Månadsarkiv: september 2012

Frankfurt sparkar Kahlert

Publicerad den av
Svara

Det dröjde två omgångar. Sedan fick Sven Kahlert sparken från jobbet som tränare för storsatsande FFC Frankfurt.

Åtgärden känns knappast oväntad. Det är mer tajmingen som kan ifrågasättas. Kahlert lyckades ju nämligen misslyckas med allt förra säsongen. Frankfurt slutade trea i ligan – och missade Champions League. De förlorade mot Bayern München i cupfinalen. Och de förlorade mot Lyon i Champions Leaguefinalen.

Efter det trodde jag att Kahlert skulle få gå. Fast han fick ändå chansen att leda klubben in i årets säsong.
Väl där har laget inlett högst knackigt. Det blev seger i premiären efter sen vändning mot bottentippade Jena. Och det blev förlust senast med 3–1 mot Essen-Schönebeck. Jag såg andra halvlek, och undrade verkligen vad Frankfurts stjärnspäckade lag höll på med.
Det var stillastående och lättläst anfallsspel. Och det var slappt och oengagerat försvarsuppträdande.

Frågan är vad tränarbytet innebär för Sara Thunebro. Hon har inte varit Kahlerts förstaalternativ. Men å andra sidan har han rullat rätt rejält på spelarna i truppen, vilket har gjort att vår svenska landslagsspelare trots allt fått mycket speltid.

Kahlert ersätts tillfälligt av den före detta assisterande tränaren Philipp Dahm.

De svaga domarna

Publicerad den av
1

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Kreativ EM-kupp i Kalmar

Publicerad den av
Svara

Såg att Kalmars EM-organisation vaket försåg Sveriges U21-herrar med t-shirts för EM 2013 efter dagens viktiga seger på Guldfågeln arena.

Kul att arrangörerna för nästa års dam-EM visar påhittighet och framåtanda. Ändå får jag lätt fadd eftersmak av dagens U21-kamp.

För om en avgörande match, med Sverige på planen, bara lockar 4097 åskådare till Guldfågeln Arena, hur skall man då lyckas få någon publik till nästa års EM-matcher?

För visst borde dagens match vara klart mer attraktiv än en dam-EM-match mellan typ Holland och Italien. Eller?

Schelin, PSG, tysk målkavalkad och en japansk cupskräll

Publicerad den av
3

I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.

Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.

I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?

PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.

Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.

Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.

Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.

* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.

Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.

Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.

Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.

Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?

* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:

https://www.youtube.com/watch?v=2K9Z79VpnsY

Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.

När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.

Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)

Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA

* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.

Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.

Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.

I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.

* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.

Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.

* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?

Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…

Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?

Göteborg matchade nästan hela truppen

Publicerad den av
Svara

En fullmatad fotbollshelg är över. På svensk mark var väl den enda skrällen att Umeå vann i Vittsjö. Skräll eftersom att Vittsjö inte förlorat på hemmagräs på två år.

Men egentligen känns inte heller det resultatet speciellt överraskande. Både Vittsjö och Umeå känns som rätt svårtippade lag i höst. Vittsjö verkar ha tappat lite av den magi som laget hade i våras.
Umeå har varit väldigt upp och ner under hela året. Nu är laget uppe på 21 poäng, och kan utan oro börja planera för en damallsvensk säsong även 2012.

Det kan även Piteå IF. Deras 3–0-seger mot AIK innebär att de har nio poäng ner till nedflyttningsstrecket med sex omgångar kvar att spela.
Eftersom AIK och Djurgården har samlat nio respektive tio poäng på 16 omgångar finns det inget som talar för att någon av dem skall kunna hämta in Piteås försprång.
Piteå är ett lag som behövs i damallsvenskan, tack vare sitt starka publikunderlag. I dag var det 1015 åskådare på LF Arena.

Jämför det med 285 på Stockholms stadion – en siffra som gör att jag inte gråter över Djurgårdens förestående degradering. För nu blir den väl närmast omöjlig att undvika?
För övrigt hade Göteborg FC med sig hela truppen till matchen – alla 15 spelare. 93,3 procent av spelarna fick speltid…

Gårdagens publiksiffra i Malmö var också en besvikelse. Bara 836 på Malmö IP när LdB FC jagar tredje raka SM-guldet känns väl blekt.
Jitex pressade för övrigt mästarinnorna i 90 minuter. Men det var klasskillnad när vi snackar spets. Medan Malmö kom till farliga avslut i nästan varenda anfall, så kom Jitex knappt till avslut. Det var väldigt tydligt varför man värvat Mimmi Löfwenius och Fransisca Ordega.

För övrigt måste väl Sofia Anker-Kofoed:s första allsvenska mål vara en kandidat till årets mål? För vilket spel det var. Och vilket snyggt avslut. Att skicka upp en volley på det sättet i steget är inte lätt.

* AIK och Djurgården är alltså på god väg ner i damettan. Det börjar bli klart vilka klubbar som kan komma att ersätta dem.
Efter den här omgången känns I ettan är Sirius, Sunnanå och Mallbacken i praktiken klara för kval mot damallsvenskan. QBIK ligger bra till för att bli fjärde kvallag. Jag såg på damfotboll.com att Karlstadsklubben är tveksamt inställd till spel i damallsvenskan av ekonomiska skäl.
Men det måste väl vara jackpot?

För alternativet – damettan – måste väl vara en betydligt jobbigare serie ur ekonomisk synvinkel? Där är det fler långa resor, bara kaffepengar i bidrag – och inga publikdragande motståndare.

En utmaning för SvFF

Publicerad den av
Svara

Såg att bronsmatchen i F20-VM mellan Japan och Nigeria sågs av 29427 åskådare. Det är fler än vad Svenska Fotbollförbundet har räknat med på nästa års EM-final.

För på den damallsvenska upptaktsträffen berättade förbundsfolket – jag tror att det var Sune Hellströmer – att planen var att öppna de nedre sektionerna på Friends Arena. Och hålla de övre stängda.
Minns jag rätt pratade man om man skulle släppa cirka 30000 biljetter.

Visst har Japan mer än tio gånger så stor befolkning som Sverige. Men närmare 30000 på en bronsmatch i ett flickmästerskap är en fantastisk siffra. Skall vi kunna matcha den noteringen får nog SvFF sälja ut hela Friends Arena – även de övre sektionerna – nästa år…

Vad bronsmatchen blev? Jo, Japan vann med 2–1 efter mål av Yoko Tanaka, Asuka Nishikawa och Desire Oparanozie. Finalen sparkas i gång 12.20.

En helg full av tv-matcher

Publicerad den av
Svara

I damallsvenskans förra omgång tv-sändes ingen match. I helgens omgång får vi se båda topplagen på Tv4sport. I morgon tar LdB FC Malmö emot Jitex och på tisdag skall Tyresö till Örebro.

Båda matcherna känns som givna segrar för de båda guldkandidaterna. Så räkna inte med några jämna och spännande timmar framför tv-apparaterna.

För bottenlagen AIK och Djurgården är det söndag som gäller. Djurgården tar emot Göteborg och AIK skall till Piteå. Den senare matchen känns mest intressant där. Piteå är ett av de lag AIK skulle kunna passera i tabellen. Fast då krävs förstås seger på söndag.
Men mina tråkiga tips är att båda nedflyttningskandidaterna får lämna den här omgången poänglösa.

* Helgens kanske mest intressanta match är nog morgondagens final i F20-VM. Där borde Tyskland besegra USA rätt lätt. När lagen möttes i gruppspelet vann tyskorna med 3–0.
Och sett till klass spelare för spelare ser jag tyskorna som överlägset mycket bättre än amerikanskorna. Men som bekant verkar alla idrottare som representerar USA har en förmåga att höja sig när det gäller som mest. Så finalen – som har avspark 12.20 svensk tid, och som direktsänds på Eurosport – kanske kan bli en intressant historia trots allt?

* Apropå direktsända matcher så visar DfB-tv Essen mot Frankfurt den här helgen. Söndag 14.00 är det som gäller. Här är länken. Kanske kan man få se Sara Thunebro i den matchen.
På grund av F20-VM spelas bara två matcher i den här omgången under helgen. Utöver Frankfurts match är det nykomlingsmöte mellan Gütersloh och Sindelfingen på söndag.

* Temat för den här genomgången har ofrivilligt blivit tv-sända matcher. Av en slump hittade jag en länk till dagens match i BeNe-League mellan Twente och Ajax. Tydligen tv-sänder kanalen rtv oost matcher från Holland.
Nu jobbade jag i kväll, och kunde inte se mer en än halvminut. Men jag fick i alla fall se när nummer 8 med Middag på ryggen slog en hörna…

* Slutligen är det premiärhelg för den franska ligan på söndag. Först ut är Lyon och Rodez. Avspark för den matchen är 14.20. Vi får se om jag hinner sätta ihop en liten guide med ligans hetast övergångar innan avspark i ligan.
Klart är förstås att Lotta Schelin:s gäng som vanligt är storfavoriter till guldet. De utmanas i första hand av Juvisy och PSG. Och som vanligt smyger Montpellier med just bakom topptrion.

Jakobsson får med sig Liljegärd till Rossiyanka

Publicerad den av
Svara

Sofia Jakobsson blir som väntat kvar i Ryssland och Rossiyanka. Enligt både Västerbottens-Kuriren och Folkbladet var PSG största utmanare om landslagsforwardens namnteckning.

Men Jakobsson som missat tre omgångar i den ryska ligan har nu förlängt i Ryssland. Något som ju var ganska väntat.

Linnea Liljegärd

Mer oväntat var att hon får med sig Linnea Liljegärd. Göteborgsanfallaren har trampat vatten i nästan två säsonger, och var i behov av en nytändning. För hennes skull får vi hoppas att hon får den i Putins rike.

Liljegärds flytt gör att GFC nu har en rekordtunn trupp. Har jag räknat rätt tvingas de slutföra damallsvenskan med 13 utespelare och två målvakter. Det är inte läge för någon influensasläng i det gänget…

GFC presenterade även ett nyförvärv i dag. Fast norska Cathrine Dyngvold får de inte använda förrän efter årsskiftet. Så det breddar inte truppen på kort sikt.

Det franska hotet

Publicerad den av
Svara

Den franska ligan är redan rankad som bättre än damallsvenskan. Orsaken till det är förstås Olympique Lyonnais, och deras stora framgångar i Womens Champions League de senaste åren.

I Lyon vurmar klubbpresidenten Jean-Michel Aulas för damerna, med följden att de erbjuds lysande förutsättningar, bland annat i form av miljonlöner till stjärnorna. En som drar fördel av det är Lotta Schelin, som tjänar mycket mer i Frankrike än vad hon hade kunnat göra på hemmaplan.

Ännu så länge har dock Lyon varit ganska ensamma i sin stortsatsning. Inte bara i Frankrike, utan i hela världen. Ingen annan klubb med framgångsrikt herrlag har satsat mångmiljonbelopp på att sätta ihop ett starkt damlag.

Fast nu verkar efterföljaren vara på gång.

Enligt Aftonbladet tänker nämlligen Paris Saint-Germain – ja, det är ju Zlatan Ibrahimovic:s nya klubb – öppna plånboken och skapa ett super-damlag. Satsningen är i och för sig ännu så länge högst oprecis. Men PSG har miljarder att röra sig med. Och det räcker med 20–30 miljoner kronor i årsbudget för att bli en självskriven finalkandidat i Champions League.

För damfotbollen som helhet är det här förstås jättebra. För det behövs storsatsningar på tjejer. Men för svensk del kan det här på sikt vara förödande.

Som jag ser det är en stark damallsvenska svensk damfotbolls starkaste kort in i framtiden. Om vi även fortsättningsvis har en av världens tre–fyra bästa ligor så kommer även landslaget att hänga med i världstoppen.

När fler penningstarka klubbar på kontinenten öppnar sina kassakistor kommer damallsvenskan inte att kunna konkurrera om toppspelarna. Och tappar ligan i kvalitet riskerar landslaget också att ganska snart falla på rankingen.

Och som sagt. För svensk damfotboll på sikt är det alltså ingen positiv nyhet att läsa om storsatsningar i andra länder samtidigt som i princip alla damallsvenska klubbar har jätteproblem med att få ihop ekonomin.

Hur är det med klubbkänslan?

Publicerad den av
3

I samband med att transferfönstret stängde, och det stod klart att Susan Varli valt att gå från AIK till Djurgården var det en liten debatt kring klubbkänsla inom damfotbollen på twitter.

Det konstaterades att det är tämligen många spelare som spelat för två eller tre av Stockholmslagen AIK, Djurgården och Hammarby. Vi snackar hur som helst om väldigt många fler än på herrsidan. Och alla klubbyten görs nästan utan att att någon höjer på ögonbrynen.

En som uppmärksammade diskussionen var nya Malmöspelaren Lisa Ek. Hon skrev så här:

”Jag tror det handlar om att vi damspelare inte lirar för cash eller status. Vi spelar för att utvecklas max och då sätter vi det som prio ett när vi byter klubb. Så var det i alla fall för mig när jag bytte AIK mot Hammarby. På herrsidan finns grundförutsättningarna (träningsmöjligheter, återhämtning, sjukteam och så vidare) i alla klubbar, på damsidan kan det skilja mycket från klubb till klubb, och från år till år.”

Hon konstaterade också att hon förstås inte kan prata för alla andra som flyttat mellan Stockholmsklubbarna.

Jag har inga speciella åsikter i frågan. Men jag tycker att det är ett intressant område att fundera kring. För överhuvud taget är det fler övergångar inom landets högsta serie bland tjejerna än det är bland herrarna. Visst hänger det delvis på att damallsvenskan är en av världens bästa ligor, medan herrallsvenskan är rätt kass.

Men samtidigt är det intressant att man kan gå från en svensk toppklubb till en annan utan att riskera att få svikarstämpel. Och flera av våra landslagsspelare har också representerat flera olika svenska klubbar.

Det känns lite som flugor till sockerbitar. Under en period på några år kan en klubb vara het, och då dras alla till den. Nästa två- eller treårsperiod är de en annan klubb som satsar, och plötsligt dras alla dit.

Kommer det att fortsätta vara så? Eller kommer tjejerna i framtiden att bli mer trogna sin första damallsvenska klubb?

Jag känner inte att jag har några svar på frågorna, och lämnar därmed det här ämnet för i dag. Men det kanske finns anledning att återkomma.

Innan jag stänger bloggen för kvällen så några ord till om gårdagens landslagstrupp. Samtidigt som Thomas Dennerby vid gårdagens presskonferens sa att han inte ville påbörja en föryngring i landslaget, utan lämnar det till Pia Sundhage, så bjöd han på följande citat:

”Om jag själv skulle driva detta vidare, kunde till exempel Malmös Elin Rubensson blivit aktuell.”

Jaha, men då avslöjade han ju ändå en del av den föryngring han hade tänkt. Var det så genomtänkt?
Och när han ändå sa så kunde han ju lika gärna tagit med Rubensson. Eller?

Dessutom tog han upp en fråga som diskuterats på twitter den senaste tiden, den om åldern på våra bästa målvakter. Och bristen på unga efterföljare. Dennerby sa:

”Den stora frågan är vem som ska ta över målvaktsplatsen i landslaget efter dagens generation, som alla är runt 30 år. Susanne Nilsson i AIK är den enda unga svenska målvakten som spelar i allsvenskan.”

Att få fram en ny generation duktiga målvakter är verkligen svensk damfotbolls största utmaning framöver.

Hur tänker damfotboll.com?

Publicerad den av
Svara

Som bekant har jag tidigare under året kritiserat http://www.damfotboll.com – svensk damfotbolls hemvist nummer ett på internet. Jag gjorde det bland annat i det här inlägget.

I kväll känner jag att det är dags att följa upp kritiken. Både på gott och på ont. För jag mådde dåligt när jag surfade in på sidan alldeles nyss. Frågan som väcks är: hur tänker man när förstasidan ser ut så här?

Huvudrubrik den 4 september 2012

Det värsta är att sidan inte hade behövt se ut på det här viset.

För faktum är att jag tycker att damfotboll.com har haft flera bra artiklar på sistone. Man har gjort lovande försök att ställa viktiga frågor.

Ett lysande exempel är dagens artikel med Nilla Fischer och Caroline Seger. Jag tänker på den här, där de får stå till svars för kritiken av Thomas Dennerby. Det är i högsta grad relevant och intressant läsning.

Nämnd artikel är naturligtvis dagens höjdpunkt på damfotboll.com. Det är en artikel de bör känna sig stolta över, vilket i sin tur givetvis bör innebära att den skall ligga i topp ända tills den blir gammal – eller man har någon ännu bättre grej.

Men icke.

I stället toppar man alltså i kväll med en sammanfattning av den senaste omgången av flickallsvenskan – vinklat på en fem dagar gammal match. Pinsamt.

Man undrar ju om det här kan vara kul för skribenterna på damfotboll.com. För som jag ser det måste sidan vara sämst i Sverige på att marknadsföra sina egna toppartiklar.

* När jag ändå är inne på avdelningen kritik mot damfotboll.com så kan jag inte låta bli att ta upp det här inlägget. Det är verkligen någon form av bottennapp i bristfällig research.
För en sak kan man vara säker på efter att ha läst eländet, nämligen att Thorsten Frennstedt aldrig har varit på ishockey i Borås. För hallen är varken nybyggd eller försedd med några loger. Det finns inte ens en cafeteria i Borås Ishall.
Och trots LdB FC Malmös jobbiga läge så betalar nog den damallsvenska klubben både högre löner och har större omsättning än tvångsnedflyttade BHC.
Faktum är ju att Dalsjöfors hade bättre förutsättningar än hockeyn i Borås – tjejerna spelade ju på Borås Arena.

Korsbandseländet fortsätter – senast att drabbas är Sara Lindén

Publicerad den av
Svara

Det verkar nästan som att korsbandsskadorna smittar i årets damallsvenska. Senast att drabbas är Göteborg FC:s Sara Lindén.

Hon skadades i slutet av matchen mot Piteå. Och enligt klubbens hemsida är det främre korsbandet som är av. Här är hennes egna ord om skadan.

Förstås ett tufft slag för henne, men även för klubben. Dels var Lindén i kanonform, och låg bakom cupsegern mot Malmö förra veckan.
Men framför allt så är Göteborgs trupp tunn – man har nu bara 16 spelare. Och med tanke på att de nyligen släppte Mimmi Löfwenius till Jitex, och inte längre får ta in några fler spelare, så behövs det inte mycket för att det skall bli riktig kris.

Göteborg FC: Sara Lindén.
Jitex: Petronella Ekroth och Annica Sjölund.
Kristianstads DFF: Gudny Björk Odinsdottir.
Linköpings FC: Charlotte Rohlin och Linda Sällström.
LdB FC Malmö: Frida Nordin och Therese Sjögran.
Piteå IF: Lydia Williams.
Vittsjö GIK: Ifeoma Dieke.
KIF Örebro: Jennie Wecksell.

Jag kan ha glömt någon. Men jag får alltså ihop elva spelare, som tillsammans hade bildat ett ganska hyfsat lag.

Jag har tidigare ställt frågan om elitlagen kör knäkontroll – det specialutformade träningsprogrammet för att bygga styrka kring knäna. Med tanke på alla skador får man i alla fall en känsla av att träningen inte sköts på rätt sätt. Eller?

Inte mycket nytt i Dennerbys sista trupp

Publicerad den av
1

Thomas Dennerby har just presenterat sin sista trupp som förbundskapten för damlandslaget. Och den innehåller inget nytt.

Eller. Jämfört med OS är förstås Sara Larsson tillbaka. Fast hon är ju knappast ny i landslagssammanhang.

Dennerby har tagit ut 19 spelare. Övriga 18 fanns med bland de 22 i bruttotruppen till OS. Men han plockar in OS-reserverna Stina Segerström och Kristin Hammarström på bekostnad av Malin Levenstad och Sofia Lundgren.

Däremot är de båda andra OS-reserverna, Jessica Landström och Susanne Moberg, således utanför truppen.
Det innebär att 16 av de 18 ordinarie i OS-truppen samt två av de fyra reserverna alltså är med.

Med tanke på att Dennerbys jobb snart är över så var det inte annat att räkna med, än en trupp bestående av gamla pålitliga kort. Eventuella förändringar får Pia Sundhage stå för.

Här är en länk till truppen i sin helhet.

För övrigt sitter jag och ser på den andra semifinalen i F20-VM samtidigt som jag skriver det här inlägget. USA är finalklart, och där kommer man att få möta Tyskland.

Tyskorna leder nämligen med 3–0 mot Japan efter 32 minuter. Och Dzsenifer Marozsan har visat varför hon är guld värd för Tyskland. Redan i första minuten stod hon för ett mästerverk. ”Maro” som hon kallas gjorde först en läcker tvåfotare, och följde upp med en precis yttersida i djupled till Melanie Leupolz, som gjorde 1–0. Innan matchen var en kvart hade Marozsan även lobbat in 2–0-målet.

3–0 nickade för övrigt Lena Lotzen efter en hörna. Det tyska laget är helt överlägset i den här turneringen – och i världen. När man ser dem spela är det svårt att förstå hur Sverige kunde slå ut 19-åringarna i våras.

Pia är större än sporten

Publicerad den av
Svara

Vid lunchtid i morgon presenterar Thomas Dennerby sin sista landslagstrupp. Det känns hett, eller hur?

Pia Sundhage

USA:s förbundskapten Pia Sundhage

Nej, faktum är ju att truppen känns totalt ointressant. För tillfället är det bara Pia Sundhage som är intressant i svensk damfotboll. Och det är samtidigt både bra och illavarslande.
Jag hörde henne förresten säga så här till SVT i dag: (Hon gjorde det i en intervju som gjordes i samband med dagens välbesökta presskonferens på Råsunda)

”Jag var med en gång i tiden då jag inte fick spela fotboll – för att jag var flicka. Och här står vi nu på en fin gräsmatta i Sverige och det är ett intresse – inte bara för mig som förbundskapten, utan även för laget och för damfotboll.”

Fast tyvärr har Sundhage fel. Intresset är för henne – och bara för henne. Nyfikenheten på laget är tyvärr nära noll. För det lär inte vara anstormning till Dennerbys presskonferens i morgon. Och det lär knappast vara anstormning till Gamla Ullevi för Hollandskampen om knappt två veckor heller.

För minns att vi har spelat tre landskamper på hemmaplan i år. Vi har mött de tre OS-medaljörerna Kanada, USA och Japan. Och publiksiffrorna har varit 2073, 2752 och 5183. Alltså totalt 10008 åskådare mot världens tre bästa lag.

I Borås har Elfsborg femsiffrigt publiksnitt i allsvenskan. Jämför det med vårt damlandslag, som alltså behöver tre matcher för att nå femsiffrigt. Och vi snackar matcher, där vi möter världens största stjärnor.

Så tyvärr, det finns inte något stort intresse. I varje fall inte för laget och sporten.

Men det finns för Pia Sundhage som person. Hittills har pådraget från svensk media varit imponerande stort. Hon har synts och hörts överallt. Kanske kan det också leda till intresse för vårt landslag på sikt. Vi får hålla tummarna för det.

Fast pessimisten i mig är inte så säker på att så blir fallet. Tyvärr.

Jitex värvar stjärna från F20-VM

Publicerad den av
Svara

Jitex lämnar inget åt slumpen i kampen för att behålla en rejäl marginal ner till nedflyttningsstrecket. Mölndalsklubben värvade två nya forwards precis innan transferfönstret stängde.

Dels plockade de 18-åriga talangen Mimmi Löfwenius från Göteborg FC. Dels hämtade de Nigerias bästa målskytt i det pågående F20-VM:et, 18-åriga Francisca Ordega – som därmed blir utlänning nummer 70 i årets damallsvenska.

Som bekant har Jitex tappat två forwards under sommaren. Dels har kanadensiska landslagsspelaren Christina Julien återvänt till sitt hemland. Dels drog finska landslagsspelaren Annica Sjölund av korsbandet för ungefär en vecka sedan.

Jag såg ju Jitex 3–0-seger mot Djurgården i lördags. Och visst kändes de lilaklädda något trubbiga framåt.
Samtidigt tyckte jag att Sofia Skog visade positiv inställning, och var nära att jobba fram chanser flera gånger. Och jag tänkte att hon nog kan komma att göra nytta framöver.

Men Jitexledningen har alltså gjort bedömningen att de behöver bredda sin forwardslinje.

Mimmi Löfwenius först. Henne har jag bra koll på. Den Alingsåsbördiga forwarden spelade ungefär 1,5 år för Dalsjöfors, och hann där visa att hon har såväl bollbehandling, fräckhet som fart för att bli en riktig toppspelare.
Hon är bra i djupled, och gör ofta det oväntade, vilket kan göra det svårt att hänga med – både för med- och motspelare.

Löfwenius är född 1994, och var med i Sveriges guldtrupp i F19-EM tidigare i år. Hon har väckt uppmärksamhet för sitt hysteriska målfirande i samband med landskampen mot Italien. Se det på den här länken.

Francisca Ordega är född 1993. Jag har sett henne i några matcher i pågående F20-VM. Där har hon gjort fyra mål, och visat både snabbhet och förmåga att vara på rätt ställe när det hettar till. En sådan spelare har Jitex saknat. För i nuläget leder Sjölund den interna skytteligan på fyra mål. Delad tvåa ligger lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson.

Fifa skrev en text om Ordega nu under F20-VM. Den hittar du här. Och här är ett klipp från 4–0-matchen mot Italien, där Ordega gjorde Nigerias tre första mål. Hon har skrivit på för resten av säsongen, med option på förlängning även över nästa år.

* Därmed är det läge att även skriva några ord om morgondagens semifinaler i just F20-VM. Som bekant sänds matcherna i Eurosport. Kul är att matcherna rymmer fyra lag från fyra olika kontinenter. En signal om att damfotbollen är en sport med stor spridning.

Vill man se Francisca Ordega, spelar hon och hennes Nigeria i den första matchen klockan 9.00 mot USA.
Sett till spelmässiga kvaliteter hittills i mästerskapet håller jag Nigeria som favoriter i den matchen. Efter gruppspelet hade jag satt 75–25 i nigeriansk fördel.

Efter kvartsfinalerna ser jag det här som en ren 50–50-match. Och sådana brukar ju USA vinna…

Afrikas representanter har flera intressanta spelare i Ordega, Desire Oparanozie, Esther Sunday och några till. Men de vacklade i kvartsfinalen, och behövde förlängning för att besegra Mexiko.
Samtidigt visade USA att det här laget också har den klassiska, amerikanska vinnarinstinkten. De vann också sin kvartsfinal efter förlängning. Man gjorde det mot Nordkorea, efter att ha fått bättre fart i kontringarna genom att spela blixtsnabba Kealia Ohai som forward.

* Semifinal nummer två startar 12.30 och känns som den moraliska finalen. Där möts arrangörslandet Japan och regerande mästarinnorna Tyskland.

Båda lagen vann sina kvartsfinaler rätt smärtfritt. Trots japansk hemmaplan håller jag dock tyskorna som favoriter med hela 70–30. Orsaken är defensiv.

Lagen känns ganska jämna när man pratar spets i anfallsspelet. Men medan Japan har haft stora problem med att freda sig i eget straffområde så har tyskornas målvakt Laura Benkarth ännu hållit nollan genom turneringen. Jag tror att den japanska backlinjen kommer att få stora problem med vassa Lena Lotzen – som står på fem mål hittills.
Och så har Tyskland ett sparkapital. Deras storstjärna Dzsenifer Marozsan – som var med och tog guld 2010 – har ännu inte gjort något mål. Fast hon ligger bakom väldigt mycket framåt, och det är en njutning att se hennes bollbehandling i skarvar och mottagningar.

Den enda spelare in mästerskapet som kan mäta sig med Marozsan när det gäller fotbollsestetik är Japans affischnamn, den läckra liraren Yoko Tanaka. Hon har precis som Lotzen gjort fem mål. Och Tanaka måste nog spela på toppen av sin förmåga om Japan skall kunna nå finalen.

Men jag tror att Tyskland vinner med 2–0.