Det lutar åt femsiffrig publiksiffra i morgon

Det har gått en vecka sedan senaste inlägget. Under den veckan har det spelats ett gäng landskamper, bland annat flera i EM-kvalet.

Det mest intressanta resultatet är tveklöst att Schweiz besegrade Italien med 3–0 på bortaplan. I matchen stod Ramona Bachmann för ett fantastiskt solomål.

Känslan är att Schweiz hela tiden blir bättre och bättre, något som är mindre bra för svensk del eftersom vi skall spela OS-kval mot Bachmanns lag till våren.

För svensk del smäller det ju i morgon tisdag 18.45 på Gamla Ullevi (och på Tv12). Det sägs att cirka 11000 biljetter har sålts på förhand. Det låter grymt bra.

Publiksiffrorna på kvalmatcherna har sett en positiv utveckling efter hemma-EM. Det har varit över 5000 åskådare på flera matcher, med 9104 mot Skottland i september i fjol som höjdpunkten hittills. Den siffran kan alltså slås i morgon.

Det måste ha varit länge sedan vi hade över 10000 åskådare på en kvalkamp – om det någonsin hänt. Senast vi mötte Danmark i en kvalmatch på Gamla Ullevi kom det bara 1567 åskådare för att se landslaget. Det var den 11 september 2010 och det handlade om playoff mot VM.

Sedan dess har vi även mött Danmark i EM på Gamla Ullevi. Då blev det som bekant 1–1 efter att Sverige bränt två straffar. Trots att det bara är drygt två år sedan känns det som en annan tid.

Både och Sverige och Danmark har förändrat ganska mycket sedan dess. Danskorna hade ett mycket tungt VM-kval, men verkar vara på gång nu igen. För svensk del handlar det om att hitta tillbaka till stabiliteten efter ett par år där laget tappat mark i världstoppen.

I torsdags testade Pia Sundhage sitt lag mot Gais P16-lag. Det blev förlust med 1–0, men rapporterna sa att försvarsspelet såg bra ut. Det låter bra. För danskorna är ju ett lag som har flera duktiga offensiva spelare.

https://www.youtube.com/watch?v=uTPOkaw8nyw

Vid baklängesmålet ser man att Elin Rubensson fortfarande är ovan vid att spela ytterback, hon ligger ju en meter bakom övriga backar och upphäver offsiden.

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=539&articleId=4361943&type=embed&contextSectionId=539&autostart=false

Spännande att Sundhage startade med Lisa Dahlkvist, Petra Larsson och Caroline Seger på mittfältet mot Gais. Larsson gick alltså rakt in i startelvan, något man kan ha synpunkter på. Det blir intressant att se om Eskilstunamittfältaren även startar i morgon.

När det gäller Dahlkvist tycker jag att hon sett riktigt vass ut sedan VM. Som jag ser det har hon varit Sveriges bästa spelare under den perioden.

En annan intressant sak är att Sundhage spelade samma tremannaanfall mot Gais som senast mot Polen och alltså placerade Kosovare Asllani på bänken. Vi får se i morgon, men det verkar vara tre djupledsforwards som är höstens melodi för Sundhage.

* I vår grupp spelades det en match i dag. Det var Slovakien som vann med 4–0 mot Moldavien. Den matchen direktsändes på Slovakiens fotbollsförbunds youtubekanal och går att se i sin helhet här:

Orkar man inte se hela matchen föll de fyra målen i minuterna 50, 81, 85 och 87.

* Faktum är ändå att det nog ändå är i USA det har hänt mest den senaste veckan. Dels har USA och Brasilien spelat två träningslandskamper. Den första var avskedsmatch för Shannon Boxx. Den slutade 1–1.

Den andra matchen vann USA med 3–1 efter mål av Alex Morgan

Crystal Dunn på retur efter nick från Lindsey Horan

…samt av debutanten Stephanie McCaffrey.

Som synes håller USA på att bygga ett nytt lag, samtidigt som man tackar av gamla trotjänare. Säga vad man vill om USA, men man är bra på att tacka av gamla hjältar. Här är två exempel:

Det är också i USA som silly season är som mest silly för tillfället. Till nästa år får NWSL ett nytt lag, Orlando Pride. De har gått ut hårt under värningsperioden. I dag presenterade man nämligen trion Alex Morgan, Sarah Hagen och Kaylyn Kyle som nyförvärv.

Framför allt är det ju värvningen av Morgan som kommer att ge rejält eko. Hon kommer ju framför allt att bli en grymt bra publikmagnet för det nya laget, som kommer att ledas av före detta förbundskaptenen i USA och Australien, Tom Sermanni.

Morgan lämnar ju Portland Thorns. De ersätter henne med isländska framtidsspelaren Dagny Brynjarsdottir. Hon var ju i Bayern München i våras, men valde att lämna den tyska mästarklubben. Jag har undrat vart hon skulle ta vägen. Nu vet vi. Brynjarsdottir gjorde för övrigt två mål för Island i dag borta mot Slovenien.

I övrigt i USA har Meghan Klingenberg i dag officiellt bytts över till Seattle i en bytesaffär. Uppgifter i USA säger dock att bytesaffären inte är över, utan att Klingenberg kommer att hamna i Portland till slut.

Fotnot: Förstår om det är förvillande med dateringen i inlägget. Jag publicerade det sent den 26/10. Men jag hade glömt att jag måste ställa om till vintertid manuellt på wordpress, så bloggklockan var kvar på sommartid och hade slått över till tisdag. Och det går inte att datera tillbaka inlägg i efterhand.

Ballon d’Or – och Örebro får besök av Dahlkvist

KIF Örebro stöter på en gammal bekant i åttondelsfinalen av Champions League. Lisa Dahlkvist och PSG kommer nämligen på besök. Det är en drabbning där Örebro är kraftiga underdogs.

Jag bedömer PSG som favoriter till minst 90–10. FC Rosengård var ju seedat i lottningen och fick därför en klart lättare lottning. Mot italienska Verona finns en mycket god segerchans, uppskattningsvis även här cirka 90–10.

Seedningen var en riktigt god nyhet, eftersom den innebär att storlagen inte kan stöta på varandra förrän i kvartsfinal. Tyvärr lyckades Uefa lotta de på pappret starkaste lagen bland de oseedade (Chelsea, LSK Kvinner – möjligen kan Örebro också räknas in här) mot riktigt toppmotstånd. Chelsea stöter på Wolfsburg och för LSK väntar Frankfurt.

Synd för de engelska och norska mästarinnorna som med annan lottning hade haft bra chans att nå kvartsfinal. I övrigt blev det följande matcher: Twente–Barcelona, Brescia–Fortuna Hjörring, Slavia Prag–Zvezda och Atletico Madrid–Lyon.

I dag har Fifa presenterat de tio kandidaterna till priset som världens bästa spelare 2015, det som på herrsidan kallas Ballon d’Or. Årets nomineringar känns i stora drag rätt ok.

Fast visst förekom det några konstiga uttagningar. Den konstigaste var att i mina ögon världens bästa back 2015, Becky Sauerbrunn, inte finns med. Det gör däremot Kanadas talang Kadeisha Buchanan. Inget ont om Buchanan, som är duktig. Men hon är inte en av världens tio bästa spelare.

Noterbart är att det rakt igenom handlar om spelare från VM. Därmed missar återigen Kim Little chansen till nominering. På listan finns inte heller någon från bronslaget England. Här är de tio lyckliga i bokstavsordning:

Nadine Angerer (Tyskland/Brisbane Roar/Portland Thorns)
Ramona Bachmann (Schweiz/FC Rosengård/Wolfsburg)
Kadeisha Buchanan (Kanada/West Virginia University)
Amandine Henry (Frankrike/Olympique Lyonnais)
Eugénie Le Sommer (Frankrike/Olympique Lyonnais)
Carli Lloyd (USA/Houston Dash)
Aya Miyama (Japan/Okayama Yunogo Belle)
Megan Rapinoe (USA/Seattle Reign)
Célia Šašić (Tyskland/1.FFC Frankfurt)
Hope Solo (USA/Seattle Reign).

Spontant hade jag tagit bort Angerer, Buchanan och Rapinoe och ersatt dem med Sauerbrunn, Little och Lucy Bronze.

Nu är det ju i och för sig rätt oväsentligt i år vilka som är nominerade. Det är ju redan klart att priset kommer att gå till Carli Lloyd.

En svensk nominerades i ledarkategorien – Calle Barrling. Här lär ju priset gå till Jill Ellis, även om Mark Sampson borde vara en värdig utmanare.

Alla nominerade finns på den här länken.

Fischer Wolfsburgs olycksfågel igen

I dag har jag sett tre matcher i tre olika ligor. Finalen i amerikanska NWSL har jag redan skrivit om. Nyss vann Rosengård med 2–0 mot Umeå i en match som aldrig riktigt lyfte. Natasa Andonova gjorde båda målen, och det här var ju riktigt fint:

Malmölaget var minst ett nummer för stort för ett Umeå brandskattat av skador. Jag hade förresten missat att det var korsbandet igen för Hanna Glas. Jag såg förstås att hon lämnade återbud till förra landslagssamlingen på grund av skada, men noterade inte att det var så allvarligt. Det är hennes tredje korsbandsskada – så vansinnigt tråkigt för ytterbacken som ju hade slagit sig in i A-landslaget.

Hanna Glas

Hanna Glas

Dagens resultat innebär att Rosengård åter är i tabelltoppen. Där kommer man att stanna kvar minst till söndag kväll när Eskilstuna möter Mallbacken.

Dagens resultat innebär också att Piteås chans att ta sig till Champions League är kopplad till att passera Eskilstuna och Linköping. För jag kan inte tänka mig att Rosengård tappar poäng mot AIK i nästa omgång.

Det om damallsvenskan.

Tyvärr hamnade en svensk spelare i fokus även i den Frauen-Bundesligamatch som jag såg i kväll. Segern såg ut att vara säkrad när Wolfsburg ledde med 2–0 mot Freiburg efter 90 minuter – bland annat efter att Ramona Bachmann gjort sitt första mål i sin andra match i den tyska ligan.

Men så tog Nilla Fischer ett felbeslut och tappade bollen till Lena Petermann i 91:a minuten. Petermann blev helt fri och satte säkert 2–1-målet. Strax efter tvingades Fischer göra hörna. Den hörnan nickade en omarkerad Clara Schöne in till 2–2. Fischer hann inte ut på bollen.

Höjdpunkter från matchen finns på den här länken.

Freiburg stod för en mäktig upphämtning, den kan dock bli riktigt dyrbar för Wolfsburg. Fischers lag har ju redan förlorat mot Bayern München och alltså nu tappat fem poäng på de fyra första omgångarna.

Även om Frauen-Bundesliga resultatmässigt oftast är en ganska jämn liga brukar inte topplagen ha råd att tappa speciellt många poäng. Förra säsongen gick mästarinnorna Bayern München obesegrade genom serien och man tappade bara tio poäng. Tvåan Wolfsburg tappade elva och trean Frankfurt 13.

För Nilla Fischer har säsongsupptakten verkligen varit olycklig. Det var ju Fischer som förlorade den nickduell mot Caroline Abbé som innebar Bayerns segermål mot Wolfsburg. Och i dag bjöd alltså svenskan in Freiburg i matchen. Vi får hoppas att Fischer hittar både självförtroende och toppform till EM-kvalmatchen mot Danmark i slutet av månaden.

* I övrigt i helgen riktas blicken mot Vittsjö där Hammarby nog behöver ta tre poäng i morgon för att kunna hänga kvar i damallsvenskan. Blicken riktas också mot Eskilstuna och Kristianstad där United (som möter Mallbacken) och Linköping bör vinna sina matcher på söndag för att haka på Rosengård i toppstriden. Blicken riktas vidare mot Norge där LSK säkrar sitt tredje ligaguld på fyra år om man besegrar Röa i morgon.

Framför allt riktas blicken mot England på söndag klockan 19.00. Där spelas nämligen sista omgången av WSL och om Chelsea vinner mot Sunderland kan Hedvig Lindahl och Marija Banusic titulera sig engelska mästarinnor.

* Slutligen några klipp. Först Amy Rodriguez segermål från nattens NWSL-final. För förarbetet svarar Lauren Holiday och Heather O’Reilly:

Sedan ett klipp med alla mål från förra omgången i franska D1 Feminine. Där finns Ada Hegerberg:s tre mål från Lyons 5–0-seger mot PSG samt Linda Sembrant:s bredsidesvolley som innebar seger för Montpellier mot Saint-Etienne. Lyons 4–0-mål är för övrigt av det konstigare slaget. Både Jessica Houara d’Hommeaux och Lotta Schelin vänder ryggen till vid en hörna. Houara duckar sämst och styr in bollen i eget mål med ryggen:

Eskilstunas guldläge, Bachmann, oro i Göteborg och mycket mer

Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.

Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.

Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.

Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:

”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”

Ni fick alltså bra betalt?

”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”

Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.

Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.

Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.

Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.

Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.

2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.

Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.

Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.

Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).

Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.

Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.

Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).

Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.

Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.

Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.

Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.

För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.

En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.

En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.

I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.

* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.

Rachel Buehler skriver autografer

Rachel Buehler skriver autografer

När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.

Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:

* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.

Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin

* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.

Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.

Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.

Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.

* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.

I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.

I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.

 

Har slutat, men kan bli bäst i Europa

Uefa har nu presenterat de tre finalisterna i kampen om priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Bland de tre finns Celia Sasic, som ju tidigare i sommar berättade att hon slutar med fotbollen. Det kan alltså bli så att hon verkligen slutar på topp.

De två som utmanar tyskan är den före detta klubbkompisen från Frankfurt Dzsenifer Marozsan samt Lyons mittfältare Amandine Henry.

den här länken kan man se vilka som placerat sig på platserna 4–30. Där noteras att Caroline Seger blev nia och Lotta Schelin slutade på 18:e plats. Tittar vi efter spelare som spelade i damallsvenskan under perioden blev Anja Mittag delad fyra, Ramona Bachmann sjua samt att Manon Melis och Maren Mjelde slutade på en delad 23:eplats.

Listan domineras kraftigt av spelare som tillhör tyska eller franska klubbar. Den engelska ligan har precis som damallsvenskan med fyra spelare. Slutligen har USA:s NWSL med tre spelare och norska toppserien delar ju Mjelde med damallsvenskan.

Apropå Sasic så ersätts hon i Frankfurt av Yuki Ogimi. Den nyheten kom i dag och var kanske ingen jätteskräll. Sedan Ogimi kom till Wolfsburg har hon inte riktigt lyft till den nivå hon höll 2012 och 2013. Det kändes därmed inte orimligt att Nilla Fischers lag skulle kunna tänka sig att släppa henne.

* Linköping visade klass när man i går körde över Piteå med hela 5–0. Samtidigt tog Mallbacken tre blytunga poäng hemma mot Kif Örebro, ett resultat som lär skaka om i AIK, Hammarby och kanske även i Umeå.

Umeå har dock lite andrum genom att man vann med 2–0 mot Hammarby och fortfarande har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.

Det strecket kan Mallbacken klättra över genom att ta poäng hemma mot AIK på söndag. Sannolikt behöver man dock tre för att verkligen sätta press på konkurrenterna i kampen för nytt kontrakt.

För AIK känns söndagens match alltmer som sista chansen. Vinner inte Solnalaget i Värmland finns det inte många halmstrån kvar.

Här är förresten höjdpunkter från de tre matcherna. För Linköping gjorde Pernille Harder de tre mittenmålen. Frisparken till 4–0 var extra sevärd:

Mallbackens segermål nickades in av Madelen Janogy. Det var knappast landslagsklass på Carola Söberg:s ingripande vid målet. Det lilla jag såg av matchen hade Kif Örebro väldigt svårt att spela till sig klara målchanser. Mallbacken var välorganiserat och stabilt. Rätt imponerande faktiskt att man bara har släppt in 16 mål – vilket är färre än positiva överraskningar som Piteå och Vittsjö.

I Umeå gjorde Lina Hurtig båda målen med sitt huvud, två läckra nickmål:

* I förrgår drog Champions League i gång med gruppspelet. Det är nya matcher i dag, men i den här omgången spelar inte något av de lag som kommer att ha med slutsegern att göra.

Däremot kommer tre av de fem–sex lag som har chansen att vinna Champions League att drabba samman i slutet av veckan. Fredag och söndag spelas nämligen Valais cup i Schweiz.

Där ser semifinalerna ut så här: Lyon–Zürich (16.00, Eurosport2) och PSG–Bayern München (19.00, Eurosport). Även om det är en träningsturnering kan man räkna med att det kommer att vara tonvis med prestige inblandat i matcherna. Eurosport sänder även finalen 18.00 på söndag. Kul.

* I nämnda NWSL fortsätter kampen kring slutspelsstrecket att vara en riktig nagelbitare.

Antalet inblandade lag minskade dock den här natten. I och med att Sky Blue bara fick 1–1 mot Chicago kan de himmelsblå räknas bort. De har bara tre matcher kvar att spela och avståndet upp till strecket är sju poäng.

Även Western New York Flash är numera ute ur kampen. De fick bara 1–1 borta mot Washington, vilket innebär att Flash har sex poäng upp till strecket med tre omgångar kvar.

Washington har i praktiken känts slutspelsklart ett tag. Men med bara en poäng på de två senaste matcherna börjar det osa riktigt hett för Spirit. Laget har i och för sig fyra matcher kvar och tre poäng ner till strecket, vilket ger hyfsade odds. Men det är så raffinerat att man skall möta båda huvudkonkurrenterna Kansas och Portland samt de båda topplagen Seattle och Chicago. Spirit lever alltså farligt.

I Washington finns för övrigt den högst oväntade skytteligaledaren Crystal Dunn. Den före detta ytterbacken har skolats om till forward och står på tolv mål på 16 matcher. På delad andraplats i skytteligan ligger Allie Long och Beverly Goebel-Yanez på nio mål vardera. VM-spelarna har ju deltagit i färre matcher. Av dem ligger Christen Press högst med fina facitet åtta mål på åtta matcher.

Nattens viktigaste match vann Kansas City mot Portland med klara 3–0. Inför avspark låg båda lagen på 22 poäng på vardera sidan om slutspelsstrecket. Nu har Kansas tre poäng upp och bättre målskillnad. Dessutom har man ett tacksamt återstående program, vilket ger goda chanser för de regerande mästarinnorna att återigen nå slutspelet.

Det är alltså Kansas, Washington och Portland som nu gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Några lag till har teoretiska chanser.

Cupfinaler, Bachmann, nytt Frankrikeproffs och lite till

Helgens höjdpunkt är förstås morgondagens svensk cupfinal mellan Linköping och Rosengård. Det är en vidöppen match, där LFC kanske ändå får räknas som knapp, knapp favorit trots att man står på två raka förluster.

Orsaken är att man har hemmaplan och att man har 3–0 i matcher mot Rosengård på Linköping Arena. Men favoritskapet är som sagt mycket, mycket litet.

15.00 i morgon är det avspark. Matchen direktsänds av SVT1. Hos Rosengård är det ett litet frågetecken för Ramona Bachmann som stukade foten senast mot Eskilstuna.

Det florerade för övrigt rykten i veckan om att Bachmann skulle vara på väg till Wolfsburg. Det dementerades dock från Rosengårdshåll.

* Det spelas även en damallsvensk match i morgon. Det är en riktig ödesmatch för AIK, som tar emot Vittsjö. Skall AIK har en chans att hinna ifatt Hammarby eller Umeå måste Solnalaget dels vinna matcherna mot de tre bottenkonkurrenterna, dels måste man vinna hemmamatcher mot lag som Vittsjö

* I elitettan har Kvarnsveden ryckt åt sig en lucka i toppen. Borlängelaget har tolv segrar och ett kryss på de 13 senaste omgångarna och är nu sex poäng och 15 mål före trean LB07. Laget anförs av Tabita Chawinga från Malawi som har gjort 24 mål. Räkna med att Chawinga spelar i ett större sammanhang än elitettan nästa år.

På den andra damallsvenska platsen ligger förhandsfavoriten Djurgården. De har dock bara en poäng till LB07 och två till Hovås Billdal. Inom sex poäng bakom Djurgården finns även IFK Kalmar och Sirius.

Här spelas två mycket viktiga sexpoängsmatcher i helgen, dels i dag när IFK Kalmar tar emot Hovås Billdal, dels i morgon då LB tar emot Djurgården.

* I USA:s NWSL vann Sky Blue i natt med 2–0 borta mot Houston Dash. Därmed är fem lag inom tre poäng i kampen om den sista slutspelplatsen. När lagen har mellan fyra och sex matcher kvar är det egentligen bara Boston Breakers som känns som borta ur kampen.

De två topplagen Seattle Reign och Chicago Red Stars kan vara rätt säkra på sina platser i semifinalerna. Även trean Washington Spirit ligger väldigt bra till. Men i övrigt är det alltså öppet race. I princip alla matcher i de kommande omgångarna är således hyperviktiga. Kul.

* Premiärerna i de stora europeiska ligorna i Tyskland och Frankrike dröjer ända tills månadsskiftet. I väntan på dem fick vi i veckan en sjätte svenska i D1 Féminine. Det var mittbacken Maria Karlsson som lämnade italienska Brescia för Saint-Etienne. Karlsson sällar sig därmed till den lilla skara svenska spelare som spelat i högstaligan i minst fyra olika länder. När hon debuterar för Saint-Etienne har hon spelat i Sverige, England, Italien och nu Frankrike.

Utöver Karlsson har även Kicki Bengtsson (Sverige, USA, Japan och Norge) och Louise Schillgard (tidigare Fors: Sverige, Spanien, Australien och England) spelat i fyra olika högstaligor.

De har en överkvinna, för såvitt jag kan komma på är Sofia Jakobsson värst i den här kategorien, hon har nämligen spelat i fem högstaligor; Sverige, Ryssland, Tyskland, England och Frankrike. Om jag har glömt någon svensk spelare som spelat i minst fyra länders högstaligor får ni gärna höra av er.

* Till England, där det har varit en tung vecka för Notts County.  I jämna WSL försämrade laget i onsdags sina möjligheter att vinna ligan när man föll hemma mot jumbon Bristol Academy med 1–0.

Samma förlustsiffror blev det ju även i förra helgens FA-cupfinal inför 30710 åskådare på Wembley. Där gjorde sydkoreanska Ji So-Yun målet, men det var Eniola Aluko bakom det mesta för vinnande svensklaget Chelsea.

Hedvig Lindahl spelade hela matchen, medan Marija Banusic blev cupmästarinna från bänken.

* I Asien har slutspelet i Östasiatiska mästerskapet spelats i veckan i form av ett gruppspel mellan Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea. Det avgörs faktiskt nu på förmiddagen när Sydkorea utan Ji So-Yun möter Nordkorea. Matchen står 0–0 efter tio minuter. Båda lagen stod på full poäng inför avspark. I nuläget leder Nordkorea på målskillnad, vilket innebär att de tar hem guldet vid kryss mot sin södra granne.

Ett ungt japanskt lag och ett VM-betonat Kina är nollpoängare och gör upp om bronset i eftermiddag, svensk tid.

 

Rosengård har det i egna händer

Det här är en stor fotbollsdag för Malmö. Då tänker jag kanske inte i första hand på att FC Rosengård vann den damallsvenska seriefinalen med 2–1 inför härligt fina 5563 åskådare på Tunavallen i Eskilstuna, utan mer på herrfotboll.

Det var ju MFF:s Champions Leaguekval mot Salzburg som blev dagens nagelbitare. Faktum är ju att jag inte tyckte att den damallsvenska seriefinalen var speciellt spännande, trots att det bara blev uddamålsseger.

Men vi tar det från början.

Där, under de första 15 minuterna, var Eskilstuna det klart bättre laget. Och med mycket stor hjälp av fumligt försvarsagerande från både Emma Berglund och Zecira Musovic kunde Vaila Barsley forcera in hemmalagets ledningsmål.

Resten av den första halvleken gick till Rosengård, fast även om gästerna var något bättre kändes det som att Eskilstuna ändå hade hyfsad kontroll.

Det är ju dock efter paus man måste vara på tårna mot Rosengård. På några få minuter vände också gästerna till 1–2. Båda målen gjordes av Potsdamförvärvet Natasa Andonova. Först med sin underbara vänsterfot från distans:

Sedan från nära håll efter fint förarbete från Ramona Bachmann:

Jag trodde att Andonova skulle få ett genombrott i Frauen-Bundesliga häromåret. Men skador och tuff konkurrens har gjort att Makedoniens bästa spelare någonsin inte tagit det där sista steget. Nu kanske det är dags. I Rosengård kommer hon att ha en given plats och hennes vänsterfot håller högsta världsklass.

Trots att Malmölaget numera har en ganska tunn trupp har man ändå betydligt större spets än konkurrenterna i serietoppen. Hos Rosengård är de flesta spelarna i startelvan tänkbara matchvinnare. Eskilstuna är ett jättebra lag, men deras offensiv hänger i stort på att man är bra på fasta situationer samt att man har fantastiska Gaelle Enganamouit.

Efter Rosengårds 2–1-mål tyckte jag alltså att det kändes avgjort. Rosengård spelade effektivt av matchen och Eskilstuna lyckades inte skapa mer än någon enstaka halvchans. Rosengård visade att man är det lag som har störst kapacitet i damallsvenskan och att man troligen trots allt kommer att stå där med pokalen i höst. Man har i alla fall avgörandet i sina egna händer.

Eskilstuna har publiken med jag tror att man hade behövt ytterligare någon riktigt vass offensiv spelare för att kunna vinna damallsvenskan. Men osvuret är bäst. United har organisationen och tyngden.

Det var alltså Sveriges två bästa lag som drabbade samman. Matchen var bra, men ändå inte riktigt så het som jag hade hoppats. På söndag är det cupfinal mellan Linköping och Rosengård, förhoppningsvis kan den matchen bli ännu lite bättre.

Rosengård toppar i halvtid

Damallsvenskan har nått sin korta halvtidspaus. På slutet verkade inget lag vilja ta hand om topplaceringen.

Rosengård tappade spelare och började hacka direkt efter VM-uppehållet och släppte förbi Eskilstuna, som dock i sin tur tappade serieledningen genom att spela oavgjort borta mot Vittsjö i helgen.

Linköping var uppe jämsides med Rosengård efter att östgötalaget hade vunnit sju raka matcher, bland annat seriefinalen mot Rosengård. Väl där uppe i delad tabelltopp blev det förluster i Piteå och Göteborg, så nu har LFC återigen fyra poäng upp till toppen.

Det blev ändå till slut Rosengård som tog tillbaka förstaplatsen och som leder efter att alla lag mött varandra en gång. Avståndet ner till tvåan Eskilstuna är dock bara en poäng och de båda lagen möts ju för övrigt i morgon i en högintressant seriefinal på Tunavallen.

Där håller jag faktiskt Eskilstuna som knappa favoriter med tanke på hur Rosengård har hackat på slutet. Malmölaget har ju dessutom haft strul på ledarsidan. I morgon leds laget av nye tränaren Jack Majgaard Jensen för första gången. Det blir intressant att se hur han sätter upp sin elva.

Det blir också intressant att se om vi inte kan få årets klart högsta publiksiffra i damallsvenskan. Den högsta noteringen hittills lyder på 2303, den hade just Eskilstuna senast mot Hammarby. Till seriefinalen borde det väl kunna bli över 3500. Eller?

Kollar vi på halvtidstabellen så blev den inte alls olik det tips jag satte ihop inför avspark. Jag brukar säga att det enda man kan vara säker på när man tippar en serie är att man inte kommer att få rätt. Jag har Rosengård och de sex lagen på den undre halvan på exakt rätt placering. Så jag känner mig rätt nöjd med mitt tips. Framför allt är jag nöjd med att ha förutspått att Piteå blir årets skrällgäng. Deras fjärdeplacering är dock ännu bättre än mitt tips som femma. Starkt.

Den miss jag gjorde i mitt tips är Eskilstuna. Jag underskattade dem ganska rejält. Visst trodde jag på en plats på övre halvan, men inte att man skulle kunna utmana om guldet.  Laget är verkligen hyperstabilt och Gaelle Enganamouit är en fantastiskt bra forward. Jag hade aldrig sett henne live förrän jag såg henne mot Schweiz i VM. Och den spontana analysen blev att hon är precis den forward som Sverige hade behövt för att åter ta upp kampen mot lagen i världstoppen.

Det är Eskilstuna och Piteå som är de lag som gått bättre än jag och övriga experter tippat. Efter att Örebro repat sig på sistone är det däremot inget lag som underpresterat totalt. Just Örebro och Göteborg ligger dock lite sämre till än jag hade tänkt mig, båda när det gäller poäng och placering.

Det lag som varit riktigt dåligt är ju jumbon AIK. Huruvida de har underpresterat kan man ju däremot diskutera. Jag hade riktigt låga förväntningar på laget, men jag hade kanske ändå trott att de skulle ta någon mer poäng än den enda man hittills har samlat in.

AIK känns för övrigt redan nu klart för elitettan 2016. Det är åtta poäng upp till Umeå och Hammarby. Jag tror att de båda lagen samlar in minst fyra poäng vardera i höst – troligtvis fler, vilket innebär att AIK måste vinna minst fyra av de återstående elva matcherna. Det känns knappast troligt – i varje fall inte med den nuvarande truppen.

Publiksnittet ligger ännu så länge på 711. Förhoppningsvis får det snittet ett rejält lyft i morgon.

Kollar vi in skytteligan är det glädjande att se att Pauline Hammarlund finns högst upp i topp jämsides med Ramona Bachmann – båda med nio mål. Jag skall ärligt säga att jag inte trott på att Hammarlund skall kunna bli en A-landslagsspelare, men nu är hon i alla fall och nosar på en plats i truppen. Kul.

Trea ligger Enganamouit på sju fullträffar. Det är för övrigt elva utländska spelare bland de 13 bästa. Näst bästa svenska spelare i skytteligan är Lisa Dahlkvist, som står på fem mål på 470 spelminuter – imponerande av en mittfältare som har defensiven som sin största styrka. Dahlkvist visar verkligen med eftertryck att hon hör hemma i landslaget.

Slutligen så uppmanar jag alla att passa på att njuta av spelare som Bachmann, Enganamouit, Marta med fler nu, så länge det går. För ju mer pengar som kommer in i damfotbollen, desto svårare kommer damallsvenskan att få att locka de internationella storstjärnorna till Sverige.

Mitt världslag för VM 2015

Efter varje VM tar Fifa ut ett världslag. De senaste gångerna har upplägget varit att man presenterar laget i form av en 23-mannatrupp. De brukar prioritera att plocka spelare från så många lag som möjligt.

Jag har följt upplägget och presenterar här mitt världslag från mästerskapet i Kanada. Från den startelva jag hade inför de två avslutande matcherna blev det två ändringar. Japanska mittbacken Azusa Iwashimizu hade en tung dag i finalen och flyttas ur startelvan, men är ändå kvar i truppen.

Jag väljer även att byta vänsterback. Meghan Klingenberg tar klivet från bänken in i startelvan. Här är mitt världslag. Startelvan är uppställd enligt USA:s gulduppställning 4–4–1–1:

Hope Solo, USA

Lucy Bronze, England
Wendie Renard, Frankrike
Becky Sauerbrunn, USA
Meghan Klingenberg, USA

Aya Miyama, Japan
Amandine Henry, Frankrike
Ramona Bachmann, Schweiz
Louisa Necib, Frankrike

Carli Lloyd, USA

Celia Sasic, Tyskland

Resten av truppen:
Målvakter: Erin McLeod (Kanada) och Lydia Williams (Australien).
Backar: Ali Krieger (USA), Steph Houghton (England), Azusa Iwashimizu (Japan) och Laure Boulleau (Frankrike).
Mittfältare: Wang Lisi (Kina), Lady Andrade (Colombia), Simone Laudehr (Tyskland) och Lisa De Vanna (Australien),
Forwards: Anja Mittag (Tyskland) och Gaelle Enganamouit (Kamerun).

Coacher blir Mark Sampson och Jill Ellis.

Inför finalen skrev jag att jag höll Bachmann som VM:s bästa spelare. Efter finalen reviderar jag den uppfattningen. Där är nu i stället Lloyd min etta, med Bachmann som tvåa och Henry som trea.

Den enda svenska spelare som fanns med i funderingarna kring det här världslaget var Hedvig Lindahl. Det fanns dock många duktiga målvakter och hon tillhörde de spelare som hamnade just utanför laget. I det sällskapet finner vi även spelare som Nadine Angerer, Wang Fei, Kadeisha Buchanan, Elodie Thomis, Lena Goessling, Shirley Cruz, Megan Rapinoe, Formiga, Morgan Brian, Alex Morgan, Eugenie Le Sommer, Marie-Laure Delie, Christine Sinclair och Jodie Taylor.

Det blir intressant att se hur mitt världslag stämmer överens med de officiella, när det presenteras. Jag välkomnar för övrigt synpunkter. Jag har ju inte sett alla matcherna och har säkert missat någon spelare som borde ha varit med.

Tillagt i efterhand: Så här blev det officiella världslaget.

Olika uppfattningar om vilka som varit bäst

Fifas tekniska studiegrupp har presenterat kandidaterna till priset guldbollen som går till VM:s bästa spelare. Bland de åtta kandidaterna till bästa utespelare saknas den som jag tycker har varit allra bäst, Ramona Bachmann.

Noterbart är att två högerbackar finns med, medan bara en av de åtta är utpräglad forward. Se det som en signal om att det har varit det stabila försvarsspelet som dominerat det här världsmästerskapet.

Kandidaterna är i bokstavsordning:

* Saori Ariyoshi, högerback, Japan
* Lucy Bronze, högerback, England
* Amandine Henry, mittfältare, Frankrike
* Julie Johnston, mittback, USA
* Carli Lloyd, mittfältare/forward, USA
* Aya Miyama, mittfältare, Japan
* Megan Rapinoe, mittfältare, USA
* Celia Sasic, forward, Tyskland

I kategorien bästa målvakt heter kandidaterna:

* Nadine Angerer, Tyskland
* Ayumi Kaihori, Japan
* Hope Solo, USA

Här hade jag inte haft något emot att någon av Erin McLeod och Lydia Williams hade tagit plats på Kaihoris bekostnad.

Slutligen är här de tre kandidaterna till bästa unga spelare:

* Kadeisha Buchanan, mittback, Kanada
* Ada Stolsmo Hegerberg, forward, Norge
* Jiali Tang, mittfältare, Kina

Personligen har jag börjat skissa på mitt världslag. Jag tänker inte spika det förrän de två sista matcherna är spelade. Men i nuläget är uppställningen 4–4–1–1 med de här spelarna: Solo – Bronze, Azusa Iwashimizu, Becky Sauerbrunn, Laure Boulleau – Miyama, Henry, Bachmann, Louisa Necib – Lloyd – Sasic. Det finns flera spelare som ligger på gränsen och som under helgen antingen kan ta sig in i eller ur laget.

Jag välkomnar förstås synpunkter både på Fifas uttagningar och på mitt nuvarande världslag. Inte minst på backvalen. Jag tycker alltså att Becky Sauerbrunn har varit bättre än Julie Johnston – en åsikt som tydligen inte delas av Fifa.

Den åsikten delas inte heller av Simon Bank på Aftonbladet. Han har i dag nominerat följande världslag: Angerer – Jessica Houara, Wendie Renard, Johnston, Meghan Klingenberg – Miyama, Henry, Lloyd, Elodie Thomis – Bachmann.

Det udda är att Banks lag bara består av tio spelare, det fattas en forward. Sasic? På avdelningen fiaskon är det även Ana Maria Crnogorcevic på bilden som skall föreställa Bachmann. Jag är inte heller säker på att det verkligen är Henry på Henrybilden.

Laget som sådant är inget fiasko, även om jag inte håller med om de defensiva spelarna. Bank har valt att ha Mark Sampson som förbundskapten, det känns som ett bra val. Även om jag tycker att han tar i för mycket i vissa av sina uttalanden har han gjort ett väldigt bra VM. Och hans stöd till Laura Bassett efter semifinalen var stort ledarskap.

Så här har VM varit hittills

Eftersom kvartsfinalerna närmar sig med stormsteg är det hög tid att sammanfatta de fyra matchomgångar som spelats. Jag gör sammanfattningen i samma form som jag gjort tidigare i mästerskapet, alltså i form av underrubriker.

Men först lite mer cred till Fifa-tv, som gör bra klipp från mästerskapet. Här är ett med tio höjdare av olika slag från åttondelsfinalerna:

I det klippet finns avgörande situationer från flera av matcherna, dessutom lite läktarstämning och så bjuder Pia Sundhage på tekniska färdigheter. Ett klart sevärt klipp.

En av VM:s roligaste sekvenser hittills är från Tysklands uppladdning inför mötet med Thailand. Vänsterbacken Jennifer Cramer får inte Nadine Angerer:s uppmärksamhet, se det 26 sekunder in i det här klippet:

Någon dag senare lade Cramer upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att de ändå är kompisar…

Så till underrubrikerna:

Bästa laget: Det är fortfarande Tyskland. Uppvisningen mot Sverige var verkligen en imponerande maktdemonstration. Totalt har tyskorna gjort hela 19 mål, varav 17 är spelmål. Man har totalt haft 117 avslut – det är mer än dubbelt så många som sex av de andra kvartsfinallagen. Men Frankrike börjar också få upp farten. Deras två senaste insatser visar att kvällens drabbning blir hyperintressant.

Bästa utespelaren: Fortfarande Ramona Bachmann. Ingen annan spelare har förmått skapa så mycket på egen hand som Rosengårds schweiziska stjärna.
Den som jag ser som turneringens näst bästa spelare har för övrigt också spelat i Rosengård den här våren, Anja Mittag. Tyskan har verkligen prickat in storformen perfekt till mästerskapet. Jag såg att någon sajt utnämnde Shirley Cruz till gruppspelets bästa spelare. Jag kan inte säga att jag såg Costa Rica såpass mycket att jag kan skriva under på det.

Bästa målvakten: Här faller mitt val på Erin McLeod, även om Hope Solo är en tuff utmanare. Båda har varit felfria hittills – men jag väljer McLeod på grund av hennes avgörande räddning på Vanessa Bernauer:s närskott i åttondelsfinalen – se första klippet i inlägget. Solo har inte tvingats till några sådana avgörande räddningar ännu…

Bästa unga spelaren: Det priset ser ut att vara vikt för Kanadas försvarsjätte Kadeisha Buchanan. Första utmanaren är Norges tremålsskytt Ada Hegerberg.

Största överraskningarna: Australien. Har trots svår lottning tagit sig till kvartsfinal – man har gjort det genom att prestera en fotboll jag inte trodde att laget var mäktig. Och The Matildas är inte chanslöst mot Japan i kvartsfinalen heller. Andra stora överraskningar är förstås Kina, som jag inte alls trodde på, Kamerun och Colombia. Att de två sistnämnda skulle överleva gruppspelet kändes inte oväntat sett till lottningen. Men att de skulle spela en så bra fotboll var överraskande.

Största skrällen: Colombias seger över Frankrike. Det är inte bara största skrällen i årets VM – det är tidernas VM-skräll.

Största besvikelsen: Sverige. Pia Sundhages lag skulle utmana om guldet, men lämnade Kanada utan att vinna någon match. Den amerikanska experten och fotbollslegendaren Alexi Lalas gick så långt att han kallade den svenska insatsen för skamlig.

Måldrottningarna: Som väntat är det tyskt i skytteligatoppen. Anja Mittag leder närmast före Celia Sasic – båda på fem mål. I den officiella skytteligan rankas man efter: 1) Antal mål. 2) Antal assist. 3) Antal spelminuter (ju färre desto bättre).
Mittag har 5+2 och Sasic 5+1. Trea är Eugenie Le Sommer på 3+2 och fyra Marie-Laure Delie på 3+1 fast färre spelminuter än delade femmorna Ramona Bachmann och Gaelle Enganamouit.
Bästa svenska i skytteligan blir Linda Sembrant. Hon ligger just nu på 16:e plats med 2+0 på 143 spelminuter.

Snyggaste målet: Fortfarande Maren Mjelde:s frispark i krysset. Även om Lucy Bronze utmanade med sitt snygga segermål mot Norge.

Snyggaste spelmålet: Här finns det många att välja mellan. Mitt val blir Marie-Laure Delies 1–0-mål mot Sydkorea:

Fast jag skulle lika gärna kunnat välja Japans snygga 2–0-mål mot Holland, signerat Mizuho Sakaguchi.

Faktum är att även Sveriges 3–2-mål mot Nigeria borde vara en kandidat. Jag har dock inte sett något klipp med hela anfallsuppbyggnaden, något som gör att Sembrants mål får nöja sig med bronsplats i nuläget.

Har jag glömt något? Kom gärna med synpunkter.

De minst stängda träningarna: Alla i Ottawa. Även om arrangörerna drog för persiennerna i presscentret när lagen hade så kallade stängda träningar var nämnda persienner av så dålig kvalitet så att alla som ville se vad som hände på planen ändå kunde göra det.

Mest meningslösa förbudet: Fotoförbud på pressläktaren. Som journalist fick inte ens ta upp sin kamera när man satt på pressläktaren. Gick man däremot bort en bit med sin kamera var det lugnt.

Sämsta vattenspridarna: Visst innebar bevattningssystemet i Ottawa att många fick jobba, men ibland är sprinklersystem att föredra. Den här bilden är för övrigt olagligt smygtagen från pressläktaren i Ottawa. Jag såg dock att Abby Wambach slapp undan straff för sitt utbrott mot domaren efter Colombiamatchen genom att be om ursäkt. Så förlåt mig Fifa, jag kunde inte låta bli att föreviga era vattenspridare…

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

 

Äventyr i Edmonton, dag 3: Kamerun och Hopp Suisse

Det börjar närma sig avspark för den svenska ödesmatchen. Jag sitter på läktaren på Commonwelth Stadium i Edmonton och kollar in Schweiz mot Kamerun.

Kamerun har en stor och högljudd klack på ena kortsidan. Den flyttade in på långsidan ett tag, men blev ledd tillbaka till platser där jag tvekar på om de kan se så mycket av matchen. Det här är nämligen en stor arena med långa avstånd från plan till läktare. De har nog 40 meter fram till närmsta målet.

Kameruns klack

Kameruns klack

När jag har gått runt lite i centrala Edmonton tidigare i dag har jag sett en hel del australiensiska fans, några schweiziska men tyvärr rätt få svenska. Jag såg Victoria Sandell Svensson och en grupp svenska damfotbollsprofiler gå mot arenan, men annars har det varit tunt.

Taxichauffören som körde mig till arenan blev förvånad när han hörde att Kamerun – hans hemland – skulle spela i Edmonton. Han frågade om det var slutsålt, vilket jag kunde garantera att det inte är. Då frågade han om det ok att släppa mig vid biljettkontoret, han tänkte nämligen parkera bilen några timmar för att heja fram Gaelle Enganamouit och de andra.

Även om det är reklam för VM överallt i stan så står det inte när matcherna spelas och vilka lag som är på plats. Min känsla är att lokalbefolkningen har dålig koll, vilket håller nere publiksiffrorna.

I nuläget leder Schweiz med 1–0 efter mål av Ana Maria Crnogorcevic, framspelad av Ramona Bachmann. Det är de båda damallsvenska profilerna Bachmann och Enganamouit som är bäst i sina respektive lag.

Det är även otroligt tydligt att spelet i den här matchen håller väldigt mycket lägre kvalitet och tempo än matcherna i Sveriges grupp har gjort. Det är verkligen väldigt stor skillnad.

Tankar efter första gruppomgången

Brasilien besegrade just Sydkorea med 2–0 och därmed är den första gruppspelsomgången avslutad.

Brasiliens seger var på sätt och vis både rättvis och säker, men laget var ändå inte helt övertygande. Sydkorea spelade tajt och välorganiserat, men visade rejäla premiärnerver genom att bjuda på båda målen genom att missa enkla bakåtpass kring eget straffområde.

Formiga gjorde 1–0-målet. 37-åringen (3 mars 1978) blev därmed den äldsta spelaren att ett VM-mål för damer. Hon blev i och med matchen också den andra att spela sitt sjätte VM. Först till sex VM var ju som bekant Homare Sawa.

Marta gjorde 2–0-målet på straff. Det var hennes 15:e VM-mål genom tiderna, något som innebär att hon numera är ensam som tidernas främsta målskytt alla kategorier. Inför turneringen delade hon ledningen i den ligan med Birgit Prinz.

Som synes på klippet borde nog koreanskorna dessutom ha haft en straff i matchupptakten. Totalt sett var dock Sydkorea inte tillräckligt anfallsinriktat för att kunna vinna. När man vann bollen högt upp i planen valde man nästan alltid att spela hem till backlinjen innan man gick till anfall. Då hann Brasilien få hela laget på rätt sida bollen. Det var först sista kvarten Sydkorea verkligen började spela anfallsfotboll, och då skapade man också en del oro för Brasiliens backlinje.

Tidigare i dag har det även blivit två 1–1-matcher. Precis som jag hade anat delade Colombia och Mexiko på poängen. Lite mer överraskande var att Costa Rica tog poäng av Spanien. Resultaten är positiva för Sverige, eftersom de ökar chansen för trean i grupp D att avancera till åttondelsfinal.

För Spanien, Costa Rica och Colombia var dagens mål nationernas första någonsin i VM-sammanhang. Colombias, som gjordes av Daniela Montoya, var en riktigt sevärd kanon via ribban och in.

Och för att få med alla dagens matcher är här även klippet från Frankrike–England 1–0:

Så till Sverige. Man måste ändå beundra Pia Sundhage för hennes förmåga att alltid hitta något positivt att lyfta fram. Vid den presskonferens tidigare i dag kanadensisk tid som jag skrev lite om i förra inlägget valde Sundhage att berömma lagets löpvilja mot Nigeria, hon sa:

”Det blev en fotbollsmatch vi inte hade önskat oss, men jag måste ändå ge spelarna beröm för att de kämpade. När det inte går som man tänkt sig så sprang de.”

Jo, spelarna sprang. Men personligen tycker jag att löpvilja inte är något som ens skall behöva nämnas i en VM-premiär. Det är spelarnas jobb att springa, och den som inte springer till sista svettdroppen i en tuff VM-match har inte i landslaget att göra. Eller?

Om jag hade varit Sundhage och känt att jag skulle försöka hitta något positivt att trycka på dagen efter premiären hade det nog snarare varit vänsterhörnorna. Där visade Sverige klass – även om den svaga nigerianska målvakten hjälpte till en hel del.

Apropå presskonferenser går den som Sundhage höll direkt efter matchen i måndags att se här (Sveriges del börjar 13,20 in i klippet):

Notera att Sundhage säger att en del av Sveriges matchplan var att låta Lisa Dahlkvist jobba allt vad hon orkade för att sedan byta ut henne. Konstigt nog kände inte Dahlkvist själv till det. På en direkt fråga om hon visste att hon skulle bytas ut svarade hon:

”Nej, jag kör så länge jag får.”

Dahlkvist var en av få bra svenska spelare. Förhoppningsvis både får och orkar hon spela längre mot USA på fredag.

Det om Sverige för nu. Dags för en kort genomgång av den första gruppspelsomgången. Jag har långt ifrån sett alla matcher så om ni har något att tillägga är det bara att slänga iväg en kommentar. Först är jag rätt nöjd med utfallet i första omgången sett till mitt tips av gruppspelet. Det är tyvärr bara i grupp D jag riskerar att hamna lite snett. Men förhoppningsvis reder det ut sig.

Här är lite rubriker från de matcher som spelats hittills:

Bästa utespelaren: Ramona Bachmann. Vilka sologenombrott. Men nog borde hon gjort mål på övertid?

Bästa målvakten: Hope Solo. Fick negativa rubriker i USA dagen innan VM-premiären. Verkade inte påverkas ett dugg av det utan räddade sitt lag genom att göra några riktigt svettiga räddningar i början mot Australien.

Bästa laget: Tyskland – även om motståndet från Elfenbenskusten var undermåligt var tyskorna grymt starka. Hade man inte haft lite premiärnerver i början kunde det ha blivit 20–0 i stället.

Största överraskningen: Australien. Jag visste att de hade kapacitet. Men inte att den var så stor. Deras första 30 minuter bjöd på den snyggaste fotbollen hittills i VM. Och då var det mäktiga USA som man spelade ut. Tur för Sverige att The Matildas visade sig vara mänskliga och tröttnade på slutet.

Näst största överraskningen: Nigeria. Nog för att jag hade sett deras skicklighet i F20-VM. Men steget till seniormästerskap brukar vara stort och Nigerias spelare har väldigt liten internationell seniorerfarenhet. Hade man haft en riktig målvakt skulle man aldrig tappat poäng mot Sverige.

Tredje största överraskningen: Costa Rica. Jag rankade dem som 21:a lag i mästerskapet. Men Latinamerikas första VM-representant någonsin inledde med att sno poäng av Spanien. Starkt.

Största besvikelsen: Sverige. Hade varken ett fungerande anfalls- eller försvarsspel och blev utspelat av Nigeria. Räddades av god effektivitet och en svag nigeriansk målvakt. Såg dock inte på något sätt ut som någon guld- eller medaljkandidat. Måste upp många nivåer om man skall bli bland Europas tre bästa lag och kvala in till OS.

Näst största besvikelsen: VM-organisationen. Det märks att folket här inte var i Tyskland 2011 för att se och lära. Allt är sämre i Kanada, i varje fall när det handlar om mediehanteringen.

Måldrottningarna: Trion Celia Sasic, Anja Mittag och Gaelle Enganamouit gjorde tre mål vardera i premiäromgången.

Största jublet: Drygt 53000 i Edmonton vrålade ut sin lycka över Christine Sinclair:s straffmål på övertid mot Kina.

Snyggaste målet: Daniela Montoyas kvittering för Colombia tidigare i dag.

Hårdast straffade: Ecuador. Åkte på tre straffar och ett rött kort i sin VM-debut. Då blev det 6–0 i baken mot Kamerun.

Fischer sommarvärd och Sasic skyttedrottning

Den 13 juli är det Nilla Fischer som är sommarvärd hos Sveriges radio och således får 1,5 timmar till sitt förfogande i P1. Förhoppningsvis har hon en glänsande fotbollssommar bakom sig att berätta om.

Skulle det inte glänsa om vårt landslag i Kanada blir det ändå intressant att lyssna till Fischer. Hon är en person som står för sina åsikter och hon kan säkert sticka ut lite grand.

Jag skrev ju i förra inlägget om att jag tycker att den dagliga bevakningen inför VM just nu är ganska tråkig. Parallellt med att jag håller på att packa min väska försöker jag hålla mig uppdaterad om vad som skrivs och händer i andra länder.

Där dyker det upp lite kul grejer. Den amerikanska sidan Bleecher Report tippar exempelvis VM här. Där kan man bland annat läsa att guldet tydligen går till USA och att Marta blir skyttedrottning.

Mitt tips av vilka som vinner redovisas i morgon. När det gäller skyttedrottningen är Marta absolut ett tänkbart alternativ. Jag tror dock att vinnaren kommer att återfinnas i Tyskland eller Norge. Båda de lagen har förutsättningar att ösa in mål mot Thailand och Elfenbenskusten i gruppspelet. Jag skulle satsa på Celia Sasic som vinnare av skytteligan. Andra heta kandidater är Alexandra Popp, Anja Mittag och Ada Stolsmo Hegerberg.

Bleecher Report har även rankat VM:s 50 bästa spelare. Det är en lista som på många sätt skiljer sig från den 20-bästalista som Aftonbladet har i sin VM-bilaga. Personligen tycker jag att den svenska listan har hamnat betydligt mer rätt. Men jag hoppas att den amerikanska slår in.

På Bleecher Reports lista har vi nämligen Lotta Schelin som tvåa, Fischer som sjua och Caroline Seger som tolva. Skulle det verklighet får vi en rolig sommar.
Från damallsvenskan finns för övrigt även Gaelle Enganamouit (49:a), Manon Melis (48:a), Ida Guehai (47:a), Ramona Backmann (32:a), Anja Mittag (10:a) och förstås vinnaren Marta med på Bleecher Reports lista.

VM 2015: Lag 10-13, Slutspelskandidater

Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.

Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.

De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.

Det här är alltså tredje inlägget i min stora genomgång av alla VM-lag. De första hittar du här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.

10) Schweiz
Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.

Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.

Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.

Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.

Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.

Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…

11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.

Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.

Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.

Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.

En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.

Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.

Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.

Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde  grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.

Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.

12) Australien
Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.

I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.

Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.

Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:

Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:

”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”

Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…

Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.

Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.

Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.

13) Spanien
Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.

Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.

Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.

Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.

Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.