Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019

Världsmästerskapet i fotboll 2019 spelades i Frankrike 1–30 juni 2019. För andra gången var det 24 deltagande lag. Spelorter var: Paris, Auxerre, Grenoble, Le Havre, Lyon, Montpellier, Nancy, Nantes, Nice, Reimes, Rennes och Valenciennes. Guldet gick till USA. Silver till Nederländerna, brons till Sverige och England slutade på fjärde plats.

Morgan eller Wambach – det är frågan

Publicerad den av
Svara

Jag var i helgen inblandad i en intressant debatt om vem av USA:s båda forwards som borde få Ballon d’Or, som världens bästa spelare 2012.

Först vill jag bara påminna om att jag egentligen anser att Christine Sinclair borde ha vunnit. Kanadas storstjärna förde sitt land till en högst oväntad OS-medalj. Och hon gjorde själv sex mål i turneringen, fler har någon annan gjort i ett OS-slutspel i fotboll för damer.
För kalenderbitare är här de tidigare segrarna av OS-skytteligan:
2008: Cristiane (Brasilien), fem mål.
2004: Cristiane och Birgit Prinz (Tyskland), fem mål.
2000: Sun Wen (Kina), fyra mål.
1996: Ann Kristin Aarönes och Linda Medalen (båda Norge) och Pretinha (Brasilien), alla på fyra mål.

Tillbaka till årets verksamhet. Sinclair är ju som bekant inte kvar bland finalisterna. Tävlingen står nu mellan Abby Wambach, Alex Morgan och Marta.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Marta förde Tyresö till ett historiskt SM-guld och till en andra raka cupfinal. Hon noterades för tolv mål och 16 assist i damallsvenskan – och vann därmed poängligan.
Hade det handlat om svenska meriter borde Marta ha legat bra till.

Men hon blev inte ens utnämnd till damallsvenskans bästa spelare, och i Ballon d’Or väger avgörande insatser i de viktigaste tävlingarna tyngst. Och årets viktigaste tävling var OS. I OS var Marta rätt blek. Hon gjorde två mål – 3–0 och 5–0 i premiären mot Kamerun, varav det första var en straff. I övrigt klarade hon inte av att bära sitt Brasilien.
Vi får backa nästan 20 år för att hitta ett sämre brasilianskt landslag, och man blev mållösa både mot Storbritannien i gruppfinalen, och mot Japan i kvartsfinalen.
Sett till statuterna bör vi alltså kunna räkna bort Marta.

Kvar är Morgan och Wambach. Jag lägger min röst på Morgan för att hon har varit klart bäst totalt sett i år. Men jag tror att Wambach kommer att vinna på sitt namn.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Här är en liten jämförelse mellan kandidaterna:

1) USA:s landslags poängliga 2012:
Den vinner Morgan, som gjort 28 mål och 19 assist. Wambach har totalt spelat 100 minuter mer än Morgan, och står på 23 mål och 8 assist. I USA räknar man mål dubbelt i poängligan, vilket gör att den går i Morgans favör med 73–54. Klar fördel Morgan här alltså.
Hon gjorde för övrigt ett mål och ett assist i söndags morse, då Irland besegrades för andra gången på kort tid. Den här gången blev det 2–0, sedan den irländska målvakten Emma Byrne visat att hon håller högsta klass. Höjdpunkter från matchen ser du här.

2) Poängligan i OS.
Toppen av den såg ut så här:
7 poäng: Sinclair (6+1) och Morgan (3+4).
6 poäng: Melissa Tancredi (4+2), Megan Rapinoe (3+3).
5 poäng: Wambach (5+0) och Elodie Thomis (2+3).
Här är det alltså fördel Wambach när det gäller målskyttet, men fördel Morgan när det gäller poäng totalt – om vi inte kör amerikansk räkning, för då är det 10–10. Jag är svensk, och dömer det till oavgjort i kategorien.

3) Flest viktiga mål i OS.
Det är ju som bekant större värde att göra ett mål som betyder 1–0 än ett som ger 5–0. Enligt mitt sätt att räkna fixade Wambach fem poäng till USA (två vardera mot Nordkorea och Nya Zeeland, och ett mot Kanada), medan Morgan fixade tre (ett mot Frankrike och två mot Kanada). Fördel Wambach i kategorien.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Det blir alltså 1,5–1,5 mellan kandidaterna i den här jämförelsen. Trots det tycker jag att det är ganska klart att Morgan skall ha priset. Och det är inte bara för att hon blivit utnämnd till årets idrottskvinna i USA i år.
Jag har sett huvuddelen av USA:s landskamper i år, och tycker att det har varit klasskillnad spelmässigt sett. Med sin snabbhet och styrka bidrar Morgan med massor till spelet utöver sitt målskytte. Medan Wambach ”bara” bidrar med mål.

Fast det var ju det med att OS väger tyngst. Wambach var riktigt vass i början av turneringen. Hon gjorde ett mål vardera i de fem första matcherna. Några av dem var viktiga. Hon avgjorde kvartsfinalen mot Nya Zeeland, och satte en straff till 3–3 i semifinalen. Totalt sett tycker jag att hon tappade kvalitet i semifinal och final. Morgan däremot var jämn hela vägen. Dessutom avgjorde hon semifinalen, och spelade fram till viktiga 1–0 i finalen.

Det brukar heta att Wambach är bäst när det gäller. Och det är hon. Men det är i högsta grad även Morgan. Här är en jämförelse till:

VM 2011, semifinal mot Frankrike:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål – som inhoppare, in i 56:e

VM 2011, final mot Japan:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål, 1 assist – som inhoppare, in i 46:e

OS 2012, semifinal mot Kanada:
Wambach: 1 mål (straff)
Morgan: 1 mål

OS 2012, final mot Japan:
Wambach: –
Morgan: 1 assist

Totalt är det alltså fördel Morgan med två assists marginal i de två senaste årens fyra största matcher, trots att hon har 100 minuter kortare speltid än Wambach i matcherna.

Jag tror inte att de förbundskaptener och landslagslagkaptener som utgör huvuddelen av juryn har varit lika analytiska som jag. Utan jag tror att de gått ganska mycket på känsla, och då väger namnet tungt.
Därför tror jag att Wambach får guldbollen lite för lång och trogen tjänst.

Fast med tanke på hur tungt namn och gamla meriter kan väga skulle jag inte bli förvånad om det trots allt var Marta som tog priset.

Tillägg i efterhand: Knappt hade jag publicerat det här inlägget innan jag noterade att USA:s fotbollförbund, US Soccer, är på min sida. De gav nämligen Morgan Female Athlete of the Year Award som årets kvinnliga fotbollsspelare i USA. Här är ett klipp med höjdpunkter från Morgans fotbollsår.

Marta, men inte Sinclair – hur gick det till?

Publicerad den av
2

Min vinnare av Ballon d’Or, Kanadas storstjärna Christine Sinclair klarade inte gallringen. De tre kandidater som återstår är Alex Morgan, Abby Wambach och Marta, och jag börjar undra över juryns kompetens.

Vad har Marta gjort för att förtjäna nomineringen? Är det för hennes spel i OS? Eller har alla världens förbundskaptener och landslagslagkaptener varit på Tyresövallen och kollat in hennes insatser i damallsvenskan?

Nej, tyvärr känns det som att Marta nästan uteslutande tagit plats i finaltrion på grund av gamla meriter. Och det är tråkigt.
Minst lika tråkigt är att inte Sinclair är med – hon som blev skyttedrottning i OS, och som bar outsidern Kanada till en oväntad bronsmedalj.

Nu hoppas jag Morgan tar priset. Fast hon blir nog trea…

I tränarklassen är Pia Sundhage med bland de tre finalisterna. Hon känns som storfavorit till att även vinna priset.

Sundhage satt för övrigt på plats på läktaren till Erdgas Sportpark i Halle i eftermiddags när Europas två högst rankade landslag, Tyskland och Frankrike, spelade 1–1 i en träningslandskamp. Se höjdpunkter från matchen här.

Jag hann bara se småbitar av matchen, men uppfattade det som ganska jämnt. Tyskorna tog ledningen tidigt, när Celia Okoyino da Mbabi spelade fram Wolfsburgs Verena Faisst. Fransyskorna kvitterade när Nadine Angerer gjorde ett tveksamt ingripande på en hörna från Luisa Necib. Bollen hamnade hos högerbacken Corine Franco, som blev 1–1-skytt för andra matchen i rad. Franco kvitterade ju även i finalen av inofficiella klubblags-VM i helgen.

I den andra halvleken hade Tyskland tre kanonlägen att avgöra. Två gånger var det Bianca Schmidt som var framme, och en gång Simone Laudehr. Schmidt sköt dock utanför båda gångerna, och Laudehrs skott räddades snyggt av Sarah Bouhaddi. Frankrikes bästa segerchans var ett ribbskott från Marie-Laure Delie.

Lagen formerades så här:Tyskland: Angerer – Schmidt, Annike Krahn, Saskia Bartusiak (Josephine Henning, 46),  Babett Peter – Linda Bresonik (Viola Odebrecht, 46), Lena Goessling (Nadine Kessler, 87), Laudehr, Faisst (Melanie Behringer, 46) – Anja Mittag (Martina Müller, 70) och Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64).

Frankrike: Bouhaddi – Franco (Julie Soyer, 81), Wendie Renard, Laura Georges, Jessica Houara – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis (Camille Catala, 74), Necib, Eugenie Le Sommer – Delie.

Intressant att det tyska laget är väldigt Wolfsburginfluerat, medan det franska laget även den här gången ställdes upp utan Sonia Bompastor. Vi lär nog inte få se vänsterbacken i EM-slutspelet nästa år.

Aya Miyama vandrar av

Aya Miyama

* Utanför Europa korades i dag Aya Miyama till Asiens bästa spelare. Det kändes som ett korrekt val, när Yuki Ogimi inte kunde väljas. Ogimi var nominerad, men kunde inte närvara vid ceremonin. Och bara närvarande kan få priset.

Hattrick av Morgan, Solos man gripen

Publicerad den av
Svara

Jo, jag var uppe och såg USA:s match mot Irland. Så mycket match var det väl inte, utan mer uppvisning. Den slutade 5–0 (3–0).

Irland orkade hålla uppe laget i 25 minuter i första halvlek, och ungefär tio i andra. Resten av tiden liknade det mer handboll, med Irlands lag uppställt just utanför eget straffområde.
Två spelare som hade roligt från början var Megan Rapione och Alex Morgan. Rapinoe spelade på hemmaplan i Portland. Hon möttes av ovationer, och tackade genom att bjuda på ett par tekniska läckerheter.

Roligast hade ändå Morgan. Hon gjorde i och för sig tre mål mot Sverige i Algarve, men då delade hon upp målen mellan halvlekarna. I dag gjorde hon sitt första tvättäkta hattrick i landslaget, genom att sätta alla USA:s tre i första halvlek. Det var hennes mål nummer 25, 26 och 27 under det här kalenderåret. Lägg till 18 assist, och hon är klar etta i USA:s interna poängliga i år. Minns då att hon inte var ordinarie vid årsskiftet.

Alex Morgan utmanar Sara Thunebro

Målen föll med tio minuters mellanrum, i 24:e, 34:e och 44:e minuten. 1–0 gjorde hon helt på egen hand. 2–0 serverades hon av Lauren Cheney och vid 3–0 fick hon bollen av Abby Wambach, och sköt först med vänstern, fick tillbaka bollen och satte den med högern.

Sydney Leroux

Både Rapinoe och Morgan byttes ut i 59:e minuten. Då ändrade USA spelsystem till 3-4-3, och in kom supersub Sydney Leroux. Hon nickade in 4–0 på ett fint inlägg från Heather O’Reilly, och satte 5–0 på en bredsida som inte borde gått in. Leroux hade också lägen till ett hattrick, men är ändå uppe i tolv mål i år, varav elva som inhoppare. Imponerande.

En som inte hade en lika rolig dag var Hope Solo, eller framför allt hennes äkta man, Jerramy Stevens. Han greps nämligen i Florida strax innan matchstart. Läs mer om det här. Solo stod i första halvlek, och fick sedan lämna över till Nicole Barnhart.

Slutligen några ord om Irland. Spelmässigt var laget förstås chanslöst. Arsenalmålvakten Emma Byrne gjorde några räddningar, men hade ändå ingen toppdag. 5–0-målet var exempelvis en rejäl tavla. Offensivt handlade det mesta om Fiona O’Sullivan, som gjorde vad hon kunde som ensam forward, och som nog borde haft en straff i första halvlek.

Här är en länk med fler höjdpunkter, samt en länk med intervjuer med bland annat Alex Morgan.

Det var en rätt dålig lottning

Publicerad den av
Svara

Oron i rubrikfrågan på mitt förra inlägg var obefogad. Malmö var klart för nästa års WCL.
För skulle Göteborg vinna årets upplaga får Sverige tre platser nästa år, precis som Tyskland hade tre platser (Duisburg, Potsdam och Bayern München) säsongen 09/10. Det hade varit något.

Men nu är det inte mycket som talar för att Göteborg skall vinna årets upplaga. Gårdagens lottning blev ju inte av någon önskekaraktär för de svenska lagen.
Jag vet att jag skrev att det bästa för svensk damfotboll hade varit att ett lag lottades mot Lyon i kvartsfinal, helst Göteborg. Men det handlade bara om att få maximalt fokus på damfotbollen. Det viktigaste i mitt upplägg var att ett svenskt lag fick öppen väg mot finalen – och så blev det ju inte alls.

Tvärtom är lottningen med Lyon–Malmö och Juvisy–Göteborg på ena finalhalvan, och Arsenal–Torres och Wolfsburg–Rossiyanka på den andra, riktigt dålig ur svensk synvinkel.
Visst lär det bli härligt fokus på Malmös kvartsfinal, men chansen att vi får ett svenskt lag i final känns obefintlig. För inte nog med att man skall besegra Lyon i dubbelmöte, man skall göra det i mars eller april – när de svenska lagen är i uppbyggnadsperiod medan den franska ligan är i full gång.

Eftersom jag själv inte kommenterat lottningen förrän nu är det lite som att kasta tegelsten i växthus när jag ifrågasätter andra mediers bevakning. Men jag känner att jag har giltiga skäl för mitt dröjsmål i form av en knäoperation.

Men medan framför allt Radiosporten, men även SVT, i går hade riktigt bra inslag om lottningen så sätter Göteborgs-Posten någon form av bottenrekord i dag. De har i och för sig en notis om lottningen (i överkant på bilden nedan), men de har behållit TT-rubriken ”Malmö mot Schelins Lyon i CL-kvart”. Och att Göteborg har ett eget lag kvar i turneringen nämns bara med en mening i förbifarten. Usel lokaljournalistik.

GP i dag

Däremot ger GP mer plats till en annan nyhet kring damfotbollen, nämligen det att Pia Sundhage vill ha landslagsspelarna under 100 dagar nästa år. På ett ställe står det att hon vill få loss spelarna 100 dagar inför EM, men då mästerskapet börjar på årets dag nummer 191 känns det inte rimligt. Det måste vara 100 dagar totalt under året. Eller?

Hur som helst upprör det här klubbarna. Och jag förstår dem. Men jag förstår även Sundhage. Hon är van från USA vid att ha tillgång till spelarna ofta och länge. Och visst lär EM-resultaten bli bättre om landslaget får rejält med tid för gemensam uppladdning.
Samtidigt är det förbundet som betalar spelarnas löner i USA. I Sverige är det klubbarna som betalar.
Och det är ju inte konstigt om Malmö och Göteborg vill ha maximal tillgång till sina landslagsspelare inför kvartsfinalerna av WCL. Även här blir ju lagen som mest konkurrenskraftiga om de får så mycket förberedelsetid som möjligt. Och som sagt, det är klubbarna som betalar.

Men nu lär det alltså inte bli så jättemycket finputsning för klubbarna. Algarve cup spelas nämligen 6–13 mars, och bara en vecka senare är det kvartsfinal i WCL. Fast det upplägget stör ju trots allt de flesta nationerna. För nästan alla framstående landslag spelar ju antingen i Alvarve eller på Cypern där i början av mars.

Det finns förstås anledning att återkomma med tips av kvartsfinalerna när de närmar sig. Nu är det så mycket som är osäkert med de svenska lagens trupper att det inte är någon idé att lägga ner någon större tid på ett tips.
Men kortfattat hade jag i nuläget satt följande odds: Lyon–Malmö 95–5 och Juvisy–Göteborg 53–47. I det senare fallet får fransyskorna tipset mer för att de är mitt i sin säsong när matcherna spelas än för att de för tillfället känns som ett klart bättre lag än Göteborg. Men som sagt, mycket kan komma att ändras innan avspark.

* Apropå USA och deras landslag så spelar de i natt (04.00) mot Irland. Det känns som en match där det skulle kunna bli väldigt många mål.

* Färre mål blir det säkert i morgondagens riktiga prestigemöte. Klockan 15.15 möts nämligen Europas två bästa lag för tillfället, Tyskland och Frankrike. Det blir en skön förfäktning inför nästa års EM-slutspel i Sverige.

* I damallsvenskan är dagens hetaste nyhet att Kristianstad vinner dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Bra jobbat av KDFF, som fortsätter att flytta fram sina positioner.
För Piteå har det däremot varit jobbiga dagar. Först meddelade skyttedrottningen Jennifer Nobis att hon lägger av. Sedan kom uppgifter om att Piteå också ser ut att tappa Faith Ikidi. Stämmer det så står klubbledningen inför en utmaning att få ihop ett lika slagkraftigt lag till nästa säsong.

* TSG 1899 Hoffenheim är ett lag som fixar rubriker. De har fått många under året för att Birgit Prinz har gjort ett par inhopp i laget.
Att laget från lilla Sinsheim någon timmes bilresa söder om Frankfurt visar allvar i sin satsning mot Frauen-Bundesliga visas av att man nu värvar japanska landslagsspelaren och jättetalangen Mana Iwabuchi från NTV Beleza.
Iwabuchi är kanske mest känd för att hon blev utnämnd till bästa spelare i F17-VM redan som 15-åring. Nu är hon 19 år och har redan varit med och tagit VM-guld och OS-silver. I OS-finalen hade hon chansen att kvittera på slutet, men Hope Solo gjorde som bekant en kanonräddning på Iwabuchis friläge.

Hoffenheim ligger för övrigt i nuläget tvåa i den södra division II-serien. På söndag är det dock seriefinal, borta mot ettan FC Köln.

Lindahls engagemang har inte smittat – ännu

Publicerad den av
Svara

Det är tydligt att det är väldigt svårt att sälja in damfotboll, både i media och till sponsorer.

Den senaste tiden har dock sporten fått ett uppsving i Sverige – i varje fall i media. Jag tänker dels på Pia Sundhage:s inmarsch i landslaget, som höjt temperaturen kring laget rejält. Jag tänker dels på Kosovare Asllani:s flytt till Paris, som genererat en mängd artiklar om våra båda Frankrikeproffs.

Det är värt att fundera över varför Asllani blev så väldigt mycket hetare när hon lämnade ett svenskt topplag – Kristianstad – för ett franskt.

Varför blir spelarna mer attraktiva när de hamnar utomlands?

För så är det. Och det gäller inte bara damfotbollen, utan även i högsta grad herrfotbollen.

Tidigare har jag tyckt att damfotbollen varit usel på att åka snålskjuts på sina utlandsproffs. Det har blivit lite bättre i vinter, men inte bra nog. För hur många allmänt fotbollsintresserade kan tala om vilka två Tysklandsproffs vi har – och vilka klubbar de representerar?

I dag är det en vecka kvar av den crowdfundingkampanj som Hedvig Lindahl driver för damfotboll.com.
Jag måste säga att jag är mycket imponerad över den energi med vilken Lindahl gått in i kampanjen. Hon har legat på folk på, och sökt olika kanaler för att få reklam för arbetet. Det är så man måste jobba för att nå resultat. Engagerat – och oförtrutet.

Tyvärr har Lindahls engagemang ännu inte smittat alla tänkbara välgörare. För med en vecka kvar av kampanjen har man ”bara” fått in 35750 kronor av de 100000 som man hoppats på. Men vem vet, det kanske lossnar de närmaste dagarna?

Hegerberg och Kessler har varit helgens stora spelare

Publicerad den av
2

Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.

I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.

Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.

Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.

Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.

Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.

* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.

Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.

Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.

Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.

Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.

Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.

Och jag menar verkligen lag.

För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.

Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.

Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.

Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.

Höjdpunkter från seriefinalen ser du på den här länken. Vill du se hela matchen finns en länk här.

* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.

Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.

* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.

Udda lösning i USA:s nya liga

Publicerad den av
2

Huvuddragen för USA:s nya proffsliga för damfotboll presenterades i dag. Eller kanske att man skall kalla det Nordamerikas nya proffsliga.

Ligan kommer att bestå av åtta lag. Och en intressant lösning är att fotbollsförbunden från USA, Kanada och Mexiko betalar lönerna för 24, 16 respektive 12 landslagsspelare.
Det innebär att klubbarna slipper att betala lön för fem eller sex av sina bärande spelare. Och det borde förstås skapa en ekonomisk grundtrygghet.

Varken ligan eller lagen är ännu namnade. Men de kommer från New Jersey, västra New York, Boston, Chicago, Washington, Kansas City, Seattle och Portland. De fyra första lagen var även med i nedlagda WPS.
Så trots att förbunden i Kanada och Mexiko går in och stöttar ligan så får de länderna inga egna lag. I varje fall inte det första året.

Mer info kring ligan finns på den här länken. Där framgår att starten blir i mars eller april, och spelet kommer att pågå till september, eller möjligen oktober. Alltså längre säsong än det var i WPS.

Det är svårt att dra några slutsatser kring det här ännu. Mer än möjligen att vi inte kan räkna med att få se de amerikanska spelarna i Europa till våren. Samt att det inte kommer att gå att spela både i USA och damallsvenskan samma år längre.

Sundhage är stenhård

Publicerad den av
1

Jag tyckte att jag var hård mot Lotta Schelin och Kosovare Asllani efter seriefinalen i Frankrike i går. Men jag är inte i närheten av lika hård som Pia Sundhage.

Det är tydligt att vår nya förbundskapten tänker utmana sina spelare att träna mer och hårdare än någonsin förr. För i sina kommentarer är Sundhage skoningslös.

Hon var hård i det SVT-klipp jag länkade till i går. Och se den här artikeln i dagens Expressen. Där pratar Lotta Schelin om bra form, medan Sundhage är besviken på att Schelin är inblandad i för få målchanser.

Det är en oerhört offensiv taktik Sundhage använder sig av. Och jag tycker att den är bra. För hon sätter en stenhård, positiv press på sina spelare från början. De måste prestera.

Det skall bli väldigt kul att se vart det här slutar.

Sundhage jobbar hårt på att bygga Schelins stjärnroll

Publicerad den av
Svara

Jag vet inte om jag kanske var för hård mot Lotta Schelin i mitt förra inlägg. Men jag har höga förväntningar på Lyonstjärnan.

Jag hoppas att hon skall hålla den höga klass hon höll under VM i fjol, och som hon i stort sett lyckades bibehålla under hela den efterföljande hösten. Då strålade det om henne, och det kändes farligt i princip varje gång Schelin fick bollen rättvänd.

Den nivån behöver hon nå i nästa års EM-slutspel – om det skall bli den svenska succé som alla hoppas på.
Det vet Pia Sundhage. Därför betonar vår nya förbundskapten hela tiden hur viktigt det är att Schelin kan spela storstjärnerollen. Senast poängterade Sundhage det i en intervju i Expressen i dag.

Sundhage säger där om stjärnornas betydelse:

”Det har knappt funnits några fotbollslag som vinner utan stjärnor.”

Och om Schelin:

”Faktum är att jag nämner henne vid namn offentligt ett antal gånger, vi pratade om hur det känns och vilket ansvar som ligger på henne själv. …
Det är en sak att jag pratar om stjärnor, det måste landa i henne också. Nu är hon en av två lagkaptener, det gillar hon. Lagkaptensbindeln tillsammans med Seger, det var ett smartare drag än jag hade räknat med faktiskt.”

Och efter att ha kollat igenom det här klippet med höjdpunkter noterar jag att Schelin var inblandad i en del under den period av andra halvlek i dag där jag tittade som mest sporadiskt. Hon hade bland annat ett par fina inlägg, som kunde ha resulterat.

Och hon gjorde förstås en bra prestation att ens få träff på Camile Abily:s skott (?) i den första halvleken.

Men, trots att Schelin faktiskt var inblandad i en del så hade hon inte ett enda riktigt farligt avslut. Den slumpartade styrningen av Abilys skott var farligast. Och den var ju egentligen inte speciellt farlig.
Så visst, hon var kanske inte blek som jag skrev i förra inlägget. Men inte heller så glödhet som man hoppas att hon kommer att vara i juli.

Om bilden av Schelin förändrades något av kollen av höjdpunkterna, så är bilden av Kosovare Asllani:s veka insats desto mer cementerad.
Det här SVT-klippet är inte speciellt smickarande för Kosse. Framför allt inte intervjun där Sundhage tycker att PSG-forwarden behöver förbättra sin teknik.

Slutligen är jag än mer säker på att straffen var felaktigt dömd. Sabrina Delannoy har ingen som helst avsikt att ta med hands. Hon försöker ju till och med komma undan från bollen.

Hett svenskmöte i Frankrike

Publicerad den av
2

Helgens höjdpunkt är tveklöst svenskmötet, och tillika seriefinalen i franska Feminine Division 1 mellan PSG och Lyon. Matchen tv-sänds på franska Eurosport, för er som kan få in den.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Trots att Kosovare Asllani, och hennes lag, har hemmaplan i morgon 13.00 så är Lotta Schelin och Lyon skyhöga favoriter.
Lyon har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher, och skall nästa vecka åka till Japan för att bevisa att man är Världens bästa klubblag.

* Annars har vi kommit till det stadium på säsongen där samtliga serier som spelas helårsvis är slut, vilket innebär att utbudet av matcher har minskat ganska kraftigt.

Nu är det dessutom cuphelg i Tyskland, vilket innebär att Frauen-Bundesliga ligger ner. Cupen, DFB-Pokal, har bara nått åttondelsfinal, och det är inga riktiga toppmatcher, om man inte räknar Bad Neuenahr–Turbine Potsdam och Duisburg–Wolfsburg som sådana.

* Utöver Asllani, Schelin och Antonia Göransson (Potsdam) är dock ytterligare ett antal svenskor i farten i helgen. I Italien spelar Stephanie Öhrström och Maria Karlsson (Bardolino Verona) mot Como 2000 på hemmaplan i morgon. I Australiens W-league spelar Petra Larsson (Melbourne Victory) hemma mot mästarinnorna Canberra United och Louise Fors (Western Sydney Wanderers) spelar borta mot Brisbane Roar. Båda matcherna i morgon bitti, svensk tid. Och i Ryssland spelar Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd (Rossiyanka) borta mot Ryazan på söndag.

Thora Helgadottir

Tillbaka till Australien. Utöver de båda svenskorna hittar vi ytterligare några spelare som åkt direkt från damallsvenskan till W-league. Malmömålvakten Thora Helgadottir – som ju korades till årets målvakt vid fotbollsgalan i måndags – förväntas debutera för Western Sydney Wanderers i morgon.

Lisa De Vanna, som likt Fors lämnat Linköping, har redan debuterat, och gjort mål, för Perth Glory. Hon missar dock helgens omgång. För Australien har det udda upplägget att seriespelet ibland krockar med landslagsuppdrag. Så när landslaget, The Matildas, åker till Kina för andra omgången av Östasiatiska mästerskapen så får klubbarna klara sig utan sina toppspelare. Hårdast drabbade är Sydney FC, som får klara sig utan fem landslagsspelare i morgon – Samantha Kerr, Caitlin Foord, Alanna Kennedy, Kyah Simon och Ellyse Perry.

Gulddag för Wolfsburg

Publicerad den av
2

Strax innan Zlatan Ibrahimovic satte sin fyruddiga stämpel på Friends Arenas invigningsmatch firade Wolfsburg stora triumfer i Tyskland.

Jag brukar vara en rätt usel tippare av tabeller. Men för tillfället känns mitt tips av just Wolfsburg som tyska mästarinnor klockrent. Deras försvar är ramstarkt, och när Gütersloh i dag krossades noterades inte mindre än åtta olika målskyttar.
Conny Pohlers blev tremålsskytt, och siffrorna rasade i väg ända till 10–0. Det innebär att Wolfsburg leder tabellen, trots att man har en match mindre spelad än både tvåan Potsdam, och trean Frankfurt.

Det är mellan de tre lagen guldracet kommer att stå. Och formsvaga Potsdam drabbades av ett riktigt bakslag i eftermiddags, då man inte förmådde slå hål på årets överraskningslag i Frauen-Bundesliga, Freiburg. Antonia Göransson spelade hela matchen, som slutade 0–0. Resultatet innebär att Potsdam därmed tappade sin serieledning på målskillnad.

Nästa fredag – den 23 november – är det seriefinal mellan Wolfsburg och Potsdam. Då kan Wolfsburg redan på ett tidigt stadium koppla ett rejält grepp om ligatiteln.

Jag berömde Gütersloh för deras disciplinerade spel i ligans inledningsskede. I de senaste omgångarna har laget dock rasat ihop fullständigt. Man har nu fem raka förluster och målskillnaden 1–23. Illavarslande.

* I Ryssland vann Rossiyanka i går med 5–0 borta mot Kubanochka. Det fanns inget svenskt namn bland lagets fem olika målskyttar.
Medan Linnea Liljegärd återigen fick göra ett inhopp så har Sofia Jakobsson inte fått speltid på ett tag. Min ryska är dålig, så jag har ingen klarhet i om hon är skadad, eller helt enkelt petad.

* I Italien föll svensklaget Bardolino Verona i går överraskande borta mot Firenze med 1–0. Bilder från matchen finns här. Därmed talar mycket för att laget kommer att vara nio poäng bakom mästarinnorna Sassari Torres efter åtta spelade omgångar. Ett avstånd som lär bli väldigt svårt att ta in. Bardolino får nog rikta in sig på att slåss om den andraplats som leder till Champions League.

* Slutligen några ord om en tråkig nyhet kring Hope Solo:s bröllop som jag hittade via damfotboll.com. Dagen innan giftemålet skall Solo ha blivit så allvarligt misshandlad av sin blivande man Jerramy Stevens, att han hämtades av polis.

Huruvida bröllopet verkligen ägde rum har jag inte hittat uppgifter om. Däremot finns en hel del info i den här artikeln från ESPN. Enligt polisuppgifter skall bråket ha berott på att paret inte kunde komma överens om var de skall bosätta sig efter sitt bröllop.

Solo är ju som bekant en väldigt stabil målvakt. Vid sidan av planen känns hennes liv betydligt mycket vingligare. Hon hade en ytterst jobbig barndom. Och hon har knappast letat efter stabilitet när hon sökt make.
För Stevens har hon tydligen bara känt sedan augusti. Har är före detta amerikansk fotbollsspelare, men kollar man upp honom på wikipedia så är listan över lagbrott klart längre än den över sportsliga meriter.

Jag gissar att både Solo och det amerikanska landslaget skulle må bäst om Solo letar upp en ny, stabilare man. För oro i privatlivet brukar ganska snart även leda till sämre prestationer på planen.

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Publicerad den av
6

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Vägen mot EM-final ligger öppen

Publicerad den av
1

EM-lottningen är klar. Och även om det kanske inte blev total jackpot, så är det verkligen inte långt ifrån. Inte alls.
För gruppen är överkomlig, och som grädde på moset ser alla huvudkonkurrenter ut att hamna på behörigt avstånd i slutspelsträdet.

Gruppen först. Där fick vi Italien, Danmark och Finland. Italien var det på pappret enklaste alternativet av de seedade lagen. Och Finland känns som ett av de allra svagaste lagen i det här slutspelet. Två bra motståndare.
Det närmaste en nit vi kom var Danmark, som är på uppgång igen. Fast man kan ju inte få allt…

Men totalt sett var det här en kanonlottning. För vid en analys av lottningen känns det som att hela upplägget är som gjort för en svensk finalplats. Klarar Pia Sundhage:s lag bara av att motsvara favorittrycket och bli etta eller tvåa i gruppen är den röda mattan mot Friends Arena utrullad.
Och jag tror att Sverige tar gruppsegern, medan Italien och Danmark gör upp om andraplatsen.

Här är hela lottningen, grupp för grupp:

Grupp A:
Sverige, Italien, Danmark och Finland.

Grupp B:
Tyskland, Norge, Holland och Island.

Grupp C:
Frankrike, England, Ryssland och Spanien.

Grupp B känns jämnast och tuffast. Tyskland är dock i särklass i Europa, och kommer garanterat att ta hem gruppsegern. Fisken för övriga tre lag är att de snor poäng av varandra, vilket gör att det kan bli så att bara två lag avancerar härifrån.

I grupp C borde det stå mellan England och Frankrike. England har vunnit sina grupper i både VM och OS (som Storbritannien), och får mitt tips just nu. Fast det tipset kan förstås ändras framöver, sett till dagsform. Hur som helst får de andra två lagen i gruppen se till att hålla nere siffrorna i sina möten med topplagen, för att sedan hoppas att tre poäng räcker för att bli en av de två bästa treorna.

Sverige spelar på följande sätt i gruppspelet:
10 juli: Sverige–Danmark i Göteborg
13 juli: Sverige–Finland i Göteborg
16 juli: Sverige–Italien i Halmstad

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Holland
Italien–Norge
Tyskland–Frankrike
England–Danmark

Som synes talar väldigt mycket för att Tyskland, Frankrike och England hamnar på den undre halvan. Den här lottningen blev så bra för värdnationen att man förstår om det börjar spridas konspirationsteorier i resten av Europa om att det var uppgjort…

För och emot i guldfinalen

Publicerad den av
Svara

I morgon avgörs det vilket lag som tar 2012 års SM-guld. I söndags bedömde jag det som närmare 80–20 i Tyresös favör.

Det var kanske inte ett helt genomtänkt odds. Riktigt så stora favoriter är nog ändå inte Tyresö. Fast jag fortfarande tycker att det är fördel för serietvåan. Dock inte med så stor marginal, utan snarare typ, 52–48.

Här är en genomgång av de faktorer som talar för lagen:

Det här talar för att guldet stannar hos LdB FC Malmö:

1) De har hemmaplan. Och där har de inte förlorat sedan senaste mötet med Tyresö.
2) De tar guld på oavgjort. Alltså kan de backa hem och kontra. Och med en så trygg och duktig målvakt som Thora Helgadottir som sista utpost är det ingen dum taktik. Speciellt när man har Anja Mittag och Elin Rubensson att kontra på. Dessutom är väl Katrine Veje åter i spelbart skick?
3) De har två raka guld, och har skapat en vinnarkultur.
4) Tyresö har darrat i avgörande matcher förr. Jag tänker på de två sista omgångarna i fjol. Och på två raka cupfinaler. Även om Stockholmslaget har många spelare med vinnarvana har de ingen vinnarkultur i klubben.

Det här talar för att Tyresö FF tar sitt första SM-guld:

1) Mentalt hade Malmö redan vunnit guldet. Deras psyken fick en knäck i söndags, och det är inte lätt att ladda om, nu när de nu bjudit in Tyresö igen. Tyresö har däremot fått en andra chans, och kan spela i ren lycka.
2) Malmö riskerar att ha många slitna spelare. De har spelat två matcher sedan Tyresö spelade sin senaste.
3) De har Marta. Utöver att hon är en tänkbar matchvinnare är hon även en spelare som har en stor vana av att vinna titlar. Sådana är viktiga att ha i avgörande lägen.
4) Veronica Boquete är inne i ett stim. Hon sköt Spanien till EM-slutspel, och gjorde en toppmatch mot Jitex. Spanjorskan kan bli tungan på vågen.
5) Ramona Bachmann är avstängd för Malmö. Det innebär att Tyresös backlinje slipper motståndarnas mest formstarka spelare.
6) De slog Malmö på bortaplan ifjol, och man upprepade segern även hemma i våras. Vetskapen om att man gjort bra resultat på en arena förr skapar en trygghet.

Ni får gärna lägga till fler punkter, om ni tycker att jag missat några.

Jag hade förstås gärna varit på plats på Malmö IP i morgon 13.00. Men jobbet sätter stopp. Jag skall istället försöka hinna se så mycket som möjligt av matchen på Tv4sport.
Men som nämnts ligger mycket av mitt fokus de här dagarna på söndag 15.00 – då guldstriden avgörs i herrallsvenskan. Just nu är ju det guldet ganska nära min moderklubb, IF Elfsborg.

Inför de näst sista omgångarna av både herr- och damallsvenskan såg det ju förresten ut som att det kunde bli dubbla guld till staden Malmö. Nu känns det som att skåningarna får nöja sig med två andraplatser. Här är det dock läge att kasta in en favoritklyscha: Men fotboll är fotboll – och där kan allting hända…

Sermanni – ett bra val

Publicerad den av
Svara

Det blev ingen överraskning. Pia Sundhage ersätts som förbundskapten för USA av en av de mest förhandstippade kandidaterna – skotten Tom Sermanni.

Nyheten presenterades tidigare i dag av USA:s fotbollsförbund. Sermanni har de senaste åren lett Australiens landslag.
Jag träffade honom i fjol, inför VM-kvartsfinalen mellan Sverige och Australien. Och intrycket var rakt igenom gott – Sermanni är verkligen en väldigt trevlig man. Han har dessutom gjort väldigt fina resultat i Australien.

Han lämnar nämligen ett väldigt utvecklingsbart lag. Minns att The Matildas var i USA för en dryg månad sedan med en trupp med tio tonåringar, och gav ändå de olympiska mästarinnorna gott motstånd i två raka matcher.
Sermanni har visat att han är bra på att bygga lag. Så USA lär bli att räkna med både i VM i Kanada 2015 och i OS i Rio de Janeiro året efter.