Kategoriarkiv: FC Rosengård (LdB FC Malmö)

En skrällarnas dag

Publicerad den av
2

Det här var lite av skrällarnas dag. Och ute i Europa var det även lite av svenskornas dag. För Antonia Göransson tog sig till Champions League, Lotta Schelin till cupfinal och Sofia Jakobsson blev målskytt.

Själv ägnade jag eftermiddagen åt att bevaka Nittorp–Hovshaga 0–4 i division 1 östra Götaland. Det var inte direkt någon fotbollshöjdare. Underlaget tillät nämligen inget skönspel.

Parallellt med matchbevakningen på klassiska Åsavallen – där Victoria Sandell Svensson fick sitt genombrott – så hängde jag med mål för mål i avslutningen av Frauen-Bundesliga, i Lyons cupsemifinal samt förstås i fem damallsvenska matcher.

Jag har alltså inte sett något alls av dagens damallsvenska matcher. Men tänkte ändå göra en liten genomgång, helt och hållet byggd kring hårdfakta. Mest noterbar är förstås skrällen i skogen. Sannolikt var det den klart största knallen i damfotbollsvärlden den här helgen.
För att Tyresö fick lämna Värmland och Strandvallen i Mallbacken med bara en poäng – det kunde väl ingen gissa?

Statistiken säger att Tyresö vann med 13–3 i avslut mot mål och 1–0 i avslut i målställning. Fast i mål blev det 1–1. Rutinerade Linda Wallin blev Värmlandsskogarnas okrönta drottning när hon kvitterade med drygt tio minuter kvar att spela.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Linda Wallin och Mikaela Uthas.

Samtidigt vann Malmö det skånska toppmötet mot Kristianstad med förkrossande 5–0. Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann gjorde två mål vardera. De båda var bänkade mot Örebro senast. Fler tankar om den matchningen kommer jag med i ett senare inlägg. Malmö är därmed förbi Tyresö i tabelltoppen på målskillnad.

I övrigt i vår svenska toppserie så blev det kryss för båda Göteborgsklubbarna. Obesegrade Göteborg spelade 0–0 i Vittsjö. Där noteras blott sex avslut mot mål för GFC. Det är alldeles för dåligt för ett lag som utmålar sig som guldkandidat. I Lindome spelade Jitex och Linköping 1–1. Enligt en av de 234 åskådarna var det en jämn match. Rapportören meddelade också att Sofia Lundgren tyvärr inte visade upp någon EM-mässig säkerhet. Samt att Linköpings mittbackspar Nilla Fischer/Charlotte Rohlin stundtals kändes riktigt otajmade. Tråkigt.

Slutligen så vann Örebro återigen. Och Helén Eke var återigen lagets målskytt. Hon är numera i delad ledning av skytteligan.

Efter 35 matcher har faktiskt 14 slutat oavgjorda. Det är förstås en stark signal om att damallsvenskan hittills har varit väldigt jämn. Faktiskt klart jämnare än jag hade väntat mig.

* Klart jämnare än vad någon hade förväntat sig var även den franska cupsemifinalen mellan Montpellier och Lyon. Lotta Schelin gav Lyon ledningen i den första halvleken. Men bara ett par minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie. 1–1 blev slutsiffrorna – vilket innebar Lyons andra kryssmatch för året. Den första var den inofficiella VM-finalen mot Inac Kobe Leonessa. Då vann Lyon efter förlängning.

Den här gången krävdes det straffläggning. I den missade lagen två straffar vardera under grundomgången. I varje fall ansåg domaren det. Se separat inlägg.

För Lyon gjorde Louisa Necib, Sonia Bompastor och Eugenie Le Sommer mål, medan Wendie Renard och Megan Rapinoe missade. Sedan blev det sudden death i straffläggningen. Där gjorde i tur och ordning Corine Franco, Camille Abily och målvakten Sarah Bouhaddi mål för Lyon. I den åttonde straffomgången missade Kelly Gadéa för Montpellier – och Schelins lag var klart för final.

När jag ser de här uppgifterna på footofeminin.fr – och även noterar att Schelin fanns bland de elva Lyonspelare som slutförde matchen, då reagerar jag över att vår svenska skyttedrottning inte klev fram och tog en straff. Åtta lagkompisar gick alltså före i kön. Eller snarare nio, eftersom Amandine Henry hade missat straff i själva matchen. Jag hoppas verkligen att Schelin som svensk lagkapten inte backar för att lägga straff i EM. Det är ju hon som skall visa oss vägen mot Friends Arena.

Tyvärr blir det inget svenskmöte i finalen den 8 juni. För i går skrällde sig Saint-Etienne vidare. Man vann med 2–0 hemma mot PSG – där Kosovare Asllani spelade de första 68 minuterna. Det blir alltså Lyon och Saint-Etienne som gör upp om cuptiteln, om nu inte Montpellier kan protestera sig till final. Mer om det i nästa inlägg.

* Så till Tyskland. Där stod slaget i den sista omgången om andraplatsen. Och det vanns överraskande av Turbine Potsdam. Att Potsdam skulle vinna mot Gütersloh var inte oväntat. Det blev 2–0 – och Antonia Göransson fick hoppa in de sista nio minuterna.

Däremot var det oväntat att Frankfurt skulle förlora på hemmaplan med 2–1 mot Bayern München. På det här klippet med alla mål från dagens omgång noteras att Sarah Hagen:s 1–0-mål är ett litet konstverk.

För storsatsande Frankfurt slutar alltså säsongen med en ny tredjeplats. Det måste anses vara ett gigantiskt fiasko. Jag tycker som bekant att Sverige, Tyskland och Frankrike borde ha fyra lag i Champions League – för att höja kvaliteten på turneringen. Men så är det ju inte. Och genom dagens resultat står Frankfurt för andra året i rad utanför Europas mästarcup. Fiasko var ordet.

Yuki Ogimi

Yuki Ogimi, tidigare Nagasato

Skytteligan vanns av Potsdams japanska stjärna Yuki Ogimi på 18 mål. Tvåa på 16 mål kom Wolfsburgs Conny Pohlers, som gjorde mål på en bicycleta i dag – se klippet ovan. Och trea på 15 fullträffar slutade Duisburgs Mandy Islacker. Antonia Göransson slutade på åtta mål, och delade med det elfteplatsen.

* Slutligen till England. Där vann Sofia Jakobsson svenskmötet mot Louise Fors. Chelsea vände nämligen 0–1 till hemmaseger med 2–1 mot Liverpool – och gick upp i tabelltopp. Jakobsson stod för kvitteringen. Det var svenskans fjärde mål i serien – vilket innebär att hon leder skytteligan.

Vi har alltså svenskt i toppen av skytteligorna både i Frankrike, England – och nu alltså även i Sverige. Visst är väl det kul?

Göteborg vann med 24–0

Publicerad den av
5

Det finns fortfarande ett problem med att det saknas matcher med kvalitet för en del av de damallsvenska spelare som sitter på bänken, framför allt de i Göteborg FC.

Jag tar ett exempel. I går gjorde Sara Lindén comeback efter sin korsbandsskada. Göteborg har i år ett samarbete med Göteborgs DFF, och man har fått dispens för att spela med ett kombinerat lag i Västergötlands ena så kallade F19plus-serie. Pluset står för att man får ha med tre överåriga spelare i varje match.

I går spelade Göteborgslaget borta mot Kindaholms FF:s F19-lag. I Göteborgs trupp fanns fyra bänkspelare från damallsvenskan; målvakten Louise Högrell (som håller åldern) samt Lindén, Amanda Edgren och norska Cathrine Dyngvold.

Kindaholms A-lag spelar i division tre. Det gör även huvuddelen av övriga motståndares A-lag. Mot de här division tre-lagens B-lag ställs alltså allsvenska toppspelare.

Matchen, om man kan kalla den för match, slutade med bortaseger, 24–0. Enligt Dyngvold på twitter gjorde hon 13 mål.

För vem är en sådan match meningsfull?

* Jag skall alldeles strax sätta mig i bilen för att köra till Norrköping, och bevaka herrallsvensk fotboll. I helgen kommer jag sedan inte ha så mycket tid för bloggande. Nästa inlägg här lär således dröja minst till söndag kväll.
Då har det spelats ytterligare fem matcher i vår högsta serie – alla fem på söndag. Allra mest spännande på förhand känns Skånederbyt Malmö–Kristianstad. Där måste Malmö vinna för att inte släppa i väg Tyresö för långt. För serieledarna lär väl ta tre säkra poäng i Värmland?

På söndag (14.00) avgörs även Frauen-Bundesliga. Den stora frågan inför sista omgången är ju vilket lag som följer Wolfsburg till Champions League. Det mesta talar för Frankfurt, som tar platsen vid seger hemma mot Bayern München.
För Antonia Göransson och Turbine Potsdam är seger mot Gütersloh ett måste. Dessutom måste de ha hjälp av München, som behöver sno poäng i Frankfurt för att Potsdam skall få fira en andraplats.

Ingen av nyckelmatcherna sänds på DFB-tv. Där visas i stället i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg, och deras hemmamöte med Bad Neuenahr.

Wiggers skall lyfta Vittsjö över strecket

Publicerad den av
Svara

Jag har ägnat dagen åt handboll, som Ida Odén-reporter. Under den härliga handbollsfesten i Scandinavium nåddes jag av resultatet Kif Örebro–LdB FC Malmö 0–0.

Det är siffror som Örebro skall vara enormt stolta över. Det skall bli riktigt kul att se matchen i efterhand, och få se hur starkt årets Kif är.

Däremot är det nytt frågetecken för Malmö. De är definitivt inte borta ur någon guldstrid bara för att de kryssar i Piteå och Örebro. Men, deras marginaler har definitivt minskat.

Malmö har nu tappat fyra poäng på fem omgångar. Det behöver inte vara någon katastrof – om man vinner både hemma och borta mot övriga topplag. Men som sagt, Malmö har givit bort sina marginaler.

Här är listan över hur många poäng det lag som vunnit SM-guld har tappat under de fem senaste säsongerna:

2012:   11
2011:   17
2010:     7
2009:   17
2008:     9

Både 2009 och 2011 var fyra lag inblandade i guldstriden. Då tappade de inblandade lagen alltså i princip dubbelt så många poäng som mästarlaget brukar tappa.

Jag tror inte att det blir en så jämn serie som 2009 och 2011 i år. Alltså har man inte råd att ge bort speciellt många poäng om man skall ta guld i år.

I övrigt i dag tog Kristianstad en viktig trepoängare hemma mot Jitex. Den matchen sågs av svaga 211 personer. Här hade KDFF naturligtvis inget flyt med spelschemat. Att IFK Kristianstad spelade SM-final i handboll samtidigt lär ha varit en orsak till den låga siffran.

I nykomlingsmötet fick Sunnanå och Mallbacken varsin poäng inför 342 åskådare. 1–1 var ett klart mycket bättre resultat för Mallbacken än för Sunnanå – som måste ta trepoängare på hemmaplan mot tippade bottenkonkurrenter om man skall ha någon chans att hänga kvar.

Efter fem omgångar är det nu Vittsjö och Sunnanå som belägger nedflyttningsplatserna. Vittsjö har agerat genom att värva utländska spelare nummer 70 i årets damallsvenska. Det är brasilianska forwarden Ketlen Wiggers som ansluter omgående.

I ett pressmeddelande säger klubbens sportchef Olof Sixten:

”En rekrytering som har varit viktig för oss att iscensätta då vi har haft en del skador och rehabilitering på spelare som tagit längre tid än planerat samt att vi inte vill belasta dessa spelare för tidigt då säsongen är lång. Ketlens kontrakt löper från och med maj till och med juni.”

Till sist vill jag bara uppmärksamma alla på att Kristianstad har gjort ett nytt ”såp-opera-intro”. Minns att de i fjol spelade in egna versioner av förtexterna till Friends och till Baywatch – och att det senare blev väldigt omdiskuterat.

Jag trodde att de hade känt sig tvingade att sluta göra sådana här klipp efter ”Baywatch-skandalen”. Men inför dagens match mot Jitex gjorde man ett nytt. Här kan du se KDFF:s version av förtexterna till Beverly Hills.

Personligen tycker jag att det är en jättebra idé med de här videoklippen. Inte minst för att det för laget samman – eftersom de verkar har otroligt kul ihop när de spelar in dem.

Junioren överglänste flera landslagsspelare

Publicerad den av
Svara

Först en liten tillbakablick på gårdagen. Bloggkollega Anders Nilsson reagerade hårt, och konstaterade att han inte alls är emot att vi har utländska spelare i damallsvenskan.

Det är möjligt att jag var otydlig i mitt inlägg, och då ber jag om ursäkt. Och jag har mildrat en formulering för att undvika fler liknande missförstånd.

För jag tror nämligen inte att någon av de personer jag nämnde i mitt inlägg är helt emot att vi har utländska toppnamn i serien. Inte alls.
Däremot har alla på olika sätt framfört åsikten att vi nu börjar få för många utländska spelare i serien, och det är där jag har en avvikande åsikt.

Det om det. Nu till kvällens övningar.

Jag var en av de 375 betalande åskådare som såg Göteborg FC ta emot Umeå på Valhalla. Som ni säkert vet slutade matchen 1–1, vilket innebär att Göteborg redan nu i praktiken kan avskrivas från allt var guldstrid heter.

Och fortsätter de spela som de gjorde i dag så kommer de att få mycket stora problem att ens hamna på medaljplats. För GFC var verkligen en stor besvikelse i kväll.

Men vi vrider tillbaka klockan några timmar. När jag inför matchen körde de 6,5 milen västerut så var jag väldigt intresserad av att få se Lina Hurtig live för första gången. Jag har sett henne på tv flera gånger, och har blivit rejält imponerad.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

På upptaktsträffen hörde jag tränare Joakim Blomqvist med övertygelse framföra åsikten om att Hurtig är en spelare för EM-truppen. Det visade sig att han hade med sig övriga tränarkåren på den båten.

Däremot har jag förstått att förbundskapten Pia Sundhage inte tycker att Hurtig är redo för att spela i ett senior-EM. Sundhage som för övrigt också var på plats på Valhalla i dag.

Nu är det ju så att spelare bara får vara med i ett EM. Och Hurtig är ju även högaktuell för F19-EM, där Sverige i dag lottades in i samma grupp som Norge, Finland och Tyskland. I den andra gruppen blir det brittiskt derby mellan Wales och England. Dessutom ingår Danmark och Frankrike där.

Vilket EM skall då Hurtig vara med i?

Jo, trots att Hurtig på ett vaket sätt gjorde Umeås ledningsmål, så måste jag tyvärr ändå säga att utifrån dagens match så får jag nog gå på Sundhages linje. I kväll var nämligen inte Lina Hurtig någon EM-spelare.

Nu är en match ett väldigt dåligt beslutsunderlag. Och utifrån kvällens match var det flera landslagsspelare i Göteborgs lag som definitivt inte borde vara med i sommarens stora mästerskap. Mer om det senare.

Lina Hurtig spelade höger yttermittfältare mot Göteborg. Personligen hade jag nog hellre sett henne centralt i planen.
Hon har ett bra rörelsemönster, och en fin bolltouch. Hon är välväxt, och kommer garanterat att bli riktigt bra i luftrummet framöver. Men i kväll visade hon tyvärr inte den kreativitet och passningssäkerhet som jag hade förväntat mig att få se.

När Umeås spelare radade upp sig inför avspark saknades nästan en hel backlinje. Att Emma Berglund är skadad visste man ju. Men jag noterade att även Katrin Jonsdottir och Tuija Hyyrynen saknades ur backlinjen och Emmelie Konradsson på mittfältet.
Och med tanke på hur bra Göteborg var efter paus senast mot Tyresö kändes det på förhand upplagt för en klar hemmaseger.

Johanna Nyman

Johanna Nyman

Umeå uppträdde modigt. Trots att de kom till spel med 18-åriga debutanten Johanna Nyman på högerbacken, och ett år äldre Jasmin Nejati som mittback, bredvid Alexandra Nilsson, så satte UIK riktigt hög press från start.

Pressen bet rejält i början, och Göteborg fick inte i gång något riktigt anfallsspel. Jag noterade dock att det bildades en ganska stor lucka mellan Umeås backlinje och mittfält, och tänkte att ”när UIK:s spelare börjar tröttna kommer GFC att kunna utnyttja den ytan, och kontra laget sönder och samman.”

Jag fick fel. Under hela den första halvleken lyckades knappt hemmalagets otroligt meriterade mittfält spela sig förbi gästernas en enda gång. Spelmässigt ägde Umeå halvleken rätt totalt.

Dock vägde gästerna lite lätt i offensiven – och vid fasta situationer. Det var egentligen bara kvicka Jenny Hjolman som förmådde skapa lite oro i hemmaförsvaret. Och hon kom bara i genom en gång.

Så trots att Umeå spelade bäst hade Göteborg 3–2 i målchanser i paus. Samtliga hemmalagets chanser hade kommit i samband med fasta situationer.

Marlene Sjöberg:s kvittering föll exempelvis på hörna i minut 45+1. Exakt en kvart tidigare hade gästerna tagit ledningen. Det handlade om en riktig bjudning.

I förstaläget, när Malin Reuterwall skickade i väg en lång utspark, var inte min uppmärksamhet riktad mot bollen. Det gjorde att jag inte vet vart Göteborgs backlinje tog vägen. Men plötsligt hade utsparken passerat alla Göteborgs utespelare.

Då gjorde Kristin Hammarström ett riktigt grovt misstag. Jag såg direkt när hon beslöt sig för att rusa ut, att hon inte ens skulle vara nära att hinna först på bollen. Lina Hurtig kom från högerkanten och känslan var att hon hade ett par sekunder på sig att lyfta bollen över vår landslagsmålvakt.

Det ingripande från Hammarström lär knappast ha glatt förbundskapten Sundhage på läktaren. Kanske fick Sofia Lundgren här en biljett in i EM-elvan?

Faktum är att inte heller tvillingsyster Marie Hammarström hade någon bra dag. Inte alls. Hennes insats var tyvärr också långt ifrån den nivå man vill se i EM. Man undrar faktiskt lite över vad som gick fel på Göteborgs mittfält. För även Yael Averbuch var nämligen helt under isen. Jag brukar kunna sitta och njuta av hennes fina passningsspel. I kväll fanns inget att njuta av.

Inte heller Anita Asante hade någon av sina bättre dagar – även om jag ger henne godkänt. Godkänt får också kantspelarna Johanna Almgren och Olivia Schough. Almgren tog ett steg i rätt riktning jämfört med den svaga insatsen senast mot Tyresö, och Schough försöker hela tiden göra något konstruktivt.

Efter paus klev Göteborg upp högre i planen, och inledde med tio bra minuter. Då kändes det som att laget trots allt skulle kunna vinna matchen. Men sedan dog hemmaoffensiven ut, och Umeå kunde ganska smärtfritt jobba till sig en poäng.

En stor notering görs vid att Torbjörn Nilsson gick upp på två forwards i minut 82. När han bytte ut Averbuch valde han inte att sätta in något av sina båda namnkunniga nyförvärv Jessica Landström eller Cathrine Dyngvold – utan gav Amanda Edgren förtroendet.

Vad det säger om hans syn på Landström och Dyngvold kan man bara spekulera i. Jag tycker dock att Edgren gjorde ett piggt inhopp, och förtjänade förtroendet.

Tråkigast av allt under kvällen var att hemmalagets amerikansk ytterback Camille Levin först leddes av planen, och sedan bars till omklädningsrummet på en bår. Hon såg ut att ha väldigt ont, och det såg ut som en knäskada. Min spontana känsla var tyvärr att jag kanske hade fått bevittna ytterligare ett brustet korsband.
Jag hoppas verkligen att det var en helt galen känsla. Dels för att Levin är en av GFC:s genomgående bästa spelare. Dels för att jag inte unnar någon att drabbas av korsbandsskador.

(Enligt damfotboll.com rör det sig om en sträckning, eller bristning. Hoppas det är rätt)

Som ni förstår var det inte speciellt mycket som var positivt i Göteborg FC i kväll. Hos Umeå såg jag däremot flera roliga saker.

Inte minst blev jag glad av att se debuterande högerbacken Johanna Nyman. Inför avspark noterade jag hur liten och tunn hon såg ut. Men skenet bedrog. Jag tycker att hon var en av matchens allra bästa spelare. Klart bättre än flera etablerade landslagsspelare.Visst slog hon två högriskpassningar på egen planhalva under den sista kvarten. Men annars har jag inte mycket att anmärka på. Hon skötte sin defensiv bra, och visade härligt mod i offensiven. På tränare Blomqvists inrådan tog hon en hög utgångsposition i offensiven, och tvekade inte att agera extra högerytter. Riktigt kul att se.

Även övriga spelare i backlinjen klarade sig utmärkt. Det är inte lätt att spela mot en så snabb forward som Jodie Taylor. Men UIK såg till att skytteligaledaren inte någon gång var riktigt nära att bli målskytt. På mitten gjorde Hanna Folkesson ett stort arbete i det tysta. Hon är helt klart en underskattad spelare.

Slutligen några ord om övriga resultat. Linköpings 3–0-seger hemma mot Vittsjö indikerar att det nordskånska gänget kan få en riktigt tuff säsong. De behöver nog ha tillbaka Ifeoma Dieke i sin fjolårsform illa kvickt.
Efter 5361 följde 304. Var det så att övriga 5000 åskådare vid invigningen på Arena Linköping var där för Markoolio?

När jag såg att Tyresö ledde med 2–0 i halvtid hemma mot Piteå tänkte jag att det kanske var dags för årets första storseger. Men sådana verkar inte mästarinnorna ägna sig åt i år. Tvärtom var det match hela den sista halvtimman. Men 2–1 ger också tre poäng – och Tyresö ångar på mot ett nytt guld.

Fotnot: Jag lyckades trycka publicera typ en sekund efter att klockan slog över till torsdag. Alltså blev dateringarna ovan tyvärr lite missvisande. Bara så ni vet…

Fantastisk publiksiffra på San Mames

Publicerad den av
1

Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.

Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…

Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.

I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.

Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag.
Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.

Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback.
Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.

Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.

På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.

I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.

Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen.
Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.

Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.

Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.

Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping.
Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.

* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.

Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.

Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.

På det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…

Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.

* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.

Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.

Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.

Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.

* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela.
Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.

Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.

Korsbandseländet bara fortsätter

Publicerad den av
7

Jag hade förstås hoppats slippa skriva det här inlägget. Men rubriken säger väl allt? Eländet bara fortsätter.

De senaste spelarna att drabbas är Piteås Hanna Pettersson (läs mer här) och Kif Örebros talang Linda Hallin (läs mer här).

Jag har inte löpande skrivit ner alla som drabbats under året. Men ur minnet kan jag dra fram följande åtta namn:

Linköpings FC: Linda Sällström
LdB FC Malmö: Anna Thörnqvist
Piteå IF: Pettersson och Emelie Lövgren.
Sunnanå SK: Hanna Glas och Nina Jakobsson.
Umeå IK: Emma Berglund
Kif Örebro: Hallin

Tillagt i efterhand: Som väntat hade jag missat minst en skada. Vittsjös Erika Martinsson tillhör tyvärr också den drabbade skaran. Minst nio spelare är det alltså.

Vi är alltså i början av maj, och vår damallsvenska har redan drabbats av minst åtta korsbandsskador. Tyvärr talar det mesta för att vi kommer att nå upp till fjolårets tråkiga korsbandssiffror även i år.

Jag såg häromveckan på tv att det var 18 damallsvenska spelare som drabbades av korsbandsskador i fjol. Själv räknade jag till 14 i det här inlägget i början av oktober. Där saknades Piteås Lena Blomkvist. Och efter inlägget drog även Umeås Linda Molin av sitt. Men vilka de två sista spelarna var har jag missat.
Fast vare sig det handlade om 16 eller 18 drabbade spelare i fjol så var det alldeles för många. Det är ju i princip en hel spelartrupp.

Det måste förstås vara högprioriterat från förbund och EFD att hitta vägar att undvika den uppsjö av allvarliga knäskador som slår mot vår elitfotboll.

Det är ju inte bara de åtta namnen ovan som saknas på planerna. En stor mängd av de som skadade sig i fjol har ju inte heller kommit tillbaka i spel ännu.

Man vill ju gärna avsluta ett sådant här tråkigt inlägg med något positivt. Och visst var det väl härligt att höra att Hedvig Lindahl gjorde comeback i helgen. Nu är frågan om hon kan hitta en så vass form att hon skall kunna utmana om en plats i EM-truppen.

 

Mallbacken dagens stora glädjeämne

Publicerad den av
3
Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

I dag är man lite extra glad över ett 3–0-resultat. För Mallbackens klara hemmaseger mot Piteå ger lite hopp om åtminstone den ena nykomlingen skall kunna undvika att bli avsågad på ett tidigt stadium.

Piteå hade överraskat positivt under serieupptakten, och kändes som klar favorit i dagens match. Speciellt eftersom den spelades i Munkfors, och inte på Mallbackens ordinarie hemmaplan, Strandvallen.

Trots det vann alltså Mallbacken klart. Lagets målskyttar var Malin Ahlberg, Hayley Lauder och Julia Karlenäs. Den sistnämnda imponerade stort på mig när jag såg Mallbacken träningsspela mot Jitex i våras.
Då satte jag frågetecken för lagets försvarsspel. De släppte nämligen till flera rena frilägen. Hur det såg ut i dag har jag ingen aning om. Men 7–4 i skott mot mål indikerar i alla fall att Mallbacken inte släpper till speciellt mycket bakåt. Lovande.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

För den andra nykomlingen ser det däremot inte alls speciellt lovande ut. Sunnanå har faktiskt släppt in fler mål (16) efter fyra omgångar än vad 2011 års hånade jumbolag Dalsjöfors hade gjort (14).
Det som möjligen kan vara lite positivt för Skelleftelaget i den jämförelsen är att man har gjort fyra mål fler framåt…

Colombias affischnamn inom damfotbollen, Yoreli Rincon, gjorde ett superinhopp i dag och räddade Malmö i Umeå. Efter bara tre minuter på planen satte Rincon segerbollen till 2–1. Övriga målskyttar i matchen var Manon Melis och Alexandra Nilsson. I och med segern går Malmö upp i tabelltopp. Man passerar Tyresö på fler gjorda mål.

Det såg länge ut som att skrällgänget Kif Örebro skulle toppa tabellen efter fyra omgångar. Man ledde med 2–0 (Irena Martinkova och Sarah Michael) borta mot Linköping efter 80 minuter. Då slog två backar till för LFC. Först reducerade Charlotte Rohlin, och sedan kvitterade Magdalena Ericsson. Därmed är Örebro i stället trea, två poäng bakom seriens två storfavoriter.

* I Tyskland fick Antonia Göransson för tredje matchen i rad börja på bänken för Turbine Potsdam. Hon blev inbytt i den 62:a minuten hemma mot i praktiken klara mästarinnorna Wolfsburg.

I många sammanhang brukar inte tränare och spelare ta ut ett guld innan det är 100-procentigt säkrat. Wolfsburg – som leder Frauen–Bundesliga med tre poäng och 24 mål inför sista omgången – utgör ett undantag.

Som man kan se på det här klippet firade de guldet redan i onsdags, då man i praktiken säkrade sin seger.
Och i dagens toppmöte valde tränare Ralf Kellermann att vila flera ordinarie spelare, och i stället matcha ett antal unga spelare från bänken. Det gjorde det lättare för Potsdam att vinna med 2–0.

Inför fina 3720 åskådare var det Göranssons ersättare Natasa Andonova som blev stor matchvinnare. Den 19-åriga makedonska landslagsspelaren gjorde först 1–0 på egen hand, och slog sedan den precisa hörna som 17-åriga supertalangen Pauline Bremer (född 1996) nickade in till 2–0.

Trots segern minskade Potsdams chans att nå höstens Champions League. Kerstin Garefrekes blev nämligen matchens enda målskytt när Frankfurt vann borta mot Bad Neuenahr. Därmed är det stor fördel Frankfurt i kampen om andraplatsen.
Potsdam måste få hjälp av Bayern München i sista omgången på söndag. München måste ta poäng samtidigt som Potsdam besegrar Gütersloh på bortaplan om Göranssons lag skall få spela i WCL igen.

* I Frankrike vilades Lotta Schelin i dag när Lyon slog nytt målrekord i franska ligan. Deras 6–0 borta mot Arras innebär att man nu har gjort 120 mål i årets serie. Det är ett fler än det tidigare rekordet, som man satte i fjol.
Då blev målskillnaden 119–3. Fast då spelade man ändå tre oavgjorda matcher. I år är det nu 20 raka segrar och 120–5 i målskillnad – och två matcher kvar att spela.

Sparken fick fart på Frankfurt

Publicerad den av
Svara

Det har blivit hög tid att sammanfatta helgens fotboll. Själv såg jag alltså en match i nya division 1 live. Dessutom har jag via stream sett korta delar av tre av helgens NWSL-matcher, samt drygt häften av den tyska seriefinalen.

Låt oss börja i Tyskland. För det jag såg av toppmötet Frankfurt–Wolfsburg gav verkligen härliga vibbar. Det var nämligen en riktig kanonmatch. Framför allt imponerade Frankfurt. Jag kan inte minnas när jag såg dem så här bra senast.

Det är sällan som tränarbyten mitt i säsongen ger någon positiv effekt. Men Frankfurt verkar faktiskt ha lyckats med sitt andra tränarbyte för säsongen. De sparkade ju först Sven Kahlert i mitten av september. Då tog Philipp Dahm över, dock utan att få fart på den stjärnspäckade truppen.

Den 18 april fick även Dahm kicken. Då hade laget på kort tid först förlorat mot Freiburg och sedan spelat 1–1 borta mot bottenlaget Jena. De senaste elva dagarna har Sascha Glass lett FFC. Och framgångarna har varit omedelbara. På tre matcher har det blivit nio poäng. Och då har man stött på båda toppkonkurrenterna Potsdam och Wolfsburg.

Den som har ett par timmar över ägnar dem med fördel åt att se Frankfurt–Wolfsburg i sin helhet. Har man bara tid för ett kortare sammandrag av höjdpunkter så finns ett sådant här.

En av de 3240 åskådarna på arenan var det tyska fotbollsförbundets president Wolfgang Niersbach. I en halvtidsintervju berättade han att hans älsklingsspelare är Dzsenifer Marozsan. Hon visade flera gånger varför man skall beundra henne. Bland annat genom att slå den fina hörna som starka Kerstin Garefrekes nickade in till 1–0.

Även 2–0 föll på hörna. Den gången var det Melanie Behringer som levererade bollen, och Saskia Bartusiak som styrde in den.

Resultatet i seriefinalen var riktigt uselt för Antonia Göransson och Potsdam. De regerande mästarinnorna löper nu väldigt stor risk att missa höstens Champions League.
För att Potsdam skall kunna sno andraplatsen måste nu ett formstarkt Frankfurt tappa poäng antingen borta mot Bad Neunahr eller hemma mot Bayern München samtidigt som Potsdam tar full pott i sina tre avslutningsmatcher.

Och då har Potsdam kvar att möta Wolfsburg. Läget är alltså väldigt svårt för Göranssons gäng.

I helgen gjorde dock Potsdam sitt. De vann med 3–0 mot Leverkusen. För första gången på länge – och andra gången under säsongen – fick Göransson börja på bänken. Den svenska landslagsmittfältaren byttes dock in i halvtid.
Alla målen från helgens omgång i Frauen-Bundesliga finns att se på det här klippet.

* I damallsvenskan finns ju tyvärr inte möjligheten att få se en liknande målkavalkad som i Tyskland efter omgångarna. Det tycker jag som bekant är en riktigt stor brist.
Jag hörde dock i helgen att det framöver kanske skall kunna gå att se fler damallsvenska matcher via stream. Det vore ett stort steg i rätt riktning.

Annars kan man konstatera att tabellen redan efter tre omgångar börjar få de skikt som man kunde förutse på förhand. Tyresö, Malmö och Göteborg ligger bland de fyra topplagen. Och de båda nykomlingarna ligger på de två nedflyttningsplatserna efter att ha släppt in klart flest mål.

Det lag som verkligen vänt upp-och-ner på förhandstipsen är Kif Örebro. Närkingarna ligger tvåa efter en stark säsongsupptakt. Det hade väl ingen tippat?

På upptaktsträffen trodde ju fler än var tredje att Kif skulle följa med Mallbacken ner i elitettan. Själv hade jag dem åtminstone på fast mark – som tia.
Bloggkollega Anders Nilsson tippade Örebro som åtta. Han är den ende expert som jag sett varna för laget. Det visade sig vara en befogad varning.

I toppen av skytteligan står fyra spelare på tre mål vardera. Att Anja Mittag skulle ligga med är ingen skräll. Inte Jodie Taylor heller. Däremot är det både överraskande och kul att Örebros Tyresölån Helén Eke och Piteås Victoria Forsmark finns med i täten.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

* I Frankrike var det cuphelg. Både Kosovare Asllani och Lotta Schelin blev målskyttar när deras respektive lag avancerade till semifinal.

Schelin spelade andra halvlek när Lyon vann med 6–0 borta mot division 2-laget Henin-Beaumont. Svenskan gjorde lagets fjärde mål.
Asllani gjorde båda målen när PSG vann borta mot Yzeure med 2–0.

Det är upplagt för ett svenskmöte i finalen. Semifinalerna, som avgörs den 12 maj, spelas nämligen så här: Montpellier–Lyon och Saint-Etienne–PSG.

Louise Fors

Louise Fors

* I England var det semifinaler i FA-cupen i helgen. Louis Fors hade ett målpass när hennes Liverpool åkte ut med 2–1 mot Arsenal. Arsenal möter Bristol Academy i finalen.

För Sofia Jakobsson och Chelsea var det match mot Doncaster i den andra cupen, WSL Cup – den som inledningsvis spelas i gruppform. Matchen slutade 1–1 sedan isländska Olina Vidarsdottir gjort Chelseas mål. Jag har varken hittat bilder eller info om speltid för Jakobsson.

Däremot möttes ju Doncaster och Chelsea även förra helgen. Då vann Chelsea med 4–0, och Jakobsson gjorde två mål. På det här klippet konstateras att svenskans båda mål gjordes från nära håll på förarbete från Eniola Aluko.

WSL skall för övrigt utökas till nästa år. Då blir det två divisioner, en etta med åtta lag och en tvåa med tio lag.
I veckan beslöts vilka klubbar som får chansen i respektive serie. Här är listan. Där konstateras att nämnda Doncaster Rovers Belles kommer att bli nedflyttade till WSL2 oavsett hur det går i år. Samt att nykomlingen Manchester City går rakt in i högsta serien.

Tillagt i efterhand: Bara minuter efter att jag publicerade det här inlägget kom det upp ett klipp från helgens cupmöte mellan Doncaster och Chelsea. Där noteras att Jakobsson spelade i båda halvlekarna, och att Vidarsdottirs mål kom på hörna. Se klippet här.

* I Italien föll svensklaget Verona – som inte längre verkar heta Bardolino – med 3–0 hemma mot Torres i helgen. Därmed säkrade Torres i praktiken ligasegern.

Tvåan Tavagnacco måste vinna den sista omgångens seriefinal med tio måls marginal för att passera. Det är förstås omöjligt.

Höjdpunkter från Verona–Torres finns på det här klippet. Skyttedrottningen Patrizia Panico:s 1–0-mål är ett litet konstnummer. Och Sandy Iannella:s 2–0 är ett riktigt läckert skott i krysset.

* Slutligen då till USA, där det nu totalt har spelats tio matcher i NWSL. Och kvaliteten på kamperna är högklassig. Jag satt i 45 minuter och zappade mellan tre olika matcher natten mot söndag – och det var riktigt bra spelmässig klass på alla tre.

Resultatmässigt fortsätter det att vara riktigt jämnt. Visst har man delat upp landslagsspelarna för att det skall bli jämnstark klass på lagen. Men att man skulle få ett så bra utfall som man fått kändes ändå inte troligt.

För hittills noteras fyra 1–1-matcher, fyra uddamålssegrar samt två 2–0-matcher. Alltså rakt igenom täta matcher. Precis som man vill ha det.

I dag har Piteå gjort mig glad

Publicerad den av
2

Malmö tappade två poäng i Piteå i kväll. Eller sett till resultatutvecklingen kanske man skall säga att de vann en.

Piteå är ett lag man sällan får chansen att se. Därför passade jag på att kolla i dem extra noga i kväll när de var på tv. Det brukar vara ganska svårt att analysera ett lags organisation via tv-bilden. Men i dag var det ganska lätt.

För jag blev tidigt väldigt imponerad av Piteås försvarsspel. Det var så härligt disciplinerat och uppoffrande. De gav inte Malmö några ytor alls framför sin backlinje. Redan efter 20–25 minuter kände jag mig nöjd med vad jag fått se av hemmalaget.

Tittar man på Piteås laguppställning har de ett affischnamn i Faith Ikidi. Men i övrigt är laget knappast speciellt namnkunnigt. Faktum är att man har en av de ”gråaste” trupperna i serien.
Man kompenserar det med stenhårt arbete, och det känns som att tränare Stellan Carlsson får ut väldigt mycket från sina spelare.

I 30 minuter var Malmö inte ens nära att skapa någon målchans. Och då har ju Malmö som bekant flera världsspelare i sina offensiva linjer.

I 33:e minuten kom första chansen – och målet. Det var individuella prestationer från två av Malmös världsspelare som fixade 1–0. Anja Mittag gjorde det efter växelspel med Sara Björk Gunnarsdottir. De båda hade dessutom lite tur, då isländskan missade ett tillslag, men ändå fick fram sista passningen till tyskan.

Det var Malmöledning i halvtid. Men det var redan där Piteå som hade gjort störst intryck på mig.

Efter paus flyttade Piteå fram positionerna en bit, och öppnade sig lite mer defensivt sett. Man spelade sig inte till några chanser. Det behövde de inte eftersom de är så vassa på fasta situationer.

Ett inkast och en inläggsfrispark – och matchen var vänd. För vilken kvalitet det var på avsluten. De två första gick i mål. Först en bomb från Sofie Persson, sedan Therese Sjögran fått bollen för långt ifrån sig i eget straffområde. Sedan ett härligt pressat skott från Victoria Forsmark på nickskarv från Clara Markstedt. Plötsligt hade Piteå ledningen.

På slutet visade Malmö moral och styrka. De fick till slut till en kvittering – en högklassig sådan. Inhoppande tyskan Kathleen ”Paula” Radtke fick i väg en bomb av den kategorien som ingen målvakt kan rädda i tredje övertidsminuten. Det sa bara pang i krysset – och vi fick ytterligare en kandidat till årets mål.

Malmö kunde gjort ytterligare ett par mål i den avslutande anstormningen. Där fick Piteås målvakt Lydia Williams chansen att visa vilken klassmålvakt hon är. Enhandsräddningen på en nick från Katrin Schmidt var riktigt svettig. Årets räddning?

Malmö visade alltså stark offensiv på slutet. Det måste man nog göra i längre perioder under matcherna om man skall kunna hota Tyresö i guldracet.
För Malmös defensiv är långt ifrån klockren. Det visade Lyon tidigare i vår. Det visade Piteå i kväll. Och det visar statistiken från ifjol.

Då höll Malmö bara sex nollor på hela säsongen. Framför allt läckte det på våren, då man bara höll en nolla – det var för övrigt just i bortamötet med Piteå. På hösten blev det lite bättre. Men huvudkonkurrenten Tyresö höll totalt tolv nollor under fjolårets, och man har inlett året med två nya.

Klar fördel Tyresö när det gäller defensiven alltså. Skall Malmö ta guld måste de följaktligen vara klart vassare i offensiven.

Tillbaka till Piteå. Först ett par ord om den sanslöst onödiga utvisning som Anna Westerlund drog på sig. Att applådera domaren efter att man varnats är knappast värt någon applåd. Hoppas Westerlund får sig en rejäl tillrättavisning av lagledningen. Hennes onödiga sorti i minut 88 kan faktiskt ha kostat Piteå två poäng.

Utvisningen var det som grumlade min annars väldigt positiva bild av PIF. Det är som sagt defensiven som är deras styrka. Och deras fasta situationer.

Försvarsspelet innehåller konsekvent arbete från samtliga elva spelare. Nya forwarden Clara Markstedt är en spelare som alla motståndare lär hata att möta. En spelare som det gör ont att spela mot.
Markstedt är hela tiden tuff i närkamperna. Ibland går hon även en bra bit över gränsen till det tillåtna. Men vilken otroligt stor nytta hon gör för sitt lag.

Höjdpunkter från matchen skall gå att se på den här länken.

Slutligen några ord om publiksiffran. Den hamnade på måttliga 712 i annars så pålitliga Piteå. Tråkigt.

* Jag har någon gång skrivit om att jag inte tycker att media skall använda sig av smeknamn eller förnamn i rubriker.
Göteborgs-Posten tog ytterligare ett steg häromdagen, när de hade följande rubrik:

Faksimil ur GP

Faksimil ur GP

* Tillbaka till damallsvenskan. Tidigare i dag fanns ett långt klipp med höjdpunkter från lördagens match mellan Linköping och Sunnanå på youtube. Tyvärr är det numera borttaget.

Jag skriver tyvärr eftersom Pernille Harder:s 1–0-mål i högsta grad är sevärt. Vilken underbart härlig bollbehandling danskan har. Som jag ser det är det bara Marta, Vero Boquete och möjligen Caroline Seger i damallsvenskan som kan mäta sig med Harder när det gäller bolltouch.

För övrigt var även Sunnanås mål snyggt. Förhoppningsvis kommer nya klipp med höjdpunkter från matchen inom kort.

Högre status räcker inte för Göteborg

Publicerad den av
Svara

I torsdags körde jag rakt österut från Borås, till Kalmar. Dagen efter körde jag samma sträcka hemåt. Resan handlade egentligen till 100 procent om herrfotboll, och det allsvenska mötet Kalmar–Elfsborg.

Men på gott och ont blev det även en del damfotboll på vägen. Det onda var förstås fredagens nyhet om att Emma Berglund missar EM. Det var ju väntat, men inte desto mindre tråkigt.

Annars var det mest på gott. P4 Kronoberg körde exempelvis en hel timmes intervju med Östers tränare Marie Bengtsson i fredags. Trevligt.

Och på Guldfågeln Arena i Kalmar gjorde speakern reklam för sommarens EM minst tre gånger under och inför matchen. Två av dem läste han upp alla EM-matcher som skall spelas i Kalmar.

På P4 Kalmar hade man ett inslag om EM i torsdags. Det hörde ihop med att alla arrangörsstäderna hade ett sista gemensamt möte innan mästerskapet, just i Kalmar. Det mötet skrev för övrigt även lokaltidningen Barometern om i fredags.

Barometern om EM-förberedelserna.

Barometern om EM-förberedelserna.

I artikeln pratar man förstås mycket om arbetet med att locka publik. Just i torsdags gjorde även TT en artikel om publik på damfotboll. Fast där var damallsvenskan i fokus.

Den artikeln går bland annat att läsa här. Jag fastnade för ett citat från Torbjörn Nilsson:

”Vårt lag har större status i dag än för fem år sedan. För två år sedan, när vi slogs om titeln och de allsvenska herrlagen inte hade något att spela för – då fick vi mer plats i medierna än herrlagen.”

Jag är beredd att hålla med honom om att Göteborg FC har fått väldigt mycket större utrymme i GP de senaste två åren. Trots det hade man 418 åskådare på sin hemmapremiär mot Linköping.

418.

Hade det varit en väldig konkurrens om fotbollspubliken i Göteborg aktuell dag hade jag förstått siffran. Men inget annat av stadens större lag hade hemmamatch aktuell dag. Inget annat.

Visst spelade Häcken borta i herrallsvenskan, men utöver det var GFC helt utan konkurrens om Göteborgs fotbollspublik dagen för sin hemmapremiär. Dessutom var det årets kanske dittills skönaste väder.

Trots det kom det bara 418 åskådare.

Det är premiäromgångens näst lägsta siffra. Men den mest allvarliga för damfotbollen. För i Linköping, där den lägsta siffran noterats, lär LFC trots allt kunna känna sig ganska säkert på att få en ganska stor mediebevakning.

Men i Göteborg slåss GFC med ganska många om utrymmet i media. Och kan de inte omsätta den högre statusen i ökade publiksiffror är risken stor att uppmärksamheten ganska snart har krymper igen. För de vinstdrivande medierna skall ju skriva om det som folk bryr sig om. Och göteborgarna verkar inte bry sig om Göteborg FC.

Göransson dagens svenska målskytt

Publicerad den av
2

Vi fick under dagen inget klart besked om vad som gick sönder i Emma Berglund:s knä. Men enligt den här artikeln lutar det som väntat åt korsbandet.

Det var ju även min spontana känsla när jag såg situationen. Och det gör ont i mitt eget skadade vänsterknä varje gång jag ser reprisen.

Ser nu att Tv4-sporten uppmärksammar alla korsbandsskador i damallsvenskan. Det är förstås välkommet, och intressant.

Faktum är ju att om det är korsbandet som är av på Berglund så har tre ordinarie mittbackar i landslaget drabbats på mindre än ett år.

Så till dagens matcher. I den enda i damallsvenskan blev det inga svenskmål. Pernille Harder gav Linköping ledningen, och Yael Averbuch kvitterade – på ett skott som väl comebackande Sofia Lundgren borde ha tagit?

Jag har inte sett mer än målen, som just flashade förbi i sporten. Men om Göteborg skall kunna göra allvar av sin ambition att vara med i guldracet har de inte råd att ge bort många poäng på hemmaplan. Att inleda med kryss mot Linköping var således en rejäl missräkning för GFC. För LFC måste krysset anses vara ett bra resultat – även om det länge såg ut att kunna bli tre poäng.

Det blev alltså trots allt ett svenskmål i dag. Det var Antonia Göransson som gjorde 1–0 för Turbine Potsdam vid 6–1-segern mot krislaget Duisburg i Frauen-Bundesliga. Svenskan hade dessutom minst ett assist. De två sista målen gjordes av norskorna Ada Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.
Några bilder på dagens mål har jag inte sett ännu. I början av det här klippet kan man däremot se Göranssons behärskade fullträff från helgens 6–0-seger mot Jena.

Eftersom Frankfurt samtidigt kryssade mot Jena ljusnade förstås Potsdams läge i kampen om andraplatsen i ligan rejält. Guldchanserna försämrades däremot. Wolfsburg vann nämligen den svåra hemmamatchen mot Bayern München med 2–1. Gästernas amerikanska Sarah Hagen hade dock ett ribbskott på slutet. Och Ivana Rudelic tvingade Alisa Vetterlein till en kanonräddning i slutminuten.

Som kan noteras på det här klippet med höjdpunkter var dock Bayerns straff feldömd, så serieledarnas seger borde ha varit större.

För Wolfsburg kan det ha varit en dyrköpt seger, då lagets lagkapten Nadine Kessler skadades. Fattar jag rätt kan det ha handlat om en bruten handled.

* Som avslutning på det här inlägget har jag hittat en länk till årets första damallsvenska mål. Det handlar alltså om Sanna Talonen:s 1–0-mål på Mallbacken från i lördags.

Det kändes som korsbandet på Berglund

Publicerad den av
Svara

Så har jag sett Tyresö–Umeå också. Det var ingen rolig upplevelse – för Pia Sundhage och landslaget.

För nog kändes det som att det är väldigt stor risk att det var något som gick sönder i Emma Berglund:s knä där i matchinledningen. Jag har svårt att tro att hon kommer att kunna spela EM. För känslan var att det var ett korsband som brast.

Jag hoppas verkligen att min känsla är fel. Men…

Emma Berglund

Emma Berglund

Av den här artikeln framgår att Berglund stannar i Stockholm för att magnetröntgas under morgondagen.

Matchen vann alltså Tyresö med 1–0 efter ett läckert solomål av Marta. Tyresö imponerade inte speciellt mycket. Eller jo, de imponerade genom att vinna rätt säkert utan att göra någon stormatch.

Jag räknade till 7–2 (3–1) i målchanser. Och det var dålig utdelning för Tyresö med tanke på hur mycket boll de hade. Men som jag ser det hade de alldeles får många korta passningar och för många tillslag på offensiv planhalva.
Följden blev dels att det egna laget kändes stillastående, dels att Umeå oftast kunde ha ganska god defensiv kontroll.

Tony Gustavsson pratade på upptaktsträffen om att Tyresö måste bli bättre på omställningar. Jag tolkade det som defensiva omställningar. Men efter dagens match vill jag nog även säga att laget är långt efter exempelvis Lyon och Wolfsburg när det gäller offensiva omställningar.
Gustavssons lag lyckades inte alls utnyttja Christen Press snabbhet. Inte alls. Delvis var det för att Elin Landström gjorde en utmärkt match. Men också för att man inte fick tillräckligt hög fart på bollen.

Skall Tyresö bli bäst i Europa måste man nog lära sig att spela rakare och snabbare.

När det gäller Umeå blev jag mer glad över det jag såg. Känslan är att det naiva och riskfyllda kortpassningsspelet som de hade på centralt mittfält i fjol är borta. Man spelade lite längre uppspel, och höll därmed nere antalet farliga bolltapp på egen planhalva.

Spelare som imponerade på mig var framför allt innermittfältet med Rita Chikwelu och Hanna Folkesson samt snabba Jenny Hjolman på topp.

Men även backlinjen skötte sig utmärkt. Speciellt med tanke på att Berglund bara var med i knappt tio minuter.
I mitt tips inför serien ställde jag frågan om målvakten Malin Reuterwall håller. Av det jag såg i dag är svaret ja. Hon agerade tryggt, trots att hon har högst begränsad allsvensk rutin. Lovande.

En spelare som jag blev lite besviken på i dag var kanske framför allt Umeås landslagsmittfältare Emmelie Konradsson, som inte alls var lika bra som mot Island förra helgen. Hon hade alldeles för hög felprocent på de avgörande passningarna.

Anja Mittag

Anja Mittag

I Malmö vann LdB FC med 1–0 mot Jitex, efter mål av fjolårets skyttedrottning Anja Mittag. Noterbart att skotten på mål slutade 17–7.
Totalt 24 skott på mål i en match är ändå anmärkningsvärt många. Speciellt i en match som slutar 1–0.

På Tyresövallen blev det 8–1 i skott på mål.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Publicerad den av
3

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

Kärlek leder Kristianstad till medalj?

Publicerad den av
1

Det har blivit dags för del tre i mitt damallsvenska tips. Den innefattar lagen på platserna fyra till sex.

Här pratar vi om tre lag som känns väldigt jämna, och där det känns som att dagsformen i de inbördes matcherna mycket väl kan komma att avgöra vilket eller vilka av lagen som tar medalj.

I svensk fotboll får som bekant fyra lag medalj. Och jag tror att det är dags för Kristianstad att få kliva upp på pallen. Kanske kan lite kärlek hjälpa till. Här är mitt tips med motivering:

4) Kristianstads DFF
In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island), Josefine Öqvist (Tyresö) och Lorca van de Putte (Anderlecht, Belgien).
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (Portland Thorns, USA), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren).
Kommentar: Damallsvenskans mest färgstarka tränare heter Elisabet Gunnarsdottir. Hon rekommenderade alla på upptaktsträffen att satsa en tusenlapp på att guldet skall gå till Kristianstad.

Jag avråder från det. Men att satsa en peng på att laget tar en efterlängtad medalj skulle jag däremot kunna tänka mig. KDFF ser nämligen ut att få en otroligt stark offensiv i år, trots att fjolårets affischnamn Kosovare Asllani lämnade redan i somras.

För räkna med att Margret Lara Vidarsdottir och Josefine Öqvist kommer att producera. Bakom dem finns danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.

Fast sannolikt kan Susanne Moberg få spela yttermittfältare i klubblaget, precis den position där Pia Sundhage vill ha henne.

Siriusförvärvet Banusic har jag bara sett i korta klipp. Men det jag sett är verkligen intressant. Tränare Gunnarsdottir sa i samband med upptaktsträffen att Banusic kan bli tidernas bästa svenska forward, och att:

”Hon bjuder på ögongodis för åskådarna.”

Det är stora ord, men från det jag sett av Banusic kan Gunnarsdottir ha rätt. Lär mer om Banusic här.

På samma upptaktsträff sa Josefine Öqvist att hon känner sig lugnare när hon får målchanser, och att hon därmed förbättrat effektiviteten rejält. Är det så borde forwarden vara ett namn både för toppen av skytteligan och för EM-truppen.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Öqvist är dock skadad till premiären. Och skadeläget är det som är mest besvärande för laget inför seriestart. Men med hjälp av det svårspelade gräset på Vilans IP, och sin grymt starka offensiva uppställning tror jag att KDFF lyfter till fjärde plats i år.

Ett annat vapen laget använder sig av är kärlek. I varje fall verkar det så på det här roliga klippet.

5) Linköpings FC
In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Jennie Nordin (AIK), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Renée Slegers (Djurgården), Emma Lennartsson (IFK Norrköping), Lidija Kulis (Turbine Potsdam, Tyskland, lån) och Pauline Hammarlund (Tyresö)
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Sky Blue FC, USA), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge), Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Mathilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (AIK) och Manon Melis (Malmö). Samt Linda Sällström (korsbandsskadad).
Kommentar: Massor av namnkunniga namn har lämnat, och Linda Sällström har dragit av korsbandet. Trots det känns ändå LFC som ett givet lag på den övre tabellhalvan.

Det finns nämligen tillräckligt med rutin och smartness i truppen, framför allt bland den defensiva delen av centrallinjen.
Målvakt Sofia Lundgren håller internationell klass. Mittbacksparet Jennie Nordin och Charlotte Rohlin är starkt, liksom det centrala mittfältet med Nilla Fischer och Mariann Gajhede Knudsen. Nu när Nordin är skadad får Fischer dock vikariera som mittback – något som också lär få förbundskapten Sundhage att jubla.

LFC har i vinter huvudsakligen värvat från de nedflyttade Stockholmslagen, samt från division ett. Dessutom har man knutit till sig hyperintressanta talangen Stina Blackstenius från lägre divisioner. Hon verkar stark, säker i lägena och kommer garanterat att göra ett antal mål i damallsvenskan framöver.

Pernille Harder

Pernille Harder

Men Blackstenius är knappast svaret på den kniviga frågan om vem som skall göra lagets mål? Fem av de sex främsta målskyttarna från i fjol har lämnat. Det gör troligen att ett väldigt tungt ok kommer att vila på danska Pernille Harder:s axlar. Känslan är dock att hon kommer att bära det med den äran.

Harder är nämlligen en lirare som är med och utmanar om en placering på listan över damallsvenskans tio bästa spelare i år. Kanske att jag skall sätta ihop den inom kort…

Jag tippar alltså LFC femma. Fast de kan lika gärna komma trea. Eller sjua…

6) Umeå IK
In: Hanna Folkesson (AIK), Katrin Jonsdottir (Djurgården) och Erica Carlén (Morön)
Ut: Maria Nordbrandt (slutar), Emma Åberg Zingmark och Fanny Hjelm (båda Mariehem)
Kommentar: I fjol spelade Umeå ofta väldigt naivt. Det verkade viktigare för laget att spela snyggt än att vinna. Under årets försäsong verkar laget däremot ha imponerat.

Och jag tror absolut att man återigen är redo att ta klivet upp på tabellens övre hälft, och till och med nosa på medaljplats.

Det trots att ekonomin sätter stopp för dyra förvärv. Bland annat blev det inget med Sofia Jakobsson – som ville hem. Men man hade även Olivia Schough, Elin Carlsson (från Jitex) och 19-åriga finländskan Mira Lönnrot (från Umeå Södra) på provspel utan resultat. Dessutom jagade klubben även supertalangen Marija Banusic, som ju hamnade i Kristianstad.

I stället är det nu ungt och lokalt som gäller. En lokal spelare som lockats hem är AIK:s Umebördiga landslagsspelare Hanna Folkesson. Hon kommer att skapa defensiv trygghet på mitten.

Trygg är även isländska veteranen Katrin Jonsdottir som troligen kommer att bilda mittlås med OS-mittbacken Emma Berglund.

Emma Berglund

Emma Berglund

Hur det är med tryggheten på målvaktssidan är en av årets huvudfrågor. Caroline Jönsson spelar bara våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

Håller gör däremot Lina Hurtig, som skall spela forward i år. På upptaktsträffen sa tränare Joakim Blomqvist att han tycker att Hurtig är en spelare för Pia Sundhage:s EM-trupp. Han sa:

”Hoppas att hon får göra EM-debut. För det tycker jag hon är värd.”

Det tycker jag också, men talangen lär få nöja sig med F19-EM i sommar.

Jag tippar Umeå som sexa, men avståndet upp till fjärde plats känns närmare än det ner till sjunde.

Frågetecknen fanns på mittfältet

Publicerad den av
Svara

Efter inlägg om publik och media är det dags att skriva lite fotboll igen. Jag har ju utlovat ytterligare analyser från lördagens Islandskamp.

Här är de, lagdel för lagdel:

Målvakt:
Kristin Hammarström hade en ganska lugn dag. Island hade sin målchans direkt på avspark. Sedan var det bara sporadiska ingripanden från Göteborgsmålvakten.

Jag tycker om att se att hon står halvvägs ut på egen planhalva när bollen är vid motståndarnas straffområde. Men spontant kände jag inte att hennes spel präglades av den säkerhet hon brukar ha. Det var dock sannolikt inte något som påverkade hennes plats i startelvan. Hammarström känns trots allt gjuten i EM-laget.

Backlinje:
Före paus var det bara Emma Berglund som imponerade på mig. I andra halvlek ägnade sig backarna bara åt anfallsspel – och då är övriga tre som bäst.

Jag satt så jag under den första halvleken hörde hur Pia Sundhage hela tiden ropade på att ytterbackarna Lina Nilsson och Sara Thunebro skulle flytta fram längs sina kanter. Troligen hörde Islands förbundskapten Siggi Eyjolfsson samma sak. Och troligen hade han hört samma sak i Algarve. För det var tydligt hur isländskorna försökte utnyttja våra ytterbackars höga position.
För forwards löpte ut på ytan utanför våra innerbackar, och mittfältarna sökte just de ytorna med sina passningar. Framför allt är vi sårbara på ytan utanför Nilla Fischer, som ju inte är så snabb.

Nu var ett reservbetonat Island inte bra nog att skapa målchanser på nämnda spel – även om det var nära ett par gånger. Men jag gissar att fler kommande motståndare ser samma ömma punkt i det svenska laget, och kommer att sätta vår backlinje på svårare test.

Efter paus orkade inte Island ställa om till kontringar med mer än en eller max två spelare, vilket gjorde backlinjens defensiva uppgifter väldigt enkla. Offensivt skötte sig alla fyra väldigt bra. Jag har redan i ett tidigare inlägg hyllat Berglund svepande crossbollar. Nu gör jag det igen. De var lite av dagens behållning för mig.

Sundhage verkade dock ganska nöjd med backlinjen efteråt. Fast med Charlotte Rohlin på Fischers plats är vi inte lika sårbara vid kontringar…

Mittfält:
Här snackar vi också två vilt skilda halvlekar. Dessutom med två olika uppställningar.

Före paus spelade Marie Hammarström, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Antonia Göransson på mittfältet. De fick sällan spelet att lyfta. Passningskvaliteten var alldeles för dålig från flera olika fötter. Känslan var att hela mittfältet ofta befann sig i ingenmansland. De hann inte upp och understödja forwards, och de var inte med hemåt när Island kontrade. Speluppläggare Seger såg man knappt till alls.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Efter paus mönstrade Sundhage följande fyra spelare: Emmelie Konradsson, Hammarström, Seger och Göransson. Den uppställningen vann matchen i matchen på knockout. Hammarström hade ett väldigt bra passningsspel, och spelade loss sina kollegor på ett utmärkt sätt – trots att hon efteråt sade sig vara ringrostig i mitten. Följden blev att Seger kunde ta en lite högre position, och koncentrera sig på anfallsspel.

Konradsson gjorde ett fantastiskt bra inhopp. Jag frågade henne efteråt om hon hade instruktioner att löpa in centralt som extra forward. Så var det inte. Men just de löpningarna lyfte det svenska spelet. I första halvleken hade vi ofta bara en eller två spelare i straffområdet. Nu växte den siffran till två eller tre.

Även Olivia Schough fick lite speltid på vänsterkanten. Hon hann väl inte göra något större avtryck på matchen. Fast hon försökte, och kan kanske vara en klockren inhoppare i EM.

Totalt sett blev nog Sundhage lite mindre övertygad om vilket som är hennes EM-mittfält. Dahlkvist är ofta fantastisk mot världslag som USA och Tyskland. Men när vi skall föra spelet kan det vara läge att spela Hammarström centralt. Dessutom stärkte Konradsson sina EM-aktier rejält.

Forwards: När lagen gick in för att värma sig i halvtid så var jag bekymrad för Lotta Schelin. Hon hade haft ett friläge. I övrigt tyckte jag att hon återigen hade hamnat långt ifrån straffområdet alldeles för ofta.
Efter den andra halvleken var jag mycket lugnare. För efter paus höll sig Schelin centralt, och var plötsligt lysande både som framspelare och avslutare.

Jag pratade med henne efteråt om jämförelsen mellan hennes spel i Lyon och i landslaget. Vi var överens om att hon gjorde fler löpningar mot hörnflaggorna i landslaget. Hon ville dock inte jämföra lagen, och tyckte inte bara att det var negativt att hon fick komma runt på kanterna ibland.

Kosovare Asllani var bästa offensiva spelare i det svenska laget, före paus. I den andra halvleken blev det klart mindre fokus på henne. Inte för att hon var dålig, utan för att Schelin var så bra.

Även om Sofia Jakobsson gjorde ett kort, men lovande inhopp känns Schelin/Asllani som det givna svenska forwardsparet för tillfället. Frågetecknet här är att de båda har en dryg månads uppehåll mellan sitt ligaspel och EM. Men det borde inte vara något problem.

Sammanfattningsvis:
Det var en illavarslande första halvlek där vi inte klarade av att skapa chanser mot Island utan fyra bärande spelare. Den följdes av en ganska bra andra halvlek, där vi var så överlägsna som vi borde vara. Förbundskapten Sundhage verkar ju ha klart sin EM-elva. Fast när hon lämnade Växjö var det nog med lite funderingar kring formeringen av mittfältet.