Nu är Umeå illa ute

Publicerad den 13 juni, 2016 av Johan Rydén

Svara

För tillfället ligger fotbollsfokus på herrfotboll. Men trots alla EM-matcher hann jag se en hel del av den damallsvenska omgång som spelades i helgen.

I lördags låg mitt fokus på Kvarnsveden–Umeå. Jag såg den första halvleken och några minuter av den andra. Det jag såg var ett Kvarnsveden som agerade klockrent efter sina resurser. De spelade rejält, med distinkta passningar och med låg risknivå på egen planhalva. Offensivt handlade mycket om Tabitha Chawinga, som Umeå inte fick grepp om.

För tillfället känns det som att Kvarnsveden skall kunna klara kontraktet. Med tre poäng i Kristianstad på lördag skulle läget ljusna ytterligare. Å andra sidan hänger alltså mycket på Chawinga. En skada på henne – och situationen skulle försämras rätt radikalt.

För Umeå ser det däremot riktigt mörkt ut. Umeå är ett bottengäng i år. Problemet är att det lag jag såg i lördags inte spelade som ett sådant. De hade hög risktagning på egen planhalva, och de spelade ett anfallsspel som de inte hade kapacitet att klara av.

Nu är jag förstås medveten om att UIK har stora skadeproblem. Men i lördags såg Umeå ut som ett lag för elitettan 2017. De har sämst målskillnad i serien med 7–19. Som jag ser de borde de lägga om sitt spel och anpassa sig efter den rådande verkligheten.

Lina Hurtig

Jag tycker att det borde vara naturligt för dagens UIK att spela en lite enklare fotboll. Bort med farliga kortpassningar på egen planhalva och börja istället slå långa uppspel mot Lina Hurtig, och bygg spelet kring det. Hurtig är en smart spelare.
Om UIK får tillbaka sina skadade stjärnor kan det vända. Även om avstånden i tabellen börjar öka är det trots allt inte så många trepoängare upp till den övre halvan. Och med lite medgång kan det bli ett lyft. Men som sagt, i nuläget borde Umeå anpassa sig efter verkligheten.

För det andra laget på nedflyttningsplats känns inte det som att det är spelet det är fel på. Kristianstad skapar tillräckligt med chanser för att vinna matcher. Jag har sett delar av lagets två senast matcher, och i båda har jag tyckt att KDFF varit det bättre laget. I båda matcherna har man dock lämnat planen mållösa – och som förlorare.

Elisabet Gunnarsdottir:s viktigaste uppgift inför den otroligt viktiga månad laget har framför sig är alltså att få sina spelare att hitta självförtroende i motståndarnas straffområde.

I söndags var det borta mot Djurgården som Kristianstad förlorade. Djurgården är seriens stora överraskning. Jag tippade som bekant Stockholmslaget på sista plats inför seriestart. Det tipset kan jag ju inte vara så nöjd med. Med tio poäng på de fyra senaste omgångarna är Djurgården nu tabellfyra. Bra jobbat.

Så till toppstriden. Där fortsätter Linköping och Rosengård att rada upp segrar mot övriga lag. Linköping vann med klara 4–1 i Piteå. Jag har bara sett höjdpunkterna från matchen, och på de bilderna kändes det som att Fridolina Rolfö fortsätter att visa toppform. Hon låg bakom flera av LFC:s mål. Pernille Harder gjorde ett hyllat inhopp med ett mål och ett assist. Men målet kändes väl ändå väldigt billigt, det skottet måste väl Hilda Carlén ta?

Sara Björk Gunnarsdottir

I Rosengård stod Sara Björk Gunnarsdottir i fokus i helgen. I sin sista hemmamatch på Malmö IP innan flytten till Wolfsburg gjorde den isländska mittfältsstjärnan ett mål (på straff hon själv fixat) och ett assist, plus att hon även spelade fram till självmålet.

Assisten till Emma Berglund:s 1–0-mål får Björk Gunnarsdottir dock inte tillgodoräkna sig, för som vanligt i damallsvenskan sattes passningspoängen på fel spelare. Skall det aldrig ta slut?

Hursom fick Björk Gunnarsdottir ett fint avslut, och Rosengård kändes fortsatt stabilt. Bara fyra insläppta mål på åtta omgångar är ett tecken på det. Sett till helgens matcher lär inte Malmöklubben släppa in något mål i nästa omgång heller. På onsdag spelar man nämligen borta mot svaga Umeå. Samma dag spelar Linköping hemma mot Vittsjö. LFC är förstås jättefavoriter att vinna den matchen.

Ett lag som har det riktigt tungt är Kif Örebro. Efter en stabil säsongsstart har man nu bara tagit en poäng på de fem senaste matcherna. Målskillnaden på de matcherna är deprimerande 2–14. Kanske kan vändningen komma mot Piteå på onsdag – annars riskerar Örebros snart att ligga jobbigt nära nedflyttningsstrecket.

Slutligen några ord om matchen Eskilstuna–Göteborg, en match jag sett i sin helhet. Där tvingades Olivia Schough byta med knäsmärta. Det är oklart hur allvarlig skada det handlar om, men det är ändå högst olyckligt att Schough dras med problem. Hon har varit formsvag nu på våren och behöver få spela för att hitta flytet. Mot Göteborg gjorde hon en slät figur – hon var väldigt långt ifrån någon OS-form.

Olivia Schough

Det var en match där Eskilstuna skapade mest (7–3 i klara målchanser), men där Göteborg och Jennifer Falk stod upp bra. På förhand var det trean och fyran som möttes. Och jag slogs av vilken enorm skillnad det är på spelkvaliteten mellan de två damallsvenska topplagen och de som jagar närmast bakom.

Faktum är att jag blev rätt besviken på många av de landslagskandidater som var på planen. Den enda av dem som kändes riktigt het var Malin Diaz – som ju också gjorde ett lovande inhopp mot Moldavien förra måndagen.

* Så några ord om helgens omgång i USA:s NWSL. Där var det redan tidigare fantastiskt jämnt i toppen. Nu är det ännu tajtare. Avståndet mellan ledande Western New York Flash och sexan Seattle Reign är sex poäng.

Längst ner i botten ligger svensklaget Boston Breakers, med fyra poäng och bara två gjorda mål. Ett av dem gjordes på straff av Louise Schillgard i helgen – förstås hennes första i NWSL. Se det här:

Botten i fokus i damallsvensk återstart

Publicerad den 10 juni, 2016 av Johan Rydén

Svara

Landslagsuppehållet är över och även om svenskt fotbollsfokus för tillfället är riktat mot landslagsfotboll för herrar går damallsvenskan nu in i ett rätt viktigt skede.

Det skall spelas fem omgångar under herr-EM, fem omgångar innan det blir OS-uppehåll. I morgon lördag drar det igång med fyra matcher.

Det handlar om den åttonde omgången, en omgång där tabellens undre halva står i fokus. Sex av de sju lagen på undre halvan har inbördes möten. Personligen är jag extra spänd inför matchen Kvarnsveden–Umeå. Men även Vittsjö–Mallbacken och Djurgården–Kristianstad känns heta.

Vittsjö och Djurgården kan skaffa sig rejäl marginal neråt genom segrar. De skulle få så stort avstånd att de i varje fall inte skulle behöva kasta några oroliga blickar neråt i tabellen före OS.

När det gäller Kvarnsveden har klubben redan fått ett glädjebesked i veckan, de får spela hela säsongen på Ljungbergsplanen. En seger mot Umeå skulle vara ett ännu större glädjebesked. Tabellen är så tät i botten att det är för tidigt att prata om riktiga måstematcher ännu, men för både Umeå och Kristianstad är det otroligt viktigt att få vinna någon match nu. Båda klubbarna behöver få in positiv energi i sina trupper.

För Kristianstad väntar Kvarnsveden, Mallbacken och just Umeå i de tre nästföljande omgångarna. Självklart skulle KDFF må bra av att få med sig ett bra resultat in i de tre nyckelmatcherna.

Apropå damallsvenskan kom i dag förbundets rapport om klubbarnas ekonomi. Du hittar den här. I den märks att just Kristianstad och Umeå var de båda klubbar som gjorde sämst resultat i fjol – båda gick back med drygt en miljon kronor. De båda och Linköping var de tre klubbarna som gick in i årets säsong med minussiffror. De tre hade för övrigt personalkostnader som upptog mer än 80 procent av intäkterna.

Bäst resultat 2015 gjorde Rosengård med plus 1,7 miljoner kronor. Vinsten berodde till stor del på spelarförsäljningarna av Anja Mittag och Ramona Bachmann. Av rapporten syns också att just Rosengård har överlägset högst kostnader.

Jämför man kostnader med tabellposition noteras att Eskilstuna och Piteå fick ut mest för sina pengar, medan sexan Göteborg hade näst högst kostnader – och således använde sina pengar sämst.

Kollar man på de samlade siffrorna noteras att de damallsvenska klubbarna drar in nästan 70 procent av pengarna på sponsring och reklam. Av dem var 18 procent gemensamma avtal, alltså bland annat tv-avtal och sponsring från Svenska spel. Noterbart också att serien totalt sålde spelare för 1,37 miljoner kronor.

* Utanför Sverige är den sportsligt mest intressanta ligan för tillfället amerikanska NWSL. Där är det fem lag inom två poäng i tabelltoppen. Ettan Chicago tar emot tvåan Portland i en seriefinal med avspark 01.00 natten mot söndag. Då är Amandine Henry tillgänglig för Portland för första gången. Kan bli intressant.

Bäst i media inför damallsvenskan

Publicerad den 22 april, 2016 av Johan Rydén

I dag tänkte jag dela ut lite hedersomnämnanden. Inför damallsvenskan läste, såg och hörde jag väldigt många bra grejer.

Även om den andra damallsvenska omgången tjuvstartade i onsdags med Djurgården–Rosengård 0–3, och jag alltså är lite sent ute, tänkte jag att det kunde vara på sin plats att tipsa om några se- och läsvärda mediaprodukter.

I kategorin rörlig bild går mitt hedersomnämnande till Sydsvenskan för ett högklassigt, sevärt och påkostat inslag om Sara Björk Gunnarsdottir. På ganska kort tid tycker jag att man kommer nära henne. Se det här.

När det gäller tidningsprodukter är det Piteå-Tidningen som tar hem spelet. Deras PIF-bilaga har jag redan länkat till, men den är värd att uppmärksammas igen. Det är en riktig kvalitetsprodukt.

Här hittar du bilagan.

På bloggfronten är tyvärr konkurrensen inte så stor, men Spelare 12:s genomgång av alla lag hade definitivt stått sig väl även om det funnits 100-tals bloggar om damallsvenskan. Den var nämligen föredömlig.

Genomgången finns här.

I radio hörde jag tyvärr inte så mycket inför serien. Men även om vi nu har kommit en knapp vecka in i serien välkomnar jag förslag på fler bra inslag eller reportage. Tipsa gärna.

* Så till det som har hänt sedan mitt förra inlägg. Först kom det ju häromdagen nya bud kring Gaelle Enganamouit:s knäskada. Korsbandet var inte av, däremot hade forwarden enligt länkad artikel drabbats av en ganska svår broskskada. Det öppnar för att hon kan vara tillbaka i spel till hösten. Men broskskador är inte att leka med, så det känns ändå inte som att Rosengård skall jubla ännu.

* Rosengård vann alltså i Stockholm i onsdags. Jag såg matchen så sporadiskt på damallsvenskan.tv att jag inte har några större sportsliga synpunkter. Däremot var det ju lite lätt oroande för Malmöklubben att Emma Berglund tvingades kliva av.

Tyvärr var det lite hackig sändning även den här gången. Det kan man exempelvis se på det här klippet, precis innan Ebba Wieder:s 2–0-mål.

Tyvärr delades det inte heller ut några assist i den här matchen. Iina Salmi gick alltså miste om poäng för sin fina passning till Ella Masar:s 1–0-mål. Personligen tycker jag att förbundet antingen lägger ner assistligan – eller så får de göra något åt den. Som det är nu är det bara pinsamt.

* I England togs Hedvig Lindahl i går ut i 2015 års lag i WSL. Hela laget såg ut så här: Lindahl – Lucy Bronze (Man City), Casey Stoney (Arsenal), Niamh Fahey (Chelsea), Alex Greenwood (Notts County, nu Liverpool) – Ji So-Yun (Chelsea), Vicky Losada (Arsenal), Jill Scott (Man City), Isobel Christiansen (Chelsea) – Beth Mead (Sunderland), Danielle Carter (Arsenal).

I går spelade även Chelsea och Lindahl toppmöte mot Arsenal. Det slutade med 2–0-seger efter två mål av Fran Kirby. Samma Kirby som ju sköt Chelsea till Wembley genom att avgöra cupsemifinalen mot Manchester City i förlängningens allra sista minut:

https://www.youtube.com/watch?v=sc7iKqTnWB4

* Slutligen till Tyskland där Frankfurt i onsdags sannolikt tappade chansen att kvala in till höstens Champions League genom ligan. Det blev nämligen hemmaförlust med 2–0 mot Freiburg samtidigt som Wolfsburg vann med 3–1 mot Essen. Därmed har tvåan Wolfsburg fyra poäng ner till Frankfurt med tre omgångar kvar. Det släpper aldrig Nilla Fischers lag.

Mer om Frankfurt och Wolfsburg i nästa inlägg, som blir en guide till helgens matcher – med fokus på semifinalerna i Champions League.

Allra sist i det här inlägget kommer en hyllning till Nadine Kessler, som ju nyligen meddelade att hon efter elva knäoperationer tvingas ge upp karriären:

https://www.youtube.com/watch?v=v_Ir2G-YSt8

Tuff premiär för damallsvenskan.tv

Publicerad den 17 april, 2016 av Johan Rydén

Det har varit en intressant premiärhelg på många sätt. Sportsligt känns det som att vi kan ha en rekordjämn och bra damallsvenska. Den spontana uppfattningen efter sex matcher är att vi inte har någon given slagpåse i år, utan att alla tolv lagen håller hyfsad kvalitet. Kul.

Däremot finns det tyvärr efter sex matcher frågetecken för kvaliteten på damallsvenskan.tv.

Den match jag hade sett fram mest emot att se, Kvarnsveden–Vittsjö hade högst oskarp bild, dessutom laggade det hela tiden redan från start. Efter knappt tio minuter gav jag upp och bytte till Örebro–Umeå. Den matchen funkade bra inledningsvis, men när den också började lagga i slutet av den första halvleken blev det lite zappning.

Efter 14.00 spelades tre matcher samtidigt – och alla tre hade dålig sändning. Irritationen i kommentarsfälten var påtaglig – många undrade om det var den här produkten de skall betala för framöver.

Det mest förvånande var att damallsvenskan.tv:s adminfunktion hävdade att sändningarna funkade bra. Det luktade Bagdad Bob om administratörerna i det läget, för om de läste i kommentatorsfälten såg de att folk samstämmigt klagade på produkten. Här är några exempel:

”Otroligt dålig kvalitet på sändningen, ska det fortsätta på detta sätt kommer nog ingen betala för tjänsten. Under all kritik med dagens teknik!”

”Med den här kvalitén, så lyssnar jag hellre på lokalradion än ser på detta.”

”Växlat mellan fler matcher. Hackar i alla. Om detta är standard känns inte rimligt att betala fullt pris, eller?”

Personligen hoppade jag mellan de tre damallsvenska matcherna och toppmötet i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv var det knivskarp bild, på damallsvenskan.tv var det suddigt och hackigt.

Under eftermiddagen blev det bättre. Det laggade lite i slutet av matchen i Linköping, medan funkade fullt tillfredsställande när det bara var en match, alltså efter 18.00. Dock var bildkvaliteten hela tiden sämre än den man får på DFB-tv.

Men, men. Man skall kanske inte ha för stora krav.

Det var första helgen, det var trots allt gratis – och mycket var nytt. Förhoppningsvis har damallsvenskan.tv lärt sig en hel del i dag, vilket gör att produkten blir bättre framöver. Men klart är att det som erbjöds mellan 14.00 och 15.00 i dag inte är något man betalar för.

Det om livesändningarna. Ett par väldigt bra saker med damallsvenskan.tv är ju att vi trots allt kan se matcherna – och få får vi utmärkta klipp med höjdpunkter. De från första omgången är välmatade och lagom långa:

Rosengård–Kristianstad 2–1: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/viflopo0

Kvarnsveden–Vittsjö 1–1: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/ml3u1r18

Örebro–Umeå 1–1: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/6936jeqs

Piteå–Göteborg 2–0: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/3apef4u

Linköping–Mallbacken 4–2: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/fnvdoqlr

Eskilstuna–Djurgården 2–1: https://damallsvenskantv.solidtango.com/widgets/embed/rio3bami

Jag har sett lite av många matcher, men ingen hel. Lite spontana iakttagelser:

* Rosengård saknar rätt mycket tyngd utan Gaelle Enganamouit. Skall laget ta guld behöver de nog ha med henne. Knäskadan är således högst oroande. Kristianstad var bättre än jag hade väntat mig, inte minst defensivt.

* Kvarnsveden kändes inte som någon slagpåse. Tabitha Chawinga ser ut att vara en otäck spelare att möta.

* Kif Örebro såg rätt bra ut, och borde ha gjort fler mål mot Umeå. Starkt av UIK att trots allt få med sig poäng hem. Jag blev positivt överraskad av Kifs Hanne Gråhns och Adelisa Grabus – båda ser ut att ha tagit kliv i vinter. Men framför allt imponerade Michelle De Jongh. Den stund jag tittade på matchen var hon fullständigt lysande – solklar landslagsnivå. Och hon gjorde omgångens mål. De Jongh var omgångens stjärna för mig.

* Piteå imponerade stort. Defensiven var intakt och det gick riktigt fort när laget kontrade på Tempest-Marie Norlin och Felicia Karlsson. Göteborg däremot kändes oroväckande svagt i defensiven. De måste höja sig rejält om de skall kunna utmana i toppen.

* Linköping skapade massor och gjorde fyra mål, något som nog var viktigt för laget. Mallbacken visade moral och vann den andra halvleken med 2–1. Jessica Samuelsson stod för omgångens misstag, men sånt har man råd med vid 3–0-ledning.

* Den som konkurrerade med De Jongh om titeln omgångens stjärna var Mimmi Larsson. Hon gjorde två mål på en minut och såg till att ett ganska blekt Eskilstuna tog en säker premiärseger. Därefter hade Larsson flera chanser att fullborda ett hattrick innan hon byttes ut.

Mimmi Larsson

* De första 45 minuterna var Eskilstuna–Djurgården en mittfältskamp. Den dominerades så långt av Katrin Schmidt och Djurgården. Utöver Schmidt var det fyra spelare som varit med i den svenska landslagstruppen det senaste året på centralt mittfält, men det var bara Schmidt som såg ut som en landslagsspelare. Fram till Mimmi Larssons två snabba mål imponerades jag av Djurgården. Men efter målen tappade Stockholmslaget allt. Kanske delvis för att matchen slutade vara en mittfältskamp, i den andra halvleken var knappt Schmidt med i matchen.

Totalt sett var det här en intressant omgång. Samtliga fjolårets fyra topplag vann sina matcher, nykomlingarna visade klass och det var totalt sett väldigt bra fotboll. Kul.

Mindre kul är att se att Fotbollförbundet inte har fått ordning på sin statistik. Assistligan har varit ett skämt i flera år. Det börjar skrämmande dåligt även i år, det är verkligen sanslöst många fel i den här omgången. Förhoppningsvis kan förbundet reparera missarna nu när de har klipp med höjdpunkter att tillgå, men risken är att assistligan blir lotteri även i år. Synd.

Om förbundet vill ha lite hjälp kan jag stå till tjänst – i varje fall i dag. Jag var ju matchsekreterare i herrallsvenskan för många år sedan. Jag vet inte om saker har ändrats i bedömningarna sedan dess, men i den här omgången hade jag dömt så här:

FCR–KDFF – inga assist är utdelade officiellt
1–0 Ass Ali Riley
1–1 Ass Ida Guehai
2–1 Ass Sara Björk Gunnarsdottir

Kvarnsveden–Vittsjö – inga assist är utdelade officiellt
0–1 Ass Lisa Klinga
1–1 Ass Meghan Toohey

Örebro–Umeå – utdömt assist till fel mål
1–0 Ingen ass. Om det skall vara något skall Melissa Tancredi ha den – officiellt har dock Ogonna Chukwudi som inte är inblandad i situationen fått en assist.
1–1 Ass Hanna Boubezari – fast här är ingen assist officiellt utdelad.

Piteå–Göteborg – Felicia Karlsson har fått assist till båda målen. Det andra går att diskutera, men känns ändå rätt.

LFC–Mallbacken – Rätt vid fem av sex mål, men det saknas assist till 4–1-målet, den bör Kristine Minde tilldelas.

Eskilstuna–Djurgården – rätt assist till 2–0. Inget officiellt assist utdelat vid 1–0 och 2–1.
1–0 Ass Malin Diaz.
2–1 Ass Hanna Lundqvist.

Totalt har alltså tio spelare berövats assist i den här omgången. Det starkt med tanke på att det gjordes 18 mål i omgången.

Guide till premiärhelgen

Publicerad den 16 april, 2016 av Johan Rydén

Vi är framme vid årets roligaste helg – seriepremiären. Ännu så länge står alla lag jämsides och alla drömmar lever.

Det är en helg där en hel del matcher visas på streamar. Som bekant går alla damallsvenska matcher att se på damallsvenskan.tv. Fram till den 5 maj är det dessutom gratis, sedan kommer det att kosta 169 kronor i månaden – eller 89 kronor per match.

Så kan du inte ta dig till någon av arenorna är damallsvenskan.tv ett bra alternativ. Det hoppas jag i alla fall. Förhoppningen är ju att det kommer bli bra produktioner.

De matcher det handlar om i första omgången är Rosengård–Kristianstad i dag 15.00 samt fem matcher i morgon:

* 13.00: Örebro–Umeå och Kvarnsveden–Vittsjö.
* 14.00: Piteå–Göteborg.
* 16.00: Linköping–Mallbacken.
* 17.00: Eskilstuna–Djurgården.

Känslan är att det kommer att bli många hemmasegrar i premiäromgången. Det är ju bara i Borlänge som bortalaget känns starkare på pappret.

* I dag drar även elitettan i gång. Såvitt jag vet sänds ingen av dagens tre matcher. Däremot sänds Växjö DFF–Hovås Billdal på smp.se på söndag 15.00. Jag tror även att barometern.se sänder IFK Kalmar–Östersund samtidigt, men där har jag inte hittat någon länk.*

Appropå elitettan rekommenderas ni som vill har lite mer info inför premiären att klicka in på bloggen Spelare12 eller läsa Östersunds-Postens genomgång av alla lagen.

* Det är inte bara i Sverige det är premiär. Som sista stora liga i världen sparkar även amerikansk NWSL i gång i natt.

I år har vi ju svenskt intresse i ligan genom Louise Schillgard, tidigare Fors, som spelar för fjolårets jumbolag Boston Breakers.

Jag har inte haft tid att fördjupa mig i lagen inför ligastart utan rekommenderar att man klickar in här på The Equalizer som har mycket bra material inför ligan. Skall jag ändå tippa tror jag att det blir tronskifte – det är dags för Seattle Reign att ta hem titeln. Jag hoppas att publiklaget Portland blir bra i år – det är bra för damfotbollen totalt sett. Dessutom hoppas jag att nya Orlando Pride – med Alex Morgan som affischnamn – hänger med bra från start.

Matcherna i NWSL ser du som vanligt på NWSL:s Youtubekanal. 01.00 natten mot söndag är det avspark, och Louise Schillgards Boston spelar ligans öppningsmatch borta mot topptippade Washington:

* Kul premiärer i Sverige och USA alltså. Fast veckans riktiga toppmatch spelas i Tyskland. I morgon 14.00 direktsänder DFB-tv mötet mellan tyska mästarinnorna Bayern München och Champions Leaguemästarinnorna Frankfurt. Det är en riktig måstematch för gästerna – om de skall kunna ta en av de två tyska Champions Leagueplatserna i höstens turnering.

* Även i Japan är det toppmatch. Där möts ligans etta och tvåa i en tidig seriefinal nu tidigt på morgonen. Det handlar om de senaste årens två storlag, Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza.

* Slutligen är det cupsemifinaler både i Frankrike och England på söndag. I franska cupen är det tre svensklag kvar, semifinalerna spelas nämligen så här: Montpellier–PSG och Lyon–Rodez – båda startar 17.00. Två timmar tidigare spelas semifinalerna i engelska FA-cupen. Där är det ett svenskmöte, nämligen Chelsea–Manchester City. I den andra semin spelar Arsenal mot Sunderland.

Vi har alltså en riktigt späckad damfotbollshelg framför oss. Härligt.

* Här är en länk till Kalmar–Östersund. Men den är pluslåst, det kostar 1 eller 19 kronor att köpa sig tillgång.

Så här slutar damallsvenskan 2016

Publicerad den 15 april, 2016 av Johan Rydén

Med mindre än ett dygn till avspark har det blivit hög tid att tippa damallsvenskan. Till slut blev det här ett mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig. Först var tanken nämligen att jag bara skulle skriva två–tre meningar per lag. Men textmassan växte…

När det gäller övergångar och tänkbara laguppställning hänvisar jag dock till bloggen Spelare 12, som gjort ett jättejobb på den fronten.

Som ni vet brukar damallsvenskan i grunden vara ganska lättippad. Det finns ju liksom en mall för hur man går till väga.

I den mallen placeras Rosengård som vinnare, Linköping som främsta utmanare och fjolårets övriga två topplag Eskilstuna och Piteå på övre halvan. I botten sätter man de båda nykomlingarna – Djurgården och Kvarnsveden – samt Mallbacken. Övriga fem lag hamnar i mitten.

Följer man mallen brukar man hamna ganska rätt. Men utmaningen ligger ju inte i att hamna ganska rätt, utan man vill ju hitta de där lagen som floppar och de som överraskar positivt. Vem som helst kan tippa efter mallen, en expert hittar även något eller några av lagen som bryter mönstret.

Faktum är att jag tycker att det i år är ovanligt många lag som är svåra att kategorisera. Många lag som har haft en väldigt stor genomströmning på spelarsidan – och som kan bli antingen fågel, fisk eller mittemellan.

Ju närmare jag analyserat lagen desto mer har jag för övrigt ritat om den där mallen jag nyss berättade om. I mitt slutgiltiga tips delas serien in så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Innan vi går in på detaljerna vill jag bara påminna om att det enda man kan vara säker på när man sätter ihop ett sådant här tips är att det inte kommer att slå in. Men, men. Här är ändå ett försök. Så här tror jag att damallsvenskan 2016 slutar:

Gaelle Enganamouit

1) FC Rosengård
Bästa nyförvärv: Gaelle Enganamouit.
Tyngsta förlust: Inga riktigt tunga efter säsongen, men tappade ju Anja Mittag och Ramona Bachmann efter VM i fjol.
Placering i fjol: Etta

Som jag ser det är Rosengård den enda rimliga guldfavoriten. Klubben och laget visade enorm styrka i fjol när man vann serien trots en strulig sommar. FC Rosengård har en väl inarbetad vinnarkultur och man visade mot Frankfurt att man nu börjar komma mycket nära lagen i Europatoppen.

Man gjorde det med ett spel som bör funka väldigt bra även i damallsvenskan. Tränare Jack Majgaard Jensen har styrt upp försvarsspelet till hög internationell nivå. Ett sådant försvarsspel ger en stabil grund att utgå ifrån. Att man dessutom har mängder av matchvinnare i offensiven gör inte favorittrycket mindre.

Det finns ganska många nya spelare i truppen, spelare som inte fullt ut är inspelade i laget ännu. Rosengård är redan bra, och de kommer bara att bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Minns att de besegrade Linköping i supercupen tidigare i vår, trots att man har ett nytt lag och trots att skadelistan var ganska lång.

Vilka är då svagheterna?

De är inte så många. Det har varit frågetecken på målvaktssidan, men när man nu säkrat upp Sofia Lundgren för hela säsongen känns lagbygget rakt igenom gediget. Och möjligen kommer ju Caroline Seger att ansluta till sommaren.

Som jag ser det är det bara två saker som skulle kunna stoppa Rosengård i år. Antingen en spelarflykt till sommaren likt den i fjol eller ett utökat skadeelände.

FC Rosengård är Sveriges enda fotbollslag som hävdar sig internationellt. De är också mina svenska mästarinnor 2016.

Tove Almqvist

2) Linköpings FC
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Katie Fraine.
Placering i fjol: Fyra

Många tippar att 2016 är året då Linköping skall ta klivet högst upp på damallsvenskans prispall. Och visst, på pappret har man ett lag som bör kunna utmana Rosengård.

Man har kontinuitet både på tränar- och spelarsidan. Martin Sjögren har under flera år byggt kring det svenska U19-landslag som tog EM-guld 2012. Han har kryddat med toppspelarna från 2015 års U19-Europamästarinnor och några utländska stöttepelare.

Linköping har verkligen ett väldigt bra lag. Högstanivån är jätte-jättehög. Spelare som Pernille Harder, Claudia Neto, Tove Almqvist och Fridolina Rolfö är kreativa och sevärda, Stina Blackstenius har tyngden och så vidare.

Men, och det är ett stort men. Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.

I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.

Frågetecken finns även för truppens bredd, framför allt i defensiven. Och vilken nivå håller målvakterna? Båda är oprövade på damallsvensk nivå.

Jag tror att Linköping kommer att spela den mest attraktiva fotbollen i damallsvenskan 2016. Men jag tror tyvärr inte att laget har kapacitet att slå Rosengård i guldstriden, inte i år. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit en riktigt rafflande guldstrid – precis som i fjol. Men jag tror alltså inte att det blir det i år.

Stellan Carlsson

3) Piteå IF
Bästa nyförvärv: Ellen Löfqvist.
Tyngsta förlust: Pauline Hammarlund.
Placering i fjol: Trea

Att tippa fjolårstrean Piteå som trea låter inte så vågat. Men laget har tappat flera viktiga kuggar från i fjol. Då stod Pauline Hammarlund (Göteborg), Hanna Pettersson (korsbandsskadad) och Elin Johansson (Kif Örebro) för en stor del av lagets offensiva spets. Dessutom har man tappat viktiga Emilia Appelqvist (Djurgården) på mittfältet och talangfulla Lotta Ökvist (Umeå) i backlinjen.

Ändå tror jag att Piteå kommer att stå sig starkt även i år. Inte minst har man en av seriens mest intressanta ytterbackar i Ronja Aronsson. En annan intressant ytterback är, eller snarare var, Elin Bragnum, ny från AIK. I år är hon tänkt som mittfältare i PIF.

Tränare Stellan Carlsson har visat förr att han är en utmärkt lagbyggare. Hans Piteå bygger mer på ett stabilt grundspel än på enskilda spelare, även om mycket de facto hänger på fantastiska Faith Ikidi i mittförsvaret. Och minns att många satte ett stort frågetecken för offensiven även inför fjolårets säsong.

Nya forwardsparet Tempest-Marie Norlin och Felicia Karlsson känns intressant. Det kommer garanterat att gå fort när Piteå ställer om till offensiv. Och på mitten är Ellen Löfqvist en mycket intressant ersättare till Appelqvist. Frågan är dock hur många mål Norlin och Karlsson gör. Det svaret känns ovisst, och därför är det en chansning att sätta laget så högt som trea, men jag går på magkänslan här.

Vill man förresten fördjupa sig mer i Piteå IF:s lag finns här en länk till en utmärkt 36-sidig bilaga om laget som Piteå-Tidningen gav ut i veckan. Den är verkligen grym, så även om du inte är intresserad av Piteå IF rekommenderas att klicka på länken och i alla fall kika lite på bilagan.

Marija Banusic

4) Eskilstuna United
Bästa nyförvärv: Marija Banusic.
Tyngsta förlust: Petra Larsson/Gaelle Enganamouit.
Placering i fjol: Tvåa

Fjolårstvåan går in i säsongen med många frågetecken. Flera riktigt viktiga pjäser från skrällaget 2015 har lämnat. Frågan är hur stora hål det har blivit efter dem.

Offensivt tror jag att Marija Banusic och Mimmi Larsson tillsammans ganska väl kan fylla ut luckan efter Gaelle Enganamouit.

Men på mittfältet känns det som att Eskilstuna kommer att tappa i kvalitet – framför allt i den defensiva stabiliteten. Man har tappat Petra Johansson – ja, Petra Larsson heter numera så, Sofie Persson och Sara Thunebro. In har Petra Andersson och Ingrid Schjelderup kommit, dessutom har man flyttat ner Olivia Schough.

Spontant tycker jag att man därmed har hamnat på minus på mitten. Men rent namnmässigt är det ändå inte jättestor skillnad. När det nya laget är färdigbyggt kan det säkert bli riktigt bra.

Frågan är då alltså bara när lagbygget blir klart. Jag tror att det kan dröja lite. Därför vågar jag inte sätta Eskilstuna högre än fjärde plats i år.

Det skulle faktiskt förvåna mig lite om de blandade sig i guldstriden även i år. Fast det skulle vara kul. Det är ju alltid kul om lagen med störst publik lyckas. Det mår hela serien bra av.

Clara Markstedt

5) Vittsjö GIK
Bästa nyförvärv: Ngozi Okobi.
Tyngsta förlust: Jane Ross.
Placering i fjol: Nia

I fjol slutade Vittsjö på nionde plats med tre poäng upp till sjunde plats. Sedan dess har man tappat ganska många duktiga spelare.

Det låter ju inte speciellt positivt, men Thomas Mårtensson är en erfaren och smart tränare. Han har värvat intressanta spelare och laget har gjort bra resultat på försäsongen mot de båda danska topplagen.

Vittsjö lag känns väldigt intressant. Man har fått in smarta spelare i Emmi Alanen och Ngozi Okobi samt snabbhet i Rachel Mercik och Clara Markstedt.

Det är förstås ändå en chansning att sätta laget så högt som femma. Men jag har en känsla av att nordskånskorna blir årets positiva överraskning i damallsvenskan.

Jennifer Falk

6) Göteborg FC
Bästa nyförvärv: Pauline Hammarlund.
Tyngsta förlust: Lieke Martens.
Placering i fjol: Sexa

Årets Göteborg är väldigt svårtippat. Jag har flyttat dem fram och tillbaka mellan fjärde och sjätte plats utan att riktigt kunna bestämma mig. Men till slut gick jag på magkänslan, och den är att årets Göteborg känns lite tunt.

Laget har många duktiga offensiva spelare, men jag känner osäkerhet över hur det är med stabiliteten i den nybildade backlinjen. Framför allt sätter jag stora frågetecken för det centrala försvaret, både i backlinjen och på defensivt mittfält. Där har Göteborg vacklat på senare år.

Jag har sett laget en gång under försäsongen, och då såg det inte stabilt ut i defensiven. Det var å andra sidan för ett par månader sedan, så laget kanske har stabiliserats centralt.

Klart är att man har en bättre och bredare målvaktsbesättning än i fjol med Loes Geurts tillbaka från sin skada och Jennifer Falk inhämtad från Mallbacken. Klart är också att man har ett yngre lag.

I fjol var det en hel del oro och gnäll i truppen. När man nu återigen – för tredje året i rad – genomför en stor förändring kanske det äntligen blir ordning.

Personligen tycker jag att det skall bli intressant att följa Freja Hellenberg i mittförsvaret och Elin Rubensson som central mittfältare. Det blir också intressant att se vad Nathalie Persson och Pauline Hammarlund kan uträtta i Göteborg.

Slutligen har det ju ryktats om att Lotta Schelin möjligen skulle kunna flytta hem till Göteborg till sommaren. Om det inträffar vore det förstås ett lyft både för Göteborgs FC och för damallsvenskan som helhet.

Elin Johansson

7) Kif Örebro
Bästa nyförvärv: Melissa Tancredi.
Tyngsta förlust: Marina Pettersson-Engström.
Placering i fjol: Femma

Örebro är ytterligare ett lag jag flyttat runt på olika positioner i tabellen. Känslan är att laget skulle kunna komma topp fyra, men drabbas man av skador skulle det också kunna sluta bland de fyra sista.

Laget stod för en stark höstspurt i fjol där man vann fyra av de fem sista matcherna i damallsvenskan och sedan stod upp väldigt bra mot PSG i Champions League. Faktum är ju att Kif Örebro lämnade turneringen obesegrat – man föll ju på bortamål efter två kryss.

Sedan dess har man dock tappat ett gäng traditionsbärare i Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Dessutom tvingas man klara sig utan Sarah Michel till följd av en korsbandsskada.

Man har tagit in intressanta nyförvärv som kanadensiska powerforwarden Melissa Tancredi, snabba Elin Johansson och intressanta mexikanska landslagsspelaren Veronica Perez.

Nyförvärven i all ära, den jag är mest spänd på att följa är ändå Michelle De Jongh – damallsvenskans bästa tonåring. Jag tror enormt mycket på henne, hon är en tvåvägsspelare som Pia Sundhage redan borde ha plockat in i sin trupp. Känslan är att De Jongh kommer att få ta tungt ansvar i årets Örebro.

Hanna Folkesson

8) Umeå IK
Bästa nyförvärv: Hanna Folkesson.
Tyngsta förlust: Elin Landström.
Placering i fjol: Åtta

Klubben har haft en målsättning att ta SM-guld 2017. Det känns tyvärr inte så troligt. Klubben får nog koncentrerar sig på att ens vara kvar i högsta serien till nästa år.

Med en frisk trupp hade jag kunnat tänka mig att placera UIK topp fem. Men det senaste året har präglats av skador, skador och åter skador. På skadelistan just nu finns bland annat Hanna Folkesson, Hanna Glas och Lina Hurtig.

Fortsätter skadeeländet under säsongen finns risken att laget hamnar ytterligare några pinnhål längre ner – man kan alltså till och med åka ut.

Det finns nämligen inga pengar att förstärka med, om det skulle behövas. Man får förlita sig till att den egna talangverksamheten fortsätter att vara framgångsrik.

Och som sagt, börjar de skadade spelarna komma tillbaka är laget som sagt mycket starkt.

Julia Karlernäs

9) Mallbackens IF Sunne
Bästa nyförvärv: Julia Karlernäs.
Tyngsta förlust: Jennifer Falk.
Placering i fjol: Tio

Klubben från de värmländska skogarna klarade sig kvar i damallsvenskan i fjol med ett måls marginal. Då räddades de av sitt starka hemmafacit. Och av Jennifer Falk och Mimmi Larsson.

Nu har Falk och Larsson lämnat och nästan alla experter placerar Mallbacken på nedflyttningsplats. Det hade jag också – först. 10–0-förlusten i cupmatchen mot Linköping satt i bakhuvudet. Men sedan fick jag ett infall och lyfte Mallbacken en bit över strecket.

Det finns så mycket hjärta i klubben att jag tror att det är möjligt. Visst har man tappat viktiga spelare, men man har också värvat intressant. Nyckeln här är förstås att skotska Lee Alexander fyller ut luckan efter Falk i målet.

I övrigt har man fått tillbaka Julia Karlernäs, en spelare som jag gillar – utrustad med en god grundteknik och fint spelsinne. Dessutom har man hämtat tre spelare från andra sidan jordklotet. Kirsty Yallop vet vi är en duktig damallsvensk spelare. Ytterbacken Anna Green och mittfältaren Tameka Butt är meriterade och kommer att lyfta laget.

Lagets viktigaste spelare i år kan ändå vara forwarden Madelen Janogy. Jag såg henne i cupmötet med division 1-laget Örby i vintras. Det var alltså division 1-motstånd, men känslan var ändå att det här kan bli Janogys år. Är den känslan rätt kan sagan om det allsvenska laget från orten som inte finns på kartan fortsätta ytterligare något år.

Alice Nilsson

10) Kristianstads DFF
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: Susanne Moberg.
Placering i fjol: Sjua

Sjua ifjol, trots att man släppte in näst flest mål. Sånt läckage har man nog inte råd med i år, laget känns nämligen inte alls lika vasst i offensiven.

Tränare Elisabet Gunnarsdottir sa vid den damallsvenska upptaktsträffen att:

”Vi kan slå vilket lag som helst.”

Det är en skön inställning, och den gäller i stor utsträckning hemma på Vilans IP – där är KDFF starkt. Ändå trodde 79 procent av de röstande på nämnd upptaktsträff att Gunnarsdottirs lag skulle hamna i botten av tabellen – dock hade bara 2,3 procent dem på nedflyttning.

Och tittar man på truppen känns den klart svagare än fjolårets. Borta är spelare som Susanne Moberg, Margret Lara Vidarsdottir och Elisa Vidarsdottir. Nyförvärven är långt ifrån lika namnkunniga. Tränare Gunnarsdottir behöver visa fingertoppskänsla i coachningen om laget skall kunna upprepa fjolårets sjundeplats.

De mest intressanta nyheterna i klubben är väl att 22-åriga Alice Nilsson är ny lagkapten samt att man numera spelar i orange tröjor – något som verkar vara ett måste i Kristianstad.

KDFF är alltid svårtippat. Den här gången säger magkänslan att de kommer att få kämpa hårt för kontraktet, men att Ida Guehai ger den tyngd i offensiven som krävs för att stanna på rätt sida strecket. Men skulle Guehai bli skadad – då kan det sluta riktigt illa.

11) Kvarnsvedens IF
Bästa nyförvärv: –.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Vann elitettan

Det enda rimliga tipset är egentligen att sätta Borlängelaget på jumboplats. Men har kvar i princip det lag som vann elitettan i fjol, och skillnaden mellan damallsvenskan och elitettan är som bekant milsvidd.

Jag har heller aldrig sett Kvarnsveden spela, så min bedömning här är bara gjord utifrån vad jag har läst och hört. Och det är att Kvarnsveden vann elitettan på sin defensiv. Det är lovande, eftersom laget kommer att få ägna sig väldigt mycket åt försvarsspel i år.

Man vann också elitettan för att man har ett otroligt vasst kontringsvapen i Tabitha Chawinga från Malawi. Jag har hört att klubbledningen bara räknar med Chawinga den här säsongen, för man tror att hon kommer att spela i en europeisk toppklubb nästa säsong.

För Kvarnsveden blir det förstås otroligt viktigt att försvarsspelet håller även i damallsvenskan. Dessutom gäller det att Chawinga håller sig frisk samt att laget har kapacitet att ge henne rätt passningar längs med marken – då har Borlängelaget chansen att klara sig kvar.

Från upptaktsträffen gillade jag att man förväntade sig 90 procent löpning och 10 procent fotboll under säsongen. Det låter som att laget är mentalt förberett på vad som komma skall.

Totalt sett har tyvärr Kvarnsveden misslyckats med att synas och höras under vintern. Jag tror att väldigt få sportintresserade svenskar känner till att laget skall spela i damallsvenskan i år. Än färre känner till varifrån Kvarnsveden kommer.

Den uppmärksamhet man har fått har antingen handlat om Chawinga eller Lee Winroth:s fantastiska resultat i marklyft. De senaste dagarna har man dessutom kunnat läsa en del om ett arenakaos, där man eventuellt skulle tvingas spela sina matcher på Domnarsvallen.

Till slut fick klubben dock dispens att spela omgångarna fram till den 1 juni på sin ordinarie hemmaplan, Ljungbergsplanen.

Gudbjörg Gunnarsdottir

12) Djurgårdens IF
Bästa nyförvärv: Katrin Schmidt.
Tyngsta förlust: –.
Placering i fjol: Tvåa i elitettan

Många experter har satt Djurgården i mitten av tabellen, typ platserna sju till nio. Hela 78 procent av de som röstade på upptaktsträffen hade nykomlingen på säker mark – 45 procent placerade laget i mitten.

Först hade jag också laget högre upp, men så fick jag en känsla. En känsla av att Djurgården på många sätt liknar fjolårets Hammarby, av att Djurgården kan blir årets missräkning i damallsvenskan.

Det som talar för att Djurgården håller sig kvar är att man har värvat rutinerat och smart i centrallinjen. Gudbjörg Gunnarsdottir är en av seriens allra bästa målvakter, kanske den allra bästa. Katrin Schmidt och Emilia Appelqvist lär bilda ett av seriens smartaste och mest arbetssamma innermittfält, på mittfältet har man dessutom kreativa Annika Kukkonen.

Målvakt och mittfält håller mycket god damallsvensk klass. Det som skapade min känsla av att Djurgården kanske ändå inte blir så bra som många tror var när jag kollade på backlinjen och på lagets forwards. I båda fallen är det rätt profillöst.

För Djurgården känns det otroligt viktigt att nya Sheila van den Bulk är en klippa i mittförsvaret samt att man hittar någon som gör mål. För jag sätter stora frågetecken för forwardsbesättningen.

Nya portugisiskan Carolina Mendes känns intressant, men hennes målfacit från tidigare ligor skrämmer inte. Och håller fjolårets måldrottningar Mia Jalkerud, Madeleine Stegius och Alexandra Höglund i högsta serien?

Om de gör det kan laget nosa på en placering som sexa–sjua. Utgångstipset är dock att Djurgården får det tufft.

* Det var mitt damallsvenska tips för 2016. Innan jag sätter punkt tänkt jag även tippa toppen av skytteligan. Så här slutar den:

1) Gaelle Enganamouit
2) Pernille Harder
3) Natasa Andonova
4) Stina Blackstenius
5) Pauline Hammarlund
6) Tabitha Chawinga
7) Marta
8) Marija Banusic
9) Felicia Karlsson
10) Elin Rubensson

Närmast utanför topp tio hamnar: Jenny Hjohlman, Ida Guehai, Mimmi Larsson, Madelen Janogy och Ogonna Chukwudi. Kommer Lotta Schelin hem i höst kommer hon också att hinna nosa på topp tio.

Slutligen vill jag återigen påminna om att man numera kan följa bloggen via Facebook. Genom att klicka Gilla på sidan får du blogginläggen som länkar där.

Lista: Damallsvenskans största talanger

Publicerad den 15 april, 2016 av Johan Rydén

Det är bara drygt ett dygn till avspark i damallsvenskan. Därmed är det hög tid att presentera de tio tonåringar som ni skall titta extra på i årets damallsvenska.

Det är alltså dags för den tredje och sista delen av Maja Johansson:s talanglistor. Tidigare har vi ju presenterat elitettans 15 största talanger samt platserna 11–20 i damallsvenskan.

Den här gången handlar det om tio i topp i damallsvenskan. Det här är tio spelare med potential att inom något eller några år slå sig in i A-landslaget:

1) Michelle De Jongh, Kif Örebro
Mittfältare, 1997
Dominerade stundtals innermittfältet i Kif Örebro under fjolåret och fick chansen på A-landslagsläger i höstas. En innermittfältare som både är grovjobbare och poängspelare. Allra bäst i en offensiv roll där hon kan hota i djupled samt servera anfallarna med smarta instick.

Nathalie Björn

2) Nathalie Björn, Eskilstuna United
Mittback, 1997
Naturlig ledare som redan spelat ordinarie mittback i allsvenskan i två säsonger. Lämnade AIK för topplaget United inför säsongen. Spelat över 30 flicklandskamper och debuterat i U23-landslaget. Blir en nyckelspelare i vinterns U20-VM.

Ebba Wieder

3) Ebba Wieder, FC Rosengård
Mittfältare, 1998
Fick chansen under hösten (spelade 12 matcher) och imponerade. En playmaker som är allra bäst i nummer tio-rollen. Bildade under tidig försäsong innermittfält med Sara Björk Gunnarsdottir.

Ronja Aronsson

4) Ronja Aronsson, Piteå IF
Ytterback, 1997
Gjorde debut i allsvenskan som anfallare när hon var 13 år. Har skolats om till ytterback och gör nu sin tredje A-lagssäsong. Modig och spelskicklig med en fin högerfot.

5) Maja Göthberg, Kopparbergs/Göteborg FC
Ytterback, 1997
Offensiv ytterback som lämnade Hovås Billdal (elitettan) för KGFC. Haft en fin utveckling under de senaste åren och spelat till sig en startplats i U20-landslaget. Kvick med boll och kan spela både som ytterback och yttermittfältare på båda kanterna.

Sarah Mellouk

6) Sarah Mellouk, Umeå IK
Mittfältare, 1998
Har börjat hitta formen som hon hade då hon slog igenom i Rosengård. Har en enorm potential och blir en viktig spelare i årets UIK. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.

Rebecka Blomqvist

7) Rebecka Blomqvist, Kopparbergs/Göteborg FC
Forward, 1997
Hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Spelade 17 matcher för KGFC under fjolåret och har under försäsongen bildat anfallspar med Sara Lindén när Pauline Hammarlund har varit i väg med landslaget. Har visat fin målform 2016 i både klubb- och landslag.

Nathalie Persson

8) Nathalie Persson, Kopparbergs/Göteborg FC
Yttermittfältare, 1997
Haft en jättefin utveckling de senaste åren – men fick inte tillräckligt med speltid i Rosengård. Får nu en större roll i KGFC. Snabb, teknisk och bra i djupled.

Johanna Rytting Kaneryd

9) Johanna Rytting Kaneryd, Djurgårdens IF
Mittfältare, 1997
Supertalang som skrev A-lagskontrakt med Tyresö som 15-åring. Har stannat av lite i utvecklingen – men kan mycket väl få sitt stora genombrott i DIF. Kvick och teknisk innermittfältare med bra blick.

10) Ellen Löfqvist, Piteå IF
Mittfältare, 1997
Lämnade nyblivna elitettanlaget Sundsvall för Piteå och allsvenskan. Fysiskt stark defensiv mittfältare som är bra på huvudet. En slitvarg som alltid ger 100 procent. Var en av nyckelspelarna i det F19-lag som vann EM-guld förra sommaren.

Inga stora skrällar i OS-kvaltruppen

Publicerad den 16 februari, 2016 av Johan Rydén

Alldeles nyss tog Pia Sundhage ut 21 spelare till OS-kvalet. Hon lämnade två öppna platser eftersom det finns skadeproblem i truppen. De två platserna förväntas fyllas om en vecka, av en back och en forward.

Den enda bland de 21 nu uttagna som inte var med i Göteborg och mötte Skottland är Göteborgs backförvärv Freja Hellenberg. Dock skulle hon ha blivit extrainkallad där i stället för Amanda Ilestedt, men Hellenberg var sjuk. Man kan är alltså säga att det som väntat är rakt igenom spelare från den senaste samlingen som är uttagna.

De spelare som var med i Göteborg, men som lämnades utanför nu är Jessica Samuelsson, Elin Rubensson, Ilestedt och Jenny Hjohlman. Dessutom saknas som väntat Kosovare Asllani. Sundhage sa så här om Manchester Cityspelaren:

”Kosovare Asllani – jag tycker att vi har bättre spelare just nu. Vi får se, vi har två platser kvar. Men hon behöver mer tid. Hon behöver lugn och ro.”

Hellenberg var kanske den lilla skrällen, om man nu kan prata om någon skräll här. Att Jonna Andersson får en ny chans kändes däremot rätt naturligt med tanke på att både Samuelsson och Rubensson är skadade.

När Andersson presenterades gick Sundhage händelserna i förväg:

”Hon tar en plats i OS-truppen”

Om det blir svenskt spel i OS lär det bara finnas max sju backplatser att slåss om, och då får nog Andersson det tufft. I varje fall om Samuelsson och Rubensson är friska.

Det är väl för övrigt i första hand en av de två som Sundhage hoppas kunna komplettera backuppsättningen i truppen med. När det gäller den sjunde forwarden blir det troligen någon av Hjohlman, Asllani eller Lina Hurtig. Andra spelare som skulle kunna ha chansen är Malin Diaz och Marija Banusic, kanske framför allt Banusic om hon fortsätter att ösa in mål i Eskilstuna.

Utan att ha sett henne hittills i år eller hört någon rapport om hennes insatser, hade jag inte haft något emot att få in Michelle de Jongh i truppen. Men Sundhage har valt att bara ta ut fem mittfältare. Och bland dem är jag högst tveksam till Petra Andersson, men Eskilstunas AIK-förvärv får gärna visa att hon hör hemma på A-landslagsnivå.

Jag följde presskonferensen via webb-tv. Det var en ganska vanlig Sundhagepresskonferens. Mantrat ”fart och fläkt” nämndes förstås vid tre–fyra tillfällen.

När Sundhage och Lilie Persson skulle gå igenom Skottlandmatchen inledde Persson med att hylla Olivia Schough:s passningsspel. Sedan hyllades även bland annat Lisa Dahlkvist.

Där reagerade jag över att först Persson konstaterade att förbundskaptenerna ansåg att Dahlkvist hade lyft sitt spel sedan hon flyttade till Frankrike. Någon minut senare sa Sundhage exakt samma sak, med nästan exakt samma ord. Det lät lite lustigt.

De har förstås rätt i att Dahlkvist har varit bra det senaste halvåret. Men som jag tidigare skrivit, hon var på väg in i formtoppen redan under VM i fjol. Som jag ser det är det alltså inte bara PSG:s förtjänst, utan lyftet inleddes redan i Kif Örebro.

Slutligen gick man igenom reglerna i kvalet. Det är inbördes möte som gäller före målskillnad. Därmed blir det ännu viktigare att inte förlora mot Norge i öppningsmatchen.

Skulle två lag hamna på exakt samma poäng, inbördes möte, målskillnad och antal gjorda mål går man i första hand på fair play och i andra hand på Uefa-ranking. Det blir alltså ingen lottning, vilket känns skönt.

Här är förresten OS-kvaltruppen i sin helhet – om man kan säga så när ytterligare två spelare skall till…

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Backar:
Lina Nilsson, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Emma Berglund och Freja Hellenberg.

Mittfältare:
Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Emilia Appelqvist, Josefin Johansson och Petra Andersson.

Forwards:
Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.

Vinna eller försvinna för Sundhage

Publicerad den 6 februari, 2016 av Johan Rydén

I morgon kommer tydligen Pia Sundhage att vara på plats i England för att se Rosengårds träningsmatch mot Manchester City.

Förhoppningsvis var hon i Manchester redan i dag och såg hur Leicester spelar. De har ett grundspel som borde passa svenska landslag klockrent. De har en otroligt tajt defensiv och tar väldigt få risker på egen planhalva, när de kommer upp i planen är de bolltrygga, har sylvassa kontringar och gör hela tiden smarta löpningar in i straffområdet.

Jaja. Ursäkta den lilla utvikningen till herrfotbollen. I morgon kommer Sundhage sannolikt få se Kosovare Asllani spela. Det skulle kunna vara intressant, fast det finns ju egentligen inget som talar för att Asllani skulle tas ut till OS-kvalet ens om hon gör sitt livs match. Om Sundhage tar med några spelare som inte var med i Göteborg härom veckan till OS-kvalet underkänner hon ju sig själv.

Sundhage får för övrigt inte se så många svenska spelare heller. Enligt Sydsvenskan startar Rosengård nämligen så här: Zecira Musovic – Lina Nilsson, Anita Asante, Emma Berglund, Ali Riley – Ella Masar McLeod, Ebba Wieder, Sara Björk Gunnarsdottir, Lieke Martens – Natasa Andonova och Gãelle Enganamouit.

Jag vet alltså inte vad Sundhage kan väntas vara ute efter på sin Englandsresa, även om det förstås blir lite intressant att se hur ett engelskt topplag som Manchester City står sig mot de senaste årens damallsvenska suveräner.

City blev ju tvåa i WSL förra året och skall spela i Champions League till hösten. Fjolårets serietvåa Arsenal har i veckan spelat två matcher mot tyska topplag. I tisdags föll de mot Wolfsburg med 3–0, men i dag vann Arsenal med 3–1 mot Bayern München. Det är i och för sig bara träningsmatcher, men känslan är ändå att engelsk damfotboll håller på att flytta fram sina positioner.

Pia Sundhage

För svensk del är det ju ändå OS-kvalet som står i fokus den närmaste tiden. Och om förbundet är förståndigt är det vinna eller försvinna som gäller för Pia Sundhage.

Här tänker jag på att hennes kontrakt går ut vid årsskiftet, och att hon nuläget inte verkar intresserad av att förlänga. Därmed känns det solklart att om det inte blir OS-slutspel i sommar för Sverige bör man låta den som skall leda landslaget i nästa års EM-slutspel – för vi kommer att gå dit – ta över så fort som möjligt.

Om Sundhage däremot tar Sverige till OS skall hon självklart få fullfölja över mästerskapet. Fast direkt efter OS bör man ha en ny förhandling. Där är alternativen att antingen ge Sundhage förlängt över EM-slutspelet, eller byta ut henne direkt. Jag tycker nämligen att det är självklart att den som skall leda Sverige i EM nästa år också bör ha ansvaret i höstens båda EM-kvalmatcher.

Hoppas att förbundsledningen tänker som jag gör. Fast jag är inte helt säker på att det är så…

Radiosporten hade ett utmärkt inslag om förbundskaptensfrågan i onsdags. Hör det på den här länken. Där säger Sundhage att hon inte är intresserad av att förlänga det kontrakt som löper ut den 31 december i år. Om inte…

”Jag har stått i en OS-final – två stycken dessutom. Det är ju en euforisk känsla. Jag vet inte vad som händer då, när man mår så bra som man gör, får vinna tillsammans med andra. Då ställer någon en fråga: ‘Du, skall du inte vinna EM också, tillsammans med andra?'”

Som jag ser det är det rimliga att förbundet börjar sondera marknaden efter en ny förbundskapten redan nu – för att vara redo antingen efter OS-kvalet, eller efter OS.

Det finns ju för övrigt ingen som helst logik i att Sundhages kontrakt löper till den 31 december. Vem gjorde den förhandlingen?

Det rimliga är ju att man skriver kontrakt med förbundskaptenen över ett mästerskap, och inte bryter ett halvår innan ett mästerskapsslutspel.

I ovan länkat radioinslag försöker Marika Domanski Lyfors förklara varför man valde att skriva kontrakt med Sundhage till årsskiftet. Personligen tycker jag inte att Domanski Lyfors svarar på frågan, hon svamlar mest. Hennes snack om att det är många mästerskap i damfotbollen förklarar ju inte på något sätt varför man inte valde antingen OS eller EM som slutpunkt för Sundhage.

Dessutom säger Domanski Lyfors så här om EM skulle påverkas om det skulle bli byte på förbundskaptensposten vid årsskiftet:

”Man har ju oftast ett helt halvår på sig att förbereda sig inför mästerskapet. Om det skulle bli så tror jag inte att det skulle bli några problem med det.”

Personligen hade jag mycket hellre tagit över i augusti än vid årsskiftet. Ju längre tid man har att sätta sin prägel på laget, desto bättre. Sundhage själv tyckte ju inte att hon hann göra så mycket inför hemma-EM 2013. Och då tog hon ändå över i oktober 2012.

Jaja. Det finns anledning att återkomma i frågan. Förhoppningsvis först i samband med OS.

* Till något annat. Träningsmatcherna har ju kommit i gång. Eskilstuna United har i dag besegrat damallsvenska nykomlingen Djurgården med 1–0. Eskilstuna ligger numera i framkant på många plan inom svensk damfotboll.

Ett av de planen är att de snabbt lägger upp målen från sina träningsmatcher på youtube. Guldstjärna på det. Klubben skulle för övrigt få ytterligare en guldstjärna om de även bjöd på motståndarnas mål – även om det inte fanns något sådant i dag.

Här är dagens segermål från Malin Diaz:

* Apropå Djurgården gjorde de nyligen klart med Petronella Ekroth. Hon har tidigare spelat i damallsvenskan för Linköping, Tyresö, AIK, Jitex och Hammarby. Djurgården blir alltså hennes sjätte damallsvensk klubb, och det är bara två månader sedan Ekroth fyllde 26 år. Jag har ingen totalkoll bakåt i historien, men det kan väl inte vara många som hunnit med fler klubbar på så kort tid. Det kanske till och med är rekord?

Petronella Ekroth

Har ni exempel på spelare som överhuvud taget spelat damallsvenskt i sex klubbar eller fler får ni gärna skriva i kommentarsfältet.

* Djurgården har för övrigt gjort en del intressanta värvningar och visar att man tänker göra ett seriöst försök att hänga kvar. Den andra nykomlingen, Kvarnsveden, är närmast ett oskrivet blad för mig.

I dag hörde jag dock en intressant radiodokumentär om en av klubbens unga spelare, Lee Winroth. Den handlar om hur hon styrketränat bort en allvarlig skolios och 17 år gammal blivit så stark att hon utöver att hon i år slåss om speltid i damallsvenskan är uppe och nosar på världsrekordet i marklyft. Det är verkligen en prestation värd stor beundran.

Damfotbollskalendern 2016

Publicerad den 1 januari, 2016 av Johan Rydén

Gott nytt år.

Precis som att det har blivit en tradition med en rejäl årskrönika i rubrikform här i bloggen har jag valt att inleda de senaste åren med en damfotbollskalender. Så blir det även i år.

Till kalendern har jag gått igenom diverse olika spelscheman, men förhoppningen är att låta inlägget vara levande ett tag in på året genom att göra uppdateringar när jag hittar nya intressanta matcher/evenemang.

2016 är verkligen ett damfotbollsår som rivstartar. Det är tuffa OS-kval världen över i februari och mars, inte minst känns Asiens kval sanslöst tufft med fem matcher på tio dagar.

Årets stora höjdpunkt är förstås OS-slutspelet i augusti och för svensk del väntar en höjdare i årets slut, F20-VM i Papua Nya Guinea spelas nämligen så sent som i månadsskiftet november/december.

Ligamässigt har franska D1 feminine två avgörande toppmatcher redan nu i årets allra första veckor. Damallsvenskan drar igång den 16 april och avslutas den 5 november. Men mer om det nedan.

Här är damfotbollskalendern 2016:

JANUARI

2 januari: Perth Glory–Canberra United i Australiens W-league. Den tolfte omgången spelas sedan klart den 3 januari.

7 januari: CAF Awards, Afrikas bästa spelare skall koras vid en gala i Lagos, Nigeria. Rosengårds Gaelle Enganamouit är en av fem nominerade till att bli Afrikas bästa spelare 2015. Övriga fyra är Gabrielle Onguéné (Rossiyanka/Kamerun), Ngozi Ebere (PSG/Nigeria), Tia Ines N’rehy (Elfenbenskusten) och Portia Boakye (Ghana).

9 januari: Återstart i italienska Serie A, bland annat med toppmötet Verona–Brescia.

10 januari: Franska cupen drar igång med 32-delsfinaler.

11 januari: Fifa-galan avgörs i Zürich. Vi får veta vem av Carli Lloyd, Aya Miyama och Celia Sasic som officiellt koras till världens bästa spelare 2015.

15 januari: NWSL håller sin stora collegedraft.

16 januari: Franska D1 feminine tjuvstartar efter juluppehållet med matchen Rodez–La Roche-sur-Yon.

17 januari: Resten av matcherna i återstarten av franska D1 feminine, bland annat med toppmötet, Montpellier–PSG.

17 januari: Sista omgången i grundserien av Australiens W-league.

21 januari: Startdag för fyrnationsturnering i Shenzhen, Kina. Deltagande lag: Kina, Mexiko, Sydkorea och Vietnam.

23 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 1:2: Papua Nya Guinea–Nya Zealand.

23 januari: Landskamp: USA–Irland.

23–24 januari: Semifinaler i Australiens W-league. Klara seriesegrarna Melbourne City har hemmaplan i sin match.

24 januari: Årets första EM-kvalmatch, Montenegro–Spanien.

26 januari: Sverige–Skottland, träningslandskamp i Serneke Arena, Göteborg.

Skottland

26 januari: Oceaniens OS-kval, final, match 2:2: Nya Zealand–Papua Nya Guinea.

31 januari: Final i Australiens W-league.

FEBRUARI

5 februari: Toppmatch i D1 feminine, PSG–Olympique Lyonnais

10 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Costa Rica och Puerto Rico–Mexiko.

11 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guyana samt Guatemala–Trinidad och Tobago.

13 februari: Svenska cupen återstartar efter vinteruppehållet med mötet Hammarby–Piteå.

13 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Mexiko och Costa Rica–Puerto Rico.

14 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Trinidad och Tobago samt Guyana–Guatemala.

14 februari: Återstart i tyska Frauen-Bundesliga med full omgång.

15 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 1: USA–Puerto Rico och Mexiko–Costa Rica.

16 februari: Nordamerikas OS-kval, grupp 2: Kanada–Guatemala samt Trinidad och Tobago–Guyana.

19 februari: Nordamerikas OS-kval, semifinaler: USA–Trindad och Tobago samt Kanada–Costa Rica. Vinnarna är klara för OS.

20 februari: Toppmatch i tyska Frauen-Bundesliga, Wolfsburg–Bayern München.

21 februari: Nordamerikas OS-kval, final.

21 februari: Sista datumet för åttondelsfinalerna i Svenska cupen. Fast det ligger matcher ända fram till den 27 februari, då division 1-laget IFK Örby tar emot Mallbacken.

29 februari: Asiens OS-kval drar igång med matcherna Australien–Japan, Kina–Vietnam och Nordkorea–Sydkorea. Det är gruppspel där ettan och tvåan kvalar in till OS.

MARS

2–9 mars: Algarve cup 2016. Eftersom en mängd europeiska och asiatiska lag spela OS-kval den här perioden blir det bara två grupper i Algarve i år. Kanada, Danmark, Island och Belgien spelar i grupp A och Brasilien, Nya Zeeland, Ryssland och Portugal i grupp B.

2–9 mars: Cypern cup 2016. Består också av åtta lag i år. Grupp A: Irland, Italien, Ungern och Österrike. Grupp B: Finland, Polen, Tjeckien och Wales. Speldagar: 2/3, 4/3, 7/3 och 9/3.

2 mars: Europas OS-kval: Sverige–Norge och Nederländerna–Schweiz.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

2 mars: Asiens OS-kval: Japan–Sydkorea, Nordkorea–Kina och Australien–Vietnam.

3 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 1: USA–England och Tyskland–Frankrike.

3–8 mars: EM-kval elite round F17/99. Sverige i samma grupp som Polen, Skottland och Norge.

4 mars: Asiens OS-kval: Sydkorea–Australien, Vietnam–Nordkorea och Japan–Kina.

5 mars: Europas OS-kval: Sverige–Schweiz och Nederländerna–Norge.

6 mars: Fyrnationsturnering i USA, omgång 2: USA–Frankrike och Tyskland–England.

7 mars: Asiens OS-kval: Kina–Sydkorea, Vietnam–Japan och Nordkorea–Australien.

9 mars: Europas OS-kval: Nederländerna–Sverige och Schweiz–Norge.

Lieke Martens

9 mars: Asiens OS-kval, sista omgången: Sydkorea–Vietnam, Australien–Kina och Japan–Nordkorea.

9 mars: Fyrnationsturnering i USA, sista omgången: USA–Tyskland och Frankrike–England.

16 mars: Svenska supersupfinalen, FC Rosengård–Linköping.

20 mars: Sista datumet för kvartsfinalerna i Svenska cupen.

23 mars: Champions League, kvartsfinal, match 1:2: Rosengård–Frankfurt, Wolfsburg–Brescia, Lyon–Slavia Prag och Barcelona–PSG.

23 mars: Engelska WSL startar med Arsenal–Reading, Manchester City–Notts County och Liverpool–Birmingham City.

24 mars: WSL:s premiäromgång avslutas med Chelsea–Doncaster Rovers Belles. Ligan består i år av nio lag, vilket gör att Sunderland kliver in i spelet den 26 mars mot Reading.

26 mars: Japanska Nadeshiko League drar i gång, bland annat med Kansaiderbyt Inac Kobe Leonessa–Speranza Osaka Taktsuki.

28 mars: Premiäromgång i norska Toppserien. Full omgång.

30 mars: Champions League, kvartsfinal, match 2:2: Frankfurt–Rosengård, Brescia–Wolfsburg, Slavia Prag–Lyon och PSG–Barcelona.

APRIL

3 april: Semifinaler i tyska cupen, DFB Pokal; SC Sand–Bayern München och Wolfsburg–Freiburg.

5–10 april: EM-kval F19/97, elite round. Sverige är i samma grupp som Belgien, Österrike och England. 5/4 Sverige–Belgien, 7/4 Sverige–Österrike och 10/4 Sverige–England.

7 april: EM-kval, två matcher, bland annat Polen–Danmark i Sveriges grupp.

8 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Slovakien–Sverige och England–Belgien.

9 april: EM-kval: Schweiz–Italien.

10 april: EM-kval: Österrike–Norge.

11 april: EM-kval: Frankrike–Ukraina.

12 april: EM-kval, en mängd matcher, bland annat Spanien–Irland och Vitryssland–Island samt en match i Sveriges grupp: Slovakien–Polen.

14 april: OS-turneringarna i fotboll lottas – både dam- och herrturneringarna.

16 april: Damallsvensk premiär, Rosengård–Kristianstad.

16 april: Premiär i elitettan; Älta–Kungsbacka, AIK–Sundsvall och Holmalund–LB07.

16 april: Premiär i amerikanska NWSL; Washington Spirit–Boston Breakers, FC Kansas City–Western New York Flash och Houston Dash–Chicago Red Stars.

17 april: Övriga matcher i den damallsvenska premiäromgången; Örebro–Umeå, Kvarnsveden–Vittsjö, Piteå–Göteborg, Linköping–Mallbacken och Eskilstuna–Djurgården.

17 april: Övriga matcher i premiäromgången av elitettan; Kalmar–Östersund, QBIK–Hammarby, Växjö–Hovås Billdal och Sunnanå–Sirius.

17 april: NWSL:s premiäromgång avslutas med Portland Thorns FC–Orlando Pride och Seattle Reign FC–Sky Blue FC.

23 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Lyon–PSG

24 april: Champions League, semifinal, match 1:2: Wolfsburg–Frankfurt.

30 april–1 maj: Champions League, semifinal, match 2:2: Rosengård/Frankfurt–Wolfsburg/Brescia och Barcelona/PSG–Lyon/Slavia Prag.

MAJ

4–16 maj: EM-slutspel F17/99. Spelas i Vitryssland. Fungerar som kval till höstens F17-VM i Jordanien. Där har Europa tre platser. De tas av Spanien, Tyskland och England.

14 maj: FA-cupfinal på Wembley: Arsenal–Chelsea.

15 maj: Franska cupfinalen: Lyon–Montpellier.

16 maj: Sista omgången i tyska Frauen-Bundesliga.

16 maj: EM-final för F17: Spanien–Tyskland. Bronsmatch: Norge–England.

21 maj: Sista omgången i franska ligan, D1 feminine.

21 maj: Final i tyska cupen, DFB Pokal. SC Sand–Wolfsburg.

26 maj: Final i Champions League. Spelas på Stadio Città del Tricolore i Reggio Emilia, Italien. Lyon–Wolfsburg.

29 maj: Seriefinal i damallsvenskan, Rosengård–Linköping.

JUNI

2 juni: EM-kval, sex matcher, bland annat Polen–Sverige och Norge–Österrike.

3 juni: EM-kval, sju matcher, bland annat Skottland–Island och Finland–Irland.

4 juni: EM-kval, två matcher, bland annat Tjeckien–Schweiz.

6 juni: EM-kval Sverige–Moldavien.

7 juni: EM-kval, en mängd matcher. Bland annat Vitryssland–Skottland, Wales–Norge, Finland–Portugal och Danmark–Polen.

18 juni: Svenska cupen, semifinal: Piteå–Rosengård.

19 juni: Svenska cupen, semifinal: Linköping–Eskilstuna

23 juni: Lottning av kvalet till Champions League 2016/17.

28 juni: Sveriges OS-trupp presenteras.

JULI

16 juli: Damallsvenskan, sista matchen innan OS-uppehållet; Rosengård–Djurgården.

21 juli: OS-genrep: Sverige–Japan i Kalmar.

19–31 juli: EM-slutspel, F19/97. Spelas i Slovakien.

AUGUSTI

3–19 augusti: Damfotbollsturneringen i OS i Rio de Janeiro. Lottningen sker den 14 april. Tolv lag får plats i mästerskapet, klara lag: Brasilien, Colombia, Frankrike, Tyskland, Sverige, USA, Kanada, Sydafrika, Zimbabwe, Kina, Australien och Nya Zeeland.

3 augusti: OS: Sverige–Sydafrika, 18.00.

7 augusti: OS: Sverige–Brasilien, 03.00.

10 augusti: OS: Sverige–Kina, 03.00.

12 augusti: OS, kvartsfinal: Sverige–USA, 18.00.

16 augusti: OS, semifinal: Sverige–Brasilien, 18.00.

19 augusti: OS, final: Sverige–Tyskland, 22.30.

23–28 augusti: Kvalet i Women’s Champions League avgörs.

27 augusti: Damallsvenskan återstartar efter sommaruppehållet med tre matcher.

28 augusti: Svenska cupen, final: Rosengård–Linköping.

SEPTEMBER

1 september: Lottning av Champions League, sextondelsfinaler.

3 september: Frauen-Bundesliga 2016/17 drar igång med matchen: FC Bayern München–SC Freiburg.

4 september: Övriga matcher i Frauen-Bundesligas premiäromgång spelas: SC Sand–VfL Wolfsburg, TSG 1899 Hoffenheim–FFC Turbine Potsdam, MSV Duisburg–SGS Essen, Bayer 04 Leverkusen–FF USV Jena och FFC Frankfurt–Borussia Mönchengladbach.

15 september: EM-kval, en mängd matcher. Bland annat Sverige–Slovakien.

16 september: EM-kval, fyra matcher. Bland annat Ryssland–Tyskland och Portugal–Finland.

17 september: Landskamp U20, Sverige–Tyskland.

20 september: EM-kval, sista omgången, en mängd matcher. Bland annat Danmark–Sverige, Island–Skottland, Spanien–Finland och Italien–Tjeckien.

Danmark

23 september: Lottning av EM-kvalets playoffmatch.

29 september: Calle Barrling presenterar den 21 spelare stora svenska U20-VM-truppen.

30 september–21 oktober: VM F17/99 i Jordanien.

OKTOBER

5–6 oktober: Champions League, sextondelsfinal, match 1:2, bland annat Eskilstuna–Glasgow City och Breidablik–Rosengård.

9 oktober: Damallsvenskan: Linköping–Rosengård.

9 oktober: Final i NWSL.

6–11 oktober: EM-kval F17/00, omgång 1. Sverige i samma grupp som Montenegro, Malta och Grekland.

12–13 oktober: Champions League, sextondelsfinal, match 2:2, bland annat Glasgow City–Eskilstuna och Rosengård–Breidablik.

17 oktober: Lottning av åttondelsfinalerna i Champions League.

18–20 oktober: EM-kval F19/98, omgång 1. Sverige i samma grupp som Bosnien, Georgien och Portugal.

NOVEMBER

5 november: Damallsvenskan, sista omgången: Linköping–Eskilstuna, Rosengård–Mallbacken, Göteborg–Piteå, Örebro–Vittsjö, Kristianstad–Umeå och Djurgården–Kvarnsveden.

5 november: Elitettan, sista omgången: Sunnanå–Älta, Växjö DFF–IFK Kalmar, Holmalund–Kungsbacka, AIK–Sirius, QBIK–Hovås Billdal, Hammarby–LB07 och Östersunds DFF–Sundsvalls DFF.

9–10 november: Champions League, åttondelsfinal, match 1:2,

13 november–3 december: F20-VM i Papua Nya Guinea, med Sverige.

13 november: F20-VM: Sverige–Nordkorea.

16 november: F20-VM: Papua Nya Guinea–Sverige.

16–17 november: Champions League, åttondelsfinal, match 2:2,

20 november: F20-VM: Sverige–Brasilien.

24–25 november: F20-VM, kvartsfinaler.

29 november: F20-VM, semifinaler.

3 december: F20-VM, final.

2012 års Europamästare är redo

Publicerad den 23 september, 2015 av Johan Rydén

Jag är nyss hemkommen från Göteborg där jag har sett Sverige göra en lovande insats och vunnit med 3–0 mot Polen.

Dock skall direkt sägas att polskorna inte var bra nog för att testa vårt lag på riktigt, därför nöjer jag mig med att kalla dagens insats för just lovande.

När Pia Sundhage presenterade truppen till den här landslagssamlingen konstaterade jag att den innehöll fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Övriga i truppen skulle man viss rätta kunna kategorisera som F20-VM-spelare från 2010.

När matcherna är spelade är facit följande:

* F19-EM 2012: 3 mål, 2 assist.
* F20-VM 2010: 2 mål, 0,5 assist.
* VM 2011: 1 mål (straff), 2,5 assist.

Eftersom Sofia Jakobsson ingick både laget i F20-VM 2010 och i VM 2011 delar jag hennes assist mellan de båda lagen – även om hennes roll var betydligt större 2010 än 2011.

Oavsett var man placerar Jakobsson är det lätt att konstatera att 2012 års Europamästarinnor har visat klass under den här samlingen. Utöver målen från Pauline Hammarlund, Lina Hurtig och Malin Diaz stod ju dessutom Fridolina Rolfö för ett som dömdes bort för offside.

Det borde också vara lätt att konstatera att 2012-gänget borde ha fått spela en större roll i sommarens VM. Det verkar ju Sundhage också tycka, även om hon inte säger det rakt ut.

Visst är det stor skillnad på motståndet i VM och i EM-kvalet, men nog står Sundhage för ett underkännande av sin egen VM-trupp när hon väljer att starta både mot Moldavien och Polen med två spelare som för några månader sedan inte fick plats bland de 26 som sändes till Kanada?

Det båda jag avser är förstås Magdalena Ericsson och Lina Hurtig som båda har tackat för det nya förtroendet genom att göra starka insatser – på numera ovana positioner. Jag snackade lite med dem efter dagens match. Båda var förstås väldigt nöjda, mest strålade det kring Ericsson.

Magdalena Ericsson

Mitt i glädjen konstaterade hon att det lär bli dragkamp om hennes position framöver. Martin Sjögren har ju spelat henne som mittback, medan Sundhage vill åt Ericssons vänsterfot från ytterbacksplats. Här kan det uppstå en situation som liknar den Elin Rubensson har.

Lina Hurtig

Det mest intressanta kring Hurtig var att hon gjorde klart att hon kommer att spela i damallsvenskan även 2016. Dock säger hon sig inte ha bestämt vilken klubb hon kommer att tillhöra. Dragkampen om Hurtig lär bli svensk silly seasons stora snackis.

De nya spelarnas framfart var alltså det stora glädjeämnet i dag. Deras insatser gjorde att man lätt glömde att Sverige bara lyckades spela till sig en enda målchans i den första halvleken.

Vi skapade dock totalt fyra målchanser före paus, men precis som i VM var det huvudsakligen vid fasta situationer som det blev farligt. Firma Ericsson/Hurtig fixade ju också 1–0-målet på hörna.

Under halvleken tyckte jag mest att tremannaanfallet sprang in i varandras ytor. Olivia Schough och Sofia Jakobsson visade dock energi, medan Lotta Schelin så långt var klart sämsta svenska spelare.

I paus funderade jag på om inte Sundhage borde byta ut Schelin. Som väntat blev det dock inte så, och Lyonstjärnan lyfte sig ett par klasser i den andra halvleken.

Efter att firma Jakobsson/Schough hade fixat 2–0-målet kändes det helt avgjort. Polen öppnade sig mer och Sverige kunde till slut ta sig upp i 10–0 i målchanser.

Schoughs 2–0-mål var för övrigt intressant. Live tyckte jag att Jakobsson gjorde fel i förstaläget som inte väntade in en överlapp från Jessica Samuelsson. Men med facit är det svårt att klandra Montpellierspelaren.

I den första halvleken reagerade jag över att forwards var alldeles för sugna att löpa mot bollen. När vi hade högeranfall var ofta alla tre över på högersidan, med följden att det inte fanns någon i straffområdet när inläggen kom.

Olivia Schough

Men den här gången hade Schough dröjt sig kvar i bortre ytan och kunde på något konstigt, men snyggt sätt skicka upp bollen i nättaket.

Som bekant har jag länge ifrågasatt Olivia Schoughs position i landslaget. Jag kan inte säga att jag är helt övertygad nu heller, hon måste prestera mot starkt motstånd först. Men kan hon att visa den klass hon gjorde i dag även mot topplag kommer jag snart att tvingas backa.

Offensivt var det alltså en klart lovande insats i dag. Defensivt var det däremot inte något som helst kvalitetstest. Visst visade Ewa Pajor klass vid några tillfällen, men Wolfsburgspelaren var alldeles för ensam och fick oftast bollen väldigt långt ifrån målet.

Testerna på hur 4–3–3-spelet klarar sig i defensiven får vi vänta på. Det första står Danmark för om en månad. Det blir intressant.

För i dag noterade jag att Sverige tryckte upp sina ytterbackar högt och ofta spelade något som liknade 2–3–2–3 i anfall. De två längsta bak var Nilla Fischer och Linda Sembrant – alltså två bollskickliga men något långsamma mittbackar.

Med en så offensiv uppställning får man inte tappa bollen på mittfältet mot starka lag, för då kommer vi att vara väldigt sårbara i kontringarna.

Fast när jag nu går och lägger mig är det inte oron för defensiven jag tar med mig – det är glädjen över att en ny generation har flyttat fram sina positioner i landslaget.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Publicerad den 8 augusti, 2015 av Johan Rydén

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County. I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.

Sundhage svingar igen

Publicerad den 5 augusti, 2015 av Johan Rydén

I dag har vår förbundskapten återigen stått för anmärkningsvärd kritik. I Aftonbladet skyller Pia Sundhage bristen på starka svenska innermittfältare på de damallsvenska toppklubbarna – och på seriens utlänningar.

Jag gillar att Sundhage pratar från hjärtat och säger vad hon tycker. Men jag börjar bli vansinnigt trött på att hon hela tiden hittar andra att skylla på. Var är självkritiken? Och jag kan inte hjälpa det, men jag får SD-vibbar när hon gång på gång ger damallsvenskans utlänningar skulden för alla svenska misslyckanden.

Jag tycker dels att det är dags för Sundhage att sluta svinga åt alla möjliga håll, inte minst för hennes egen skull. När man har kritiserats för att ha dåliga relationer med de damallsvenska klubbarna är det ju knappast taktiskt att kritisera toppklubbarna på minst sagt lösa grunder.

Jag tycker även att Sundhage borde försöka presentera lite konstruktiva lösningar på alla de problem hon lyfter fram och kritiserar andra för. För hon kan väl ändå inte mena att allt skulle lösa sig för svensk damfotboll om damallsvenskan till 100 procent bestod av svenska spelare?

Så till dagens kritik. Om Sundhage hade nöjt sig med att konstatera att vi har tunt med klasspelare på centralt mittfält hade jag hållit med. Det är ett faktum. Men här har hon ju själv varit med och urholkat urvalet genom att göra om Nilla Fischer till mittback.

Men Sundhage nöjer sig inte med konstaterandet. Hon kritiserar de damallsvenska klubbarna för att inte ta hand om de talanger som finns, en kritik som hade gjort mig riktigt förbannad om jag varit damallsvensk klubbledare:

”De som var med och var framträdande 2012 – till exempel Malin Diaz – har inte slagit i taket i allsvenskan än, tyvärr. Upp till 19 år gör vi väldigt bra resultat, men vi är dåliga på att ta de spelarna till allsvenskan. Där måste vi bli klart mycket bättre om vi ska hänga på de andra länderna.”

Kommer ni ihåg laget som spelade mot Spanien i EM-finalen 2012? Det såg ut så här: Jessica Höglander – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Jennie Nordin, Magdalena Ericsson – Therése Boström (Jonna Andersson, 34), Petra Andersson, Lina Hurtig (Julia Wahlberg, 113), Malin Diaz – Pauline Hammarlund (Fridolina Rolfö, 104) och Elin Rubensson.

Tolv de här 14 spelarna tillhör damallsvenska lag, många av dem har bärande roller. Lag som Eskilstuna, Örebro och Piteå har satsat svenskt på innermittfält och lyckats bra. Vad mer kräver Sundhage av klubbarna?

Vilka spelare är det hon saknar i de damallsvenska lagen? I dagens seriefinal startade fyra svenska spelare på centralt mittfält. Det kan man knappast klaga på.

Nu vet jag inte var Sundhage drar gränsen för topplag. Men jag kollade antal matcher och speltid på svenska innermittfältare i de sex lag som just nu ligger på damallsvenskans övre halva.

Det är möjligt att Sundhage tycker att de här spelarna är för dåliga, men hon kan knappast klaga på deras speltid. Här är listan:

* FC Rosengård:
Ebba Wieder, 3 matcher, 188 minuter

* Eskilstuna United:
Petra Larsson, 11 matcher, 970 minuter
Malin Diaz, 11 matcher, 932 minuter
Elin Wahlström, 8 matcher, 380 minuter
Sofie Persson, 7 matcher, 546 minuter

* Linköpings FC:
Ingen

* Piteå IF:
Josefin Johansson, 8 matcher, 720 minuter
Emilia Appelqvist, 11 matcher, 990 minuter
Irma Helin, 10 matcher, 748 minuter

* Göteborg FC:
Lisa Ek, 7 matcher, 417 minuter
Filippa Curmark, 10 matcher, 760 minuter

* Kif Örebro:
Lisa Dahlkvist, 6 matcher, 470 minuter
Michelle De Jongh, 9 matcher, 684 minuter
Hanna Folkesson – korsbandsskadad

När man hör Sundhages utspel om att ungdomarna inte får rätt möjligheter i damallsvenskan är det lätt att fundera över hur hon tycker att det ser ut i hennes A-landslag? Ger hon själv ungdomarna chansen?

Det tycker ju inte jag.

Jag ställer mig gång på gång frågan om hur det kommer sig att Tyskland kan släppa fram yngre spelare än Sverige? Vi har ändå vunnit F19-EM två av de fyra senaste upplagorna, medan Tyskland inte har vunnit någon. Senast de vann var för fem år sedan, ändå hade de betydligt många fler spelare som var födda 1993 eller senare i sin VM-truppen än Sverige.

Jag skulle gärna vilja se hur Sundhages idealmodell för svensk damfotboll ser ut.

Om den innebär att de damallsvenska topplagen skall tvingas vara fullspäckade av 18–21-åringar sänker vi nivån på serien rätt rejält. Jag hade en twitterdiskussion för något år sedan med dåvarande Rosengårdstränaren Jonas Eidevall, där han konstaterade att U23-landslaget skulle få kämpa för att hänga kvar i damallsvenskan om de spelade där.

Jag tycker att det är rimligt att vi använder oss av samma framgångsrika modell som i Tyskland och Frankrike – alltså att de unga talangerna matchas in i högsta serien via de klubbar som ligger närmast under ligans topplag. När de klarar av att spela bärande roller i de lite mindre klubbarna är de redo att ta nästa steg, till toppklubbarna.

I Frankrike har exempelvis en stor talang som Claire Lavogez gått via Henin-Beaumont och Montpellier för att nu som 21-åring ta klivet till Lyon. Och i Tyskland lämnar nu Sara Däbritz Freiburg för mästarinnorna Bayern München.

Petningar och Musovics härliga inställning

Publicerad den 14 maj, 2015 av Johan Rydén

I idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är det matchvinnare och stjärnor som får de stora rubrikerna. Det är dem som vi i media vill prata med vid presskonferenser eller i de mixade zoner där vi möter spelarna. Där är det sällan grovarbetare och bänkspelare som drar till sig intresset.

Men det finns undantag. När en VM-trupp presenteras handlar mediebevakningen i princip alltid om spelarna längst ut på bänken – och om de som hamnar utanför truppen.

Jag läste att Pia Sundhage skall ha sagt så här i Nyhetsmorgon i tisdags:

”Jag tror inte att jag gjorde ett bra jobb i går på presskonferensen. Det pratades om skador, om spelare som inte spelat 90 minuter. Men vad jag ser framför mig är en centrallinje i stjärnklass. Jag får skärpa till mig. Det här är ett lag som jag verkligen tror på.”

Som bekant håller jag inte med Sundhage om hur truppen formerats. Men jag tycker att Sundhage gjorde ett bra jobb vid själva presskonferensen. Jag vet inte hur hon skulle ha gjort för att få fokus på centrallinjen – det var ju fullständigt självklart att spelare som Lotta Schelin och Caroline Seger skulle komma med i truppen. Alltså var nyhetsvärdet kring de uttagningarna noll och intet.

Dessutom är det ju så att de som säger bäst grejer i samband med trupputtagningar är de spelare som tar de sista platserna och kanske framför allt de som hamnar utanför truppen.

Alltså är det naturligt att fokus de senaste dagarna har varit riktat mot spelare som Sofia Lundgren, Antonia Göransson, Magdalena Ericsson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och framför allt Zecira Musovic. Det är på samma sätt som Kosovare Asllani fick uppmärksamheten vid truppresentationen 2011.

Men när mästerskapet väl var igång pratades det väldigt lite Asllani. Sundhage kan alltså vända fokus mot sin centrallinje genom att se till att den presterar toppresultat i Kanada.

Men i några dagar till får hon räkna med att de nobbade spelarna snor uppmärksamheten. Som nämnda Musovic. Hon har som bekant en högst läsvärd blogg. Där skrev hon så här dagen efter trupputtagningen:

”Jag är en extrem vinnarskalle och i går kändes det som om att jag förlorade. Jag förlorade kampen om att ta mig in i Sveriges trupp. Väldigt besviken och irriterad för stunden, svor jag högt framför TV:n. Jag ville med. Jag ville ta nästa steg i min karriär.”

Hon skriver också att hon tänker använda det här som tändvätska och hon tackar media för allt stöd:

”Media är inte alltid spelarens bästa vän, jag vet. Den dagen kommer jag däremot inte googla på mitt namn, jag lovar. Men nu, alla mediamänniskor, har ni varit plåster på såren. Eller t.o.m har ert förtroende lindat in såren i bandage av bästa kvalité.”

Musovic kommer vi definitivt att både få se och höra mer av i framtiden, var så säkra. Förhoppningsvis slipper vi dock att sakna henne under VM-slutspelet…

I tisdags åkte jag för övrigt till Åbyvallen för att kolla in en VM-spelare, Jenny Hjohlman. Det handlade om cupkvartsfinalen Jitex–Umeå 0–2, en match som jag kunde ha varit utan.

Umeå har gjort mål

Det var nämligen regnigt, kallt och tyvärr vansinnigt tråkigt. Jitexmålvakten Emma Lind gjorde en grov målvaktstavla direkt i första minuten vilket ledde till att Tuija Hyyrynen:s lösa frispark gick i mål. Sedan handlade resten av matchen om att Umeå rullade runt bollen på Jitex planhalva. Dock hade man väldigt svårt att skapa målchanser.

Hade jag inte vetat att Jenny Hjohlman ingick i VM-truppen hade jag inte gissat på det. Hon var nämligen blek och skapade knappt något. Jag har alltid gillat Lina Hurtig. Hon var lite mer delaktig i spelet än Hjohlman, men det känns faktiskt som att Hurtig är sämre nu än hon var för två år sedan. Det lyser inte längre av självförtroende kring Hurtig som det gjorde tidigare. Förhoppningsvis reser hon sig igen och blir den landslagsspelare som jag hela tiden har trott att hon skall bli.

Känslan är att både Hjohlman och Hurtig måste lyfta sig ett par klasser om Umeå skall slippa undan bottenstrid i damallsvenskan. Laget spelade alltså mest runt och saknade konstruktiva idéer. Den enda som visade riktig vilja att gå mot mål var högerbacken Hanna Glas.

Hanna Glas

Defensivt gick det inte att bedöma laget då Jitex var extremt blekt i offensiven. Däremot gjorde elitettanlaget en stabil insats i försvarsspelet. Matchen hade kanske kunnat bli intressant om inte gästerna fått det där 1–0-målet redan i matchupptakten.

Apropå elitettan har Djurgården i dag förlorat med 3–1 borta mot IFK Kalmar i den serien. Det innebär att Hovås/Billdal nu är enda obesegrade laget – de leder dessutom serien. Hovås är en poäng före Djurgården, Kvarnsveden och LB07.

Hovås är som bekant ett förortslag i Göteborgs södra delar. I går kikade jag på tv på ett framgångsrikt damlag från Göteborgs norra förorter, Sävehov.

Jag tar upp det för att jag tycker att det är så härligt att se ett svenskt damlag som har en taktfast, engagerad hejaklack. En hejaklack som skapade en underbar inramning kring den femte och avgörande SM-semifinalen mot Skövde.

På söndag är det damallsvensk seriefinal mellan Rosengård och Eskilstuna. Tyvärr räknar jag inte med att det kommer att vara någon lika medryckande ljudkuliss från Malmö IP.

Korta inhopp i en mängd matcher

Publicerad den 14 april, 2015 av Johan Rydén

Svara

Den första helgen där man kunde se alla damallsvenska matcher på tv blev lite konstig för egen del. Jag gjorde nämligen korta inhopp i en mängd matcher, men såg inte någon hel.

Utöver damallsvenska matcher hann jag med några minuter av Mia Jalkerud:s sexmålsfyrverkeri borta mot Lidköping i elitettan och så ett par halvlekar i NWSL.

Rent spontant kändes de båda NWSL-matcherna mer underhållande än de damallsvenska jag såg, men det kan nog bero på att de damallsvenska lagen har bättre försvarsorganisation än de amerikanska, vilket gör NWSL-matcherna mer svängiga.

Oavsett måste den uppvisning Seattle Reigns fantastiska mittfält anfört av Kim Little, Jessica Fishlock och hattrickskytten Megan Rapinoe bjöd på mot Western New York Flash anses vara helgens behållning:

Att Fishlock lämnat Frankfurt redan innan semifinalerna i Champions League stärker för övrigt inte lagets chanser, varken i ligan eller mästarcupen. I helgen vann dock både Wolfsburg och Frankfurt sina hängmatcher i Frauen-Bundesliga, vilket innebär att Wolfsburg nu är serieledare en poäng före Bayern München och två före Frankfurt.

Tre omgångar återstår. Omgång 20 inleds för övrigt i morgon med matcher just för de tyska Champions Leaguelagen Wolfsburg och Frankfurt. De möter Herford och Freiburg och bör ta ytterligare varsin trepoängare.

Det om den tyska ligan. Mitt fokus i helgen låg förstås på damallsvenskan. Tyvärr missade jag lördagens tjuvstart och tillika nykomlingsmöte, men har sett det här klippet:

För Hammarby är det här förstås en kanonstart, precis den man behöver. Den riktiga värdemätaren på Söderbönorna kommer dock i Malmö i morgon.

När det gäller Mallbacken har jag förstått att de dels hade dubbla ribbskott i slutet av första halvleken samt att de missade en straff i den andra. Det antyder ju att värmländskorna var med i matchen. Dock har man inte råd att släppa in mål som Olga Ekblom:s inlägg till 2–1 om man skall hänga kvar.

I söndags såg jag en stund av Kristianstad–Umeå. Där blev det tydligt att Umeå har en väldigt tunn trupp och att laget är otroligt uddlöst utan Jenny Hjohlman och Lina Hurtig. Hurtig hoppade in och spelade en halvtimme i matchen, något som förvånade mig. Tränare Maria Bergkvist sa ju på upptaktsträffen i förra veckan att Hurtig den dagen gjorde sitt första 100-procentiga träningspass. Då känns det spontant väl bra att redan spela en halvtimma i damallsvenskan inom en vecka. Men det fanns kanske omständigheter som gjorde speltiden mer begriplig.

När det gäller Hjohlman är hon tydligen ledbandsskadad och borta i 2–4 veckor. Umetruppen är skadedrabbad, bland annat missar Jasmin Nejati hela säsongen till följd av ett avslitet korsband. Tråkigt.
Såvitt jag kan komma på är Nejati en av tre damallsvenska spelare som drabbats av korsbandsskador redan innan säsongsstart. Beata Kollmats i Göteborg och Hanna Folkesson i Örebro är de båda andra jag har koll på.

Jasmin Nejati

Jag såg några minuter av Piteå–Vittsjö. Den tid jag såg upplevde jag hemmalaget som starkare, men det var ju gästerna som fick med sig alla poängen.

Jag såg även några minuter i slutet av AIK–Göteborg. Där lyckades faktiskt AIK få lite tryck på gästerna i jakten på reducering. Kanske ändå att AIK har lite mer tyngd än jag trott på förhand.
På klippet ser vi Göteborgsmålen av Lieke Martens och Manon Melis, men först en godbit av Ramona Bachmann från Rosengårds match:

Slutligen då till Örebro–Rosengård. Där hade jag på hela matchen, men jag jobbade parallellt och kunde inte kolla speciellt koncentrerat. Det jag såg av Örebro var ett bra försvarsspel före paus samt en imponerande och väldigt lovande insats av unga Michelle De Jongh. Kan hon fortsätta på den nivån bör hon vara med i landslagsdiskussionen senast i höst. För den typen av centrala mittfältare har vi inte många av.

Rosengård var blekt före paus, men visade riktig mästarklass efter. De fick fart både på boll och ben och kunde ju faktiskt ha gjort sex–sju mål där. Imponerande.

En match jag inte såg något alls av var Eskilstuna–Linköping. Där fick 1308 åskådare se en liten skräll. LFC vann hörnorna med 10–1, men avsluten mot mål 2–3 och dessutom hade hemmalaget två ramträffar. LFC:s ineffektivitet fortsätter alltså.
Det är ju för tidigt att prata om ödesmatch i andra omgången, men skall Linköping ta upp kampen med Rosengård i år har man inte råd att även lämna morgondagens hemmapremiär mållöst. Premiärresultaten gör att LFC–Kristianstad känns som en riktigt intressant historia.

Hur var då TV4:s produktioner? De jag såg var bra, jag skulle nog till och med säga lite över förväntan. Kul. Det jag saknar är klipp med höjdpunkter från alla matcher, helst även ett sammanfattande klipp med alla omgångens mål – så som man kan i ligorna i Tyskland och Frankrike.

Apropå TV4 är här ett klipp med damallsvenska tips från alla kanalens damfotbollsexperter:

Slutligen tillbaka till USA och NWSL. Den damallsvenska premiäromgången lockade i snitt 1016 åskådare – kul. Totalt blev det 6097. Jämför det med världens mest publikdragande damlag, amerikanska Portland Thorns. De hade 13386 åskådare vid sin premiär mot Boston. Storpubliken fick se hemmalaget vinna med 4–1.

Intresset kring Thorns har fått engelska tidningen The Guardian att publicera det här reportaget som har titeln: ”Är Portland Thorns den första riktiga klubben inom damfotbollen?” Jag antar att de med första riktiga klubben menar att det är den första klubben som har riktig publikhausse kring alla hemmamatcher.

Ett lag som har en klack som kör tifon inför vissa matcher, som den i helgen. Visst är det underbart att se så välfyllda läktare i ligamatcher, som de här:

Intresset kring Portland Thorns ger verkligen framtidshopp för damfotbollen. Det gör för övrigt fler publiksiffror från första omgången i USA. I Houston var publiksiffran 6 012, i Kansas hade man 8 489 supportrar medan omgångens lägsta publik var låga 2 642 i Seattle. Jag skriver låga 2 642 trots att den siffran var mer än 1000 åskådare högre än den bästa damallsvenska premiärsiffran – 1619 från Hammarbys match på Tele2 Arena.

I damallsvenskan stod Kristianstad för det pinsamma bottennappet – bara 268 på en premiär är verkligen långt ifrån godkänt.

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Kategoriarkiv: Djurgården Damfotboll

Nu är Umeå illa ute

Botten i fokus i damallsvensk återstart

Bäst i media inför damallsvenskan

Tuff premiär för damallsvenskan.tv

Guide till premiärhelgen

Så här slutar damallsvenskan 2016

Lista: Damallsvenskans största talanger

Inga stora skrällar i OS-kvaltruppen

Vinna eller försvinna för Sundhage

Damfotbollskalendern 2016

2012 års Europamästare är redo

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Sundhage svingar igen

Petningar och Musovics härliga inställning

Korta inhopp i en mängd matcher