Etikettarkiv: Jonna Andersson

Född: 2 januari 1993 i Mjölby.
* Före detta vänster yttermittfältare som skolats om till vänsterback. Främsta meriterna är OS-silvret 2016 och VM-bronset 2019. Har även ett EM-guld med F19 från 2012. Moderklubben är Mjölby AI. Spelade sedan för Linköpings FC mellan 2009 och 2017. Därefter flyttade hon till England och Chelsea. Tog SM-guld både 2016 och 2017. Och vann engelska ligaguld 2018 och 2020. A-landslagsdebut mot Skottland den 26 januari 2016.

Den stora EM-guiden, lag 5–8

Publicerad den 14 juli, 2017 av Johan Rydén

Det är mindre än två dygn till öppningsmatchen, och Den stora EM-guiden har nått fram till del 3. I del 1 och del 2 presenterade jag de åtta lag som jag tippar kommer att åka ut i gruppspelet. Det slutade med följande kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I den här delen presenterar jag de fyra lag som jag tror får åka hem efter kvartsfinalerna. Som jag skrev i del 2 är EM verkligen inte lättippat i år. De tre sista kvartsfinalerna känns så öppna och ovissa att jag har vacklat fram och tillbaka innan jag fastställt mitt tips.

Ena dagen har jag trott på det ena laget, nästa på det andra. Till slut var jag dock tvungen att bestämma mig. Så här är de lag som jag tippar på platserna 5–8 i årets EM-slutspel:

8) Österrike
Världsrankning: 24 – det är Österrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Schweiz den 18 juli 18.00, 2) Frankrike den 22 juli 20.45, 3) Island den 26 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 7 procent
Tips: Skräller sig till andraplatsen i grupp C – åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Laura Feiersinger, Viktoria Schnaderbeck och Nina Burger.
Trolig startelva 4–1–4–1: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Virginia Kirchberger, Verena Aschauer – Sarah Puntigam – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Lisa Makas – Nina Burger.

Kommentar: Österrike kommer till EM med en trupp där 14 av de 23 spelarna har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga.

Trots att laget har många spelare från starka klubbar såg jag så sent som för någon vecka sedan Österrike som ganska given jumbo i grupp C. Laget hade ju gjort ganska svaga resultat under våren. Bland annat blev det 3–1-förlust mot Skottland i Cypern cup:

Men så kom genrepet där man körde över Danmark, trots att lagkapten Viktoria Schnaderbeck inte var med. Lägg till att både Island och Schweiz har skadeproblem – och plötsligt kändes det unga österrikiska laget som en högst tänkbar kandidat till andraplatsen i grupp C.

29-åriga forwarden Nina Burger från SC Sand är lagets ålderkvinna. Hon är en vass straffområdesspelare som har gjort mål i både den tyska och amerikanska ligan. Burger är framför allt väldigt stark i luftrummet. Mot danskorna hade hon i första hand central uppbackning av Potsdams Sandra Zadrazil och 21-åriga Hoffenheimspelaren Nicole Billa. Båda de två sistnämnda blev tvåmålsskyttar i den matchen.

På högerkanten har man snabba och tekniska Laura Feiersinger, som även serverar inlägg till Burger i klubblaget SC Sand. De båda 26-åringarna Carina Wenninger och lagkapten Schnaderbeck är lagets ryggrad. Båda spelar i Bayern München, men har varit skadeförföljda. Från Bayern München kommer även den 21-åriga målvakten Manuela Zinsberger, som förstås också har en nyckelroll i det här laget.

Viktoria Schnaderbeck är en passnings- och placeringssäker spelare som jag personligen är förtjust i. Tyvärr kommer rapporter från Österrike om att hon har problem med vänster knä (ett benmärgsödem verkar det handla om) och riskerar att missa hela EM-slutspelet. För Österrikes skull får vi hoppas att det löser sig. Hon är i alla fall med i truppen till Nederländerna.

Mot sig har Österrike utöver skadan på sin lagkapten även det faktum att man har orutin från stora mästerskap. Men formen verkar alltså god – så Österrike blir min skrällvarning i det här mästerskapet.

En klar indikation på om det tipset är korrekt får vi direkt i öppningsmatchen på tisdag. Där ställs Österrike mot Schweiz i ett möte som kan bli helt avgörande för avancemang.

Jag skulle ju kanske inte satsa hus och bil på att Dominik Thalhammer:s lag går vidare ur gruppspelet, men jag har alltså en bra känsla kring laget, och man måste ju våga sticka ut lite ibland…

Längre än kvartsfinal går dock inte det österrikiska laget. Spanien eller England väntar ju i kvarten, och det är två för starka motståndare. England vann för övrigt med 3–0 mot Österrike för några månader sedan:

7) Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Norge den 16 juli 18.00, 2) Danmark den 20 juli 20.45, 3) Belgien den 24 juli 20.45.
Guldchans: 5 procent
Medaljchans: 30 procent
Tips: Kommer tvåa i gruppen, åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.
Trolig startelva (4–2–3–1): Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Kommentar: Grupp A är den på förhand klart mest öppna och ovissa gruppen. Fram till för någon vecka sedan var mitt tips att värdnationen skulle åka ut redan i gruppspelet.

Sedan EM-bronset 2009 har Nederländerna nämligen inte varit speciellt bra på att toppa formen till de senaste stora mästerskapen. I EM för fyra år sedan inledde man lysande genom att spela 0–0 mot Tyskland. Sedan blev det förluster mot Norge och Island, och de orange lejonhonorna fick åka hem utan att ha gjort ett enda mål.

I VM för två år sedan gick det lite bättre. Men bara lite. Efter 1–0-seger mot Nya Zeeland och 1–0-förlust mot Kina krävdes poäng mot värdnationen Kanada i sista omgången. Nederländerna kom tidigt i underläge och var på väg hem när Kirsten van de Ven kvitterade i minut 87 och skickade vidare laget till åttondelsfinal som näst bästa grupptrea. I åttondelen föll man sedan mot Japan med 2–1.

Något OS blev det inte, trots att man fick kvalet på hemmaplan. Fast det var nära att nederländskorna hade tagit den ”svenska platsen”. Så hade det blivit om Vivianne Miedema gjort mål på sitt öppna skottläge i slutminuten i förra vårens kvalmöte med Sverige.

Till EM har Nederländerna förstås fått en friplats som värdnation. Man har en otroligt stark offensiv med nämnda Miedema i spetsen. Hon fyller 21 år i morgon men är redan landets näst bästa målskytt genom tiderna med 39 A-landslagsmål. Mycket kommer att hänga på henne om det skall bli orange EM-succé.

Men det finns många fler offensiva kvalitetsspelare i årsfärska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach:s trupp. På vänsterkanten härjar nyblivna Barcelonaspelaren Lieke Martens, som vi ju känner bra från damallsvenskan. Där har hon visat toppform i Rosengård under våren, en så bra form att hon flyttar till Barcelona i höst.

So happy to be joining @FCBfemeni pic.twitter.com/jYDZJqavZq

— Lieke Martens (@liekemartens1) July 12, 2017

Till höger har Nederländerna fart i blixtsnabba Shanice van de Sanden, och bakom trion Martens, Miedema och van de Sanden brukar Danielle de Donk lurpassa för passningar snett-inåt-bakåt.

En nyckel till det nederländska anfallsspelet är passningssäkra Sherida Spitse. Det är hon som slår frisparkar, och som står för de snabba och precisa spelvändningarna. Svagheten finns i defensiven, där backlinjen inte har samma klass som anfallslinjen. Målvakten Sari van Veenedaal är dock mycket bra, och kommer att spela en nyckelroll.

Laget visade stor målform i sitt genrep mot Wales. Något så enkelt motstånd väntar inte i EM-gruppen. Men jag tror att nederländskorna klarar av att hamna före både Danmark och Belgien, och således få spela kvartsfinal.

Enligt mitt tips blir Nederländerna grupptvåa, och får möta Tyskland i kvartsfinalen. Där tror jag att festen tar slut för hemmafavoriterna. Men helt säkert är det inte. Nederländernas snabba forwards kan nog passa Tysklands nya backlinje rätt dåligt. Och med rätt publikstöd kan hemmalaget bäras fram längre än kvarten. Alla Nederländernas matcher är utsålda, och får laget flyt i spelet finns öppningar för ett riktigt långt avancemang.

Nederländerna är ju för övrigt även en möjlig kvartsfinalmotståndare även för Sverige. Skulle vi få se det mötet är känslan i nuläget att det skulle kunna gå hur som helst. Lagen har mötts en gång per år de senaste tre åren. 2015 vann Sverige i ett stormigt VM-genrep med 2–1. I fjol blev det 1–1 i OS-kvalet (se länk ovan), och i våras vann Nederländerna med 1–0 i Algarve.

6) Sverige
Världsrankning: 9 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Tyskland den 17 juli 20.45, 2) Ryssland den 21 juli 18.00, 3) Italien den 25 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 40 procent
Tips: Avancerar ur gruppspelet och får sedan en 50/50-match om medaljer i kvartsfinalen.
Profiler: Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger.
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.

Kommentar: Sverige åkte till årets EM-slutspel som världsnia – lagets sämsta världsranking någonsin.

EM blir Pia Sundhage:s sista uppgift som svensk förbundskapten. Hon har med sig en mycket rutinerat trupp, där 16 av de 18 silvermedaljörerna från fjolårets OS-turnering ingår. De båda som saknas är korsbandsskadade duon Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist.

Sundhage tog över hösten 2012 och meddelade direkt att hon skulle ge 100-procentigt förtroende till lagets äldre spelare, framför allt Caroline Seger och Lotta Schelin. Sundhage har hållit fast vid de äldre spelarna, och på många sätt kommer Sundhage att köra med samma lag i EM som företrädaren Thomas Dennerby matchade i OS 2012.

Efter många olika tester har Sundhage dessutom gått tillbaka till samma spelsätt som Dennerby hade, alltså ett spel där en stabil defensiv och snabba kontringar står i centrum.

Under 2017 har det svenska landslaget bara släppt in fem mål, man har hållit nollan i sex av tio landskamper. Målvakt Hedvig Lindahl tillhör numera världens allra bästa. Jessica Samuelsson och Nilla Fischer tillhör världens bästa backar. I de bakre regionerna ligger lagets styrka.

Svagheten finns i offensiven. Sverige har bara gjort åtta mål framåt på årets tio matcher, och man har gått mållösa av planen i fem av dem.

Lagets tilltänkta skyttedrottning är Lotta Schelin. Hon har dock bara gjort ett landslagsmål hittills i år (mot Australien i Algarve cup), och hon kommer till Nederländerna som ett stort frågetecken.

Förbundskapten Sundhage har nyligen slagit fast att Schelin alltid bör vara på planen eftersom hennes blotta närvaro skrämmer motståndarna. Det uttalandet tycker jag känns högst tveksamt.

Huvudalternativen på forwardsplats är Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. De har dock inte heller öst in landslagsmål i år. Rolfö har gjort ett och Blackstenius inget. Den senare har dock visat både i ungdomsmästerskap och i OS att hon är en mästerskapsspelare, och hon borde få chansen i startelvan om Schelins måltorka fortsätter.

Det är även läge att sätta ett stort frågetecken för den svenska vänsterkanten. Ni som följer bloggen vet att jag under hela året har förespråkat andra lösningar där än Jonna Andersson och Olivia Schough. Men Sundhage verkar stå fast vid nämnd duo i minst ytterligare några dagar. Vi får hoppas att förbundskaptenen gör rätt.

Mina alternativ hade varit Magdalena Eriksson och Elin Rubensson, inte minst eftersom båda är utmärkta på att leverera fasta situationer. Och det svenska anfallsspelet har varit väldigt beroende av högklassiga hörnor och frisparkar i alla Sundhages tre mästerskap hittills. Så lär det även bli nu igen. Det är ju inte en slump att mittback Nilla Fischer har blivit första svenska målskytt i såväl EM 2013, VM 2015 och OS 2016.

Trots nämnda frågetecken bör Sverige ta sig vidare ur gruppen. Och i utslagsmatcher har Sundhage bara förlorat mot Tyskland som svensk förbundskapten. Eftersom Tyskland spelar i samma grupp kan Sverige inte stöta på dem igen förrän tidigast i en final…

Historiskt är Sverige en van EM-medaljör. Vi har hittills samlat ihop ett guld, tre silver och fyra brons. Det finns absolut möjlighet att Sverige tar medalj även den här gången. Vissa dagar har jag till och med känt mig säker på att det kommer att bli så. Men till slut har jag fått en känsla av att vårt lag inte kan ha lika mycket flyt en gång till som det hade i fjolårets OS.

Assisterande förbundskapten Lilie Persson har sagt att mästerskap handlar om att vinna rätt matcher. Där håller jag med helt och hållet. Och för svensk del går de viktiga matcherna i gruppspelet mot Italien och Ryssland. Matchen mot Tyskland tycker jag är mindre viktig. De tunga segrarna mot topplag är bättre att spara till utslagsmatcherna.

I en kvartsfinal tippar jag att vi ställs mot ett spännande och nytt norskt lag. Där är min magkänsla att det roliga tar slut. Men som sagt. Det är långt ifrån omöjligt med svensk medalj. Min sannolikhetsuträkning ser ut så här:

Avancemang ur gruppen: 90 procent
Medalj: 40 procent
Finalplats: 14 procent
Guld: 6 procent

Den relativt höga siffran för medalj beror på att vi kommer att ha en rimlig chans i en eventuell kvartsfinal vilket lag av Norge, Nederländerna, Danmark och Belgien vi än ställs mot.

5) Frankrike
Världsrankning: 3 – det är Frankrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Island den 18 juli 20.45, 2) Österrike den 22 juli 20.45, 3) Schweiz den 26 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner grupp C, åker trots bra odds ut mot Spanien i kvartsfinal.
Profiler: Wendie Renard, Camille Abily och Eugenie Le Sommer.
Trolig startelva (4–1–4–1): Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Laura Georges, Wendie Renard, Aissatou Tounkara – Amandine Henry – Elodie Thomis, Camille Abily, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer – Marie-Laure Delie.

Kommentar: Det här är kanske guidens mest överraskande tips. För några veckor sedan hade jag själv blivit överraskad om jag sett det.

För Frankrike har den klart bredaste truppen av alla lag. Sedan Olivier Echouafni tog över som förbundskapten efter OS har fransyskorna varit världens bästa landslag. De har mött i princip alla andra toppnationer – och har inte åkt på en enda förlust. Dessutom kommer de flesta av spelarna från storlagen Lyon och PSG som ju möttes i Champions Leaguefinalen. Det är således mycket som talar för fransk succé.

Fransyskorna var också mina guldfavoriter fram till klockan 00.10 den 6 juli.

Då meddelade det franska förbundet att Amel Majri är skadad och missar EM. Därmed tappade det franska laget en av de spelare som har förmågan att på egen hand skapa chanser. Då började jag också vackla i mitt guldtips.

Och när jag såg Frankrikes genrep mot Norge (1–1) kände jag att jag inte kan tippa franskt guld. Laget har massor av duktiga spelare, men formen på flera av anfallsspelarna känns inte tillräckligt bra för EM-seger. Det såg helt enkelt väldigt uddlöst ut.

En del av mig säger att man inte får dra för stora slutsatser av genrep. Lagen kan vara nedtränade, och det testas en del.

Men efter genrepet har tankarna på fransk medaljfrossa blivit allt starkare. Frankrike har ju som bekant aldrig tagit en medalj i ett stort seniormästerskap. Sedan EM 2009 har man fallit på mållinjen varje gång. Känslan tidigare i år var att förbannelsen var på gång att brytas.

Frankrike tog sin första riktigt tunga titel på seniornivå när man i stor stil vann She Believes Cup i USA. Där besegrades bland annat hemmalaget USA med klara 3–0.

I She Believes Cup anföll Frankrike brett. Man kom både till vänster, till höger och i mitten. I genrepet mot Norge var avsaknaden av Majri otroligt påtaglig. Hon är mästerlig på att ta sig runt till vänster. Men i hennes frånvaro var den franska vänsterkanten närmast osynlig.

Det var istället genom Elodie Thomis på högerkanten som man tog sig fram. Nu räckte inte det eftersom alla forwards kändes uddlösa. Jag reagerade bland annat över att normalt högklassiga Eugenie Le Sommer såg ut att vara ganska långt ifrån sin toppform.

Jag är övertygad om att Frankrike ändå vinner grupp C. Men eftersom fransyskorna sedan kommer ställas mot antingen England eller Spanien i kvarten finns det inget utrymme för tveksamheter. Där måste Frankrike spela på sin toppnivå för att vinna.

Jag tror att fransyskornas medaljfrossa riskerar att slå till igen, och mitt tips är alltså att Frankrike trots bra odds missar medalj den här gången också.

Det trots att man kommer att ha en bänk med flera spelare som gått in i alla andra EM-lagen. För om min gissning av startelvan slår in bänkas bland annat Griedge Mbock Bathy, Gaetane Thiney, Sakina Karchaoui, Claire Lavogez, Eve Perisset och Grace Geyoro. Det är ett gäng rätt hyfsade lirare…

Det var min genomgång av lag 5–8. Därmed är det bara fyra lag kvar att presentera. Enligt mitt tips spelar de fyra semifinal enligt följande:

England–Norge
Tyskland–Spanien

I del fyra avslöjar jag hur jag tror att de matcherna slutar. Där ger jag även min syn på skytteligan.

Intervju med Jonna Andersson

Publicerad den 10 juli, 2017 av Johan Rydén

Jonna Andersson

Efter det svenska genrepet tog jag ett snack med den spelare som på många sätt blev matchens huvudperson, alltså vänsterbacken Jonna Andersson.

Jag har aldrig tidigare pratat med henne, men fick ett väldigt gott intryck. Andersson verkar vara en riktig lagspelare.

Här är frågor och svar från intervjun. Huvudsakligen är det mina frågor, men några av dem är från Aftonbladets Emelie Fredriksson som smet emellan några gånger.

1) Vad är din spontana kommentar till matchen?

– Det är skönt att vi kan åka härifrån med en vinst och hålla nollan. Det är lite trötta ben, men det visste vi innan. Det är en precamp och vi har tryckt på ganska tufft, så det var skönt att sätta dit en boll och vinna.

2) Vad tycker du om din egen match?

– Som på några andra var det lite trötta ben på mig med. Det var lite tufft, de är snabba och kvicka, bra med bollen och ställer om bra. Så jag fick jobba hårt och jag försökte följa med så mycket som möjligt offensivt, men det blev inte så mycket som jag hade hoppats kanske. … Man var lite uttömd redan när man kom hit, och det var ju planen. Fast det kanske inte de på läktarna visste. Det är ju det som är svårt att försöka gå ut och prestera när man har tunga ben. Man vill alltid känna sig pigg och fräsch när man går ut och spelar match.

3) Vad är det som skiljer din roll i landslaget med den i Linköping?

– Jag tror ändå att det är ganska likt. Jag skall följa med upp offensivt och bidra med offensiva kvaliteter. Det är väl egentligen där jag skall försöka bidra. Sedan är det klart att jag mer och mer kommer in i defensiven. Man får spela med lite olika runt omkring sig och då gäller det att man snabbt kan känna av och läsa av alla.

4) Pia Sundhage var inne på att hon inte var helnöjd med vänsterkanten, och att du behövde mer hjälp. Kände du att du fick den hjälp du behövde?

– Det kändes som att vi blev lite långa i den första halvleken. Vi blev lite utspridda i alla positioner, i backlinjen och på mittfältet. Det gjorde att vi hamnade lite i underläge på kanterna. Och är de snabba där när de ställer om blir det ganska tufft. Då syns det ganska tydligt. Det gällde att vi pratade om det, som vi gjorde, och sedan höll ihop det och jobbade tillsammans, jag och den som var innanför och den som var framför.

5) De överbelastade lite på din sida.

– Ja, de tryckte över mycket, och det blev två–tre spelare runt mig ganska snabbt. Det gäller att hålla ihop det.

6) Struntar man i att följa med i offensiven ibland då, eller hur går tankarna i sådana situationer?

– Man får väga av lite beroende vad det står i matchen och hur det går. De stannade ju med en mellan mig och Sempan (Linda Sembrant), och då blir det ju att man får hålla i. Men det är klart, att vänder vi på spelet måste man vara beredd på att gå med, och då får vi vrida backlinjen. Men det var ganska tufft när de stannade med ganska många såpass högt.

7) De satte ganska hög press på er de första 30 minuterna.

– Ja, det gjorde de. De låg och högg där så fort man fick bollen. Och vi hade ändå en tanke att vi skulle spela framåt så fort som möjligt, och försöka komma förbi pressen. Efter ett tag märkte man att det öppnade upp sig lite centralt, och då gäller det att utnyttja de ytorna så fort som möjligt.

8) Men det såg lite stirrigt ut från er sida i början.

– Ja, det blev lite stirrigt där, det kan jag hålla med om. Man är med på det, fast ändå inte. Då gäller det att så fort som möjligt försöka läsa av pressen.

9) Hur känner du kring konkurrensen på din plats?

– Det är en konkurrenssituation och vi har flera som kan spela på den platsen så det är bara att försöka ta in allt man kan och försöka ta vara på den speltid man får. Sedan är det förstås oerhört stort för mig att få vara med på ett mästerskap. Jag är jättenöjd att vara här, och nu är det bara att fortsätta att försöka spela. Och spelar man inte gäller det att försöka peppa den som spelar på den positionen. Så det är bara att fortsätta, och jag tycker bara att det är roligt med konkurrens.

10) Det är många som ifrågasätter din plats i laget. Hur ser du på det?

– Jag försöker att inte lyssna så mycket på andra, utan bara tänka på det jag gör. Och jag gör inte 100-procentiga matcher alltid, utan då gäller det att kolla vidare på vad man kan göra och hur man kan få hjälp runt omkring. Det är inte alltid det bara hänger på en spelare, utan det gäller att få ihop det också. Utan jag kollar och analyserar matcherna och ser hela tiden vad jag kan göra bättre.

11) Du har fått starta i nio av årets tio landskamper. Skulle det vara en jättebesvikelse om du inte spelar från start mot Tyskland?

– Nej, alltså jag tar det mycket som det kommer. Jag vet att det är tuff konkurrens och att vi har flera som kan spela där lite beroende på vilka egenskaper de söker. Vi har lite olika kvaliteter. Jag får se helt enkelt, och bara hoppas på det bästa. Men spelar jag inte blir det ingen besvikelse.

Ett genrep som borde ge Sundhage sömnlösa nätter

Publicerad den 9 juli, 2017 av Johan Rydén

Sverige vann genrepet mot Mexiko med 1–0 utan att imponera. De enda spelarna som jag tyckte var riktigt bra var Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö. Trots det blev Rolfö utbytt i paus. Jag hoppas att det bara handlade om en säkerhetsåtgärd. För som jag ser det överglänste Rolfö exempelvis Lotta Schelin med många klasser.

När det gäller positiv spelarkritik tycker jag även att Olivia Schough gjorde en bra insats sett till hennes normala kapacitet.

Men tyvärr överglänstes ju de positiva sakerna av frågetecknen i går. Det stora frågetecknen var just de ni har kunnat läsa om i den här bloggen tidigare, alltså vänsterkanten och Lotta Schelin på topp.

När det gäller vänsterkanten hade Jonna Andersson på nytt en jobbig dag. Jag har förstått att Pia Sundhage var irriterad i TV12 över att Andersson själv fick bära hundhuvudet.

Jag håller med om att Andersson fick dålig hjälp, både från mittförsvaret och från mittfältet. Problemet här är ju att Linda Sembrant inte har tillräcklig snabbhet för att kunna täcka in bakom, samt att Olivia Schough är flängig och inte speciellt stabil i sin spelstil.

På presskonferensen öppnade Sundhage för att plocka in Magdalena Eriksson på vänsterbacksplatsen, men lade mest kraft på att prata om att man rent taktiskt måste hitta bättre lösningar på kanten.

Bättre lösningar behövs helt klart, och det är bråttom. Det nya tyska laget bygger mer på fart, rörlighet och teknik än tidigare. Tyskorna har givetvis sett var Sveriges akilleshäl finns, och de kommer att överbelasta vår vänsterkant nästa måndag. Det här är något som borde kunna ge Sundhage sömnlösa nätter fram till premiären.

Mexiko överbelastade vår vänsterkant i går, och mexikanskorna var väldigt nära att ha fått utdelning på den taktiken. Mexiko visade även hur känsligt vårt lag är för hög press. Under 30 minuter orkade gästerna hålla uppe sin press.

Under de 30 minuterna såg vårt lag väldigt svagt och segt ut. För att vi skulle klara av att spela förbi pressen backade Caroline Seger ner djupt, vilket gjorde att vi ofta bara hade två spelare högt upp i planen.

Av dem var Schelin oftast placerad så att det inte gick att spela upp på henne. Det var till Rolfö hoppet stod. Och det var också hon som byggde upp alla svenska målchanser i själva spelet. Hon satte upp Jessica Samuelsson här:

Och det var Rolfö som vände upp och satte upp Schough och Samuelsson i det här fina anfallet, som ju dock korrekt vinkades av för offside:

I spelet skapade Sverige även en målchans på slutet, när Schough kom runt på högerkanten. Fast precis som det sett ut under alla Pia Sundhages år som svensk förbundskapten är det på hörnor som Sverige är allra farligast. Även om många slogs bort i går skapade vårt lag som vanligt fler chanser på hörnorna än i spelet.

Det är ett faktum som talar för att Sundhage borde se till att Magdalena Eriksson finns på planen i EM-premiären. Hon har ju både de vassaste högerhörnorna och är ett vapen i luftrummet på vänsterhörnorna.

När det gäller Sundhages byten blev jag lite förvånad över de ändringar som gjordes i paus. Jag förstod inte varför Eriksson skulle spela mittback i en kvart innan hon flyttades ut som ytterback. Om det möjligen var en koll på om Jonna Andersson kände större trygghet med Eriksson innanför sig känns 15 minuter som en väl kort tid för en sådan koll.

Även det andra bytet förvånade lite. Jag tycker att Kosovare Asllani har vuxit ut till en högklassig mittfältare, och min uppfattning är att vi inte har någon klockren ersättare till henne på kanten. Att sätta upp henne på topp är inget bra betyg till alla truppens utpräglade forwards.

Jag hade hellre sett Rolfö få bilda forwardspar ihop med Stina Blackstenius en stund. Men det lär vi inte få se förrän tidigast senare i höst.

Sammanfattningsvis var EM-genrepet en rätt energilös tillställning. Det var många tunga ben i det svenska laget. Den svensk som visade allra störst energi på arenan var nog faktiskt Olivia Schoughs pappa Bertil:

I går spelade även värdnationen Nederländerna sitt genrep. De bjöd på en riktig klang-och-jubel-föreställning mot ett svagt Wales. 5–0 slutade det efter att Lieke Martens bjudit på ett riktigt drömmål och Vivianne Miedema gjort två.

Miedema är ett fenomen. Manon Melis är tidernas målskytt i det nederländska landslaget med 59 landslagsmål. Miedema fyller 21 år i nästa vecka och är redan tvåa i statistiken. Hon passerade 30 landslagsmål redan i fjol och hon närmar sig Melis med stormsteg.

Nederländerna ställs mot Norge i EM:s öppningsmatch på söndag klockan 18.00. I Norge är EM i fara för nyttiga mittfältaren Ingvild Isaksen. Hennes hälskada vill inte släppa, och hon lämnade gårdagens träning i tårar. Tråkigt för Isaksen och Norge om hon inte kan spela i EM.

Två timmar och 45 minuter efter Nederländerna–Norge spelar Danmark och Belgien sina inledningsmatcher i samma grupp.

Båda de senare nämnda lagen har åkt på varsin stjärnsmäll den senaste tiden. Danskorna blev ju överkörda borta mot Österrike i veckan. Och belgiskorna föll med hela 7–0 i Spanien i förra veckan. Belgien tog en halv revansch i förrgår, när man ”bara” föll med 2–0 mot EM-favoriterna Frankrike.

Det var ett resultat som borde gjort de röda flammorna från Belgien mer tillfreds än fransyskorna. Jag lyckades inte hitta någon fungerande länk till matchen, och kan således inte göra någon djupare analys av den. Men kollar man klippet med höjdpunkter ser det ut som att Frankrike hade rätt svårt att skapa riktigt vassa målchanser.

https://www.youtube.com/watch?v=8pdqSwJCBQg

Samtidigt som Frankrike–Belgien spelades Skottland–Irland 1–0. Jag såg stora delar av den matchen. Där stod Irland upp mycket bra, och hade inte varit oförtjänta av ett kryss. Men skotskorna lyckades dock till slut vinna efter ett sent nickmål av Christie Murray.

Personligen gillade jag vad jag såg av 18-åriga Erin Cuthbert (fyller 19 år under första EM-veckan). Chelseaspelaren är en riktigt intressant framtidsspelare.

Väntad elva – men inte den man hoppats på

Publicerad den 7 juli, 2017 av Johan Rydén

Pia Sundhage har presenterat den elva som startar mot Mexiko i morgon 18.15 på Falcon Alkoholfri Arena i Falkenberg, och på TV12.

Det är en helt väntad, och i min uppfattning rätt tråkig startelva. Den ser ut så här:

Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö.

Sundhage har en filosofi att inte ändra på sin elva i första taget. Därför lär det här bli de elva spelare som även spelar mot Tyskland om 1,5 veckor. Och därför har jag hela tiden trott att veckans många spekulationsartiklar om forwardsfrågan har varit slöseri med spaltutrymme.

Jag har nämligen inte en sekund trott att Sundhage skulle ändra sig från duon Schelin/Rolfö. Men för Sundhages del har det förstås varit bra, för fokus har flyttats från lagets svagheter till en ickefråga.

Personligen hade jag hoppats, men inte trott, att Sundhage skulle välja att testa alternativa lösningar på vänsterkanten. Som jag ser det har varken Jonna Andersson eller Olivia Schough hållit landslagsklass under våren. Om jag hade varit Sundhage hade jag testat andra lösningar redan nu inför EM-slutspelet. Fast Sundhage resonerar aldrig så, hon ger sina utvalda, elva startspelare fullt förtroende – i varje fall fram till och med den första mästerskapsmatchen. Det är först efter svaga mästerskapspremiärer som hon har rört runt i startelvan.

Mexiko är inte ett motstånd av allra högsta världsklass, vilket gör att den svenska backlinjen inte kommer att testas speciellt hårt. Men faktum är ju att alla de alternativ som Sundhage har på vänsterbacksplatsen har olika typer av defensiva brister. Jag tänker på Andersson, Hanna Glas, Elin Rubensson och Magdalena Eriksson.

Därmed är det de offensiva kvaliteterna som borde avgöra vem av dem som spelar. Där hade jag gärna sett att Eriksson fått chansen att prova en match som vänsterback nu inför EM. Man vill ju framför allt gärna ha henne på planen för att slå hörnor och inläggsfrisparkar.

Nu talar ju det mesta för att Schough kommer att få ansvar på det området, vilket inte känns så bra. Schough brukar ha hörnor som är ok – men inte sådana som håller högsta internationella klass. Nu är det EM som gäller, och där räcker det inte med fasta situationer som är ok. Med tanke på hur svårt vårt landslag har haft att göra mål det senaste året har vi inte råd att tappa i kvalitet på hörnorna.

På mittfältet har jag förstått att Pauline Hammarlund har fått spela en hel del på kanten under lägret. Jag ser både Hammarlund och Elin Rubensson som mer intressanta alternativ än Schough som vänsterytter.

Som ni redan har förstått kommer mitt fokus under morgondagen i första hand vara riktat mot duo Andersson/Schough. För mig är det i första hand de båda som skall bevisa att de håller klassen.

I andra hand kommer jag att kolla på inlöpen i Mexikos straffområde. Tajming och kompromisslöshet i inlöpen kommer att bli otroligt viktiga faktorer under EM.

När det gäller Mexiko är laget placerat på plats 26 på världsrankingen, placeringen bakom Ryssland. Man har haft duktiga ungdomslandslag på senare år, och är på väg uppåt. Men dagens lag skall inte ha något att sätta emot Sverige. Normalt vinner vi med något eller några måls marginal.

När det gäller det mexikanska laget såg jag det här till synes välgjorda reportaget om den på Island baserade duon Bianca Sierra och Sandra Stephany Mayor i går. Jag har faktiskt inte hunnit läsa det, men det verkar väldigt intressant och har hyllats av många.

Apropå landslaget och morgondagens landskamp är Emma Berglund nu presenterad som PSG-spelare de kommande två åren.

Le Paris Saint-Germain est heureux d'annoncer la signature de @EmmaSoBerglund jusqu'en 2019 ! ➡️ https://t.co/7WRQiq76vd pic.twitter.com/6hO9nP5b4w

— PSG Féminines (@PSG_Feminines) July 7, 2017

I förrgår presenterade PSG ett annat nyförvärv, nämligen Christiane Endler från Chile. Kul att det kommer fram duktiga spelare från nya länder.

Le Paris Saint-Germain est heureux d'annoncer l’arrivée de @TIANEendler ➡️ https://t.co/bWBc0B8xBi pic.twitter.com/p7xA0wxT8M

— PSG Féminines (@PSG_Feminines) July 5, 2017

Det spelas två landskamper med EM-intresse redan i kväll. Skottland tar emot Irland 20.30, och en halvtimma senare spelas den högintressanta matchen Frankrike–Belgien.

I går spelades en match som fick ett mycket oväntat resultat. Österrike slog nämligen Danmark med 4–2, och sett till det danska förbundets klipp med höjdpunkter var de österrikiska segersiffrorna klart i underkant.

Danmark ställde upp med sin till synes allra bästa elva och fick verkligen något att tänka på inför sin EM-premiär mot just Belgien nästa söndag.

Någon som känner sig överraskad?

Publicerad den 20 juni, 2017 av Johan Rydén

Den svenska EM-truppen är presenterad. Det blev nästan exakt som jag förutspådde i förra inlägget. Enda ändringen var att Lina Hurtig valdes bort på grund av att hon varit för skadeförföljd. Det gjorde att både Julia Spetsmark och Josefin Johansson kom med. Kul för dem, men tråkigt för Hurtig som får fortsätta att vänta på sitt första mästerskap. Under Pia Sundhages ledning har 22-åringen bara varit nära.

Julia Spetsmark

Eftersom Hurtig gjorde ett kort inhopp för Linköping i helgen trodde jag att hon skulle komma med. När hon har varit frisk har hon ju varit med i startelvan efter OS.

Jag tror dessutom att Hurtig hade bidragit mer än vad Spetsmark och Johansson kan göra. Här hoppas jag förstås att jag har fel, men känslan är att Hurtig mer är en internationell spelare än de båda andra.

Lina Hurtig

Jag har förresten nu i efterhand kollat sändningen för SVT. Den gav tyvärr inte mycket. Pia Sundhage och Lilie Persson behövde ju knappt svara på några vettiga frågor. På radion hörde jag att man undrade om Hurtig, dessutom fick Sundhage motivera uttagningen av skadade Elin Rubensson, som ju inte spelade för Göteborg i helgen. De frågorna hade varit på sin plats även hos SVT.

Radiosvaren från Sundhage var för övrigt att Hurtig varit för mycket skadad, men förhoppningsvis blir en viktig spelare under Peter Gerhardsson, samt att Rubensson är på väg tillbaka och beräknas vara helt frisk till nästa landslagsläger.

Är det här då en trupp som kan vinna EM? Svaret är att ja, den kan vinna. Fast det är inte så stor chans. Jag ser Frankrike, England, Tyskland och Spanien som de fyra största favoriterna. Där bakom finns det ytterligare några lag som med rejält med flyt kan gå hela vägen. Bland de lagen finns Sverige, Norge och Nederländerna.

Så vi kan drömma och hoppas inför EM-slutspelet. Bara vi inte drömmer för mycket…

Här är för övrigt truppen som helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Backar:
Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.

Mittfältare:
Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Josefin Johansson och Julia Spetsmark.

Forwardar:
Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson.

* Slutligen till något helt annat. Amerikansk damfotboll har sorg i dag. Den framgångsrika förbundskaptenen Tony DiCicco har nämligen gått bort i en ålder av 68 år. DiCicco ledde USA 1994–99 och vann både VM och OS med landslaget. Vila i frid.

Här är en text om honom.

Förvänta dig inga överraskningar i kväll

Publicerad den 20 juni, 2017 av Johan Rydén

19.30 i kväll presenterar Pia Sundhage sin EM-trupp. Presskonferensen sänds av SVT2. Den ska även gå att se på Fotbollskanalen.

Speciellt spännande lär det dock inte bli. Efter snart fem år med Sundhage vet vi ju att hon går stenhårt på sin grupp och att det är ålder, rutin och förmåga att sprida glädje som är viktigaste parametrarna när bänkspelare väljs ut.

Därför fick ju exempelvis då 36-åriga Therese Sjögran den sista platsen till hemma-EM för fyra år sedan på bekostnad av flera unga talanger. Just det valet blev ju dock succé. Däremot tyckte jag att flera av de spelare som fick åka med till VM i Kanada för två år sedan åkte på rent turistvisum. De var varken aktuella för spel i mästerskapet, eller för ett framtida landslag.

Nu behöver ju inte Sundhage tänka det mista på framtiden, vilket gör att chansen att några unga talanger finns med på kvällens lista är närmast obefintlig. Som det sett under våren är det nog egentligen bara 1,5 mittfältsplatser som Sundhage funderat över. Resten har varit klart sedan länge.

Så här kommer truppen att se ut:

Hedvig Lindahl

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Här vore det en jätteskräll om någon annan än de tre nämnda togs ut. Zecira Musovic var med i kampen i våras, men är nu borta. Personligen hade jag helst sett att Göteborgs Jennifer Falk funnits med i truppen, men nu är ju hon borta på grund av hjärnskakning, vilket gör det lätt att strunta i henne.

Sveriges fyrbackslinje

Backar:
Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.

Här känns det självklart att Sundhage tar ut de sex första. Och Glas har varit första inhoppare på ytterbacksplats, vilket bör göra att hon tar den sjunde och sista platsen. Personligen hade jag gärna sett Nathalie Björn i truppen, men hennes lilla chans till uttagning försvann nog med skadan på senaste landslagssamlingen.

Carli Lloyd med Caroline Seger i ryggen

Mittfältare:
Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Lina Hurtig och Julia Spetsmark (Josefin Johansson).

De sex första är självklara. Jag tror nämligen att Rubensson har en given plats, även om hon är skadad. Jag tror även att Hurtig har en plats, hon har stått högt på Sundhages lista sedan OS – vilket bör innebära uttagning. Men här har nog Sundhage funderat lite.

Den sista mittfältsplatsen är den enda som känns öppen. Men inte mer än att det lär stå mellan Spetsmark och Johansson. Eftersom Sundhage velat ha med någon form av ”skräll” i sina truppen tror jag att Spetsmark får chansen. Det innebär i sin tur att Josefin Johansson återigen skulle hamna precis utanför en mästerskapstrupp. Personligen tycker jag att Katrin Schmidt borde ha haft en självklar plats i truppen, men så lär det inte bli.

Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson och Josefin Johansson

Forwards:
Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson.

Det känns självklart att de här fem finns med i truppen, även om Larsson gjorde en svag insats mot USA på senaste samlingen.

Jag kommer inte att ta ut någon egen EM-trupp den här gången, det känns inte meningsfullt. Däremot har jag lekt lite och tagit ut ett gäng lag som Peter Gerhardsson skulle kunna har som utgångspunkt när han tar ut sina första trupper i höst.

Här är sex alternativa landslagselvor uttagna utifrån lite olika utgångspunkter:

Lirarlandslaget:
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Lina Nilsson – Johanna Rytting Kaneryd, Lina Hurtig, Irma Helin, Tove Almqvist – Malin Diaz och Marija Banusic.

Det fysiska laget:
Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson – Hanna Folkesson, Petra Johansson, Lisa Dahlkvist, Katrin Schmidt – Stina Blackstenius och Mimmi Larsson.

Dörrknacklandslaget (de som står precis utanför startelvan):
Hilda Carlén – Lina Nilsson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanna Glas – Hanna Folkesson, Petra Andersson, Emilia Appelqvist, Lina Hurtig – Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.

Utmanarlandslaget (de som aldrig riktigt fått chansen):
Jennifer Falk – Hanne Gråhns, Marina Pettersson Engström, Mia Carlsson, Nathalie Björn – Sandra Adolfsson, Katrin Schmidt, Petra Johansson, Julia Roddar – Amanda Edgren – Mimmi Larsson.

Veteranlandslaget (30+):
Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Marina Pettersson Engström, Lina Nilsson – Nilla Fischer, Sandra Adolfsson – Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Katrin Schmidt – Lotta Schelin.

Ungdomslandslaget (21 eller yngre):
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Sejde Abrahamsson, Freja Olofsson – Ebba Wieder, Ellen Löfqvist – Johanna Rytting Kaneryd, Anna Anvegård, Tove Almqvist – Stina Blackstenius.

Veronica Boquete

* Det var lite lek med namn. Jag antar att Spaniens förbundskapten Jorge Vilda inte lekte när han tog ut sin EM-trupp. Men noterbart är att han inte har med storstjärnan Vero Boquete bland sina 23 spelare. Det är ingen jätteskräll, för vårens uttagningar har antytt att det skulle bli så.

Likväl hajar man till när ett land utelämnar sin allra mest meriterade spelare i en mästerskapstrupp. Och man kan ju slå fast att Vilda och Pia Sundhage inte har gått i samma skola, för risken att Sundhage skulle strunta i att ta ut Sveriges motsvarighet till Vero, Lotta Schelin, i en landslagstrupp är ju obefintlig.

Även utan Vero är dock den spanska truppen otroligt stark. Det här är faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen i sommar:

OFICIAL | Lista de la @SeFutbol femenina para la #WEURO2017 / Spain's Call Up #JugarLucharYGanar pic.twitter.com/G6kLLAj5VE

— Selección Española Masculina de Fútbol (@SEFutbol) June 20, 2017

* Slutligen har Rosengård gjort klart med Amanda Ilestedt:s ersättare i mittförsvaret. Man fortsätter att satsa danskt. Malmöklubbens nya mittback är nämligen den danska EM-spelaren Simone Boye Sørensen – ett mycket spännande förvärv.

Hela den danska EM-truppen finner du här.

Sundhages delikata vänsterbackssoppa

Publicerad den 14 juni, 2017 av Johan Rydén

Klockan har nyss passerat midnatt och jag har just kommit hem från dagens utflykt till Växjö. Där fick jag se Sverige besegra ett svagt Skottland med 1–0.

Jag fick det till 15–1 i hörnor, 10–0 i solklara målchanser och närmare 30–0 i okej lägen. Sverige gjorde alltså en helt ok insats, förutom det där med effektiviteten.

Det var dock inte alla missade chanser jag tänkte på under bilresan hem genom de småländska och västgötska skogarna. Jag funderade kring vänsterbackssoppan.

Det blir otroligt intressant att se hur Pia Sundhage går vidare när det gäller vänsterbacksplatsen. Det känns nämligen som att det kan gå åt många håll här. Väldigt många håll.

Här är några av alternativen:

Jonna Andersson

1) Fortsätta att ge Jonna Andersson förtroendet. Sedan OS i fjol har Andersson startat som vänsterback i alla svenska landskamper utom en, den mot Ryssland i Algarve. Den Mjölbyfostrade Linköpingsspelaren har alltså haft Sundhages fulla förtroende. Så sent som i torsdags sa Sundhage att:

”Vi tänker spela Jonna Andersson där väldigt mycket. Vi tänker pumpa upp henne med självförtroende.”

Som jag ser det har Andersson haft det väldigt tungt på sistone. Mot skotskorna satt jag och tyckte synd om henne, för hennes självförtroende såg verkligen ut att vara kört i botten. Och som grädde på moset fick hon sitt självförtroende uppumpat genom att bli utbytt i halvtid.

Hanna Glas

2) Spela Hanna Glas. Den Sundsvallsbördiga ytterbacken har mest suttit på bänken i Eskilstuna i vår. Men när hon fick chansen i en halvlek mot Skottland gjorde hon succé och låg bakom tre av de allra bästa svenska chanserna. Bland annat hade hon assisten till segermålet.

Glas strålade av lycka när jag pratade med henne efter matchen. Hon tog ju chansen när den bjöds och med ett lugnt och tryggt passningsspel spelade hon troligen till sig en plats i EM-truppen. Kanske tog hon sig ända in i startelvan. Eller?

Pia Sundhage sa att hon var imponerad av Glas som både visat sig vara fysiskt och mentalt stark. På en direkt fråga om vänsterbacksplatsen svarade Sundhage med glasklara:

”Jonna Andersson och Hanna Glas har ju spelat på den positionen. Det kan nog bli bra det där.”

Elin Rubensson

3) Göra som i OS, flytta ner Elin Rubensson. Rubensson drabbades av en liten bristning i början av landslagslägret, och har inte kunnat spela i matcherna. Klart är att hon hade matchas som vänster yttermittfältare mot USA om hon varit frisk. Men hon känns även som en stark kandidat på vänsterbacksplatsen, speciellt som Sundhage vid truppresentationen hintade om att det kunde bli backlinjetjänst igen för Göteborgsspelaren.

Nathalie Björn

4) Satsa på framtidsnamnet Nathalie Björn. Precis som Rubensson lyckades Björn dra på sig en liten bristning under landslagslägret, och var därmed inte tillgänglig för spel i någon av de båda landskamperna.

Men passningsskickliga och bolltrygga Björn går ju före Hanna Glas i Eskilstuna. Kanske är Björn lösningen på vänsterbacksfrågan.

Magdalena Eriksson

5) Åter ge Magdalena Eriksson förtroendet som ytterback. Genom att välja det här alternativet får landslaget på köpet tillgång till Erikssons farliga hörnor.

I dag slog Olivia Schough nio hörnor från höger, varav två blev farliga. Den ena av de farliga hörnorna var dessutom egentligen rätt dåligt slagen, och farligheten mest en slumpens skörd. Jag tycker inte att Schough är tillräckligt bra på att slå hörnorna. Såväl Eriksson, Kosovare Asllani som Elin Rubensson känns som bättre alternativ.

Med det sagt måste jag som en parentes säga att utöver hörnorna tycker jag att Schough gjorde en alldeles utmärkt förstahalvlek mot Skottland. Hon hade bra tajming på både passningar och löpningar. Kul att se. Jag noterade att hon var besviken över att bli utbytt. I dag tycker jag att hade fog för besvikelsen.

Tillbaka till hörnorna. Magdalena Eriksson slog två hörnor från höger – båda blev väldigt farliga. Hennes vänsterfot vill man alltså gärna ha på planen. Och eftersom mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant känns väl samspelt är det nog på vänsterbacksplatsen som det är lättast att få in Eriksson.

Pia Sundhage

Med det sagt är jag inte avundsjuk på Sundhage som måste lösa den här vänsterbackssoppan. Men visst blir det lite spännande att se vem som får chansen mot Mexiko om en knapp månad?

Det får räcka med tankar för nu, det är nämligen hög tid för sömn. Jag återkommer inom kort med fler tankar kring segern mot Skottland.

Samma utespelare från start igen

Publicerad den 12 juni, 2017 av Johan Rydén

Som väntat byter inte Pia Sundhage några utespelare i sin startelva till morgondagens träningslandskamp mot Skottland.

Däremot byter hon målvakt. Hedvig Lindahl är alltså tillbaka på Hilda Carlén:s bekostnad. Jag tyckte att Carlén gjorde en stabil och bra insats mot USA, och jag hoppas att man inte tar någon risk med Lindahls fingerskada.

Med det sagt är ju Lindahl given etta och behöver få träna i matchsituationer. Dock är väl känslan att Skottland inte kommer att sätta den svenska målvakten på speciellt många svåra prov. Utan korsbandsskadade superstjärnan Kim Little är ju tyvärr Anna Signeul:s Skottland ett lag som lär få nöja sig med tre matcher i EM.

Anna Signeul och Kim Little

Hade man inte haft svaga Portugal i gruppen skulle jag skrivit att Skottland sannolikt blir poänglöst i Nederländerna. För mot England och Spanien lär skotskorna vara chanslösa. Men mot Portugal bör man ha en hyfsad chans.

Profiler i det skotska laget är ytterforwarden Lisa Evans (klubblös, tillhörde Bayern München senaste säsongen) och före detta Vittsjöforwarden Jane Ross (nu i Manchester City). Andra meriterade spelare är backarna Rachel Corsie (Seattle Reign i NWSL), Ifeoma Dieke (Vittsjö) och Jennifer Beattie (Manchester City) samt Eskilstunas duktiga kantspelare Fiona Brown. På avdelningen framtidsnamn finns Chelseas 18-åriga mittfältare Erin Cuthbert.

Rachel Corsie

För svensk del är den här matchen en chans att få till ett vassare anfallsspel. Jag räknade till fem klara målchanser mot USA. Mot Skottland borde Sverige kunna skapa åtminstone det dubbla, och även göra ett par mål.

Matchen spelas på Myresjöhus Arena i Växjö med start 18.00 – sänds av TV12. Den svenska startelvan blir alltså:

Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

* När lite mer info framkommit kring historien med Holmalunds matchflytt till följd av en kubbturnering tycker jag ändå att huvudstyrelsen lämnat en okej förklaring.

Jag fick frågan om de tidigare splittringarna mellan klubbens huvudstyrelse och damsektionen. Jag är inte jätteinsatt, men har jag förstått saken rätt ligger grunden i att det i klubbens stadgar säger att man inte skall bedriva elitverksamhet. Det har damerna brutit mot sedan de gick upp i elitettan, och nu skall damerna alltså bilda en egen elitförening till nästa år.

Bilder av Sverige–USA 0–1

Publicerad den 12 juni, 2017 av Johan Rydén

Jag hade med mig kameran till Gamla Ullevi i torsdags. Här är drygt 100 bilder från matchen, dels som bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dels som en stor mosaik:

Mehan Klingenberg

Hanna Glas

Olivia Schough och Jonna Andersson

Kosovare Asllani

Christen Press och Lindsey Horan

Becky Sauerbrunn

Jonna Andersson

Julia Spetsmark

Olivia Schough

Allie Long faller för Caroline Seger och Fridolina Rolfö

Carli Lloyd håller undan för Caroline Seger

Allie Long mellan Caroline Seger och Fridolina Rolfö

Jessica Samuelsson

Lisa Dahlkvist

Sydney Leroux Dwyer

Kelley O’Hara

Linda Sembrant

Lynn Williams

Mimmi Larsson med Samantha Mewis i ryggen

Svenska EM-låten framförs

Lynn Williams

Magdalena Eriksson

Mikael ”Mille” Olsson och Tony Gustavsson

Caroline Seger och Crystal Dunn

USA

Lindsey Horan

Abby Smith

Tony Gustavsson och Samantha Mewis

Meghan Klingenberg

Crystal Dunn

Samantha Mewis med Fridolina Rolfö i ryggen

Mallory Pugh

Crystal Dunn, Kelley O’Hara och Alyssa Naeher

Lynn Williams och Jill Ellis

Kosovare Asllani

Casey Short

Allie Long

Sveriges ersättare

Sveriges fyrbackslinje

Kelley O’Hara

Nilla Fischer

Mallory Pugh

Abby Smith och Abby Dahlkemper

Mikael Olsson och Hilda Carlén

Alyssa Naeher och Kelley O’Hara

Sverige

Mallory Pugh

Abby Dahlkemper

Casey Short

Crystal Dunn med Lotta Schelin i ryggen

Caroline Seger

Rose Lavelle

Mallory Pugh

Allie Long, Crystal Dunn och Casey Short

Christen Press och Lindsey Horan

USA inför andra halvleken

Becky Sauerbrunn

USA

Lindsey Horan

Uppvärmning

Jonna Andersson

Mimmi Larsson

Lindsey Horan

Pia Sundhage

Lisa Dahlkvist

Abby Smith

Becky Sauerbrunn

Crystal Dunn och Linda Sembrant

Megan Rapinoe

Alyssa Naeher

Julie Ertz och Abby Dahlkemper

Casey Short

Alyssa Naeher

Mallory Pugh

Short, Long, Dahlkemper och Sauerbrunn

Hilda Carlén

Uppvärmning

Carli Lloyd

Jessica Samuelsson i duell med Carli Lloyd. Caroline Seger kollar på.

Skador

Lynn Williams högerfot

Vattenpaus

Caroline Seger behandlas

Linda Sembrant

Emma Berglund

Kelley O’Hara

Kelley O’Hara får instruktioner av Jill Ellis

Mallory Pugh och Samantha Mewis

Abby Smith

Rose Lavelle och Tony Gustavsson

Hanna Glas

Becky Sauerbrunn

Carli Lloyd med Caroline Seger i ryggen

Abby Dahlkemper

Becky Sauerbrunn och Jill Ellis

Allie Long

Pia Sundhage och Jessica Samuelsson

Allie Long och Mallory Pugh

Allie Long, Crystal Dunn och Casey Short

Alyssa Naeher

Samantha Mewis

Rose Lavelle

Carli Lloyd jagas av Caroline Seger och Kosovare Asllani

Alyssa Naeher

Jill Ellis instruerar Christen Press

Megan Rapinoe

Rose Lavelle före Caroline Seger

Tony Gustavsson med öppna armar

Carli Lloyd

Julie Ertz

Sverige

Nilla Fischer

Linda Sembrant

Lindsey Horan och Mallory Pugh

Here are my pictures from the friendly between Team Sweden and US WNT the 8th of june 2017 on Gamla Ullevi in Gothenburg. US WNT won with 1–0.

Landslaget brinner inte i boxen

Publicerad den 11 juni, 2017 av Johan Rydén

På tisdag tar Sverige emot Skottland i den näst sista träningsmatchen inför EM. Det har således blivit hög tid för den lite större analysen av torsdagens 1–0-förlust mot USA.

Faktum att det tog mig några dagar att komma över chocken över hur svagt USA:s nya lagbygge är. Jag såg aldrig USA live i fjol, men Jessica Samuelsson hävdade att amerikanskorna redan i fjol kändes klart sämre än tidigare.

Min bedömning är att USA i nuläget är ytterligare minst ett snäpp tunnare än de var i OS. Totalt har jag sett USA live åtta gånger de senaste sex åren. Fem gånger mot Sverige, två mot Japan och en mot Australien. Alla de sju första gångerna har det funnits en tyngd i laget, och en kvalitet i allt de amerikanska spelarna gjort, som fått mig att känna som att det handlat om en match mellan två lag från olika divisioner.

Även de gånger jag sett USA förlora har jag upplevt att amerikanskorna underpresterat och motståndarna överträffat sig själva.

I torsdags fanns inte den där känslan av amerikansk kvalitet. Visst vann USA till slut, men den här gången kändes det som att Sverige var på samma nivå. I dag har jag sett USA på tv mot Norge.

Det var en match som på många sätt liknade den i torsdags. USA var det sämre laget i första halvlek, men visade defensiv stabilitet och höll ändå nollan. I paus gjorde man smarta drag som tog udden ur motståndarnas offensiva vapen, och till slut vann man med 1–0.

I torsdags handlade USA:s smarta drag om att man slutade att spela upp via det centrala mittfältet, vilket gjorde att Sverige inte längre fick någon utdelning av sin press. I dag mot Norge var det hemmalaget som förde spelet före paus. Framför allt spelade man hela tiden loss vänsterbacken Elise Thorsnes på hennes kant. Efter paus låste amerikanskorna Thorsnes, och fick därmed kontroll över matchen.

Och precis som mot Sverige kom det amerikanska segermålet just innan 60 minuters speltid.

Feast your eyes on @ChristenPress' 42nd international goal, but don't sleep on that @beckysauerbrunn pass! ⚽️👀

🇺🇸 leads 🇳🇴 1-0 in the 75'! pic.twitter.com/vZ69eKRaOD

— U.S. Women's National Soccer Team (@USWNT) June 11, 2017

Min slutsats av de här två matcherna är att USA:s tid som världsdominant sannolikt är över. Även om de saknade viktiga trion Morgan Brian, Tobin Heath och Alex Morgan på den här turnén tror jag inte att amerikanskorna kommer att kännas lika överlägsna framöver. Laget kommer även fortsättningsvis vara heta guld- och medaljkandidater i de stora mästerskapen. Men det kommer inte vara lika självklart med amerikanska medaljer som det var fram till och med 2015.

Innan jag går på min analys av den svenska insatsen två kommentarer om andra lags förbundskaptener. I går hörde jag Englands Mark Sampson stå och skälla på domaren under matchen mot Schweiz. Jag är glad att Pia Sundhage inte uppträder på det sättet.

I dag såg man Jill Ellis göra så här. Inte heller det speciellt snyggt.

Lol pic.twitter.com/7ebopo4uvN

— Our Game Magazine (@OurGameMagazine) June 11, 2017

Så till den svenska insatsen mot USA. Jag tycker att Sverige gjorde en helt ok match, under långa perioder var man det bättre laget. Dock har vårt lag vissa avgörande brister när det handlar om att skapa klara målchanser och att göra mål.

På presskonferensen efter matchen pratade Sundhage om att laget skall träna avslut hela vägen fram till EM. Det tycker jag är slöseri med tid.

Det vore mycket bättre om laget i stället lade huvuddelen av träningstiden på hur man skall göra för att komma till avslut. För det är där det svenska laget fallerar. Det är när vi skall in i motståndarnas straffområde som kvaliteten är för dålig.

Trots massor av bra lägen kom vi inte till många avslut inne i USA:s straffområde i torsdags.

Tidigare i dag hörde jag en Gaisspelare säga att hans lag inte brann i boxen. Det uttrycket gäller i högsta grad även för damlandslaget.

Caroline Seger fick en av de allra bästa chanserna i slutet av den första halvleken. Ni ninns väl?

Det är synd att säga att hon brann i boxen. Att hennes vänsterskott blev missriktad kan jag acceptera. Men vad gör Seger i andraläget, när Allie Long står med bollen på egen mållinje?

Seger borde förstås ha rusat in i målområdet med inställningen att trycka in bollen. Istället för att ta duellen gör hon nu en alibilöpning där hon snällt väjer så att Long ostört kan promenera ut ur farligt område. Den svenska stjärnans agerande i andraläget är så mesigt att man häpnar.

Sekvensen säger väl det mesta om varför Caroline Seger gör så få mål. Och kanske även om varför landslaget är så uddlöst. Spelarna brinner inte i boxen.

Måltorkan börjar bli ett akut problem. Och det problemet kommer inte att vara löst ens om det blir 8–0 mot Skottland på tisdag. För att vi skall glömma torkan måste landslaget visa att man kan göra mål mot topplag på världsrankingen.

Det senaste året har Sverige spelat 15 landskamper mot lag som är rankade bland de 20 bästa i världen. I bara en av de matcherna har man lyckats göra fler än ett mål, mot ett reservbetonat Japan i juli i fjol. På de 14 senaste har Sverige bara en seger och målskillnaden 5–15.

Här är listan över matcherna med de senaste först. Siffran framför motståndarlagen är vilken placering på världsrankingen de hade vid aktuellt datum.

2017: 7 1 2 4 2–5 5
2) USA 8/6                     0–1
5) Kanada 6/4                0–1
12) Nederländerna 6/3   0–1
13) Kina 3/3                   0–0
6) Australien 1/3         1–0
5) England 24/1     0–0
11) Norge 19/1      1–2

2016: 8 1 4 3 6–10 7
11) Norge 24/10        0–0
20) Danmark 20/9          0–2
2) Tyskland 19/8            1–2
8) Brasilien 16/8          0–0 – seger efter straffläggning
1) USA 12/8                  1–1 – seger efter straffläggning
12) Kina 10/8              0–0
8) Brasilien 7/8          1–5
7) Japan 21/7                3–0

Faktum är att Pia Sundhage får ta på sig ansvaret för måltorkan. Jag är rätt säker på att den beror på bristen på en klar spelidé. I stället för allt detta testande av olika formeringar av startelvan borde Sundhage ha jobbat in ett genomtänkt arbetssätt.

Det känns ju lite typiskt att fem års testande slutar med att Sundhage tar landslaget till sitt sista mästerskap med ett klassiskt 4-4-2. För så är det. Nu är det 4-4-2 fullt ut som gäller.

Nu kommer vi till en jämförelse med Norge. Martin Sjögren har använt sina månader på jobbet till att jobba in en klar spelidé. Norge var väldigt bra på att vårda bollen i den första halvleken. Då klarade man av att spela till sig chanser i uppställt spel, något Sverige inte klarat de senaste åren. Det var tydligt hur norskorna hela tiden hade en tanke att försöka spela loss sina ytterbackar.

Sveriges brist på en liknande spelidé gör att Sundhage får förlita sig till att hennes startelva är såpass samspelt att spelarna själva hittar sätt att vinna. Här är det förstås en fördel att Sundhage kör så mycket hon bara kan med sin startelva – den blir samspelt.

Samtidigt innebär det här att det är otroligt svårt för nya spelare att slå sig in. Det krävs ju rätt många matcher för att lära sig att interagera med tio andra spelare.

På presskonferensen efter torsdagens match gladdes Sundhage just åt att startelvan såg samspelt ut. Det gjorde jag också, för en samspelt startelva är ju vår stora chans i EM. Presskonferensen var för en gångs skull rätt intressant. Sundhage kommenterade nämligen många av sina spelare:

Jag har sett om matchen och när det gäller spelarkritiken har jag min bild klar. Den är att bland de elva som startade har Sundhage nio spelare som håller EM-klass. Jag hade gärna sett att jag kunde skrivit annorlunda här, men de som utmärker sig i negativ riktning är de båda jag satte frågetecken för inför matchen, alltså Jonna Andersson och Olivia Schough.

Det är många fler spelare än nämnd duon som i perioder slår dåliga passningar, eller gör misstag. Men Andersson och Schough utmärker sig genom att de gör färre saker av god kvalitet än övriga i startelvan.

Andersson gjorde tyvärr inte många bra grejer alls mot USA. Det var tydligt att hon hade svårt att fixa tempot, både offensivt och defensivt. Vid baklängesmålet var det hon som blev bolltittare. Hon klev upp mot Rose Lavelle i förstaläget, men glömde sedan att vrida på huvudet och kolla var hon hade Lavelle i läge två. Det kostade matchen.

Sundhage sa så här om målet, om situationen på vänsterbacksplatsen:

”Där blir vi lite hängande på vår vänsterkant. Vi hade kunnat undvikit det om vi ställt om lite snabbare. Det är surt, men sånt händer. Jag är glad att det inte är EM och Tyskland.”

”Jag är glad över att vi har en vänsterback som är vänsterfotad. Vi har prövat högerfötter där och gjort många spännande saker. Vi tänker spela Jonna Andersson där väldigt mycket. Vi tänker pumpa upp henne med självförtroende. I dag tycker jag att hon är helt okej. Jag tycker inte att man kan stirra sig blind på den enskilda situationen, det finns många andra saker hon gör bra.”

Skönt förstås för Jonna Andersson att hon har Sundhages förtroende. Och mot Skottland är hon enda alternativet. Jag hade gärna sett att Nathalie Björn och Elin Rubensson också hade testats som vänsterbackar. Men nu har båda bristningar som gör att de missar Skottlandsmatchen. Så här sa Sundhage om skadade spelare i EM-truppen:

”Det var något som vi lärde oss från 2015, vi vill inte ha spelare som är halvskadade. Det är en sådan fantastisk skillnad att ha friska spelare som vi hade när vi åkte till OS jämfört med när vi åkte till VM. Det går förstås att göra ett undantag, men vi får se.”

En frisk Rubensson är annars även en het kandidat till att ersätta Schough på mittfältet. Olivia Schough är en spelare som ofta tänker rätt, men som saknar den nödvändiga tajmingen. Hon slår helt enkelt inte passningarna i rätt tid, utan känns lite stressad och hastar ofta iväg bollen lite för tidigt. Och för att kunna skapa målchanser på högsta världsnivå måste passningarna slås med klockren tajming.

Jag tyckte att Schough gjorde en svag insats mot USA. Det tyckte inte Sundhage:

”Olivia Schough tycker jag spelar upp sig. Det är en spelare som kan göra fantastiska insatser. Men hon kan också vara riktigt dålig ibland. Det är för att hon är feg. När hon får ett samspelt gäng runtomkring sig, tycker jag att den insatsen hon gör i dag är mer än godkänd.”

Av inhopparna var det bara Magdalena Eriksson och Stina Blackstenius som kändes riktigt heta. Båda måste ha stärkt sina aktier. Det gjorde nog även Julia Spetsmark. Men tyvärr för henne tycker jag att hennes insats sjönk en del när jag såg om matchen. Undrar om Sundhage gjorde samma kovändning. Jag satt på motsatt sida, hade börjat skriva min krönika samtidigt som jag kikade på matchen och jag uppfattade inte alla de felpass som man såg på tv.

Den spelare jag upplevde som bäst i laget var Jessica Samuelsson. Jag pratade en stund med henne efteråt, inte minst eftersom jag var intresserad av att veta hur hon såg på sin speltid. Hon hade ju bara spelat drygt en halvtimme med LFC den senaste treveckorsperioden.

Samuelsson sa dock att det kändes bra, och att hon gärna ville spela igen mot Skottland. Hon tyckte att det här var en bra stegring av speltiden.

Det är ju i grunden positivt att spelarna är spelsugna, men personligen hade jag ju tyckt att det känts bättre om Samuelsson fått vila efter 60 minuter i USA-matchen.

Jag pratade en del om målchanser med Samuelsson. Jag sa att jag tyckte att Sverige hade varit bra första 30, men när jag tittade ner på mina anteckningar hade jag så långt inte noterat en enda riktig målchans. Bara några halvlägen och ett gäng hörnor. Då svarade hon:

”Men vi ser hörnor som målchanser.”

Och vips fick Sverige ytterligare tio matchchanser… Men visst, landslaget har varit bra på hörnor de senaste åren.

Det var det om landslaget för den här gången.

Slutligen några noteringar om andra landskamper från i dag. Norge–USA 0–1 är nämnd. Andra matcher i dag är Mexiko–Venezuela 3–0. Här är Mexikos tre mål:

1–0 genom Charlyn Corral:

#TriTDN
En el Amistoso Femenil, así fue el gol de Charlyn Corral para abrir el marcador.@miseleccionmx 1-0 @FVF_Oficial
EN VIVO por TDN pic.twitter.com/n5TFyvTB7r

— Zona TUDN (@Zona_TUDN) June 11, 2017

2–0 genom Sandra Stephanie Mayor:

Así fue el gol de @StefMayor para que elmarcador muestre:@miseleccionmx 2-0 @FVF_Oficial
EN VIVO por TDN pic.twitter.com/Rw4jGHnyOA

— Zona TUDN (@Zona_TUDN) June 11, 2017

Och 3–0 på nick genom Kenti Robles:

#TriTDN Amistoso Femenil
Así fue el gol de Kenti Robles, que aumenta la ventaja @miseleccionmx 3-0 @FVF_Oficial
EN VIVO por TDN pic.twitter.com/k09rCYtQdm

— Zona TUDN (@Zona_TUDN) June 11, 2017

I Kina vann hemmalaget med 4–2 mot Finland, sedan gästernas målvakt bjudit på ett par av målen:

https://twitter.com/WSUasa/status/873834044571754496

Vittsjös Linda Sällström visade att hon har målformen intakt och chippade snyggt in reduceringen till 3–2:

https://twitter.com/WSUasa/status/873835337285603328

Ryssland vann returmötet med Serbien med 2–0 efter mål av Elena Danilova och Marina Fedorova. Och Claudia Neto blev segerskytt när Portugal vann mot Wales med 1–0 i de lagens returmöte. Det är ett riktigt snyggt skott som kommer en minut in i klippet nedan:

Slutligen vann Kanada nyss med 6–0 mot Costa Rica efter bland annat ett tvättäkta hattrick av Janine Beckie i den första halvleken. Ett par av de kanadensiska målen är tyvärr bjudningar från Costa Ricas annars duktiga målvakt Noelia Bermudez, till vardags i spanska Levante. Men 4–0 är en högst sevärd fullträff. Och de två sista målen satte megatalangen Jordyn Huitema, född 2001:

Lite fler tankar inför Sverige–USA

Publicerad den 8 juni, 2017 av Johan Rydén

Sent i går kväll kom jag med lite snabba tankar kring kvällens träningslandskamp mot USA. Jag tror att Pia Sundhage känner sig rätt säker på nio av elva startspelare till EM-premiären mot Tyskland.

Det är de två positioner som jag nämnde i förra inlägget som är osäkra, alltså vänsterbacken samt den sista mittfältspositionen. När det gäller defensiven kommer inte Sundhage få något bättre test inför EM än kvällens match. Det blir därför som sagt extra spännande att se hur Jonna Andersson klarar sig.

Jonna Andersson

Men det finns naturligtvis många fler intressanta frågor kring laget. När vi gick in i årets landslagssäsong ville Sundhage ha lite längre anfall. Nu har hon lämnat den idén och satsar på stabilt försvarsspel och korta anfall.

Jag tycker att hon irrar fram och tillbaka mellan olika spelidéer lite väl mycket, men i grunden känns just stabilt försvarsspel och snabba, korta anfall som det spelsätt som bäst passar vårt landslag.

Som jag ser det har vi nämligen både för dålig bolltrygghet och kreativitet i backlinje och på mittfält för att kunna spela med långa anfall. Däremot har vi aggressivitet och snabbhet för att spela ett bra kontringsspel.

Nycklarna i kontringsspelet blir Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö, våra två mest kreativa spelare. Kan de hitta ett gott samarbete tror jag att det kan bli en rolig svenskt sommar i Nederländerna.

Men hittills i år har vårt landslag inte visat speciellt mycket. Det pratas EM-guld nu i förhandssnacket. Fast faktum är ju att det just nu inte finns speciellt mycket som talar för svenskt guld.

Under det här kalenderåret har vi följande facit:

Segrar mot: Australien och Ryssland.
Kryss mot: England B och Kina.
Förluster mot: Norge, Nederländerna och Kanada.

Det är inte direkt något facit som indikerar att Sundhages lag skall höja EM-bucklan i början av augusti. Det som talar för Sverige är att vårt lag brukar vara väldigt svårslaget i stora mästerskap, och att Sundhages lag brukar vara som bäst i utslagningsmatcher.

Sundhages Sverige brukar även vara väldigt stabilt mot USA. På fyra försök har vi en seger och tre kryss på 90 minuter, eller två segrar och två kryss om man räknar in förlängning och straffläggning.

Mot USA får vi alltså ett bra test på hur försvarsspelet fungerar. Det blir intressant att se hur högt det svenska laget trycker upp backlinjen. USA har ju väldigt mycket snabbhet i sin trupp, vilket blir en utmaning för våra spelskickliga, men lite långsamma mittbackar.

Hilda Carlén

Det blir även väldigt spännande att se hur Hilda Carlén klarar sig mot riktigt vasst motstånd. Jag har tidigare varit kritisk till Carlén som landslagsmålvakt, eftersom jag tycker att hon är för svag i luftrummet. I årets damallsvenska tycker jag dock att Piteås målvakt känts väldigt stabil. Hoppas den känslan kvarstår även sent i kväll.

I övrigt i matchen hoppas jag att Sundhage maximalt ger Jessica Samuelsson och Fridolina Rolfö 60 minuter. Båda har ju nyligen haft skador, och det vore väldigt illa för laget om de gick sönder igen. Med tanke på att det dessutom är ny match på tisdag och ny forskning säger att skaderisken för elitspelare ökar om de har mindre än sex dagar mellan matcher gäller det för Sundhage att tänka till i sin matchning.

När det gäller USA håller förbundskapten Jill Ellis på att bygga nytt inför VM 2019. Hennes 20 spelare stora trupp minskade till 19 när Jaelene Hinkle lämnade återbud med kort varsel. Det har spekulerats vilt i varför. Är ni nyfikna gick bloggen Hattrick igenom frågan i går.

Bland de 19 finns förstås flera etablerade och meriterade namn, men också flera nya. Ett nytt fast ändå inte är Julie Ertz. Det handlar nämligen om Julie Johnston som gift sig och bytt efternamn.

Här är en gissning på hur USA:s startelva i kväll kommer att se ut: Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Casey Short, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Rose Lavelle, Samantha Mewis, Allie Long, Mallory Pugh – Carli Lloyd och Crystal Dunn.

Övriga spelare i den amerikanska truppen är: Abby Smith (mv), Julie Ertz, Abby Dahlkemper, Lindsey Horan, Megan Rapinoe, Sydney Leroux Dwyer, Lynn Williams och Christen Press.

En ny spelare att kolla in extra noga är tekniska Rose Lavelle, hon är en lirare som jag verkligen fastnat för när jag sett henne på tv. Jag hoppas verkligen få chansen att studera henne live i kväll.

Nu på förmiddagen fick jag frågan på Twitter hur jag ser på dagens landskamper. Jag satte snabbt ihop följande bedömningar:

Sverige-USA 20-40-40
Irland-Island 25-35-40
Ryssland-Serbien 70-20-10
Portugal-Wales 45-30-25

Slutligen är det nu klart var Sveriges genrep spelas och vilka som står för motståndet. Som jag skrev i förrgår var det klart att det skulle bli en hemmamatch, och att den skulle gå på Västkusten.

Nu meddelar förbundet att genrepet spelas den 8 juli 18.15 i Falkenberg mot Mexiko. Det var ett intressant val av motstånd. Tycker man kanske att Mexiko liknar Italien i spelstilen?

Schough istället för Rubensson

Publicerad den 7 juni, 2017 av Johan Rydén

Svara

Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage den elva som möter USA klockan 19.30 på torsdagskvällen på Gamla Ullevi (sänds av TV12). Det blev till tio elftedelar den elva hon använde på tisdagens träning.

Den enda skillnaden blev att Elin Rubensson fick ge plats åt Olivia Schough på vänstermittfältet. Med tanke på hur Sundhage brukar ranka sina spelare är det inte speciellt överraskande, Schough står ju oerhört högt i kurs hos vår förbundskapten.

Personligen känner jag att det är vänsterkanten med Jonna Andersson och Schough som skall upp till bevis i morgon. För Andersson blir det kanske karriärens tuffaste utmaning. Jo, jag vet att hon ställts mot Marta tidigare. Men det här är absolut på samma nivå, och på spel står en plats i EM-startelvan. USA är ett av världens bästa lag, och de brukar alltid ha snabba kantspelare.

Den svenska elvan ser ut så här i sin helhet: Hilda Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Schough – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

I övrigt kan konstateras att det inte var någon fara med Pauline Hammarlund. Flamingolindningen gjorde susen, och hon var med och tränade redan i dag.

Det som kanske har givit flest rubriker kring landslaget i veckan är Caroline Seger:s uttalanden om att hon inte fick spela för Lyon i Champions Leaguefinalen. Det har kallats sågning av tränaren. Och Pia Sundhage försökte mildra uttalandena.

Men personligen tycker jag att både Seger och Lyons avgående tränare Gérard Prêcheur har gjort rätt. Seger har full rätt i att vilja spela, och som ersättare skall hon förstås vara frustrerad över att sitta på bänken.

Samtidigt tycker jag att Prêcheur gjorde rätt i att inte byta in svenskan. Om Lyon hade tagit ledningen kunde det ha varit ett bra drag att sätta in Seger, som ju är bra på att hålla i bollen och spela bort tid. Men när laget behövde göra mål hade tränaren mer konstruktiva mittfältare att tillgå, vilket gjorde att det kändes korrekt att Seger blev kvar på bänken hela Champions Leaguefinalen.

Apropå landslaget har det nu fått en egen sida på Svenska Fans. Den hittar ni här.

USA har kommit till Sverige med en trupp som innehåller rätt många nya spelare. En av de mer etablerade är Lindsey Horan, hon gjorde ett kanonmål i NWSL i den senaste helgen:

20' @Lindseyhoran11 with the header and the goal for the @ThornsFC. #NJvPOR 0-1 pic.twitter.com/9W28njOuCP

— National Women’s Soccer League (@NWSL) June 3, 2017

* Jag har inte skrivit något om helgens matcher i damallsvenskan. Där lyckades Linköping och Rosengård ta trepoängare utan att imponera. Eftersnacket till det senare lagets match handlade om en utebliven straff för Kristianstad.

Det är omöjligt att se på tv-bilderna var bollen tar, men det är ju intressant att KDFF tydligen inte har fått en enda straff på 3,5 år.

Apropå Rosengård var det intressant att se att Amanda Ilestedt lämnar för Turbine Potsdam. Jag gissar att det är en övergång som både Ilestedt och Rosengård kan ha nytta av. Ilestedt får lära sig ett nytt spelsätt, vilket skulle kunna ge ett lyft. Och Rosengård får chansen att spela in en ny, lite mer bolltrygg mittback.

Det som slog mig mest i Champions Leaguefinalen var hur Frankrike hela tiden får fram spelskickliga och snabba mittbackar. Våra svenska mittbackar är oftast antingen snabba eller spelskickliga. Men i Frankrike finns nu Wendie Renard, Laura Georges, Griedge Mbock Bathy och nu även Grace Geyoro som både är snabba och har ett konstruktivt passningsspel. Den sistnämnda imponerade enormt på mig.

Apropå Champions Leaguefinalen och att imponera så gjorde både PSG-fansen och målvakt Katarzyna Kiedrzynek det efter matchen. Kolla på det här:

Les ultimes excuses de Katarzyna Kiedrzynek, la gardienne du PSG, auprès des Ultras pour avoir manqué son penalty 😔❤️ #OLPSG pic.twitter.com/KoPmrOr5lS

— Ambre (@AmbreGodillon) June 1, 2017

Image terrible de Katarzyna Kiedrzynek, la gardienne du PSG, qui vient s'excuser auprès des Ultras pour avoir manqué son penalty 😔❤️ #OLPSG pic.twitter.com/b8NbmAldti

— Canal Supporters (@CanalSupporters) June 1, 2017

En amerikansk spelare som tyvärr inte är med i Göteborg i morgon är skadade storstjärnan Alex Morgan.

Efter att hon varit med i Lyon och vunnit Champions League har nu den snart 28-åriga forwarden vunnit följande titlar: VM, OS, Champions League, NWSL, WPS, Franska ligan och Franska cupen. En hyfsad meritlista…

* I Nederländerna vann Ajax cupfinalen mot PSV Eindhoven i det som blev sista matchen i karriären för både Daphne Koster och Anouk van Hoogendijk. Höjdpunkter här:

* I Spanien kvalade sig Sevilla upp i högsta ligan via 3–2-förlust på bortaplan mot Femarguin, vilket innebar totalt 4–4 och fler bortamål än motståndarna. Så här togs Sevillaspelarna emot på hemmaplan efter avancemanget:

https://twitter.com/Olguitasiete/status/871503527662821377

Bilder av landslaget

Publicerad den 7 juni, 2017 av Johan Rydén

Under gårdagens träning passade jag på att utöka mitt lilla bildarkiv med färska bilder på landslagsspelarna. Här är ett urval, först som bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här som miniatyrer:

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Jessica Samuelsson

Lotta Schelin skriver autografer

Caroline Seger skriver autografer

Petra Andersson

Linda Sembrant

Lisa Dahlkvist

Jonna Andersson

Jessica Samuelsson

Elin Rubensson

Tove Almqvist och Nathalie Björn

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Lotta Schelin och Pia Sundhage

Josefin Johansson och Fanny Andersson

Fridolina Rolfö

Caroline Seger och Pia Sundhage

Emelie Lundberg

Hilda Carlén

Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson och Josefin Johansson

Fridolina Rolfö

Mimmi Larsson

Tove Almqvist och Stina Blackstenius

Fanny Andersson

Petra Andersson

Julia Spetsmark

Hanna Folkesson

Julia Spetsmark

Hedvig Lindahl

Pia Sundhage instruerar

Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Nilla Fischer

Kosovare Asllani

Petra Andersson

Tove Almqvist

Magdalena Eriksson

Caroline Seger

Nathalie Björn

Jonna Andersson

Stina Blackstenius

Jessica Samuelsson

Lotta Schelin

Tove Almqvist

Olivia Schough

Nilla Fischer och Caroline Seger

Pauline Hammarlund

Flamingolindning av Pauline Hammarlunds vänsterben.

Landslaget

Nationaldag med landslaget

Publicerad den 6 juni, 2017 av Johan Rydén

Jag tillbringade min nationaldagsförmiddag på Öisgården i Göteborg i sällskap med vårt landslag. Eller i sällskap var kanske att ta i, de tränade och jag tittade på. Dessutom tog jag lite bilder att använda framöver.

Landslaget

Utifrån vad jag såg på dagens träning kommer startelvan mot USA på torsdag att formeras så här:

Hilda Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Elin Rubensson – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

De första bytena som gjordes i startelvan var att Mimmi Larsson klev in för Rolfö och Olivia Schough klev in för Rubensson.

Det var en lång träning som avslutades med olika typer av spel. Där såg Lotta Schelin riktigt vass ut – kul att se.

Negativt var att Pauline Hammarlund fick hjälpas av planen. Om det var något allvarligt, eller bara något mindre har jag ingen information om.

Pauline Hammarlund

Vi skojade lite om lindningen, som förhindrade att hon satte ner vänsterbenet i marken. Den fick namnet ”flamingolindning”. Kanske kan vi få in det ordet i nyordslistan framöver…

Flamingolindning av Pauline Hammarlunds vänsterben.

En liten nyhet fick jag med mig också. Det blir EM-genrep den 8 juli i Västsverige. Exakt spelplats och motstånd presenteras på torsdag.

Nu hinner jag inte skriva mer, men jag hoppas kunna komma med lite fler tankar kring landslaget i god tid innan avspark på torsdag.

Ett oväntat namn – två oväntade positioner

Publicerad den 5 april, 2017 av Johan Rydén

I morgon torsdag 18.00 (på Vångavallen i Trelleborg och på TV12) spelar landslaget sin sista landskamp innan sommarens EM. I varje fall finns i nuläget ingen annan kamp inplanerad än morgondagens mot Kanada.

Tidigare i dag presenterade Pia Sundhage sin startelva. Det var väl inte så att man häpnade av förvåning när man såg de elva namnen, men där fanns ändå två lite oväntade namn. Eller rättare sagt, ett oväntat namn och två oväntade positioner.

Här är elvan: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Josefine Johansson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lina Hurtig och Olivia Schough.

Det oväntade namnet var Josefin Johansson. Hon går alltså rakt in i startelvan från att ha stått utanför de senaste trupperna. Det var oväntat. Jag trodde att Lina Hurtig skulle matchas på mittfältet från start. Att hennes namn fanns med var alltså inte oväntat, däremot hade jag inte trott att hon skulle spela forward.

Jag tycker dock att det är bra att Sundhage matchar ett anfallspar med en smart bollmottagare och en djupledslöpare. Dock hade jag inte valt Schough som djupledslöparen.

Jag kan verkligen inte förstå varför hon hela tiden får chansen i landslaget. Det finns ju flera hetare forwards i svensk damfotboll, som dessutom är yngre. Jag tänker bland annat på Stina Blackstenius och Marija Banusic. Att Blackstenius inte får plats i startelvan mot Kanada när spelare som Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson inte är fullt spelbara vittnar ju om att Montpellierproffset står väldigt långt ner på Sundhages forwardslista.

Banusics status hos Sundhage skall vi inte prata om.

Nu var i och för sig Blackstenius blek i Algarve. Men Blackstenius är en vinnartyp som borde få chansen att visa upp sig. Och med tanke på vilken form Banusic haft under försäsongen borde hon självklart också fått plats i den här truppen.

Jag hoppas att Sundhage låter Nathalie Björn och Katrin Schmidt får chansen att visa upp sig på allvar mot Kanada.

Kanada är i Europa för att möta Sverige i morgon och Tyskland på söndag. Gissningsvis kommer några spelare att sparas för Tysklandsmatchen. Men John Herdman har ändå en stark trupp. Kanada var nyligen i final i Algarve cup, och jag tyckte att kanadensiskorna totalt sett var det bästa laget i fjolårets OS.

Bronsmedaljörerna vann ju fem av sina sex matcher. Bland annat slog man Tyskland i gruppspelet, men slarvade bort finalplatsen i semifinalen mot samma tyska lag. Där gav ju nämligen hyllade backtalangen Kadeisha Buchanan bort en helt onödig straff, som innebar att Tyskland fick kommandot.

Lyonbacken Buchanan är för övrigt ofta rätt opolerad i eget straffområde. Det var ju hon som orsakade Wolfsburgs straff i förra veckans Champions Leaguemöte.

Hon är ändå en intressant spelare. Kanadas trupp innehåller flera sådana, med superstjärnan Christine Sinclair i centrum. 33-åringen kan se lite kantig ut, men oj vilket spel- och målsinne hon har. Som jag ser det är Sinclair den bästa spelaren som aldrig prisats som världens bästa spelare.

I övrigt börjar Herdman fasa ut spelarna som passerat 30-årsgränsen. I fjolårets OS-lag fanns massor av ung talang. Mina personliga favoriter bland de yngre är Jessie Fleming, Ashley Lawrence och Janine Beckie. Fleming är det unga spelgeniet, PSG:s Lawrence den smarta kantspelaren som går att använda i en mängd olika positioner och Beckie är den snabba avslutaren.

I sina bästa stunder är Kanada ett blixtrande kontringslag. Tidigare hade man svagheter i backlinjen, men utöver att Buchanan ibland bjuder på vansinnestacklingar är defensiven numera riktigt stabil. Shelina Zadorsky är ett utmärkt komplement i mittförsvaret och framför backlinjen är Desiree Scott en av världens bästa defensiva innermittfältare.

Kanada borde alltså vara en bra värdemätare för Sverige. Om nu inte Herdman vilar för många spelare inför söndagens match i Erfurt.

Jag kommer inte att kunna se matchen live. Men när jag kikar på den i efterhand kommer jag att kolla extra noga på hur det svenska laget agerar i uppspelsfasen. Det kommer att bli spännande.

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Etikettarkiv: Jonna Andersson

Den stora EM-guiden, lag 5–8

Intervju med Jonna Andersson

Ett genrep som borde ge Sundhage sömnlösa nätter

Väntad elva – men inte den man hoppats på

Någon som känner sig överraskad?

Förvänta dig inga överraskningar i kväll

Sundhages delikata vänsterbackssoppa

Samma utespelare från start igen

Bilder av Sverige–USA 0–1

Landslaget brinner inte i boxen

Lite fler tankar inför Sverige–USA

Schough istället för Rubensson

Bilder av landslaget

Nationaldag med landslaget

Ett oväntat namn – två oväntade positioner