I morgon får vi fyra nya VM-länder

Publicerad den 12 september, 2014 av Johan Rydén

Svara

Jag har sett ganska många matcher den senaste tiden, men tyvärr har jag inte orkat eller hunnit skriva några inlägg här i bloggen. Förklaringarna till det är hårt tryck på jobbet, slutspurt i bokprojektet (som det går att läsa om på den här länken) parallellt fotboll både som spelare och ledare.

Känslan är att inläggen återigen kommer att bli betydligt mycket tätare från och med nu. För valrörelsen är numera över för min del, boken snart i försäljning och en knäskada har antagligen avslutat min säsong som spelare.
Och i morgon tänker jag åka ner till Göteborg och kolla när landslaget tar näst sista steget mot VM. Det kan bli ett målkalas mot Bosnien-Hercegovina, men jag räknar inte med det. Däremot räknar jag med en en säker svensk seger. Tipset säger 3–0, men jag är egentligen även nöjd med en uddamålsseger – för det är ju bara de tre poängen som spelar någon roll.

Pia Sundhage ställer upp följande elva: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Caroline Seger – Olivia Schough, Hanna Folkesson, Therese Sjögran – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Det är ett lag som skall slå Bosnien-Hercegovina lätt. Men det är inget lag för VM 2015, i varje fall inte om Sundhage tänker spela offensiv fotboll. För mot starkt motstånd måste man spela ett väldigt lågt försvarsspel om man skall kunna ställa upp med den backlinjen.

Diskussionen kring elvan kan vi återkomma till inför onsdagens avgörande match mot Skottland. För Sveriges kvalgrupp kommer inte att avgöras i morgon.
Då kommer däremot avgörandet i några andra grupper. Nämligen:

* I grupp 1 kommer Tyskland att säkra sin VM-plats genom bortaseger i gruppfinalen mot Ryssland.
* I grupp 2 kommer Spanien att säkra gruppsegern genom bortaseger mot Rumänien.
* I grupp 5 kommer Norge att säkra biljetterna till Kanada genom att bortaslå Albanien.
* I grupp 7 kommer Frankrike att säkra sin VM-plats genom bortaseger mot Finland.

Som bekant har Schweiz redan vunnit grupp 3 och England tagit hem grupp 6.

På onsdag kommer alltså det med största sannolikhet bara att avgöras vilka som vinner grupp 4 samt vilka som får spela playoff. Läget i playoffstriden skrev jag senast om här.

Sveriges match sänds på Tv4 med start 15.30 i morgon. Den går även att se här. Länkar till andra matcher lägger jag upp här allteftersom jag hittar sådana:

* 14.45: Ryssland–Tyskland
* 18.30 Finland–Frankrike
* 18.30 Skottland–Färöarna
* 19.00 Island–Israel

Svensson, Linköping, Tyresö, Wolfsburg, Fischer, målkavalkader och publikfester

Publicerad den 10 juni, 2014 av Johan Rydén

Svara

Vi närmar oss med stormsteg en av årets riktigt stora matcher för svensk damfotboll – VM-kvalmatchen borta mot Skottland på lördag 18.00 (TV-sänds av Tv12). Till den matchen, och den borta mot Färöarna i nästa vecka, har Annica Svensson kallats in i stället för Lina Nilsson. Det var ju precis den ändringen som flera av er läsare har förespråkat. Bra jobbat.

Annica Svensson

Idag kom också beskedet att Uefa ändrar sina regler och låter Linköping få spela i Champions League. Det var ju en riktigt trevlig, och lite oväntad nyhet. Förbund som Uefa och Fifa brukar ofta vara stelbenta. Men här löste de frågan elegant. Det ger definitivt en tumme upp från mig.

Däremot fick Tyresö tummen ner för sin rekonstruktion. Både från rekonstruktören och fordringsägarna. Om några dagar har vi alltså den konkurs som länge verkat ofrånkomlig.

Det var tre saker som hänt vid sidan av planen. Sedan jag senast skrev har det hunnit spelas rätt mycket fotboll också. I damallsvenskan vann Rosengård toppmötet mot Umeå med klara 4–2, vilket gör att Umeå därmed hakades av från en eventuell guldstrid.

Ska det bli någon guldstrid är det nog Kif Örebro som får ta upp den. Närkingarna gjorde imponerande 4–0 i utmanarmötet borta mot Linköping. Därmed är även östgötskorna avhakade från guldkampen.

Örebro är alltså numera enda utmanarna till Rosengård. Men känslan är ju att Kif i första hand kommer att få koncentrera sig på att försvara den andraplats som leder till Champions League 2015/16.

Göteborg är ett av de lag som jagar. Här kan du se några av deras åtta mål från matchen mot Jitex:

I publikligan fortsätter Eskilstuna United att imponera. Nu var det väl i och för sig fri entré, men 3656 på nykomlingsmötet med AIK är ju en respektingivande notering. Se bilder från den matchen här. Speciellt sevärt är det läckra 2–0-målet från Elena Sadiku:

Publikmässigt tycker jag däremot att 985 på toppmötet i Malmö och 569 i Linköping är tråkiga siffror. De står sig i alla fall väldigt dåligt vid en internationell jämförelse i helgen som var.

Den franska cupfinalen sågs nämligen av 6588 åskådare i Le Mans. I Portland såg 13838 reprisen av fjolårets final i NWSL och i Wolfsburg kom fina 12464 för att se hur Europas bästa lag även säkrade platsen som Tysklands bästa.

Men det satt hårt åt. Jag satt och kikade på seriefinalen mot Frankfurt på DFB-tv, och jag ångrar inte en sekund att jag valde att lägga två timmar framför datorn. För vilket drama det blev.

Det är bara att slå fast att Wolfsburg är ett fantastiskt finallag. Ett lag där det vimlar av matchvinnare.
De senaste två åren har de spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop. De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler. I den ena var man stor underdog. I den andra låg man i 2–0-underläge i paus. Och var även under med 3–2 i andra halvlek. Och så söndagens direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt.

Frankfurt ledde serien inför avspark, och tog alltså guldet på kryss. Den första halvleken gick dock på alla sätt till Wolfsburg. Deras 1–0-ledning var helt klart i underkant. Inte minst sedan Nadine Kessler skjutit i ribban precis i halvlekens slutsekunder.

Målet var både snyggt och lite turligt. Det gjordes av Verena Faisst elegant framspelad av Lena Goessling. Faisst avslut tog på Peggy Kuznik och ställde helt Frankfurts utmärkta målvakt Desiree Schumann. Schumann gjorde dock en suverän dubbelräddning strax efteråt, och lurade där Nilla Fischer på att bli målskytt.

Efter paus blev Wolfsburg dock försiktigt, och föll tillbaka en aning. Det straffade sig i 82:a minuten då Kozue Ando lite turligt gjorde 1–1 via Luisa Wensing, stolpen och Wensing igen.

Men som sagt. Wolfsburg har en makalös vinnarvilja. Och i minut 89 kom avgörandet på en fantastisk fin inläggsfrispark från Stefanie Bunte. Var varianten intränad är det bara att gratulera till ett perfekt genomförande. För Nilla Fischer och Iwonne Hartmann stod för en klockren screen som öppnade för att Alexandra Popp kunde skaka av sig sin bevakare och få hoppa upp i luften utan störande kroppskontrakt. Och som hon flög, Popp.

Se guldmålet, och fler höjdpunkter från matchen på det här klippet:

http://tv.dfb.de/video/highlights-vfl-wolfsburg-1-ffc-frankfurt/8522/?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Det var alltså 12464 åskådare i Wolfsburg som såg Nilla Fischer bli mästarinna – grattis. Den pulbiksiffran gjorde att ligans snitt slutade på 1185 – det bästa någonsin. Det är verkligen otroligt glädjande med en stigande publiktrend i en av de stora europeiska ligorna. För i damallsvenskan har vi ju tyvärr en negativ trend.

En som inte lär minnas säsongen som en höjdare är Sofia Jakobsson. Hon och Cloppenburg blev nämligen som väntat nedflyttade på andraligan. I slutomgången var Cloppenburg aldrig nära fast mark.

Se målen från den matchen, och från övriga matcher i slutomgången här:

http://tv.dfb.de/video/frauen-bundesliga-torshow-vom-22-spieltag/8525/

Och här är ett klipp med årets mål från Frauen-Bundesliga:

http://tv.dfb.de/video/die-schoensten-treffer-der-rueckrunde-2013-2014/8526/?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

I skytteligan blev det dubbelt Frankfurt, då Celia Sasic vann på 20 mål, två före Kerstin Garefrekes. Delade treor blev Martina Müller och Genoveva Anonma på 16.

* Anonma missade den sista omgången av Frauen-Bundesliga. Hon var hemma i Afrika för att försöka leda Ekvatorialguinea mot sitt andra raka VM-slutspel. Det misslyckades dock, då landet oväntat slogs ut av Elfenbenskusten i sista playoffomgången inför Afrikanska mästerskapen.

De åtta lag som senare i år gör upp om Afrikas båda VM-platser är i stället Namibia (värdnation), Nigeria, Sydafrika, Zamiba, Kamerun, Algeriet, Ghana och så då Elfenbenskusten.

* Höjdpunkter från den franska cupfinalen kan du se på det här klippet:

http://www.womenssoccerunited.com/groups/division-1-feminine/media/2005/

Cote d’Ivoire

Nigeria

South Africa

Zambia

Cameroon

Namibia

Algeria

Ghana

– See more at: http://www.womenssoccerunited.com/african-womens-championship-qualified-teams-namibia-2014/#sthash.OrJmqAOG.dpuf

* Slutligen då till NWSL där en hel hög före detta Tyresöspelare debuterade i helgen. Flera av dem förlorade. Värst gick det helt klart för Veronica Boquete som inför 13838 hemmaåskådare fick uppleva Portlands klart största förlust hittills. Trots att Vero och Steph Catley debuterade och både Alex Morgan och Rachel van Hollebeke gjorde comeback föll Thorns med hela 5–0 hemma mot Western New York Flash. En orsak till raset var en tidig målchansutvisning på Nadine Angerer.

Se bilder från den matchen här:

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

Publicerad den 6 juni, 2014 av Johan Rydén

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Forwards:
* Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Hörde om en säker svensk seger

Publicerad den 5 april, 2014 av Johan Rydén

Jag har suttit och lyssnat på Susanna Andrén:s referat från Nordirland–Sverige. Det blev 0–4, alltså en så säker svensk seger som man trott och hoppats på.

Den oro jag ändå kände inför avspark var bortblåst redan i åttonde minuten när Kosovare Asllani gjorde ledningsmålet på straff – och samtidigt satte Sveriges A-landslagsmål nummer 1000 på damsidan.

Kosovare Asllani

Och efter 18 minuter hade vi 2–0 – och dödad match. Det målet gjorde Lotta Schelin. Den första halvleken verkar ha varit bra, medan den andra var svag. De sista minuterna blev det dock två mål till genom Emma Lundh och Lina Nilsson.

Sverige hakar därmed på Skottland i toppen av grupp 4. Vi är tre poäng och åtta mål bakom skotskorna med en match färre spelad.

Skottland vann i dag med 2–0 mot Polen. Jag såg ungefär halva den matchen. Och det står ganska klart vad som är det stora hotet mot den svenska VM-platsen, nämligen paret Kim Little och Lisa Evans.

De båda låg bakom dagens två skotska mål. Och båda var fotbollsgodis. Det första gjorde Evans på en läcker passning från Little. Men det var ändå inte passningen som var bäst, utan både målskyttens löpning och avslut var fantastiska.
Det andra målet kunde inhopparen Leanne Crichton slå in i tomt mål efter att Little trollat lite, och sedan slagit ett inlägg som Evans fint nickat ner. Det var ett riktigt snyggt anfall. Se de båda målen på det här klippet.

Little är kreatören och passningsläggaren – en spelare jag varit förtjust i länge. Evans är den blixtsnabba djupledslöparen som både kan spela fram och avsluta själv.

Faktum är att jag för tillfället håller Lisa Evans så högt så att jag rankar henne som världens bästa spelare hittills i år. Hon har varit lysande i ett formstarkt Turbine Potsdam, och hon har vräkt in mål i det skotska landslaget. Bland annat vann hon skytteligan i Cypern cup.

Hon blir en riktigt obehaglig bekantskap för det svenska försvaret vid våra möten i juni och september.

En annan spelare som kandiderar till titeln världens bästa under årets första kvartal är franska stjärnan Gaetane Thiney. Jag kikade lite på fransyskornas uppvisning mot Kazakstan samtidigt som jag lyssnade på Radiosporten. Thiney gjorde två snygga mål och var riktigt bra. Hon leder skytteligan i VM-kvalet och har ju dessutom ryckt i toppen av skytteligan i Feminine division 1 efter årsskiftet.

Jag har inte hittat något klipp med höjdpunkter från Frankrikes match ännu. Men jag rekommenderar att man kollar in det femte målet – för det är fantastiskt snyggt. Visst är motståndet svagt, men den typen av uppvisningsspel är inte så lätt att få till som det ser ut…

Dagny Brynjarsdottir

I övrigt i kväll vann Island med 1–0 borta mot Israel. Isländskorna som ju tog tredjeplatsen i Algarve nyligen fick inte hål på hemmalaget förrän i 61:a minuten. Segerskytten var Dagny Brynjarsdottir.
Island skuggar därmed Schweiz i toppen av grupp 3. Där är det ödesmatch för Danmark på onsdag. Då skall danskorna nämligen till Aarau och möta schweiziskorna. Och dansk seger är ett måste för att laget skall ha kvar chansen på gruppsegern.

Slutligen till F19-landslagets EM-kval. Där blev Lina Hurtig stor svensk matchvinnare i dag. Hon gjorde 2–1-målet mot Polen i 88:e minuten – ett mål som kan visa sig bli otroligt betydelsefullt framöver.
För känslan i det här kvalet är att Sverige måste ta minst sju poäng för att få spela EM-slutspel. Och kryss mot Polen hade tvingat vårt lag att vinna mot Frankrike, en uppgift som känns vansinnigt svår med tanke på att den här franska årgången ju vann VM-guld för två år sedan.

Många tv-sända VM-kvalmatcher trots allt

Publicerad den 5 april, 2014 av Johan Rydén

Som bekant är det VM-kvalhelg i Europa, vilket innebär uppehåll i alla de större ligorna. Sverige spelar i kväll 20.30 i Nordirland.

Det är en match som faktiskt börjar kännas otäck. På SVT:s inslag igår såg underlaget ut att vara allt annat än av internationellt snitt. Och som bekant är det svårare att spela anfallsfotboll på dåligt underlag.
Valet av arena är alltså klockrent för ett hårt arbetande nordirländskt lag. Jag kan väldigt lite om Nordirland. Men de har faktiskt vunnit i tävlingssammanhang mot Norge, vilket vittnar om att laget kan blixtra till. Och enligt Anette Börjesson på damfotboll.com och Radiosporten så har laget snabba kantspelare, vilket känns otäckt då Sverige inte har sin snabbaste backlinje i kväll.

Vår startelva ser ut så här: Hedvig Lindahl – Lina Nilsson, Linda Sembrant, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Hanna Folkesson – Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Olivia Schough – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Spontant känns det som den svagaste vi haft i en tävlingslandskamp på många år. Skador och annat har ställt till det rätt rejält. Jag roade mig med att kolla hur det såg ut för ett år sedan.
Den 6 april, alltså för nästan på dagen för ett år sedan mötte vi Island. Då såg startelvan ut så här: Kristin Hammarström – Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Thunebro – Antonia Göransson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Asllani och Schelin.

Kvar är alltså bara ytterbackarna och forwardsparet. Och då bör man ha i åtanke att ytterbacksparet Nilsson/Thunebro håller på att fasas ut till förmån för Jessica Samuelsson och Elin Rubensson.

Att vi spelar med ett nyformerat lag utan speciellt mycket samträning är också till fördel för Nordirland.
Det hindrar förstås inte att vi är storfavoriter, och ändå bör vinna. Men som sagt, matchen känns alltmer otäck.

Tyvärr får vi inte chansen att se hur det nykomponerade svenska laget sköter sig. Däremot går det att höra på Radiosporten, vilket ju är en liten tröst.

Jag har ju gång på gång gnällt på hur obefintligt Svenska Fotbollförbundets engagemang är i damlandslaget. Tyvärr finns det inga tendenser till förbättring. Tvärtom har exempelvis den officiella hemsidan svenskfotboll.se bara haft två införartiklar under landslagssamlingen. Och någon webb-tv har man inte lyckats få till.

Jag tycker att det är så dåligt att man borde vara upprörd. Men jag börjar nog ge upp, för jag orkar inte lägga någon energi på att vara arg på förbundet…

* Medan Sveriges match alltså inte visas på någon tv-kanal går en mängd andra VM-kvalmatcher att se i dag. Här är länkar till pågående eller kommande matcher:

15.00: Ryssland–Slovenien
15.30: Italien–Spanien
16.00: Irland–Tyskland
16.00: Schweiz–Malta
18.30: Skottland–Polen
20.50: Frankrike–Kazakstan

Av de som pågår noteras att sensationslaget i Cypern cup, Irland, faktiskt leder med 1–0 mot Tyskland efter en dryg halvtimme. Intressant.

Toni Duggan

En tv-sänd match är slutspelad. Jag såg slutminuterna när England vann med klara 9–0 mot Montenegro inför 8900 åskådare. Toni Duggan gjorde hattrick, och de minuter jag såg var det mest intressanta om engelskorna skulle kunna nå upp till tvåsiffrigt.

* Det är även EM-kval i dag. Klockan 18.00 spelar vårt F19-landslag sin första match i det riktigt svåra slutkvalet till EM. Det är Polen som står för motståndet, och Sverige mönstrar följande elva: Zecira Musovic – Elin Björklund, Nathalie Björn, Elin Karlsson, Nellie Karlsson – Filippa Curmark, Fanny Andersson, Julia Wahlberg, Lotta Ökvist – Stina Blackstenius, Lina Hurtig.

* På tal om juniorfotboll satt jag uppe i natt och såg Japan vinna F17-VM. Japanskorna var helt överlägsna i finalen mot Spanien. Här är höjdpunkter från matchen. På dem syns att Spanien inte skapade en enda målchans på hela matchen.

Egentligen borde finalen ha varit avgjord redan efter sju minuter. Då gjorde nämligen Spaniens målvakt ett självmål som borde ha betytt 2–0, men japanskorna fick se målet dömas bort av domaren. Hon ansåg nämligen att bollen skulle ha varit över kortlinjen innan målvaktsmissen.

De få repriser som visades tydde på att det domslutet var en stöld av ett mål. Jag tyckte nog att de fysiskt inriktade spanjorskorna hade fördel av domarinsatsen under hela matchen. Det hjälpte dock inte mot de tekniskt överlägsna japanskorna.

Spontant känner jag att det här japanska laget är något av det bästa som hänt damfotbollen på många år. För den underbara grundteknik som samtliga spelare visade upp ger hopp om att den tekniska nivån i spelet är på väg att stiga något enormt. För jag njöt verkligen av Japan i samtliga de matcher jag såg dem.

Sällan har ett mästerskap vunnits på ett mer välförtjänt och odiskutabelt sätt. Grattis.

* I Japan är Nadeshiko League igång i helgen. Mästarlaget Inac Kobe Leonessa föll i morse även i andra omgången. Den här gången var det Vegalta Sendai som med 1–0 kom i väg med poängen. Resultaten i de båda inledande omgångarna gör att man börjar tro på att det är tronskifte på gång i Japan. Man får gå nästan fyra år tillbaka i tiden för att hitta när Inac Kobe Leonessa senast föll i två raka ligamatcher.

Öqvist kommer att vara saknad

Publicerad den 13 februari, 2014 av Johan Rydén

Svara

I går presenterade Lilie Persson sin och Pia Sundhage:s trupp till Algarve cup. Det är ofta så att det mest intressanta med truppen är de spelare som inte är med.

Josefine Öqvist

Mest intressant den här gången var att Josefine Öqvist har tackat för sig i landslaget. Det är verkligen riktigt tråkigt, eftersom hon fortfarande har mycket att bidraga med.

Det är ju faktiskt så att Jossan är bästa svenska målskytt alla kategorier på högsta elitnivå den senaste säsongen genom sina 14 mål i franska ligan. Och hon kom ju faktiskt med i det officiella allstarlaget vid sommarens EM-slutspel.

Förutom att hon är en tillgång på planen är hon en bekymmerslös, spontan och skön typ vid sidan, som garanterat kommer att vara saknad i gänget.

Det hon kommer att bli mest ihågkommen för är ju förstås segermålet mot Kanada i VM-semifinalen 2003.

Apropå att hon är bekymmerslös minns jag starkt en händelse nere i Falkenberg i somras. Landslaget hade pressträff på Strandbaden den 22 juli – dagen innan Jossans 30-årsdag. Aftonbladet uppmärksammade jubilaren genom att bjuda på tårta.

Jag hade precis gjort de intervjuer som jag hade planerat att göra, och råkade passera tårtkalaset just när Jossan tagit sin bit. Jag tycket det var en kul bild till bloggen, och plockade upp mobiltelefonen, och knäppte den här:

Josefine Öqvist med tårta

När jag stod där och fotade hörde jag henne säga till Aftonbladets fotograf att det var synd att ingen mer högg in på tårtan. Sedan tittade hon på mig och insisterade på att även jag skulle ta en bit. Jag lät mig övertalas och slog mig ner mittemot henne i soffan.

Av en anledning som jag inte minns skulle även Sara Thunebro vara med på en tårtbild. Hon satte sig bredvid Jossan, tittade till, och sa:

”Men kan du verkligen äta tårta? Är inte du allergisk?”

Jossan svarade hur lugnt som helst:

”Äsch, en liten bit är ingen fara.”

Det här var alltså två dagar innan EM-semifinalen mot Tyskland. I det där läget tror jag inte så många hade varit beredda att riskera en allergisk reaktion för att äta tårta i Aftonbladet. Men Josefine Öqvist är inte som alla andra. Och det är därför hon blir så saknad i landslaget.

* Utöver att Jossan slutar är det några ytterligare förändringar mellan den trupp som åkte till Frankrike senast och den som är tänkt att få följa med till Algarve. Tillbaka är Charlotte Rohlin, Therese Sjögran, Lina Nilsson, Sofia Jakobsson och Jessica Samuelsson. Truppen utökas med två spelare, vilket innebär att bara tre spelare: Josefin Johansson, Magdalena Ericsson och Lina Hurtig ställs utanför truppen.

Det innebär samtidigt att Linda Sembrant, som kom in som reserv senast, och som inte fick någon speltid mot Frankrike, ändå är kvar i truppen.

Tv-sändning och en lysande krönika

Publicerad den 7 februari, 2014 av Johan Rydén

Det blir tv-sändning från Amiens i morgon – det är dagens glada överraskning. I eftermiddags meddelade Tv4Sport att de sänder med start 20.45 i morgon.

Till slut lyckades alltså förbundet hitta en kanal som kunde tänka sig sända landskampen, vilket ju förstås är bra. Jag ifrågasatte ju förbundets arbete häromdagen. Nu finns det förstås anledning att ge lite cred.

Fast bara lite. För jag tycker inte det skall behöva dröja till cirka 30 timmar före avspark innan man säkrar upp tv-sändning från det näst största landslagets landskamper.

Jag sitter och väntar på att startelvan skall bli offentliggjord. Klart är att Sverige skall spela 4-1-3-2. Elin Rubensson spelade tydligen högerback i förstauppställningen på träning i går, något jag tycker låter lovande. För jag vill gärna se henne testas mot riktigt tufft motstånd.

Överhuvudtaget kommer det ju att bli mycket nytt i laguppställningen. Från i höstas saknas ju Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lina Nilsson, Charlotte Rohlin, Marie Hammarström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Jenny Hjohlman och sannolikt även Lotta Schelin. Jag företräder ju uppfattningen att vi har en ganska smal topp. I morgon hoppas jag tvingas backa en aning på den fronten.

I svensk media hamnar förstås den här landskampen i bakvattnet av OS. Det är naturligt. I det läget borde förbundet ta täten och göra allt de kan för att haussa matchen. Nu har man lyckats fixa tv-sändning, vilket är bra. Men jag tycker även att de borde lägga upp mer material på sin hemsida, bland annat i form av tv-klipp. Och man borde bearbeta skriven media mycket hårdare än vad man gör.

Jämförelsevis har det franska förbundet lagt upp sex tv-klipp med olika införreportage på sin Youtube-kanal under veckan. Klasskillnad. Ett av klippen är det här där Camille Abily presenterar det svenska laget:

En bra artikel som har skrivits är damfotboll.coms intervju med Lilie Persson. Där ställs verkligen bra frågor, som de om att Sverige inte vunnit någon utslagsmatch mot högre rankat motstånd, om huvudspel och om Caroline Seger:s roll och så vidare. Hoppas vi får fler sådana högklassiga artiklar på damfotboll.com.

För som bekant tycker jag från och till att sidan är ganska svag. Bland annat har uppföljningen av de sexuella trakasserierna i Stabaek varit svag. Det enda tyckandet man stått för är exempelvis det här tramset.

En otroligt mycket mer genomtänkt betraktelse kring Stabaekfallet har den före detta Umeåforwarden Lise Klaveness skrivit på NRK:s hemsida. Det här är verkligen en väldigt bra och tänkvärd krönika i ämnet. Läs.

* Därmed har jag lämnat landslaget för ett tag. Tittar vi på helgens matcher runtom i världen är det landskamperna, Sveriges och USA–Ryssland, som är de mest intressanta. Även den sista omgången i Australiens W-league är förstås lite spännande, även om slutspelslagen redan är klara där.

Kendall Fletcher

En damallsvensk bekanting som skall spela slutspel i W-league är de senaste två årens Vittsjömittback Kendall Fletcher. Hon spelar nu för serietvåan Canberra United. Tydligen återvänder amerikanskan inte till Nordskåne efter avslutad australisk säsong. Någon ny klubb är inte meddelad.

Vittsjö har däremot gjort klart med backen Sanna Svensson från finländska mästarlaget Åland United.

Apropå Åland är de i Eskilstuna för träningsmatch i helgen. Totalt spelar minst sju damallsvenska lag träningsmatcher i helgen. Men med tanke på att många spelare är i väg med landslaget är resultaten mindre intressanta än vanligt.

* I Tyskland står det klart att landslagsbacken Babett Peter inte kommer att spela vidare i Frankfurt nästa säsong. Privata skäl uppges som skäl, och någon ny klubb är ännu inte meddelad.

* Från Nordamerika meddelades i veckan när kontinentens VM-kval skall avgöras. Det spelas 16–26 oktober i Mexiko, alltså mitt i den damallsvenska slutspurten. Ett starkt skäl till varför US Soccer kallat hem alla sina landslagsaktuella spelare till NWSL, en liga man kan kontrollera.

Just NWSL fick ett spelschema i veckan. Premiären spelas den 12 april, och sista omgången av grundserien avgörs den 17 augusti. Därefter följer ett två veckor långt slutspel innan landslaget får sex veckor på sig att ladda för VM-kvalet.

* Slutligen åter till landslaget och tv-sändningar. Enligt svenskfotboll.se skall Eurosport sända samtliga Sveriges tre gruppmatcher i Algarve cup – kul. På tyska framba.de står det att totalt åtta matcher från turneringen kommer att sändas på kanalen. Deras tablå innehåller dock bara två svenska matcher. Förhoppningsvis har förbundet rätt, så att den tredje svenska matchen visas i Sverige, men inte i Tyskland.

Nytt och nygammalt till Frankrike

Publicerad den 22 januari, 2014 av Johan Rydén

I dag presenterade Lilie Persson truppen som skall till Frankrike om ett par veckor. Bland de 21 spelarna fanns fem som inte gjorde någon A-landskamp i fjol: Carola Söberg, Stephanie Öhrström, Magdalena Ericsson, Emma Lundh och Lina Hurtig.

De fyra sistnämnda är debutanter, medan Söberg spelade en landskamp 2007.

Just målvaktssidan är intressant. Hedvig Lindahl lär ju vara tillbaka som förstemålvakt nu efter att Kristin Hammarström slutat och Sofia Lundgren är skadad. Lindahl lär få förtroendet i Frankrike. Förhoppningsvis kan även Öhrström få några minuter. Hon är lite kort i rocken, men känns välskolad och intressant.

Tittar vi på utespelarna så saknas bara Emma Berglund, Lina Nilsson, Jenny Hjohlman, Marie Hammarström, Jessica Samuelsson och Sofia Jakobsson bland de som gjorde fem landskamper eller fler i fjol. De tre förstnämnda till följd av skador, Hammarström har slutat och Samuelsson är i Australien. Däremot är Jakobsson petad. Jag har svårt att protestera mot det beslutet. Jakobsson har inte fått det lyft som man hoppats på i landslaget, och jag kan inte bedöma hur hon skött sig i Cloppenburg.

En som ännu inte fått chansen efter sin korsbandsskada är Linda Sembrant. Flera av de som såg Tyresö löpande under hösten tycker att hon borde vara redo igen. Personligen tyckte jag inte att Sembrants tempo var tillräckligt i höstas, men jag såg å andra sidan bara ett par matcher.

Av debutanterna är Ericsson och Hurtig de jag tycker är mest intressanta, eftersom de är spelartyper vi behöver för att bredda landslagstruppen. Emma Lundh är mer en spelartyp som vi redan har en hel hög av. Stämmer det att Elin Rubensson är uppsatt som ytterback är det kanske den allra mest intressanta uttagningen. Med både Samuelsson och Nilsson utanför truppen är ju högerbacksplatsen ledig.

Hela truppen finns här.

Tankar kring det bolltrygga landslaget

Publicerad den 7 oktober, 2013 av Johan Rydén

I morgon klockan 14.00 håller förbundskapten Pia Sundhage presskonferens för att presentera truppen till de båda VM-kvalkamperna borta mot Bosnien-Hercegovina och hemma mot Färöarna.

Det handlar om två väldigt lätta matcher. Matcher som Sverige kommer att vinna, och där vi totalt bör göra minst tio mål.

Det blir intressant att se hur Sundhage formerar sin trupp inför matcherna. Till Polenmötet senast gjorde hon bara ett par små förändringar jämfört med EM. Det tyckte jag var helt rätt tänkt. Men nu är motståndet så väldigt mycket sämre att det går att testa mer.

Sundhage har ju pratat om att hon vill bygga ett bolltryggt landslag till VM 2015. Försvarsspelet skall fortsatt bygga på duellspel, medan anfallsspelet skall innehålla fler långa anfall. Spelsystemet skall kunna varieras mellan ett traditionellt 4-4-2 och ett 4-1-3-2.

Jag har hela tiden ställt mig frågande till landslagets försvarsspel under Sundhage. Och jag måste säga att jag är högst tveksam till om duellspel är rätt väg att gå när man förbereder sig för ett mästerskap på konstgräs. Det är ju ofta så att det blir färre dueller på konstgräs.
Det finns säkert anledning att återkomma till defensiven. Det här långa inlägget skall dock fortsättningsvis handla om vilka spelare som passar bäst i det bolltrygga landslaget.

Just de glasögonen hade jag på mig när jag såg om Polenmatchen.

Som ni säkert minns var resultatet (2–0) helt ok – det viktigaste i tävlingsmatcher är ju att vinna. Spelet var däremot inte alls bra. Den första halvleken var rent usel på många fötter, medan den andra totalt sett var okej.

Slutsatsen var att Sundhage nog får hålla i ganska många fler lektioner om hur man bäst får hål på ett igelkottsförsvar.

En väg är ju att mata in inlägg mot nickstarka forwards. Eftersom vi inte har några sådana får vi välja andra vägar. Och då är passnings- och bollskicklighet två väldigt viktiga faktorer. På den fronten finns det brister i vår backlinje.

Jessica Samuelsson

Mot Polen fick Jessica Samuelsson mycket beröm för sin insats som högerback. Det var välförtjänt beröm. Fast man bör ha i åtanke att hon oftast var helt oattackerad, och hade hur mycket tid som helst på sig med bollen. Och sett till det så gjorde hon inte mycket mer än vad man kan kräva av en ytterback i ett av världens tio bästa landslag.
När jag såg om matchen studerade jag Samuelsson extra noga. Fysiken har hon, och hon är på rätt väg när det gäller sitt passningsspel. Men det är ändå väldigt mycket jobb kvar innan hon är en internationell toppspelare på ytterbacksposition.

Sara Thunebro är ett pålitligt kort på vänsterbacken. Men trots att hon har väldigt bra tillslag med båda fötterna har jag varit lite besviken på hennes passningsspel i år. Jag tycker att hon borde kunna ha betydligt bättre precision i sina uppspel.

Sundhage har ju lanserat Antonia Göransson som ny vänsterback. Jag tycker att det är en intressant tanke. Jag gissar att Sundhage har tanken att ställa upp vårt landslag som hon ofta ställde upp USA:s. Alltså en kant med en mer defensiv back bakom en hyperoffensiv yttermittfältare. Och en kant med en mer bollvårdande yttermittfältare framför en hyperoffensiv back.

Göransson skulle kunna bli den ytterbacken. Hon har en bra vänsterfot, och är svårstoppad när hon kommer med fart. Frågan är om spelintelligensen räcker till.

Skulle inte försöket med Göransson lyckas så tjatar jag om Elin Rubensson. Jag tror inte att hon kommer att bli en forward av landslagsklass. Men jag tror att hon kan bli en fantastisk back – eller yttermittfältare. Hon är smart, snabb och bolltrygg.

När det gäller mittbackarna är förstås Nilla Fischer en av de bolltrygga och passningsskickliga spelarna att bygga det här laget kring. Men jag har svårt att släppa tanken på att ha henne på mittfältet. Hon är ju den spelare man helst vill ha i straffområdet när inläggen slås in.

Nilla Fischer och Charlotte Rohlin.

Vi får nog dock räkna med att Fischer blir kvar i mittförsvaret. Och att den stora frågan är vem som skall placeras bredvid henne. Frågan är om inte Charlotte Rohlin:s dagar i landslaget är räknade. Hon är väldigt långt ifrån den nivå hon höll under VM 2011. Känslan är att hon under sin långa skadefrånvaro både har tappat i snabbhet och i passningsskicklighet. Kanske kan hon jobba sig tillbaka. Kanske inte.

Jag tippar dock att Emma Berglund tar platsen bredvid Fischer när hon kommer tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll. Berglund är både snabb och bolltrygg, och dessutom åtta år yngre än Rohlin.

På mittfältet tycker jag att Caroline Seger bör vara självklar i rollen som den defensiva innermittfältaren i 4-1-3-2-systemet. Seger är vår mest bolltrygga spelare, och hon är även passningsskicklig. Hon borde således vara som gjord för rollen. Jag kan kanske tycka att hon spelar med för små marginaler ibland för den här rollen. Men det bör gå att slipa bort.

Caroline Seger

Jag vill minnas att Lilie Persson sa i samband med Polenmatchen att hon inte ville att Seger skulle bli en ny Tobias Linderoth. Jag undrade spontant: varför inte?

Linderoth var ryggraden i ett väldigt starkt svenskt herrlandslag. Det är en spelartyp som Erik Hamrén riktigt skriker efter.
Och som sagt, Seger borde kunna bli en bra Linderoth. Det är just i den defensiva rollen hon bör spela. Jag anser nämligen att hon är en för dålig poängspelare för den mer offensiva rollen. Seger tänker nämligen nästan aldrig två moment framåt, och har inte blick nog att öppna ett motståndarförsvar.

I den offensiva rollen är Marie Hammarström just nu det bästa alternativet. Hon ser ganska ofta lite trög och sävlig ut i spelstilen. Men hon är en poängspelare. Hon slår betydligt fler genomskärare än Seger. Och Hammarström är ofta väldigt bra när hon får läget. Mot Polen var hennes avslut på uppstuds i första halvlek verkligen högklassigt. Synd bara att en polsk försvarare stod precis i bollbanan, och lyckades nicka undan projektilen.

Therese Sjögran

På kanterna söker alltså Sundhage troligen en bollhållare och en snabb djupledslöpare. Bollhållaren lär vara Therese Sjögran ett tag till. Jag var frågande till att hon kom med i EM-truppen. Men det var bara att applådera uttagningen. För med facit på hand borde Sjögran ha fått än mer speltid än hon fick. Och från EM och framåt har hon varit lysande på sin kant. Visst är hon ålderstigen. Men jag tror absolut att Sjögran kan hålla i två år till. Och jag tycker att det är självklart att hon skall spela så länge ingen petar henne.

För tillfället finns det inte så många klockrena alternativ i den här rollen. På sikt är nämnda Elin Rubensson kanske ett. Ett annat intressant alternativ är Louise Fors. Med henne hade vi fått in ytterligare ett riktigt vasst vapen vid fasta situationer. Kanske kan även Johanna Almgren komma tillbaka igen efter sin knäskada. Fast vågar man ens hoppas på det?

På den andra kanten skall vi alltså ha en riktigt snabb spelare. Här är det klar fördel Josefine Öqvist. Hon gjorde ett utmärkt EM – och blev ju något överraskande till och med uttagen i Allstarlaget.

Alternativen här är för tillfället Sofia Jakobsson, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och kanske även Antonia Göransson. Schough har varit en positiv överraskning sedan hon fick Sundhages förtroende. Jag tycker att Falkenbergstjejen snart borde få en rejäl chans i startelvan.
Däremot är jag frågande till Jakobsson och Konradsson. När det gäller Umeåspelaren är jag tveksam till hennes arbetskapacitet. När det gäller Jakobsson är det speluppfattning och bollbehandling som väcker frågor.

För två år sedan var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Jakobsson skulle vara en given landslagsforward. Sedan dess har jag bara blivit mer och mer frågande. Och insatsen mot Polen var rent usel. Jakobsson har snabbheten. Men hon slog knappt en passning till rätt adress. Och mot en snabb back blev hon ett lätt offer. För Jakobsson slår oftast bara bollen rakt fram och försöker springa ifrån sin motståndare.

Jag vet att Jakobsson har haft 1,5 struliga år bakom sig. Om hon bygger upp självförtroendet igen, och jobbar stenhårt med sitt passningsspel, så kanske hon kan komma tillbaka till hög landslagsklass igen. I nuläget tycker jag däremot att vi har yngre, mer intressanta spelare som borde gå före.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Jakobsson och Schough är ju även tänkbara som forwards. Där är ju dock Kosovare Asllani och Lotta Schelin just nu Sundhages givna förstaval. Överhuvud taget har Sundhages anfallsspel i stort byggt på snabbhet. Något som är oerhört vasst när man leder, och får utrymme till kontringar. Men snabbhet är sällan effektivt mot samlade försvar.

Mitt inlägg med statistik över att våra forwards sällan avgör tävlingslandskamper väckte som väntat känslor hos er läsare. Siffrorna hör ihop med avsaknaden av en powerforward. För med nickstarka spelare i straffområdet är det betydligt lättare att slå hål på samlade försvar.
Exempelvis var det inte våra forwards som bröt dödläget någon gång under EM. I stället fick vi hål på motståndarna genom två fasta situationer, ett distansskott och ett självmål.

På forwardssidan har alltså förbundskapten Sundhage en del att fundera över. Det räcker ju inte med snabbhet för att slå hål på välorganiserade motståndare. Det krävs smarta löpningar för laget, löpningar som flyttar motståndarnas backar både i sid- och djupled. Mot Polen noterade jag att våra forwards – Schelin och Öqvist – jobbade väldigt dåligt mot det låga, polska försvaret.

De sprang för lite i sidled, och blev ofta stillastående, vilket gjorde att de var lättmarkerade. Följden blev att våra forwards ofta var steget efter sina backar.

Jag minns att den gamle skyttekungen Gary Lineker en gång i tiden fick frågan om hemligheten bakom varför han så ofta gjorde enkla mål i straffområdet.

”När jag ser att ett inlägg är på gång ser jag till att sätta hög fart in på en tom yta. Om bollen kommer dit säger ni experter att jag bara gör enkla mål. Om bollen inte kommer säger ni att jag alltid är på fel ställe…”

Att vara på rätt ställe handlar alltså både om känsla och om tur. Man måste chansa lite. Ligger man däremot ett steg bakom sin back gör man inga mål. Det gjorde exempelvis Lotta Schelin väldigt många gånger mot Polen. Hon såg ofta lite vilsen och tvekande ut. Med mer bestämdhet i straffområdet, och fler v-löpningar hade vår skyttedrottning gjort ännu fler mål.

I ämnet noterade jag hur norska stjärnskottet Ada Hegerberg gjorde som Lineker under EM. Hegerberg såg till att vara först in på en yta. Hon gjorde inga mål på det i EM, men räkna med att norskan kommer att göra många ”enkla” mål framöver…

Lotta Schelin gör ofta bra löpningar mot första stolpen i anfallens förstaskede, vilka har lett till mängder av mål. Men kommer inte bollen i skede ett känns hon vilsen. Mot Polen överglänstes Schelin av Öqvist, som faktiskt sprang både mer och bättre. Men det är Schelin som är vårt affischnamn, och vår bästa målskytt. Jag tycker att hon är given i startelvan. Men hon har snabbheten och tekniken för att kunna göra ännu fler mål. Förbundskapten Sundhage har sagt att Schelin borde titta på hur Olivia Schough löper. Förhoppningsvis kan Sundhage lära Schelin att springa smartare. Då blir Lyonstjärnan ännu bättre.

Mot Polen var alltså inte Asllani med. Hon är vår mest bolltrygga och smarta forward, och borde passa mot den typ av handbollsförsvar som Polen ställde upp. Och som garanterat även Bosnien och Färöarna kommer att använda sig av. Asllani har tveklöst gjort sig förtjänt av platsen bredvid Schelin. Fast jag vill se fler mål från PSG-proffset. Framför allt fler poänggivande mål. För sådana gör hon väldigt, väldigt sällan i gulblått.

Lina Hurtig

Bakom Schelin/Asllani finns alltså nämnda Öqvist, Jakobsson och Schough. Dessutom gav Sundhage lite speltid till Jenny Hjohlman i Polenmatchen. Hon är duktig, men jag ser henne inte som en landslagsspelare. Hjohlman har gjort fem spelmål i damallsvenskan. Jag har tjatat om Hjohlmans anfallspartner Lina Hurtig, och fortsätter göra det. 18-åringen har gjort dubbelt så många spelmål i damallsvenskan som Hjohlman. Hurtig är smart a la Asllani, men mer nickstark. Förhoppningsvis finns hon med i morgondagens A-landslagstrupp.

Kanske kan även Marija Banusic få en ny chans. Kristianstadstalangen var uttagen till Polensamlingen, men fick lämna återbud på grund av skada. Nu spelade hon 45 minuter mot Jitex senast, och det är ju drygt två veckor till nästa samling.

Hängmatch och förlängningar

Publicerad den 2 oktober, 2013 av Johan Rydén

Svara

Kristianstad vann programenligt i Skellefteå och säkrade därmed sitt damallsvenska kontrakt för 2014.

Siffrorna blev 4–1, och för Sunnanå är det nu bara tre matcher kvar att samla de poäng som gör att man slipper toppa den mindre smickrande tabell som jag presenterade i det här inlägget. Alltså tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan.

I dag gav Margret Lara Vidarsdottir KDFF ledningen redan i första minuten. Sett till statistiken hängde Sunnanå med bra spelmässigt. Men målmässigt var gästerna alltså bäst. Och Vidarsdottir gjorde ytterligare ett mål.

Margret Lara Vidarsdottir

Islands skyttedrottning står högt på listan över spelare som KDFF vill förlänga med över nästa år. Det kan man läsa om i den här artikeln. Där framgår även att Tyresö har visat intresse för att värva Marija Banusic.

Det är förstås intressant. Frågan är om talangen skulle vinna på att göra en sådan flytt redan nu. Jag tror det kanske inte. Men mycket hänger ju förstås på vad Tyresö mönstrar för forwards nästa säsong.

Apropå Tyresö har de förlängt kontraktet med Veronica Boquete. Fast bara fram till nästa sommar. Det är lika lång tid som de säkrat upp Marta.
Risken finns alltså att de båda storstjärnorna försvinner mitt i nästa säsong. Dessutom är det frågetecken för hur länge klubbens alla amerikanskor blir kvar. Jag måste nog säga att jag tycker att det ser fortsatt ganska instabilt ut i Tyresö på spelarfronten.

Malmö har ju lyckats bättre sportsligt sett hittills i år. Och jag tycker absolut att de även haft betydligt större framgång i förlängningsrummen. De presenterade i dag att Ramona Bachmann stannar i klubben i ytterligare två år. Tidigare har Katrin Schmidt förlängt med ett år samt Lina Nilsson, Ali Riley och Amanda Ilestedt med två år, Anja Mittag med 2,5 och Sara Björk Gunnarsdottir med tre. Det borgar för god framtida kontinuitet.

* I Japan har storlaget Inac Kobe Leonessa förlorat en ligamatch. Det är något som är nästan lika sällsynt som att Lyon förlorar. Leonessas senaste ligaförlust dessförinnan kom den 11 oktober 2010 mot NTV Beleza.

Den här gången var det Okayama Yunogo Belle som stod för bedriften. Lagets storstjärna Aya Miyama gjorde båda målen när Leonessa besegrades med 2–1 inför 4145 åskådare i Kobe. Något klipp från matchen har jag inte hittat. Men segermålet kom på straff.

Inga roliga siffror för Schelin

Publicerad den 22 september, 2013 av Johan Rydén

Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.

Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.

Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.

Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.

Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:

Lotta Schelin                  14 – 10+4
Marie Hammarström       7 –    3+4
Nilla Fischer           6 –    6+0
Lisa Dahlkvist                  5 –     4+1
Kosovare Asllani           5 –    1+4
Therese Sjögran             5 –    1+4
Sara Thunebro               4 – 0+4
Josefine Öqvist              2 –    2+0
Sofia Jakobsson               2 –    1+1
Caroline Seger                2 –    1+1
Jessica Landström           1 –    1+0
Lina Nilsson                     1 –    0+1
Sara Larsson                   1 –    0+1

Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.

Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:

VM 2011
Colombia, 1–0
2: Jessica Landström, 1: Hedvig Lindahl
Nordkorea, 1–0
2: Lisa Dahlkvist, 1: Lindahl (totalt 2)
USA, 2–1
2: Nilla Fischer, 1: Dahlkvist (3)
Australien, 3–1
2: Dahlkvist (5), 1: Therese Sjögran
Frankrike, 2–1
2: Marie Hammarström, 1: Lotta Schelin

OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson

EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)

Lisa Dahlkvist

Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.

Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.

Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:

4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.

Nilla Fischer

Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?

Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.

EM-bilder av Sverige

Publicerad den 24 augusti, 2013 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har nått fram till det sista bildspelet från sommarens EM-slutspel, och det rör bilder på vårt eget lag. Framför allt handlar det om bilder från några olika träningar, men det har även smitit med några matchbilder.

Tidigare har jag som bekant lagt upp bildspel på samtliga de lag Sverige mötte under turneringen, samt ett bildspel från finalen. Länkar till dem hittar du här:

* Bilder av genrepet, Sverige–England 4–1.
* Bilder av Danmark–Sverige 1–1.
* Bilder av Sverige–Finland 5–0.
* Bilder av Italien.
* Bilder av Island.
* Bilder av Sverige–Tyskland 0–1.
* Bilder av EM-finalen.

Och här är alla bilder i dagens bildspel, en och en:

Charlotte Rohlin

Lotta Schelin

Olivia Schough

Sara Thunebro

Josefine Öqvist

Höga sparkar

Jenny Hjohlman

Sofia Jakobsson

Sverige värmer upp inför Italienmatchen

Camp Sweden

Sveriges startelva mot Italien

En spelare saknas i ringen.

Jessica Samuelsson

Lisa Dahlkvist

Lotta Schelin och Kosovare Asllani

Katalin Kulcsár

Nilla Fischer

Sian Massey och Katalin Kulcsár

Jessica Samuelsson

Lotta Schelin

Svensk drickapaus

Caroline Seger

Therese Sjögran och Caroline Seger

Caroline Seger

Sweden

Inspelning av reklamvideo för Camp Sweden

Landslaget spelar in reklamvideo för Camp Sweden

Camp Swedens stora tröja

Inspelning av reklamvideo för Camp Sweden

Ombyte på bred front

Josefine Öqvist

Snart klart för träning

Kristin Hammarström, Charlotte Rohlin och Nilla Fischer

Lilie Persson och Pia Sundhage

Uppvärmning med pinnar

Pia Sundhage och Lilie Persson

Sara Thunebro

Marie Hammarström laddar

Jessica Samuelsson

Sofia Lundgren

Hedvig Lindahl

Pia Sundhage

Amanda Ilestedt

Sofia Jakobsson och Antonia Göransson

Antonia Göransson

Sara Thunebro

Amanda Ilestedt och Olivia Schough.

Olivia Schough laddar

Therese Sjögran

Kristin Hammarström

Emmelie Konradsson, Elin Magnusson och Pia Sundhage

Kristin Hammarström

Amanda Ilestedt

Emmelie Konradsson

Drickapaus

Jessica Samuelsson

Therese Sjögran

Emmelie Konradsson

Jenny Hjohlman

Therese Sjögran

Lisa Dahlkvist passar

Sofia Lundgren som utespelare

Löfwenius lyfte Jitex

Publicerad den 14 augusti, 2013 av Johan Rydén

Svara

Jitex tog i kväll tre otroligt viktiga poäng i kampen för nytt damallsvenskt kontrakt. Formstarka Umeå besegrades på bortaplan – vilket förstås måste anses vara väldigt bra gjort.

Jag har sett Jitex vid en handfull tillfällen i år, bland annat de två senaste matcherna. Och min uppfattning är att laget är för bra för att åka ur. Intressemässigt har man däremot inte i högsta serien att göra. Publiksnittet är uselt. Mot Örebro bjöd man alla EM-volontärer på entrén – och fick 289 åskådare.

Senast var minst en tredjedel av åskådarna Vittsjösupportrar, vilket bidrog till att publiksiffran åkte upp till 412.

Men som sagt, på planen är Mölndalslaget stabilt nog att hänga kvar. I dag saknades återigen viktiga Annica Sjölund. Dessutom tog Umeå ledningen genom EM-spelaren Emmelie Konradsson. Trots det blev det till slut 3–1-seger för Jitex, efter ett mål av Fridolina Rolfö och två av Mimmi Löfwenius. Starkt.

Fridolina Rolfö

Och bra för F19-landslaget för övrigt att Löfwenius visar målform så här lagom till deras EM-slutspel.

Mimmi Löfwenius

Från förbundets livescore noterar jag att Hanna Folkesson, som gjorde comeback i förra omgången, byttes ut i halvtid för Umeå. Ny skada?

Dessutom ser jag att Jitex duktiga finländska EM-målvakt Minna Meriluoto klev av i minut 90. Låter oroande för Mölndalsklubben.

Hursom har Jitex nu fyra lag bakom sig, och fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket, vilket ger lite andrum. Fast det avståndet kan vara nödvändigt om både Sjölund och Meriluoto är skadade, samtidigt som Löfwenius och Julia Wahlberg skall i väg på F19-EM.

* Ett av de lag som Jitex passerade i kväll är Kristianstad. Deras före detta anfallsess Josefine Öqvist presenterades i dag på Montpelliers hemsida.

Efter dubbelkoll skall länken här funka. Men sedan WordPress gjorde om funktionen för länkning häromveckan har det blivit väldigt lätt att göra fel – och länka till egna inlägg istället för de man egentligen tänkt sig. Kanske att jag kommer att lära mig över tid. Men just nu är jag är inte så säker på det…

* Klippen med höjdpunkter från de damallsvenska omgångarna upphörde tyvärr ganska direkt. men LdB FC Malmö fortsätter att att lägga upp klipp med höjdpunkter från sina matcher. Efter en tillrättavisning från Kentaro får inslagen bara vara max tre minuter långa. Här är ett klipp med målen från Malmös bortamöte med Sunnanå.

Där får man ett nytt exempel på hur usel den damallsvenska assistligan är. Malmö har nämligen inte fått något assist i den officiella statistiken. Jag tycker att det är självklart att att Lina Nilsson och Manon Melis förtjänar varsin passningspoäng. Vad tycker du?

* I den finska ligan förlorade i kväll suveräna serieledarna Åland United oväntat mot serietrean Honka med 2–1. Svensklaget Åland har dock fortfarande en betryggande serieledning.

Malmös makalösa metamorfos

Publicerad den 10 augusti, 2013 av Johan Rydén

Malmö vann på Tyresövallen – därmed lever den damallsvenska guldstriden vidare åtminstone en bra bit in på hösten.

Och med Marta skadad och borta ett tag känns utgångsläget utjämnat, trots Tyresös alla namnkunniga sommarvärvningar. Men mer om framtiden vid ett senare tillfälle.

Det här inlägget handlar om dagens seriefinal, och det kunde ha haft många olika rubriker, för det var en match med flera olika ansikten, och med många olika huvudrollsinnehavare.

En tänkbar rubrik kunde ha varit: ”Bachmanns revansch”. För vi minns ju hur Malmös schweiziska stjärna straffade ut sig från fjolårets guldmatch genom två vansinniga hands i bortamötet med Umeå i fjol.

I dag var Ramona Bachmann lysande, och gjorde både Malmös första och sista mål. Det var hennes sjätte och sjunde för året. Minns att hon utöver fadäsen i Umeå var lysande under förra hösten, och hon visade i dag att det kan bli en repris i år.

Ramona Bachmann

Rubriken kunde ha handlat om de snygga målen. Line Röddik Hansen:s frispark till 2–1 var vacker. Jennifer Hermoso vred läckert in 1–0-målet vid bortre stolproten och båda Bachmanns fullträffar kom efter fina anfall.

Rubriken kunde också ha handlat om de grova misstagen. I vårens 2–2-möte kategoriserade jag tre av de fyra målen som orsakade av grova misstag. I dag fastnade jag vid två misstag, där det ena kunde ha blivit kostsamt, och det andra blev det.

Det första gjordes av Malin Levenstad vid 1–1, precis när det kändes som att Malmö hade börjat ta över matchen. Mittbackes uppspel gick rakt i händerna på motståndare, det i ett läge när egna laget var på väg uppåt. Veronica Boquete tog chansen och slog direkt en långpassning som friställde Christen Press.

Den enda som tog upp jakten var Amanda Ilestedt. Press var smart, och tog sig in framför Malmöbacken, och låste hennes löpväg. Det blev en kollission – och målchansutvisning.

Amanda Ilestedt

Ilestedt är snabb, men jag hade redan tidigare i matchen sett att hon var chanslös i duellerna mot Press. Kollissionen var inte speciellt hård, men situationen är att jämföra med Lotta Schelin:s med Annike Krahn i EM. Ilestedt har uppe armen i Press rygg, och amerikanskan faller. Oavsett hårdhet på knuffen måste domaren döma.

Den efterföljande frisparken skruvade Röddik Hansen in i krysset. 2–1 till Tyresö i minut 71 – och Malmö var en spelare kort. Känslan var att Levenstads indianare skulle kosta Malmö guldchansen.

Men så blev det inte. I stället bjöds skånskorna in i matchen sju minuter senare, då Carola Söberg gjorde matchens stora tavla. Hon kom ut helt fel på en inläggsfrispark från Lina Nilsson. Söberg kom ut så snett att jag bollen troligen gick rakt in i mål.
Katrin Schmidt kan möjligen ha fått en touch på den, men det såg inte ut så på tv-bilderna – som för övrigt finns på den här länken.

Det målet gav både Malmö hopp och energi att vända matchen.

Annars tyckte jag att Tyresö var en klass bättre än gästerna i 45 minuter – ja, nästan i 60. Den första halvleken var klockren från hemmalaget. Hermoso fixade ett tidigt mål. Sedan ställde hemmalaget upp med ett lågt försvarsspel och Malmö blev passivt och stillastående.

Tyresö visade upp en härlig disciplin, och hade hela tiden åtta, nio eller tio utespelare på rätt sida bollen.

Malmös tränare Jonas Eidevall var missnöjd i halvtid, och sa till Tv4sport:

”Vi är håglösa, passiva och saknar beslutsamhet.”

Det blev lite bättre från Malmö sida i början av den andra halvleken. Men även om Tyresö inte hade samma makalösa kontroll som före paus var fortfarande känslan efter 60 minuter att det här var Tyresös match.

Katrin Schmidt

I den 62:a minuten bytte Eidevall in Schmidt istället för Katrine Veje. Och plötsligt hände något. Jag har flera gånger tidigare konstaterat att Schmidt är utrustad med både offer- och vinnarvilja – alltså en jättetillgång i avgörande matcher.
Jag funderade lite över hur smart det var att ha henne vid sidan från start. Men det visade sig räcka med en halvtimma för tyskan.

För man kan säga att det var tyskorna – eller i alla fall de tyskspråkiga – som fixade Malmös seger.

När Schmidt hade varit på planen i en minut fick Malmö sin första riktiga målchans. Då fick Therese Sjögran, usel träff från kanonposition.
Minuten senare kom 1–1. Det var Schmidt som bröt, och satte upp Anja Mittag, som i sin tur frispelade Bachmann.

I det läget märktes vilken matchovana Linda Sembrant har. För hon borde kunnat låsa den sista passningen, men uppträdde lite taffligt. Även vid 2–2-målet stod Sembrant för ett tveksamt ingripande. Fast där var som sagt Söberg den största syndaren.

Linda Sembrant

I halvtid såg jag många kommentarer om att det hade varit en tråkig, dålig och händelsefattig match. Händelsefattig köper jag, men jag tyckte det var en riktigt bra match i första halvlek. Och intressant – taktiskt sett.

De som gnällde på den första halvleken måste ha varit väldigt nöjda med den andra. För vilka osannolika vändningar det blev.

Till slut vann Malmö fullt rättvist. För det krävs styrka för att kunna resa sig och vända matchen på det här sättet.

Och nu känns guldstriden öppen. I varje fall i ett par veckor. Jag håller fortfarande Tyresö som favorit – trots att de får klara sig utan Marta ett tag.
Men nästa vecka har båda lagen tuffa bortamatcher. Tyresö skall till Örebro och Malmö till Göteborg. Och för Malmö väntar därefter Linköping hemma. Är de båda lagen fortfarande jämsides efter de matcherna så ser det plötsligt mycket ljusare ut för Malmö. För Tyresö har Göteborg och Linköping i de två avslutande omgångarna. Är guldracet fortfarande öppet då kan det komma in nerver i spelet.

Caroline Seger

Slutligen fortsätter jag att försöka få grepp om Caroline Seger. Jag har fortfarande inte sett den storhet som gör henne till en av de sex bästa spelarna som håller till i Europa i år – alltså bättre än exempelvis Marta och Bachmann.

I dag följde jag periodvis Seger med blicken under den första halvleken. Defensivt låg hon väldigt bra, och hade flera brytningar. Men hon spelade ju nästan bara bakåt, eller i sidled. Jag såg henne knappt slå en enda passning framåt i den första halvleken. Eller jo, en såg jag – och det var assisten till Hermosos 1–0-mål. Men den såg inte förbundets matchsekreterare – för målpasset tillskrevs Boquete. Så nu är den officiella assistligan ännu mer felaktig…

Bilder av Sverige–Finland

Publicerad den 8 augusti, 2013 av Johan Rydén

Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag fortsätter att haka mig fast vid det EM-slutspel som snart ligger två veckor bakom oss. För här kommer fler bilder.

Nu är det Finland som står i fokus. Det är även en och annan bild på vårt lag från den fantastiska lördagskvällen på Gamla Ullevi där finskorna besegrades med 5–0.

Några av bilderna i bildspelet ovan har jag publicerat i tidigare inlägg. Alla nya bilder finns här: