Etikettarkiv: Sofia Jakobsson

Född: 23 april 1990 i Örnsköldsvik.
* Snabb forward/yttermittfältare från Foppaland som via Öster, Umeå IK, ryska storklubben Rossiyanka, engelska Chelsea och tyska Cloppenburg och franska Montpellier har hamnat i Spanien och CD Tacon/Real Madrid. Främsta meriterna är OS-silvret 2016, VM-bronsen 2011 och 2019 samt EM-bronset 2013. Även mästerskapsspelare i OS 2012 och VM 2015. Missade dock EM 2017 på grund av en korsbandsskada.

Kul att Asllani får chansen – men Schelin är nyckeln

Publicerad den av
Svara

Mitt i värsta fälttävlansfebern är det nu strax dags för den avslutande gruppmatchen för våra fotbollstjejer.

Startelvan kom nyss, och Thomas Dennerby gör tre ändringar jämfört med senaste matchen. Att Nilla Fischer skulle vara tillbaka var ingen skräll. Men det är tydligt att vår förbundskapten inte räknar Kanadas kantspel som något hot, för han väljer att åter spela Lina Nilsson som högerback på Annica Svensson:s bekostnad.

På mittfältet vilas Lisa Dahlkvist av säkerhetsskäl. Hon har ibland problem med ett löparknä, men gav klartecken till spel i en skön SVT-intervju i går. Dennerby väljer alltså trots det att spara henne till kvartsfinalen.
Det innebär att Caroline Seger återigen spelar defensiv, central mittfältare. Det är bra, med tanke på att vi får ett mer bollskickligt mittfält. Men Seger är också farlig i den rollen, då hon spelar med väldigt mycket högre risk än Dahlkvist. Minns att Japans bästa chans i lördags kom sedan Seger agerat med onödigt små marginaler.

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist

Slutligen väljer Dennerby att spela Kosovare Asllani som nummer tio, den roll som Johanna Almgren hade senast. Det blir intressant. Hon har hyllats i den rollen i damallsvenskan i år. Nu är det upp till bevis. Asllani har väl inte imponerat jättemycket på mig i de båda inhopp hon gjort hittills i OS. Men det senaste placeras väl i alla fall under vinjetten, lovande.

Men allra viktigast i dag blir att vi får igång Lotta Schelin. Hon har varit passiv i de båda första matcherna. Hennes andra mål mot Sydafrika höll allra högsta världsklass. I övrigt tycker jag hon varit alldeles för försiktig.
Istället för att gå mot mål, har hon vikit ut mot hörnflaggorna. Schelin är som bäst när hon sätter högsta fart mot mål. Det vill jag se henne göra idag, mot ganska tröja kanadensiska mittbackar.

Matchen börjar 15.30, och sänds i Kunskapskanalen.

Här är hela Sveriges startelva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Nilla Fischer, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Kanada byter målvakt igen. Det innebär att Dalsjöforsmålvakten, om hon nu fortfarande räknas som det, Erin McLeod återigen står mellan stolparna. Synd för Sverige, för jag tycker att hon är bättre än Karina LeBlanc.
Dessutom går Marie-Eve Nault, som togs in i truppen igår – rakt in i mittförsvaret. Det borde däremot gynna Sverige.

Även Kanada har en ganska offensiv uppställning, då man ställer upp med forwarden Jonelle Filigno i stället för mittfältaren Kaylyn Kyle.

Här är Kanadas startelva: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Jonelle Filigno och Melissa Tancredi.

Skön poäng – fast vi vill ju inte vinna gruppen…

Publicerad den av
Svara

Japan var bättre, och borde ha vunnit med något måls marginal. Jag hade 7–2 (0–0) i målchanser till japanskorna.

Men det blev 0–0, och Sverige behöver inte på något sätt skämmas över poängen. Tvärtom var den första halvleken den bästa defensiva insats vårt landslag har gjort i år.

Nu riskerar vi att vinna gruppen, och ställas mot Frankrike i kvartsfinal. Jag skriver riskerar, för jag föredrar nog ändå att vi kommer tvåa, och får möta Storbritannien eller Brasilien. Så vi får hoppas att Japan öser in mål mot Sydafrika på tisdag…

Tillbaka till dagens match. Efter paus öppnade det sig, vilken japanskorna vann på. Men vår backlinje stod upp på ett fantastiskt bra sätt. Sara Thunebro var illa ute två gånger i början av andra halvlek. I övrigt var vår vänsterback lysande. De sista 30 minuterna såg hon ut att äga planen.

Japan överbelastade vår högerkant, och kom ofta med två, tre eller ibland till och med fyra spelare mot Annica Svensson och Emma Berglund. Jag såg att Svensson fick en del kritik i början av andra halvlek. Men Sofia Jakobsson är ingen försvarsspelare, så där fick inte Svensson någon större hjälp. Och vår högerback klarade ändå ut de flesta situationerna.

Det är bra i min värld.

En som däremot inte var bra var Lotta Schelin. Visst, hon glimtade till två–tre gånger. Men totalt sett var det en väldigt blek insats från vårt affischnamn. Helt klart hennes sämsta landskamp på en bra bit över ett år.
Man frågar sig om hon trots allt besväras av sin häl. För utöver de två målen så gjorde ju inte Schelin någon toppmatch mot Sydafrika heller.

Thomas Dennerby får fundera på hur han skall få igång sin stjärnforward. För vi behöver Lotta Schelin i toppform i slutspelet.

Dennerby skall för övrigt ha beröm för sin insats. Han valde en genomtänkt taktik, som gjorde att japanskorna inte kom någonstans i första halvlek. Sedan gjorde han bra byten i andra halvlek, när det började osa.
Jag tycker i och för sig att Antonia Göransson borde fått några minuter till. När Lina Nilsson byttes in som högerytter hade vi kunna släppa gasen lite mer till vänster.

Mittfältet på slutet var för övrigt intressant. Där spelade Caroline Seger och Marie Hammarström bakom Nilsson, Kosovare Asllani och Göransson.

Slutligen några ord om Hedvig Lindahl. Jag ser att många nu pratar om revansch. Och visst var Lindahl bra, men högre betyg än en trea blir det inte
För även om japanskorna pressade, och hade många målchanser, så tycker jag att alla avsluten var av sådan kvalitet att hon skall ta dem.

En väldigt bra svensk halvlek

Publicerad den av
Svara

Det är 0–0 i målchanser efter 45 minuter. Det är en stor framgång för det svenska laget. För som det sägs: ”anfallsspel säljer biljetter, försvarsspel vinner pokaler.”

Och det är pokaler vi vill ha.

Japan har mest boll, och har varit närmast att skapa målchanser. Men utöver två korta perioder har Sverige spelat väldigt tryggt, och haft full koll bakåt.

Annica Svensson är lysande på högerbacken. Hon går aldrig bort sig, utan finns hela tiden på plats. Emma Berglund och Linda Sembrant äger mittförsvaret. Och Sara Thunebro släpper, med god hjälp av Marie Hammarström, absolut inte till något på vår vänsterkant.

Jag minns hur Thunebro närmast var rundningsmärke i VM-semifinalen. Då blev hon gång på gång uppsnurrad av Shinobu Ohno. Nu är alltså Thunebro felfri. För jag tror inte det var hennes fel att hon behövde dra på sig en varning. Jag tror att det var Sembrant som föll för tidigt.

Sverige måste våga kliva upp högt med backlinjen, och döda ytorna centralt. Japan har ingen riktigt snabb djupledslöpare, och vill spela kortpassningar på mitten. Det har svenskorna förhindrat framgångsrikt hittills. Förutom backlinjen har Caroline Seger och Lisa Dahlkvist bra kontroll på det centrala mittfältet.

Offensivt har vi däremot inte fått till mycket spel. Lotta Schelin har inte alls kommit rätt i matchen. Hon har knappt haft bollen rättvänd en enda gång. Men det behövs ju inte mycket för att hon skall skapa målchanser. Så förhoppningsvis lossnar det efter paus.

Jag tycker att fler bollar borde gå via Sofia Jakobsson på högerkanten. Hon känns glödhet.

Slutligen ett litet tips till spelarna. Jag såg Japans målvakt Miho Fukumoto på Gamla Ullevi. Och hon tyckte inte om höga skott. Inte alls.
Precis lika säker som hon kändes på låga skott, lika darrig var hon när bollarna lyftes. Så skjut högt!

Almgren och Svensson från start

Publicerad den av
Svara

Där kom startelvan, och uppgiften om att Nilla Fischer vilas var korrekt. Och Thomas Dennerby väljer som väntat att flytta ner Caroline Seger, och ta in Johanna Almgren i startelvan.

Dessutom väljer han Annica Svensson som högerback, på Lina Nilsson:s bekostnad. Som jag tidigare skrivit innebär det att vi enligt mitt sätt att se det har bästa möjliga fyrbackslinje mot Japan.
Men det innebär också att Dennerby fortsätter att ändra i backlinjen. Det tycker jag inte om. För en rejält samspelt fyrbackslinje är en av de viktigaste nycklarna till framgång.

Däremot står Hedvig Lindahl förstås kvar i målet. Det valet kändes ju trots allt självklart.

Här är startelvan mot Japan: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Johanna Almgren, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

För min del innebar det att jag hade två fel i startelvan igen…

Japan startar med samma lag som mot Kanada. Alltså: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Pinsamt experttips

Publicerad den av
Svara

Nordkorea vann med 2–0 i den avslutande matchen den första OS-dagen. Det blev därmed rakt igenom favoritsegrar i damfotbollens första gruppomgång.

I fjol, när jag var på plats på VM så såg jag knappt några andra matcher än Sveriges. Nu har jag sett minst 20 minuter av samtliga de sex matcher som spelats. Och jag vet inte om jag sett något som överraskat så mycket.

Jag tänkte sammanfatta dag ett genom att sätta betyg på mig själv som expert. Minns att jag i den stora OS-guiden tippade vilka lag som når kvartsfinal, och hur de åtta skulle formera sina startelvor i premiären.

Först så kan man konstatera att resultaten följer mina kvartsfinaltips klockrent hittills. Det är Nordkorea som kan blanda sig i. Men jag har svårt att tro att de kan ta poäng av Frankrike eller USA. Och då räcker det nog med segrar för Kanada och Nya Zeeland mot Sydafrika respektive Kamerun för att säkra sina kvartsfinalplatser.

Hur lyckades jag då med laguppställningarna?

Här är facit, match för match:

Storbritannien: Tio rätt. Jag hade med Ellen White i min startelva. Men hon kom in först i halvtid. Den jag missade var formstarka Karen Carney.
Nya Zeeland: Alla rätt.

Japan: Alla tio utespelare rätt. Däremot fel på målvakten. Jag kände mig ju så såker på att Ayumi Kaihori, som ju kom med i världslaget i fjol, skulle få nytt förtroende. Men Miho Fukumoto har fått mer speltid på sistone, så helt överraskande var det inte.
Kanada: Även här alla tio utespelare rätt. Men fel på målvakten. När Karina LeBlanc vaktade målet i båda matcherna i genrepsturneringen i Schweiz var jag säker på att hon rankades som etta. Men det blev Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod som fick förtroendet ändå.

Frankrike: Alla rätt.
USA: Alla rätt.

Brasilien: Två fel. Jag trodde på Rossiyankaduon Aline Pellegrino och Cristiane. Men båda fick stå åt sidan. Eller ja, Cristiane kom in i halvtid och gjorde ett mål. De två spelare jag missade i startelvan var Fabiana och Erika.
Kamerun: Tippade ej

Sverige: Två fel. Illa. Jag trodde på Annica Svensson och Kosovare Asllani, men det blev Lina Nilsson och Sofia Jakobsson.
Sydafrika: Tippade jag ej

Nordkorea: Tippade jag ej
Colombia: Tippade jag ej

Facit blev alltså full poäng på tre lag, och tio rätt på tre. Minst kunnig är jag som väntat på Brasilien – och på Sverige.
Trots fullt godkända 81 rätt av 88 möjliga känner jag att jag får gå och ställa mig i skamvrån. För att ha två fel på den svenska startelvan – det är pinsamt.

4–1, det är förstås en jättebra start

Publicerad den av
Svara

Tremålsseger i OS-premiären. Det kan man ju inte klaga på. Tvärtom är det jättebra.

Och de första 25 minuterna höll högsta världsklass. För även om Sydafrika var uselt så är det inte lätt att göra mål på beställning. Och så långt skapade Sverige chanser på löpande band.

Jag beställde tre–fyra mål till i halvtid. Det var förstås ett önsketänkande. 4–1 duger gott. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tror att tre poäng och plusmålskillnad bär till kvartsfinal. Med tre poäng och tre plusmål har vi lagt en bra grund.

Mycket var bra. Defensivt är jag sådan att jag älskar mittfältare som gör maxlöpningar hemåt för att vinna boll. Sådana bjöd framför allt Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström på flera stycken.

Offensivt fick Caroline Seger visa sitt spelsinne och sin känsla vid flera tillfällen. Antalet djupledlöpningar från Seger tycker jag däremot som nämnts är för få. Det var ju när både hon, Lotta Schelin och Sofia Jakobsson samtidigt hotade i djupled som vi var som bäst.

Schelin visade sin höga klass när hon styrde in Sara Thunebro:s inspel till 4–1. V-löpningen, där Schelin lurade sin back var enligt den så kallade skolboken. Är det någon som läst den boken förresten?

Jakobsson sprang mycket, och oftast rätt. Men hon måste jobba lite mer på sina passningar. Men bättre precision på dem så är hon uppe på Schelinnivå – alltså högsta världsklass. Och orkar/kan Sofia hålla en lika hög utgångsposition mot Japan har vi två bra kontringsvapen i den matchen.
För Schelin är väl ok? Man blev ju trots allt lite nervös när hon började stretcha sin högervad.

Att baklängesmålet skulle komma på en lobb var ju ingen skräll för oss som sett landslaget i vår. Tydligen hade även Sydafrikas Sverigespion noterat att Hedvig Lindahl jobbar väl långt ut. Hon får förbereda sig på att motståndarna kommer att göra två–tre lobbförsök per match framöver. Så Lindahl, ta en lite lägre utgångsposition!

Man får väl även ge beröm till Portia Modise som på ett skickligt sätt utnyttjade vår målvakts offensiva position.

Nu blir det en halvlek Nordkorea–Colombia. Sedan kan man somna lugnt.

Fyra mål till, tack!

Publicerad den av
Svara

Usch vad tråkigt det här var. Eller just det. Det är ju inte spänningen som är viktigast i dag, utan segern.

Och den är redan klar. Tre mål är dock i underkant mot OS mest naiva backlinje. Gör vi tre–fyra till efter paus kan vi redan ha säkrat kvartsfinalplatsen.

Vad har då varit bra? Sofia Jakobsson har visat att det var rätt att satsa på henne. Försvarsarbetet går det inte heller att klaga på.

Och i tio minuter var Caroline Seger fullständigt suverän. Sedan har Seger försvunnit ur matchen. Jag har tidigare ifrågasatt hennes träningsnivå. Och det kanske är så att hon borde sättas i stenhård uthållighetsträning inför nästa säsong.

Målen är gjorda av Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Lotta Schelin. Den sistnämnda har inte varit riktigt så briljant som jag hade hoppats. Hon borde ha kommit till fler avslut.

Ser att Brasilien har vunnit med 5–0 mot Kamerun efter bland annat två mål av Marta. Jag såg delar av den första halvleken, och kan konstatera att Afrikas båda lag i den här turneringen är alldeles för dåliga. Alldeles för dåliga.

Så nu hoppas jag att vårt lag kan gå ut i andra halvlek och utnyttja Sydafrikas sanslöst chanspräglade försvarsspel på så sätt att vi gör tre–fyra mål till.

För jag ser helst att matchen är minst lika ointressant ur spänningssynpunkt efter paus.

Jag hade föredragit Svensson

Publicerad den av
Svara

Sveriges startelva är klar. Innan jag kommenterar den så konstaterar jag att Carli Lloyd och Alex Morgan fullbordade USA:s vändning mot Frankrike.

Att vinna med 4–2 mot ett internationellt topplag, trots att man varit i underläge med 2–0 efter en kvart. Det är förstås ett rejält styrkebesked från Pia Sundhage:s lag.

Sedan konstaterar jag också att Dalsjöfors hann få en målskytt i OS-sammanhang innan konkursen definitivt sänker laget.
Melissa Tancredi styrde in Kanadas reducering mot Japan. Men det slutade 1–2, och Japan tog en väntad seger.

Vad gäller Dalsjöfors så stod i dag i BT att spelarna har valt att lägga ner laget om inte konkursen hävs. Och i praktiken måste man ha 1,5 miljoner kronor innan fredag för att köra vidare. Känns tufft.

Så till Sveriges startelva. Det blev den som det lutat åt ett tag, alltså: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.

Jag hade framför allt föredragit Annica Svensson på högerbacken. Jag hörde Radiosportens förnuftiga expert Richard Henriksson tidigare i dag säga att Svensson är ett säkrare kort mot tufft motstånd. Och därför bör hon spela även i dag, för Sverige måste försöka spela ihop sin backlinje.

Jag skriver till punkt och pricka under på det. Jag kommer att vara hypernervös under hela Japanmatchen, om Nilsson spelar ytterback då. Fast i dag borde hon kunna lösa uppgiften defensivt. Och dessutom kanske bidraga med fina inlägg och ett par framstötar längs kanten.

Jag missade även att Sofia Jakobsson trots allt får chansen. Fast det kände man väl egentligen på sig. Jag satte upp Kosovare Asllani i min startelva för att jag har känt att Kosse är mer trygg i kantuppgiften. Men Jakobsson är en utmärkt djupledsspelare. Så kan vi utnyttja hennes fart så får Lotta Schelin lite avlastning.

Fast då gäller det att Caroline Seger och de andra tittar ut mot högerkanten ibland, och inte bara matar långt på Lotta.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Publicerad den av
Svara

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Här är den stora OS-guiden

Publicerad den av
Svara

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Desiree Scott – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Jill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola Aluko – Ellen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: Andreia – Bruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi Kaihori – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.

OS – ingen rolig svensk historia

Publicerad den av
Svara

Jag är medlem i föreningen SFS, Sveriges Fotbollshistoriker och statistiker. Som medlem där får man några gånger per år tidningen Bolletinen hem i brevlådan.

Där får man huvudsakligen läsa statistik om herrfotboll. Men med jämna mellanrum har tidningen även intressant fakta om damfotboll. Både om landslaget och damallsvenskan.

Tidningen Bolletinen

Tidningen Bolletinen

I det senaste numret var det sex sidor om Sveriges damers OS-historia. Sex intressanta sidor. Så nu tänkte jag grotta ner mig i den info som fanns där.

Jag hade bra koll på att vi inte har tagit några OS-medaljer, trots att OS är det mästerskap som innehåller minst antal nationer, och således också borde vara det där det är lättast att ta medalj.

Men att vårt OS-facit var så uselt som det är hade jag förträngt.
På fyra försök hittills har vi ju faktiskt inte gjort ett enda riktigt bra OS.
Ja, jag vet att vi kom fyra 2004. Visst är det godkänt, fast på många sätt var inte heller det OS:et speciellt bra. Inte med tanke på att vi var snubblande nära att vinna VM året innan.

Faktum är att vi bara står på fem segrar på 15 matcher. Och ingen av segrarna har kommit mot någon toppnation. Antalet förluster är hela nio om man räknar in förlängningar, eller åtta om man räknar ordinarie tid.

Minns ni hur det gått för oss tidigare?

Oavsett vilket, så är här en kort genomgång:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog, och vi var utslagna redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina och USA. Den avslutande segern mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

Sydney 2000:
Åtta lag deltog igen. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin. Vi lämnade gruppspelet med bara en poäng och ett gjort mål. Båda kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien. I övrigt blev det förluster mot Brasilien och Tyskland.

Aten 2004:
Tio lag fick vara med. Vi kom till Grekland som vice världsmästare, med tunga förväntningar på axlarna. Och vi fick en drömlottning med Japan och Nigeria i gruppen. Trots det var fiaskot nära.

Vi föll nämligen först mot japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu. Sedan låg vi under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund och Malin Moström) ledde inte bara till seger.
Det innebär att gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma siffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Peking 2008:
Antalet lag var utökat till tolv. Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Där blev Lotta Schelin första svenska någonsin att göra mål i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.
I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning.

London 2012:
Visst är det väl dags för en svensk succéturnering nu?

I Bolletinen har man också en förteckning över samtliga svenska OS-spelare. Det är väl många för att redovisa alla här. Men jag noterar att vi inför det här mästerskapet inte har haft med ett enda utlandsproffs i de tidigare trupperna. I år är ju fyra utlandsbaserade spelare uttagna i Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro och Sofia Jakobsson.

Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Caroline Jönsson och Malin Moström.
Flest i årets trupp har Lotta Schelin med sju. Hedvig Lindahl, Sara Thunebro och Caroline Seger står på fyra vardera.

Och här är den svenska skytteligan i OS:
3: Lotta Schelin
2: Malin Swedberg
1: Sju olika spelare. Samt ett självmål.

Svensson och Hammarström – det var väldigt oväntat

Publicerad den av
4

På förbundets hemsida offentliggjordes alldeles nyss startelvan till morgondagens genrep mot Storbritannien. Och jag är förvånad.

Annica Svensson

Annica Svensson

För Thomas Dennerby väljer återigen att göra förändringar i sin backlinje. Annica Svensson får chansen som högerback i stället för Lina Nilsson. Det tycker jag är bra, men ändå väldigt oväntat eftersom Dennerby gav ganska klara signaler om vilka fyra han skulle använda i OS efter Japankampen.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

Skräll två är att Marie Hammarström spelar till vänster på Antonia Göransson:s bekostnad. Jag hade förordat Göransson. Fast visst blev mittfältet bättre balanserat när Hammarström kom in mot Japan. Så Dennerby känns inte helt snett ute här.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Att Kosovare Asllani spelar till höger är väl sannolikt mest orsakat av att Sofia Jakobsson flyttas upp på Lotta Schelin:s vakanta forwardsplats. Men det är också en signal om att Asllani är ganska nära en plats i startelvan. Kul att hon haft den utvecklingen under året. När jag träffade ”Kosse” vid den damallsvenska upptaktsträffen ville hon inte ens prata OS, även om hon naturligtvis siktade på att ta sig tillbaka till landslaget.

Så här ser hela startelvan ut: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Sofia Jakobsson.

Avspark 17.00 svensk tid. Så vitt jag sett sänds inte matchen i någon svensk tv-kanal. Men i en engelsk. Så det går kanske att hitta någon stream…

Tänk om 93 är lika bra som 77

Publicerad den av
1

Innan fokus till 100 procent läggs på OS skall det avgöras en EM-final för F19 i kväll. Matchen Sverige–Spanien direktsänds 20.00 på Eurosport 2, och går ju förstås inte att missa.

Som förmatch spelar Kanada och Nya Zeeland en av många träningslandskamper inför OS. Den matchen sänds i samma kanal, fast med starttiden 16.00.
Den är förstås också intressant då Kanada spelar i Sveriges grupp. Och att vi kan mötas i en direkt avgörande match om en slutspelsplats i sista gruppspelsomgången den 31 juli.

Tillbaka till F19-EM. I kväll har Sveriges landslag med spelare födda 1993 eller senare chansen att bli första svenska fotbollslandslag någonsin att vinna en EM-final.

Ja, jag vet att damerna vann EM 1984. Och ja, jag vet att F19-landslaget tog EM-guld på hemmaplan 1999.
Men. Inget av de mästerskapen avgjordes i en enda EM-final. 1984 var det hemma- och bortamöten som gällde. Och F19-EM 1999 var ett gruppspel, där Sverige vann guldet eftersom Italien tappade poäng mot Tyskland i sista omgången.

Den enda rena EM-final ett svenskt flicklandslag har spelat var när F19-landslaget mötte England 2009. Då föll vi med 2–0. Bättre lycka i kväll?

Svensk damfotbolls finalfacit är för övrigt ganska dåligt. På A-nivå har vi förlorat tre EM-finaler; en gång mot Norge (1–2, 1987), och två mot Tyskland (2–3, 1995 och 0–1, 2001). Dessutom har vi som bekant förlorat en VM-final, 1–2 mot Tyskland 2003.

Hur viktigt är då ett EM-guld på F19-nivå?

Ja, egentligen är det ju inte jätteviktigt. Att vi är i final visar att vi har bra återväxt, vilket är positivt. Men från 1999 års EM-vinnande F19-lag fick vi egentligen inte fram en enda A-landslagsspelare.
Och det är ju för att fostra och förbereda spelare för A-landslaget som vi har våra flicklandslag.
Egentligen är det bättre att åka ur i EM-kvalets första omgång, och få fram en A-landslagsspelare, än att ta F19-guld utan starka profiler.

Alltså var 1999 års guld inte till stor nytta för svensk fotboll.

Vilka var de bärande spelarna i guldårgången med spelare födda 1980?
Jo, de hette bland annat Lina Call, Ida-Linn Mats, Helena Hasselberg och Marlene Sjöberg.
Den årgångens dåvarande storstjärna, Sunnanås Malin Gustafsson, var inte med i EM-laget. Hon var redan ordinarie i A-landslaget, och spelade istället stora VM i USA den sommaren. Och den 80:a som blivit bäst i efterhand, Charlotte Rohlin, platsade inte i F19-truppen.

Oavsett hur det går mot Spanien i kväll tror jag att vi på sikt kommer att få mycket nytta av årets finallag. För det känns som att det är en riktigt guldtrupp som är på plats i Turkiet.
Min gissning är att minst fem spelare kommer att bli stabila A-landslagsspelare inom några år. De jag i första hand tänker på är Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Julia Wahlberg och Elin Rubensson.

Minst de två förstnämnda hoppas jag för övrigt finns med redan i nästa års A-trupp till hemma-EM.

Vilka årgångar har då varit våra bästa genom tiderna?

Jag gjorde faktiskt en genomgång av tidigare F19-EM häromdagen. Det första mästerskapet spelades så sent som 1998, vilket gör att det är 15:e finalen i kväll.

Semifinallaget 2003 var starkt. I det fanns aktuella OS-spelare som Nilla Fischer, Johanna Almgren och Caroline Seger. Finallaget 2009 hade Antonia Göransson och Sofia Jakobsson som lysande stjärnor.

Men Sveriges allra mest gyllene årgång fick aldrig chansen att ta EM-guld – vilket den borde ha gjort, om den fått chansen.

Vilken årgång tänker jag på då?
Jo, den med spelare födda 1977. I den makalösa kullen fanns ju elva blivande mästerskapsspelare i Caroline Jönsson, Ulla-Karin Rönnlund, Hanna Marklund, Sara Call, Frida Östberg, Anna Sjöström, Tina Nordlund, Linda Fagerström, Minna Heponiemi, Therese Sjögran och Victoria Svensson. Dessutom var Karolina Westberg och Salina Olsson 78:or och kvartetten Hanna Ljungberg, Sara Larsson, Sara Thunebro och Therese Lundin 79:or.

Får vi en lika fantastisk utdelning på 93:orna som på 77:orna – då är svensk damfotbolls framtid väldigt ljus.

Bilder av Sverige–Japan

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått ett tag, men jag tog ju lite bilder på Gamla Ullevi när Sverige föll med 1–0 mot Japan i den trenationsturnering som kallades Volvo Winners Cup.

Det var ett konstigt ljus på arenan, så det var svårfotat. Här är ett gäng bilder som blev okej.

Finns intresse för att se fler bilder av det svenska landslaget så har jag lagt upp bildspel från bronsfirandet i VM ifjol, från Algarve cup 2012 och från matchen Sverige–USA i Volvo Winners Cup.

Jag har även lagt upp två tidigare bildspel på Japans landslag, som ju kallar sig Nadeshiko. Dels från guldglädjen efter VM-finalen i fjol, dels från matchen Japan–USA i Volvo Winners Cup.

Och som vanligt när det är internationella bilder skriver jag även en kort introduktion på engelska.

* I were in Gothenburg, Sweden an saw the game between Team Sweden and Team Japan, The Nadeshiko the 20th of june. I had brought my camera and this is the result of the photo shoot.

I have twice before taken pictures of the Nadeshiko. You find the pictures from the Nadeshikos golden celebration after last years World Cup final in Frankfurt here. And pictures from the game Team Japan vs Team USA in Volvo Winners Cup do you find here.

If you’re intrested in more pictures of Team Sweden I have here from their World Cup bronze celebration, here from Algarve Cup 2012 and here from the match against Team USA in Volvo Winners cup.

Enjoy.

Lina Nilsson och Megumi Takase
Saki Kumagai, Saori Ariyoshi, Asuna Tanaka och Miho Fukimoto
Japan gör ringen
Japans målvakt Ayumi Kaihori
Shinobu Ohno
Nilla Fischer nickar
Asuna Tanaka
Megumi Kamionobe och Aya Sameshima
Megumi Takase
Lisa Dahlkvist i duell med Karina Maruyama och Megumi Takase
Saki Kumagai
Japans lag bugar. Homare Sawa vinkar.
Glada japanskor tackar sina fans
Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi
Jessica Landström
Lina Nilsson
Sofia Lundgren och Hedvig Lindahl.
Nahomi Kawasumi utmanar Lina Nilsson och Sofia Jakobsson
Aya Miyama, Ami Otaki och Aya Sameshima
Stina Segerström och Caroline Seger
Lina Nilsson
Kozue Ando jagar Nilla Fischer
Johanna Almgren och Mizuho Sakaguchi
Yuki Ogimi skjuter
Homare Sawa
Lotta Schelin
Kanonläge för Emma Berglund
Rumi Utsugi
Homare Sawa
Lisa Dahlkvist laddar för ett inlägg
Emma Berglund, Linda Sembrant och Sara Thunebro
Linda Sembrant
Johanna Almgren
Ayumi Kaihori
Emma Berglund
Sofia Jakobsson
Aya Sameshima och Jessica Landström
Kozue Ando och Kosovare Asllani
Homare Sawa utmanar svenska mittbackar
Madelaine Edlund och Lotta Schelin
Kozue Ando skjuter
Kozue Ando
Kozue Ando och Megumi Kamionobe
Homare Sawa utmanar Linda Sembrant
Ami Otaki och Yuki Ogimi
Ami Otaki. Framför henne Aya Sameshima
Byte: Caroline Seger ut, Johanna Almgren in.
Sofia Jakobsson och Caroline Seger
Mizuho Sakaguchi och Homare Sawa
Homare Sawa och Karina Maruyama
Sara Thunebro och Lotta Schelin
Rumi Utsugi
Susanne Moberg laddar.
Homare Sawa i profil
Antonia Göransson mot Asuna Tanaka
Nilla Fischer
Susanne Moberg
Vattenutdelning just innan avspark.
Susanne Moberg
Sofia Jakobsson
Madelaine Edlund och Annica Svensson
Megumi Kamionobe i fokus
Ett välkänt hårband…
Sofia Jakobsson
Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist
Emma Berglund
Aya Miyama, Caroline Seger och Kosovare Asllani
Kozue Ando
Ersättarna kör kvadraten

Fiasko för svenskklubb – då får Zorkij spela i Champions League

Publicerad den av
Svara

I dag slutspelades den ryska Supreme division. Guldstriden hade ju Sofia Jakobsson och FC Rossiyanka som bekant avgjort för länge sedan.

Frågan i dag var vilket lag som skulle ta den viktiga andraplatsen, den som ger en plats i Champions League. Inför var det fördel Energiya Voronezh, med svenskan Ximel Bladh i truppen.
De behövde bara vinna hemma mot bottenlaget Kubanochka, och saken var klar.

Konkurrenten FC Zorkij från Krasnogorsk låg i och för sig på samma poäng. Men hade klart sämre målskillnad, och dessutom bortamöte med Rossiyanka.

Men ökända Voronezh – ni minns väl den här skandalen från i våras? – lyckades inte vinna. Laget som nästan var uppe jämsides med Rossiyanka med nio omgångar kvar, förlorade istället igen. Dagens 1–0-förlust innebär att Voronezh bara tagit fyra poäng på de sista nio omgångarna.

Zorkij jobbade däremot till sig en poäng i Moskvaförorten Krasnoarmejsk i dag. Trots underläge med både 3–0 och 4–1 kom Zorkij tillbaka och nådde 4–4 mot Rossiyanka. Jakobsson spelade inte. Det gjorde däremot Cristiane, som blev tvåmålsskytt och Fabiana, som gjorde ett. Zorkij hade bara enmålsskyttar.

Därmed blir det Zorkij som spela i Womens Champions League till hösten. En jätteskräll med tanke på hur tabellen såg ut för ett par månader sedan.

* För övrigt har gruppspelet i Womens Champions League lottats i dag. Men de 22 mest intressanta lagen står över aktuell omgång. Det var alltså i princip genomgående blåbärslag som lottades in i dag.
De fyra mest namnkunniga lagen var skotska Glasgow City, cypriotiska Apollon Limassol, finska PK-35 Vantaa och schweiziska FC Zürich Frauen anförda av Inka Grings. Alltså ingen klubb som lär ha chans att ta sig längre än maximalt åttondelsfinal.

Totalt lottades 32 lag in i åtta grupper. Se lottningen här. De åtta gruppsegrarna, samt de två bästa tvåorna får spela sextondelsfinal i månadsskiftet september/oktober.

* Slutligen vet jag att det har spelats en damallsvensk match i kväll. Jag har den inspelad och skall se den senare. Alltså finns det inte mycket mer att kommentera än att det var kul för Piteå att äntligen få slå Umeå i allsvenskan. Och att det var en så fin publiksiffra som 2492.