Sitter i Deventer och ser Skottland leda med 1–0 mot Spanien i halvtid. Samtidigt är det 1–1 mellan England B och Portugal.
Det innebär att vi i nuläget har just England och Portugal vidare till kvartsfinal. Det skulle bli matcherna England–Frankrike och Österrike–Portugal. Ja, det är sant, som det ser ut i nuläget tar ett lag av Österrike och Portugal EM-medalj. Vilken megaskräll det skulle vara.
Nu kan förstås Spanien fortfarande vända här i Deventer. Spanjorskorna har dominerat spelet, och haft domsluten mot sig. De kunde mycket väl ha fått en straff när Frankie Fantom Brown rev ner Alexia Putellas, och den skotska målvakten Gemma Fay kom undan väldigt billigt när hon bara fick gult för att rädda med händerna långt utanför straffområdet.
Fay har för övrigt gjort flera svaga ingripanden, men haft turen med sig. Det hade inte Sandra Panos, som släppte in ett mål när hon var snett ute.
Det har varit målvaktstavlornas matcher i den sista gruppomgången. För Englands mål var också en grov målvaktstavla från Portugals målvakt. I Englandsmatchen har Portugal för övrigt varit nära ytterligare mål.
Englands coach Mark Samson gör en Sundhage i kubik. Han har bytt nio utespelare från förra matchen för att vila så många startspelare som möjligt inför slutspelet. Nu har ju i och för sig Sampson matchat B-laget i flera landskamper under året, bland annat mot Sverige i vintras. Men ändå en intressant coachning.
England vann med 2–0 mot Spanien i kvällens toppmöte i grupp D. Det var en högst intressant match där Spanien dominerade bollinnehavet med 74–26 och hade 615 passningar till rätt adress, medan England bara hade 94.
Ändå hade jag 3–1 i klara målchanser till England, som ju utöver de båda godkända målen (Fran Kirby och förstås Jodie Taylor) även gjorde ett tredje mål, som mycket väl kunde ha godkänts. Här är förresten 1–0-målet:
Min känsla från när jag såg Spanien på plats mot Portugal kvarstår, laget är nog lite för tunt. Det hade behövts mer några kilo muskler till på de spanska spelarna. För trots överlägsen bollbehandling klarade man bara av att skapa en riktigt vass målchans, och den kom redan i första minuten.
I den andra halvleken skruvade spanjorskorna upp tempot, och gjorde ett seriöst försök att få till lite målchanser. Men närmare än två halvlägen kom man inte.
Fast en sak har jag ju ännu inte tagit upp – den situation där domare Carina Vitulano först blåste straff för hands på Ellen White, och sedan ångrade sig. Det var en mycket intressant situation.
Min spontana känsla var att straffen var väldigt hårt dömd. Känsla två var att det var stort av domare Vitulano att ändra sig. Och efter en dubbelkoll i regelboken känner jag att allt till slut blev korrekt. Det står ju att handsen skall vara avsiktlig för att kunna bestraffas, och det kan man ju inte påstå att Whites var.
Handsregeln
I och med dagens matcher har alla lag spelat två omgångar. Inget lag är 100-procentigt klart för kvartsfinal, men Nederländerna, Sverige och England är väldigt nära. Och bara två lag är helt ute, Italien och Island. Med om förutsättningar inför slutomgången kommer i kommande inlägg.
Vi har nått halvtid i dagens stormatch, den mellan England och Spanien. England leder med 1–0, och har dessutom fått ett regelrätt mål bortdömt för offside.
De första elva minuterna var det en fantastisk match med massor av lägen. Fran Kirby gjorde målet redan efter 1,33 – och då hade redan Vicky Losada haft Spaniens enda riktiga målchans.
De sista 34 av den första halvleken var däremot rätt tråkiga. Det blev då tydligt vilka extremer som möts i ösregnet i Breda.
Medan England hela tiden spelar rakt framåt i hopp om att utmana den rätt långsamma spanska backlinjen när den fortfarande är högt upp i planen, vårdar Spanien bollen med följden att de hela tiden spelar i sidled framför ett samlat engelskt lag.
Det gör att bollinnehavet är 76–24 i spansk favör. Och medan spanjorskorna har slagit 349 passningar till rätt adress har englskorna bara slagit 47. Ändå är det alltså 1–0 i mål till England, och jag har 2–1 till England i klara målchanser – och då har jag räknat bort det mål som Millie Bright gjorde, men som alltså felaktigt dömdes bort för offside.
Statistiken ovan visar med all önskvärt tydlighet att Spanien har haft bollen mest, men att England har haft den bäst. Det blir spännande att se hur det här utvecklar sig i den andra halvleken, och då framför allt om det spanska laget kan hitta vägar att skapa målchanser.
I dagens första match vann Portugal med 2–1 mot Skottland, ett resultat som lika gärna kunde ha varit omvänt. För i den första halvleken var skotskorna det klart bättre laget ute på planen. Men grova skotska missar i båda straffområdena gjorde att man ändå låg under med 1–0.
Först missade Lana Clelland bollen med öppet mål i offensivt straffområde, sedan slog Vaila Barsley hål i luften i eget straffområde, vilket gav Carolina Mendes chansen att bli Portugals första EM-målskytt någonsin. En chans Mendes tog.
Den andra halvleken var jämn. Där blev pigga, 19-åriga (fyllde den 19 juli) inhopparen Erin Cuthbert först Skottlands första målskytt i ett mästerskapsslutspel någonsin. Men den skotska glädjen blev kortvarig när Ana Leite strax efter sprang igenom och rullade in segermålet.
Tidigare i dag skrev jag om Sveriges troliga uppställning mot Ryssland på fredag. På dagens träning såg det alltså ut som att det inte blir något spel för Jonna Andersson.
Det kan man ju faktiskt bli lite förvånad över. Andersson har varit Sundhages förstaval på vänsterbacksplats ända sedan fjolårets OS-turnering. I år har Linköpingsbacken haft det fulla förtroendet – oavsett hur det har gått. Jag, och fler med mig, har ställt oss undrande till uttagningen. Men Sundhage har fortsatt att spela Andersson.
Ända fram tills nu. När hon kommer ifrån en kanoninsats mot Tyskland – då verkar hon bli petad.
Jonna Andersson var för övrigt en av de spelare som var med på dagens pressträff. Jag passade på att kolla det tips som signaturen ”The Observer” bjöd på i kommentarsfältet för en tid sedan, alltså att Andersson aldrig någonsin skulle ha fått någon varning. Här är svaret:
– Ja, det stämmer. Jag tränade på glidtacklingar häromdagen, så jag får väl se om det kommer någon… Jag har ju inte varit ytterback så länge, utan jag har varit forward och yttermittfältare och levt mycket på min snabbhet, jag har kunnat löpa ifatt om det varit så. Men nu när det blir tuffare, mer internationellt och mer fart så kan det krävas att man går in lite tuffare ibland. Det är inget jag är stolt över heller, jag vet inte hur jag skall ta det egentligen.
Men att komma till landslaget utan att dra på sig ett enda kort är ju rätt bra ändå. – Ja, det är lite speciellt ändå.
Du har alltså inte fått några varningar i träningsmatcher eller i undomsmatcher? – Nej, jag kan inte komma ihåg det i alla fall. Snack skulle jag nog aldrig få, då är det nog en tackling i så fall. Snack det, nej då skall det mycket till.
Expressens Anna Friberg vill prata om det kritik som Andersson fått. Friberg frågade om Andersson hade tvivlat på sig själv efter den senaste tidens kritik:
– Jag har känt mycket att jag vet vad jag kan. Jag har fått ut mycket av det i klubblaget, och vet att det finns där någonstans. Det gällde bara att inte trycka ner sig för mycket efter all kritik, utan verkligen kolla tillbaka på vad jag kan göra och vad det är som funka – och försöka få ut det. Jag har ändå försökt att släppa det så mycket som möjligt, och vetat att innerst inne är jag en bra fotbollsspelare.
Där tog Correns Per Bergsten över:
Är du bra på att släppa kritik? – Jag kände att jag kunde handskas med det ganska bra. Sedan har det bara gått en match efteråt, nu gäller det att jag kan hålla i det så att det bara blir i den matchen och så tillbaka. Nu gäller det att försöka bibehålla den nivån jag hade mot Tyskland.
Du har tackat nej till Chelsea för något år sedan. Nu är du i EM, vad tänker du?
– Det är så klart en bra chans att visa upp sig för andra klubbar. Det är ett mästerskap, och det är många ögon som kollar på alla spelare. Man kan inte stänga dörrarna, jag har varit många år i Linköping så det är klart att det är intressant att testa något nytt.
Jag frågade även Nilla Fischer om hon som gjort första svenska målet i fyra raka mästerskap känner pressen att göra mål på fredag och visa vägen även den här gången. Här är svaret:
– Absolut inte. Jag gör väldigt gärna det första målet, men jag visste inte om det förrän efter OS, när media sa det. Ja tack, om jag får göra det. Men så länge vi gör mål är det skit samma. Eller strunt samma…
Det om vad som sades. Nu har jag bara varit på en pressträff på det här mästerskapet, så det är svårt att dra några mer långtgående slutsatser. Men den spontana uppfattningen från dagens tillställning är ändå att de har blivit bättre. Det var framför allt fler tillgängliga spelare än i VM 2015, vilket är kul att se.
Kul att se även att spelarna tog tid att skriva autografer till supportrarna efter träningen. Dessutom ropade Marika Domanski Lyfors och hälsade mig välkommen när hon såg mig. Det var också trevligt.
Utöver det svenska laget har jag i dag även sett den svenska domaren. Och det gick väl inte lysande för Pernilla Larsson i matchen Spanien–Portugal. Jag såg hur tydligt som helst från läktaren att Ana Borges tog med hands i eget straffområde i 25:e minuten. Larsson stod till synes perfekt placerad – men blåste inte. Att ha missat turneringens hittills mest solklara straff lär inte vara en bra merit för Larssons chanser att få döma större matcher i slutet av turneringen.
Jag var alltså på plats i Doetchinem på Spanien–Portugal. Jag hade stora förväntningar på matchen, men måste säga att jag blev rätt besviken. Spanjorskorna var inte så bra som jag hade förväntat. Nu var det ju en öppningsmatch, och de vann med 2–0 efter att ha haft 9–1 i klara målchanser. Så de behövde inte göra mer än de gjorde.
Men den spontana känslan är att det spanska laget är några kilo för lätt. De flesta spelarna såg så tunna ut – jag tror att de hade behövt ytterligare några kilo muskler vardera mot mer fysiskt motstånd, som exempelvis England i nästa omgång.
Några gånger blixtrade dock spanjorskorna till och bjöd på läckra kombinationer. Men det är ändå mest frågetecken jag tog med mig från Doetchinem. Ett stort handlar om mittbacken Andrea Pereira som känns som en säkerhetsrisk. Hon gjorde flera gånger att den spanska backlinjen blev rätt spretig. En gång låg hon fem meter bakom övriga.
Nu var ju Portugal inget hot. De hade bara en spelare värd att nämnas, och det var förstås Claudia Neto. Hon spelade central forward, vilket jag har svårt att förstå. I stället för att kunna lugna ner spelet i uppspelsfas, som hon gör i Linköping, fick hon mest springa och jaga – utan boll. Om jag inte missade någon hade hon ungefär 20 minuter utan att röra bollen i mitten av den första halvleken. Det tycker jag är slöseri med talang. För Neto är en spelare som garanterat hade gått in i samtliga övriga lag i den här turneringen.
Slutligen några ord om kvällsmatchen, där England körde över Skottland med hela 6–0. Jag har varnat för England, och den varningen kvarstår. Engelskorna är mycket starka kandidater på en finalplats – och kanske mer än så. Nu vinner man ju inte EM i första gruppomgången, men hittills är det Nederländerna och England som imponerat mest.
Slutligen tänkte jag slå mig själv för bröstet lite. Kommer ni ihåg vem jag tippade som EM:s skyttedrottning?
Just det, det var ju Jodie Taylor – hon som i kväll blev första spelare sedan den 2 juli 1997 (franska Angelique Roujas) att bli tremålsskytt i en EM-match. Taylor har förstås inte vunnit någon skytteliga ännu. Men hon har i alla fall skaffat sig ett bra läge.
Den stora EM-guiden är framme vid den fjärde och näst sista delen. Och fyra lag återstår.
Det är dags att presentera de två lag som jag tror tar bronsmedaljerna, plus att jag tippar vilka spelare som kommer att finnas i toppen av skytteligan. På köpet får ni förstås även veta vilka jag tror möts i finalen.
I del ett presenterades lag 13–16, i del två lag 9–12 och i del tre de lag som enligt mitt tips får åka hem efter kvartsfinalerna. Det ledde fram till följande semifinaler:
England–Norge
Tyskland–Spanien
Nedan ser ni vilka jag tror vann de båda drabbningarna. För här är mina bronsmedaljörer:
Norges finallag 2013
3) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankade som nummer 2.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Nederländerna den 16 juli 18.00, 2) Belgien den 20 juli 18.00, 3) Danmark den 24 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 35 procent
Tips: Vinner gruppen. Slår Sverige i kvartsfinal, men förlorar mot England i semi.
Profiler: Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.
Trolig startelva (4–3–1–2): Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maria Thorisdottir, Nora Holstad Berge, Elise Thorsnes – Frida Leonhardsen Maanum, Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg – Caroline Graham Hansen – Kristine Minde, Ada Stolsmo Hegerberg.
Kommentar: Norge brukar nästan alltid ha starka lag i de stora turneringarna. Till Nederländerna kommer Fotballjentene med EM:s på pappret allra bästa forwardspar. För första gången kommer nämligen båda de 22-åriga affischnamnen Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg till ett seniormästerskap skadefria.
Det är ett faktum som gör att det finns anledning att höja ett varningens finger för norskorna, även om Hegerberg hittills inte varit någon fullträff i mästerskap. Men kanske att den smarta straffområdesspelaren hittar målet på allvar nu när hon backas upp av härligt kreativa Graham Hansen.
Norge har nu genomfört sin generationsväxling, och känslan är att man har varit på uppgång i några år nu. Man nådde ju överraskande EM-finalen 2013 med en blandning av gammalt och ungt. Och spelmässigt sett var man ännu bättre i VM för två år sedan. Fast där slarvade man bort kvartsfinalplatsen mot England.
Sedan dess har man gjort två byten på förbundskaptenspositionen. Nu är det fjolårets damallsvenska guldtränare i Linköping, Martin Sjögren, som styr. Han har lovat att ge Graham Hansen en fri roll, vilket borde få motståndarna att darra.
Norge lär faktiskt ställa upp med fyra forwards på planen i premiären. Utöver Hegerberg och Graham Hansen hade Kristine Minde i genrepet mot Frankrike (länk nedan) samma roll som i Linköping i fjol. Det innebär att hon anföll som forward, men föll ner som vänster yttermittfältare i försvar. Dessutom har Norge även en forward som vänsterback i Elise Thorsnes. Hon spelar forward i klubblaget Avaldsnes och alltså ytterback i landslaget.
Mot USA för några veckor sedan (1–0-förlust) var Thorsnes väldigt bra i den första halvleken. Hon kom gång på gång farande längs vänsterkanten. I genrepet var däremot vänsterkanten Norges akilleshäl.
När Thorsnes klev framåt öppnades stora ytor bakom henne för snabba Elodie Thomis. Innanför sig hade Thorsnes före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge, som inte har imponerat på mig i de båda landskamper jag sett i år.
Holstad Berge är en av de spelare som ibland blir väldigt stirrig i eget straffområde, precis som många andra i det norska laget. Ett undantag är Maren Mjelde. Som jag ser det är Mjelde en av världens bästa defensiva spelare, hon har en grym defensiv speluppfattning. Troligen kommer förbundskapten Sjögren att spela den före detta Göteborgsspelaren som defensiv innermittfältare.
I genrepet överraskade Sjögren genom att låta då 17-åriga mittfältaren Frida Leonhardsen Maanum göra landslagsdebut. Jag kan förstå valet, för Maanum var så klok och spelskicklig att hon nog till och med får en startplats i 18-årspresent på sin födelsedag i morgon. Som parentes kan nämnas att Maanum är fostrad i den norska talangfabriken Lyn – precis som Graham Hansen.
Kollar vi på den troliga startelvan ovan är jag övertygad om att Sjögren gärna hade velat ha in Ingvild Landvik Isaksen där. Men hon är skadad och troligen inte i speldugligt skick till den viktiga premiären mot Nederländerna i morgon. Risken finns att Isaksen missar hela EM-turneringen.
Sjögren har flyttat runt lite i sin elva, och utöver de nämnda är det här andra spelare som är tänkbara för en start: Emilie Bosshard Haavi (istället för Minde), Ingrid Schjelderup (för Maanum) och Ingrid Spord (på centralt mittfält om Mjelde spelar mittback).
Norge spelar alltså i stentuffa grupp A. Där känns det som blir lite av gruppfinal direkt, när norskorna ställs mot värdnationen i EM:s öppningsmatch. Efter 1–1 i genrepet, borta mot Frankrike tror jag dock att Norge skaffat sig tillräckligt självförtroende för att vinna gruppen.
Det innebär att man enligt mitt tips kommer att ställas mot Sverige i kvartsfinal. Det känns verkligen som ett vidöppet prestigemöte, där mästerskapshistorien talar för norsk seger. Fast på senare år har vi skapat oss ett litet mentalt övertag på våra grannar i väster. Vi vann ju exempelvis den senaste tävlingsmatchen, den i fjolårets OS-kval.
Men då saknade Norge sin stabila förstamålvakt Ingrid Hjelmseth. Nu är hon tillbaka, plus att det känns som att det norska laget är mer välbyggt är i fjol. Så även om kvartsfinalen känns vidöppen är min magkänsla, och således också mitt tips, att Norge vinner kvartsfinalen.
Däremot tror jag att det roliga tar slut för norskorna mot ett starkt och underskattat England i semifinalen. Mitt tips är alltså att det blir bronsmedaljer för Sjögrens tjejer. Men det är ett öppet EM-slutspel, där skillnaden mellan succé och fiasko är liten. Inte minst för lagen i jämna grupp A. Norge är ett av de lag som kan vinna hela EM. Men får man inte till spelet direkt kan man även åka ut redan i gruppspelet.
Jennifer Hermoso
3) Spanien
Världsrankning: 13 – det är Spaniens högsta ranking någonsin.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Portugal den 19 juli 18.00, 2) England den 23 juli 20.45, 3) Skottland den 27 juli 20.45.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 55 procent
Tips: Går vidare ur gruppen som tvåa. Skräller mot Frankrike i kvarten, men faller mot Tyskland i semifinal.
Profiler: Sandra Panos, Irene Paredes och Jennifer Hermoso.
Trolig startelva: Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Andrea Pereira, Leila Ouahabi – Silvia Meseguer, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Amanda Sampedro och Jennifer Hermoso.
Kommentar: Spanien tog brons i EM 1997. Sedan dess har man aldrig varit riktigt nära att få kliva upp på pallen igen. Man nådde i och för sig kvartsfinal senast, men medaljen var ändå inte riktigt nära. I kvarten föll man nämligen med klara 3–1 mot Norge.
I år är förutsättningarna bättre. Med en klockren lottning skulle faktiskt det unga laget kunna ta sig hela vägen till guldmedaljerna. Men Spanien har inte fått någon klockren lottning, utan måste nog slå alla Europas tre bästa lag för att vinna guldet.
Förutsättningarna skulle förbättras sannolikt något om man vinner sin grupp, där man lottats mot starka England. Segrarna i Spaniens grupp D spelar kvartsfinal mot tvåan i grupp C, vilket troligen blir Schweiz eller Island. Skulle spanjorskorna gå den vägen har man en jättechans att ta sig till semifinal. Och väl där kan det boll- och passningssäkra laget talang bli livsfarligt. Spanien har ju under våren vunnit Algarve cup bland annat efter segrar mot Norge, Japan och Kanada.
Man har även vunnit mot Schweiz, och man ledde mot Brasilien så länge man spelade ordinarie. Nyligen besegrade man Belgien med 7–0, ett resultat som bekräftar att det här är ett gäng som är fullt med självförtroende inför det här mästerskapet.
I truppen saknas i och för sig Spaniens största stjärna på senare tid, Vero Boquete. Hon var lagets bästa målskytt i kvalet, men är ändå petad. Förbundskapten Jorge Vilda gjorde nämligen tvärtemot Pia Sundhage – han satsade ungt och lämnade alla spelare som fyllt 30 år hemma.
Men Spanien går ju alltid långt i ungdomsmästerskapen, så unga talanger är ingen bristvara. Och det saknas profiler i den spanska truppen. Ovan har jag valt ut den stabila målvakten Sandra Panos, den meriterade PSG-mittbacken Irene Paredes och lagets forwardsstjärna, den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso.
Men egentligen skulle jag kunna plocka ut rätt många offensiva spelare som profiler. Jag gillar exempelvis Alexia Putellas och Mariona Caldentey väldigt mycket. De är kreativa spelare som dessutom har förmågan att på egen hand slå sin spelare och skapa målchanser. Amanda Sampedro är en annan hyperintressant, offensiv spelare. Och i Marta Torrejon har man en skicklig frisparksskytt. Det här klippet är från torsdagens träning:
— Pedro Castilla Ramos (@PedroCastilla74) July 13, 2017
Offensiven är alltså urstark. Men eftersom Spaniens brister finns i försvarsspelet kommer målvakt Panos och försvarare Paredes bli väldigt viktiga i EM. Duon måste sannolikt storspela om det skall kunna bli spansk medalj.
Mitt tips blir ändå att Spanien slutar grupptvåa bakom ett starkt England. Jag gissar att den engelska fysiken passar spanjorskorna dåligt. Därmed väntar med stor sannolikhet spansk kvartsfinal mot Frankrike.
Där får Spanien slå ur underläge, vilket jag tror passar spanjorskorna utmärkt. Mitt tips där är att de vinner mot ett nervöst och darrigt Frankrike. Det innebär att Spanien får sin andra EM-medalj. Någon final blir det nog däremot inte.
I semifinalen väntar enligt mitt tips Tyskland, ett motstånd som sannolikt passar spanjorskorna rätt dåligt. Så det blir bara en spansk skräll den här gången. Men vänta några år. Redan till VM 2019 lär Spanien vara en riktigt seriös utmanare om guldet.
Enligt mitt tips kommer alltså finalen att se ut så här:
England–Tyskland
Mitt tips kring hur jag tror att finalen slutar kommer i den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Men innan jag sätter punkt för det här avsnittet hade jag tänkt kolla lite på skytteligan.
I de senaste EM-slutspelen har det krävts fyra till sex mål för att bli skyttedrottning. 2005 och 2009 vann tyska Inka Grings på fyra respektive sex mål och 2013 blev Lotta Schelin skyttedrottning med fem fullträffar.
Det brukar inte vara så många spelare som gör tre mål eller fler i Europamästerskapen. Och att hitta de som kommer att göra det i år känns långt ifrån lätt.
När jag tippar skytteligor i mästerskap brukar jag utgå från grupplottningen, alltså kolla vilka lag som har en lottning där de har förutsättningar att göra många mål. Sett till det tror jag att Spanien och England har bra förutsättningar. Jag tror även att Tyskland kan göra många mål på Ryssland. Fast där finns en lurighet. Tyskorna kan ju redan vara klara inför Rysslandsmatchen, så de kanske spelar reservbetonat.
Jodie Taylor
Kollar vi mina finallag har Jodie Taylor och Ellen White varit heta under våren i det engelska laget, men även Fran Kirby kan komma att göra tre mål eller fler.
I Tyskland verkar kvartetten Hasret Kayikci, Svenja Huth, Lina Magull och Sara Däbritz få förtroendet i startelvan. Alla de har möjlighet att bli minst tremålsskyttar i mästerskapet. Men det har ytterligare några tyskor, som exempelvis Dszenifer Marozsan – även om hon ju normalt inte är någon utpräglad målskytt. Anja Mittag är en annan bubblare. Hon har haft dålig form under våren, och börjar nog på bänken. Men hon skulle å andra sidan kunna få spela 90 minuter mot ryskorna.
Jag tror alltså även att Spanien kan komma att göra många mål. Där är Jennifer Hermoso en glödhet kandidat till att vinna hela skytteligan, intressanta Amanda Sampedro skulle kunna vara en annan. Spanien brukar dock sprida målen på ganska många spelare, så det är många som med rätt flyt skulle kunna bland sig i skytteligatoppen.
I Norge kanske det är dags för Ada Stolsmo Hegerberg att kliva fram i ett stort mästerskap. Hon brukar ju vara en pålitlig målskytt. I Frankrike står målhoppet till Eugenie Le Sommer och Marie-Laure Delie, men jag hade inte satsat några pengar på duon – de känns båda rätt formsvaga.
Jag hade inte heller satsat några pengar på någon av de svenska spelarna. Däremot måste ju förstås Vivianne Miedema nämnas. Blir EM hennes stora mästerskap? I hemmalaget känns även Lieke Martens som en tänkbar kandidat.
Sedan har vi ju Danmark där Pernille Harder och Nadia Nadim är pålitliga målskyttar. Men går danskorna tillräckligt långt? Samma sak gäller för Schweiz, där Ramona Bachmann och Lara Dickenmann är två tänkbara skyttedrottningar.
Dagny Brynjarsdottir
Islands Dagny Brynjarsdottir, Skottlands Jane Ross, Österrikes Nina Burger och Belgiens Tessa Wullaert är alla normalt väldigt duktiga målskyttar. Men jag är inte så säker på att deras lag kommer att göra så många mål. Därför väljer jag bort dem.
Dags att sätta ner foten, och ta ett beslut. Jag går återigen på min magkänsla, mitt tips kring skytteligan blir att följande spelare slutar i topp:
1) Jodie Taylor
2) Vivianne Miedema
3) Hasret Kayikci
Sedan tror jag även att Jennifer Hermoso, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer, Sara Däbritz, Ellen White, Amanda Sampedro, Lieke Martens, Stina Blackstenius och Pernille Harder gör minst två mål vardera.
Vårsäsongen i damallsvenskan är över. Den avslutades med att Amanda Edgren nickade in Kristianstads segermål mot Kvarnsveden på drygt fyra minuters övertid.
Jag såg inte fredagskvällens match, men utifrån det jag sett av vårsäsongen som helhet känns det rimligt att Kristianstad lyfter från den absoluta bottenstriden, de har varit lite för bra för en bottenplacering.
Ett resultat från fredagskvällen som verkligen gjort intryck på mig är Spanien–Belgien 7–0. Även om Belgien inte tillhör de lag jag tror kommer att gå till kvartsfinal i EM är det ett högst respektabelt motstånd. Jag tror exempelvis att belgiskorna kommer att ta poäng i EM:s allra tuffaste grupp, den där de ställs mot Nederländerna, Norge och Danmark.
Mot Spanien var alltså Belgien inte nära poäng. Spanien känns som en allt starkare guldkandidat i sommar. Den spanska filosofin har varit att satsa ungt, och välja bort spelare över 30. Det känns alltså som en rakt motsatt filosofi mot den som Pia Sundhage har följt i svensk damfotboll.
Visst har rutin och ålder ofta varit viktiga parametrar för framgång, men känslan är ändå att spansk talang kan vinna stora segrar i sommar.
19.30 i kväll presenterar Pia Sundhage sin EM-trupp. Presskonferensen sänds av SVT2. Den ska även gå att se på Fotbollskanalen.
Speciellt spännande lär det dock inte bli. Efter snart fem år med Sundhage vet vi ju att hon går stenhårt på sin grupp och att det är ålder, rutin och förmåga att sprida glädje som är viktigaste parametrarna när bänkspelare väljs ut.
Därför fick ju exempelvis då 36-åriga Therese Sjögran den sista platsen till hemma-EM för fyra år sedan på bekostnad av flera unga talanger. Just det valet blev ju dock succé. Däremot tyckte jag att flera av de spelare som fick åka med till VM i Kanada för två år sedan åkte på rent turistvisum. De var varken aktuella för spel i mästerskapet, eller för ett framtida landslag.
Nu behöver ju inte Sundhage tänka det mista på framtiden, vilket gör att chansen att några unga talanger finns med på kvällens lista är närmast obefintlig. Som det sett under våren är det nog egentligen bara 1,5 mittfältsplatser som Sundhage funderat över. Resten har varit klart sedan länge.
Så här kommer truppen att se ut:
Hedvig Lindahl
Målvakter: Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.
Här vore det en jätteskräll om någon annan än de tre nämnda togs ut. Zecira Musovic var med i kampen i våras, men är nu borta. Personligen hade jag helst sett att Göteborgs Jennifer Falk funnits med i truppen, men nu är ju hon borta på grund av hjärnskakning, vilket gör det lätt att strunta i henne.
Sveriges fyrbackslinje
Backar: Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.
Här känns det självklart att Sundhage tar ut de sex första. Och Glas har varit första inhoppare på ytterbacksplats, vilket bör göra att hon tar den sjunde och sista platsen. Personligen hade jag gärna sett Nathalie Björn i truppen, men hennes lilla chans till uttagning försvann nog med skadan på senaste landslagssamlingen.
Carli Lloyd med Caroline Seger i ryggen
Mittfältare: Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Lina Hurtig och Julia Spetsmark (Josefin Johansson).
De sex första är självklara. Jag tror nämligen att Rubensson har en given plats, även om hon är skadad. Jag tror även att Hurtig har en plats, hon har stått högt på Sundhages lista sedan OS – vilket bör innebära uttagning. Men här har nog Sundhage funderat lite.
Den sista mittfältsplatsen är den enda som känns öppen. Men inte mer än att det lär stå mellan Spetsmark och Johansson. Eftersom Sundhage velat ha med någon form av ”skräll” i sina truppen tror jag att Spetsmark får chansen. Det innebär i sin tur att Josefin Johansson återigen skulle hamna precis utanför en mästerskapstrupp. Personligen tycker jag att Katrin Schmidt borde ha haft en självklar plats i truppen, men så lär det inte bli.
Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson och Josefin Johansson
Det känns självklart att de här fem finns med i truppen, även om Larsson gjorde en svag insats mot USA på senaste samlingen.
Jag kommer inte att ta ut någon egen EM-trupp den här gången, det känns inte meningsfullt. Däremot har jag lekt lite och tagit ut ett gäng lag som Peter Gerhardsson skulle kunna har som utgångspunkt när han tar ut sina första trupper i höst.
Här är sex alternativa landslagselvor uttagna utifrån lite olika utgångspunkter:
Lirarlandslaget:
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson, Lina Nilsson – Johanna Rytting Kaneryd, Lina Hurtig, Irma Helin, Tove Almqvist – Malin Diaz och Marija Banusic.
Det fysiska laget:
Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson – Hanna Folkesson, Petra Johansson, Lisa Dahlkvist, Katrin Schmidt – Stina Blackstenius och Mimmi Larsson.
Dörrknacklandslaget (de som står precis utanför startelvan):
Hilda Carlén – Lina Nilsson, Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanna Glas – Hanna Folkesson, Petra Andersson, Emilia Appelqvist, Lina Hurtig – Pauline Hammarlund och Stina Blackstenius.
Utmanarlandslaget (de som aldrig riktigt fått chansen):
Jennifer Falk – Hanne Gråhns, Marina Pettersson Engström, Mia Carlsson, Nathalie Björn – Sandra Adolfsson, Katrin Schmidt, Petra Johansson, Julia Roddar – Amanda Edgren – Mimmi Larsson.
Veteranlandslaget (30+):
Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Linda Sembrant, Marina Pettersson Engström, Lina Nilsson – Nilla Fischer, Sandra Adolfsson – Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Katrin Schmidt – Lotta Schelin.
Ungdomslandslaget (21 eller yngre):
Zecira Musovic – Ronja Aronsson, Nathalie Björn, Sejde Abrahamsson, Freja Olofsson – Ebba Wieder, Ellen Löfqvist – Johanna Rytting Kaneryd, Anna Anvegård, Tove Almqvist – Stina Blackstenius.
Veronica Boquete
* Det var lite lek med namn. Jag antar att Spaniens förbundskapten Jorge Vilda inte lekte när han tog ut sin EM-trupp. Men noterbart är att han inte har med storstjärnan Vero Boquete bland sina 23 spelare. Det är ingen jätteskräll, för vårens uttagningar har antytt att det skulle bli så.
Likväl hajar man till när ett land utelämnar sin allra mest meriterade spelare i en mästerskapstrupp. Och man kan ju slå fast att Vilda och Pia Sundhage inte har gått i samma skola, för risken att Sundhage skulle strunta i att ta ut Sveriges motsvarighet till Vero, Lotta Schelin, i en landslagstrupp är ju obefintlig.
Även utan Vero är dock den spanska truppen otroligt stark. Det här är faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen i sommar:
— Selección Española Masculina de Fútbol (@SEFutbol) June 20, 2017
* Slutligen har Rosengård gjort klart med Amanda Ilestedt:s ersättare i mittförsvaret. Man fortsätter att satsa danskt. Malmöklubbens nya mittback är nämligen den danska EM-spelaren Simone Boye Sørensen – ett mycket spännande förvärv.
Det är rätt många EM-lag som är igång och spelar träningsmatcher i dagarna. I kväll har jag kikat på Schweiz–England 0–4.
Jag hade hyfsat stora förväntningar på det som på förhand kändes som ett möte mellan två medaljkandidater i EM. Båda lagen bör ju nämligen ha goda chanser att ta sig vidare från gruppspelet, och är faktiskt tänkbara motståndare i en kvartsfinal.
I gruppspelet ställs Schweiz mot Frankrike, Österrike och Island medan England möter Spanien, Skottland och Portugal. Det är inte osannolikt att Schweiz blir tvåa i sin grupp, medan England vinner sin – vilket skulle innebära att lagen stöter samman i kvartsfinalen.
Förväntningarna visade sig dock vara överdrivna. För det här var en riktigt dålig match. Framför allt berodde den dåliga spelkvaliteten på att hemmalaget Schweiz var en jättebesvikelse.
Jag är inte helt säker på skadesituationen i den schweiziska truppen, men vet att Ramona Bachmann vilade på grund av en liten känning. Förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg valde att ställa upp med en startelva där även Vanessa Bernauer, Vanessa Bürki, Caroline Abbé, Lara Dickenmann, Martina Moser, Cinzia Zehnder och Fabienne Humm saknades.
Jag vet inte om Voss-Tecklenburg ville testa bredden på sin trupp, eller möjligen ge nya spelare chansen att slå sig in i EM-truppen. Hennes spelare hade hur som helst svårt att slå två passningar i rad till rätt adress, och Schweiz såg verkligen inte ut som något kommande slutspelslag i EM.
England behöver inte testa vilka som skall med till EM, förbundskapten Mark Sampson tog ju ut den engelska truppen redan innan vårens ligaspel drog i gång. I dag tyckte jag inte att England spelade speciellt bra, men det behövde de å andra sidan inte. För de hade 4–0 i mål och 3–0 i ramträffar redan efter 63 minuter.
Då gjorde Sampson fem byten på en gång, samtidigt som Schweiz började byta in några av de ovan nämnda spelarna. Den sista halvtimman blev mållös, men det var varken speciellt kul eller välspelat.
Jordan Nobbs gjorde Englands första mål och spelade fram till de två sista. Nobbs fullträff ser du här:
England lär göra upp med Spanien om segern i grupp D. Båda känns faktiskt som rejäla utmanare om guldet. Men det lag som kommer tvåa får en tuff väg mot finalen, för det ställs sannolikt mot Frankrike redan i kvartsfinal.
Spanien har också spelat landskamp i dag. De mötte Brasilien, ledde med 1–0, men tappade till 1–2 på slutet. Jag har ingen koll på hur spanjorskorna bytte, men här är målen från matchen.
Första det spanska ledningsmålet som Vicky Losada rullade in från straffpunkten i mitten av den första halvleken:
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) June 10, 2017
Spanien öppnar EM med möte med grannlandet Portugal. Sannolikt har portugisiskorna EM:s svagaste lag. Den uppfattningen förstärktes när laget föll hemma mot Wales med 2–1 i torsdags.
Det walesiska 1–0-målet av Hayley Ladd är värt att även se ur en annan vinkel…
We're back underway in Portugal… But first, 👀 at this goal from @HayleyLadd!
Portugals mål gjordes av Linköpings Claudia Neto, från höjdpunkterna ovan kan man konstatera att hon är otroligt viktig för sitt landslag. Hon är ju inblandad i alla portugisiska anfall. Neto och övriga portugisiskor får chans till revansch i morgon, då lagen möts igen. Då är det även returmöte mellan Ryssland och Serbien. I torsdags vann ryskorna med 5–2 efter att Serbien haft ledningen med 2–0.
Den sista matchen med EM-intresse som spelades i torsdags var Irland–Island 0–0. Därifrån har jag inte sett några bilder.
Även i går spelades det några landskamper. Den mest intressanta var Nederländerna–Japan 0–1. Där bjöd Kumi Yokoyama på ett fantastiskt segermål:
Sverige–Skottland spelas på tisdag. Då har vi även intressanta matcher som Belgien–Japan, Nederländerna–Österrike och Island–Brasilien. Redan i morgon spelar Norge–USA. I morgon spelar även Kanada och Costa Rica returmöte. De spelade även natten mot i går. Då vann Kanada med 3–1. Ett klipp med lite annorlunda kameravinklar från den matchen finns här:
VM-kvallottningen är klar, och för fjärde mästerskapet av fem ställs Sverige och Danmark mot varandra. Visst, även Ukraina, Ungern och Kroatien ingår i gruppen, men de tre lagen är bara med som utfyllnad. Det är mellan Sverige och Danmark kampen om gruppsegern kommer att stå.
Vi har alltså i olika skeden ställts mot danskorna i tre de fyra senaste mästerskapen. Här är en liten tillbakablick:
VM 2011:
I det VM-kvalet behövde gruppsegrarna i Europa spela playoff. Både Sverige och Danmark vann sina kvalgrupper, och lottades mot varandra i utslagsmatcherna. Sverige vann hemma med 2–1, men var riktigt illa ute i returen. Danskorna gjorde 2–0 just före paus, och kontrollerade matchen i den andra halvleken.
Charlotte Rohlin
Då klev Charlotte Rohlin fram och räddade den svenska VM-platsen med två nickmål. Först reducerade hon i 73:e minuten – och fixade förlängning. I förlängningen gjorde Rohlin enda målet, och Sverige vidare till VM med ett nödrop.
EM 2013:
Som arrangörsland var Sverige direktkvalade till slutspelet. Där lottades vi mot Danmark i första gruppspelsmatchen. Den slutade 1–1 efter att både Lotta Schelin och Kosovare Asllani missat från straffpunkten, och Stina Lykke Petersen blivit stor dansk poängräddare. Nilla Fischer var svensk poängräddare.
Stina Lykke Petersen
VM 2015:
Tro det eller ej, men Sverige och Danmark möttes aldrig i mästerskapet.
EM 2017:
Sverige och Danmark lottades i samma kvalgrupp, och till slut gick båda lagen vidare till sommarens EM-slutspel. Sverige vann första mötet på Gamla Ullevi med 1–0 efter segermål av Caroline Seger, fint framspelad av Olivia Schough – som sannolikt gjorde sin allra bästa landskamp.
Caroline Seger
Returen i Viborg i höstas slutade med dansk 2–0-seger. Det skall dock poängteras att Sverige i det skedet redan var EM-klart, medan Danmark behövde poäng. Dessutom saknade Sverige bland annat Nilla Fischer och Lotta Schelin.
VM 2019:
Nu lottas vi alltså mot Danmark igen i Peter Gerhardsson:s första kval som svensk förbundskapten. Som noteras från mötena i de tidigare mästerskapen har Sverige och Danmark två segrar vardera, medan en match har slutat oavgjord.
Som jag ser det hade Danmark en svacka från EM-bronset 2013 fram till förra hösten, då det kändes som att man började få ordning på lagbygget igen. Nu känns absolut danskorna som ett hot i VM-kvalet. Dock ser jag Sverige som gruppfavorit till 60–40 mot Danmark, mycket beroende på att Sverige varit väldigt stabilt i kvalspel, medan danskorna varit mer ojämna. Övriga lag kan sno någon poäng av de båda topplagen, men kommer inte att ha med gruppsegern att göra.
Ukraina kändes på uppgång för två–tre år sedan, men har tappat och gjorde ett svagt EM-kval. Där kom man grupptrea bakom Frankrike och Rumänien. Ungern och Kroatien var i samma EM-kvalgrupp. Ungerskorna blev trea på åtta poäng och kroatiskorna fyra på sju poäng i den grupp Tyskland vann före Ryssland.
Här är en kort genomgång av dagens VM-kvallottning, inklusive tips:
Grupp 1: England, Ryssland, Wales, Bosnien-Hercegovina och Kazakstan.
När det var dags för de toppseedade lagen att dras satt jag och hoppades på att Sverige skulle lottas i den här gruppen.
Nu var det England som drog den sportsliga vinstlotten. Jag bedömer det som 99-procentig chans att engelskorna tar direktplatsen till VM, mitt tips är att de gör det med full poäng. Kampen om andraplatsen kan bli jämn mellan Ryssland och Wales. Ryskorna är knappa favoriter här. Men frågan är om det blir en playoffplats för tvåan i den här gruppen. Jag är tveksam.
Grupp 2: Schweiz, Skottland, Polen, Vitryssland och Albanien.
Även Schweiz drog en sportslig vinstlott. Jag ger schweiziskorna 80-procentigt favoritskap. Skottland får 17 procent, och Polen de sista tre. Polskorna är lite på uppgång, men det logiska är att Schweiz går till VM och Skottland till playoff.
Grupp 3: Norge, Nederländerna, Irland, Slovakien och Nordirland.
Norge fick den lottning man absolut inte ville ha. Som jag ser det möter man de bästa lagen ur alla de fyra övriga seedningsgrupperna, utom möjligen den fjärde där Portugal känns något bättre än Slovakien.
Det kan faktiskt bli så att det blir så jämnt i den här gruppen att tvåan inte ens får spela playoff. Det är ju bara de fyra bästa grupptvåorna som får en andra chans.
Mina odds på gruppsegrare är: Norge 50, Nederländerna 49 och Irland 1. Slovakien och Nordirland kommer inte att vinna, men kan sno poäng av alla de andra lagen.
Grupp 4: Sveriges grupp. Se ovan.
Grupp 5: Tyskland, Island, Tjeckien, Slovenien och Färöarna.
Tyskland fick en kanonlottning, och kommer att vinna den här gruppen. Island blir tvåa, och bör ha en mycket god chans att ta en playoffplats. Oddsen på gruppsegrare: Tyskland 98 procent, Island 2.
Grupp 6: Italien, Belgien, Rumänien, Portugal och Moldavien.
Tillsammans med grupp 3 är den här den sportsligt sett mest intressanta, med fyra lag som kommer att kunna vara med och slåss om VM-platsen. Mina odds på gruppsegrare: Belgien 40, Italien 39, Portugal 16 och Rumänien 5.
Jag tippar belgiskt, vilket är en chansning. En chansning jag dels bygger på att jag inte bara vill tippa på de toppseedade lagen, dels på att Belgien faktiskt besegrade Italien med 4–1 i Cypern cup nyligen.
Risken är uppenbar att de fyra topplagen kommer att sno poäng av varandra, vilket gör att grupptvåan inte kommer att få spela playoff.
Grupp 7: Spanien, Österrike, Finland, Serbien och Israel.
Spanien kommer att spela VM-slutspel i Frankrike 2019. Det allt starkare spanska laget går igenom den här gruppen utan poängförlust. Jag ser spanjorskorna som gruppfavoriter till 99 procent.
Kampen om andraplatsen står mellan Österrike och Finland. I förra VM-kvalet var de båda också i samma grupp. Då tog Österrike andraplatsen på inbördes möte. Sedan dess har Österrike gått framåt och Finland bakåt. Därmed håller jag Österrike som favoriter med 65–35 i kampen om andraplatsen.
Sammanfattningsvis är alltså mitt tips att följande länder går till VM från Europa:
Arrangörsland:
* Frankrike – redan klara.
Och som gruppsegrare i kvalet:
* England
* Schweiz
* Norge
* Sverige
* Tyskland
* Belgien
* Spanien
Till playoff:
* Skottland
* Danmark
* Island
* Österrike
Grupptvåor som missar playoff:
* Ryssland
* Nederländerna
* Italien
Vid lunchtid i dag spelade landslaget match. Det var en match som föregicks av tystnad och där förbundet lämnar följande rapport: ”Lyckad genomkörare mot fotbollsgymnasium”
Ni behöver inte klicka på länken. Det är bättre att kolla på de båda tv-klipp som SVT lagt upp i den här artikeln. Det är nämligen utifrån de klippen som förbundet satt ihop sin text om den match som fotbollsgymnasiet vann med 2–1, och där Lotta Schelin gjorde landslagets mål på passning från Caroline Seger.
I SVT-intervjun säger Pia Sundhage att det var som om 25-öringen trillade ner. För er yngre som möjligen undrar kan jag berätta att 25-öringen var ett mynt som fanns i Sverige i cirka 130 år, och var vanligt i olika godisautomater. Det avskaffades 1985.
Vilket lag Sundhage använde och vilka byten hon gjorde har jag inte hittat några uppgifter på. På SVT:s klipp ser man några spelare, men långt ifrån alla. Någon som hittat någon laguppställning?
Tillagt i efterhand: Genom SVT:s utsända har jag nu fått den svenska startelvan. Den såg ut så här: Lindahl – Samuelsson, Sembrant, Eriksson, Andersson – Asllani, Seger, Dahlkvist – Schough, Hammarlund, Schelin.
Backar vi bandet lite var väl det positiva med mötet med Kanada att Sundhage återigen verkar ha insett att de spelare hon tar ut inte kommer att kunna lira fotboll, utan att de får förlita sig till fysiken. I EM måste Sundhages Sverige vara ett jobbigt lag att möta, ett lag som inte bjuder på något och som är otäckt farligt på fasta situationer.
Uppgiften att bygga ett spelförande landslag får Sundhage ge i arv till Peter Gerhardsson.
Apropå framtid misslyckades alltså F19-landslaget i går med att kvala in till EM. Seger mot Serbien i den avslutade kvalmatchen hade räckt, men trots till synes stor spelmässig dominans kan man på det här klippet se att det var först efter Serbiens 2–0 som Sverige började få sina avslut mot mål. Att rada upp skott utanför brukar tyvärr inte leda till några stora framgångar.
Så till något roligare. Här kan man läsa att damfotboll.com är på gång att återuppstå. Det är förstås både viktigt och välkommet. Jag hoppas att det är en uppfräschad variant som startar nu i påskhelgen, en variant med läsvärda och intressanta texter och krönikor.
Så här dagarna innan den damallsvenska avsparken brukar det produceras en del högkvalitativ journalistik om svensk damfotboll. Piteå-Tidningen var bäst inför damallsvenskan i fjol med sin bilaga. Man ser ut att satsa på att upprepa det i år. Spännande.
Just nu läggs sista pusselbitarna i redigeringen. På torsdag smäller det. Då kommer vår damallsvenska bilaga ut. @PIFdam pic.twitter.com/lDQ903J571
Så tillbaka till landslagsnivån. I dag avgjorde både det europeiska förkvalet till VM och kvalet till det Asiatiska mästerskapet, vilket också fungerar som förkval till VM.
I Europa togs det fem platserna av Moldavien, Israel, Albanien, Kazakstan och Färöarna. Noterbart att Färöarna i dag slog ut Turkiet via 2–1-seger. Det turkiska laget kryssade ju mot Ryssland i EM-kvalet och kändes som storfavoriter i gruppen.
Albanien vann sin grupp efter sent avgörande mot Grekland. Albanskorna får tacka en seg assisterande domare för hjälpen. För segermålet var ju verkligen megaoffside:
Men som bekant satte nordkoreanerna jublet i halsgropen. Sydkorea kvitterade till 1–1 i fredags.
To qualify for 2018 Asian Cup Korea Rep had to play North Korea in front of 42,500 in Pyongyang. Jang Selgi scored this 75' goal for 1-1draw pic.twitter.com/TChMIOWRa5
Och i dag gjorde Sydkorea det som behövdes, och lite till.
Man vann med 4–0 mot Uzbekistan och tog därmed hem gruppsegern på målskillnad. Sydkorea är vidare till Asiatiska mästerskapen 2018, medan Nordkorea missar både Asiatiska mästerskapen och VM i Frankrike. Ett längre klipp från mötet Nordkorea–Sydkorea finns här:
I dag spelade en till avgörande match. Det var Vietnam som vann med 2–0 mot Myanmar. Jag såg faktiskt de sista 25 minuterna av matchen. Den gick i rätt lågt tempo, men ändå kul att se att vietnamesiskorna har god grundteknik. Här är höjdpunkter. Vietnams ledningsmål 3,25 in i klippet är sevärt:
Det har även spelats lite landskamper på europeisk mark det senaste dygnet. Här är ett fint mål från Linköpings Kristine Minde från Norges 2–1-seger mot Schweiz i går:
Slutligen ett klipp från Spaniens 4–1-seger borta mot Belgien i helgen. Spanjorskorna fortsätter att imponera den här våren. Har man toppat formen för tidigt, eller blir kanske Spanien EM:s stora utropstecken?
Det blev som väntat, Sverige möter Ryssland i match om sjunde pris i Algarve cup – en match som bär med sig lite extra laddning.
Sverige och Ryssland skall ju nämligen mötas på Stadion De Adelaarshorst i Deventer den 21 juli, i andra gruppspelsomgången i EM-slutspelet. Sverige inleder som bekant mot Tyskland, medan ryskorna ställs mot Italien i deras öppningsmatch.
Ryssland är ett lag som i princip fallit en plats per år på världsrankingen, sedan den startades. Man var tolva 2003 och är nu nere på 23:e plats. Men man riskerar att falla ytterligare, för under det senaste halvåret har man förlorat klart mot lag som Belgien och Finland, som båda ligger lägre på rankinglistan.
Dock har veckans Algarve cup inneburit lite av ett lyft för ryskorna. Man inledde med 1–0-seger mot Portugal, föll sedan bara med 2–1 mot Kanada innan det blev 6–1-förlust mot Danmark efter tre mål av lagkapten Pernille Harder. Dock skall noteras att Ryssland här drabbades av en målchansutvisning mitt i den första halvleken, och alltså spelade i numerärt underläge i drygt 65 minuter. Man höll ändå emot rätt länge, det danska 2–1-målet kom i 59:e minuten och de fyra sista målen under de sista 20 minuterna.
För er som missade Sveriges match mot Nederländerna i dag är här ett litet klipp:
Och här är alla onsdagens placeringsmatcher i Algarve cup:
Final, 19.30: Spanien–Kanada.
Se här hur glad man är om man är spansk landslagsspelare och har tagit sig till sin första final i Algarve cup:
Match om 3:e plats, 15.45: Australien–Danmark
Match om 5:e plats, 15.45: Japan–Nederländerna
Match om 7:e plats, 19.30: Sverige–Ryssland
Match om 9:e plats, 19.30: Kina–Island
Match om 11:e plats, 15.45: Norge–Portugal
Norge kommer att få sin sämsta placering någonsin i Algarve. Även om det här bara är en träningsturnering är det förstås ingen kanonstart för Martin Sjögren på sitt nya jobb.
I Cypern cup blir det följande placeringsmatcher på onsdag:
Final, 17.30: Schweiz–Sydkorea
Match om 3:e plats, 13.30: Nordkorea–Irland
Match om 5:e plats, 13.30: Skottland–Wales
Match om 7:e plats, 13.30: Belgien–Österrike
Match om 9:e plats, 10.00: Nya Zeeland–Ungern
Match om 11:e plats, 10.00: Italien–Tjeckien
She Belives cup i USA avgörs sent på tisdagskvällen och under natten mot onsdag. Där leder Frankrike på fyra poäng inför avslutningsmatcherna, medan USA och England har tre vardera. De olympiska mästarinnorna Tyskland står på en poäng – och är enda laget som inte kan vinna turneringen. I sista omgången möts USA–Frankrike i det som är närmast en final och England–Tyskland i repris av bronsmatchen från VM 2015.
Här är fler höjdpunkter från Englands 1–0-seger mot USA:
Slutligen en glad nyhet från norra Skåne: Vittsjö får spela sina hemmamatcher på Vittsjö Idrottspark även i år.
I samband med USA:s match mot England i dag 23.00 svensk tid skall en av tidernas största spelare hyllas.
Det handlar om Christie Rampone, född Pearce den 24 juni 1975, alltså den spelare som gjort näst flest landskamper av alla genom alla tider. Rampone, som fick lyfta VM-pokalen efter VM-guldet 2015, stannade på 311 landskamper. Bara Kristine Lilly har fler, 354.
Christie Rampone
Rampone spelade i USA:s landslag i hela 19 år, och har varit med och vunnit fem stora titlar – vad jag kan hitta är det fler än någon annan spelare. Med stora titlar räknar jag här förstås bara OS och VM – alltså inte världsdelsmästerskap. Rampone blev världsmästare 1999 och 2015 samt olympisk mästare 2004, 2008 och 2012.
Den slitstarka mittbacken har fortfarande inte lagt skorna på hyllan. Men efter VM-guldet 2015 fasades hon ut från landslaget, därmed har det inte funnits någon riktig avslutningsmatch för henne. Och därför kommer hyllningen i dag.
US Soccer är ju väldigt bra på att hylla sina hjältar. Här är deras hyllningsvideo till Rampone:
Kvällens match är andra gruppspelsomgången av She Belives cup, där USA har bjudit in England, Tyskland och Frankrike. I onsdags vann fransyskorna med 2–1 mot England och USA med 1–0 mot Tyskland. Här är höjdpunkter från den amerikanska segern:
Apropå höjdpunkter är här sådana från Spaniens 3–0-seger mot Norge från i går:
Som road av statistik noterar jag att Kanadas Christine Sinclair gjorde sitt 167:e landslagsmål i går. Hon har numera ”bara” 17 upp till världsrekordhållaren Abby Wambach. Sinclair är tvåa på den lista där Mia Hamm ligger trea med 158.
Allra sist bjuder jag på det här två veckor gamla drömmålet från den franska cupen, en halvvolley av Lyons Claire Lavogez som jag lyckats missa tidigare:
I morgon tisdag klockan 18.00 spelar Sverige årets andra landskamp. För motståndet står England, ett lag som ligger högre än oss både på världs- och Europarankingen.
England spelade så sent som i går, då föll man med 1–0 mot Norge. Jag såg sista kvarten, och där hade engelskorna två–tre riktigt bra kvitteringschanser. Men vad jag förstod var Norge ändå totalt sett det bästa laget.
Under förra veckan vann alltså Norge mot de båda lag som har slagit ut dem ur de två senaste mästerskapen. England vann ju mot norskorna i VM och Sverige snodde ju OS-platsen. Det är ju knappast aktuellt att kalla vinster i vänskapsmatcher för revansch, men klart är att Norge verkar ha något bra på gång igen.
För England var det första förlusten sedan She Believes cup i mars i fjol. Nu väntar alltså Sverige i morgon. Ett Sverige som i kväll har släppt startelvan, och det ser ut att bli 4–3–3 igen. I varje fall är laget uppställt enligt det systemet, och valet av spelare gör ju att det ser ut som att det blir tremannaanfall.
Med tanke på att Pia Sundhage bara byter målvakt och en utespelare – Stina Blackstenius kommer in i stället för Elin Rubensson – får man ju känslan av att förbundskaptenen har valt vilka spelare hon tänker satsa på i år. Nu skall hon bara hitta ett system och spelsätt som passar dem. Någon annan förklaring till allt detta hoppande mellan spelsystem har jag svårt att hitta.
Morgondagens elva ser ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.
Notera att Lotta Schelin återigen står utanför startelvan.
Jag hade ju föredragit att Sundhage givit fler spelare chansen att visa upp sig på riktigt, men det är ju inte hennes stil. Hon vill köra med ”sina” spelare så mycket det bara går för att skapa ett tajt lag. Och det upplägget har ju lyckats rätt bra både ur medaljsynpunkt både i USA och Sverige, så det går ju inte att såga rakt av. Men visst är det synd att inte testa lite fler spelare när chansen ändå finns?
I dag lades för övrigt torsdagens landskamp mot Norge upp på förbundets tv-sida. Jag har inte haft tid att kolla den ännu, men tänkte göra det så fort som möjligt.
Min helg ägnades åt världscupskidor i Ulricehamn, en upplevelse som var långt över förväntan. Så bra tryck trodde jag inte man kan få till på skidtävlingar. Skidfokuset har gjort att jag inte haft örnkoll på helgens resultat. Men ett fick mig att haja till rejält:
Spanien–Schweiz 8–1
Det var i och för sig en inofficiell testmatch över 3×35 minuter. Men ändå, det är tydligt att Spanien börjar bli redo att utmana på allvar även på seniornivå. För att göra åtta mål är alltid bra. Att göra det på ett så bra lag som Schweiz är makalöst imponerande. Fantastiskt.
Vädret matchen spelades i var inte fantastiskt, det var däremot flera av målen – exempelvis det här av F20-VM-stjärnan Mariona Caldentey:
I morgon 07.00 och 10.30 spelas semifinalerna i F20-VM, Nordkorea–USA och Japan–Frankrike. Båda matcherna sänds på Eurosport 1.
Jag kan inte säga att jag sett allt som sänts från turneringen, men ganska mycket. Och jag är mycket imponerad av många av lagen. Japan, Nordkorea, Frankrike, Spanien, Tyskland och faktiskt även Mexiko har imponerat stort när det gäller både passningskvalitet och bolltrygghet.
Det kan ha varit ytterligare några lag som varit bra, men Eurosport visade ju av förklarliga skäl de europeiska lagens gruppmatcher, vilket gjorde att man inte fick se alla lag.
När det gäller spelare har jag noterat att det är yttermittfältarnas turnering. Jag har blivit förtjust i flera spelare, de flesta av dem håller till på kanterna. Jag tänker bland annat på Frankrikes fantastiska Delphine Cascarino, Mexikos sevärda duo Maria Sanchez och Belen Cruz, Japans spelskickliga Yui Hasegawa och spektakulära tyska dribblern Anna Gerhardt från Bayern München.
Att Cascarino skulle vara bra var ingen skräll. 19-åringen hann ju starta två ligamatcher för Lyon innan hon stack till Papua Nya Guinea. Däremot måste jag säga att Mexiko kändes som en väldigt positiv överraskning – nästan hela deras lag imponerade på mig. De är nu ikapp och kanske på väg att gå förbi USA på ungdomssidan. Mexiko har ju gått längre i de senaste två F17-VM:en och är nu jämsides även i F20.
I fjolårets Nordamerikanska mästerskap blev det 2–2 mellan lagen och i fredagens VM-kvartsfinal borde mexikanskorna ha vunnit. Man hade 1–0 och öppet mål för 2–0. Men i matchens slutskede gjorde istället USA mål på sina två enda anfall i matchen. Segermålet kom i 95:e efter fint förarbete av USA:s båda storstjärnor:
Även om USA alltså är kvar i semifinal känns det som att damfotbollens stormakt har jätteproblem på ungdomssidan. Det här F20-landslaget lever på individuella prestationer från storstjärnorna Mallory Pugh och Ashley Sanchez. Men ser man till lagspelet är det inget att jubla över. Tvärtom.
Tyvärr var ju även det svenska spelet i VM en jättestor besvikelse. Det lag som imponerat genom att ta sig till EM-final både i F17 och F19 var plötsligt rätt blekt. I fjolårets EM-slutspel gillade jag hur våra spelare kändes till synes bolltrygga, kreativa och passningssäkra. Det var som bortblåst i Papua Nya Guinea.
Jag såg ett svenskt lag med stora brister i både passningsspel, speluppfattning och inte minst i luftrummet. Det var ju hönsgård vid nästan varenda motståndarhörna. Medan man sett massor av positiva saker hos många lag såg jag mest brister hos våra spelare. Till och med storstjärnan Stina Blackstenius hamnade på minus hos mig – trots att hon gjorde fem mål.
Hos Blackstenius kan bristerna ha berott på överambition, att hon tänkte att allt stod och föll med henne. Jag slogs nämligen av hur dåligt hon utnyttjade sina lagkompisar. I stället för att passa och sticka valde LFC-forwarden allt som oftast att försöka vända upp och gå själv. Det funkade hyfsat mot värdnationen, men blev väldigt lättläst mot bättre försvar som Nordkoreas och Brasiliens.
Blackstenius brister i all ära, värst var problemen i backlinjen. Vi hade fruktansvärt svaga uppspel, något som självklart drar ner anfallsspelet i stort. I backlinjen saknades Nathalie Björn, men en spelare får inte vara så viktig att allt rasar om inte hon är med.
Utöver Björn var det ju i princip samma elva som vann F19-EM i fjol som kom till spel i Papua Nya Guinea. Fast det är klart, hade jag varit Calle Barrling hade jag definitivt velat matcha in Ebba Wieder i startelvan i stället för Filippa Angeldal.
Medan Angeldal hållit till i elitettan under året har ju Wieder spelat 20 damallsvenska (13 från start) och fyra hela Champions Leaguematcher för Rosengård. Wieder borde ha varit betydligt mer redo för VM-tempot.
Apropå Barrling tyckte jag att han coachade rätt fegt, vilket var en besvikelse. Jag har ju tyckt att han gjort bra ifrån sig tidigare. Men nu förvånades man bland annat över att formstarka Johanna Rytting Kaneryd bara fick fem minuter i måstematchen mot ett ganska svagt Brasilien. Jag hade också gärna sett att Tove Almqvist hade testats i en mer fri roll på mittfältet.
Jag tycker att Anna Anvegård har många intressanta egenskaper, men hon väger fortfarande lite lätt, och hon fick inte till något samarbete med Blackstenius. Jag tror att Almqvist, som känner Blackstenius utan och innan, hade bättre förutsättningar att fungera som länk mellan mittfält och vår storstjärna. Dessutom hade Almqvists stora risktagande inte känts lika farligt om hon placerats högre upp i planen.
Jaja. Nu släpper vi det som varit och blickar framåt. Man har ju hoppats att 96/97:orna ska kunna bli stommen i framtidens A-landslag. Efter VM-sortin kändes det hoppet inte alls lika stort, den spontana tanken var ju att övriga världen kört ifrån oss.
Men kollar man på vårt F20VM-lag är det ändå ganska många spelare som bör vara med och slåss om landslagsplatser under kommande år. Målvakt Emma Holmgren är förstås en. Hon gjorde en klart godkänd turnering, även om hon darrade i Brasilienmatchen. Hon, Zecira Musovic och Jennifer Falk är tre heta kandidater till att ta över efter Hedvig Lindahl. I nuläget tycker jag att det är klar fördel Falk i den kampen, men Holmgren har många år på sig att komma ikapp och förbi.
I backlinjen bör Ellen Löfqvist ha goda chanser att bli A-landslagsspelare, men inte som mittback utan som defensiv innermittfältare. Jag tror fortfarande också att Ronja Aronsson har chansen, även om hon inte förmådde visa upp sitt fina passningsspel i Papua Nya Guinea.
På mittfältet har ju duon Almqvist och Michelle de Jongh redan varit på landslagssamlingar. Båda har skön förmåga att skapa målchanser, vilket gör att de kommer att vara fortsatt intressanta för förbundskaptenerna.
Båda var ju för övrigt i högsta grad inblandade i Blackstenius 1–0-mål mot Brasilien. Almqvist med en känslig nickskarv, och de Jongh genom att smart plocka bort Blackstenius bevakning. Kolla gärna in de Jonghs screen, det är sådana detaljer som skapar storspelare:
Blackstenius är ju redan med i A-landslaget. På forwardssidan känns Anvegård också intressant. Hon visade prov både på god bollbehandling och på hyfsat spelsinne. Får hon något eller några år på sig tror jag att hon kan utmana. Samma sak gäller för Rytting Kaneryd. Hon har potential, men känns inte redo ännu.
Topplagen i F20-VM är alltså väldigt bolltrygga och passningssäkra. I lördags kväll såg jag två A-landslag som passar in på den beskrivningen, Frankrikes och Spaniens. Fransyskorna vann med 1–0 eftersom de hade bäst backlinje och överlägset störst tyngd i offensiven.
Jag tycker ju att Frankrike har världens bästa mittbackar. De är både bra defensivt – man släppte bara in två mål i OS, och offensivt. Kolla in Griedge Mbock Bathy:s fantastiska volleyskott som inleder kavalkaden av franska målchanser. Det skottet hade inte alla forwards fixat att utföra.
Kolla även hur smart Eugenie Le Sommer rör sig. Hon var inblandad i väldigt mycket av det franska anfallsspelet. Efter en liten svacka känns det som att hon börjar närma sig den grymma form hon hade förra våren:
Efter ett herrmästerskap i fotboll brukar fler än hälften av alla förbundskaptener bytas ut av ett eller annat skäl.
Eftersom engagemanget för damfotbollen är mycket lägre brukar även de förbundskaptener som leder lag som misslyckas rejält i mästerskap kunna rädda sig kvar på jobbet.
Det tar sig ibland udda uttryck. Spaniens spelare skrev ett öppet brev efter att laget åkt ut VM, ett brev där de krävde att få en ny förbundskapten. De skriver att uppladdningen inte var tillräckligt bra, att man inte hade tillräcklig koll på motståndarna samt att förtroendet för Ignacio Quereda som har haft jobbet i 27 års tid var förbrukat.
Vad jag sett sitter dock Quereda kvar på sin post ännu så länge.
Faktum är att fram till i dag hade jag inte läst om ett enda land som bytt förbundskapten efter VM. Men i dag kom nyheten från Nigeria att coachen för Super Falcons, Edwin Okon har gjort sitt.
Edwin Okon
På ett sätt är jag inte alls förvånad, Okon ger knappast något helprofessionellt intryck. Men lite ledsen blir man allt, för han är en underbar profil. Okons presskonferenser under VM var exempelvis ren underhållning.
Okons kontrakt gick ut samtidigt som Nigeria åkte hem från Kanada. Okons assistent Christopher Danjuma tar över som interimscoach och leder Super Falcons i det afrikanska OS-kvalet.
* Nu lite klubbfotboll mitt i allt VM-snack. Rosengårds tyska målvakt Kathrin Längert är skadad och blir tydligen borta i fyra–fem veckor. Därmed blev klubbens beslut att stoppa Zecira Musovic från spel i F19-EM plötsligt klockrent. Det kan ju nämligen bli avgörande i den damallsvenska guldstriden.
* En annan intressant nyhet på klubbsidan är att Sofia Jakobsson och Linda Sembrant fått en intressant ny klubbkompis i Montpellier. Det är Brasiliens tekniska vänsterspelare Andressa Alves som i dag har skrivit på för klubben. Med tanke på att man tappar Claire Lavogez till Lyon behöver Montpellier fylla på med kreativa krafter.
En blogg om internationell damfotboll 