Etikettarkiv: EM i Sverige

Stora skadeproblem i Tyskland

Publicerad den av
Svara

Enligt det tyska fotbollsförbundets officiella hemsida blev Kim Kulig i går den femte tyska spelaren på kort tid att tvingas lämna återbud till EM.

På ett landslagsläger svullnade Frankfurtmittfältarens ena knä upp, och hon tvingas därmed dra sig ur den tyska EM-satsningen.

Det handlar om samma knä som Kulig drog av korsbandet i under VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Kuligs skada var början till slutet för Tyskland i VM.

Hur stor skada Kuligs bortfall ställer till i det lägret är förstås något oklart. Klart är däremot att förbundskapten Silvia Neid börjar få en riktigt lång skadelista.

Hittills har följande spelare tvingats tacka nej till EM på grund av skador:

* Linda Bresonik, PSG – hälsenan
* Verena Faisst, Wolfsburg –  körtelfeber
* Viola Odebrecht, Wolfsburg – knäoperation
* Alexandra Popp, Wolfsburg – fotledsskada

Dessutom ingår Frankfurtduon Lira Bajramaj och Simone Laudehr i den tyska bruttotruppen till EM, två spelare som missat stora delar av årets säsong till följd av skador.

Tyskland spelar för övrigt landskamp mot Skottland i eftermiddag. Det blir intressant att se vad Neid ställer för startelva på benen.

Den tyska förbundskaptenen håller på att genomföra en generationsväxling och min uppfattning är att hon ännu inte har hittat sin optimala uppställning ännu. Hon lider lite av överflödets förbannelse, för det vimlar av talanger i tysk damfotboll.

Så faktum är att de här skadorna kanske kan vara positiva för Neid. I varje fall blir hennes val lite lättare.

Neid har inte presenterat den tyska EM-truppen ännu. För tillfället jobbar hon med följande spelare. Och även utan de fem skadade spelarna finns det kvalitet nog för att bärga ytterligare ett guld i det gänget.

Mycket ungt i Norges EM-trupp

Publicerad den av
Svara

Tidigare i dag presenterade förbundskapten Even Pellerud den trupp som skall försvara Norges ära under EM.

Det mest anmärkningsvärda är inte de 23 spelare som är uttagna utan att man tagit ut hela 17 reserver på hemmaplan – alltså alla i bruttotruppen. Rekord?

Av 23-mannatruppens sammansättning märks tydligt att vårt västra grannland håller på med en rejäl generationsväxling. Från det lag som spelade kvartsfinal i fjolårets F20-VM finns hela sju spelare med, nämligen målvakten Nora Gjöen samt utespelarna Kristine Wigdahl Hegland, Cathrine Höegh Dekkerhus, Caroline Graham Hansen, Melissa Bjånesöy, Emilie Haavi och Ada Stolsmo Hegerberg.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Lite förenklat kan man konstatera att det är de rutinerade rävarna som skall stå för defensiven, medan ungdomarna skall fixa till målen.

Man kan även notera att 21 av de 23 spelarna håller till hemma i toppserien. Bara två utlandsproffs alltså, och det är som väntat Potsdamduon Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.

Ada Stolsmo Hegerberg

Ada Stolsmo Hegerberg

Spelare som saknas i truppen är i första hand skadade skyttedrottningen Isabell Herlovsen. Men totalt sett ser den norska truppen intressant ut. Norge har helt klart medaljchans i juli.

I EM spelar norskorna sina gruppmatcher i Kalmar, och man ställs i tur och ordning mot Island, Holland och Tyskland.

Här är hela truppen:

Målvakter:
Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Silje Vesterbekkmo (Röa) och Gjöen (Kolbotn).

Utespelare
Leni Larsen Kaurin, Toril Hetland Akerhaugen, Trine Rönning, Höegh Dekkerhus, Ingvild Stensland, Graham Hansen, Elise Thorsnes (Stabaek), Nora Holstad Berge, Ingrid Ryland och Wigdahl Hegland (Arna-Björnar), Lene Mykjåland, Marita Skammelsrud Lund och Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Mjelde och Stolsmo Hegerberg (Turbine Potsdam), Solveig Gulbrandsen (Vålerenga), Gry Tofte Ims (Klepp), Ingvild Isaksen (Kolbotn), Marit Fiane Christensen (Amazon Grimstad) samt Bjånesøy (Sandviken).

Sista chansen att köpa biljetter

Publicerad den av
3

I dag är det 30 dagar kvar till EM-premiären. Och klockan 12.00 släpps ytterligare totalt 700 biljetter till de båda utsålda matcherna Sverige–Danmark och Sverige–Italien.

Så ni som har tänkt att se de båda matcherna, men inte har lyckats få biljetter. Ni måste vara på hugget klockan 12.00, för de nya biljetterna lär gå åt fort.

Biljetterna släpps på Ticnet, och det rör sig om 300 till Danmarksmatchen i Göteborg den 10 juli och 400 till Italienmatchen i Halmstad sex dagar senare. Lär mer om biljettsläppet här.

Hurtig: ”En konstig regel”

Publicerad den av
Svara

Jag var en av 912 betalande åskådare på Åbyvallen i kväll. Jag gjorde framför allt utflykten till Mölndal för att kolla in Lina Hurtig.

Visst fick jag se henne – men inte i spel. Hon har problem med lårets baksida, och tvingades titta på när hennes Umeå föll med 2–1 mot ett stabilt Jitex.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Efter matchen pratade jag lite kort med Hurtig. Min huvudfråga var vad hon tycker om den nya bestämmelsen som säger att man inte får spela i båda stora EM och i F19-EM. Svaret löd:

”Jag tycker att det är en konstig regel.”

Jag håller i högsta grad med. Det är en rätt galen regel, som sänker kvaliteten på Uefas tävlingar rejält.

Vi vet ju ännu inte om Hurtig och Marija Banusic kommer med till stora EM. Men gör de det får de alltså inte chansen att spela F19-slutspelet i höst. Och därmed minskar Sveriges chanser att kvala in till nästa års F20-VM i Kanada.

Som Lina Hurtig uttrycker det:

”Lite tråkigt är det allt…”

Får hon välja slutspel blir det förstås hemma-EM, även om hon inser att speltiden där riskerar att bli begränsad.

I exempelvis Norge är det självklart att Norges F19 inte kommer att kunna använda sina toppspelare Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg i höstens slutspel. Det innebär ju dels att det mästerskapet tappar två stora affischnamn. Dessutom innebär det att Europa riskerar att få sända ”fel” lag till F20-VM nästa år.

De bästa lagen kan missa VM på grund av att det har för bra spelare. Så visst är väl det här en väldigt konstig regel?

Apropå Lina Hurtig är det förresten oroväckande att hon har problem med baksida lår. Det är en otrevlig typ av skada – som kan innebära att hon inte ens kommer att kunna vara aktuell för EM.

I Hurtigs frånvaro fick jag ägna min studieresa åt att kolla in de andra blivande EM-spelarna som intog Åbyvallens konstgräs. Den som lyste överlägset starkast var Annica Sjölund. Inte nog med att åländskan gjorde två mål, hon lyfte Jitex anfallsspel rejält.

Jitex jublar

Jitex jublar

Sjölund nickskarvade, höll i bollen, spelade klokt – och sköt ett läckert skott i krysset. I sin första damallsvenska match från start sedan hon drog av korsbandet i augusti i fjol visade Sjölund att hon är på väg mot EM-formen. Jag gissar att Andreé Jeglertz njuter av det beskedet.

Det läckra skottet i krysset betydde 2–1 till Jitex, och kom bara minuten efter att Emmelie Konradsson hade kvitterat för Umeå. När Sjölund joggade tillbaka mot egen planhalva efter sin fullträff så hörde jag hur tränare Stefan Rehn ropade:

”Annica – sträckt vrist…”

Jo, det var det allt.

Sverige möter ju Finland i Göteborg den 13 juli. Jitex kommer att ha tre spelare med i den finska truppen då. Utöver Sjölund lär även målvakten Minna Meriluoto och yttermittfältaren Leena Puranen ha varsin plats.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Meriluoto är en väldigt bra linjemålvakt. Hon sattes inte på några svåra problem i dag. Men hon visade ändå svaghet i tajmingen vid ett par fasta situationer. Jag har sett henne vara snett ute på sådana förr. Det lär säkert Pia Sundhage och hennes Finlandsspioner också känna till. Hoppas vi kan utnyttja det på Gamla Ullevi i juli.

Puranen började på bänken, och fick bara göra ett 20 minuter långt inhopp. På den tiden hann hon inte göra några större avtryck i matchen.

Vid avspark var för övrigt Jitex nere på nedflyttningsplats i serien. Men nu är man uppe på åttonde plats.

En underskattad spelare i Jitex, som nästan alltid varit lysande när jag sett henne är lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson. Dagens match var inget undantag. Med tanke på hur mittbackssituationen är i landslaget skulle kanske Karlsson ha givits chansen i Brasilientruppen. Hon spelar klokt och läser spelet på ett alldeles utmärkt sätt. I dag såg hon till att varken Jenny Hjolman eller Konradsson kunde komma loss.

De båda var trots det inblandade i alla de få farligheter som Umeå hade. Dagens Umeå var verkligen ett rejält brandskattat lag. Utöver Hurtig och långtidsskadade Emma Berglund och Hanna Folkesson saknades även finska ytterbacken Tuija Hyyrynen i startelvan.

För ett lag med ganska tunn trupp är det förstås fyra riktigt tunga avbräck. Tränare Joakim Blomqvist överraskade lite genom att spela Therese Boström som högerback, och ersätta Folkesson på centralt mittfält med Johanna Nyman. Senast jag såg dem var Nyman högerback och Boström central mittfältare.

Som sagt kom inte Jenny Hjolman loss i dag. Jag tippar på att hon saknade Hurtig en hel del. Hjolman är ju utanför Brasilientruppen. Där är däremot Emmelie Konradsson med. Hon blev målskytt i dag, när hon serverades öppet mål av Hjolman efter en kort hörnvariant där forwarden fick bollen av Elin Landström och tog sig fram längs kortlinjen. Konradsson visade fin bollbehandling, och god fart i en del sekvenser. Men hon lyckades utöver målet inte skapan några fler vassa målchanser för sig själv.

Faktum är att Umeå utöver sitt mål inte hade så många farligheter. Det var oroligt vid ett par hörnor, men den stora kvitteringsmöjligheten fick Linnéa Ågren bara några minuter efter Sjölunds 2–1-kanon. Snyggt framspelad av just Hjolman blev Ågren helt ensam med Meriluoto. Men finländskan tilläts vinna den duellen lite väl enkelt.

Umeå behöver verkligen få tillbaka ett par av sina saknade landslagsspelare fort. För dagens upplaga av UIK slutar inte på tabellens övre hälft.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.

* Jag nämnde André Jeglertz och besked som väcker känslor tidigare. Om Sjölund gladde i dag så fick han, Finland och Mallbacken även ett tråkigt besked. Maija Saari har dragit av korsbandet i ena knät och missar såväl EM som resten av säsongen.

Korsbandseländet verkar aldrig ta slut. Saari blir spelare nummer tio i damallsvenskan att drabbas. Vill det sig illa har vi snart besked nummer elva. För Lidija Kulis knäskada verkade också vara allvarlig.

* Mallbacken har det tungt. Värmlandslaget blev inte bara av med sin finska mittback i dag. Man föll även hemma i bottenmötet med Vittsjö med 3–1.

Det var lagets första förlust på Strandvallen på tre år. Om man inte räknar med den strukna matchen mot Dalsjöfors i fjol – vilket jag nog tycker att man skall. Boråslaget vann då med 1–0. Men på grund av klubbens konkurs räknas inte den matchen längre.

I och med förlusten riskerar Mallbacken nu att befinna sig under nedflyttningsstrecket när halva serien är spelad. För jag tror inte att de tar poäng mot Linköping eller Linköping. Och nästjumbon Piteå har bra chanser att vinna mot Sunnanå efter midsommar.

Sunnanå verkar nämligen fortsatt vara en bra bit från damallsvensk klass. I dag vann Kristianstad med 5–1 mot Skelleftelaget. Nyblivna landslagsspelaren Marija Banusic gjorde mål redan i första minuten.

* Slutligen till England. Där vann Arsenal Londonderbyt mot Chelsea med 2–1. Sofia Jakobsson blev mållös i matchen.

Jakten på det optimala mittfältet

Publicerad den av
7

Klockan 16.00 håller Pia Sundhage presskonferens, där hon presenterar truppen till Brasilienmatchen på Söderstadion den 19 juni.

Jag är upptagen från just 16.00, och kommer inte att kunna kommentera truppen förrän i morgon.

Det kan bli någon ny skräll, eftersom Sundhage inte är klar på alla positioner. Men räkna med att samtliga de 16 spelare som var på planen mot Norge också finns med.

Det är bland de 16 som startelvan i EM-premiären kommer att formeras. Möjligen kan det bli skifte på högerbacksplats. Men jag tror ändå att Sundhage kommer att välja Jessica Samuelsson framför Lina Nilsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Men Nilsson lär komma med till EM, vilket gör att EM-truppen känns klar till 17/23. Det är alltså ytterligare sex spelare som Sundhage söker efter. Framför att handlar det om att hitta två reserver på mittbacksplats, ytterligare en central mittfältare samt förstås rätt uppsättning yttermittfältare. Troligen finns de sex spelare hon söker bland de som hon redan testat.

På skadelistan finns Linda Sembrant, Emma Berglund, Johanna Almgren och Hanna Folkesson – fyra spelare som samtliga sannolikt hade varit med i EM-truppen, om de varit friska.

Den spontana känslan är att alternativen nu börjar bli rätt få. Sundhage har nämligen vänt på de flesta stenarna.

Skall jag leta namn som vår förbundskapten inte har testat hittills så blir det:
* Louise Fors
* Therese Sjögran
* Johanna Frisk
* Petra Larsson

Sedan har vi förstås de yngre talangerna. Men det verkar ju klart att exempelvis Lina Hurtig och Marija Banusic (som just nu är skadad) kommer att spela F19-EM i stället för att vara reserver i stora EM. Däremot vore det fräscht att ta med några spelare ur U23-landslagstruppen till EM. Jenny Hjolman och Amanda Ilestedt var med mot Norge. Ytterligare någon eller några borde kunna vara aktuella. Som Elin Rubensson och kanske Magdalena Ericsson.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Jag noterar att bloggkollega Anders Nilsson har skrivit om Sundhages jakt på ytterligare en central mittfältare här. Jag håller med honom om att det är väldigt tunt på positionen. Lisa Dahlkvist och Caroline Seger känns ganska ohotade i startelvan, och det är Marie Hammarström som är första backup, men henne vill jag helst se på ena kanten.

Synd på Hanna Folkesson, som var vårens fynd. Hon kunde varit en bra ersättare som bollvinnare, men nu är ju hon inte längre aktuell för EM. Därmed är det som Nilsson skriver i sin blogg – Nilla Fischer är egentligen det alternativ som Sundhage söker.
Fast med den nuvarande skadesituationen på mittbackssidan behövs ju Fischer där.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

När projektet med att skola om Fischer påbörjades var jag skeptisk. Jag ville – och vill – att någon sätter eld i baken på Seger.

Vid sitt tillträde sa förbundskapten Sundhage att hon tänkte utmana givna spelare, något som gjorde att jag blev glad. Men när hon nästan omgående därefter förklarade att Seger var lagkapten, storstjärna, och given i laget  – då började jag undra lite.

För som jag ser det är just Caroline Seger en av de som borde utmanas hårdast i truppen. Ni som följt den här bloggen länge vet att jag efter fjolårets OS till och med ifrågasatte om Seger skulle ha en plats i framtidens svenska landslag. Det inlägget hittar du här.

Caroline Seger

Caroline Seger

För även om Seger är den spelare som kanske har störst talang i vårt landslag, så har vi klarat oss väldigt bra utan henne.

I de två senaste mästerskapen har vi spelat sju matcher mot länder som ligger på tio i topp på världsrankingen. Och vi har tagit fler poäng (sex) i de tre matcher där Seger suttit vid sidan än vi gjort i de fyra matcher där hon varit med (fem poäng). Det innebär ett poängsnitt på 2,0 utan Seger, och 1,25 med henne.

Nu är det ett väldigt litet statistiskt urval, och det är förstås fler faktorer än bara Seger som påverkar. Och sedan Fischer blev mittback blir det här mest ett hypotetiskt resonemang. För nu är Seger självskriven i laget. Men visst är siffrorna ändå lite intressanta?

Som jag ser det hade idealet varit att använda Caroline Seger som inhoppare. Hon är i princip alltid riktigt bra i 10–20 minuter per match. Att låta henne komma in med energi de sista 25 minuterna, när övriga spelare börjar tröttna, tror jag hade varit perfekt för laget.

Att jag tar upp den här funderingen beror framför allt på att förbundskapten Sundhage efter Norgematchen började prata om att återgå till Dennerbyspelet – alltså rakt, och med väldigt liten risktagning på centralt mittfält.
Det tycker jag är rätt, med tanke på hur vårt spelarmaterial ser ut. Det är dock ett spel där jag anser att Dahlkvist och Fischer är vårt optimala innermittfält.

Det verkade Thomas Dennerby inse efter VM 2011. Han ville dock ha med Seger i startelvan, och skräddarsydde en position åt henne som tia i en 4-2-3-1-uppställning. I den rollen klarade Seger inte av att leva upp till förväntningarna under OS, vilket gör att vi numera har gått tillbaka till 4-4-2.

Jag hoppas verkligen att Seger klarar av att leva upp till Sundhages förväntningar om att spela en stjärnroll i EM. För det krävs om vi skall ha någon chans att stå där på Friends Arena med pokalen den 28 juli.

Slutligen är här de sju matcher mot lag från världsrankingens topp tio som jag skrev om tidigare, samt vilka spelare som utgjorde svenskt innermittfält i dem.

2011
Nordkorea     1–0    Dahlkvist + Seger
USA               2–1    Dahlkvist + Fischer
Japan            1–3    Dahlkvist + Hammarström
Frankrike       2–1    Dahlkvist + Fischer

2012
Japan            0–0    Dahlkvist + Seger + Almgren
Kanada          2–2    Fischer + Seger + Asllani
Frankrike       1–2    Dahlkvist + Fischer + Seger

Lång analys av Sverige–Norge

Publicerad den av
13

Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.

Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.

Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.

Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.

När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.

Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.

Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.

Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.

I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.

Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.

Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot

Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.

Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.

I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.

Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.

Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.

När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.

Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.

Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.

Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.

Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.

När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.

Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.

Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.

Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.

Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.

Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.

Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.

I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.

Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?

Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.

Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.

Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.

När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.

Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.

Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.

Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.

Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.

Binis EM-trupp är klar

Publicerad den av
2

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini kände tydligen inget behov av att vänta till sista stund med att nominera sin EM-trupp. Kanske för att ligan är färdigspelad, och att han vill få så mycket tid som möjligt med sina spelare inför mästerskapet.

För han presenterade sin trupp redan i dag. Så om det inte blir några skador är det följande 23 spelare som skall försöka spela hem medaljer i Sverige:

Målvakter
Sarah Bouhaddi (Lyon)
Celine Deville (Lyon)
Karima Benameur (PSG)

Backar
Corine Franco (Lyon)
Wendie Renard (Lyon)
Laura Georges (Lyon)
Laure Boulleau (PSG)
Jessica Houara (PSG)
Ophélie Meilleroux (Montpellier)
Sabrina Delannoy (PSG)
Julie Soyer (Juvisy)

Mittfältare
Camille Abily (Lyon)
Elise Bussaglia (Lyon)
Camille Catala (Juvisy)
Amandine Henry (Lyon)
Louisa Necib (Lyon)
Sandrine Soubeyrand (Juvisy)
Gaëtane Thiney (Juvisy)

Forwards
Sandrine Bretigny (FFC Frankfurt)
Marie-Laure Delie (Montpellier)
Eugénie Le Sommer (Lyon)
Elodie Thomis (Lyon)
Laetitia Tonazzi (Lyon)

Jag saknar ju förstås Sonia Bompastor. Men hon har ju varit ute i kylan ett tag.

På pappret kanske Frankrike har det bästa, och mest samspelade laget. Spelarna kommer ju huvudsakligen ifrån Lyon. Och därför borde fransyskorna egentligen vara guldfavoriter i EM. Fast för mig är de ändå bara utmanare.

Dels har de en svår lottning. Det är högst troligt att de får Tyskland i kvarts- eller semifinal. Och att dessutom England hamnar på samma halva i slutspelsträdet.

Dels har det här franska landslaget en ful ovana att snubbla på mållinjen. Vad jag kan hitta har Frankrikes landslag aldrig lyckats ta en mästerskapsmedalj i EM, VM eller OS.

I tre raka mästerskap har man hamnat precis utanför prispallen. I EM ”räcker” det ju att gå till semifinal för att få medalj. 2009 föll fransyskorna efter straffläggning mot Holland i kvartsfinal.

I VM 2011 blev det semifinal. Där blev USA för svårt, och i bronsmatchen vann Sverige som bekant med 2–1, trots decimerat manskap på slutet.

I OS i fjol skakade Frankrike verkligen Japan i semifinalen. Elise Bussaglia missade bland annat en straff. Det blev ingen final. Och i bronsmatchen föll man mycket överraskande mot Kanada.

Men om fransyskorna klarar av att bryta medaljförbannelsen – då har de definitivt kvalitet att gå hela vägen.

* I mitt förra inlägg glömde jag att länka till förbundets tv-klipp om startelvan mot Norge. Men nu är det gjort.

* I England verkar Louise Fors vara i storform. Hon bjuder på några läckra nummer i det här klippet. Dock hade nog Soccerway fel i sin skytteliga. Fors har inte gjort tre, utan bara två mål i WSL. Den noteringen räcker till en delad fjärdeplats.

Folkesson och startelvan

Publicerad den av
5
Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson missar EM. Hon skadade tydligen högerknät på dagens träning, och enligt landslagsläkaren Per Lindblom har Umemittfältaren sex veckors vila framför sig.

Bittert för Folkesson, som varit lite av årets överraskning. Hon kändes verkligen högaktuell för EM-truppen.

Bittert även för Umeå som på kort tid tappat två av sina viktigaste defensiva kuggar. Fast för UIK blir den här skadan sannolikt inte tillnärmelsevis lika kostsam som Emma Berglund:s. För stämmer läkare Lindbloms prognos missar Folkesson bara tre damallsvenska omgångar.

Utan Folkesson tillgänglig för Pia Sundhage minskar förstås konkurrensen på centralt mittfält i landslaget. Fast där rör vår förbundskapten ändå runt lite till morgondagens Norgemöte.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan hade jag tvärsäkert sagt att Sundhage inte kommer att göra mer än någon enstaka ändring i sin uppställning jämfört med Islandsmatchen i Växjö.

När truppen kom blev jag lite mer osäker, men trodde nog fortsatt att startelvan från Islandsmatchen skulle vara intakt till tio elftedelar. Ett byte är ju framtvingat då Emma Berglund är borta.

Men det blev alltså tre nya spelare, och ytterligare två positionsbyten. Intressant.

De nya spelarna är då först och främst förstås Charlotte Rohlin, men Sundhage provar även en helt ny högerkant med Jessica Samuelsson och Emmelie Konradsson. Dessutom flyttar hon över Antonia Göransson på vänsterkanten och tar in Marie Hammarström i mitten.

Ut ur startelvan får utöver Berglund även Lina Nilsson och Lisa Dahlkvist. Defensivt har jag inget stort förtroende för Nilsson, så det bytet välkomnas. Dock återstår det även för Samuelsson att visa att hon håller på den internationella scenen.

När det gäller Dahlkvist är jag lite splittrad. Hon är en makalös vinnarskalle, och på så sätt vill man gärna ha henne på planen. Dock håller hennes kortpassningsspel ofta ganska tveksam klass, vilket ju är dåligt för vårt anfallsspel. Det blir således intressant att se var Hammarström kan göra ihop med Caroline Seger centralt.

Det skall sägas direkt, att i ingen av de matcher där jag har sett Göteborg i år har jag imponerats av Hammarström. Men hon är å andra sidan den typen av spelare som gör stor nytta i det tysta, och som man märker mest när hon inte är med – eftersom det då märks att något saknas.

I övrigt är Norgekampen högintressant med tanke på att det är sannolikt att vi stöter på norskorna igen i EM. Det kan nämligen ske både i kvartsfinal och i semifinal. Med tanke på den snöpliga strafförlusten i Algarve cup skulle det sitta fint med en seger nu.

Personligen vill jag gärna se Kosovare Asllani och Lotta Schelin fungera bra ihop som anfallspar. Det tycker jag inte de har gjort så ofta hittills. Det har mest varit arbete en och en.
Totalt sett tycker jag att Sundhage har alldeles för många likadana forwards i sin trupp. Asllani, Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Josefine Öqvist och Jenny Hjolman är alla sex snabba djupledslöpare. Men det är inga spelare som man kan spela ett inläggsspel mot. Det är inte heller forwards man kan lyfta fram bollar mot.

Jag skulle gärna se att Sundhage plockar bort några av djupledslöparna och tog med någon spelare som kan ändra matchbilden mer. Exempelvis någon av våra unga juniorer.

Inte heller yttrarna lär springa in i straffområdet och nicka in bollar. Vi gör alltså bäst i att hålla bollen så nära Linköping Arenas usla gräsmatta som möjligt mot nickstarka norskor i morgon.

Apropå norskor så hittar du Norges trupp till morgondagens landskamp här.

Även om jag antar att de flesta räknat ut hur Sveriges startelva ser ut så avslutar jag med att ge hela här: Kristin Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Rohlin, Sara Thunebro – Konradsson, Seger, M Hammarström, Göransson – Schelin och Asllani.

Avpark är 15.30, och matchen direktsänds på Tv4sport.

Harder har en lysande träffbild

Publicerad den av
5

Jag är ju lite sen på bollen, men Linköping–Malmö i tisdags var på många sätt en riktigt intressant match. Tyvärr fick man ännu en gång känslan av att årets upplaga av Malmö inte håller den klass som krävs för att ge Tyresö en match om guldet. Men mer om det senare.

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Jessica Samuelsson och Pernille Harder

Först är det återigen dags att hylla fantastiska Pernille Harder. Ni som följer den här bloggen kan inte vara överraskade av den 20-åriga danskans storhet. Hon har helt enkelt en makalöst bra bollbehandling.

Där är hon minst topp tre i damallsvenskan. De hårdaste konkurrenterna om titeln bästa bollbehandling är väl Marta, Veronica Boquete, Anja Mittag, Caroline Seger och kanske även Anita Asante och Ramona Bachmann.

Det som imponerar mest med Harder är att hon använder sin touch så effektivt. Det är inte en massa onödiga sidledspassningar, eller tunnlar för tunnlandets skull. Utan det hon gör är väldigt konstruktivt, och hon skapar därför väldigt mycket på egen hand. Dessutom har hon bra träffbild på sina avslut. Av hennes 27 avslut i årets serie har 20 gått mot mål, och två i målställningen. Hon har alltså bara skjutit fem skott utanför – vilket är makalöst bra gjort.

I Malmömatchen klädde hon först av, och förnedrade sedan hela motståndarbacklinjen. Och här håller inte argumentet om svagt motstånd. För även om backlinjen är Malmös svagaste lagdel innehåller den ju med undantag för Kathleen Radtke rakt igenom landslagsaktuella spelare.

Pia Sundhage uttryckte sin beundran för Harder i Tv4sport efter matchen. Det har Sundhage anledning till. För Harder bör stoppas i EM-premiären den 10 juli.

Apropå EM så var gräsmattan på Linköping Arena sanslöst usel. Jättetorvor lossnade alldeles för lätt, och alldeles för ofta. Underlaget kommer att försvåra skönspel mot Norge på lördag. Men förhoppningsvis lyckas arrangören i Linköping få ordning på gräset under de veckor som återstår tills EM drar i gång.

Då hoppas man även att publiken kommer. För utöver invigningsmatchen har Linköping haft riktigt svaga siffror i år. 336, 5361, 304 och 682 är den något ojämna raden för LFC.

Apropå Sundhage och Linköping så har vår förbundskapten gång på gång efter Emma Berglund:s korsbandsskada förklarat att det är Charlotte Rohlin och Nilla Fischer som har förtroendet som mittbackspar.

Som duo blir de bättre och bättre för varje gång man ser dem. Och de börjar komma upp på en nivå som håller mot internationellt toppmotstånd. Men ännu ser jag ett antal onödiga skönhetsfel. Fischer ligger ner och spelar lite för ofta. Chansartade glidtacklingar kan man ägna sig åt på mittfältet. Men i mittförsvaret är det bättre att stå upp än att chansa.

Däremot är Fischers passningsspel en jättetillgång i backlinjen. Jag förstår inte varför inte Malmö försökte styra bort uppspelen från henne. De hade vunnit på att Rohlin skött alla uppspel. Hennes passningsspel var stundtals en bra bit ifrån landslagsklass. Hon har 41 dagar på sig att hitta den rätta touchen.

Totalt sett imponerade LFC genom hårt arbete, och genom Harder. Det känns som att man börjar få bitarna att falla på plats, och laget är garanterat rejält svårspelat. För faktum är ju att Sofia Lundgren hade en ganska lugn dag på jobbet.

För Malmö är det lite tvärtom. Jonas Eidevall provar och provar, men har inte fått pusslet att gå ut ännu. Känslan är att han lider lite av överflödets förbannelse.

Dessutom är det så att flera nyckelspelare visar svag form. I backlinjen känns Malin Levenstad riktigt darrig. Hon blev bortskojad gång på gång av Harder, och uppvisar för tillfället inte den podus som man vill att en landslagsaktuell mittback skall göra.

Manon Melis

Manon Melis

Offensivt väntar Eidevall på Manon Melis. Holländskan fick tillräckligt med chanser för att göra något mål, men hade riktigt svaga avslut. Melis står på tre mål hittills i år. Följer hon fjolårets utveckling så lossnar det för henne när som helst. Då stod hon på två mål efter åtta omgångar – men slutade på 16.

Som jag var inne på i början av inlägget är Malmö en bra bit ifrån Tyresö lagmässigt sett. Och om det ser ut nu lär det inte bli någon tät guldstrid. Men jag vill inte räkna ut LdB FC ännu.

För individuellt har man så många matchvinnartyper att man kanske inte kommer att behöva hitta det optimala lagspelet. Det kan räcka med att få igång någon eller några av Melis, Mittag och Bachmann.

Den trion, och några Malmöspelare till, har kapacitet att göra som Pernille Harder – alltså avgöra matcher på egen hand. Men Malmö har nog inte råd att ge Tyresö mycket större försprång än det nuvarande. Lagens inbördes möte på Malmö IP den 12 juni är exempelvis en måstematch för Malmö.

Slutligen har jag nu fått se Elin Rubensson som ytterback i en back. Det var inte lysande, men känns fortsatt intressant. Man skall nog ge henne ytterligare ett antal matcher innan man gör någon större analys. Dock tror jag att backspelet stärker hennes aktier att komma med i en EM-trupp. För plötsligt kan hon ju vara användbar i alla tre lagdelarna – vilket ju är något som en tränare tycker om.

* I går vann Tyresö säkert mot Kif Örebro. Tyresö ligger därmed kvar på det poängsnitt som de hade i fjol – vilket talar mot att det kommer att tappa elva poäng totalt. Malmö har redan tappat sju, Göteborg och Umeå har tappat tio och Linköping har tappat elva. Mer än så säger jag inte…

Tyresö och Göteborg är för övrigt de enda obesegrade lagen i serien.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

* Apropå Göteborg så var det precis så illa med Johanna Almgren som befarat. Och inte nog med att hon missar EM, nu funderar dessutom hon på att sluta helt med fotbollen. Visst är väl det ett riktigt tråkigt besked?

Man vill ju ha tillbaka henne på planen igen. Samtidigt så har hon varit extremt skadeförföljd ända sedan de tidiga tonåren, så man förstår ju om hon känner att hon gjort sitt i rehabsammanhang.

* Louise Fors blev målskytt i WSL i går. Hon gjorde 3–1-målet när Liverpool vann med 3–2 hemma mot Lincoln. Stämmer siffrorna på soccerway.com så är det nu dubbelt svenskt i skytteligan i WSL. Sofia Jakobsson leder på fyra mål, ett före Fors.

Va, Saade? Stefan Örn!

Publicerad den av
Svara

Såg tidigare i dag att Eric Saade är artisten som framför den officiella EM-låten. Det fick mig knappast att göra kullerbyttor av glädje. Jag hoppats på att man skulle välja något tyngre namn. Gärna en kvinna.

Men visst, Eric Saade är ju väldigt populär hos en yngre, kvinnlig publik. Och kan de tjejerna lockas till fotbollsarenorna framöver genom den här låten så är det ju väldigt bra.

Huruvida själva låten ”Winning Ground” är någon höjdare eller inte är ännu så länge svårt att veta.

Men jag såg på den här länken att Pia Sundhage:s systerson Stefan Örn har varit med och skrivit den. Och honom har jag varit ledare för i Elfsborg, så räkna med att det är en kanonlåt…

Almgren missar sannolikt EM

Publicerad den av
Svara
Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen

Johanna Almgren med Anouk Hoogendijk i ryggen

Här är dagens riktigt tråkiga EM-nyhet: Johanna Almgren verkar missa EM. Hennes knä skall undersökas med magnetkamera i morgon, men själv verkar hon ha givit upp hoppet.

Till GP säger hon att hon har gråtit en del de senaste dagarna. Samt att:

”Jag känner min kropp efter alla år. Även om det finns ett litet hopp så tror jag att det är kört. Jag har haft samma skada en gång förut, då blev det operation – och tre månader borta.”

I dagens GT framgår att Almgren haft så ont under veckan att hon inte ens fått jogga. Det känns ganska klart att hon tvingas se mästerskapet från läktaren, eller hur?

Almgrens Göteborg spelade ju match i dag, dock förstås utan yttermittfältaren. Det blev seger med 4–3 mot Kristianstad. Det är ett målrikt resultat som jag mer förknippar med de skånska gästerna än med GFC.

Vid en titt på laguppställningarna noteras att Jessica Landström blev kvar på bänken under hela matchen. Den före detta landslagsforwarden lämnade Frankfurt för att få speltid. Visst fick hon spela i Djurgården i höstas. Men i GFC har det under våren återigen blivit rätt mycket bänknötande. Och ännu har hon inte lyckats göra ett enda mål i årets damallsvenska. Tråkigt.

Göteborg hade för övrigt bara 330 åskådare på dagens match. De förlorade publikmatchen i området ganska klart mot grannarna Jitex.

Fast trots 766 åskådare vill nog Mölndalsklubben helst glömma sin återkomst till Åbyvallen så fort som möjligt. Jitex hade varit stabilt, och hade bara släppt in nio mål på damallsvenskans sju första omgångar. I dag tvingades man släppa in sju nya. Och nu är laget på allvar indraget i nedflyttningsstriden.

Christen Press

Christen Press

För Tyresö har det däremot lossnat rejält. Framför allt har Christen Press hittat rätt. Hon gjorde två nya mål i dag – och har därmed totalt gjort tio. Även om förbundet fortfarande bara låter henne tillgodoräkna sig nio av dem i skytteligan.

Även Kirsten van de Ven är i god målform. Hon gjorde tre mål mot Jitex, och är nu uppe på en delad tredjeplats i skytteligan – trots att hon börjat fem av matcherna på bänken. Hon står på sex mål, fast att hon bara har gjort fem. Det är ju holländskan som står för Christen Press tionde mål.

I övrigt från Åbyvallen hörde jag att den påkostade uppfräschningen har inneburit att man flyttat den fallfärdiga gamla läktaren till andra sidan planen. Låter fräscht… Dessutom noteras att 50/50-lotteriet gav 130 kronor till en lycklig vinnare. De 766 åskådarna verkar inte ha varit speciellt givmilda.

Slutligen i damallsvenskan delade Sunnanå och Kif Örebro på poängen. Det var i högsta grad nödvändigt för Skelleftelaget att få hålla tätt efter att ha läckt rätt rejält den senaste tiden. Intresset för laget verkar ha dalat snabbt, för det var bara 205 åskådare på plats.

Så en liten snabbgenomgång av vad som hänt i övriga Europa i dag:

* I Italien blev det en skön svensk triumf i dag. Svensklaget Verona vann nämligen cupsemifinalen mot mästarlaget Torres med 5–3 efter straffläggning. Stephanie Öhrström och Maria Karlsson ställs nu mot ligatvåan Tavagnacco i cupfinalen.

Marlous Pieete

Marlous Pieete

* Twente vann den första upplagan av BeNe League. Man vände 1–0-underläge mot Standard Liege i dagens helt avgörande ligafinal. Det var 1–1 i halvtid innan först holländska landslagsspelaren Marlous Pieete gjorde 2–1, och sedan Maike Heuver fastställde guldsiffrorna 3–1.

Enligt ligans officiella hemsida sågs matchen av 9000 åskådare. Kul att det är sådant intresse runt om i Europa.

* Som en parentes apropå intresse så firades Barcelonas guldtjejer så här på sin hemmaplan.

* I Norge gjorde Linnea Liljegärd 1–0-målet när Avaldsnes vann med 2–0 hemma mot Sandviken. I toppmötet tog Stabaek ner Kolbotn rejält på jorden. Skrällagets första förlust för årets skrevs till hela 4–0. Hos Stabaek noterades fyra olika målskyttar.

I kväll vill jag se en skinande Schelin

Publicerad den av
1
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Jag tänkte bjuda på ytterligare ett inlägg inför Champions Leaguefinalen. I matchguiden från i natt så var min inriktning 100 procent på själva matchen.

Men för oss svenskar har ju finalen även en hyperintressant laddning – i form av Lotta Schelin, väl värd att avhandla i ett separat inlägg.

Jag är nämligen rätt övertygad om att Schelins insats i kväll kan få effekter på Sveriges EM-insats.

Att Schelin är vår i särklass största stjärna – det är självklart. Och vi måste få henne att skina när det drar ihop sig i EM. En svaghet hon haft under sin karriär är att hon inte har varit de stora matchernas spelare.

Sedan hon först blev ordinarie i landslaget, och ganska omgående även dess affischnamn, har Sverige bara överlevt en utslagningsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen mot Australien i VM 2011. I övrigt har vi misslyckats i måstematcherna.

Det hänger förstås inte bara på Schelin. Men jag har haft känslan av att hon har vantrivts med att ha press på sig. Att hon gärna gömt sig bakom lagkompisar i avgörande lägen. Hon har sagt saker som att ”det hänger inte på mig” eller ”vi är elva spelare i laget”.

Och hon har förstås rätt. Alla elva måste prestera. Men när inte stjärnan klarar trycket finns det en uppenbar risk att den även drar ner resten av laget.

I Lyon finns det mer utrymme att gömma sig bakom lagkompisarna än det gör i landslaget. Schelin har således betydligt större utrymme att misslyckas i sitt klubblag än hon har i landslaget. Det har Pia Sundhage insett – och vår förbundskapten verkar också ha fått Schelin att inse vilken betydelse hon har för landslaget.

Förhoppningsvis kan även Schelin börja tycka om stjärnrollen.

Positivt är att hon verkar bli bättre och bättre på att hantera stora matcher. Hon avgjorde exempelvis franska cupfinalen i fjol, och i årets seriespel har hon klivit fram i flera toppmatcher.

I en TT-intervju säger hon själv att det här har varit hennes bästa säsong någonsin. Att få kröna den med att spela en avgörande roll i Champions Leaguefinalen skulle förstås lyfta henne ytterligare.

Och därmed skulle det även hjälpa vårt landslag. För det skulle innebära att Lotta Schelin kommer till hemma-EM fullproppad med självförtroende. Vilket givetvis vore det bästa som kan hända.

Så vad vill jag då se från Schelin i finalen?

Jag vill se henne skina. Jag vill kunna se på henne att hon älskar att det är final – och att hon verkligen tänker göra allt för att själv få spela hjälterollen.

Helst vill jag förstås att hon gör mål. Men att göra mål är inget man kan kräva – bara önska. Däremot tycker jag att man kan kräva att hon som forward i världens bästa klubblag är med skapar ett par vassa målchanser. Och när läget dyker upp vill jag se att hon får sina avslut mot mål

EM är nära – det är dags att vakna nu

Publicerad den av
2

Det har blivit hög tid att ge Svenska Fotbollförbundet en rejäl känga igen.

Från att ha varit helt odugliga på att marknadsföra sitt damlandslag efter VM-bronset 2011 har jag tyckt att de under det senaste halvåret skött sig ganska bra som EM-arrangör.

Men när jag i morse läste Glenn Hysén på twitter insåg jag att det som förblindat mig är genidraget att rekrytera Pia Sundhage. Utöver det finns det väldigt mycket mer att önska.

Så här twittrade Hysén (det är tre hopklippta inlägg):

”Varför promotar inte Svenska Fotbollförbundet sina spelare nu när det är EM för damer? Nu är det ju drömläge för tjejerna i damlandslaget att bli idoler för unga tjejer runt om i Sverige. Jag märker ju knappt att det är EM, var är bilderna, reportagen?”

Då vaknade jag till.

Det där är ju en av mina käpphästar. För att en sport skall kunna få ett lyft måste man jobba stenhårt på att profilera sina stjärnor. Stenhårt. För när EM är över är det kring starka spelarprofiler som damfotbollen skall bygga vidare på sitt varumärke.

Det räcker inte att ha en populär förbundskapten, som syns i alla sammanhang. Vi måste också ha minst en handfull som Medel-Svensson känner igen. Minst. Och det har vi inte.

Jag tror knappt att en allmänt sportintresserad svensk i dag kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. Den siffran måste ökas rejält i sommar. Spelarna måste bli igenkända.

I dag är det mindre än två månader till EM – närmare bestämt 56 dagar. Och förbundet förser folk och media med alldeles för lite material. Alldeles för lite.

Jag tycker att det är en rimlig målsättning från förbundets marknadsavdelning att alla större svenska medier åtminstone skall nämna EM varje dag under de två sista månaderna.

För att uppnå det målet måste man bli mycket bättre på att förse media med material. Så sätt Informationsavdelningen i arbete. Det finns väl förhoppningsvis lite folk med nyhetsnäsa där.

Jag tycker att förbundet från och med i dag borde ha ett dagligt pressmeddelande där de berättar dagens bästa EM-nyheter. Där borde det finnas en biljettbarometer. Det borde vara en eller flera spelare som bloggar om sin uppladdning inför mästerskapet. Man borde ha gästkrönikor från spelare/ledare/journalister i de övriga elva deltagande nationerna. Och så vidare.

Som exempel borde förbundet förse alla medier med nyheter som den att EM-aktuella Johanna Almgren återigen har knäproblem, och riskerar att missa EM. Men den har inte ens gått att läsa på damfotboll.com.

Jag kikade lite på hur det ser ut på förbundets EM-hemsida. Där har man satsat på helt fel material. Det är dags att förse supportrarna med reportage om EM:s stora stjärnor.

Dåliga nyheter om Almgren och Levin

Publicerad den av
4

Johanna Almgren har återigen knäproblem, och skall enligt GP genomgå en ny magnetröntgen. Tajmingen är usel med mindre än två månader till EM, och det är bara att hålla tummarna för att inget är sönder.

Fast till GT ger Almgren ett högst oroande besked:

”Det känns som det är en broskbit som är lös. Sist jag hade det krävdes det operation och då var jag borta ett att tag. Är det en likadan skada nu är jag rädd att det inte blir något EM.”

Visst låter det väl extremt tråkigt?

I den länkade GP-artikeln ovan står det även om Camille Levin:s lårskada från Göteborgs hemmamatch mot Umeå i onsdags. Jag var på plats på Valhalla och tyckte att det såg riktigt illa ut, och trodde att det kunde vara en korsbandsskada. Därför blev man glad när det första beskedet kom, och det sade att det handlade om en bristning.

Camille Levin bärs ut med lårskada.

Camille Levin bärs ut med lårskada.

Men tyvärr fick man inte vara glad så länge. För det var ingen lindrig skada. Utan det har visat sig att Levins lårmuskel är helt av. Därmed väntar operation på fredag. Det står inget om hur lång rehabilitering som väntar. Men tyvärr känns det som att säsongen kan vara över för lagkaptenen i USA:s U23-landslag.

* Jag hade fått lite rapporter från gårdagens match mellan Jitex och Linköping. Nu har jag även sett ett klipp med höjdpunkter. På bilderna tycker jag att synpunkterna från min matchspion om osäkerhet från Sofia Lundgren, samt från mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin både bekräftas och dementeras.

Det man helst minns från klippet är Linköpings fantastiska mål. För vad kallar man inte Renée Slegers fullträff om inte ett klockrent skott i krysset?

* Apropå Jitex verkar det nu vara klart för spel på Åbyvallen. Jitex kan alltså äntligen återigen få flytta hem. Första matchen på hemmaplan blir mot Tyresö den 25 maj.

* Och här är ett klipp med målen från Mallbackens skräll mot Tyresö. Samt en kort intervju med Mallbackens målskytt Linda Wallin. Och jag måste säga att jag älskar hennes dialekt. Fotböll…

* Vill man höra en längre analys av den damallsvenska säsongsupptakten rekommenderas dagens Fotbollsarena Radiosporten.

Mellan minut 10 och 28 i podden avhandlar Susanna Andrén och Richard Henriksson bland annat den tänkta guldkampen mellan LdB FC Malmö och Tyresö, Kif Örebros skrällstart och Marija Banusic:s chanser att få spela i stora EM.

I inslaget framgår att alla EM-klara lag måste lämna in sin lista över 40 spelare till Uefa den 10 juni. Om mindre än en månad vet vi alltså mer om vilka som kan nå EM. Tolkar jag assisterande förbundskapten Lilie Persson rätt i podden så lär våra bästa F19-spelare lämnas utanför truppen för att få spela i F19-EM.

* Slutligen såg jag att det tyska fotbollförbundet i dag redovisade antalet licensierade spelare. Och det visar sig att man sätter nytt rekord när det gäller tjejer. Tyskland har numera en bra bit över en miljon fotbollstjejer – totalt 1 083 901 stycken.

Om det går att läsa här. I siffran ingår förstås både seniorer och flicklagsspelare. I artikeln noteras dock att antalet lag minskar, vilket gör att man kan misstänka att rekordet är lite missvisande. Sannolikt är ett antal av de licensierade spelarna trots allt inte aktiva.

Hursomhelst är det lätt att förstå varför Tyskland nästan alltid vinner mot Sverige. För medan Tyskland har 746 406 licensierade damseniorer har Sverige 86 230. De har alltså nästan tio gånger så många spelare att välja mellan.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Publicerad den av
Svara

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.