan. I morgon skärtorsdagen drar serien igång med tre matcher. Den första startar redan 15.00 och är intressant, det är nämligen AIK och Umeå som drabbar samman.

För er som vill läsa mer om elitettan finns en djupare genomgång på bloggen Spelare 12.

Lista: Elitettans 15 största talanger

På lördag inleds elitettan. Det är en serie jag inte känner mig så väl påläst på, där jag inte har klockren koll på lagen.

Om jag ändå skall göra ett försök att tippa känns det som att serien är mer öppen och oviss än någonsin tidigare. Av det lilla jag snappat upp borde Hammarby, LB07 och kanske Hovås Billdal vara med i toppen. Men känslan är att man inte heller kan räkna bort Östersund, Sirius, IFK Kalmar eller AIK. Många om budet alltså.

En som har bra koll på elitettan och dess spelare är Maja Johansson. Här är andra delen av hennes talanglistor, den visar de 15 bästa tonåringarna i just elitettan. Trevlig läsning. Och håller ni med?

1) Loreta Kullashi, AIK
Forward, 1999
Tog under hösten en ordinarie plats i allsvenskan och lär blir en nyckelspelare för AIK i elitettan. En naturlig målskytt med en spelförståelse som sticker ut. Läser spelet och tar öppnande löpningar. Har gjort nio mål på elva flicklandskamper och blev nyligen uttagen till F19-landslaget som två år yngre.

2) Julia Zigiotti Olme, Hammarby
Forward, 1997
Tillhörde en av AIK:s bästa under fjolåret men har nu bytt klubb till konkurrenten Hammarby. Teknisk och smart spelare som kan användas på flera positioner offensivt.

3) Emma Holmgren, Sirius
Målvakt, 1997
En av Sveriges mest lovande målvakter. Redan spelat två säsonger som ordinarie i elitettan och blivit uttagen i U20-landslaget. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.

4) Nellie Lilja, LB07
Mittfältare, 1999
Nyckelspelare i LB07 trots sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick. En mogen ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Kapten i F99-landslaget.

Filippa Angeldal och Jessy Sharro

Filippa Angeldal och Jessy Sharro

5) Filippa Angeldal, Hammarby
Mittfältare, 1997
Kreatör på innermittfältet med en mycket bra högerfot. Har spelat två säsonger som ordinarie i allsvenskan för AIK. Stördes av en del småskador under fjolåret – men blir i år en nyckelspelare för Bajen.

6) Anna Anvegård, Växjö DFF
Forward, 1997
Yttermittfältare/anfallare som gjorde 31 mål och 14 assist på 20 matcher i division 1 förra säsongen. Teknisk och bra en-mot-en. Blir en nyckelspelare för Växjö i jakten på nytt kontrakt.

7) Amanda Persson, Växjö DFF
Ytterback, 1998
Snabb vinnarskalle som får en nyckelroll i nyblivna elitettanlaget. Vänsterback som gärna följer med i offensiven (gjorde sex assist 2015). Given i F19-landslaget.

8) Josefine Rybrink, Kungsbacka DFF
Mittback, 1998
Växte till en av KDFF:s allra bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Klok, bollbrygg och bra passningspelare som kommer att bilda ett av elitettans starkaste innermittfält tillsammans med Julia Wahlberg (född 1995) och Julia Strahl.

9) Saga Ollerstam, LB07
Mittback, 1998
Ordinarie i elitettan och gjorde bland annat fyra mål som mittback 2015. Bra fysik, huvudspel och tillslag. Spelade med killar tills hon var 14 år.

10) Emma Engström, AIK
Forward, 2000
En av två 00:or som var uttagen i F99-landslagets EM-kvaltrupp nu i vår. Gjorde två mål mot Polen i sin debut och kan bilda ett giftigt anfallspar med Loreta Kullashi i AIK.

11) Klara Andrup, Hovås Billdal
Ytterback, 1997
Skolades om från forward till ytterback och spelade till dig en ordinarie plats i elitettan. Debuterade nyligen i F19-landslaget. Snabb och kraftfull spelare som gärna följer med i offensiven.

12) Ida Strömblad, Kungsbacka DFF
Yttermittfältare, 1998
Ordinarie i elitettan. Teknisk, avig med en extremt bra inläggsfot. Ett bollgeni som även var en supertalang i innebandy och bandy. En av 98:orna som varit uttagen i det äldre flicklandslaget.

13) Agnes Nyberg, Sirius
Mittfältare, 2000
15-åringen har fått en succéstart på 2016. Innermittfältaren hoppade in och gjorde hattrick mot Ornäs och dessutom båda avgörande målen i vinsten mot Åland United. Passningsskicklig och tuff spelare.

14) Estibaliz Montes De Oca Munoz, AIK
Yttermittfältare, 1999
Ännu en talangfull offensiv spelare i AIK. Gjorde tre inhopp i allsvenskan förra året – men får i år en större roll. Spelade nyligen Sydamerikanska mästerskapen med Chiles F17-landslag.

15) Elin Åkerman, Sirius
Forward, 1997
Stark, djupledslöpande anfallare med målsinne. Lämnade Vaksala (division 2) för Sirius under fjolåret och klarade omställningen bra. Debuterade nyligen i F19-landslaget.

Smått och gott från upptaktsträffen

I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.

Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.

En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.

Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping   37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera

Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping    52,8 %
2) Rosengård  37,7 %

Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.

Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder          46,5 %
2) Olivia Schough          11,6 %
3) Tabitha Chawinga       9,3 %
3) Pauline Hammarlund  9,3 %
5) Gaelle Enganamouit   7,0 %
6) Natasa Andonova       4,7 %
6) Jenny Hjohlman          4,7 %

Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.

När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit    27,3 %
2) Katrin Schmidt         22,7 %
3) Pauline Hammarlund  18,2 %
3) Emilia Appelqvist     18,2 %
5) Lieke Martens            6,8 %

Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby       46,5 %
2) LB 07               18,6 %
3) IFK Kalmar         7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %

I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County.  I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.

 

Larsson gjorde avslagen omgång intressant

Det visade sig att damallsvenskans sista omgång trots allt blev intressant. Fast inte på det sätt jag hade förväntat mig.

Petra Larsson

Petra Larsson

Det som var intressant var förstås att Petra Larsson fick vara målvakt för Linköping, samt att flera lag helt verkade strunta i slutomgången. Det var reservbetonade laguppställningar på flera håll. Värst var det från Tyresö sida. De skickade B-laget till Linköping.

Det tog sedan Tyresös B-lag 93 minuter att göra mål på mittfältare Larsson i Linköpings mål. Jag såg att Malmötränaren Jonas Eidevall twittrade att:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

På ett sätt håller jag med. Det ser verkligen inte bra ut att det lag som vinner lilla silvret i damallsvenskan avslutar säsongen med att ställa en utespelare i mål. Det är förstås också en brist att klubbar som Linköping och Göteborg saknar ungdomslag, och därför inte kan flytta upp en juniormålvakt.

Å andra sidan är frågan om det inte ändå hade varit bättre att ställa en utespelare mot Tyresö än att ställa en orutinerad 16–17-åring. Det finns flera exempel på att det gjort mer skada än nytta för riktigt unga målvakter att få debutera för tidigt.

När det gäller matchningen av lagen i den sista omgången är jag också splittrad. Visst är det kul att tränare ger spelare som suttit på bänken under hela säsongen chansen att spela. Exempelvis tycker jag att det var en riktigt fin gest från Sunnanås tränare Martti Tikkanen att låta tredjemålvakten Lovisa Koss få några minuter i högsta serien.

Jag var för övrigt på plats på Valhalla i dag och såg Göteborg vinna med 3–0 mot Sunnanå. Även GFC var brandskattat. Men Olivia Schough såg rapp ut, och var matchens behållning. Hon gjorde dessutom ett snyggt mål.

Resultatet innebär för övrigt att Sunnanå nu toppar den mindre roliga tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan:

1) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
2) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
3) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
4) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
5) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
6) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52
7) Trion (2003) 9 poäng, 16–84
8) Astrio (2000) 9 poäng, 22–86
9) Umeå Södra (2008) 9 poäng, 13–73
10) Öster (2003) 9 poäng, 20–69
11) Piteå (2009) 9 poäng, 16–59
12) QBIK (2007) 9 poäng, 16–55

Flest mål gjorde Christen Press – med 24. Hon vann dock bara skytteligan på 23. Främsta svenska spelare i skytteligan blev Lina Hurtig, som slutade på en delad tiondeplats. Hurtig gjorde tio mål – samtliga var spelmål.

De svenska spelare som gjorde flest spelmål var för övrigt:

1) Hurtig 10
2) Stina Blackstenius 8
3) Josefine Johansson 7
4) Mimmi Löfvenius och Marie Hammarström 6
6) Jenny Hjohlman, Victoria Forsmark, Emma Sjödahl och Sofie Andersson 5.

I skytteligan, där ju förstås även straffmål ingår, ser svensktoppen ut så här:

1) Hurtig 10
2) Johansson 9
3) Blackstenius och Hjohlman 8
5) Löfwenius och Hammarström 6
7) Forsmark, Sjödahl och Andersson 5.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Där sätter jag punkt om damallsvenskan för i dag. Men det finns anledning att återkomma med en mer genomgripande sammanfattning.

I elitettan var det en tung dag för Smålandsfotbollen. Vid 15.15 i dag var IFK Kalmar ett mål från säkrat kontrakt. Eftersom Sirius ledde med 2–1 borta mot Hovås/Billdal och Kalmar hade 3–0 hemma mot Umeå Södra var Hovås då på säker mark bara genom fler gjorda mål. Men mål av Louise Nordenberg och Sarah Fredborg gjorde att Hovås/Billdal vända mot Sirius, och innebar säkrat kontrakt. Därmed har Göteborgsregionen ett lag i näst högsta serien även nästa år.

Däremot åkte både IFK Kalmar och Östers IF ut. De gör sällskap med Sundsvall ner i division 1. Och det är en riktigt tugg degradering. För det är ingen lek att ta sig tillbaka. Man måste ta sig genom ett riktigt trångt nålsöga.

Fråga IFK Norrköping, som vann 22 av årets 24 serie- och kvalmatcher – men som ändå inte gick upp. De tre lag som tog sig genom nålsögat, och nästa år spelar i elitettan är i stället Brommapojkarna, Bollstanäs och IS Halmia.

Utanför Sveriges gränser var gårdagens tyska toppmöte (1–1) mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg helgens självklara godbit. Jag har hunnit se första halvleken, och den var riktigt, riktigt bra.

Framför allt imponeras jag av att gamle räven Bernd Schröder redan verkar ha hittat rätt med Potsdams unga manskap. För den svaga ineffektiva fotboll laget visade upp i de första omgångarna är som bortblåst. I första halvleken i går spelade man både snabbt och snyggt – och framåt.
Extra imponerande är att kolla in spelarnas födelseår. I gårdagens startelva fanns ingen spelare som har fyllt 25 år. Fem var födda 1989, resten på 1990-talet. Julia Simic och Johanna Elsig känns som fynd på innermittfältet. Schweiziska vänsterspelaren Lia Wälti är imponerande passningssäker, och 17-åriga Pauline Bremer har potential att bli en framtida världsstjärna.
Jag tror kanske ändå inte att Potsdam har styrka nog att vinna ligatiteln redan den här säsongen. Men jag utesluter det inte, och på sikt kan det här unga laget kanske utmana om Champions League igen.

Det som är mindre roligt med Schröders fina nybygge är att Antonia Göransson inte ingår i startelvan för tillfället. I går fick inte vår svenska landslagsspelare en enda spelminut. Förra veckan hoppade hon in med 17 minuter kvar.

Jag vill inte dra några förhastade slutsatser, men sekvensen när Göransson blev utbytt i Champions Leaguematchen i veckan gav inte några positiva vibbar. Svenskan slog ut med armarna som om hon undrade varför hon blev utbytt. Och när kameran zoomade in Schröder på bänken såg han allt annat än nöjd ut. Illavarslande.

I Tyskland blev för övrigt Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg vann med 2–0 borta mot Sindelfingen. Alla tre svenskorna i franska Feminine Division 1 gjorde vardera ett mål i dag. Kosovare Asllani och Josefine Öqvist gjorde 2–0-målen när dels PSG gjorde 6–0 på Guingamp, dels Montpellier vann med 3–0 mot Henin-Beumont. Lotta Schelin gjorde 3–0 när Lyon slog Arras med 4–0.

PSG:s Marie-Laure Delie gjorde fyra mål i dag, och leder därmed skytteligan på nio fullträffar. Schelin har gjort sju.

Slutligen såg jag sista 35 minuterna när USA slog Australien med 4–0. Under den tiden föll två mål. Abby Wambach gjorde ett påpassligt, som nog ändå Lydia Williams borde ha stoppat. Pitemålvakten var däremot fullständigt chanslös på 4–0-målet som Christen Press gjorde. Press mål var riktigt snyggt. Heather O’Reilly kom runt till vänster, Alex Morgan släppte bollen och Press skickade upp den i krysset med en yttersida. Förhoppningsvis kan jag snart lägga upp ett klipp på den fullträffen här.

Avgjort i damallsvenskan – då vänder vi blicken mot Potsdam

Vi är framme vid damallsvenskans sista omgång. De matcher som skulle kunna vara så där härligt spännande gäller dock ingenting. Allt är redan avgjort.

I stället kommer söndagens matcher vara ganska avslagna, inte minst då flera lag släppt i väg sina amerikanska och australiska spelare på landslagsuppdrag. Det handlar om Piteå (Lydia Williams), Tyresö (Ali Krieger, Meghan Klingenberg och Christen Press), Göteborg (Yael Averbuch) och Linköping (Brianna Davey).
Det innebär alltså att Press kommer att vinna skytteligan på 23 mål – trots att hon gjort 24. En väldigt stark och imponerande notering på 20 spelade matcher.

Christen Press

Christen Press

Udda förresten att hela omgången har avsparkstid 14.20, trots att ingen match verkar tv-sändas.

En match som ändå är lite intressant är mötet mellan senhöstens två sämsta lag i damallsvenskan, Göteborg och Sunnanå. För Skelleftelaget krävs en poäng om man skall undvika att ta över förstaplatsen i tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan. Den leds nu av Bälinge på 5 poäng och –58 i målskillnad från 2008. Inför resan till Göteborg står Sunnanå på 5 poäng och –64.

Nämnd match är ju även Torbjörn Nilsson:s sista som Göteborgstränare. Jag gissar att han vill avsluta med en seger. Just nu står hans lag på sex raka förluster. Och faktum är ju att GFC slåss om fjärdeplatsen Och inom svensk fotboll har vi av tradition medaljer till de fyra första lagen. GFC slåss således med Örebro om att bli bronsmedaljörer på söndag.

Utöver ”bronskampen” är väl mötet mellan trean Linköping och tvåan Tyresö helgens mest intressanta. I samband med den första Champions League-matchen mot PSG sa ju Tony Gustavsson att damallsvenskan är en tvålagsserie. Om inte hans Tyresö vinner mot Linköping kommer Tyresö att ha länge avstånd upp till ettan Malmö än till trean LFC.

Snackar vi kanske enlagsserie? Eller trelagsserie?

Bronskamp och prestigemöten i all ära. De mest intressanta matcherna på svensk mark i helgen är de som avgör vilka lag som åker ur elitettan, och vilka som går upp. Hovås/Billdal har tre poäng och fyra måls försprång på IFK Kalmar. Och ytterligare sex mål skiljer till Östers IF.

På söndag spelar Hovås/Billdal och IFK Kalmar hemma mot Sirius respektive Umeå Södra, medan Öster skall till Sundsvall. Hos Hovås har jag för övrigt noterat att Linda Nöjd har funnits med i startelvan de senaste två månaderna. Det är en spelare jag gärna hade sett på damallsvensk nivå igen.

I kvalet till elitettan är Halmia i det närmaste klart. Halmstadslaget vann med hela 4–0 borta mot Lidköping, och kan förstås inte tappa på hemmaplan. Även Bollstanäs har mer än ena benet i näst högsta divisionen. 4–2 borta mot Assi innebär att Kalixlaget måste göra minst tre mål på bortaplan för att kunna vända. Det känns inte rimligt.Jämnast är det mellan IFK Norrköping och Brommapojkarna. Där har Norrköping med sig 1–0 till hemmareturen.

Bollstanäs–Assi och Norrköping–BP spelas i morgon, medan Halmia–Lidköping avgörs på söndag.

Vi får gå utanför Sveriges gränser för att hitta helgens stora begivenhet. Jag avser förstås morgondagens tyska seriefinal mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg. Svenskmötet Antonia GöranssonNilla Fischer sänds både på Eurosport 2 och på DFB-tv med start 11.45. Jag kan inte se den live, och det grämer mig. För det är en match som borde kunna bli riktigt bra – även om jag tycker att Wolfsburg känns minst ett snäpp mer homogent än Potsdam i år.

Även i Österrike är det seriefinal, då landets båda Champions Leaguelag Neulengbach och Spratzern drabbar samman i morgon kväll.

På söndag kväll (19.30) är det landskamp mellan USA och Australien. Troligen alltså med ett antal damallsvenska spelare på planen.

Är Hanna Terry Sundhages svenskamerikan?

Såg på Anders Nilssons blogg att en Hanna Terry finns med i den senaste U23-truppen. Kan det vara den svenskamerikan som Pia Sundhage nämnt som skulle kunna vara EM-aktuell?

Här är hennes profil på Northeastern Athletics hemsida. Där står det att hon drömmer om att få spela i det svenska landslaget.

Annars håller jag med Nilsson om att det spontant känns konstigt att varken Sussie Nilsson eller Lina Hurtig är med i truppen. Fast det finns kanske några naturliga förklaringar till det.

* Linköping och Jitex tog i dag varsin storseger mot småländskt elitettanmotstånd. Jitex körde över Öster med 6–1 efter mål av Fridolina Rolfö, Sofia Skog, Elin Sandgren, Amanda Fredriksson, Mimmi Löfwenius, och Frida Höglund. Däremellan hade Erika Gabrielsson gjort Östers tröstmål. Linköping slog Kalmar med 4–1 efter mål av Pernille Harder, Stina Blackstenius, Renee Slegers och Petra Larsson. Det var dock Kalmar och Sofie Persson som gjorde matchens första mål.

Piteå träningsspelade också i dag. Det blev 6–0 mot finska HJK efter två mål av June Pedersen. Övriga målskyttar: Lotta Ökvist, Victoria Forsmark, Lisa Renlund och Klara Grahn.

* I helgen drar Frauen-Bundesliga igång på allvar. Visst är redan tre av söndagens sex matcher uppskjutna.
Fast samtliga lagen på den övre tabellhalvan ser ut att få spela sina matcher. Även om topptrion Wolfsburg, Potsdam och Frankfurt är favoriter i sina matcher känns det som att de inte skall känna sig helt säkra på hårda och chansartade vinterplaner.

De matcher det handlar om är Freiburg–Turbine Potsdam (11.00), Frankfurt–Essen-Schönebeck (14.00) och så den tv-sända (DFB-TV) matchen Wolfsburg–Bayern München (14.00).

* Apropå Frauen-Bundesliga så hjälper konkurrenterna nu till i kampen för att rädda konkurshotade Duisburg. Enligt framba.de går pengarna från Turbine Potsdams pågående aktion på ebay till Duisburg.
I den auktionen kan man bland annat bjuda på en signerad svensk landslagströja, skänkt av Antonia Göransson. Just nu ligger högsta budet på 210 euro. Se auktionen här.

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?