Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: VM i fotboll 2015
VM i fotboll för damer spelades i Kanada 6 juni till 5 juli 2015. För första gången deltog 24 nationer. Spelorter var Edmonton, Moncton, Montreal, Ottawa, Vancouver och Winnipeg. Guldet gick till USA. Japan tog silver, England brons och Tyskland slutade på fjärde plats.
Vi skriver den 5 januari och försäsongen har dragit eller kommer att dra igång de närmaste dagarna i många svenska klubbar.
Det är också exakt fem månader till avspark i VM i Kanada. Och fem månader går rätt snabbt.
Jag har så smått börjat göra research inför VM och de närmaste dagarna tänkte jag gå igenom hur läget är hos våra gruppmotståndare.
Först ut är USA. Där har det varit många diskussioner kring landslaget ända sedan Algarve cup i fjol. Den turneringen kostade som bekant Tom Sermanni jobbet som förbundskapten.
Diskussionerna lugnade sig lite i höstas, men efter fyrnationsturneringen i Brasilien i december där USA bara vann en match av fyra har det hettat till igen. Några av de frågor som är uppe på agendan är:
* Hur skall man lösa problemen på defensivt innermittfält?
* Är det dags att peta Abby Wambach nu?
* Är Jill Ellis verkligen rätt person att leda landslaget?
Abby Wambach
Innan jag tittar närmare på de frågorna har jag kollat vilka spelare som fick mest speltid i USA:s landslag under 2014. De elva mest använda hade kunnat bilda följande elva:
Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Christie Rampone, Meghan Klingenberg – Megan Rapinoe, Lauren Holiday, Carli Lloyd, Christen Press – Sydney Leroux och Abby Wambach.
De fyra som står närmast laget sett till speltid är Whitney Engen, Heather O’Reilly, Tobin Heath och Morgan Brian.
Både Sermanni och Ellis har valt att balansera laget väldigt offensivt, något som blir tydligt när man kollar in vilka 15 spelare som fick mest speltid i fjol.
Den offensiva balansen funkar givetvis mot svaga lag och USA hade inga problem att kvala in till VM. Men mot starkare motstånd har man haft problem på defensivt mittfält. Det var inte minst tydligt när Marta och Brasilien vände 0–2 till 3–2-seger nyligen.
Carli Lloyd trixar
Jill Ellis har givit förtroendet på centralt mittfält till Lloyd och Holiday. Lloyd vill bara anfalla och hennes defensiva disciplin är riktigt dålig. Den som spelar bredvid henne måste alltså ta tungt ansvar för försvarsspelet.
Lauren Holiday är också en offensiv spelare, jag tycker att hon är bäst som släpande forward. Hennes passningsspel är utmärkt vilket innebär att hon klarar de offensiva uppgifterna på centralt mittfält. Men hennes defensiv är inte tillräckligt bra.
Den här debattartikeln är från oktober, men den är fortfarande i högsta grad aktuell. Där konstateras att förbundskapten Ellis i princip inte tog med någon utpräglad defensiv mittfältare i landslagstruppen under sitt första dryga halvår på posten. Den som ligger närmast är Julie Johnston, som väl egentligen är mittback men som även är rätt hemmastadd på mittfältet. Johnson fick dock bara 122 minuters speltid i landslaget under hela 2014.
När Ellis, som ju har Tony Gustavsson som assisterande förbundskapten, nyligen tog ut sin första trupp för 2015 märktes det att man tänkt till kring defensivt mittfält. Shannon Boxx var nämligen tillbaka.
Boxx var den givna lösningen på defensivt mittfält under VM 2011 och OS 2012. Men hon är 37 år, blev mamma i februari i fjol och har inte gjort en landskamp sedan Algarve cup 2013 – alltså på nästan två år. Många trodde nog att hon hade gjort sitt i landslaget. Men kanske att att Boxx kan var lösningen på ett amerikanskt problem.
Boxx fyller dock 38 år under VM och generationsväxling är en annan fråga som diskuteras livligt. En spelare som ifrågasätts är Abby Wambach.
I den här artikeln framförs krav att Wambach måste petas nu, innan det är för sent. Artikeln innehåller flera intressanta synpunkter, bland annat siffror på att USA under 2014 var bättre mot starkt motstånd utan Wambach än med superstjärnan. Mot länder på världsrankingens topp 20 gjorde USA 9 mål och släppte in 8 med Wambach på planen, medan facit utan henne var 15–7.
Visst är Wambach stundtals numera rätt seg i rörelserna och hon är inte på något sätt något djupledshot. Jag ifrågasatte henne redan i januari 2012, dels i det här inlägget, dels i det här. Då spelade USA som nu, med en spjutspets. Jag menade då att Alex Morgan var mer lämpad för rollen och att dåvarande förbundskaptenen Pia Sundhage borde genomföra en generationsväxling.
Pia Sundhage och Alex Morgan
Då löste Sundhage saken genom att byta spelsystem till 4–4–2 och spela både Wambach och Morgan i OS 2012 – ett succédrag som ledde till guld.
Det jag lärde mig av det var att inte räkna bort Abby Wambach. Det gör jag därför inte nu heller. Jag är övertygad om att hon mer än något annat vill vinna ett VM. Hon blir 35 precis innan mästerskapet i Kanada, vilket är hennes sista chans. Hon var skadedrabbad i fjol och har säkert mer att ge om hon är fulltränad.
Jag tycker att Jill Ellis bör sätta rejäl press på Wambach under våren. Kanske även att 35-åringen bör börja från bänken i VM. Men hon måste vara med i truppen.
För om jag skulle få välja två spelare i världen att ha på planen i mitt lag när avgörandets stund närmar sig i ett stort mästerskap, då hade jag valt:
1) Carli Lloyd
2) Abby Wambach
Wambachs facit från VM 2011 och OS 2012 var makalöst och Lloyd har avgjort två raka OS-finaler.
Men den amerikanska debatten om generationsväxling stannar inte vid Wambach. Den rör hela centrallinjen och förbundskapten Ellis. Tom Sermanni påbörjade arbetet med en stor generationsväxling. Han vände på de flesta stenarna och testade friskt. Det verkar ha skrämt de äldre spelarna som visade sin makt och fick bort Sermanni. Jill Ellis har skruvat tillbaka klockan en aning.
Hope Solo
Hon har byggt sin elva kring en centrallinje med Hope Solo (33 år – fyller 34 efter VM), Christie Rampone (fyller 40 under VM), Carli Lloyd (fyller 33 efter VM) och Wambach (blir alltså 35 dagarna innan VM-premiären).
Dessutom har hon tagit tillbaka 30-åriga Lori Chalupny efter fem års frånvaro, och nu även alltså Shannon Boxx. Tankar kring Ellis sätt att leda laget finns här. I kommentarerna till de länkade debattartiklarna ifrågasätts både Ellis ledarskap och hennes förmåga att vinna.
Det finns alltså många frågetecken kring USA nu fem månader innan avspark i VM. Men även om de har problem nu är det ändå inte så större än att de kommer att vara givna guldkandidater när turneringen väl kör igång. De kommer självklart att avancera från gruppspelet och i utslagsmatcher är USA inte att leka med.
Amerikanskorna förlorade ändå bara tre matcher under 2014 och när Alex Morgan är tillbaka på allvar kanske det även kan lyfta Abby Wambach till forna tiders nivå.
USA i VM:
9 juni 01.30 svensk tid: USA–Australien
13 juni 02.00: USA–Sverige
17 juni 02.00: USA–Nigeria
Vi är några dagar in på det nya året – ett spännande år där förbundets fokus i stor utsträckning borde ligga på damerna.
Jag skriver borde, för jag tror inte att det blir så.
Men även om det är några dagar sedan tomten kom och lämnade sina julklappar kan man ju fortfarande få ha önskningar. Min största för svensk damfotboll 2015 är att förbundet verkligen satsar på damlandslaget inför VM.
Med det menar jag:
1) Man gör en bred marknadsföringsoffensiv inför mästerskapet. En offensiv som redan borde vara inledd.
2) Att man är redo att ta följa upp framgången efter mästerskapet – om det skulle bli succé.
Hur skulle det här då kunna gå till?
Nyckeln är att försöka göra så många spelare som möjligt till profiler – få folket att känna igen spelarna. I nuläget är Pia Sundhage och Lotta Schelin. Målet borde vara att få fram minst två–tre spelare till i rampljuset, exempelvis Nilla Fischer, Kosovare Asllani och kanske någon yngre som Malin Diaz.
Det här är inte jättelätt och marknadsföring kostar naturligtvis pengar. Men det går att vara smart för med rätt upplägg kan man få spelarna själva att göra en stor del av jobbet. Bara en sådan sak som att förse alla med Twitterkonton, Facebooksidor och kanske även egna hemsidor och Youtubekonton. Man kan få spelarna att blogga eller videoblogga för att ge supportrar chansen att lära känna dem. Materialet måste sedan naturligtvis även marknadsföras från förbundets hemsida. Den utnyttjas alldeles för dåligt i nuläget.
Ett sådant här upplägg skulle även kunna oss i media chansen att hitta nya ingångar på landslaget. Med tanke på att kunskapsnivån kring damfotbollen är begränsad behöver vi journalister få så mycket hjälp vi bara kan.
Önskvärt vore förstås om förbundet kunde satsa lite pengar på webb-tv under våren. Där går det att marknadsföra spelarna hur mycket som helst. När Karl-Erik Nilsson åker runt och kollar hur man jobbar i exempelvis USA, Frankrike, Tyskland och Kanada kommer han att upptäcka att de ligger ljusår före oss på den här fronten.
Får man drömma vill man ju helst se att förbundet gör lika genomarbetade presentationer av spelarna som US Soccer gör i sin serie Back Home. Här besöker de exempelvis Alex Morgan i hennes barndomshem:
Och det här får vi se Morgan hälsa på i sin gamla gymnasieskola och höra henne prata om hur hon tacklade sin korsbandsskada:
Apropå hembesök får man här se hur spartanskt möblerat det var hemma hos Hope Solo. Målvakten visar även upp pjäsen som US Soccer ger de spelare som kommer upp i 100 landskamper. Kanske även det något för SvFF att kolla på och ta intryck av?
I flera inlägg har jag blickat tillbaka på 2014. Nu är det 2015 och dags att blicka framåt. Här är ett urval av damfotbollsårets viktigare händelser:
1 januari: Final i japanska Empress cup. Den spelades tidigt i morse svensk tid och NTV Beleza tog årets första titeln genom att besegra Urawa Reds med 1–0. Möjligen kan man säga att Beleza tog förra årets sista titel eftersom det var 2014 års cup man vann…
3 januari: Cupomgång i Frankrike.
8 januari: Caf Awards, gala i Lagos, Nigeria där Afrikas bästa spelare skall koras. I fjol glömde man att dela ut något pris till bästa kvinna. Nu har man dock tre nominerade, så det blir troligen bättring…
9 januari: Franska D1 Feminine återstartar med Juvisy–PSG.
11–15 januari: Fyrnationsturneringen Yongchuan cup i Kina med fyra VM-länder, nämligen värdnationen, Kanada, Sydkorea och Mexiko.
12 januari: Ballon d’Or-galan i Zürich. Vilka prisas som världens bästa spelare och tränare samt vem får Puskas Award? Inga svenskar är nominerade. Kandidater till att bli världens bästa spelare 2014 är som bekant Nadine Kessler, Marta och Abby Wambach. Och irländska Stephanie Roche har chansen att som första kvinna vinna Puskas Award – priset för det snyggaste målet.
13 januari: Landskamper, bland annat Sverige–Norge i La Manga. Och England–USA i Milton Keynes.
16 januari: NWSL:s draft, Houston Dash har förstavalet och lär välja Morgan Brian – allt annat vore en jätteskräll.
17 januari: Tyska inomhusmästerskapet Hallenpokal spelas. Turneringen sänds på DFB-tv.
7–12 februari: Datum för landskamper.
12 februari: Landskamp, Finland–Sverige i Finland.
15 februari: Svenska cupen, åttondelsfinal: Göteborg FC–FC Rosengård.
15 februari: Frauen-Bundesliga återstartar, bland annat med mötet FFC Frankfurt–Turbine Potsdam.
4–11 mars: Algarve cup. Sverige möter Tyskland, Brasilien och Kina. Uppdateras med matchdatum när de är klara.
15 mars: Svenska supercupen: FC Rosengård–Linköpings FC i Malmö.
21 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Frankfurt–Bristol Academy
22 mars: Champions League, kvartsfinal 1:2: Linköping–Bröndby, Glasgow City–PSG och Wolfsburg–Rosengård.
28 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: Bröndby–Linköping.
28/29 mars: Champions League, kvartsfinal 2:2: PSG–Glasgow, Rosengård–Wolfsburg och Bristol–Frankfurt.
Början av april: NWSL drar i gång.
4 april: EM-kvalet startar för F19-landslaget. Vet inte om datumen är helt fastlagda, men enligt uefa.com spelar Sverige mot Österrike den 4/4 och mot Serbien den 6/4. Dessutom ingår Italien i gruppen. Speldatum för den matchen ligger inte klart.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.
Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.
Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:
Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.
Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.
Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:
”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”
Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.
Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.
Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.
Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.
Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.
Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.
Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.
De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.
Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.
Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.
Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.
Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…
Årets fiasko 1: Tyresö FF.
Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.
Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.
Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.
Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.
Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.
Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…
Årets konkurs: Se årets fiasko 1.
Lydia Williams
Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.
Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.
Årets lag: VfL Wolfsburg.
Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.
Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.
Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.
Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.
Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.
Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:
Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:
Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…
Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:
Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:
Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:
Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:
Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:
Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:
Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:
Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:
Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…
Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.
Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:
Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.
Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.
2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.
Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.
Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.
Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.
Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.
Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.
Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.
Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.
Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.
Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.
I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.
Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…
Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.
Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.
Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.
Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:
Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.
Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.
Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.
Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.
Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.
Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.
Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.
Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:
Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.
Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.
Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.
Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.
Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:
”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”
Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.
Fabiana
Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.
Jenny Palmqvist
Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.
Josefine Öqvist
Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.
Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.
Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.
Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.
Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.
Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.
Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.
Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.
Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.
Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.
Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.
Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?
”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”
Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…
Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.
Det svenska landslagsåret har ju i högsta grad varit ojämnt. Tur då att vi går in i VM-året 2015 utan att det känns som att något av de andra länderna i världstoppen har hittat rätt i sina lagbyggen.
Just såg jag Brasilien vinna sin egen fyrnationsturnering genom att spela 0–0 mot ett väldigt blekt USA i finalen.
Det var först under ordinarie tids sista tre minuter och de tre övertidsminuterna som USA förmådde få någon press på hemmalaget. Resten av matchen kontrollerades av ett bollskickligt braslilianskt lag, dock utan att man skapade speciellt mycket.
Den första halvleken gick på poäng till Brasilien. De största jublet från läktarna kom dock vid två läckra jongleringsuppvisningar från Andressa Alves och Formiga. Andressa Alves är en artist som egentligen är mittfältare, men när hon spelar i backlinjen som i dagens första 57 minuter är hon sannolikt världens mest tekniska vänsterback.
En jättechans skapades före paus i halvleken, den fick hemmalagets mittback Monica Hickmann efter att Abby Wambach ägnat sig åt alibimarkering vid en hörna. Monica fick gå upp ostört och nicka från nära håll. Tyvärr för Brasilien passerade dock bollen någon decimeter utanför Hope Solo:s högerstolpe.
Tobin Heath värmer upp
Så långt var USA så svagt så det närmast var förbluffande. Brasilien startade sitt försvarsspel högt och amerikanskorna hade hela tiden oerhört svårt att vårda bollen, till och med bollsäkra spelare som Tobin Heath och Lauren Holiday hamnade ofta i tidsnöd och slog felpass.
Nu hör det ju till saken att man saknade många av sina naturliga djupledshot då Sydney Leroux var avstängd, Christen Press hade åkt hem till följd av dödsfall i släkten och Alex Morgan inte är är 100-procentigt återställd från sina skador ännu.
Utan djupledshot lyckades bara USA få till ett avslut på hela den första halvleken – och det gick utanför mål – det är inte vad man är van vid.
USA:s akilleshäl för tillfället är bristen på bollskicklighet på centralt mittfält. I dag spelade Carli Lloyd och Morgan Brian där, med Holiday framför som släpande forward. De få gånger Holiday fick bollen rättvänd fanns det lite idéer i USA:s spel, men det var alltså få gånger.
I 59:e minuten hade Wambach USA:s första riktigt vassa målchans, hon nickade dock utanför. I 88:e kom den andra amerikanska målchansen och enda avslutet mot mål. Becky Sauerbrunn:s nick räddades dock via ribban av Luciana.
Becky Sauerbrunn
En kvart tidigare skulle Brasilien ha haft en straff. Om jag uppfattade det rätt var det en brasiliansk domare. Hon blåste också gärna med hemmalaget. Fast matchens kanske allra mest solklara domslut i brasiliansk favör vågade inte domaren ta. Carli Lloyd var inte nära att hänga med Andressa Alves utan amerikanskan sprang rätt in i den hypertekniska brasilianskan. Ofattbart att domaren friade.
Matchen slutade alltså mållös vilket innebar att Brasilien vann turneringen på bättre totalpoäng. Lagen ställde för övrigt så här:
USA: Hope Solo – Meghan Klingenberg, Christie Rampone, Becky Sauerbrunn, Lori Chalupny (Ali Krieger, 55) – Morgan Brian, Carli Lloyd – Kelley O’Hara (Megan Rapinoe, 73), Lauren Holiday, Tobin Heath (Heather O’Reilly, 81) – Abby Wambach (Amy Rodriguez, 73).
Som sagt saknas det nu ett lag i världseliten som känns som en given finalist i nästa års VM. Tyskland är etta på rankningen och det lag som har sett starkast ut i år. De har vunnit tolv av 13 landskamper, bland annat har man besegrat toppnationer som Japan, Sverige, Kanada och England.
Ändå känns det inte som att Silvia Neid har exakt koll på hur hon skall formera sitt gäng och höstens 2–0-förlust hemma mot Frankrike visar att tyskorna inte är oslagbara.
USA är alltså inne i en riktig svacka, Japan håller på med en föryngringsprocess, Frankrike lyckas aldrig i stora mästerskap och så vidare. Det blir i högsta grad intressant att följa stornationernas lagbyggen fram mot sommaren.
Det var som jag anade i mitt sena tillägg till gårdagens lottningsinlägg – Fifa behöver gå en kurs i hur man gör slutspelsträd. Och jag får sluta skriva inlägg när jag är trött och lite stressad.
Jag blev nämligen missledd av det udda slutspelsträd som ligger uppe på den officiella VM-hemsidan. Missledd att uppfatta lottningen för de andraplacerade laget i grupp D som bättre än vad den är.
Som en parantes knäppte jag en bild på Fifas slutspelsträd, mest för att visa hur sådana inte skall se ut. Lag skall ju liksom inte hoppa från sida till sida på trädet…
Fifas missvisande slutspelsträd
VM:s korrekta slutspelsträd ser ut så här:
Åttondelsfinaler:
2A–2C
1D–3BEF
1B–3ACD
1F–2E
1E–2D
1C–3ABF
2B–2F
1A–3CDE
* Om det omöjliga skulle inträffa, nämligen att lagen i turneringen placerar sig i gruppspelet exakt efter Fifas världsrankning skulle det innebära att trädet får följande lövverk:
Kina–Schweiz
USA–Sydkorea
Tyskland–Holland
Frankrike–Spanien
Brasilien–Sverige
Japan–Mexiko
Norge–England
Kanada–Australien
* Vinner det högst rankade laget dessutom i alla åttondelar innebär det följande kvartsfinaler:
Kina–USA
Tyskland–Frankrike
Sverige–Japan
Kanada–England
Vad skall man då dra för slutsatser av det här?
Den ena är att gruppseger ger en jättechans att nå semifinal. Den andra är att tredjeplatsen i gruppen kan ge jackpot – men också värsta möjliga scenario. Antingen ställs man mot gruppsegraren i Kanadas ”lätta grupp” eller mot segraren i gruppen med Tyskland och Norge.
Innan jag spekulerar vidare kring lottningen tänkte jag bara kommentera en floskel jag läst på många ställen det senaste dygnet, nämligen:
”Det spelar ingen roll vilka man lottas mot – skall man vinna måste man ändå slå alla lag.”
Det stämmer såtillvida att man måste vinna rätt matcher i grupp- och alla i slutspelet. Men att lottning och motstånd inte spelar någon roll är ju bara ett löjligt påstående. Det är klart som sjutton att det är lättare att gå till semifinal om man slipper möta lag som finns på världsrankningens tio i topp än om man måste spela mot fyra eller fem lag på samma tio i topp i de fem matcher man har på vägen.
Värdnationen Kanada har fått VM:s riktiga drömlottning. De har möjlighet att bara behöva möta ett lag som ligger bland de tolv främsta på världsrankningen på sin väg till semifinal.
På samma väg är det troligt att tvåan i Sveriges grupp tvingas möta fyra lag som finns bland världens tio bästa.
Som tillägg här kan man konstatera att om Nigeria blir tvåa i grupp D kan de tvingas spela mot lag som rankas bland världens tio bästa i alla sina fem matcher. Och blir Australien tvåa kan de ju till och med få fyra matcher mot lag på världens topp sex.
Lottningen är alltså viktig. Otroligt viktig. I utgångsläget känns det som att det lag som vinner Sveriges grupp kommer att spela semifinal.
Motsvarar de toppseedade lagen förväntningarna och vinner sina grupper blir det USA, Tyskland och Frankrike på ena halvan och Brasilien, Japan och Kanada på den andra.
Japans landslag, Nadeshiko
Skall man välja halva där borde det vara självklart att välja den andra – vilket innebär att Sverige skulle tjäna på att bli grupptvåa. Men så enkelt är det inte.
För om Sverige vill spela final räcker det troligen med att slå ut ett topp tio-lag i slutspelet om man vinner grupp D. Blir man däremot grupptvåa är det troligt att man måste slå ut tre topp tio-lag i rad på vägen till finalen.
Det går förstås att dra de här spekulationerna hur långt som helst, men längre än så här tänker jag inte gå. Det kommer ju nämligen att bli skrällar i mästerskapet. Skrällar som gör att den väg som på förhand sett bäst ut plötsligt kan bli mycket svårare.
Det enda vi säkert kan slå fast nu är att Sverige har fått en riktigt svår lottning.
Jag lämnade just min VM-lottningskommentar till morgondagens BT. Den var skriven på temat mardrömslottning med möjligheter.
För efter att vi i går blivit lurade på vår självskrivna toppseedning i VM-lottningen ritade jag ner en önske- och en mardrömslottning. Mardrömslottningen löd USA (en hårsmån före Tyskland/Frankrike/Japan), Nigeria/Nya Zeeland och Australien. Det blev jackpot – USA, Nigeria och Australien…
Även om Nigeria finns först på plats 35 på världsrankningen är snittrankningen i vår grupp ändå klart lägst. Det är alltså den svåraste gruppen.
Och Nigeria känns inte som något självklar slagpåse, utan man har ett riktigt intressant lag på gång. Minns att de spelade final i U20-VM i somras och att de även spelade U20-VM-final för fyra år sedan.
Jag noterar även att vi åkte ut i gruppspelet 2007, senast vi lottades i samma grupp som USA och Nigeria.
Fast allt är inte elände. För svensk framgång talar att vi trots allt brukar vara väldigt bra på att slå sämre rankade lag i tävlingsmatcher. Och i slutspelsträdet finns möjligheter.
Skulle vi knipa andraplatsen bakom USA ser vägen till semifinal riktigt intressant ut. Först väntar segraren i gruppen med Brasilien, Spanien, Sydkorea och Costa Rica i åttondelsfinal. Som grupptvåa kan man inte hamna på en bättre slutspelsflik.
För segraren i den åttondelen ställs mot segraren av tvåorna i grupperna B och F. I grupp B spelar Tyskland, Norge, Elfenbenskusten och Thailand och i grupp F spelar Frankrike, England, Mexiko och Colombia. En trolig motståndare i kvartsfinalen är alltså Norge eller England – visst låter det helt ok?
Vid en snabbkoll på slutspelsträdet är det upplagt för en finalplats för gruppsegraren i Tysklands grupp. Vägen till semifinal ser i alla fall vidöppen ut.
Riktigt så bra är inte läget för Pia Sundhage:s lag. Men visst kan man ändå kalla det här för en mardrömslottning med möjligheter?
Hela lottningen inklusive slutspelsträdet hittar du för övrigt här.
Tillagt i efterhand: Vid en närmare koll på Fifas slutspelsträd är jag inte längre lika säker på att att det är en bra väg fram för grupptvåan i Sveriges grupp. Trädet verkar vara felgjort och nu ikväll orkar jag inte dubbelkolla vilka uppgifter som stämmer. Men det ser ut som att vinnaren i Japans grupp kan vänta i kvartsfinal istället för det jag skrivit ovan.
I dag har delvis fokus inom svensk damfotboll varit riktat mot Frankrike. Där har det spelats två ligamatcher och så har kungen varit på besök.
Kul att Kosovare Asllani gjorde comeback när PSG vann med 6–0 mot Soyaux. Både Asllani och Caroline Seger byttes in sista kvarten av matchen. Lotta Schelin spelade hela matchen och gjorde Lyons femte mål i derbysegern med 6–0 mot Saint-Etienne. I den matchen gjorde Eugenie Le Sommer hattrick vilket innebär att hon passerar Schelin i skytteligan. De båda topplagen har nu avverkat halva serien och Lyon leder tre poäng före PSG. Ada Hegerberg leder skytteligan på 16 mål, två före Le Sommer och tre före Schelin.
Tillbaka till Asllani. I kväll har hon träffat kungen. Bra så, men ändå synd att inte hon och Seger fanns med på bilden med kungaparet och fotbollskungen från i går. Olof Lundh skrev ett bra blogginlägg i ärendet.
I dag har även Karl-Erik Nilssonifrågasatt Fifas velande kring lördagens VM-lottning. Det är bra. Hoppas att det inte bara är ett uttalande i media utan att Svenska fotbollförbundet verkligen ställer de relevanta frågorna till de ansvariga inom Fifa. För det är ju högst rimligt att det finns en solklar praxis om hur lottningarna skall gå till.
Ecuador stal just den 24:e och sista VM-platsen i Port of Spain. Jag skriver stal för inför en högljudd och entusiastisk hemmapublik var det Trinidad och Tobago som dominerade returmatchen lagen emellan. Hemmalaget hade massor av chanser, medan gästerna inte förmådde skapa mycket.
I första övertidsminuten kom dock kallduschen som fick den fullsatta arenan att tystna. Ecuadors speciella målgörare Monica Quintero styrde in en inläggsfrispark och tog sydamerikanskorna till slutspelet i Kanada.
Det var alltså inte ett dugg rättvist sett till matchbilden, men det är ju målen som räknas. Extra grymt för Trinidad och Tobagos Soca Princesses som ju varit så nära tidigare i VM-kvalet. Minns exempelvis att man föll efter straffläggning mot Costa Rica.
Därmed har vi de 24 VM-lagen klara. Däremot är alltså inte seedningen inför lördagens lottning spikad. Mitt förslag har en toppgrupp och därefter geografisk indelning, det ser ut så här:
Seedningsgrupp 1: Värdnationen och världens fem högst rankade lag. Alltså:
* Kanada
* USA
* Japan
* Tyskland
* Frankrike
* Sverige
Seedningsgrupp 2: Europa och Oceanien. Alltså:
* England
* Norge
* Spanien
* Schweiz
* Holland
* Nya Zeeland
Seednings grupp 3: Amerika och Asien. Alltså:
* Mexiko
* Costa Rica
* Sydkorea
* Kina
* Australien
* Thailand
Seedningsgrupp 4: Sydamerika och Afrika. Alltså:
* Brasilien
* Colombia
* Ecuador
* Nigeria
* Kamerun
* Elfenbenskusten
Enligt hemsidan The Equalizer riskerar Sverige att tappa sin toppseedning i lördagens VM-lottning.
Det rimliga är ju att värdnationen Kanada samt de fem högst rankade nationerna på Fifas världsrankning blir toppseedade, alltså USA, Tyskland, Japan, Frankrike – och Sverige.
Men uppgifter till The Equalizer gör gällande att Sverige åker ut de toppseedades skara till fördel av Brasilien. Troligen skulle det innebära att Sverige gör sällskap av övriga fem europeiska nationer i en seedningsgrupp.
Exakt vilka förutsättningar som gäller för lottningen blir tydligen klart först på fredag, alltså bara dagen innan lotterna skall dras. Ingen vidare framförhållning alltså.
Å andra sidan blir ju den sista VM-nationen klar först i morgon, då Trinidad och Tobago gör upp med Ecuador om den 24:e och sista platsen i mästerskapet.
I går blev Holland 23:e nation att säkra en plats i nästa års VM. De kan tacka världens bästa junior för det.
Jag har ju under drygt ett år gång på gång hyllat Vivianne Miedema. Det är utan tvekan dags att göra det igen. 18-årigen går nämligen från klarhet till klarhet. Det är en sak att göra mål i lunkmatcher mot bottenlag i BeNe League.
Det är en helt annan att kliva fram och spela huvudrollen i sitt lands största kvalmatcher någonsin.
För när Holland som mest behövde henne gjorde Miedema ingen besviken. Holland nådde sitt första VM-slutspel någonsin efter seger i dubbelmötet med Italien med totalt 3–2. Och 18-åringen gjorde alla tre målen, båda gårdagens två på pass från Lieke Martens. Kolla in den här länken och njut av hur iskall Miedema var när hon rullade in gårdagens 2–0-mål.
Med sina mål från playoffspelet vann hon skytteligan i det europeiska VM-kvalet med sina 16 mål. Det känns rätt solklart att Miedema är världens bästa junior för tillfället. 18-årigen kunde nog även ha tagit plats bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or redan i år.
Hennes målstatistik på seniornivå är nämligen fantastisk. Siffrorna är inte bekräftade men vad jag fått fram gör Miedema mål var 72:a minut i landslaget, var 108:e i Bayern München och stämmer de uppgifter jag har gjorde hon mål var 77:e minut i ligan för Heerenveen. I VM-kvalet gjorde hon mål var 61:a minut, alltså nästan ett mål per timme för ett lag som håller till närmast under den yttersta världseliten.
Jag tvekar på om det finns någon annan spelare som har lika fint målfacit på landslagsnivå. Vet ni någon eller några får ni gärna göra er till känna.
Samtidigt som jag förstås gratulerar Holland och njuter av att Miedema och ett gäng damallsvenska spelare får chansen att spela VM nästa år måste man ju lida med Italien. De var sista laget som åkte ur kvalet till Tysklands-VM 2011 och man är näst sista att missa Kanada-VM. Grymt.
Med Holland klart för Kanada nästa år återstår bara en plats att besätta. Om den gör Trinidad och Tobago och Ecuador upp i Port of Spain på tisdag. Dubbelmötet står 0–0 efter första mötet i Ecuador.
Sverige spelade som bekant också landskamp i går. Den reservbetonade elvan spelade 1–1 mot en reservbetonad kanadensisk elva. Kanadas målchanser från den andra halvleken går att se här:
Vad Sverige skapade är mer oklart då det svenska förbundet inte tillhandahåller klipp på samma sätt som de flesta andra förbund i världstoppen. Kanske något för Karl-Erik Nilsson att anteckna under sin rundresa i damfotbollsvärlden? Linda Sembrant:s mål går dock att se drygt en minut in i det här klippet.
Den helg som ligger framför oss innehåller fulla omgångar i Tyskland och Frankrike på söndag. I Frankrike är mötet mellan tabellfemman Montpellier och tvåan Juvisy det klart mest intressanta. I Tyskland väntar en riktig toppmatch då landets båda Champions Leaguelag Wolfsburg och Frankfurt drabbar samman med avspark 11.30. Den matchen direktsänds för övrigt på DFB-tv.
Sverige föll mot Kanada med 1–0 i natt. Jag har bara sett det kanadensiska målet och kan således inte ge någon vidare feedback på matchen. Men Kanadas coach John Herdman säger i en intervju att hans lag hade flera frilägen medan Sverige bara skapade en enda målchans på hela matchen. Oroväckande.
Det man kan ge feedback på är resultatet och då oroas man över att vi inte klarar av att göra resultat med det nya spelsättet. Kollar man den aktuella världsrankingen har vi under året spelat åtta landskamper mot motståndare på topp 20. Sex av dem har blivit förluster, bland annat de fem senaste. Här är listan:
* Frankrike 0–3
* Danmark 2–0
* USA 1–0
* Japan 1–2
* Island 1–2
* England 0–4
* Tyskland 1–2
* Kanada 0–1
Totalt alltså tabellraden 8 2 0 6 6–14 6. Det imponerar inte.
Tar man bara med matcher mot länder som kvalat in till VM (alla utom Danmark och Island) blir tabellraden istället 6 1 0 5 3–12 3. Deprimerande siffror.
Positivt är ändå att vi vunnit samtliga årets tävlingsmatcher och kvalat in till VM. Samt att svenska lag gillar att slå ur underläge vilket alltmer talar för att vi kommer att göra i världsmästerskapet nästa år.
Kamperna om de två sista VM-platserna lever. I den europeiska var Italien effektivt och gjorde mål på sitt enda avslut mot mål. Det första playoffmötet med Holland i Den Haag slutade 1–1 och jag får skriva om mina odds inför torsdagens retur.
Jag såg delar av matchen och upplevde det som att holländskorna spelmässigt var ungefär så mycket bättre som jag hade trott att de skulle vara. Men Italien försvarade sig uppoffrande och var farligt i kontringarna. Höjdpunkter finns på det här klippet:
Personligen är jag som ni som följer den här bloggen säkert märkt för länge sedan förtjust i smarta spelare. För mig är den lilla riktningsförändring i löpningen som Vivianne Miedema gör vid 1–1-målet riktigt fotbollsgodis. Även om Miedema naturligtvis också har en hel del tur i aktuell situation skulle jag säga att det är just den smarta löpningen som leder till målet.
Med mer flyt kunde för övrigt Miedema ha gjort ett par mål till. Två gånger räddades hennes avslut på mållinjen av utespelare.
Inför lördagens match hade jag 75–25 i holländsk favör. Nu har Italien förbättrat sitt sin position rejält. När det är avspark på torsdag 20.30 i Verona är det ju italienskorna som har VM-platsen. Jag tror ändå fortsatt på Holland. Fast nu är oddsen nere i 51–49.
Publiksiffran från Den Haag var för övrigt fina 13109 åskådare.
Italien hade ju ett par räddningar på mållinjen mot Holland. Frågan är dock om inte årets räddning på mållinjen gjordes av Nya Zeelands Abby Erceg mot Frankrike i lördags. Eugenie Le Sommer:s avslut är spektakulärt, och Jenaspelaren Ercegs räddning fantastisk.
Le Sommer gjorde ändå ett vackert mål och fransyskorna vann med 2–1 inför 9300 åskådare i Laval. Höjdpunkter ser du här:
Ända sedan jag såg Nya Zeelands Erin Nayler i U20-VM 2012 har jag känt att hon kan ha potential att bli en världsmålvakt. Det här klippet ändrar inte den uppfattningen.
Slutligen till England–Tyskland på Wembley. Det blev inte 55000 åskådare som det var sagt, men 45619 är ju rätt bra det också…
Rekordpubliken fick se tyskorna ta en säker 3–0-seger. Det var 3–0 redan i halvtid. Jag kan inte säga att jag tittade koncentrerat på matchen. Det lilla jag såg upplevde jag att matchbilden ändå var jämnare än vad siffrorna visar.
Slutligen lite klubbfotboll. 2014 års japanska mästarinnor heter Urawa Red Diamonds. De vann titeln trots att man föll med 1–0 hemma mot Albirex Niigata i sista omgången.
De 5976 åskådarna i Saitama fick alltså ändå vara med om guldfest då Urawa Reds vann Nadeshiko League genom sex måls bättre målskillnad än tvåan NTV Beleza.
Megumi Takase
Ligans publiksnitt stannade på strax under 1600 åskådare, en sänkning med 15 procent mot ifjol.
Skyttedrottning blev Megumi Takase från de senaste årens storklubb Inac Kobe Leonessa. De slutade sexa, vilket måste ha varit en stor missräkning. Noterbart är att legendaren Homare Sawa prisades i sista omgången för att ha passerat 300 japanska ligamatcher. Det är många för en utespelare, men inte lika många som vår svenska långkörare Therese Sjögran som ju spelat 329 matcher i damallsvenskan.
Det är landslagsuppehåll i Europa, och den överlägset viktigaste matchen sportsligt sett spelas på Kyocera Stadion i Den Haag klockan 18.30 i dag.
Där spelar nämligen Holland och Italien den första av två möten i deras playoff-final om den ena av de två lediga VM-platserna.
Glädjande är att biljettförsäljningen har varit en smärre succé och redan tidigt i veckan meddelades att man sålt 10000 biljetter.
Jag funderade på om Sverige någonsin haft en femsiffrig publiksiffra i en kvalmatch, men kunde inte komma på någon. Om det har hänt bör det i så fall vara minst sju–åtta år sedan. Vårt VM-playoff mot Danmark för fyra år sedan sågs ju exempelvis av närmast pinsamma 1567 på Gamla Ullevi.
Tillbaka till kvällens match. Här är lite ingångsvärden:
18.30 Holland–Italien
TV/Stream: Länkar finns här och här.
Kommentar: Det är alltså final i det europeiska VM-playoffspelet, match ett av två. Jag trodde ju att Skottland skulle kunna vara med och utmana om platsen, men Holland visade sig vara minst en klass bättre. De vann med 2–1 på bortaplan och här är bilder från 2–0-segern hemma i returen:
Samtidigt som Holland körde över Skottland hade Italien stora problem med Ukraina. Man vann med 2–1 hemma och låg under med 2–0 borta med 40 minuter kvar att spela. Först kvitterade Melania Gabbiadini dubbelmötet i minut 55 och med elva minuter kvar sköt veteranen Patrizia Panico italienskorna vidare. Men känslan den senaste tiden är solklar, nämligen att Holland är på frammarsch medan Italien håller på att tappa. I Champions League har ju Brescia och Torres krossats av Lyon respektive Frankfurt medan Twente höll oväntat jämna steg med PSG.
Lieke Martens
Oranje Leeuwinnen som det holländska laget kallas har ju som bekant en handfull spelare i damallsvenskan med Göteborgsduon Manon Melis och Lieke Martens som toppar och dessutom supertalangen Vivianne Miedema i Bayern München. Väl medveten om att Italien brukar kunna vara svårspelat håller jag Holland som favoriter till 75–25. Jag tror att de vinner med 2–0 i dag och kopplar ett rejält grepp om VM-biljetten.
Det spelas även några intressanta träningslandskamper i helgen. Samtidigt som Holland–Italien tar Frankrike emot Nya Zeeland. Den matchen går att se på den här länken. I morgon 16.00 spelar England–Tyskland inför 55000 åskådare (utsålt) på Wembley. Den matchen visas på Dfb-tv – förhoppningsvis utan geoblock. Annars finns en länk här.
Sverige spelar ju mot Kanada på måndag 23.00, svensk tid. Mer om den matchen i kommande inlägg.
Dock konstaterar jag när det här inlägget skrivs att det inte finns någon text att läsa på svenskfotboll.se från landslagets pågående samling. Det finns inte heller några tv-klipp på förbundets youtubekanal. Då har ändå laget varit på resande fot i ett par dagar.
Som information till Karl-Erik Nilsson kan jag härmed meddela att Sverige i det här fallet ligger klart efter länder som England, Tyskland, Frankrike och Holland.
Lämnar vi landslagsfotbollen spelas även ett par intressanta klubbmatcher i världen. Natten mot måndag spelas sista omgången i japanska Nadeshiko League. Då kommer Urawa Reds med största sannolikhet säkra ligaguldet. De leder nämligen med tre poäng och åtta mål före NTV Beleza.
Beleza blir minst tvåa, det innebär att man håller sin svit från 1997 om att varje år sluta topp två i ligan. Inför slutomgången har man tolv guld och elva silver. Troligtvis blir det tolv–tolv på måndag.
I dag 16.00 spelas även den norska cupfinalen. Lilleström med Mimmi Löfwenius ställs mot uppstickaren Trondheims-Örn. Allt annat än LSK-seger vore en skräll. Sändningen är igång på den här länken.
Elfenbenskusten blir Afrikas tredje och sista representant i nästa års VM-slutspel. Man blir därmed 19:e lag av 24 att kvala in.
Ivorianskorna slog Sydafrika med 1–0 under lördagen. Målet kom i minut 84 och gjordes av Rebecca Ida Guehai. Det verkar som att det annars var sydafrikanskorna som skapade mest. Fast det hjälper dem föga. Deras nästa VM-chans blir 2019.
I finalen av Afrikanska mästerskapet vann Nigeria med 2–0 mot Kamerun. Francisca Ordega, som ju brutit sitt kontrakt med Piteå och som inte skulle fått förlängt ändå, utnämndes till matchens lirare i finalen. Målen gjordes dock av Desire Oparanozie och Asisat Oshoala – båda före paus.
I Europa har playoffspelet där fyra nationer gör upp om en plats påbörjats idag. Och det är klar fördel Holland mot Skottland. Holländskorna vann nämligen bortamötet med 2–1. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis (straff) satte Hollands mål före paus, medan Kim Little reducerade på straff i andra halvlek.
Manon Melis
I den andra matchen är det däremot vidöppet. Italien vann hemma med 2–1 mot Ukraina. Det är faktiskt ett riktigt bra resultat för ukrainskorna att ha med sig till sin hemmaplan. Italien är fortfarande favoriter till totalsegern, men oddset har sjunkit från 80–20 till 60–40.
I det europeiska stormaktsmötet vann Frankrike med 2–0 borta mot Tyskland. Målen därifrån går att se på det här klippet. Det första är ett självmål av Bianca Schmidt och det andra gör en frispelad Elodie Thomis efter riktigt fint franskt spel. Inte minst Thomis egen löpning är riktigt fin. Räkna med att tyskorna kommer att vara revanschsugna i Örebro i veckan.
Apropå vänskapsmatcher visade Japan klass sent på lördagskvällen när de vann med 3–0 borta mot Kanada. Siffrorna är lite oroväckande för det kommande världsmästerskapet. För man vill ju självklart att kanadensiskorna skall lyckas på hemmaplan och skapa en riktig fotbollsfeber nästa år.
Slutligen drog alltså även Oceaniens kval igång. Nya Zeeland inledde mot Tonga och vann med 16–0. I nästa omgång väntar gruppfinal mot Papua Nya Guinea som vann med 4–1 mot Cook Islands. Kanske att PNG kan klara sig under tvåsiffrigt i måndagens gruppfinal…
En blogg om internationell damfotboll 