Kategoriarkiv: US soccer WNT – USA:s damlandslag i fotboll

USA Womens national soccer team. USA:s damlandslag i fotboll. Olympiska mästare 1996, 2004, 2008 och 2012. Har tagit medalj vid samtliga sju världsmästerskap. Guld 1991, 1999 och 2015. Silver 2011. Samt brons 1995, 2003 och 2007. Leddes av svenska Pia Sundhage från 13 November 2007 till 30 november 2012.

Om en vecka har vi dussinet fullt

Publicerad den av
Svara

De kommande dagarna gör sex nationer upp om de tre sista platserna i EM-slutspelet. Om en vecka vet vi vilka samtliga tolv EM-lag är.

Redan för ett år sedan tippade jag att Island, Spanien och Ryssland skulle ta sig till Sverige och slutspelet via playoff.

För en månad sedan satte jag de här procentsatserna i matcherna:

Island–Ukraina 75–25
Spanien–Skottland 65–35
Ryssland–Österrike 55–45

Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:

* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik

Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).

Thora Helgadottir

Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.

Sara Björk Gunnarsdottir

Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.

För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.

Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.

Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.

* Spanien–Skottland
Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid

Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.

Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.

Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…

Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.

Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.

Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.

En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.

* Ryssland–Österrike
Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.

Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.

Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.

Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).

Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.

Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.

För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.

Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.

* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.

* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.

* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.

Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.

Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.

* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.

Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.

Morgan efter Wambach, men nästa pris tar Sinclair

Publicerad den av
4

I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.

Alex Morgan

Alex Morgan

I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.

Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.

Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.

Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.

Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?

I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.

Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.

Homare Sawa

Homare Sawa

Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.

De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:

* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama

Har jag glömt någon självklar?

För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?

Svenskmål, straffräddning och eventuellt ett nytt korsband

Publicerad den av
3

Mål av Sofia Jakobsson, minst ett mål av Antonia Göransson och straffräddning av Stephanie Öhrström – men bänken för Lotta Schelin, Linnea Liljegärd och Sara Thunebro. Det var en snabbgenomgång av svenskfacit i Europa.
Men innan vi går in på en liten internationell genomgång så en snabb genomgång av damallsvenskan.

Först till Kristianstad, där KDFF har haft ett par tunga dagar. Kosovare Asllani stack till Paris, Susanne Moberg föll ihop – och Hedvig Lindahl vred knät.
Matchläkaren på Valhalla befarade efter matchen att Lindahl drog av korsbandet. Något definitivt besked om skadans allvar har jag inte sett ännu.

Men jag tycker redan att det har varit få många korsbandsskador på svenska toppspelare i år. Så vi får verkligen hoppas att det inte är någon fara med Lindahls knä. Det är ju sex till åtta månaders rehabilitering på korsband, så är det sönder skulle det ju innebära att hon riskerar att missa EM. Tråkigt.

Till Kristianstads granne, Vittsjö. De har haft det lite tyngre i höst än under den succéartade våren. Men i går visade man hög klass och kom tillbaka från 0–2 till 2–2 mot serieledande Malmö.
Men sedan visade seriens bästa spelare ännu högre klass. Anja Mittag avgjorde nämligen bara någon minut efter Vittsjös kvittering. Därmed sätter Malmö press på Tyresö inför morgondagens tv-match.

I botten gick näst sista tåget för Djurgården. Man föll med 2–0 borta mot Umeå, samtidigt som Jitex tog tre poäng i Piteå. Mimmi Löfwenius blev matchhjälte i sin debut från start för Mölndalsklubben. Därmed har Jitex nu nio poäng ner till strecket, vilket innebär att man troligen redan är på fast mark.
Djurgården däremot har sju poäng upp till tian Kif Örebro. På lördag möts just de lagen på Stadion. Seger där är Djurgårdens absolut sista chans att kunna hänga kvar. Men i praktiken har väl tåget redan gått.

Apropå Jitex så noterade jag att inte nigerianskan Francisca Ordega funnits med i någon match hittills. Är det något strul där?

* Därmed är det dags att titta utomlands. Först vänder jag mig mot Tyskland, där Turbine Potsdam vann den intressanta bortamatchen mot Duisburg med klara 4–0. Antonia Göransson gjorde minst ett mål.
Hon bokfördes för solomålet till 4–0. Men nog går väl hennes inlägg vid 2–0 rakt in i mål? Bedöm själv här.
Officiellt har Yuki Ogimi bokförts för målet, men jag kan inte se att japanskan får någon touch på bollen. Å andra sidan undrar jag om det inte är touch på 1–0-målet, som är bokfört på frisparksskytten Patricia Hanebeck.

Den andra svenskan i Frauen-Bundesliga, Sara Thunebro, fick ingen speltid alls under nye tränaren i FFC Frankfurt. Ali Krieger var enda utländska spelare i startelvan när laget vann med 4–2 hemma mot Bayer Leverkusen.
Vi får hoppas att det var tillfälligt, och att Thunebro även fortsättningsvis får rejält med speltid.

* I Frankrike var inte Kosovare Asllani spelklar för PSG, som dock vann med 5–0 borta mot Saint Etienne.
Inte heller Lotta Schelin spelade i den här omgången. Utan Schelin på planen vann Lyon med klara 8–0 borta mot Yzeure. Där blev Camille Abily tremålsskytt.

* Sofia Jakobsson gjorde sin första match för säsongen i Rossiyanka. Hon gjorde dessutom sitt första ligamål, då hon satte 2–0-bollen i 3–0-segern mot nykomlingen Donchanka Azov.
Linnea Liljegärd fick däremot inte chansen att debutera i Rossiyanka, som har full poäng efter fyra omgångar.

* I Italien ledde Bardolino Verona med 2–0 borta mot Brescia. Det andra målet kom på retur efter ett skott från Maria Karlsson. Men trots att Stephanie Öhrström storspelade och bland annat räddade en straff så tappade Verona till slut till 2–2, och fick nöja sig med en poäng i premiären. Se straffräddningen, och andra höjdpunkter här.

* I England vann Arsenal med 4–1 hemma mot Liverpool efter två mål vardera av Katie Chapman och Ellen White. Därmed leder obesegrade Arsenal med sex poäng före Birmingham City med två omgångar kvar att spela. Det är alltså i praktiken klart vart guldet kommer att hamna.

* I Norge vände Lilleström 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Stabaek. Därmed har LSK nu guldgreppet. De leder nu med fyra poäng till Stabaek, och fem till Arna-Björnar och Röa.

* I veckan drar Womens Champions League i gång. Då är de flesta av de nämnda svensklagen i gång. Men mer om det senare.

* Slutligen är ju F17-VM i gång i Azerbajdzjan. Jag såg delar av Japans 5–0-seger mot Brasilien. Japan visade att man har en uppsjö av talanger, och att man kommer att vara med i världstoppen på seniornivå under många år.
Brasiliens spelare var statister när tekniska japanskor lekte fotboll. Bland många duktiga talanger fastnade jag för japanska lagkaptenen och affischnamnet Yui Narumiya. Det är en lirare vi lära få se mer av framöver.

Tårar och massor av hyllningar

Publicerad den av
Svara

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

På Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.”

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

Morgan vände matchen – och vänder mot Europa?

Publicerad den av
1

USA vann till slut inför 19851 entusiastiska åskådare. Och Pia Sundhage:s lag tog sin 13:e raka seger. Imponerande. Som vanligt i år var det Alex Morgan som vände på steken.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Hon smällde in kvitteringen med vänstern, och fixade sedan fram den straff som Shannon Boxx förvaltade till 2–1. Det blev också slutresultatet.
USA dominerade ganska rejält under hela den andra halvleken, och totalt sett är det inte mycket att säga om resultatet.

Ändå var det här en väldigt stark insats av Australiens unga trupp. Förbundskapten Tom Sermanni har med sig 20 spelare till USA. Tio av dem är tonåringar. Och ytterligare ett par av dem är just över 20. I dag fick en hel hög av ungdomarna chansen att spela mot världens bästa lag. Och på onsdag får de en ny chans.

Sarmanni sa efter slutsignalen till NBC att han har börjat bygga nytt inför VM-kvalet till Kanada-VM 2015. Och som sagt, de unga spelarna är bra. Caitlin Foord är en svårstoppad, offensiv högerback, Emily Van Egmond en fantastisk passningspelare på mittfältet och Samantha Kerr en kvick forward.
En liten kul parentes är att Kerr faktiskt fyllde 19 år två gånger den här veckan. Hon bröt nämligen datumgränsen under födelsedagen, och fick anledning att fira dubbelt…

Utöver Sermanni intervjuades också Alex Morgan av NBC. Hon fick återigen frågan om hennes framtid, om hon är på väg över Atlanten. Svaret väcker visst hopp hos oss som hoppas få se henne i damallsvenskan till våren:

”Om det inte blir någon proffsliga här i USA, utan bara en halvprofessionell så kanske jag tar chansen att spela utomlands. Det är rätt tid för mig, och det är jättebra ligor i Frankrike, Tyskland och Sverige.”

* Så till EM-kvalet. Det spelades en match där i dag. Den vann Italien med 1–0 mot Polen efter ett sent mål av speciella målskytten Patrizia Panico.

Därmed är Polen borta från EM. Nu återstår bara 15 lag i kampen om de tolv platserna – och samtliga de tolv som var med i Finland 2009 finns kvar i kampen.

De tolv då var Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Tyskland, Italien, England, Frankrike, Holland, Ryssland och Ukraina. De som utmanar är Spanien, Skottland och Österrike. På onsdag kan vi fetmarkera ytterligare fyra lag som hela klara för Sverige 2013. Övriga sex lag spelar playoff om de tre sista platserna.

* Den enda större liga som haft spel i helgen är japanska Nadeshiko League. Där vann samtliga de tre topplagen Inac Kobe Leonessa, NTV Beleza och Okayama Yunogo Belle sina matcher.

Serieledande Leonessa vann inför 10591 åskådare borta mot Speranza F.C. Takatsuki från Osaka med hela 6–0 efter tre mål av Megumi Takase och ett vardera av Homare Sawa, Emi Nakajima och Asuna Tanaka.
Nyblivna cupmästarinnorna Beleza vann med 3–0 borta mot Fukuoka efter att Asano Nagasato gjort de två första målen, och Saori Ariyoshi det sista.
Slutligen vann Yunogo Belle med 4–1 borta mot JEF United. Där har jag inga målskyttar.

Oj vad bra Australien är

Publicerad den av
2

En halvlek är spelad i Pia Sundhage:s näst sista match som förbundskapten för USA. Och hon kan inte vara nöjd med hur det sett ut. Inte bara för att det är underläge med 1–0.

Däremot måste Australiens förbundskapten Tom Sermanni vara hysteriskt nöjd. Han matchar ett ungt lag, som spelar fantastiskt fin fotboll. De spelar sig verkligen ur situationerna. Dessutom har de gjort ett mål, och haft två bollar i målramen.

Målet var en fantastisk prestation av Lisa De Vanna. Hon vände bort Christie Rampone på egen planhalva, vid mittlinjen. Sedan sprang Linköpingsspelaren helt enkelt ifrån Rampone, och väl inne i straffområdet satte hon upp bollen i bortre krysset – otagbart för Hope Solo.

Lisa De Vanna

NBC:s expertkommentator Kate Markgraf hade just konstaterat att Rampone fortfarande är snabbast över 35 meter i hela det amerikanska laget, alltså till och med snabbare än Alex Morgan. Då sprang en bollförande De Vanna ifrån veteranen. Som sagt, grymt starkt.

De sista fem–sju minuterna har USA skapat tre riktigt bra kvitteringschanser. Men Australiens unga lag visar verkligen att de har framtiden för sig. I målet står blott 17-åriga Brianna Davey. Och framför sig har hon ytterligare en hel hög tonåringar. Laguppställningen är: Davey – Caitlin Foord, Laura Alleway, Servet Uzunlar, Stephanie Catley – Collette McCallum, Emily van Egmond, Teigen Allen, De Vanna – Kathryn Gill och Sarah Walsh.

Framför allt har van Egmond imponerat på centralt mittfält genom att alltid vara spelbar, och dessutom vara väldigt bolltrygg. Och man kan inte låta bli att tycka att det är synd att Sarah Walsh gör sin näst sista landskamp. Hon har verkligen visat kvalitet på topp. Hennes avslut i stolpen var verkligen värt ett bättre öde.

Nu börjar den andra halvleken…

De svaga domarna

Publicerad den av
1

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Pia är större än sporten

Publicerad den av
Svara

Vid lunchtid i morgon presenterar Thomas Dennerby sin sista landslagstrupp. Det känns hett, eller hur?

Pia Sundhage

USA:s förbundskapten Pia Sundhage

Nej, faktum är ju att truppen känns totalt ointressant. För tillfället är det bara Pia Sundhage som är intressant i svensk damfotboll. Och det är samtidigt både bra och illavarslande.
Jag hörde henne förresten säga så här till SVT i dag: (Hon gjorde det i en intervju som gjordes i samband med dagens välbesökta presskonferens på Råsunda)

”Jag var med en gång i tiden då jag inte fick spela fotboll – för att jag var flicka. Och här står vi nu på en fin gräsmatta i Sverige och det är ett intresse – inte bara för mig som förbundskapten, utan även för laget och för damfotboll.”

Fast tyvärr har Sundhage fel. Intresset är för henne – och bara för henne. Nyfikenheten på laget är tyvärr nära noll. För det lär inte vara anstormning till Dennerbys presskonferens i morgon. Och det lär knappast vara anstormning till Gamla Ullevi för Hollandskampen om knappt två veckor heller.

För minns att vi har spelat tre landskamper på hemmaplan i år. Vi har mött de tre OS-medaljörerna Kanada, USA och Japan. Och publiksiffrorna har varit 2073, 2752 och 5183. Alltså totalt 10008 åskådare mot världens tre bästa lag.

I Borås har Elfsborg femsiffrigt publiksnitt i allsvenskan. Jämför det med vårt damlandslag, som alltså behöver tre matcher för att nå femsiffrigt. Och vi snackar matcher, där vi möter världens största stjärnor.

Så tyvärr, det finns inte något stort intresse. I varje fall inte för laget och sporten.

Men det finns för Pia Sundhage som person. Hittills har pådraget från svensk media varit imponerande stort. Hon har synts och hörts överallt. Kanske kan det också leda till intresse för vårt landslag på sikt. Vi får hålla tummarna för det.

Fast pessimisten i mig är inte så säker på att så blir fallet. Tyvärr.

Guldfinal, tysk överkörning – och lite Pia

Publicerad den av
1

Malmö och Tyresö fortsätter att dominera damallsvenskan totalt. I dag vann Tyresö med klara 3–0 i den luriga hemmamatchen mot Linköping. Och Malmö vann med samma siffror i den ännu lurigare bortamatchen mot Kristianstad.

Här är ett klipp med bilder på Malmös tre mål. Tyresös match har jag inte sett något alls från, men jag har förstått att det var ren överkörning.
Faktum är att allt nu talar för en ren guldfinal i den sista omgången, den 3 november. För vilka lag skall kunna stoppa de båda suveränerna?

Visst Tyresö skall till Kristianstad, och Malmö skall till Vittsjö, Umeå och Göteborg. Men jag både tror och hoppas att vi skall få den där guldfinalen i Malmö. För jag tror inte att Tyresö kommer att tappa en enda poäng på vägen dig. Och Malmö har råd med en förlust, eller två kryss. Och det är nog tillräckliga marginaler för serieledarna.

Annars var det lite dramatik i mittenmötet på Valhalla i Göteborg. GFC ledde med 2–0 och hade gjort alla sina byten. Då tvingades först Sara Lindén, och sedan även målvakten Kristin Hammarström kliva av på grund av skador.
OS-spelaren Johanna Almgren drog på sig målvaktströjan. Hon är möjligen nybörjare som fotbollsmålvakt, men hon brukar stå inomhus. Och hon har varit en riktigt duktig handbollsmålvakt en gång i tiden. Jag har faktiskt sett Almgren vakta Borås HK:s mål i division II för typ 13 år sedan. Då var hon en 15-årig målvaktstalang.

Nu släppte hon in ett mål på övertid. Men trots att GFC avslutade med åtta utespelare och Almgren i målet så höll man undan.

Bottenlagen spelade som bekant igår. Skrev jag förresten då att publiksiffran var 751? Ja, alltså totalt på alla de tre matcherna…
Det är tur för den här serien att den har Tyresö, Vittsjö, Piteå och Kristianstad…

* I tjuvstarten av tyska Frauen-Bundesliga gjorde mästarinnorna Turbine Potsdam en ganska blek insats. Trots det vann de med hela 9–1 borta mot nykomlingen Sindelfingen.
Ja, siffrorna säger mer om klassen på nykomlingarna än på Potsdam. Antonia Göransson spelade från start, och blev utbytt på slutet. Jag såg matchen på DfB-tv, men måste säga att Göranssons insats är svårbedömd. Motståndet var helt enkelt för dåligt.

Det man kunde se även av den här matchen är att Potsdam kan få det tufft i defensiven när de ställs mot bättre motstånd. De ser ut att sakna en given ersättare till Viola Odebrecht på den oerhört viktiga defensiva mittfältspositionen i deras 3-4-3-uppställning. Och det kändes inte heller som att trebackslinjen var helt bekväm.

I den andra matchen vann ett decimerat FFC Frankfurt med 2–1 mot Jena efter ett sent segermål av Simone Laudehr. Frankfurt fick nämligen Saskia Bartusiak utvisad i första halvlek, i underläge med 1–0. Laudehr, som jag ser som en av världens allra bästa mittfältare, fick börja på bänken. Hon kom in i halvtid, och blev alltså matchvinnare i minut 87.
Sara Thunebro fick ingen speltid för Frankfurt. De startade i stället med Bianca Schmidt, Bartusiak, Meike Weber och Babett Peter i sin fyrbackslinje. Det innebär att även amerikanska Ali Krieger och japanska Saki Kumagai var bänkade.
Här snackar vi hård konkurrens…

* Även den spanska Superliga hade premiärdag idag. Och det började med en liten skräll. De regerande mästarinnorna FC Barcelona förlorade bara två matcher av 36 förra säsongen. Nu inledde de med 2–0-förlust i derbyt mot förra storlaget Espanyol.

* Den här helgen kan man ju inte göra några inlägg utan att nämna Pia Sundhage. Här är ett klipp med alla mål från USA:s överkörning av Costa Rica från igår kväll.
Se där bland annat hur Abby Wambach rusar till Sundhage, och hoppar upp i sin tränares famn efter att ha nickat in 2–0-målet på ett fint inlägg från tillfälliga vänsteryttern Christie Rampone. Och njut av Carli Lloyd:s underbara frispark till 7–0.

Kanonstart av Sundhage – som måste få en ärlig chans

Publicerad den av
2
Coach Pia Sundhage

Pia Sundhage

Pia Sundhage är klar som svensk förbundskapten – och lyckan bland landets största damfotbollssupportrar vet inga gränser. Sedan i går eftermiddag har jag sett så många överdrifter att man undrar vad som händer.

För läser man på twitter får man bilden av att Sundhage är världens genom tiderna största fotbollsledare – och allt hon tar vid blir till guld.

Och det blir värre. Jag hörde nyss på P4 Extra att fler än hälften av programmets webbläsare tror att Sundhage kommer att leda Sverige till OS-guld.

Lugn nu.

Drömmar är kul, men låt dem vara drömmar. För med de orimliga förväntningar som vi redan lagt på Sundhages axlar så kan hon ju inte lyckas. Vinner hon VM- och OS-guld är det bara som det skall. Allt annat är fiasko.

Som jag tidigare skrivit hade helst sett att hon tagit vägen om herrfotbollen. Att få bli den som bryter den tråkiga könsbarriären är något mycket större och viktigare än att bli svensk förbundskapten.
Men risken är stor att hennes marknadsvärde sjunker nu. För även om jag har full tilltro till hennes förmåga att bygga lag så är det svenska spelarmaterialet väldigt mycket sämre än det amerikanska.

Det har spelats sex VM och fem OS i fotboll för damer. På de elva turneringarna har USA aldrig kommit sämre än trea. De tar alltså alltid medalj – oavsett vem som leder dem. Sex gånger har USA vunnit guld.

Sverige har aldrig tagit guld. Vi har tagit tre medaljer i VM, och noll i OS.

Pia Sundhage kom alltså till ett dukat bord i USA. Hon kom de regerande olympiska mästarinnorna – till en vinnarkultur. Hon kom till ett land som har ett 50-tal spelare av hög världsklass.

Hon kommer inte till ett dukat bord i Sverige. Inte alls. Hon kommer till ett land som har knappt ett tiotal spelare av hög världsklass. Fast vi är på uppgång igen. Det blev VM-brons i fjol, och kvartsfinal i OS i år – trots att vi hade en mängd tunga skador.

Hopppas inte att någon tror att jag är ute efter att förringa Sundhages insats i USA. Jag vill bara klargöra att det är helt andra förutsättningar som gäller där.

Men Sundhage har lärt sig allt om vinnarinstinkt i USA, och förhoppningsvis kan hon överföra de kunskaperna på vårt svenska lag. Och som inspiratör är hon svåröverträffad. Det vet alla som träffat henne.

Hon intervjuades nyss i P4 Extra. Där sa Sundhage att hon att framgångsreceptet i Sverige blir att inspirera spelarna, och påminna dem om de mål som de själva varit med och bestämt. Hon sa också att:

”Det är Lotta Schelin som skall göra sin bästa match när det verkligen gäller. Det är Caroline Seger som bestämmer sig för redan nu, att det här skall vi göra ihop.”

Det är två tydliga signaler om att Sundhage vet vad som gäller i Sverige. Och att hon tänker sätta hård press på sina stjärnor. De måste bära resten av laget.

Här har Sundhage en stor fördel i att det är hon som är stjärnan. Det är henne alla dyrkar – inte spelarna. Alltså kommer hon ha ett övertag på spelarna från start. Det är liksom inte läge att sticka upp.

Personligen tycker jag att det var en kanonstart på det nya jobbet.

Genom att flytta pressen till de viktigaste spelarna visar hon direkt vem som bestämmer. Nu skall bara spelarna ta emot de hårda passningarna på rätt sätt.

För övrigt undrar jag om alla som jublat över Sundhages ankomst verkligen har koll på vilken ledarstil hon har. Hon är inte en sådan som byter hit och dit.
Tvärtom gör hon som Thomas Dennerby, och väljer ut elva spelare som får fullt förtroende. Och det skall mycket till innan hon ändrar i laget. Så på den fronten lär det inte bli någon förändring.

Jaja. Nog om det här. Nu återstår det bara att hälsa Pia Sundhage välkommen hem. Och önska all lycka.

Knivigt nybygge i USA

Publicerad den av
Svara

USA jag just vunnit med 8–0 mot Costa Rica. Den ”Victory Tour” som det amerikanska landslaget skall genomföra den kommande tiden är oerhört viktig. Det gäller att marknadsföra damfotbollen på ett så bra sätt att man lägger en god grund för en framtida proffsliga.

För det finns som bekant stora problem i USA, även om Pia Sundhage lämnar efter sig ett landslag med den klart bredaste och starkaste truppen i världen.

För man har ju ingen liga för de spelare som är just utanför landslagstruppen. Vi har sett ett gäng sådana spelare komma till Sverige. Några finns i Tyskland, några i Frankrike och så vidare.

Men nu är det alltså dags för tredje försöket att få i gång en liga. Vi som trodde att de bästa landslagsspelarna skulle komma till Europa i höst verkar få fel.
De spelar i landslaget under dess Victory Tour, och hoppas sedan kunna vara med och bygga upp den nya ligan. Om det kan man läsa i den här artikeln.

Där uttalar sig Abby Wambach, Alex Morgan och Megan Rapinoe om sina förhoppningar om att kunna spela klubbfotboll på högsta nivå i sitt hemland igen.

Stjärnorna måste förstås vara kvar på hemmaplan om ligan skall kunna locka någon publik. Den största stjärnan i USA är som bekant målvakten Hope Solo. Som en parantes i ligasnacket rekommenderar jag alla att se den här intervjun om hennes biografi. Det är en utmärkt intervju, och den säger ganska mycket om Solo.

Tillbaka till själva ligabygget. Här är en länk till en lång, men ganska heltäckande genomgång av läget inom amerikansk damfotboll. Det är helt klart en läsvärd text. I den finns bland annat uppgiften att US Soccer betalar sina landslagsspelare 330 000–400 000 kronor i årslön. Visst är det ok, men ändå mindre än vad jag trodde.

I texten framgår också att arbetet med den nya ligan inte direkt går som på räls. Och att det finns många problem att lösa.

Den här gången verkar det bli lägre löner än i de tidigare upplagorna. Och det innebär troligen att klubbarna inte kommer att plocka in så många utländska spelare. Fast det där är förstås bara spekulationer.

Sundhage bör kolla in Rolfö

Publicerad den av
Svara

I skuggan av Pia Sundhage, vars amerikanska landslag just nu håller på att pulverisera Costa Rica, så har det spelats viktiga damallsvenska matcher i dag.

Ett topplag var i farten. I Stockholm fick Vittsjö en kanonstart mot AIK genom ett tidigt ledningsmål av Danesha Adams. Men AIK kvitterade före paus, och var enligt rapporter närmast ett segermål efter paus. Men det slutade 1–1 för tabelltrean mot seriens nästjumbo. Inget bra för Vittsjö, om de tänker behålla tredjeplatsen.

Trots en ny fin poäng mot ett topplag försämrades AIK:s chanser att hänga kvar rätt rejält i dag. För både KIF Örebro och Jitex tog trepoängare. Kif vann med 1–0 i Umeå efter segermål av Linda Fransson tio minuter från slutsignal.

Jag såg Jitex köra över Djurgården med 3–0. Skillnaden mellan lagen var minst de tre mål som siffrorna indikerar.

Jag har för länge sedan skrivit att nedflyttningen redan är klar för de båda Stockholmslagen. AIK har dock lyft sig, och för dem har kanske inte sista tåget gått.

Men för Djurgården ger jag inte mycket hopp. Det jag såg på Valhalla i dag gjorde ingen supporter glad. Man mötte ett av lagen närmast ovanför nedflyttningsstrecket, och skapade bara en enda målchans värd namnet.
Trots att man stundtals hade rätt stort bollinnehav så lyckades man i princip aldrig få en mittfältare eller forward rättvänd med boll. Tvärtom slogs nästan alla djupledsbollar från backlinjen. Och det är inget segerrecept…

Taktiskt satt jag och undrade hur Djurgårdstränare Putte Eklöf egentligen tänker. För hans mittfältare och forwards flyttade runt som om man hade ett slags volleybollrotation. Jessica Landström spelade exempelvis central mittfältare under en stor del av andra halvlek. Där kommer knappast hennes kvaliteter till sin rätt.

Nej, Djurgården kommer att spela i damettan nästa år. Var så säkra på det.

Jag har flera gånger skrivit att Jitex är för bra för bottenstrid. Med Annica Sjölund på skadelistan befarade jag dock att de trots allt skulle få det tufft i höst. Men i dag var det utklassning. Jitex var bättre på allt.
Bäst var tvåmålsskytten Fridolina Rolfö. Hon är så lugn och trygg med bollen. Hon känns helt klart som en spelare för Pia Sundhage att titta extra på.
Men även mittbacken Sofia Karlsson imponerar. Hon är stabil i defensiven, och försöker alltid spela sig ur situationerna. Nu har vi redan bra mittbackar i landslaget. Fast jag tror inte att Karlsson skulle göra bort sig

Pia hyllas av alla

Publicerad den av
Svara
Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Som alla garanterat redan har hört så väljer Pia Sundhage att lämna USA. Och hon kommer med mycket stor sannolikhet att presenteras som svensk förbundskapten inom en mycket kort framtid.

Jag skall ge mina synpunkter på det ganska snart. Men först synpunkter från USA:s spelare. Jag har kollat twitter under eftermiddagen och noterat att det är genomgående hyllningar.
Visst fick Thomas Dennerby ett och annat tack av sina spelare när han avgick. Fast Sundhage får hyllningar i en lite högre division.

Under trenationsturneringen i våras bad jag fyra av USA:s affischnamn ge sina kommentarer om Sundhage. Det var rejäla hyllningar.
Visst var det på ett sätt givet att spelarna skulle vara positiva. För vem vill hamna på kant med sin chef bara någon månad innan OS?
Fast man känner vad som kommer från hjärtat, och vad som sägs bara för sakens skull. Och alla spelarna blev uppriktigt glada över att få berätta sin syn på Pia. Och det kändes som ärliga hyllningar.

Tillbaka till dagens twitterhyllningar. Här är ett urval:

Hope Solo:

”Vilken resa vi har haft. Tack Pia… …Pia har låtit oss vara individer, samtidigt som hon visat oss vad ett LAG är. Hon har lett oss till två guld, ett silver OCH vi har spelat vacker fotboll.”

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Alex Morgan:

”Vilken fantastisk resa det har varit för mig de senaste tre åren under Pia. I har lärt mig så mycket, men huvudsakligen att njuta på vägen. Tack Pia.”

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Carli Lloyd:

”Det har varit en absolut ära att spela för Pia. Under de senaste fem åren har hon lett vårt lag till tre finaler – två guld och ett silver. Jag vill tacka Pia för allt hon har gjort för laget och för mig. Hon har trott på mig från dag ett, och låtit mig växa som spelare.”

Heather Mitts:

”Under fem år tog Pia oss till två OS-guld och ett VM-silver. Nästa förbundskapten har stora skor att fylla ut. Tack och ett stort lycka till.”

Sydney Leroux:

”Jag har älskat att spela för Pia, även om det var under en kort period. Hon gav mig en chans att bli del av något stort, och jag kommer att vara tacksam för alltid.”

Den roligaste hälsningen via twitter har nog ändå USA:s damlandslags eget twitterkonto bjudit på. De lade nämligen upp den här länken, med Pias favoritartister Simon & Garfunkel, Homeward Bound.

Strax är det avspark i Pia Sundhage:s sista match som förbundskapten för USA.

Lördag är en bottendag, men söndag är toppen

Publicerad den av
Svara

Lördag är botten och söndag är toppen. I varje fall i damallsvenskan den här helgen. För i morgon spelar alla de fyra bottenlagen. Och på söndag spelar fem av de sex lagen på tabellens övre halva.

Lördagens heta match är självklart Jitex–Djurgården. Djurgården har inte tagit en enda poäng på sju matcher utanför Stockholmsområdet. Målskillnaden är 2–27 på de sex matcherna.
Nu är det hög tid för laget att bryta den usla sviten, och lämna en bortamatch som segare. I varje fall om man tänker hänga kvar.

Jitex har varit på behörigt avstånd från bottenstriden ett tag. Men nu har Mölndalsklubben dragits ner i skiten. Dessutom är nyckelspelaren Annica Sjölund borta för resten av säsongen. Dags för andra att kliva fram således. För Jitex behöver sannolikt ta tre poäng för att få lite andrum.

Även övriga två bottenlag spelar i morgon. AIK, som i dagarna har tappat Susan Varli till Djurgården och Therese Boström till Umeå, är ett ojämnt gäng. Men eftersom man ofta tar poäng av topplag kanske gnagartjejerna kan sno någon pinne av serietrean Vittsjö.
Kif Örebro har en tuff bortamatch i Umeå. Känslan är att Kif får svårt att plocka med sig några poäng därifrån.

Så till söndagens toppmatcher. Mest intressant är Skånederbyt Kristianstad–Malmö. Formstarka KDFF brukar ha det svårt mot Malmö. Det kanske är dags att ändra på det nu?
För Tyresö väntar hemmamöte med Linköping. Då blir det garanterat revansch för vårens förlust. Tyresö är helt enkelt ett väldigt mycket bättre lag än Linköping för tillfället.

* Utanför Sveriges gränser händer en del intressant i helgen. USA:s landslag inleder sin segerturné genom landet genom att möta Costa Rica i morgon. De kommer även att spela ett par matcher mot Australien och Tyskland. Snacka om att smida medan järnet är varmt.
Här har de ansvariga på Svenska Fotbollförbundet mycket att lära. Efter VM-bronset väntade ju vi som bekant 8,5 månader innan vi spelade första hemmakampen. Vaket…

* I F20-VM körde Tyskland över Norge med 4–0 i dagens kvartsfinal. Målen gjordes av Lena Lotzen (2), Melanie Leupolz och Luisa Wensing. Tyskorna var bättre på allt.
Men segern kastar om spelschemat i Frauen-Bundesliga, som startar på söndag. På grund av juniorlandslaget så spelas bara två matcher den här helgen. Fast det är seriens två svensklag och tillika storfavoriter som visar upp sig. Det rör sig nämligen om matcherna Sindelfingen–Potsdam och Frankfurt–Jena.

För som det ser ut nu får vi bara två svenska spelare i den tyska ligan i vinter, Antonia Göransson i Turbine Potsdam och Sara Thunebro i FFC Frankfurt.

I brist på tv-sända matcher från vår svenska liga den här helgen kan jag rekommendera DFB-tv och mötet mellan nykomlingen Sindelfingen och Göranssons lag, de regernade mästarinnorna från Potsdam. Den matchen sänds 11.00 på söndag via den här länken.

* I den andra kvartsfinalen i F20-VM vann USA mot Nordkorea med 2–1 efter förlängning. Det enda som imponerar med USA är att de faktiskt tagit sig till semifinal. För spelmässigt har de inget märkvärdigt lag. Faktum är att det inte kan vara många spelare i de här årgångarna som blir intressanta för Pia Sundhage, eller hennes ersättare som förbundskapten för USA.
De enda jag kan tänka mig är mittbacken Julie Johnston, supersnabba Kealia Ohai och målskytten Maya Hayes. Fast för tillfället kan knappast någon av dem vara speciellt aktuell.

Solo till Tyresö?

Publicerad den av
1
Hope Solo

Hope Solo

Gårdagens stora diskussion bland damfotbollstwittrarna handlade om ett rykte om att Hope Solo är på väg till Tyresö.

Det skulle på många sätt vara en överraskande värvning. Min uppfattning är ju nämligen att Carola Söberg skött sig alldeles utmärkt. Och att målvaktsspelet inte har varit Tyresös svaga gren i årets damallsvenska.
Fast å andra sidan är frågan hur Jessica Höglander skulle klara uppgiften om Söberg blev skadad. Jag har ju sett experter som vill ha in Höglander i landslaget redan nu. Den enda gång jag har sett F19-landslagsmålvakten gjorde hon inget stabilt intryck.

Transferfönstret är öppet den här veckan ut. Det blir spännande att se om Solo offrar USA:s guldturné i september för att bli utlänning nummer 70 i damallsvenskan i år.

Annars har det ju blivit klart att Margret Lara Vidarsdottir tog nummerlappen med 69 på. Hon har skrivit på för Kristianstad, och kommer förstås att ge dem extra spets i jakten på tredjeplatsen.

Däremot fick ju Jitex och det finska landslaget i går beskedet som de inte ville ha, nämligen att Annica Sjölund har dragit av korsbandet. Därmed är hon borta från spel i sex till åtta månader. Tråkigt.