Etikettarkiv: Lionesses – Englands landslag

En damfotbollsresa genom Nordeuropa

Publicerad den av
1

Så är man hemma igen. Min lilla utflykt till Nederländerna slutade på 318 mil, nästan 14 dygn, 10 matcher med 13 olika lag och på fem olika arenor.

På vägen hem passade jag på att köpa på mig lite tidningar från Nederländerna, Tyskland och Danmark. Och slutsatsen är att både nederländare och danskar nu har vaknat.

För skall jag vara ärlig tycker jag att arrangörslandet knappast har ansträngt sig under mästerskapet. Jag prioriterade ju att följa det svenska lagets aktiviteter samt att hinna se så många matcher som möjligt. Därmed orkade jag inte åka in i stadskärnorna och insupa atmosfär, utan det blev mest motorvägar och infartsleder till arenorna.

Och längs motorvägarna fanns inga som helst spår av att ett Europamästerskap i fotboll spelades. Jag bodde i den lilla staden Zevenaar (drygt 30 000 invånare). Utöver att Sverige tränade på den lokala fotbollsarenan såg jag inga spår av EM i stan.

Inget i affärer, och faktiskt väldigt lite i media. Man kan säga att vad jag har sett av EM-bevakning i nederländska tidningar har det nästan till 100 procent handlat om det egna laget. Men det har inte varit daglig bevakning, det har varit en införtext på matchdagarna och en–två sidor efter.

Det har känts som en väldigt trött och plikttrogen bevakning. När värdnationens landslag hade pressträff två dagar innan kvartsfinalen mot Sverige var det mest svenska reportrar där.

Även dagen innan kvartsfinalen var det fler svenska journalister än nederländska på matcharenan i Doetinchem. Kanske att vi i Sverige även var fler under matchdagen, men där har jag svårt att bedöma, för då var det så många från andra länder som också var där.

Men nu har Nederländerna vaknat. Nu verkar det äntligen vara EM-feber i värdnationen. När jag tog en kaffe i Zevenaar i söndags hörde jag Martens och van de Sanden nämnas i flera samtal. Och de tidningar jag köpte på hemresan i måndags var äntligen späckade med artiklar om landslaget, Oranje Leeuwinnen.

De här härliga lagbilderna som togs under Wolter Kroes hyllningssång Viva Hollandia dök upp i alla tidningar.

Nederländska tidningar efter EM-kvartsfinalen

Och nu verkar det plötsligt ha blivit lite av hysteri i Nederländerna. Den här gången är det både fans…

…och media som är med på tåget. Visst var det tråkigt för Pia Sundhage och Sverige att åka ut i kvartsfinalen. Men för damfotbollen som sport är det här förstås vansinnigt kul.

De extra biljetter till semifinalen mot England som släpptes i dag var slut på fem minuter.

Det om Nederländerna. I Tyskland har man kommit längre, och i tyska tidningar har landslaget fått rätt bra uppmärksamhet i ett par års tid.

Det stod därmed rätt mycket om det tyska uttåget i de olika tidningarna. Och om det faktum att matchen regnade bort på lördagskvällen. På något ställe var det någon lustig som kopplade ihop de två sakerna. Alltså att vattnet forsade från himlen på lördagen, och ur de tyska spelarnas ögon på söndagen.

Och de var flera som grät, bland annat förbundskapten Steffi Jones. Hon är förstås en av de som får kritik, i hennes fall för att hon körde med olika startelvor i alla matcherna.

En annan som kritiseras är stjärnan Dzsenifer Marozsan, det var ju hon som skulle bära det tyska laget i EM, men hon har varit en besvikelse. Marozsan och Anja Mittag var för övrigt de enda spelarna som fick lägsta betyget av Bild i Danmarksmatchen.

Men känslan jag får från de artiklar jag läst är att Jones kommer att få fortsätta på jobbet. Hon hade ju oflytet av att ta över samtidigt som ett stort antal spelare slutade i landslaget, och de flesta experter verkar överens om att hon skall få längre tid på sig för att fortsätta genomföra den pågående generationsväxlingen.

I tidningen Die Welt ser man även något positivt med det egna uttåget. Det har ju varit så självklart att Tyskland skall vinna EM att man tidigare knappt blivit glad över gulden. Att nu alltfler länder börjar komma ikapp gör att EM blir mer intressant framöver.

Tyska tidningar efter EM-uttåget

Vill man läsa mer om debatten i Tyskland rekommenderas det här inlägget.

På färjan till Danmark sålde man två olika danska tidningar, Ekstra Bladet och BT. Båda hade tre hela sidor om den danska kvartsfinalskrällen.

Ekstra Bladet toppade sin sportbilaga med rubriken ”Vi kan vinna”. Det är förstås en korrekt insikt, för tidningen är det sannolikt även en lätt pinsam insikt. Det är nämligen lätt att se att Ekstra Bladet inte är på plats i Nederländerna.

Av fyra texter är tre från den danska nyhetsbyrån Ritzau, och den fjärde är en intervju med DR:s (Danmarks Radios) expertkommentator Arnela Muminovic.

Jag har sett Danmark på plats två gånger, båda gångerna har jag noterat att det är väldigt få danska journalister på plats i Nederländerna. Så få att det inte varit någon dansk på de danska ”efter matchen-presskonferenserna”.

Däremot har det varit några i den mixade zonen, en av dem är BT:s Christian Winther Johansen. Jag kände igen honom på hans byline.

BT är alltså på plats, deras uppvaknande har alltså kommit tidigare än konkurrenttidning Ekstra Bladet. De danska tidningarna ligger dock mycket långt efter de svenska. Faktum är att Pia Sundhage på sin avslutande presskonferens uttryckte viss förvåning över storleken det svenska medieuppbådet under de fem senaste åren.

”Jag hade inte förväntat mig att ni är så många. Men det är jag jätteglad för.”

Det svenska medieuppbådet var förstås ännu större för fyra år sedan. Det var knappast det danska. BT:s sportchef Morten Crone Sejersböl konstaterar i sin krönika att han såg Danmark–Tyskland från Sverige, där Sundhages lag är lika stort som det danska damlandslaget i handboll.

Crone Sejersböl erkänner att han för fyra år sedan inte ens visste om att Danmark skulle spela EM-slutspel i Sverige. Den här gången har han koll på mästerskapet och det danska laget. Det är ju förstås en stor förbättring.

Och kanske att det kan bli lite ”Pernille Harder-feber” i Danmark nu. Det skulle Harder vara förtjänt av på alla sätt. Jag har inte träffat henne så många gånger, men har bara positiva ord att säga. Hon verkar vara omtyckt av alla.

Dessutom är hon en unik spelare, en som är bra på det mesta. Hon är den typ av stjärna som varje tränare vill ha i sitt lag, en som leder laget både genom kreativitet i offensiven och genom stenhårt arbete i defensiven.

Danska tidningar efter EM-skrällen

Det fjärde landet på min hemresa är förstås Sverige. Väl hemma noterade jag den här utmärkta och intressanta TT-intervjun med Peter Gerhardsson. Har ni inte läst den, gör det.

Han säger ganska mycket det man vill höra i det här läget. Bland annat att han vill ha tillgång till alla spelare han kan få och att han tänker skapa en tydlig spelidé.

Här hemifrån har jag även noterat två tråkiga skador som kan påverka utgången av EM. Dels var det en fraktur som Englands målvakt Karen Bardsley drabbades av mot Frankrike. Därmed är EM över för den före detta Linköpingsmålvaktens del.

Jag måste säga att jag var förvånad att hon stod kvar så länge som hon gjorde. Redan andra gången hon låg ner, borde hon ha givit upp. Både för sin egen och för lagets skull.

En ännu tråkigare skada har drabbat Österrikes Lisa Makas. Hon som gjorde ledningsmålet i gruppspelsmatchen mot Frankrike drog av korsbandet i kvartsfinalen mot Spanien, och är alltså borta både från EM och från hela den kommande säsongen i tyska Duisburg.

Förstås vansinnigt tråkigt.

En annan tråkig sak, fast på en helt annan nivå, är att den match jag såg i söndags var Camille Abily:s sista i det franska landslaget. Jag hade inte hört det innan, att EM var hennes avskedsturnering. Men det är förstås ytterligare en stor spelare som lämnar Frankrikes lag. Louisa Cadamuro i fjol, och så nu Abily.

Englands förbundskapten Mark Sampson höll för övrigt en fantastiskt bra presskonferens efter kvartsfinalsegern. Där inledde han med att hylla Abily för hennes enastående karriär. Det gillade jag. Så agerar en stor segrare.

Mer om England och Sampson i kommande inlägg. Nu tänkte jag sätta punkt med en liten anekdot från min egen EM-resa.

Jag bodde på ett rätt ocharmigt hotell i Zevenaar, hotellet låg precis vid motorvägen. De första dagarna var det väldigt varmt, vilket gjorde att det gick åt väldigt mycket dricka. I det skedet trodde jag bara att Zevenaar var en by med ett industriområde.

För det fanns bara en Burger King och tre bensinstationer på vägen från hotellet till idrottsplatsen. Några affärer såg jag inte till. Den dricka jag behövde ha på mina utflykter köpte jag på den välsorterade Shell-macken.

Det var samma man som expierade mig de tre första dagarna. Han lärde sig snabbt att den där utlänningen bara köpte dricka. Så när jag fjärde dagen ställde upp en refillpåse med spolarvätska bredvid vattenflaskorna och läsken tittade den omtänksamme bensinmacksföreståndaren på mig och sa:

”Not to drink”

Den stora guiden till EM:s kvartsfinaler

Publicerad den av
1

I kväll drar kvartsfinalerna i EM i gång. Jag noterar att jag, trots att jag hade flera fel i min stora EM-guide, lyckades pricka sju av de åtta kvartsfinallagen. Det är bara Norge som misslyckats, och Danmark som tillkommit.

Jag har även ännu så länge rätt segrare i skytteligan, för Jodie Taylor leder ju på fyra mål, trots att hon bara har spelat 148 minuter.

Nu är det dags för nya tips. För nu är det nollställt, den enda som hänger kvar från gruppspelet är positiva eller negativa känslor. Så här är mina tankar om de fyra kvartsfinalerna som drar igång i kväll med två riktigt öppna och ovissa drabbningar:

Nederländerna–Sverige
Stadion De Vijverberg i Doetinchem, lördag 18.00

Tips: 49–51
Tv: SVT2 och Eurosport1.

Kommentar: Jag har hela tiden haft en bra känsla inför att möta Nederländerna. Det är en match där alla de ”gamla” svenska spelarna borde ha lätt att tända till lite extra. Det är även en match där Sverige inte behöver känna press att ”det här måste vi vinna”.

Tvärtom slår ju vårt svenska lag nu lite ur underläge, vilket brukar vara en fördel. Tankarna kring laget har ju för övrigt svängt rejält, efter två matcher var vi heta guldkandidater, nu efter Italienmatchen har förväntningarna sänkts betydligt.

För hemmanationen är det annorlunda. Man har tre raka uddamålssegrar i ryggen har laget medvind, och man kommer dessutom att ha stöd från drygt 10 000 supportrar. Men faktum är att jag var lite besviken på de orange supportrarna när jag såg Nederländerna–Danmark. De skapade inte alls det tryck som jag hade förväntat mig, i varje fall inte under matchen. Däremot var det skön stämning inför avspark.

Vem vet, kanske blir det bättre tryck på lilla De Vijverberg (uttalas Fajferbärsch) i Doetinchem. Men jag tror faktiskt att den svenska klacken har hyfsade chanser att hävda sig rätt bra.

Rent sportsligt har alltså Nederländerna imponerat. Framför allt har man öppnat alla tre matcherna väldigt starkt. Här är det förstås otroligt viktigt för Sverige att hålla emot i matchupptakten. Dels för att inte ge hemmalaget extra energi, dels för att vårt lag ju har haft det väldigt jobbigt när det kommit i underläge.

De är ju så att de sju senaste gångerna motståndarna har gjort matchens första mål har Sverige förlorat. Möjligen kan man se det som positivt att senast vi fick kryss från 1–0-underläge var just mot Nederländerna i OS-kvalet i mars i fjol. Och att senaste svenska segern från 1–0-underläge också var mot Nederländerna – i VM-genrepet i slutet av maj 2015.

Det skall dock sägas, att när man tittar tillbaka på 1–1-matchen i Rotterdam förra våren blir man lätt lite skraj. Då hade vi väldig tur som fick 1–1 mot ett nederländskt lag som saknade skadade Lieke Martens, och där man inte hade hittat matchat in spelskickliga Jackie Groenen. Nu i EM har de båda lyft hemmalaget rejält.

Minns att Nederländerna tog en tidig ledning i den där OS-kvalmatchen och att de hade total kontroll på den första halvleken. Ända fram till slutminuten, där mittbacken Kelly Zeeman slog en svag bakåtpassning som Olivia Schough snappade upp och förvaltade på bästa sätt.

Knappt 1,5 år senare är alltså hemmanationen ett par strån vassare i offensiven. Å andra sidan har Sverige byggt en stabilare defensiv, så det där kan kanske jämna ut sig.

Sveriges stora fördel i matchen är att vi har den överlägset största erfarenheter av avgörande utslagsmatcher. Ingen i det nederländska laget spelade senast landet vann en utslagsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen i EM 2009.

Där är det alltså plus för svenskt vidkommande, ett plus som lär växa för varje minut som går av matchen. Det svenska laget är tryggt i att ta matcher till förlängning och straffar. Vi borde också ha lite bättre fysik, speciellt som bara två svenskor har spelat full tid hittills, medan Nederländerna har tvingats slita hårt på sin startelva.

Tyvärr ser det ut som att Pia Sundhage ger Nederländerna lite handikapp genom att inte starta med starkaste elvan. Trots att hon nu har sett att det finns ett väl fungerande anfallspar i Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius, samt att Lotta Schelin funkar utmärkt på kanten, var känslan från gårdagens presskonferens att Sundhage tänker starta med forwardsduon Schelin/Blackstenius i kvartsfinalen. Gör hon det måste jag säga att jag har väldigt svårt att förstå hur hon tänker.

Däremot gillar jag att hon pratar om riskmiminering under den första kvarten. Sverige får som sagt inte bjuda hemmaspelarna på något i matchupptakten, för då kan det här bli riktigt jobbigt. Hemmaspelarna har sett trötta ut i slutet av matcherna, det är då Sverige skall slå till.

När det gäller den nederländska offensiven har den imponerat. Man har ett passningsskickligt mittfält och en väldigt stark anfallslinje. Men det är värt att poängtera att man trots det bara har gjort två spelmål. Alltså trots allt ett färre än Sverige.

Och det är värt att tänka på att det inte behöver vara en fördel att det har gått väldigt bra i gruppspelet. I utslagsmatcher nollställs allt, och om ett lag som gått som tåget plötsligt får lite motgång kan spelarna börja fundera. Och då kan de lag som slår ur underläge plötsligt få ett mentalt övertag. Här har man ju OS-ishockeyn 2002 som bästa exempel. Ni kommer väl ihåg hur Sverige hade tagit full poäng efter att bland annat spelat ut Kanada, medan Vitryssland kom till kvartsfinalen med två raka 8–1-förluster i bagaget. Om ni har glömt hur det gick kan ni ju alltid googla på Tommy Salo…

Tyskland–Danmark
Sparta Stadion i Rotterdam, lördag 20.45

Tips: 49–51
Tv: TV12, Eurosport1 och Cmore Fotboll.

Kommentar: Tyskland är det lag i EM som jag har sett minst av. Jag såg deras match ot Sverige på tv, men de andra två tyska matcherna har ju krockat med Sverige, vilket gjort att jag bara sett väldigt sporadiskt.

Dock har jag noterat att Tyskland har gått runt på mycket folk. Och det känns inte som att det berott på att man tänkt vila spelare, utan på att Steffi Jones inte har fått ihop laget och fortsatt håller på att testa sig fram. Senast provade hon exempelvis mittfältaren Lena Goessling som mittback.

Tyskorna har dessutom bara gjort ett godkänt spelmål, vilket är anmärkningsvärt. När det gäller Danmark har jag sett dem två gånger, mot Nederländerna och mot Norge. Och jag har blivit imponerad. Man hade i och för sig lite flyt mot norskorna på slutet. Däremot var det inte långt ifrån att man snodde både en och tre poäng från värdnationen. Danskorna har kvaliteter som borde passa Tyskland rätt dåligt. Exempelvis skulle ju Pernille Harder:s rörlighet kunna ställa till en del problem.

Danskorna har dessutom ingen som helst press på sig, alla tror ju att de skall åka ut. Eller, inte riktigt alla. Jag tror nämligen på god skrällchans här. Men det förutsätter förstås att Danmark verkligen tror på det, och inte viker ner sig av att ställas mot ”omöjliga Tyskland”.

Minns att Danmark slog ut Frankrike i kvartsfinal i det förra Europamästerskapet. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om de står för en jätteknall även den här gången.

Österrike–Spanien
Koning Willem II Stadion i Tilburg, söndag 18.00

Tips: 60–40
Tv: TV4, Eurosport1 och Cmore Live.

Kommentar: Österrike var min skrällvarning i det här mästerskapet. Så långt är jag stolt över mitt tips.

Inför avspark tippade jag att Dominik Thalhammer:s lag skulle gå till kvartsfinal, men jag gav dem ändå bara sju procents chans att erövra en medalj. Den procentsatsen är alltså nu uppe i 60.

Det österrikiska laget har ju nämligen varit ännu bättre än jag trott. För vem hade för några veckor sedan kunnat tro att laget skulle vinna grupp C före Frankrike? Österrike har dansat sig fram till kvartsfinal på ett imponerande sätt.

Fast det där med dansen gäller bara efter slutsignalerna. Under matcherna är det stenhårt jobb som varit Österrikes framgångsrecept. Laget har ett imponerande presspel, där flera spelare springer kopiösa sträckor.

När jag såg Österrike spela 1–1 mot Frankrike imponerades jag mest av lagkaptenen och speldirigenten Viktoria Schnaderbeck samt av fantastiskt löpstarka Nicole Billa. I de båda matcher Österrike har vunnit har skadedrabbade Schnaderbeck bara agerat inhoppare. Man har alltså viss bredd i truppen också.

Sett till gruppspelet är alltså Österrike klara favoriter i den här kvartsfinalen. Spanien är ju nämligen en besvikelse. Laget har massor av duktiga passningsspelare, men man saknar offensiv genombrottskraft.

Efter att ha bjudits på två mål av ett taffligt portugisiskt mittförsvar i den första halvleken av öppningsmatchen har Spanien spelat fem halvlekar utan att göra mål. Tänkta skyttedrottningen Jennifer Hermoso, som öst in mål tidigare under säsongen – både i ligan och i landslaget – verkar helt ur form.

Efter torsdagens 1–0-förlust mot Skottland pratade jag med en spansk radiojournalist. Jag frågade henne bland annat hur förbundskaptenen motiverat att inte Vero Boquete är med i EM. Svaret var:

”Han säger att han har 23 spelare som är bättre.”

Men ingen målskytt.

”Nej, han har lämnat Boquete hemma och även Atletico Madrids skyttedrottning Sonia Bermudez. Vi har fått en fantastisk lottning. Men vi trodde att Skottland skulle vara en lätt match. Men se hur det gick, vi klarade inte av att gå vidare själva, utan räddades av England. Hur skall det gå mot Österrike?”

Ja, den frågan känns motiverad. Speciellt som Spanien har problem i backlinjen. Där är framför allt mittbacken Andrea Pereira det svaga kortet. Hon är långsam i vändningarna och både England och Skottland har haft ganska klara strategier att hela tiden söka in med bollar på ytan bakom henne.

Det lär även kontringsstarka Österrike göra.

England–Frankrike
Stadion De Adelaarshorst i Deventer, söndag 20.45

Tips: 65–35
Tv: SVT1 och Eurosport2.

Kommentar: Det här blir den sista matchen jag kommer att se på plats innan jag vänder hem till Sverige. Jag hoppas att min EM-resa skall få en riktigt skön avslutning.

För det är ju en match mellan det lag som varit klart bäst i gruppspelet, England, och det lag som har klart störst potential, Frankrike.

Ännu så länge har jag inte lyckats se de engelska lejoninnorna på plats. Men jag har sett de två matcher där de spelade med sitt A-lag på tv, och man har verkligen en härlig trygghet och stabilitet i försvarsspelet.

Dessutom har man ju glödheta Jodie Taylor som hugger på allt. Hittills har hon gjort mål var 37:e minut i EM. Det är grymt imponerande. Hon har dessutom på egen hand gjort fler än vad Frankrike gjort på tre matcher.

För Frankrike är en besvikelse så här långt. Laget tog sig vidare ur gruppspelet med ett nödrop. Jag har sett deras två senaste matcher på plats, och båda gångerna har de haft extremt svårt att spela sig till målchanser.

På tre matcher har man inte heller gjort ett enda spelmål, utan de tre mål man har gjort har alla kommit på fasta situationer.

På presskonferenserna har deras förbundskapten Olivier Echouafni har hittat olika saker att gnälla på, inte minst på motståndare som backar hem och krymper ytor. Det känns som ett tecken på frustration över att han inte kunnat få ordning på lagets anfallsspel sedan skadan som gjorde att Amel Majri missade EM.

Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney är fantastiska bollspelare, rörliga och med skön bolltouch – men ingen av dem känns helt i toppform. Det tredje forwardsalternativet Marie-Laure Delie är statisk och lättläst, vilket gör att Echouafni lär ha en hel del funderingar över hur han skall lösa anfallsgåtan mot England.

Han får även fundera lite över backlinjen. Ytterbacken Eve Periset är ju avstängd till följd av sin målchansutvisning mot Schweiz, dessutom har mittbacken och lagkaptenen Wendie Renard dragit på sig två gula kort och får också se matchen från läktaren.

Framför allt Renard är ett stort avbräck. Även om både Griedge Mbock Bathy och Laura Georges är mycket duktiga mittbackar har de inte spelat så mycket ihop. Och Renard är ju kanske världens bästa försvarsspelare.

Frankrike har även historiken emot sig. Det är i medaljmatcherna det roliga brukar ta slut för franska lagen. Egentligen ser jag inget som talar för att det här laget skall vara mentalt starkare än tidigare franska upplagor.

Det var ju mer ett grovt schweiziskt misstag än fransk styrka som gjorde att fransyskorna lyckades gå vidare till kvartsfinal. Och när jag efter Österrikematchen pratade med Frankrikes bästa spelare hittills i EM, Amandine Henry, kändes det inte som att hon var övertygad om att laget skulle få ordning på spelet.

Ser man till den fysiska biten har England vilat hela sitt A-lag. Man spelade ju med en ren reservuppställning mot Portugal. Där är det alltså fördel England.

Jag tror alltså på engelsk seger. Men jag kastar in två brasklappar. Den ena är att England faktiskt inte har besegrat Frankrike sedan damfotbollens barndom – 1974. Det andra är att dagens Frankrike är väldigt svårt att besegra. Laget har världens längsta nu löpande sviten av landskamper utan förlust, den är uppe i 14 raka matcher.

Senaste förlusten kom mot Kanada den 13 augusti i fjol. Och just det, det var ju senaste gången fransyskorna spelade en kvartsfinal i ett stort mästerskap…

Klart för kvartsfinaler

Publicerad den av
4

Då är det kvartsfinalklart. På övre halvan har vi:

Nederländerna–Sverige
England–Frankrike

Och på den undre halvan:

Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien

Jag återkommer med tips kring de fyra matcherna. När jag åkte till Deventer tidigare i kväll hade jag inga stora förhoppningar om att få uppleva någon spänning. Ärligt talat hade jag inga förhoppningar alls.

Men det blev ganska många kastade blickar på tv-skärmarna under kvällen.

Och spänningen levde till efter slutsignalen. Spaniens spelare var samlade på planen när de fick beskedet att det har gått vidare, trots dagens 1–0-förlust.

Det spanska laget har fortfarande god medaljchans. Ändå tycker jag att det är en av turneringens besvikelser. De har bara gjort två mål, båda i den första halvleken mot Portugal, båda efter grova försvarstavlor.

Men starkt ändå att gå vidare trots 0–3 på de fem senaste halvlekarna.

Till slut fick jag faktiskt helt rätt i mitt tips kring den här gruppen. För Skottland slutade trea och Portugal fyra. Men jag trodde ju aldrig att både skotskor och portugisiskor till slut bara skulle vara ett mål vardera ifrån kvartsfinal.

När det gäller det skotska laget hade de sannolikt avancerat om de inte hade haft sina tusen tunga skador. Det roliga med skadorna var att 19-åriga Erin Cuthbert fick chansen på allvar. Det är en riktig klasspelare. Med Kim Little, Cuthbert och dagens segerskytt, spelskickliga Caroline Weir på planen tillsammans kan Skottland bli riktigt bra framöver.

England valde alltså att vila tio av sina startspelare, men vann ändå med 2–1 mot Portugal. Förbundskapten Mark Sampson har matchat två olika lag under våren, så man borde kanske ha anat att det här har varit hans avsikt länge. Trots att England har en vilodag mindre än Frankrike kommer nu det engelska laget ändå mer utvilat till kvartsfinalen än sina motståndare.

Vad är det som händer?

Publicerad den av
1

Sitter i Deventer och ser Skottland leda med 1–0 mot Spanien i halvtid. Samtidigt är det 1–1 mellan England B och Portugal.

Det innebär att vi i nuläget har just England och Portugal vidare till kvartsfinal. Det skulle bli matcherna England–Frankrike och Österrike–Portugal. Ja, det är sant, som det ser ut i nuläget tar ett lag av Österrike och Portugal EM-medalj. Vilken megaskräll det skulle vara.

Nu kan förstås Spanien fortfarande vända här i Deventer. Spanjorskorna har dominerat spelet, och haft domsluten mot sig. De kunde mycket väl ha fått en straff när Frankie Fantom Brown rev ner Alexia Putellas, och den skotska målvakten Gemma Fay kom undan väldigt billigt när hon bara fick gult för att rädda med händerna långt utanför straffområdet.

Fay har för övrigt gjort flera svaga ingripanden, men haft turen med sig. Det hade inte Sandra Panos, som släppte in ett mål när hon var snett ute.

Det har varit målvaktstavlornas matcher i den sista gruppomgången. För Englands mål var också en grov målvaktstavla från Portugals målvakt. I Englandsmatchen har Portugal för övrigt varit nära ytterligare mål.

Englands coach Mark Samson gör en Sundhage i kubik. Han har bytt nio utespelare från förra matchen för att vila så många startspelare som möjligt inför slutspelet. Nu har ju i och för sig Sampson matchat B-laget i flera landskamper under året, bland annat mot Sverige i vintras. Men ändå en intressant coachning.

Intressant situation avgjorde stormatchen

Publicerad den av
2

England vann med 2–0 mot Spanien i kvällens toppmöte i grupp D. Det var en högst intressant match där Spanien dominerade bollinnehavet med 74–26 och hade 615 passningar till rätt adress, medan England bara hade 94.

Ändå hade jag 3–1 i klara målchanser till England, som ju utöver de båda godkända målen (Fran Kirby och förstås Jodie Taylor) även gjorde ett tredje mål, som mycket väl kunde ha godkänts. Här är förresten 1–0-målet:

Och här är det andra målet, det där Millie Bright nickade, men som dömdes bort för offside.

https://twitter.com/Zac13_/status/889197018731687938

Min känsla från när jag såg Spanien på plats mot Portugal kvarstår, laget är nog lite för tunt. Det hade behövts mer några kilo muskler till på de spanska spelarna. För trots överlägsen bollbehandling klarade man bara av att skapa en riktigt vass målchans, och den kom redan i första minuten.

I den andra halvleken skruvade spanjorskorna upp tempot, och gjorde ett seriöst försök att få till lite målchanser. Men närmare än två halvlägen kom man inte.

Fast en sak har jag ju ännu inte tagit upp – den situation där domare Carina Vitulano först blåste straff för hands på Ellen White, och sedan ångrade sig. Det var en mycket intressant situation.

https://twitter.com/WSUasa/status/889218960973070337

Min spontana känsla var att straffen var väldigt hårt dömd. Känsla två var att det var stort av domare Vitulano att ändra sig. Och efter en dubbelkoll i regelboken känner jag att allt till slut blev korrekt. Det står ju att handsen skall vara avsiktlig för att kunna bestraffas, och det kan man ju inte påstå att Whites var.

Handsregeln

I och med dagens matcher har alla lag spelat två omgångar. Inget lag är 100-procentigt klart för kvartsfinal, men Nederländerna, Sverige och England är väldigt nära. Och bara två lag är helt ute, Italien och Island. Med om förutsättningar inför slutomgången kommer i kommande inlägg.

Möte mellan två extremer

Publicerad den av
Svara

Vi har nått halvtid i dagens stormatch, den mellan England och Spanien. England leder med 1–0, och har dessutom fått ett regelrätt mål bortdömt för offside.

De första elva minuterna var det en fantastisk match med massor av lägen. Fran Kirby gjorde målet redan efter 1,33 – och då hade redan Vicky Losada haft Spaniens enda riktiga målchans.

De sista 34 av den första halvleken var däremot rätt tråkiga. Det blev då tydligt vilka extremer som möts i ösregnet i Breda.

Medan England hela tiden spelar rakt framåt i hopp om att utmana den rätt långsamma spanska backlinjen när den fortfarande är högt upp i planen, vårdar Spanien bollen med följden att de hela tiden spelar i sidled framför ett samlat engelskt lag.

Det gör att bollinnehavet är 76–24 i spansk favör. Och medan spanjorskorna har slagit 349 passningar till rätt adress har englskorna bara slagit 47. Ändå är det alltså 1–0 i mål till England, och jag har 2–1 till England i klara målchanser – och då har jag räknat bort det mål som Millie Bright gjorde, men som alltså felaktigt dömdes bort för offside.

Statistiken ovan visar med all önskvärt tydlighet att Spanien har haft bollen mest, men att England har haft den bäst. Det blir spännande att se hur det här utvecklar sig i den andra halvleken, och då framför allt om det spanska laget kan hitta vägar att skapa målchanser.

I dagens första match vann Portugal med 2–1 mot Skottland, ett resultat som lika gärna kunde ha varit omvänt. För i den första halvleken var skotskorna det klart bättre laget ute på planen. Men grova skotska missar i båda straffområdena gjorde att man ändå låg under med 1–0.

Först missade Lana Clelland bollen med öppet mål i offensivt straffområde, sedan slog Vaila Barsley hål i luften i eget straffområde, vilket gav Carolina Mendes chansen att bli Portugals första EM-målskytt någonsin. En chans Mendes tog.

Den andra halvleken var jämn. Där blev pigga, 19-åriga (fyllde den 19 juli) inhopparen Erin Cuthbert först Skottlands första målskytt i ett mästerskapsslutspel någonsin. Men den skotska glädjen blev kortvarig när Ana Leite strax efter sprang igenom och rullade in segermålet.

Backen som aldrig blivit varnad

Publicerad den av
4

Tidigare i dag skrev jag om Sveriges troliga uppställning mot Ryssland på fredag. På dagens träning såg det alltså ut som att det inte blir något spel för Jonna Andersson.

Det kan man ju faktiskt bli lite förvånad över. Andersson har varit Sundhages förstaval på vänsterbacksplats ända sedan fjolårets OS-turnering. I år har Linköpingsbacken haft det fulla förtroendet – oavsett hur det har gått. Jag, och fler med mig, har ställt oss undrande till uttagningen. Men Sundhage har fortsatt att spela Andersson.

Ända fram tills nu. När hon kommer ifrån en kanoninsats mot Tyskland – då verkar hon bli petad.

Jonna Andersson var för övrigt en av de spelare som var med på dagens pressträff. Jag passade på att kolla det tips som signaturen ”The Observer” bjöd på i kommentarsfältet för en tid sedan, alltså att Andersson aldrig någonsin skulle ha fått någon varning. Här är svaret:

– Ja, det stämmer. Jag tränade på glidtacklingar häromdagen, så jag får väl se om det kommer någon… Jag har ju inte varit ytterback så länge, utan jag har varit forward och yttermittfältare och levt mycket på min snabbhet, jag har kunnat löpa ifatt om det varit så. Men nu när det blir tuffare, mer internationellt och mer fart så kan det krävas att man går in lite tuffare ibland. Det är inget jag är stolt över heller, jag vet inte hur jag skall ta det egentligen.

Men att komma till landslaget utan att dra på sig ett enda kort är ju rätt bra ändå.
– Ja, det är lite speciellt ändå.

Du har alltså inte fått några varningar i träningsmatcher eller i undomsmatcher?
– Nej, jag kan inte komma ihåg det i alla fall. Snack skulle jag nog aldrig få, då är det nog en tackling i så fall. Snack det, nej då skall det mycket till.

Expressens Anna Friberg vill prata om det kritik som Andersson fått. Friberg frågade om Andersson hade tvivlat på sig själv efter den senaste tidens kritik: 

– Jag har känt mycket att jag vet vad jag kan. Jag har fått ut mycket av det i klubblaget, och vet att det finns där någonstans. Det gällde bara att inte trycka ner sig för mycket efter all kritik, utan verkligen kolla tillbaka på vad jag kan göra och vad det är som funka – och försöka få ut det. Jag har ändå försökt att släppa det så mycket som möjligt, och vetat att innerst inne är jag en bra fotbollsspelare.

Där tog Correns Per Bergsten över:

Är du bra på att släppa kritik?
– Jag kände att jag kunde handskas med det ganska bra. Sedan har det bara gått en match efteråt, nu gäller det att jag kan hålla i det så att det bara blir i den matchen och så tillbaka. Nu gäller det att försöka bibehålla den nivån jag hade mot Tyskland.

Du har tackat nej till Chelsea för något år sedan. Nu är du i EM, vad tänker du?
– Det är så klart en bra chans att visa upp sig för andra klubbar. Det är ett mästerskap, och det är många ögon som kollar på alla spelare. Man kan inte stänga dörrarna, jag har varit många år i Linköping så det är klart att det är intressant att testa något nytt.

Jag frågade även Nilla Fischer om hon som gjort första svenska målet i fyra raka mästerskap känner pressen att göra mål på fredag och visa vägen även den här gången. Här är svaret:

– Absolut inte. Jag gör väldigt gärna det första målet, men jag visste inte om det förrän efter OS, när media sa det. Ja tack, om jag får göra det. Men så länge vi gör mål är det skit samma. Eller strunt samma…

Det om vad som sades. Nu har jag bara varit på en pressträff på det här mästerskapet, så det är svårt att dra några mer långtgående slutsatser. Men den spontana uppfattningen från dagens tillställning är ändå att de har blivit bättre. Det var framför allt fler tillgängliga spelare än i VM 2015, vilket är kul att se.

Kul att se även att spelarna tog tid att skriva autografer till supportrarna efter träningen. Dessutom ropade Marika Domanski Lyfors och hälsade mig välkommen när hon såg mig. Det var också trevligt.

Utöver det svenska laget har jag i dag även sett den svenska domaren. Och det gick väl inte lysande för Pernilla Larsson i matchen Spanien–Portugal. Jag såg hur tydligt som helst från läktaren att Ana Borges tog med hands i eget straffområde i 25:e minuten. Larsson stod till synes perfekt placerad – men blåste inte. Att ha missat turneringens hittills mest solklara straff lär inte vara en bra merit för Larssons chanser att få döma större matcher i slutet av turneringen.

Jag var alltså på plats i Doetchinem på Spanien–Portugal. Jag hade stora förväntningar på matchen, men måste säga att jag blev rätt besviken. Spanjorskorna var inte så bra som jag hade förväntat. Nu var det ju en öppningsmatch, och de vann med 2–0 efter att ha haft 9–1 i klara målchanser. Så de behövde inte göra mer än de gjorde.

Men den spontana känslan är att det spanska laget är några kilo för lätt. De flesta spelarna såg så tunna ut – jag tror att de hade behövt ytterligare några kilo muskler vardera mot mer fysiskt motstånd, som exempelvis England i nästa omgång.

Några gånger blixtrade dock spanjorskorna till och bjöd på läckra kombinationer. Men det är ändå mest frågetecken jag tog med mig från Doetchinem. Ett stort handlar om mittbacken Andrea Pereira som känns som en säkerhetsrisk. Hon gjorde flera gånger att den spanska backlinjen blev rätt spretig. En gång låg hon fem meter bakom övriga.

Nu var ju Portugal inget hot. De hade bara en spelare värd att nämnas, och det var förstås Claudia Neto. Hon spelade central forward, vilket jag har svårt att förstå. I stället för att kunna lugna ner spelet i uppspelsfas, som hon gör i Linköping, fick hon mest springa och jaga – utan boll. Om jag inte missade någon hade hon ungefär 20 minuter utan att röra bollen i mitten av den första halvleken. Det tycker jag är slöseri med talang. För Neto är en spelare som garanterat hade gått in i samtliga övriga lag i den här turneringen.

Slutligen några ord om kvällsmatchen, där England körde över Skottland med hela 6–0. Jag har varnat för England, och den varningen kvarstår. Engelskorna är mycket starka kandidater på en finalplats – och kanske mer än så. Nu vinner man ju inte EM i första gruppomgången, men hittills är det Nederländerna och England som imponerat mest.

Slutligen tänkte jag slå mig själv för bröstet lite. Kommer ni ihåg vem jag tippade som EM:s skyttedrottning?

Just det, det var ju Jodie Taylor – hon som i kväll blev första spelare sedan den 2 juli 1997 (franska Angelique Roujas) att bli tremålsskytt i en EM-match. Taylor har förstås inte vunnit någon skytteliga ännu. Men hon har i alla fall skaffat sig ett bra läge.

Schweiz – en stor besvikelse

Publicerad den av
Svara

Det är rätt många EM-lag som är igång och spelar träningsmatcher i dagarna. I kväll har jag kikat på Schweiz–England 0–4.

Jag hade hyfsat stora förväntningar på det som på förhand kändes som ett möte mellan två medaljkandidater i EM. Båda lagen bör ju nämligen ha goda chanser att ta sig vidare från gruppspelet, och är faktiskt tänkbara motståndare i en kvartsfinal.

I gruppspelet ställs Schweiz mot Frankrike, Österrike och Island medan England möter Spanien, Skottland och Portugal. Det är inte osannolikt att Schweiz blir tvåa i sin grupp, medan England vinner sin – vilket skulle innebära att lagen stöter samman i kvartsfinalen.

Förväntningarna visade sig dock vara överdrivna. För det här var en riktigt dålig match. Framför allt berodde den dåliga spelkvaliteten på att hemmalaget Schweiz var en jättebesvikelse.

Jag är inte helt säker på skadesituationen i den schweiziska truppen, men vet att Ramona Bachmann vilade på grund av en liten känning. Förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg valde att ställa upp med en startelva där även Vanessa Bernauer, Vanessa Bürki, Caroline Abbé, Lara Dickenmann, Martina Moser, Cinzia Zehnder och Fabienne Humm saknades.

Jag vet inte om Voss-Tecklenburg ville testa bredden på sin trupp, eller möjligen ge nya spelare chansen att slå sig in i EM-truppen. Hennes spelare hade hur som helst svårt att slå två passningar i rad till rätt adress, och Schweiz såg verkligen inte ut som något kommande slutspelslag i EM.

England behöver inte testa vilka som skall med till EM, förbundskapten Mark Sampson tog ju ut den engelska truppen redan innan vårens ligaspel drog i gång. I dag tyckte jag inte att England spelade speciellt bra, men det behövde de å andra sidan inte. För de hade 4–0 i mål och 3–0 i ramträffar redan efter 63 minuter.

Då gjorde Sampson fem byten på en gång, samtidigt som Schweiz började byta in några av de ovan nämnda spelarna. Den sista halvtimman blev mållös, men det var varken speciellt kul eller välspelat.

Jordan Nobbs gjorde Englands första mål och spelade fram till de två sista. Nobbs fullträff ser du här:

Den tidigare Göteborgsspelaren Jodie Taylor blev tvåmålsskytt. Här är hennes första fullträff:

https://twitter.com/WSUasa/status/873593603431559168

England lär göra upp med Spanien om segern i grupp D. Båda känns faktiskt som rejäla utmanare om guldet. Men det lag som kommer tvåa får en tuff väg mot finalen, för det ställs sannolikt mot Frankrike redan i kvartsfinal.

Spanien har också spelat landskamp i dag. De mötte Brasilien, ledde med 1–0, men tappade till 1–2 på slutet. Jag har ingen koll på hur spanjorskorna bytte, men här är målen från matchen.

Första det spanska ledningsmålet som Vicky Losada rullade in från straffpunkten i mitten av den första halvleken:

Sedan Darlene:s kvittering från den 77:e minuten. Man undrar lite var alla spanska försvarsspelare befinner sig i situationen.

Slutligen är här Brasiliens segermål som Rafaelle nickar in i slutminuterna:

Spanien öppnar EM med möte med grannlandet Portugal. Sannolikt har portugisiskorna EM:s svagaste lag. Den uppfattningen förstärktes när laget föll hemma mot Wales med 2–1 i torsdags.

Det walesiska 1–0-målet av Hayley Ladd är värt att även se ur en annan vinkel…

Portugals mål gjordes av Linköpings Claudia Neto, från höjdpunkterna ovan kan man konstatera att hon är otroligt viktig för sitt landslag. Hon är ju inblandad i alla portugisiska anfall. Neto och övriga portugisiskor får chans till revansch i morgon, då lagen möts igen. Då är det även returmöte mellan Ryssland och Serbien. I torsdags vann ryskorna med 5–2 efter att Serbien haft ledningen med 2–0.

Den sista matchen med EM-intresse som spelades i torsdags var Irland–Island 0–0. Därifrån har jag inte sett några bilder.

Även i går spelades det några landskamper. Den mest intressanta var Nederländerna–Japan 0–1. Där bjöd Kumi Yokoyama på ett fantastiskt segermål:

https://twitter.com/WSUasa/status/873236907915980803

Här är lite mer utförliga höjdpunkter från matchen. Där kan man bland annat se hur otroligt nära Rosengårds Lieke Martens var att kvittera:

Även Sveriges motståndare på tisdag, Skottland, spelade i går. Skotskorna vann med 2–0 mot Rumänien. Målen gjordes på nickar av Lisa Evans…

https://twitter.com/WSUasa/status/873244977807208448

och Jane Ross:

https://twitter.com/WSUasa/status/873257055079018496

Sverige–Skottland spelas på tisdag. Då har vi även intressanta matcher som Belgien–Japan, Nederländerna–Österrike och Island–Brasilien. Redan i morgon spelar Norge–USA. I morgon spelar även Kanada och Costa Rica returmöte. De spelade även natten mot i går. Då vann Kanada med 3–1. Ett klipp med lite annorlunda kameravinklar från den matchen finns här:

Följetongen fortsätter, Sverige mot Danmark igen

Publicerad den av
11

VM-kvallottningen är klar, och för fjärde mästerskapet av fem ställs Sverige och Danmark mot varandra. Visst, även Ukraina, Ungern och Kroatien ingår i gruppen, men de tre lagen är bara med som utfyllnad. Det är mellan Sverige och Danmark kampen om gruppsegern kommer att stå.

Vi har alltså i olika skeden ställts mot danskorna i tre de fyra senaste mästerskapen. Här är en liten tillbakablick:

VM 2011:
I det VM-kvalet behövde gruppsegrarna i Europa spela playoff. Både Sverige och Danmark vann sina kvalgrupper, och lottades mot varandra i utslagsmatcherna. Sverige vann hemma med 2–1, men var riktigt illa ute i returen. Danskorna gjorde 2–0 just före paus, och kontrollerade matchen i den andra halvleken.

Charlotte Rohlin

Då klev Charlotte Rohlin fram och räddade den svenska VM-platsen med två nickmål. Först reducerade hon i 73:e minuten – och fixade förlängning. I förlängningen gjorde Rohlin enda målet, och Sverige vidare till VM med ett nödrop.

EM 2013:
Som arrangörsland var Sverige direktkvalade till slutspelet. Där lottades vi mot Danmark i första gruppspelsmatchen. Den slutade 1–1 efter att både Lotta Schelin och Kosovare Asllani missat från straffpunkten, och Stina Lykke Petersen blivit stor dansk poängräddare. Nilla Fischer var svensk poängräddare.

Stina Lykke Petersen

VM 2015:
Tro det eller ej, men Sverige och Danmark möttes aldrig i mästerskapet.

EM 2017:
Sverige och Danmark lottades i samma kvalgrupp, och till slut gick båda lagen vidare till sommarens EM-slutspel. Sverige vann första mötet på Gamla Ullevi med 1–0 efter segermål av Caroline Seger, fint framspelad av Olivia Schough – som sannolikt gjorde sin allra bästa landskamp.

Caroline Seger

Returen i Viborg i höstas slutade med dansk 2–0-seger. Det skall dock poängteras att Sverige i det skedet redan var EM-klart, medan Danmark behövde poäng. Dessutom saknade Sverige bland annat Nilla Fischer och Lotta Schelin.

VM 2019:
Nu lottas vi alltså mot Danmark igen i Peter Gerhardsson:s första kval som svensk förbundskapten. Som noteras från mötena i de tidigare mästerskapen har Sverige och Danmark två segrar vardera, medan en match har slutat oavgjord.

Som jag ser det hade Danmark en svacka från EM-bronset 2013 fram till förra hösten, då det kändes som att man började få ordning på lagbygget igen. Nu känns absolut danskorna som ett hot i VM-kvalet. Dock ser jag Sverige som gruppfavorit till 60–40 mot Danmark, mycket beroende på att Sverige varit väldigt stabilt i kvalspel, medan danskorna varit mer ojämna. Övriga lag kan sno någon poäng av de båda topplagen, men kommer inte att ha med gruppsegern att göra.

Ukraina kändes på uppgång för två–tre år sedan, men har tappat och gjorde ett svagt EM-kval. Där kom man grupptrea bakom Frankrike och Rumänien. Ungern och Kroatien var i samma EM-kvalgrupp. Ungerskorna blev trea på åtta poäng och kroatiskorna fyra på sju poäng i den grupp Tyskland vann före Ryssland.

Här är en kort genomgång av dagens VM-kvallottning, inklusive tips:

Grupp 1: England, Ryssland, Wales, Bosnien-Hercegovina och Kazakstan.
När det var dags för de toppseedade lagen att dras satt jag och hoppades på att Sverige skulle lottas i den här gruppen.

Nu var det England som drog den sportsliga vinstlotten. Jag bedömer det som 99-procentig chans att engelskorna tar direktplatsen till VM, mitt tips är att de gör det med full poäng. Kampen om andraplatsen kan bli jämn mellan Ryssland och Wales. Ryskorna är knappa favoriter här. Men frågan är om det blir en playoffplats för tvåan i den här gruppen. Jag är tveksam.

Grupp 2: Schweiz, Skottland, Polen, Vitryssland och Albanien.
Även Schweiz drog en sportslig vinstlott. Jag ger schweiziskorna 80-procentigt favoritskap. Skottland får 17 procent, och Polen de sista tre. Polskorna är lite på uppgång, men det logiska är att Schweiz går till VM och Skottland till playoff.

Grupp 3: Norge, Nederländerna, Irland, Slovakien och Nordirland.
Norge fick den lottning man absolut inte ville ha. Som jag ser det möter man de bästa lagen ur alla de fyra övriga seedningsgrupperna, utom möjligen den fjärde där Portugal känns något bättre än Slovakien.

Det kan faktiskt bli så att det blir så jämnt i den här gruppen att tvåan inte ens får spela playoff. Det är ju bara de fyra bästa grupptvåorna som får en andra chans.

Mina odds på gruppsegrare är: Norge 50, Nederländerna 49 och Irland 1. Slovakien och Nordirland kommer inte att vinna, men kan sno poäng av alla de andra lagen.

Grupp 4: Sveriges grupp. Se ovan.

Grupp 5: Tyskland, Island, Tjeckien, Slovenien och Färöarna.
Tyskland fick en kanonlottning, och kommer att vinna den här gruppen. Island blir tvåa, och bör ha en mycket god chans att ta en playoffplats. Oddsen på gruppsegrare: Tyskland 98 procent, Island 2.

Grupp 6: Italien, Belgien, Rumänien, Portugal och Moldavien.
Tillsammans med grupp 3 är den här den sportsligt sett mest intressanta, med fyra lag som kommer att kunna vara med och slåss om VM-platsen. Mina odds på gruppsegrare: Belgien 40, Italien 39, Portugal 16 och Rumänien 5.

Jag tippar belgiskt, vilket är en chansning. En chansning jag dels bygger på att jag inte bara vill tippa på de toppseedade lagen, dels på att Belgien faktiskt besegrade Italien med 4–1 i Cypern cup nyligen.

Risken är uppenbar att de fyra topplagen kommer att sno poäng av varandra, vilket gör att grupptvåan inte kommer att få spela playoff.

Grupp 7: Spanien, Österrike, Finland, Serbien och Israel.
Spanien kommer att spela VM-slutspel i Frankrike 2019. Det allt starkare spanska laget går igenom den här gruppen utan poängförlust. Jag ser spanjorskorna som gruppfavoriter till 99 procent.

Kampen om andraplatsen står mellan Österrike och Finland. I förra VM-kvalet var de båda också i samma grupp. Då tog Österrike andraplatsen på inbördes möte. Sedan dess har Österrike gått framåt och Finland bakåt. Därmed håller jag Österrike som favoriter med 65–35 i kampen om andraplatsen.

Sammanfattningsvis är alltså mitt tips att följande länder går till VM från Europa:

Arrangörsland:
* Frankrike – redan klara.

Och som gruppsegrare i kvalet:
* England
* Schweiz
* Norge
* Sverige
* Tyskland
* Belgien
* Spanien

Till playoff:
* Skottland
* Danmark
* Island
* Österrike

Grupptvåor som missar playoff:
* Ryssland
* Nederländerna
* Italien

Det var mitt tips. Vad tror ni?

Det blir ett laddat möte med Ryssland

Publicerad den av
Svara

Det blev som väntat, Sverige möter Ryssland i match om sjunde pris i Algarve cup – en match som bär med sig lite extra laddning.

Sverige och Ryssland skall ju nämligen mötas på Stadion De Adelaarshorst i Deventer den 21 juli, i andra gruppspelsomgången i EM-slutspelet. Sverige inleder som bekant mot Tyskland, medan ryskorna ställs mot Italien i deras öppningsmatch.

Ryssland är ett lag som i princip fallit en plats per år på världsrankingen, sedan den startades. Man var tolva 2003 och är nu nere på 23:e plats. Men man riskerar att falla ytterligare, för under det senaste halvåret har man förlorat klart mot lag som Belgien och Finland, som båda ligger lägre på rankinglistan.

Dock har veckans Algarve cup inneburit lite av ett lyft för ryskorna. Man inledde med 1–0-seger mot Portugal, föll sedan bara med 2–1 mot Kanada innan det blev 6–1-förlust mot Danmark efter tre mål av lagkapten Pernille Harder. Dock skall noteras att Ryssland här drabbades av en målchansutvisning mitt i den första halvleken, och alltså spelade i numerärt underläge i drygt 65 minuter. Man höll ändå emot rätt länge, det danska 2–1-målet kom i 59:e minuten och de fyra sista målen under de sista 20 minuterna.

För er som missade Sveriges match mot Nederländerna i dag är här ett litet klipp:

Och här är alla onsdagens placeringsmatcher i Algarve cup:

Final, 19.30: Spanien–Kanada.

Se här hur glad man är om man är spansk landslagsspelare och har tagit sig till sin första final i Algarve cup:

Match om 3:e plats, 15.45: Australien–Danmark

Match om 5:e plats, 15.45: Japan–Nederländerna

Match om 7:e plats, 19.30: Sverige–Ryssland

Match om 9:e plats, 19.30: Kina–Island

Match om 11:e plats, 15.45: Norge–Portugal

Norge kommer att få sin sämsta placering någonsin i Algarve. Även om det här bara är en träningsturnering är det förstås ingen kanonstart för Martin Sjögren på sitt nya jobb.

I Cypern cup blir det följande placeringsmatcher på onsdag:

Final, 17.30: Schweiz–Sydkorea

Match om 3:e plats, 13.30: Nordkorea–Irland

Match om 5:e plats, 13.30: Skottland–Wales

Match om 7:e plats, 13.30: Belgien–Österrike

Match om 9:e plats, 10.00: Nya Zeeland–Ungern

Match om 11:e plats, 10.00: Italien–Tjeckien

She Belives cup i USA avgörs sent på tisdagskvällen och under natten mot onsdag. Där leder Frankrike på fyra poäng inför avslutningsmatcherna, medan USA och England har tre vardera. De olympiska mästarinnorna Tyskland står på en poäng – och är enda laget som inte kan vinna turneringen. I sista omgången möts USA–Frankrike i det som är närmast en final och England–Tyskland i repris av bronsmatchen från VM 2015.

Här är fler höjdpunkter från Englands 1–0-seger mot USA:

Slutligen en glad nyhet från norra Skåne: Vittsjö får spela sina hemmamatcher på Vittsjö Idrottspark även i år.

Sundhage går hårt på sina nyckelspelare

Publicerad den av
1

16.00 är det avspark i Sveriges sista gruppspelsmatch i Algarve cup, och Pia Sundhage väljer att matcha sin tänkta startelva hårt.

Sverige startar nämligen så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Pauline Hammarlund och Lotta Schelin.

Det laget ligger nära den elva jag skulle ha tagit ut om jag toppat laget utifrån de två första matcherna i Algarve. Men jag skulle inte ha toppat laget till dagens möte med Nederländerna, jag skulle inte ha vågat det.

Jag noterar att Martin Sjögren redan startat med 22 olika spelare i Algarve, något som kanske inte är ett framgångsrecept rent resultatmässigt, men man ger många spelare chansen att visa upp sig, och man minskar skaderisken på nyckelspelarna. I de två första matcherna har jag noterat att Sundhage faktiskt har rullat på fler spelare än hon brukar, vilket jag tycker är positivt.

Men nu faller Sundhage tillbaka i gamla synder, och matchar sina nyckelspelare hårt – något som inte brukar vara så populärt bland spelarnas klubbar. Skaderisken ökar ju med flera hundra procent när man spelar fler än en match i veckan. Hittills har det blivit en skada i Algarve, Elin Rubensson ådrog sig en medelstor bristning i baksidan av vänsterlåret.

Dagens match blir den tredje på mindre än fem dygn, hittills har Sundhage givit sina spelare följande speltid:

180: Seger
162: Samuelsson
159: Andersson
156: Dahlkvist
152: Schelin
135: Asllani
90: Lindahl, Hilda Carlén, Sembrant, Fischer, Folkesson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Olivia Schough.
66: Stina Blackstenius
61: Rubensson
47: Lina Hurtig
51: Hammarlund
45: Fridolina Rolfö
21: Hanna Glas
18: Hanne Gråhns
7: Mimmi Larsson
0: Zecira Musovic

Dagens match lär mer likna den mot Australien än den mot Kina. Det holländska laget har mycket fart i offensiven, inte minst genom hypersnabba Shanice van de Sanden. Man har också en av världens vassaste forwards i Vivianne Miedema. Nyckeln till offensiven brukar vara Sherida Spitse:s passningsspel, hennes högerfot är även ett hot i samband med fasta situationer.

Lika farliga som holländskorna är i offensiven, lika sårbara kan de vara i defensiven. De trycker oftast upp backlinjen väldigt högt och spelar lite chansartat. Nu brukar Sverige vara bra på att se till att matcher inte blir vidöppna, men som sagt, dagens tillställning borde bli något helt annat än den stängda historian mot Kina.

Seger är ett måste för att Sverige skall ha chansen att spela final i Algarve. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg är det troliga att inte ens en storseger kommer att räcka, för Kanada och Spanien har varsin finalplats i sina händer inför dagens matcher.

Redan 12.00 spelar U23-landslaget mot Japan. Den matchen går att se här.

Det är kanske ingen nyhet, men det blir bara tajtare och tajtare i världstoppen. I lördags kväll vann England med 1–0 borta mot USA, det var första gången på 29 år som England höll nollan mot USA.

Och glädjen i det engelska laget efter Ellen White:s segermål var verkligen fantastisk. Kolla och njut, det är som om de vunnit en OS-final. Njut även av Lucy Bronze:s ribbskott. Jag tror hon drar till bollen på volley, men det är svårt att se, det kan även vara precis på uppstuds – vilket som är det grym svårighetsgrad på det skottet:

På svensk mark, och i den här bloggen, handlade förra veckans damfotbollsdebatt mer om tröjor med budskap än om fotboll. Här är ett både läs- och tänkvärt inlägg i den debatten från Olof Lundh.

Nog borde Sverige ha vunnit

Publicerad den av
15

Sverige–England slutade 0–0. Det skall direkt sägas att jag missade stora delar av den första halvleken, men sett till klippet med höjdpunkter i halvtid verkar det inte ha varit någon riktig målchans åt något håll före paus.

Var det så, innebär det att Sverige hade matchens fyra bästa lägen. För i den andra halvleken hade jag 4–1 i målchanser i svensk favör. Englands avslutade Jordan Nobbs utanför. Och alla de fyra svenska var klarare och farligare än Nobbs.

Faktum är att Sverige måste göra minst ett mål på de chanser som skapades. Framför allt tycker jag att man kan kräva att Pauline Hammarlund skall träffa målet när Lotta Schelin gav Göteborgsforwarden öppet läge rakt framifrån.

Dessutom måste ju Kosovare Asllani göra mål på straffen. Och Nilla Fischer – det väl hon? – måste smälla in närskottet i 93:e minuten. I båda de fallen fick vi se lysande räddningar av Siobhan Chamberlain.

Men som sagt, sett till målchanser borde Sverige ha vunnit.

Och på så sätt var det här ett klart steg i rätt riktning. Jag såg ett klart tryggare svenskt lag än mot Norge. Spelarna kändes både tryggare i defensiven och tryggare med bollen. Passningsspelet var klart mycket bättre än mot Norge, i varje fall i den tidiga uppbyggnadsfasen.

De offensiva passningarna håller däremot fortfarande tveksam nivå. Och Caroline Seger fortsätter att spela alldeles för mycket bakåt eller i sidled. Lagkaptenen hyllades av Pia Sundhage för insatsen mot Norge. Och visst, Seger gjorde en helt ok insats. Men vill man spela kontringsfotboll är Seger mest en bromskloss. Därför var det bra att Sundhage satte in flera boll- och passningstrygga spelare bredvid Seger på mittfältet.

Sett till spelsystem handlade det, precis som signaturen noone anade inför, om det 4–3–3-spel Sundhage hittade på i höstas – alltså egentligen 4–4–2.

Ytterligare funderingar inför Sverige–England

Publicerad den av
4

Snart dags för avspark i årets andra landskamp för svensk del. Precis om Norgematchen sänds mötet med England på svenskfotboll.se. Det är gratis, bara man skaffar sig ett inlogg. Avspark är 18.00.

När jag skrev förra inlägget hade jag bara startelvan, nu vet vi även vilka som sitter på bänken respektive läktaren. På läktarplats finns bland annat Michelle De Jongh och Katrin Schmidt – synd att inte De Jongh får chansen att debutera. Noterbart också att Emma Berglund står utanför matchtruppen, ett tecken på att hon just nu räknas som fjärdealternativ på mittbackspositionen, en signal om att Magdalena Eriksson – som börjar på bänken igen – passerat i rangordning.

Jag har nu förresten kollat igenom Norgematchen. Den spontana analysen är att Sverige var helt utan anfallsspel. Den svenska passningskvaliteten höll alldeles för dålig nivå, alldeles för dålig. Där var norskorna det klart bättre laget.

När det gäller passningsspelet kan man förstås välja att skylla på matchovana efter några månaders uppehåll. Men det förklarar ju inte varför Norges passningsspel var bättre än vårt. Norge har ju färre spelare som är i säsong än vi.

Den första halvleken hade Sverige varken anfalls- eller försvarsspel. Efter paus blev vårt försvarsspel mycket mer aggressivt. Om vi hade haft ett passningsspel värt namnet borde vi ha fått till flera bra kontringar efter paus. Men faktum är att vi väl bara hade en enda omställning som ledde till avslut på mål. Även om det var Schmidts farliga skott som styrdes i ribban är det för svag utdelning.

Det blir intressant att se om vi får till ett bättre kontringsspel med den 4–3–3-uppställning som aviserats i kväll.

* Det är ju som bekant fler landslag som är i gång nu i dagarna. I går kryssade Danmark och Skottland för andra gången på några dagar. Det danska ledningsmålet var frukten av svagt skotskt försvarsarbete.

* På temat svagt försvarsarbete sorterar vi även in Kinas första mål i dagens 5–0-seger mot Ukraina.

* Frankrike vann med 2–0 mot Sydafrika häromdagen. Snackisen kring det franska laget är dock att supertalangen Delphine Cascarino har drabbats av en knäskada under träning på landslagslägret. Lyonspelaren skall enligt uppgift missa resten av säsongen. Där försvann sannolikt en attraktion från sommarens EM-slutspel.

* Slutligen en inhemsk notering. Känslan är att elitettanklubben Hovås Billdal är illa ute. I somras var laget på väg mot allsvenskan efter en stabil vår. Kommande säsong får man nog kämpa för att hänga kvar i elitettan.

Man har nämligen tappat flera bärande spelare, och på sin hemsida annonserar klubben efter testspelare. Det är tyvärr inget lovande tecken. Vi får hoppas att man inte rasar ihop helt, för Hovås Billdal är en intressant klubb, med massor av unga talanger. Man var ju exempelvis i SM-final för F19-lag i november.

Det verkar bli nytt spelsystem igen

Publicerad den av
5

I morgon tisdag klockan 18.00 spelar Sverige årets andra landskamp. För motståndet står England, ett lag som ligger högre än oss både på världs- och Europarankingen.

England spelade så sent som i går, då föll man med 1–0 mot Norge. Jag såg sista kvarten, och där hade engelskorna två–tre riktigt bra kvitteringschanser. Men vad jag förstod var Norge ändå totalt sett det bästa laget.

https://twitter.com/WSUasa/status/823246646142238720

Under förra veckan vann alltså Norge mot de båda lag som har slagit ut dem ur de två senaste mästerskapen. England vann ju mot norskorna i VM och Sverige snodde ju OS-platsen. Det är ju knappast aktuellt att kalla vinster i vänskapsmatcher för revansch, men klart är att Norge verkar ha något bra på gång igen.

För England var det första förlusten sedan She Believes cup i mars i fjol. Nu väntar alltså Sverige i morgon. Ett Sverige som i kväll har släppt startelvan, och det ser ut att bli 4–3–3 igen. I varje fall är laget uppställt enligt det systemet, och valet av spelare gör ju att det ser ut som att det blir tremannaanfall.

Med tanke på att Pia Sundhage bara byter målvakt och en utespelare – Stina Blackstenius kommer in i stället för Elin Rubensson – får man ju känslan av att förbundskaptenen har valt vilka spelare hon tänker satsa på i år. Nu skall hon bara hitta ett system och spelsätt som passar dem. Någon annan förklaring till allt detta hoppande mellan spelsystem har jag svårt att hitta.

Morgondagens elva ser ut så här i sin helhet: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Blackstenius, Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

Notera att Lotta Schelin återigen står utanför startelvan.

Jag hade ju föredragit att Sundhage givit fler spelare chansen att visa upp sig på riktigt, men det är ju inte hennes stil. Hon vill köra med ”sina” spelare så mycket det bara går för att skapa ett tajt lag. Och det upplägget har ju lyckats rätt bra både ur medaljsynpunkt både i USA och Sverige, så det går ju inte att såga rakt av. Men visst är det synd att inte testa lite fler spelare när chansen ändå finns?

I dag lades för övrigt torsdagens landskamp mot Norge upp på förbundets tv-sida. Jag har inte haft tid att kolla den ännu, men tänkte göra det så fort som möjligt.

Min helg ägnades åt världscupskidor i Ulricehamn, en upplevelse som var långt över förväntan. Så bra tryck trodde jag inte man kan få till på skidtävlingar. Skidfokuset har gjort att jag inte haft örnkoll på helgens resultat. Men ett fick mig att haja till rejält:

Spanien–Schweiz 8–1

Det var i och för sig en inofficiell testmatch över 3×35 minuter. Men ändå, det är tydligt att Spanien börjar bli redo att utmana på allvar även på seniornivå. För att göra åtta mål är alltid bra. Att göra det på ett så bra lag som Schweiz är makalöst imponerande. Fantastiskt.
Vädret matchen spelades i var inte fantastiskt, det var däremot flera av målen – exempelvis det här av F20-VM-stjärnan Mariona Caldentey:

Här är några fina spanska mål till:

Gjorde Marta tidernas mål i söndags?

Publicerad den av
5

I kväll rullar den damallsvenska guldstriden vidare. Linköping är i Göteborg för att försöka utöka sin serieledning till fyra poäng. Sett till de båda lagens spelstandard hittills i år bör LFC kunna åka hem till Östergötland med full pott.

Men helt säkert är det förstås inte. Någonstans brukar även de allra mest vältrimmade segermaskinerna gå på en mina. Och det skulle ju både förvåna och imponera om LFC lyckas ta full poäng mot alla andra lag än Rosengård i årets serie.

Har ni förresten tänkt på att det är Östergötland mot Malmö i toppen av både herr- och damallsvenskan. I helgen var det storstjärnan i Malmö som imponerade mest.

Marta

Marta

För Martas 2–0-mål mot Kristianstad är ju fullständigt makalöst. Att det är årets mål i damallsvenskan är självklart, men sannolikt är det väl även både årtiondets och kanske till och med tidernas mål i damallsvenskan.

Jag kan i alla fall inte komma på något mer fantastiskt damallsvenskt mål. En gång har ett damallsvenskt mål prisas som årets mål i Sverige alla kategorier, det var 2004:

Men jag ser söndagens mål som betydligt mer spektakulärt än 2004 års höjdarmål.

Det som gör Martas 2–0-mål på Vilans IP så fantastiskt är ju att Kristianstads försvar är samlat. Då skall det inte gå att ta sig igenom på egen hand. Men Marta tar sig igenom, trots att hon har sex utespelare runt sig. Det är så bra gjort så att jag inte finner tillräckligt med superlativ.

Däremot kan jag se det hur många gånger som helst. Hur många som helst.

https://twitter.com/WoSoComps/status/780473029411348480

På söndag kan Asllani och Manchester City bli dubbla mästare. Då väntar nämligen final mot Birmingham i WSL Continental cup.

Apropå England är ju de förresten en av de riktigt stora favoriterna i nästa års EM-slutspel. I och med att de inte var med i OS är det lätt att glömma bort engelskorna i försnacket. Men som jag ser det är de självklara guldkandidater. Medan Tyskland och Frankrike håller på att bygga om sina lag har England kvar den stomme som blev bästa europeiska lag i fjolårets VM.

Engelskorna vann sin EM-kvalgrupp säkert, även om segern inte säkrades förrän i den avslutande omgången. Där vann England gruppfinalen borta mot Belgien med 2–0. Karen Carney:s läckra förarbete till 1–0-målet var riktigt sevärt. Det är skönt fotarbete hon bjuder på:

Mina övriga guldfavoriter i EM är förstås Tyskland och Frankrike. I Tyskland var det gigantmöte i söndags. Wolfsburg vann borta mot Bayern München med 2–1 – ett resultat som bäddar för tronskifte i tysk damfotboll, även om det förstås är jättelång tid kvar av säsongen.

Det är dock Turbine Potsdam som är enda fullpoängare efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga. Bakom dem följer fyra lag på sju poäng; Wolfsburg, Essen, Freiburg och Sand. Sistnämnda SC Sand är enda laget som har hållit nollan i alla tre omgångar.

I botten är Leverkusen, Hoffenheim samt nykomlingarna Mönchengladbach fortfarande utan poäng. Den andra nykomlingen, Duisburg, tog sina tre första poäng i helgen. De gjorde det trots att de tvingas klara sig utan förstemålvakten Meike Kämper under resten av säsongen. Den talangfulla 22-åringen drog av korsbandet under senaste landslagssamlingen.

I Frankrike står Lyon, PSG och Montpellier på full poäng och noll insläppta mål efter två omgångar. Sofia Jakobsson, som inte gjort mål i landslaget sedan Skottlandsmatchen i januari, har däremot blivit målskytt i båda Montpelliers matcher hittills. I helgen gjort hon två – en nick och ett skott. Totalt står hon således nu på tre mål. Hon är kanske på gång att hitta formen igen efter ett tungt år?

Jakobsson var enda svenska spelare i den andra omgången. Se hennes båda mål drygt en minut in i klippet nedan. Där får man även en glimt av hur kul Dzsenifer Marozsan och Ada Stolsmo Hegerberg kan få ihop. Under den halvtimme de spelade tillsammans mot Albi fixade de tre riktigt snygga mål. Den showen börjar 3.30 in i klippet:

På landslagsnivå testade Frankrikes nya förbundskapten rejält i de senaste två matcherna. Här är målen från EM-kvalkampen mot Albanien. Jag gillar framför allt förarbetet till Eugenie Le Sommer:s 3–0 och Kheira Hamraoui:s behärskade volley till 4–0:

Just Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg fanns som vanligt även med i toppen EM-kvalets skytteliga. Hegerberg delade segern med Jane Ross och skrällen Harpa Thorsteinsdóttir – alla på tio mål. Le Sommer och Vero Boquete delade fjärdeplatsen på åtta fullträffar.

Bästa svenska målskyttar i EM-kvalet blev Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö på tre mål vardera. Det handlar alltså om två spelare som inte hade en enda spelminut under första halvan av kvalet.

Så slutligen till USA, där det nu är semifinalklart i NWSL. Det blir Washington–Chicago klockan 02.00 natten mot lördag och Portland–Western New York Flash söndag kväll 23.00.

Portland vann till slut grundserien, två poäng före Washington. Det var Portlands första serieseger. Nu är det stjärnspäckade laget min storfavorit till att ta sin andra titel. Skytteligan vanns av Lynn Williams från Western New York Flash. Hon gjorde tio mål och fem assists. Tvåan Kealia Ohai gjorde lika många mål, men hade ett assist färre. Williams segermål går att se här nedan: