Kategoriarkiv: Konkursdrabbade klubbar

Här är alla OS-spelare

Publicerad den av
Svara

Även i dag går i princip all min tid åt till jobba med artiklar kring Dalsjöfors konkurs för BT.
Det finns roligare saker att ägna sig åt, men ibland tvingas man dyka ner i elände i det här jobbet. Det innebär att bloggandet kommer i skymundan även i dag. Och jag får återkomma med reflektioner och synpunkter på fiaskot i Dalsjöfors, och på den ekonomiska situationen i svensk damfotboll som helhet.

Men för er som är kalenderbitare tänkte jag erbjuda en bra länk inför OS-fotbollen. Fifa har nämligen presenterat samtliga tolv spelartrupper här.

Även om det här är en damfotbollsblogg noterar jag att väldigt många surfar in här även i jakt på fakta kring herrturneringen i OS. Och ni som vill ha alla spelartrupper i den cupen finner dem här.

Fullt spelschema för damcupen hittar du här. Och för herrarna här. Notera att det är brittisk tid som gäller, vilket innebär att vi får lägga till en timma. Är avspark 17.00 brittisk tid är den således 18.00 svensk tid.

Dåliga nyheter för Sverige – och kanske för USA

Publicerad den av
Svara

USA fortsätter att vinna sina avresematcher innan olympiska spel. Inför kvällens var amerikanskorna 100-procentiga i sina så kallade ”send off-matches”. Det är de även efter matchen.

Fast det kan ha varit en dyrköpt seger.

Alex Morgan
Alex Morgan

Alex Morgan fick nämligen kliva av med en knäskada. Enligt tv-kanalen NBC skulle det inte vara någon fara, men Morgans minspel när hon klev av indikerade i alla fall att stjärnan själv var rätt orolig.

USA fick verkligen jobbar för sin 2–1-seger. Kanada gjorde nämligen en utmärkt match, och den andra halvleken var länge helt jämn spelmässigt. Och det var även oavgjort målmässig sedan Dalsjöforsforwarden Melissa Tancredi kvitterat i 57:e minuten på ett stenhårt skott ribba in, läckert frispelad av Christine Sinclair.

Berglund jagar Rodriguez

Amy Rodriguez mot Sverige, jagad av Emma Berglund.

Sedan försvarade kanadensiskorna sig utmärkt fram till Amy Rodriguez gjorde sitt lätt turliga segermål i 85:e minuten. Visst, USA gjorde fyra byten i halvtid, och ytterligare två under den andra halvleken. Men laget var ändå minst lika namnkunnigt som mot Sverige och Japan häromveckan. Och varken svenskor eller japanskor var nära att göra så bra motstånd som Kanada i kväll.

Efter paus lyckades Kanada dessutom få till lite passningsspel och bollinnehav. Det kändes som att de hade ganska bra kontroll – fram till segermålet. Det är riktigt dåliga nyheter för Sverige.
Jag har tidigare sett Sverige som 60–40-favoriter i gruppmötet med Kanada i OS. Nu skulle jag nog vilja ändra förhållandet till 50–50. För det kanadensiska lag som spelade i Salt Lake City i kväll blir verkligen ingen lätt nöt att knäcka. Inte alls.

Precis som mot Japan i Halmstad avslutade USA genom att spela med den extremoffensiva uppställningen 3-4-3. Även den här gången gav det utdelning i ett mål.

Intressant att amerikanskorna tränar i matcher på hur de skall agera i situationer där de jagar mål. Jag blev förvånad när de gjorde det i ledning 3–1 mot Japan. Det verkade även några av spelarna bli, för då fick Abby Wambach mana på sina lagkamrater att lägga in en sista offensiv.

Här är höjdpunkter från matchen.

Och här är laguppställningarna, inklusive alla byten:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet (Heather Mitts, 46), Christie Rampone (Becky Sauerbrunn, 46), Rachel Buehler, Kelley O’Hara (Sydney Leroux, 76) – Megan Rapinoe, Shannon Boxx (Carli Lloyd, 46), Lauren Cheney, Tobin Heath (Heather O’Reilly, 46) – Alex Morgan (Amy Rodriguez, 50) och Abby Wambach.

Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson (Robyn Gayle, 71), Emily Zurrer (Candace Chapman, 46), Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann – Diana Matheson, Kaylyn Kyle, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Brittany Timko (Melissa Tancredi, 46) och Christine Sinclair.

Hur kunde jag hamna här?

Publicerad den av
5

Som jag skrev i förra inlägget fyller den här bloggen ett år i dag. Under den tiden har jag ställt frågan i rubriken vid flera tillfällen. Hur kunde jag hamna här?

Ni som följt bloggen under året minns kanske att jag lovade i ett inlägg i våras att besvara en twitterfråga från Vittsjös klubbchef Markus Nilsson. Den handlade om hur ofta jag ser de olika damallsvenska lagen. Det har blivit hög tid att svara.

Samtidigt tänkte jag passa på att berätta lite om mig själv, min bakgrund och hur den här bloggen kom till.

Sanningen är den att jag inte på något sätt såg mig som någon damfotbollsexpert när den här bloggen startades för ett år sedan.
Visst, jag är uppväxt med damfotboll. Jag tror att jag från mitt barndomshems trädgård skulle kunna nå Ramnavallens närmaste hörnflagga på två stenkast.
Där spelade Kronäng i damernas högsta serie under min barndom. Dit kom Jitex, Öxabäck, Stenkullen, Nittorp och andra storheter. Där spelade även Kronängs och Byttorps herrlag sina hemmamatcher. Jag var oftast där. Och jag såg ingen skillnad på om det var män eller kvinnor som spelade. Jag såg bara fotboll.

Fast det är inom herrfotbollen och IF Elfsborg jag har min bakgrund. Efter att ha spelat i klubben upp till och med juniorlaget, blev jag sedan ganska direkt värvad till ledarstaben för just Elfsborgs juniorlag. Där ingick jag i sex år, och såg på nära håll spelare som Anders Svensson, Tobias Linderoth och Johan Wiland utvecklas till allsvenska stjärnor.
Under de åren fick jag en grundlig fotbollsutbildning som jag haft stor nytta av i mitt jobb som journalist.
För 1999 fick jag heltidsjobb på Borås Tidning, och lämnade Elfsborg. Man kan säga att jag bytte sida. Från att jobba för klubben, till att kritiskt granska den.

Under åren har jag aldrig slutat att titta på damfotboll. Jag har följt landslagets matcher, och damallsvenskan, via tv. Sedan 2007 har jag dessutom varit tränare för ett damlag i division fem. Så jag har under senare år haft bra koll på damfotboll på gräsrotsnivå.

Men på allsvensk nivå har det varit sämre. Problemet är ju det att vi inte hade något damallsvenskt lag i Boråstrakten från Öxabäcks sorti 1998 till Dalsjöfors oväntade debut ifjol.
Apropå Öxabäcks IF så skrev jag under hösten 1999 för övrigt dödsrunan över deras makalöst framgångsrika – och historiskt viktiga – damfotbollssektion.
Jag åkte till Antikhuset i Öxabäck och sammanfattade cirka 30 fantastiska år tillsammans med några av eldsjälarna i svensk damfotbolls barndom, Ebba Andersson, Kerstin Johnson och Anki Lindkvist. Åk förresten gärna till Antikhuset och se Kerstin Johnsons fina museum över svensk damfotbolls första storlag om du har chansen – det rekommenderas varmt.

Så till svaret på Markus Nilssons fråga.
Under fjolåret såg jag elva damallsvenska matcher på plats – vilket innefattade totalt tio lag. I år har jag sett fem lag på plats, och ytterligare fyra på tv. Det är egentligen för lite. Jag anser nämligen att man på ett år behöver se ett lag åtminstone fyra–fem gånger live för att ha så bra koll att man skall kunna kalla sig expert på det.

När det gäller landslaget känner jag däremot att jag har nått det stadium där jag kan kalla mig expert. Jag har nämligen varit på plats och sett elva landskamper på 13 månader.
Och det var just genom landslaget som den här bloggen först kom till. Den startades under VM i Tyskland, och var tänkt att stängas ner efter mästerskapet. Så blev det också. Först.

Men när man har följt 22 spelare på nära håll under närmare en månads tid, blir det lätt så att man även vill kolla hur det går för dem efteråt.
Och jag försökte göra det under hösten. Jag surfade runt på svenska sidor. Men upptäckte att informationen inte fanns någonstans.
Jag märkte att inte ens svensk damfotbolls viktigaste hemsida, http://www.damfotboll.com, följer våra största stjärnor. Vill man veta något om Lotta Schelin:s framfart i Lyon får man leta på franska sidor. För att följa Sofia Jakobsson får man plugga ryska. Och så vidare.

I slutet av september i fjol kände jag att jag själv kunde göra en insats. Så jag öppnade bloggen igen. Jag riktade in mig på hur våra utlandsbaserade landslagsspelare skötte sig. Och på EM-kvalet.

Damallsvenskan skrev jag inledningsvis inte så mycket om. De enda lag jag hade riktig koll på i höstas var ju Dalsjöfors Goif och landslaget.
Men det tar sig. Nu har jag även nått expertstatus på USA, Japan, Göteborg FC och Jitex.

När jag väl var i gång, och började närgranska svensk damfotboll märkte jag snabbt hur damfotboll.com blundar för allt som är negativt.
Ta bara den här veckans exempel. I måndags hade Dalsjöfors Goif en presskonferens där ledningen berättade om att klubben har gått 1,4 miljoner kronor back i år, att kassan är tom, och att alla lönutbetalningar har frusits.
Damfotboll.com berättar utförligt om alla Dalsjöfors matcher. Men att serieledarna i söderettan är i akut kris och riskerar konkurs, har inte nämnts med ett enda ord.

Jag funderade på varför det saknades kritisk granskning. Jag kom fram till att Damfotbollssverige är ganska litet, att alla är kompisar med alla, och ingen vågar säga obehagliga sanningar. Eller ens ställa kritiska frågor.
Själv känner jag inte så många i Damfotbollssverige att jag behöver vara rädd för att förlora några vänner. Så de frågor jag har snubblat över under resans gång har jag lyft fram.

Nu har alltså bloggen varit i gång i ett år. Det har varit väldigt roligt att dyka ner i en delvis ny värld. Men det har också tagit väldigt mycket mer tid och kraft än jag någonsin hade kunnat tänka mig.
Jag kommer att köra vidare så länge jag tycker det är kul, och så länge jag känner att bloggen fyller någon funktion. För skulle exempelvis damfotboll.com börja följa våra proffs – och ställa kritiska frågor – så blir ju min blogg överflödig.

I första hand är tanken att jag skall blogga fram till och med nästa års EM. Du hänger väl med?

Mycket Dalsjöfors i Kanadas OS-trupp

Publicerad den av
Svara

Kanadas engelske förbundskapten John Herdman har presenterat sin OS-trupp. Den är förstås extra intressant eftersom vi har kanadensiskorna i vår grupp, och ställs mot dem i Herdmans hemstad Newcastle den 31 juli.

I truppen finns fyra spelare som har spelat i Sverige under våren, tre av dem i krisdrabbade Dalsjöfors Goif. Eller ja, faktum är att fyra av de 18 spelarna har spelat för Boråsklubben under det senaste året, nämligen Erin McLeod, Emily Zurrer, Carmelina Moscato och Melissa Tancredi. Som bekant har ju Moscato och Tancredi även spelat för Piteå IF så sent som i höstas.

Vårens Kristianstadsspelare Sophie Schmidt finns också med i truppen. Däremot är inte Jitexforwarden Christina Julien med bland de 18. Möjligen kan hon komma med bland de fyra reserver som också skall tas ut. Där har inte namnen offentliggjorts ännu.

Hur truppen ser ut? Det kan du se på den här läckra videopresentationen.

Eller så kan du helt enkelt läsa det här:

Målvakter:
Karina LeBlanc och Erin McLeod (Dalsjöfors).

Mittbackar:
Candace Chapman, Carmelina Moscato och Emily Zurrer.

Ytterbackar:
Lauren Sesselmann, Chelsea Stewart och Rhian Wilkinson

Mittfältare:
Kaylyn Kyle, Diana Matheson, Kelly Parker, Sophie Schmidt och Desiree Scott (Vancouver Whitecaps).

Forwards:
Jonelle Filigno (Rutgers University), Christine Sinclair, Melissa Tancredi (Dalsjöfors) och Brittany Timko (Vancouver Whitecaps)

Dalsjöfors senaste krisklubben

Publicerad den av
Svara

Då var det dags igen. Det går inte att säga att man blir överraskad, eller att det är en bomb som briserat när en elitklubb inom damfotbollen går ut med att man har akuta ekonomiska problem.

I går var det serieledarna i söderettan, Dalsjöfors Goif från min hemstad Borås, som kallade till presskonferens för att berätta att man ligger 1,4 miljoner kronor back. Och att det är beordrat stålbad.
Med tanke på att klubben hade en omsättning på 800000 kronor när man vann ettan 2010 så är det här ett gigantiskt underskott.

Läs mer om det här.

Det är väl bara att slå fast att klubbarna inom damfotbollen inte har klarat av steget mot proffsverksamhet speciellt bra. Jag har tidigare varit inne på området i det här inlägget och i det här.
Jag vet att det jublas runt om i landet över den kommande superettan för damer, som ju skall kallas damettan. Jag har varit skeptisk förr. Nu nöjer jag mig med att konstatera att jag är väldigt lycklig över att jag slipper vara kassör i någon av de klubbar som skall spela i den serien nästa år.

Hamnar formtoppad Jakobsson i Potsdam? Och Thunebro i Lyon?

Publicerad den av
Svara

Sofia Jakobsson visar tidig OS-form. I dag gjorde hon för tredje ligamatchen i rad nämligen Rossiyankas första mål.
Jakobssons fullträff kom i 15:e minuten, och betydde ledning med 1–0 i en match de redan klara mästarinnorna vann med till slut med 2–1 borta mot Kubanochka.

I konkurrens med Sara Thunebro är Jakobsson det hetaste namnet under den silly season som nu är i gång. Hennes kontrakt i Ryssland går ut vid månadsskiftet, så dragkampen lär redan vara i gång. Rossiyanka lär vilja behålla sin guldklimp. Även Turbine Potsdam har nämnts. Och Umeå. Och…

För även om det inte har märkts jättemycket i Sverige ännu så är vi mitt inne i det som kan bli tidernas silly season. Ligorna i Tyskland och Frankrike är färdigspelade, och det rapporteras dagligen om klubbyten.

I Tyskland började ju för övrigt sommarens heta övergångar göras klara redan i vinterfönstret. Som vanligt var Frankfurt mest aktivt, och gjorde klart med backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt Simone Laudehr från Duisburg.
Men även Wolfsburg var tidigt ute genom att i vintras knyta upp Viola Odebrecht från Potsdam och Duisburgs landslagsaktuelladuo Luisa Wensing och Alexandra Popp.

Potsdam försökte fylla de framtida luckorna genom att värva Alex Singer från Dalsjöfors och Margret Lara Vidarsdottir från Kristianstad. Singer gjorde succé, medan Vidarsdottir redan tvingas lämna efter ett halvår. Alla tror att isländskan återvänder till Skåneklubben. Och då blir det väl så…

Nu efter avslutad ligasäsong har övergångarna exploderat i Tyskland. Jag har ingen totalkoll, men här är några nyheter kring de fyra topplagen:

* Potsdam: Fortsätter att tappat bärande spelare. Duktiga Isabel Kerschowski har skrivit på för Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen, och missar sannolikt hela nästa säsong. Spel före jul känns i alla fall otänkbart. Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen.
Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders samt Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare. Och så ryktas det alltså om att Sofia Jakobsson kan vara på väg in.

* Wolfsburg: Har värvat U20-landslagsspelaren Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Samt de båda U19-landslagsspelarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh. Ser ut att kunna få ett riktigt starkt lag till hösten.

* Frankfurt: Har släppt backarna Ria Percival (till Jena) och Gina Lewandowski (till Bayern München). Samt förstås Jessica Landström till Djurgården. Kanske kan även Sara Thunebro vara på väg bort. Där ryktas det om Lyon.
Men med tanke på att man redan värvat tre landslagsstjärnor, och bör få tillbaka ytterligare tre toppspelare (Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger) från långtidsskador så är laget redan grymt starkt på pappret.
Men FFC har inte slagit sig till ro värvningsmässigt ännu. Man jagar även storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi.

* Duisburg: Har flyttat upp tre talangfulla juniorer. Men med tanke på vilka tunga namn som lämnar så måste nog klubben öppna plånboken, om inte nästa säsong skall bli en riktig mellansäsong.

I Frankrike är det Lyon och PSG som stått för de stora värvningarna hittills. Man kan säga att klubbarna har bytt stjärnor.

PSG hämtar nämligen Louisa Necib och Laura Georges i Lyon. De båda VM-spelarna från i fjol har inte riktigt platsat i mästarlaget under våren.

Å andra sidan värvar Lyon landslagsmittfältaren Elise Bussaglia från PSG. Och det senaste ryktet placerar alltså även Sara Thunebro i Lyon.

Den närmaste tiden kommer klubbarna i Tyskland och Frankrike först göra sina nationella övergångar. Därefter blir det dags att värva internationellt. Och det är då det kan bli riktigt intressant.
För det finns ju mängder med internationella toppnamn på marknaden.

Efter OS är till exempel sannolikt hela USA:s landslag tillgängligt. Och spelare som Alex Morgan, Hope Solo, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Heather O’Reilly, Megan Rapinoe, Sydney Leroux och Abby Wambach är förstås extremt eftertraktade.
Visst, ungefär hälften av dem spelar nu i WPSL eller W-league. Men såvitt jag uppfattat är båda de ligorna färdigspelade i augusti. Sedan borde spelarna vara tillgängliga.

Nästa stora mästerskap är ju inte förrän 2015. Så de flesta amerikanskorna borde vara sugna på lite klubbfotboll under kommande säsonger. Och då WPS är skrotad för alltid tycker jag att många av dem borde blicka mot Europa.
Eller mot Asien. För kanske kan även japanska Nadeshiko League locka några av amerikanskorna. Inac Kobe Leonessa har ju redan gjort ett närmande mot Wambach.

Det vore förstås kul om någon damallsvensk klubb kunde kontraktera några av amerikanskorna. Men finns pengarna?
Med tanke på hur dåligt många av klubbarna låg till redan innan säsongen, och på hur lågt publiksnittet har varit hittills, så lär det inte vara mycket utrymme för stora damallsvenska sommarvärvningar. Eller?

Jo, det är sant – Vittsjö kan hålla hela vägen

Publicerad den av
2
Sofie Andersson gör mål

Sofie Andersson gör mål

Jag tog en sväng till Valhalla innan det var dags för tv-soffan och dagens EM-dos.
Jag lämnade arenan rejält imponerad av serieledande Vittsjö. Varför återkommer jag till.

För att först blir det lite kändis-spotting.
När jag klev in på Valhalla stod jag bakom Christen Press, Becky Sauerbrunn och Heather O’Reilly och engelska Anita Asante i biljettkön.

Jag skrev på twitter att jag gick in samtidigt som halva USA:s landslag.
Sedan visade det sig – om jag inte missade någon – att inga fler amerikanska landslagsspelare var på matchen. Däremot var ett tiotal ledare på plats. Så halva landslaget var kanske en smärre överdrift. Här är i alla fall en bild på den USA-trio som jag såg…

Finbesök

Finbesök från USA

För er som är sugna på att träffa på amerikanskorna kommer däremot Pia Sundhage enligt damfotboll.com ta med sig hela laget till morgondagens toppmöte mellan Göteborg FC och Tyresö.

Tillbaka till serieledande nykomlingen Vittsjö GIK. De har verkligen vänt upp-och-ner på alla förhandstips. Jag såg dem i deras genrep mot Dalsjöfors. Då var laget långt ifrån imponerande.

Trots det tippade jag dem över nedflyttningsstrecket. Det är jag glad för nu. För det var inget bottengäng jag såg vinna med 2–1 i dag efter mål av Sofie Andersson och Emma Sjödahl.
Jag har skrivit att Vittsjö inte kommer att hålla hela säsongen. Efter att ha sett dem i dag ändrar jag mig på den punkten.
Slipper Skånelaget bara skador, behåller ödmjukheten och fortsätter göra det hårda arbetet, så kan de mycket väl hålla sig kvar i toppen under hela säsongen. Mycket väl. För de spelar klockrent efter sina resurser.

Jag har flera gånger – bland annat här – gnällt på att flera damallsvenska lag spelar en väldigt naiv fotboll. Försvarsspelet startas högt upp i planen, vilket gör att lagen riskerar att bli rejält straffade om de tappar i press mot motståndare med snabba forwards.

Vittsjö och Jitex visade i dag att det finns taktisk skicklighet i damallsvenskan. För Jitex hade god organisation och bra positioner i sitt uppställda spel. Man lät inte Vittsjö spela sig till några målchanser. Alla matchens tre mål kom på, eller just efter, fasta situationer.
Här jublar Christina Julien över sitt nickmål för Jitex:

Christina Julien jublar

Christina Julien jublar

Men Jitex i all ära. Det var Vittsjö som var klart vassast taktiskt sett. Efter matchen såg jag på twitter att flera Jitexspelare ansåg att deras lag hade ägt matchen – och att bortasegern var orättvis.
Jag förstår vad de menar. För visst, Jitex hade mest boll, och man tillbringade mycket tid på offensiv planhalva.

Men som jag ser det var Jitex övertag skenbart. Vittsjö såg hela tiden ut att ha bra kontroll i defensiven. De låg ganska lågt med sin backlinje, samtidigt som målvakten Loes Geurts jobbade långt ut.
Därmed lämnade man inga ytor för Jitex att sticka in bollen på. Dessutom kontrade skånskorna effektivt. Vittsjös kontringsspel kändes klart farligare än Jitex uppställda anfallsspel.

Vittsjös mittbackar

Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher

Vittsjös mittbackspar Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher är grymt starkt. De båda kompletterar varandra perfekt, och i dag gick de inte bort sig någon gång. De låg dessutom tätt på Annica Sjölund, vilket är viktigt mot Jitex.

Dessutom är Danesha Adams ett fynd. Den starka forwarden vinner bollar, håller i dem – och ser till att få upp laget. Dessutom har hon ibland kraft att gå på egna anfall. En klasspelare.

Lagkaptenernas kamp

Sofie Andersson och Sofia Karlsson

Och så har man Sofie Andersson som spjutspets. I dag gjorde lagkaptenen kanske inte sitt livs match. Men hon sprang mycket, var oftast spelbar i kontringarna – och hon pillade in ett mål. Man förstår hur viktig hon är för sitt lag.

Jag lämnade Ramnavallen i mars med känslan av att Vittsjö var botten. I dag såg jag en tänkbar medaljkandidat.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Högt försvar är ett högt spel

Publicerad den av
Svara

Jag har tidigare vid något tillfälle ifrågasatt den taktiska kompetensen i damallsvenskan.
Senast gjorde jag det när Linköping spelade huvudlöst på Valhalla mot Göteborg.

Framför allt är det ett alldeles för högt försvarsspel som jag vänder mig mot.
Min uppfattning är att damlagen på elitnivå är betydligt mer ovilliga att backa hem och krympa ytor än herrlag på motsvarande nivå.

Att spela taktiskt verkar närmast fult i damallsvenskan.

Jämför med typ den spanska herrligan. Där ser man ytterst sällan något lag ställa sig högt med sin backlinje mot Barcelona eller Real Madrid.
I damallsvenskan trycker huvuddelen av lagen upp sin backlinje så högt man bara kan. Ofta flyttar man upp även då laget inte sätter någon extrem press på motståndarnas bollhållare.

I går var det Göteborg som gick i fällan. Lagets försvarsagerande vid Malmös 2–1-mål var väldigt långt ifrån imponerande.
GFC tryckte upp backlinjen rejält när Malmö hade inkast några meter in på egen planhalva. Bollen kastades in i mitten, där Sara Björk Gunnarsdottir vände upp och bara skickade in bollen på Göteborgs planhalva.
Bakom Göteborgs backlinje fanns en ocean av yta. Förstås ett drömscenario för en blixtsnabb spelare som Ramona Bachmann. Att sedan även Kristin Hammarström stod kvar på backlinjen gjorde inte Göteborgs agerande vassare.

Så lätt skall det inte gå att göra mål på ett av Sveriges bästa lag.

Vid en titt på den damallsvenska tabellen kan man nu konstatera att Tyresö, Malmö och Vittsjö har gjort ett ryck.
Med tanke på skadesituationen i Malmö är det nu upplagt för Tyresö. Om den klubben inte imploderar av alla sina interna problem.
För Vittsjö kan väl inte vara ett hot i längden…

På den undre halvan tog Umeå och Linköping välkomna trepoängare, och skapade andrum. För LFC var nog Lisa De Vanna:s tre mål den mest välkomna nyheten. Att dessutom Manon Melis gjorde det fjärde gjorde inte saken sämre.
Att klubben byter tränare är ju anmärkningsvärt. Denise Reddy verkar nu vara helt bortkopplad. Det innebär att vi numera bara har en kvinnlig tränare i serien. Tråkigt.

Den kvinnliga tränaren finns ju i Kristianstad. Elisabet Gunnarsdottir:s lag kallades innan säsongen för seriens kanske starkaste hemmalag. Efter åtta omgångar har man bara vunnit en match – och tagit fyra poäng – på hemmaplan. Däremot har det blivit tre segrar och nio poäng i Stockholmsområdet. Visst är väl det anmärkningsvärt?

Dagens match mellan Jitex och AIK känns grymt viktig. Blir det hemmaseger har alla lag utom Kif Örebro skapat ett hyfsat stabilt avstånd ner till AIK och Djurgården under nedflyttningsstrecket.

* Så till en kort internationell utblick. I Italien vann Brescia cupfinalen mot skrällgänget Napoli med 3–2 efter förlängning.

* I norska Toppserien gjorde Isabell Herlovsen tre av målen när Lilleström vann derbyt mot Vålerenga med hela 6–0. LSK är därmed tvåa i tabellen, en poäng bakom Stabaek.

* I japanska Nadeshiko League vann mästarinnorna Inac Kobe Leonessa toppmötet med Urawa Reds Ladies med trygga 3–0 inför 5101 åskådare.
Alla tre målen gjordes i andra halvlek. De två första av skytteligatrean Megumi Takase och det sista av Nahomi Kawasumi. Just Kawasumi spelar fram Takase till ett av sina mål på det här klippet, där man även kan konstatera att Reds spelar i vitt.
I och med segern leder Inac ligan med två poäng före NTV Beleza, som vann sin match i helgen med 2–0 borta mot Takatsuki inför 3437 åskådare. Båda målen gjordes av delade skytteligaledaren Asano Nagasato.

* För övrigt var jag en sväng på Gårdavallen och såg 30 minuter av Dalsjöfors–IFK Norrköping i söderettan.
Radiostudion på Gårdavallen – se den här bilden – håller högsta världsklass. Eller hur?

* Till sist en notering kring frågan om världens bästa liga. Med lite skador i truppen hade svenska mästarinnorna LdB FC Malmö en målvakt och fyra juniorer på sin bänk i går. Vicemästarinnorna Göteborg har ofta svårt att få ihop fler än tre–fyra ersättare.

I Tyskland har skadedrabbade ligatrean FFC Frankfurt oftast under säsongen placerat två svenska landslagspelare på sin bänk. Och i Frankrike har superlaget Lyon startat med världslagets Louisa Necib vid sidan flera gånger på sistone. Skillnad.

Press njöt av naiv press – men hur mår Linköping?

Publicerad den av
Svara

Linnea Liljegärd gör målJag åkte till Valhalla i dag för att kolla in våra tänkbara OS-spelare. Framför allt var jag nyfiken på Stina Segerström:s form.
Men inlägget om OS får vänta. För jag lämnade Göteborg i chock.

Som många kanske minns tippade jag guld till Linköpings FC inför säsongen.
Jag gjorde det först i februari, men stod fast vid mitt tips även vid seriestart. Däremellan hade LFC, utan Manon Melis och Lisa De Vanna, vunnit mot både Tyresö och Göteborg FC i träningsturneringen i Växjö.

Att tippa guld till Linköping kändes fräscht där i början av april. Det gör det inte i dag.
Se själv på det här klippet från Göteborgs 6–0-seger.
Jag tror faktiskt aldrig tidigare att jag har varit så här snett ute i ett guldtips. För Linköping utan Charlotte Rohlin såg ut att vara riktigt botten.

Det extremt naiva spel jag såg östgötarna prestera på Valhalla i dag kan faktiskt i värsta fall leda rakt ner i division I. Taktiken var inte på något sätt anpassad till spelartruppens aktuella sammansättning. Faktum är att inte ens hånade Dalsjöfors uppträdde så här naivt, och uselt, under hösten i fjol. Inte ens nära.

För det var en ren självmordstaktik som Linköping hade med sig till Valhalla.
Redan efter den första löpduellen – om man nu ens kan kalla det duell… – mellan Josefine Alfsson och Christen Press undrade jag för mig själv vad LFC trodde sig kunna vinna genom att ställa sin backlinje högt. Deras backar var ju chanslösa i alla löpdueller mot Press.

Hörde på Radiosporten att Sofia Lundgren tyckte att GFC gjorde två mål på en målchans, och att LFC var bättre inledningsvis. Jag kan delvis hålla med, men man måste vara medveten om att den typ av hög tokpress som LFC körde med orkar lag sällan prestera under mer än tio minuter.

Den ledde också inledningsvis till två kanonlägen för LFC, det skall man minnas.
Men jag satt bara och väntade på luckorna bakåt. För de kändes ofrånkomliga. Och när de kommer måste man ändra försvarsspel. Men LFC var inte intresserade av att täta aktuella luckor, utan körde på med en extremt hög och rak backlinje i 90 minuter.

Utan Rohlin saknade man nödvändig snabbhet i hemlöpet. Ofta var tre LFC-backar på väg framåt när GFC lade in bollen på ytan bakom. Så vinner man inga serier. Och inte många matcher heller.

I andra halvlek, när LFC vid underläge med 5–0 ställde sin sista spelare tolv meter in på Göteborgs planhalva, frågade jag mig till och med om LFC:s ledning vill åka ur damallsvenskan.
För som sagt, trots att den höga pressen var extremt kontraproduktiv gjordes inga ändringar.

LFC:s ledning får en fotboll med rejäl pyspunka i betyg för sitt taktiska upplägg i dag. I bussen hem hoppas jag för deras egen skull att de har tagit en rejäl funderare på hur de kan anpassa sitt spel efter sin befintliga spelartruppen.
Den givna åtgärden måste vara att börja sitt försvarsspel en bra bit längre bak i planen, och börja spela på kontringar. Och det från och med nästa omgång.

* Apropå Linköping och elände så verkar Tilda Heimersson även få den här säsongen spolierad. Läs mer om det här.

Marta skapar känslor

Publicerad den av
1

Marta har varit precis den succé för damallsvenskan som man kunde förvänta. Men hon skapar inte bara positiva rubriker och känslor.

Igår i Tyresös match mot AIK snackade hon till sig ett gult kort, och efter matchen var hon enligt Eurosport inblandad i ett ordkrig. Marta menade att AIK spelade rekordfult. Och AIK:s tränare Mattias Eriksson kontrade med att anse att Marta har fördelar hos domaren.
Jag har inte sett matchen, men tycker att diskussionen är intressant. För båda parter har sannolikt rätt.

Men först lite om den positiva Martaeffekten. Hennes sex matcher har lockat 13721 åskådare. Det innebär 44,5 procent av den totala publiksiffran i damallsvenskan – inför dagens två matcher.
Marta är alltså ovärderlig för serien.
Och även om hon inte har varit bäst så har hon varit väldigt bra. Hon har gjort tre mål och fyra målpass. Och sju poäng är en siffra som ingen annan OS-aktuell spelare i serien slår.

Men Marta är inte bara publikens favorit. Hon är också spelaren som motståndarna gör allt för att stoppa. Så är det i år, och så var det tidigare när hon spelade i allsvenskan.
Som vid den här händelsen från 2008, då Marta helt riktigt fick rött kort för att hon sparkade Malmös Emma Wilhelmsson i magen.

Den situationen är ganska talande. Motståndarna vet att Marta har ett hett temperament och är beredda att ta ett gäng frisparkar, och ett eller kanske ett par gula kort, för att få henne ur balans.
Det gäller att provocera snyggt, som i klippet med utvisningen, där Wilhelmsson provokativt låser medvetet fast Marta.

Jag försvarar inte på något sätt vredesutbrott mot domare eller sparkar och slag. Men jag inser att det inte är helt lätt att heta Marta.

Jag såg ifjol hur Malmös rutinerade garde bar sig åt för att få stopp på Dalsjöfors uppkäftiga talang Mimmi Löfwenius. Malmöspelarnas åtgärdsprogram innehöll inga klappar på kinden, utan trashtalk och stenhårda satsningar på, och ibland även en bra bit över, gränsen till vad som är tillåtet.
Den typen av behandling får Marta utstå i varenda match. Det är klart att hon ibland kan tappa fattningen.

Sedan har säkert AIK också rätt i sin synpunkt. För vad än alla domare hävdar så har namnkunniga spelare fördelar. Marta kan garanterat gnälla ganska mycket mer på domslut utan att bli varnad än vad exempelvis nykomlingar som Sandra Adolfsson eller Josefine Mårtensson skulle komma undan med.
Och rutinerade, svenska landslagsstjärnor klarar sig mycket oftare från kort efter tuffa tacklingar än vad debuterande ungdomar, eller nya, utländska spelare gör.
Och det är ju inte heller rätt.

Jaja. Det var lite tankar kring Marta och domare. Det lär bli läge att återkomma till det här ämnet framöver.

* Apropå Marta och Tyresö är här ett klipp som visar deras segermål från igår.
Personligen tycker jag nog att de borde stått över dansen efter ett självmål av det slaget.

* I våras gnällde jag på en mängd klubbhemsidor för att de saknade viktiga saker som fakta och referat. Under säsongen har det blivit mycket bättre, och flera klubbar erbjuder till exempel webb-tv-intervjuer inför matcherna.
Umeå IK tillhör de klubbarna. Egentligen är det ju jättebra. Men titta på den här intervjun med Tuija Hyyrynen.
Hör någon vad hon säger?
Jag gör det inte. Hela mitt fokus riktas omgående på miljön där intervjun är inspelad. Vad är det egentligen för studio UIK har? Ett kök? Ett tvättrum?

* I Italien tog svensklaget Bardolino Verona igår ett stort steg mot höstens Champions League. Man besegrade Brescia med klara 4–0 efter att ha gjort ett par riktigt fina mål.
Men då Tavagnacco överraskande slog klara mästarinnorna Sassari Torres måste Bardolino även vinna sista matchen, borta mot Como för att säkra andraplatsen.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se höjdpunkter från matchen här.

* Jag hyllade ju gårdagens tyska cupfinal mellan Frankfurt och Bayern München i förra inlägget. Här är höjdpunkter från fotbollsfesten. Se, och njut av den fantastiska lyckan i Münchens lag. Det är känslor som inte kan ge annat än underbara vibbar.

Nu går tåget för AIK

Publicerad den av
Svara

Det här kan förstås upplevas som lite hårddaget, men som jag ser det kan det allsvenska tåget gå för AIK på lördag.

Vinst hemma mot Kristianstad är ett måste – annars kan AIK-ledningen redan börja planera för damettan 2013.
Och så många bättre segerchanser får man inte. Kristianstad har ju haft förtvivlat svårt att göra mål på sina chanser, och är ett av de lag i serien som är ifrågasatt efter fyra omgångar.

Även Djurgården står inför en väldigt viktig match på lördag, borta mot ett annat högst ifrågasatt lag, Kif Örebro. Men medan djurgårdarna har några fler tåg att hoppa på så känns det nära på som sista chansen för AIK till helgen.

Sista chansen? Nu undrar kanske någon om jag har fått solsting i den underbara vårvärmen.
Nej, jag vet att det bara är femte omgången, och att 17 matcher återstår efter lördagens drabbning. Men jag skall förklara min tankegång:

För att hänga kvar i damallsvenskan har det de senaste tio åren krävts mellan 9 och 18 poäng. Jag tror att när serien börjar sätta sig så får vi en ganska skiktad tabell, där mittenskiktet kommer att bestå av sex lag. Och med tanke på hur de sex lagen hittills har vunnit mot varandra korsvis så tror jag att AIK (eller Djurgården) i år måste upp på cirka 20 poäng för att kunna ha två lag bakom sig i sluttabellen.

För att nå 20 poäng måste man vinna minst sex matcher. Jag tror varken AIK eller Djurgården kommer att ta någon trepoängare mot kvartetten Tyresö, Malmö, Göteborg eller Linköping. Då återstår 14 matcher att samla in huvuddelen av poängen på.

AIK har redan avverkat sina vårmöten med Piteå, Vittsjö och KIF Örebro – tre av de lag som man på förhand trodde att de skulle ha störst chans mot. Man har dock inte ens varit nära poäng i aktuella matcher. Faktum är att AIK som lag på sina fyra matcher har skjutit färre skott mot mål (14) än vad Vittsjös Sofie Andersson (16) ensam har gjort.

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson, AIKFör AIK:s lagkapten Hanna Folkesson och tränare Mattias Eriksson är spelschemat ingen rolig läsning.

För efter lördagens Kristianstadsmatch väntar i tur och ordning Tyresö (b), Malmö (h), Jitex (b) och Umeå (h) för AIK. Där tror jag man kammar noll. Således måste Gnaget vinna på lördag för att inte riskera att stå kvar på en poäng efter nio omgångar, och komma in till derbyt mot Djurgården som ett rejält avsågat bottenlag.

För om Örebro och Kristianstad vinner helgens bottenmöten så är AIK:s avstånd till nedflyttningsstrecket redan fem poäng efter fem omgångar. Och det lär ha vuxit sig ännu större efter nio.

Läget för Djurgården då?
Jo, det är nästan lika illa som för AIK. Det forna storlaget har faktiskt inlett årets serie sämre än vad både Dalsjöfors och Hammarby gjorde ifjol. De båda lagen hade nämligen tagit varsin poäng efter fyra matcher.
Nu har Djurgården dock haft ett lite tuffare spelschema än AIK i seriens inledning. De har således några fler hyfsat goda poängchanser framför sig.

Fast en så mycket bättre segerchans än att ställas mot ett sågat Örebro får man nog inte. Och även om Jessica Landström är på väg in behöver man nog åtminstone ha sju–åtta poäng när serien vänder för att ha en rimlig chans på nytt kontrakt. Det är nog bäst även för Djurgården att vinna på lördag…

Potsdam leder ligan igen

Publicerad den av
Svara

Alyssa Naeher och Yuki Nagasato hette matchhjältinnorna när Turbine Potsdam vann borta mot Bad Neuenahr med 2–0, och återtog serieledningen i tyska Frauen-Bundesliga.

Den amerikanska målvakten Naeher räddade snyggt en straff från hemmalagets stjärna Celia Okoyino da Mbabi i matchens inledning. Och japanska forwarden Nagasato gjorde båda målen på pass från Patricia Hanebeck. Det första lite turligt, det andra i tomt mål.

Svenska Antonia Göransson spelade hela matchen på Potsdams mittfält, medan fjolårets Dalsjöforskapten Alex Singer blev kvar på lagets bänk den här dagen. Se höjdpunkter från matchen här.
Inför de tre sista omgångarna anför alltså Potsdam nu den kvartett lag som gör upp om ligaguldet. Man gör det trots att laget har haft förtvivlat svårt att göra mål efter nyåret. På de elva omgångarna före jul gjorde man 37 mål. På de åtta efter har det bara blivit 13. En orsak är säkerligen förlusten av Anja Mittag till LdB FC Malmö.

På söndag möter Potsdam ligafyran FFC Frankfurt i ett av flera toppmöten under de sista omgångarna. Då kan de båda arvfienderna spela bort varandra från guldet. Gissa om det hålls tummar för kryss både i Duisburg och Wolfsburg?

* Har du inte sett målen från Tyresös senaste match, 3–1-segern mot Jitex, så finns de att se på det här klippet.
Jag har kikat på det ett par gånger, och måste säga att jag inte är säker på om det verkligen är Madelaine Edlund som gör 2–1-målet. Ser det inte ut att vara ett självmål av Sofia Karlsson?
Även om det skulle vara Edlund som är sist på bollen var det inga jätteprestationer som krävdes av Edlund för hennes två mål. Marta stod ju för hyfsade förarbeten båda gångerna.

Sydafrika, Japan och Kanada – det var en okej lottning

Publicerad den av
Svara

Lottningen blev: Sydafrika, Japan och Kanada. Just i den ordningen spelar Sverige sina tre gruppmatcher i OS. Och jag tror att Sverige avancerar till kvartsfinal som tvåa bakom japanskorna.

Sveriges lott drogs först av alla i dagens lottning, och vi drogs in i grupp F, där Japan var seedat. Så här ser Sveriges spelschema ut i OS:

25 juli 20.45: Sverige–Sydafrika, Ricoh Arena, Coventry
28 juli 13.00: Japan–Sverige, Ricoh Arena, Coventry
31 juli 15.30: Sverige–Kanada, St James’s Park, Newcastle

De två bästa lagen i gruppen går vidare. Och de två bästa av de tre grupptreorna tar sig också vidare.

I grupp E spelar Storbritannien, Brasilien, Nya Zeeland och Kamerun.
I grupp G återfinns USA, Frankrike, Nordkorea och Colombia.

Slutspelsträdet ser ut så här:
E1 – F3/G3
G1 – E3/F3

F1 – G2
E2 – F2

Mitt spontantips innebär att kvartsfinalerna blir:
Brasilien–Kanada/Nordkorea
USA–Nya Zeeland/Kanada
Japan–Frankrike
Storbritannien–Sverige

Till sist en snabb genomgång av Sveriges gruppmotståndare:

Japan
Japanskorna är inte bara regerande världsmästarinnor – de är sannolikt verkligen bäst i världen för tillfället. Nadeshiko – som landslaget kallas – spelar snabb, vacker fotboll byggd på stort bollinnehav. Och de har inte förlorat mot topprankade USA på tre försök. Japanskorna spelar för tillfället med sanslöst stort självförtroende.
Storstjärnan Homare Sawa har inte spelat i årets landskamper. I stället har Aya Miyama burit laget på ett lysande sätt. Miyama är en av världens allra bästa spelare för tillfället.
Här måste våra svenska spelare överträffa sig själva om de skall kunna ta någon poäng. Jag ser det som 75–25 i japansk favör.
Sannolikt är det en fördel för oss att vi har en träningsmatch mot Japan innan OS.

Kanada
Ett lag byggt kring målmaskinen Christine Sinclair. ”Sincy” är kanske världsfotbollens mest underskattade spelare. Det är hennes målskytte som har tagit Kanada till världstoppen, och det är ett måste för Kanada att hon är på absolut topp i OS, om det skall bli avancemang ur gruppspelet.
Sverige slog nyligen Kanada med 3–1 i Malmö, och normalt skall vi slå kanadensiskorna även i OS. Säg att det är 60–40 i svensk favör.
Vi har ett antal kanadensiska landslagsspelare i svensk fotboll nu, Sophie Schmidt (Kristianstad), Christina Julien (Jitex), Melissa Tancredi (Dalsjöfors), Erin McLeod (Dalsjöfors) och Stephanie Labbé (Örebro).

Sydafrika
Det här är ett lag jag inte har så bra koll på. Man kom på tionde plats av tolv lag i Cypern cup tidigare i vår. Då föll man med 2–1 mot Sydkorea, spelade 0–0 mot Nya Zeeland, vann med 2–0 mot Nordirland och föll slutligen i match om nionde plats med 2–0 mot Skottland.
Den enda spelaren jag känner till från Sydafrikas lag är Rossiyankas mittfältare Nompumelelo Nyandeni. Hon spelade fyra matcher i årets Champions League, bland annat i båda kvartsfinalerna mot Potsdam. Den första från start, den andra som inhoppare. Övriga spelare i truppen håller till på hemmaplan i Sydafrika.
Det skall trots allt vara 95–5 i svensk favör. För skall vi slåss om medaljer måste vi slå Sydafrika.

Det blir Lyon och Frankfurt i final

Publicerad den av
Svara

Damallsvenskan får ursäkta, i helgen ser jag mest fram emot semifinalerna i Champions League.

Eller ja, allra mest ser jag fram emot det lilla miniläger som FC Kabel Åttios bruna bönor skall i väg på…
Men troligen skall jag vara hemma så att jag kan se de båda semifinalerna på söndag. Om det nu går att se dem på tv. Eurosports sändningar är tydligen i fara till följd av det svenska basketslutspelet.

Vi får se hur det går med tv-sändningen. Hur som är Arsenal–Frankfurt först ut på söndag, klockan 16.00. Det känns också som den klart mest ovissa matchen.
Inget av lagen har väl visat någon toppform. Och skadorna på Dzsenifer Marozsan och Fatmire Bajramaj kan visa sig vara kostsamma för Frankfurt.
Hjärnan säger att tyskorna trots allt kommer att vinna dubbelmötet.

För att Arsenal skall kunna skrälla hade de mått bra av att få in smarta Kelly Smith i laget. Men hon är fortfarande skadad, och kommer inte att kunna spela.
Smith missade även WLS-premiären i helgen. Där vann Arsenal med knappa 3–2 hemma mot Everton efter mål av Danielle Carter, Jordan Nobbs och Katie Chapman.

Jag tippar att Arsenal vinner med 2–1 på hemmaplan, men att Frankfurt vänder i returen – och att Jessica Landström och Sara Thunebro kan se fram emot en Champions Leaguefinal.

I svenskmötet mellan Lotta Schelin:s Olympique Lyonnais och Antonia Göransson:s Turbine Potsdam klockan 18.00 på söndag tror jag däremot att Lyon kommer att ta en säker seger.

Jag vet att Potsdam har spelat i två raka Champions League-finaler och leder Frauen-Bundesliga, och att det egentligen långt ifrån är någon enkel motståndare för Lyon.
Men det franska storlaget verkar ha fått upp farten rejält efter jul, medan Potsdam haft väldigt svårt att göra mål sedan Anja Mittag lämnade för LdB FC Malmö.
Visst, Potsdams 5–0 i två möten med Rossiyanka, låter imponerande. Och var imponerande på många sätt. Men bakom siffrorna döljer ju sig en jättemiss av det ryska försvaret, och tre grova tavlor av Rossiyankas målvakt Elvira Todua.

Potsdam har ju även haft svårt att göra mål mot bottenlag i ligan under våren. Och så generöst som Rossiyanka försvar var kommer inte Lyons försvar att vara.
Jag tror att Lyon vinner med 2–0 hemma, och får 0–0 borta i returen. Lyons nolla håller alltså även över semifinalen.

Det som jag ser fram emot allra mest är faktiskt duellen Lotta Schelin mot Alex Singer. För jag antar att den före detta Dalsjöforsspelaren kommer att få ta hand om markeringen av Lyons svenska superstjärna. Schelin kan i alla fall inte räkna med att springa ifrån sin bevakare.

* Dagens snackis nummer ett i Damfotbolls-Sverige har förstås varit sexköpsdomen mot Tyresös starke man. Man väntar på klubbens reaktion.
De har inte gjort några uttalanden på sin hemsida. Inte heller på sin twitter. Där lade de däremot upp den här länken på Marta:s klackmål från helgen. Kanske ett försök att flytta fokus…

* Jag skrev häromdagen om det underliga i att damlandslaget skall ta emot världsmästarinnorna från Japan på Rambergsvallen.
Nu har fler hakat på. Först var nog SVT:s Västnytt. Via dem nådde nyheten TT, och nu är det uppe för diskussion i mängder av medier. Bra.

* I den ryska ligan föll Sofia Jakobsson och Rossiyanka borta mot ligatrean Zorkij med 2–1 efter halvtidsledning.
Publiksiffran var 100 åskådare, kanske inte konstigt med tanke på att avspark var 11.00. Jag har inte hittat några uppgifter om Jakobssons speltid. Däremot vet jag att Cristiane gjorde Rossiyankas mål. Och att klubben fortfarande leder Supreme Division, nu fyra poäng före ett annat svensklag, Energia Voronezh – där ju Ximel Bladh spelar.