Växjö joggar hem elitettan

Publicerad den 12 april, 2017 av Johan Rydén

I morgon drar elitettan i gång. Det är en serie som passerar en bra bit under det mediala strålkastarskenet. Dessutom är det en vansinnigt dyr serie för klubbarna eftersom det är långa resor och det krävs en slagkraftig trupp samtidigt som intäkterna är mycket små.

Personligen har jag långt ifrån järnkoll på serien, men jag tänkte ändå ge mig på ett litet tips. Och en sak är solklar, fjolårets tabelltrea Växjö DFF går in i den här säsongen som jättefavoriter.

Efter en svag start förra året med bara sju poäng på de åtta första omgångarna fick Växjö upp farten rejält och noterade 15 segrar och tre kryss på de 18 sista omgångarna. Till slut var man bara två poäng från uppflyttning till allsvenskan.

Växjö har fortsatt att vara starkt den här försäsongen. Vad jag kan hitta har man bara en förlust, och det var 1–2 mot LB07. I övrigt har man bland annat kryssat mot både Kristianstad och Bröndby samt vunnit mot danska tabellfemman BSF.

Spelartruppen är stark, med spelare som Anna Anvegård, Ritah Kivumbi och Frida Boriero i spetsen känns det nästan som att Växjö kommer att jogga hem elitettan.

Frida Boriero

Tyvärr har Växjö inte haft lika stark klubbledning som trupp. I fjol gjorde man ett ekonomiskt jätteminus, trots att klubben fick drygt 700 000 kronor av kommunen. Att Växjö startade 2017 med ett negativt eget kapital på cirka 165 000 kronor känns som det allra största hotet den här säsongen.

Jag läste lite i Smålands-Posten om klubbekonomin och såg bland annat att klubben inför fjolårets säsong tydligen hade budgeterat TV-intäkter på 400 000 kronor. Det känns allt som att ledningen levt lite i det blå.

I premiären möter Växjö seriens givna jumbolag, Hovås Billdal. Klubben på gränsen mellan Göteborg och Kungsbacka har tappat hela sin startelva, och det skulle vara lite av en bragd om man höll sig kvar. Det positiva med att Hovås Billdal har en svag trupp är att talangen Paulina Nyström kommer att få en stor roll och mycket speltid. Det är en spelartyp jag gillar skarpt.

Paulina Nyström

Utöver Växjö och Hovås Billdal är det här en väldigt svårtippad serie. Jag tror ju att båda fjolårets allsvenska lag, Umeå IK och Mallbacken kommer att vara med och slåss om den andra allsvenska platsen. I den kampen tror jag även fjolårsfyran Uppsala (som då hette Sirius) kan vara med.

AIK och Kalmar släppte in alldeles för många mål i fjol för att ta topplatser. Kan de fortsätta producera framåt och samtidigt täta lite bättre bakåt kanske de lagen också kan utmana om andraplatsen. Men utgångsläget ser jag AIK, IFK Kalmar och även Kungsbacka som ganska stabila mittenlag.

Trion Holmalund, Sundsvall och Östersund tror jag kommer att hamna på den undre halvan. Där tror jag även att de tre nykomlingarna Assi, BK30 och Böljan slutar, men jag har ärligt talat rätt dålig koll på den trion.

Skall jag dra till med ett tips blir det att Mallbacken följer med Växjö till allsvenskan, medan Östersund och Böljan gör Hovås Billdal sällskap ner i ettan.

Slutligen några svenska spelare jag kommer att följa lite extra i serien. Paulina Nyström är redan nämnd. Växjös Anna Anvegård blev seriens skyttedrottning i fjol, och håller hon sig skadefri bör hon ha bra chans att försvara den titeln. Hon är för övrigt en forwardstyp som Peter Gerhardsson borde följa noga de kommande åren.

I Växjö är även Frida Boriero en hyperintressant spelare, med potential för större uppgifter än elitettan. Linnea Berger i Mallbacken är en annan spelare som det kommer att bli jätteintressant att följa. Precis som Nyström, Anvegård och Boriero har Berger en härlig speluppfattning. Sista namnet jag nämner är AIK:s intressanta forward Loreta Kullashi. Jag har sett henne rätt lite, men det jag sett är spännande. Jag hoppas få möjlighet att studera henne närmare under året.

Linnéa Berger

Det var min lilla aptitretare inför elitettan. I morgon skärtorsdagen drar serien igång med tre matcher. Den första startar redan 15.00 och är intressant, det är nämligen AIK och Umeå som drabbar samman.

För er som vill läsa mer om elitettan finns en djupare genomgång på bloggen Spelare 12.

En tung vecka för svensk damfotboll

Publicerad den 5 april, 2017 av Johan Rydén

Det har gått ett tag sedan jag skrev mitt förra inlägg, och det finns en hel del saker att ta upp. Förra veckan var det ju både upp och ner för svensk fotboll – upp för herrarna och ner för damerna.

På herrsidan lyckades P19 kvala in till sitt EM-slutspel och det osannolika inträffade att Sverige B vände 0–2 till 3–2-seger borta mot Europamästarna Portugal. Det senare är ju för övrigt väldigt intressant.

Janne Andersson visade att om man har en väldigt tydlig spelidé går det att byta bort ett helt lag från en match till en annan och ändå nå ett väldigt bra resultat.

Medan det jublades på herrsidan var det massivt mörker på damsidan. Jag sätter fiaskostämpel både på F17-landslaget och på FC Rosengård.

Året efter ett OS-silver är det förstås inte läge att skriva att vi är framme vid slutet på svensk damfotbolls storhetstid. Men klart är att vi tappar mark för varje år som går – framför allt inom klubbfotbollen.

Där körde Tyskland och Frankrike ifrån oss för några år sedan. Sedan dess har damallsvenskan varit Europas tredje bästa liga. Men nu är även England både ikapp och förbi. Och Spanien är på väg att passera.

Kollar man vilka lag och nationer som varit i semifinalerna i Champions League de senaste fem åren får man följande lista:

Tyskland 7
Wolfsburg 2013, 2014, 2015 och 2016, Potsdam 2014 samt Frankfurt 2015 och 2016.

Frankrike 7
Lyon 2013, 2016 och 2017, Juvisy 2013 samt PSG 2015, 2016 och 2017.

England 3
Arsenal 2013, Birmingham City 2014 och Manchester City 2017.

Sverige 1
Tyresö 2014.

Spanien 1
Barcelona 2017.

Danmark 1
Bröndby 2015.

Om något år kommer det att vara en framgång med svenska lag i kvartsfinal i Champions League. I år var det en stor missräkning att Rosengård inte gick längre. När lottningen kom var ju Barcelona en kanonlottning. Men Malmöklubben misslyckades totalt med att toppa formen till kvartsfinalerna och stod för en av de största missräkningarna någonsin för svensk klubbfotboll på damsidan.

Den största missräkningen är förstås att Umeå åkte ut mot cypriotiska Apollon 2009. Jag kan ha missat någon stor missräkning, men spontant känns det som att Linköpings torsk mot Bröndby för två år sedan och den här förlusten tar plats på topp tre.

Rosengård ordnade lite plåster på sina egna sår när de gjorde klart med Anja Mittag i slutet av förra veckan – det känns som en självklar kandidat till årets värvning i damallsvenskan.

Anja Mittag

Så till F17. Jag har dålig koll på historiken inom den åldersgruppen, men årets EM-kval måste väl ändå vara ett av tidernas sämsta?

Vårt F17-lag föll med 1–0 mot Island, följde upp med 0–0 mot Portugal – och var redan utslaget innan mötet med suveräna Spanien. Sett till förbundets eget klipp med höjdpunkter från den matchen nådde vi ett sanslöst tursamt, men betydelselöst 1–1. Det svenska målet var ett självmål på övertid.

Skönt att den här veckan har startat bättre för svensk damfotboll. F19-landslaget spelade ju sin första EM-kvalmatch i dag. Där kom man tidigt i underläge efter en rätt grov målvaktstavla.

https://twitter.com/WSUasa/status/849668460246429696

Tyvärr har jag inte hittat några fler målbilder från matchen. Men den slutade lyckligt för svensk del, trots att Norge gjorde ytterligare ett mål i den första halvleken. AIK:s Loreta Kullashi lyckades nämligen reducera i början av den andra halvleken, och i 92:a minuten fixade hon även kvitteringen. Skönt.

I morgon är det dags för A-landslaget att spela igen. Startelvan har kommit, men jag sparar min kommentar kring den till nästa inlägg. Nu noterar jag bara att Sverige inte får tillåtelse från Fifa och Uefa att bära regnbågsbindel i landskamper.

Nu till den nationella damfotbollen. I lördags kikade jag förbi Valhalla och såg träningsmatchen Göteborg–Mallbacken. Under de första 45 minuterna var det jämnt, hemmalagets ledningsmål var ett turligt självmål.

Efter paus hittade Göteborg rätt i sitt djupledsspel och sprang sönder gästerna. Jag förvånades lite över att man lät Elin Rubensson spela 90 minuter i sin första match efter sitt skadeuppehåll. Hade det inte varit smartare att match i gång henne lite mer försiktigt? Spelmässigt gjorde Rubensson en helt ok insats.

När det gäller Göteborgs andra landslagsspelare, Pauline Hammarlund, var hon inblandad i flera målchanser och gjorde också ett mål. Det är förstås godkänt. Dock har jag reagerat över att hon ofta behöver flera chanser för att hitta rätt. Inte sällan missar hon sin första målchans i matcherna rätt grovt. Internationellt får en forward oftast inte mer än en eller två målchanser på 90 minuter, så skall Hammarlund bli en spelare för A-landslagets startelva behöver hon hitta bättre skärpa direkt i första målchansen i matcherna.

I Mallbacken föll min blick snabbt på Linnea Berger. Jag såg henne i QBIK i fjol och blev imponerad. Hon var inte sämre nu. Berger känns redan redo för damallsvenskan, hon har förutsättningar att bli en av elitettans stora profiler i år.

Innan det blir ett litet internationellt svep tänkte jag skriva några ord om de båda kvällstidningarnas allsvenska bilagor. I dem finns det som vanligt även några sidor om damallsvenskan, där samtliga spelare betygsätts.

Det är självklart inte lätt att sätta betyg på alla spelare, risken är uppenbar att även den bäste skulle sätta några galna betyg. Jag skrattade dock lite för mig själv när jag såg hur Expressen har jobbat.

De har satt motiveringen landslagsklass på fem getingar – och därmed delat ut just femmor till alla de spelare som har haft förtroende hos Pia Sundhage i vår. För de utländska landslagsspelarna har däremot inte femmorna varit lika givna.

Medan spelare som Hilda Carlén, Hanne Gråhns, Hanna Glas och Olivia Schough har femmor noteras fyror på bland annat Gudbjörg Gunnarsdottir, Erin McLeod, Rita Chikwelu och Kristine Minde samt treor på bland annat Claudia Neto, Marija Banusic och Ella Masar McLeod. Så hade inte min betygsättning sett ut.

De betyg i Expressen jag reagerar mest över är ändå tvåorna på Ebba Wieder och Sandra Adolfsson. För mig är båda självklara fyror.

Aftonbladet har varit hårdare i sin betygsättning. Jag skulle säga att de faktiskt har varit alldeles för hårda. Det är nämligen bara Lotta Schelin i hela damallsvenskan som anses vara värd en femma. Inte ens Marta – som kom med i alla möjliga världslag förra året anses alltså vara värd högsta betyg.

Utöver att Aftonbladet alltså bara använder fyra olika betyg tycker jag att de totalt sett lyckats bättre i sin bedömning – att de verkar ha bättre koll på spelarna. Även här finns det några undervärderade spelare. Exempelvis får världsmålvakten McLeod bara en trea, men totalt sett ändå ok betyg i Bladet.

Därmed lämnar jag svensk mark. Det är ju landslagsuppehåll i de stora ligorna. Innan uppehållet hände saker både i Tyskland och Frankrike.

I Frauen-Bundesliga gick Wolfsburg upp i serieledning genom att vinna med 4–0 mot Hoffenheim samtidigt som Potsdam spelade 1–1 borta mot Essen. Wolfsburg har fått fart efter nyår genom att Pernille Harder kom från Linköping och att Caroline Graham Hansen kom tillbaka efter skada. Potsdam har bromsats av att deras succéduo från höstmatcherna, Tabea Kemme och Svenja Huth, har varit skadade. Nu var i och för sig båda tillbaka i söndags, men de har ändå inte hunnit tillbaka till toppformen.

I Frankrike har Montpellier fått en jättebiljett in i höstens Champions League. PSG lyckades nämligen återigen tappa poäng i helgen. Trots att man ledde med 3–0 hemma mot Guingamp efter 27 minuter lyckades PSG tappa poäng.

Montpellier vann sin match med 5–0 (ett mål av Stina Blackstenius) och är nu en poäng före PSG. Dessutom har svensklaget ett bra spelschema i de fyra sista omgångarna. Man har kvart bortamatcher mot St Etienne och Rodez samt hemmamatcher mot Metz och Soyeaux. För PSG återstår bland annat bortamöte med Lyon. Stor fördel Montpellier i kampen om andraplatsen alltså.

Lyon leder för övrigt tabellen med åtta poäng och Caroline Seger kan snart fira sitt första franska ligaguld. Svenskan var för övrigt lagkapten i helgens omgång.

Så till de brittiska öarna. Där har Englands förbundskapten Mark Sampson redan tagit ut sin EM-trupp. Den hittar ni här. Framöver finns det anledning att kommentera truppen mer ingående. Nu nöjer jag mig med att vara förvånad över att snabba Eniola Aluko inte finns med. Aluko själv var inte förvånad, däremot besviken över att Sampson favoriserar vissa spelare.

De senaste dagarna har Irlands landslag fått massor av rubriker eftersom spelarna har hotat med strejk eftersom de inte accepterar de förutsättningar som gäller i landslaget. Det kan finnas anledning att återkomma till hur det faller ut.

Innan jag lämnar de brittiska öarna kan jag inte undanhålla hur Wales superstjärna Jess Fishlock firade sin 100:e A-landskamp. Det gjorde hon så här:

🎥 Take a look at THAT amazing volley from Jessica Fishlock on her 100th cap for Wales!!!#TogetherStronger pic.twitter.com/URTpe25O6X

— FA WALES (@FAWales) April 5, 2017

Slutligen har Asiens VM-kval dragit i gång med förkvalet. Där spelas den viktiga matchen på fredag, då möts Sydkorea och Nordkorea och gör upp om vilket av lagen som skall ha kvar chansen att få spela VM-slutspelet om två år.

Musovic, Carlén, Rolfö och Fischer

Publicerad den 27 februari, 2017 av Johan Rydén

Det har gått ett tag sedan mitt senaste inlägg, trots det känner jag att det inte har hänt så där jättemycket sedan dess.

Spelartrupperna i de damallsvenska klubbarna börjar bli spikade. I dag presenterade dock Göteborg en andra amerikanska, den defensiva innermittfältaren Sarah Teegarden. Det blir intressant att se vad de båda nytillskotten från USA kan göra i KGFC:s unga trupp.

I övrigt är det ju nu landslagsfokus de kommande två veckorna. Landslaget är i Portugal, där Algarve cup drar i gång på onsdag.

Tråkigt att Algarve cup har urvattnats av att USA startade She Believes Cup och bjöd dit Frankrike, Tyskland och England. Sverige har ändå fått tre riktigt bra gruppmatcher mot Australien, Kina och Nederländerna. Hoppas nu verkligen att Pia Sundhage gör som hon sagt i olika medier de senaste dagarna, ger många spelare chansen. Att slita hårt på sin startelva när det är fyra matcher på kort tid kan ju faktiskt vara kontraproduktivt.

Jag kan inte säga att jag har närstuderat trupperna, men Australien får räknas som gruppfavoriter efter att ha gjort starka insatser både i VM 2015 och fjolårets OS-turnering. Jag tycker att The Matildas spelmässigt sett har varit klart bättre än Sverige i båda de turneringarna. Dessutom har ju Australiens spelare precis avslutat sin ligasäsong, så de borde vara i gång.

När det gäller Sveriges trupp hoppas jag att Zecira Musovic får chansen att debutera. Jag gillar verkligen Musovic, både som målvakt och som person. Det kan kanske låta konstigt eftersom jag aldrig har träffat Rosengårdsmålvakten. Men jag följer henne på sociala medier, och där är hon underhållande.

Nyligen har hon även skaffat sig en jättesnygg hemsida. Där har hon en läsvärd blogg där hon bland annat har berättat om sina känslor under en något oskön flygresa till förra landslagssamlingen i Spanien:

”Här har vi större delar av landslaget på ett flygplan som håller på att braka samman. Pia Sundhage och superstarsen var antingen på Idrottsgalan eller på ett annat flygplan. Det här var fan ödet, att vi skulle dö och de bästa skulle komma undan. Det här kommer bli en jäkla rubrik.”

Musovic skal tydligen få utmana Hilda Carlén fullt ut om platsen bakom självskrivna förstamålvakten Hedvig Lindahl. I den här artikeln i HD berättar nämligen Musovic att:

”Jag blev jätteförvånad och glad när målvaktstränaren för landslaget ringde. När han nämnde att kampen om andraplatsen är öppen för fight kändes det extra spännande och motiverande.”

Egentligen är det lite konstigt att man skall behöva berätta att det är öppen kamp om landslagsplatserna, det borde väl vara självklart?

Apropå kampen om målvaktsplatserna bakom Lindahl möttes ju fjolårets andra- och tredjemålvakter i landslaget i cupen förra helgen. Där gjorde Hilda Carlén först en rejäl tavla på Eskilstunas mål i själva matchen. Sedan blev Pitemålvakten ändå stor matchvinnare med tre fina straffräddningar.

Se dem här. Kolla även in Julia Karlernäs kvitteringsmål, det är nämligen inget fel på den avslutningen…

https://www.youtube.com/watch?v=BvA9YXEavOo

Apropå cupen är här även ett klipp med höjdpunkter från Mallbackens 2–1-seger hemma mot Vittsjö:

Kvartsfinalerna skall vara spelade innan den 19 mars. Lottningen föll ut så här: Kvarnsveden–Kristianstad, Linköping–KIF Örebro, Piteå–Rosengård och Mallbacken–Djurgården.

Innan det blir en lite kort koll från helgens ligaspel i Tyskland och Frankrike tänkte jag komma med en rolig nyhet från Solna och elitettan.

På sin hemsida meddelade nämligen AIK att man har sålt 578 årskort till årets hemmamatcher i elitettan. Det måste väl vara nytt svenskt rekord när det gäller säsongsbiljetter inom damfotbollen, eller är det någon som känner till att någon klubb skulle ha sålt fler något år?

AIK hade ett publiksnitt på 207 personer förra året. Känns som att den siffran kommer att krossas i år.

Så till Tyskland. Där debuterade Fridolina Rolfö för Bayern München i går. Fjäråsprodukten byttes in i stället för Melanie Leupolz i 67:e minuten, vid ställningen 1–1. Strax efter fick Rolfö sin första assist. Hon spelade fram en annan inhoppare, Vivianne Miedema, till nederländskan andra mål – och Bayern vann med 2–1. Höjdpunkter från matchen finns här. Notera det anmärkningsvärda självmålet av Bayerns målvakt Manuela Zinsberger.

I tabelltoppen tappade sensationslaget Turbine Potsdam serieledningen via 1–1 borta mot Frankfurt. Potsdam har i och för sig en match mindre spelad än Wolfsburg, men känslan är att skadorna på Potsdams farliga forwardsduo Tabea Kemme och Svenja Huth kan bli dyrbara för laget.

Wolfsburg har ingen farlig forwardsduo. Faktum är att lagets målskytte under ligans första hälft var anmärkningsvärt dåligt, bara 15 mål på elva matcher. Men sedan Pernille Harder anlände har man fått rejäl fart på målfabrikationen. Det blev 4–1 mot Sand förra helgen och hela 8–1 mot Leverkusen i går.

Nilla Fischer gjorde ett av målen mot Leverkusen och försvarar därmed sin position som lagets bästa målskytt. Hon är nu uppe på fem mål, hon delar numera ledningen i den interna skytteligan med gårdagens tvåmålsskytt Alexandra Popp. Se alla målen från 8–1-segern här.

Slutligen till Frankrike. Där var det svenskmöte mellan Montpellier och Lyon. 684 åskådare såg Lyon vinna klart med 3–0 (1–0). Caroline Seger byttes in i paus. Det gjorde även Stina Blackstenius, medan Linda Sembrant spelade hela matchen. Lyon går mot ett nytt guld, medan Montpellier kommer allt längre ifrån den där andraplatsen som innebär Champions Leagueplats.

Cupkoll och tv-tankar

Publicerad den 18 februari, 2017 av Johan Rydén

Jag är nyss hemkommen från cupmötet där allsvenska KDFF gjorde sitt jobb och slog elitettans KDFF med 3–0.

Efter matchen snackade jag en stund med damallsvenskans riktiga tränarveteran, Elisabet Gunnarsdottir. Hon går nu in på sin nionde säsong som ansvarig för Kristianstad. Hon konstaterade att hon den här våren kunnat lägga mer tid på fotboll än på mycket länge. De senaste åren har väldigt mycket energi gått åt till att rädda klubbens ekonomi.

Nu var hon dock hoppfull om att 2017 skall kunna bli ett bra år för klubben. Hon tyckte att man fått in bra folk i ledningen och att budgeten kändes vettig. Dessutom känns laget stabilare. Rita Chikwelu är ju en toppvärvning, och av det jag såg i dag känns det som att Amanda Edgren kan få ett riktigt genombrott i år.

Tidigare under den här veckan kom uppgifter om att herrallsvenskan är på gång att skriva ett tv-avtal som skulle kunna innebära att klubbarna får 20–40 miljoner kronor per år. Sedan förra året står damallsvenskan utan tv-avtal, och Gunnarsdottir hade inget stort hopp om att det skulle trilla in några tv-pengar på kontot i år.

Det uteblivna tv-avtalet för damallsvenskan innebar att klubbarna fick 800 000 kronor mindre från EFD förra året. Gunnarsdottir konstaterade även att de sociala avgifterna för spelare under 25 år ökade, vilket var en ökad utgift på kring 150 000 kronor. Det innebar alltså en minskad budget med kring en miljon per klubb.

Det är inte konstigt att damallsvenskan tappar mot andra ligor runt om i världen. Jag konstaterade att det uteblivna tv-avtalet kostade minst två–tre toppspelare per lag. Gunnarsdottir kontrade med att säga att det betalade för halva KDFF:s trupp…

På vägen hem från Kungsbacka har det slagit mig att det ju är dålig tajming från förbundet att vara hårda i sina arenakrav samtidigt som klubbarna bara får kaffepengar från förbund och EFD.

Skulle exempelvis Mallbacken ta sig upp i damallsvenskan igen till nästa år måste de bygga om Strandvallen till en kostnad av minst 2,5 miljoner kronor. Det är en väldigt stor summa för alla damallsvenska klubbar, speciellt när man inte får några tv-pengar, och speciellt som många av kraven är kopplade till tv.

Just Mallbacken var för övrigt dagens skrällag i Svenska cupen. Man besegrade Vittsjö med 2–1 och är klart för kvartsfinal. I övrigt var det ganska klara favoritsegrar. Kristianstad vann alltså med 3–0 mot Kungsbacka, Djurgården med hela 12–1 mot Bollstanäs, Kif Örebro med 4–0 mot Gamla Uppsala och Rosengård med 5–0 mot Göteborg.

Göteborg är ju för övrigt värsta svänggänget den här försäsongen. Efter 1–6 mot Bröndby vann man med 5–2 mot Fortuna Hjörring och 4–3 mot Kif Örebro. Och så dagens smäll på det.

Vid dagens besök i Kungsbacka hörde man en del spekulationer om elitettan. Där känner jag att Växjö får räknas som favoriter, närmast före Umeå och Mallbacken. Där bakom kan kanske Kungsbacka, Kalmar, AIK och Uppsala vara med och utmana. Jag känner även att Holmalund håller på att bygga någonting bra, men frågan är om de är redo för toppstrid redan i år.

Så en kort koll utanför Sveriges gränser. I Tyskland vann Bayern München dagens toppmöte med Freiburg med 3–2 efter att alla Bayernmål kommit på fasta situationer. Reservmålvakten Manuela Zinsberger blev matchhjälte när hon räddade en straff i slutet av matchen. I och med segern hakar Bayern på i toppstriden. För Freiburg börjar däremot chansen till Champions Leaguespel kännas väldigt liten. Höjdpunkter från matchen finns här.

I går spelade Deportivo Pasto och Cortulua 0–0 i en historisk match. Det var nämligen urpremiär för Liga Águila Femenina, den nya proffsligan i Colombia. Den består av 18 lag uppdelade på tre grupper. Kul att fler länder får riktiga ligor. Läs mer om Colombisa nya liga här.

F17-EM, damallsvensk drömelva, elitettan, PSG och Formiga

Publicerad den 19 december, 2016 av Johan Rydén

Jag lyckades inte få till ett enda inlägg under förra veckan. Det handlade om den vecka där de stora europeiska ligorna hade sina sista omgångar innan jul. Under resten av året är det bara Australiens W-league som rullar.

Det var en vecka utan svenska nyhetsbomber a la Martin Sjögren till Norge. Här tänkte jag gå igenom lite aktuella händelser i punktform:

* F17-EM 2020 kommer att arrangeras i Sverige med Falkenberg som huvudort. Det skall även spelas matcher i Ängelholm, Halmstad och Varberg. Kul, inte minst för svenska talanger födda 2003.

* I veckan presenterades den damallsvenska drömelva som spelarna röstat fram. Det blev en elva som hade varit väldigt rolig att se i aktion: Jennifer Falk – Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Ali Riley – Marta Vieira da Silva, Claudia Neto, Pernille Harder, Lieke Martens – Tabitha Chawinga, Stina Blackstenius.

Noterbart är ju att spelarna valde ut Falk som damallsvenskans bästa målvakt, trots att två av Pia Sundhage:s tre landslagsmålvakter spelar i vår högsta serie.

Pernille Harder

Spelarna röstade också för andra året i rad fram Harder som damallsvenskans allra bästa spelare.

* Djurgården har gjort klart med Yvonne Ekroth:s ersättare. Den som skall träna laget de kommande två säsongerna är före detta herrlagsspelaren Joel Riddez. Här är en länk där han berättar om sig själv och om sin syn på fotboll.

* Det var en ganska lugn silly season-vecka i damallsvenskan. Däremot hände det en del kring de båda klubbar som flyttats ner i elitettan, och i båda fallen noterade jag saker som gjorde mig glad.

Umeå och Mallbacken är två klubbar som omges av ett engagemang, något som många andra damfotbollsklubbar saknar. För damfotbollens skull känns det därmed extra viktigt att klubbarna klarar av trappsteget ner på ett bra sätt. Tidigare i höst har nästan alla nyheter kring klubbarna handlat om spelarförluster. Nu fick vi vet hur klubbarna rustar för framtiden.

Umeå först, det är en klubb jag har varit rätt kritisk mot det senaste året. UIK har verkligen underpresterat på en mängd olika områden. Klubben har haft jätteproblem att hitta kontinuitet i ledningen, och laget har försökt spela en fotboll man inte haft förmåga att klara av. Och genomströmningen på ledande platser under året har verkligen inte varit förtroendeingivande.

Men i förra veckan fick man ändå känslan av att UIK verkar vara på rätt väg. Det låter nämligen som att man börjat i rätt ände med bygget av den framtida verksamheten. Man har organiserat upp styrelsen och byggt en ny ledartrojka kring A-laget. Dessutom har man börjat sätta ihop sin spelartrupp kring egna talanger.

Målet är att vara tillbaka i damallsvenskan inom tre år. UIK är en stark plantskola, och med rätt grundarbete bör man kunna uppnå sin målsättning. Spelarmässigt meddelade klubben i dag att talangen Selina Henriksson stannar ett år till – ett viktigt besked.

Både UIK och Mallbacken har tappat en mängd spelare som vill spela kvar på högsta nivån. Jag förstår verkligen de som vill spela vidare i damallsvenskan, men någonstans måste jag ändå säga att jag ännu mer beundrar spelare som sätter klubben i sitt hjärta framför den egna karriären.

Frida Broström

Den typen av trotjänare har Mallbackens IF i Frida Broström och Therese Stolpe. Broström är inte ens från Värmland, hon har Lira Luleå som sin moderklubb. Men det är ingen tvekan utan att hon har Mallbackens IF i sitt hjärta. Nästa år gör 34-åringen sin 15:e säsong i den värmländska metropolen.

Hade man kunnat hänga upp en tröja i taket på Strandvallen borde Broströms ligga nära till hands. Fast Stolpes skulle inte heller kännas fel. Eller varför inte assisterande tränaren Helena Frykestam:s? Mallbacken omges av ett engagemang som gör att man kan hoppas på att klubben från samhället som inte ens finns på kartan kommer att komma tillbaka igen.

Linnéa Berger

Budgeten är minskad och tolv spelare borta, men det verkar ändå som att Mallbacken skall kunna få ihop en riktigt intressant trupp till nästa år. För de senaste dagarna har det trillat in spelare efter spelare. Flera kommer från QBIK, bland annat Linnéa Berger, som jag tyckte såg väldigt spännande ut när jag såg henne i aktion i somras.

Mallbacken har även säkrat upp en bra målvakt i Emelie Almesjö, senast i Östersund. Värmlandslaget kommer garanterat inte bli någon slagpåse i elitettan 2017. Kanske till och med att man kan vara med och slåss om en omedelbar återkomst.

Frida Boriero

Ett lag som också lär vara med och kämpa om de damallsvenska platserna är Växjö DFF som gör en intressant satsning. I dag presenterade man Frida Boriero från Hovås Billdal som nyförvärv, en spelare som jag gillar skarpt. Hon hade absolut platsat i många damallsvenska lag, och som jag ser det hade hon även tillfört passningskvalitet till det svenska lag som var i Papua Nya Guinea för F20-VM tidigare i höst.

Det är för övrigt fler än jag som tror att Boriero kommer att göra sig ett namn framöver:

https://twitter.com/amandastervall/status/810935814838423552

Innan jag lämnar elitettan är det förstås läge att göra lite reklam för den utmärkta bevakning av alla lagbyggen i serien som görs av bloggen Spelare 12.

* Dags att lämna den inhemska damfotbollen för en liten koll utanför Sveriges gränser.

* Först till Norge där de senaste årens suveräner LSK står inför en stor utmaning i vinter. På norska serieföreningens silly seasonsida noteras att mästarlaget tappar ett stort antal spelare. I dag blev det klart att nederländska landslagsspelare Sherida Spitse vänder hem till Twente. Även årets tvåa Avaldsnes tappar många spelare.

Kanske är det dags för tronskifte i norsk damfotboll?

* Så till den franska ligan D1 Feminine där det återstår en match (Montpellier–Albi på onsdag) innan ligan tar julledigt fram till den 11 januari.

Ligan tar jullov med PSG i topp. Parislaget vann ju lördagens seriefinal med 1–0 mot Lyon. PSG har därmed radat upp tio raka ligamatcher utan att släppa in mål – imponerande.

Personligen ser jag dock fortfarande Lyon som både Frankrikes, Europas och även världens bästa klubblag. Alla lag förlorar ibland, och inför lördagens förlust hade Lyon inget nederlag i ligan sedan januari 2014, alltså på nästan tre år. Och på bortaplan hade Lyon inte förlorat i ligan sedan Juvisy vann med 2–0 den 14 mars 2010 – alltså för 6,5 år sedan.

PSG:s seger i lördags var varken speciellt rättvis eller logisk. Lyon hade mest boll och klart flest målchanser. Jag tittade flyktigt på matchen när jag jobbade, och jag såg inte en målchans för PSG förrän Marie-Laure Delie:s segermål – och det kom ju knappt heller på någon riktig målchans.

Faktum är att jag inte kan bestämma mig för om jag tycker att det är en målvaktstavla eller ett fantastiskt avslut – eller kanske en kombination.

https://twitter.com/WSUasa/status/810205278788603904

Resultatet innebär med stor sannolikthet att spänningen i ligan kommer att leva ända till sista omgången – eller i alla fall till näst sista omgången i maj då Lyon och PSG möts i returmöte.

En match återstår alltså i ligan i år. Inför den har vi svenskt i toppen av skytteligan:

1) Eugenie Le Sommer (Lyon) 11 mål.
2) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon), Marie-Laure Delie (PSG) och Sofia Jakobsson (Montpellier) 9 mål.

* I Tyskland är det vinteruppehåll. Frauen-Bundesliga återstartar inte förrän den 19 februari.

Under uppehållet är det oväntat nog Turbine Potsdam som är i topp. Den före detta storklubben har imponerat stort i höst och står på 30 poäng efter elva spelade omgångar.

Bayern München är tvåa med 25 poäng medan både trean Freiburg och fyran Wolfsburg står på 23. Wolfsburg har dock en match mindre spelad. Deras bortamöte med Jena i helgen blev nämligen uppskjutet.

Skytteligan ser ut så här:

1) Mandy Islacker (Frankfurt) 10 mål
2) Tabea Kemme (Potsdam) 7 mål
3) Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) 6 mål.

Nilla Fischer har gjort två mål, det senaste i onsdags när hon gav Wolfsburg ledningen med 1–0 i den svåra bortamatchen mot Essen.

* Slutligen till Brasilien där värdlandet vann den fyrnationsturnering som även innehöll Costa Rica samt Sveriges båda motståndare i nästa års EM-slutspel, Italien och Ryssland.

Brasilien vann gårdagens final med 5–3 mot Italien:

Men själva matchen och turneringssegern kändes som en bisak i går. Det var ju sista landskampen någonsin för Formiga.

38 år gammal tackade legendaren för sig efter fantastiska sex VM-slutspel och sex OS-turneringar. Det allra mest fantastiska med Formiga är att hon inte sett ut att åldras. Personligen tycker jag att hon var Brasiliens klart bästa spelare i VM 2015, och i årets OS-turnering tyckte jag bara att det var Marta och Cristiane som var bättre.

Så hatten av för en av damfotbollens största någonsin.

Essa imagem resume os mais de 20 anos da Formiga na #SeleçãoFeminina. Ela conquistou a todos com muito profissionalismo e talento! pic.twitter.com/vsn0uuGrch

— CBF Futebol (@CBF_Futebol) December 18, 2016

Genomgång av damallsvenskan 2016

Publicerad den 8 november, 2016 av Johan Rydén

Den damallsvenska säsongen 2016 är över, vi har gratulerat Linköping till guldet, beklagat att Umeå och Mallbacken tvingas lämna samt hälsat LB07 och Hammarby välkomna in i finrummet till nästa år.

Årets damallsvenska var en ojämn serie. Det kan man inte minst utläsa av lagens olika målskillnader. Där noteras att bara fyra lag slutade på plusmålskillnad.

När jag tippade tabellen inför avspark i april delade jag in serien så här: två lag slåss om guldet, fem lag slåss om övriga topplaceringar och fem lag kämpar för att hänga kvar.

Det blev inte riktigt på det viset, utan serien delades istället i fyra delar. Det var två lag som var helt överlägsna i toppen och tre lag som var avhängda i botten. Däremellan blev det två grupper, en om tre lag som gjorde upp om de två sista medaljerna och en grupp om fyra lag som slogs om den sista platsen på tabellens övre halva.

När man kollar mitt tips lyckades jag bara pricka placeringen för ett lag, Kristianstad. Även om jag bara var en placering ifrån på sex lag, kan jag inte ge mig själv godkänt.

När det gäller publiksnittet stannade det på 815, vilket var en minskning från fjolårets 907.

Nu när spelarna gjort sitt på planen drar den mest intensiva säsongen igång för sportkommittéer och styrelser. Många spelare sa tack och hej i lördags, och nu har silly season dragit i gång på allvar.

Här är lite tankar lag för lag kring säsongen som varit, och om framtiden:

1) Linköpings FC
Mitt tips: 2

När jag tippade trodde jag inte LFC besatt den jämnhet och vinnarinstinkt som krävs för att vinna SM-guld. Oj, vad fel jag hade.

Laget har i år visat både fantastisk jämnhet och grym vinnarinstinkt. Man har dessutom klarat sig bra på skadefronten. Att gå genom en serie utan förlust är alltid imponerande, att göra det på högst nivå är makalöst bra. Makalöst bra är även poängskörden på 62 av 66 möjliga. Det innebar att segermarginalen till slut blev klara tio poäng.

Inför säsongen satte jag även frågetecken på målvaktssidan, men Cajsa Andersson klarade sig bra och höll nollan hela elva gånger.

LFC är värda alla hyllningar för insatsen den här säsongen. Fler tankar om varför man tog guldet finns i det här inlägget.

Klubben är även värd hyllningar för hur den jobbar med att göra talanger till landslagsspelare. Det är imponerande att se hur spelarna tar för sig på högsta nivå.

Däremot kan jag inte rakt igenom hylla klubbens arbetssätt. Jag kan nämligen inte släppa att LFC (och Göteborg) gör minimalt för den grundläggande talangutvecklingen. Man har ju bara två lag (A och F19) och saknar helt ungdomsverksamhet.

Man jobbar istället med att värva in juniorlandslagsspelare, ofta spelare som redan har etablerat sig i damallsvenskan. Där sköter man alltså förädlingsprocessen på ett utmärkt sätt, men jag föredrar ju utan tvekan föreningsmodeller där man tar ansvar för hela processen från flick- till världsspelare.

Det om det. Nästa år skall man återigen på allvar utmana världsspelarna i Champions League – en turneringen där man misslyckades förra året.

Om det skall bli succé den här gången krävs det att man gör en bra vinter på spelarfronten. Klart är att Mariann Gajhede Knudsen slutar.

Mariann Gajhede Knudsen

Sedan väntar vi ju alla på besked från toppduon i skytteligan, Stina Blackstenius och Pernille Harder. Blackstenius sa först att hon skulle berätta om framtiden innan avresan till Papua Nya Guinea, men så blev det inte. Vi och LFC lär få avvakta några veckor till i den frågan.

I båda fallen lär ju LFC knappast kunna matcha de löner som europeiska toppklubbar kan erbjuda. Klubben kämpar ju med att få ihop sin ekonomi. Det handlar alltså mycket om att spelarna skall vara lockade av den sportsliga utmaningen att även föra klubben till framgång i Champions League.

När det gäller Harder går det knappast att hitta en likvärdig ersättare. Den typen av lirare växer ju liksom inte på träd… Och Blackstenius skulle nästan vara lika svår att täcka upp för. De båda gjorde ju tillsammans 42 mål – fler än tio av seriens lag.

Spekulationerna kring tänkbara nyförvärv är i gång. Lina Hurtig är det som känns mest troligt på kort sikt. Utöver henne har även Tabitha Chawinga nämnts, men hon lär bli dyr då hon har löpande kontrakt med Kvarnsveden. Även Kosovare Asllani kopplas till klubben. Hon har sagt att hon längtar hem, men även hon har kontrakt som löper över nästa år.

2) FC Rosengård
Mitt tips: 1

Jag hade Rosengård som stor guldfavorit. Det tipset fanns det ingen anledning att ändra efter våren, där jag tycket att man var seriens bästa lag.

Hösten blev tyngre, och till slut var det hela tio poäng upp till guldplatsen. Dock berodde det inte huvudsakligen på att Rosengård var dåligt. I fjol vann klubben guldet på 51 poäng. I år samlade man 52 poäng – och var ändå långt efter. Linköping var helt enkelt var bättre den här gången.

För Rosengård kostade det förstås att tunga nyförvärvet Gaelle Enganamouit knappt hunnit spela i den vita dressen ännu. Att Sara Björk Gunnarsdottir lämnade i somras är en annan viktig faktor till att Malmöklubben tappade lite stabilitet under hösten. Dessutom hade man ett slitsamt spelschema, som bidrog till att man inte orkade haka på LFC.

Enganamouit, Andonova och Marta

På plussidan fanns Marta, som var fantastisk hela året. Snacket om att hon är slut kan vi glömma, för i år har vi verkligen fått se den gamla Marta igen. Visst har stjärnan haft en hel del skador de senaste åren, vilket hållit henne tillbaka. Men att hon inte är lika överlägsen som för tio år sedan beror mer på att övriga närmat sig än att Marta tappat.

Känslan är att det blir en ganska lugn silly season för Rosengård, alltså att klubben är rätt nöjd med vad man har. Det är väl på målvaktssidan man behöver göra bredda. Där var det lite darrigt under året.

Man har förstås talangfulla Zecira Musovic. Hon är en av de svenska målvakter som har potential att dominera i luftrummet – vilket framtidens damfotbollsmålvakt måste kunna. Alltså är hon en av kandidaterna till att ta över efter Hedvig Lindahl. Musovic vågar gå ut, och hon blir allt bättre på de höga bollarna. Lovande.

Rosengård har även intressant, egenfostrad talang i truppen. Under hösten har jag sett en mycket intressant utveckling hos Ebba Wieder. 18-åringen kom till klubben som tioåring, och hon växer för varje gång man ser henne. Hon borde vara aktuell för att bli A-landslagsspelare redan under 2017. Den som tar över efter Pia Sundhage nästa sommar borde ta sig en rejäl titt på Wieder.

3) Eskilstuna United
Mitt tips: 4

United tappade bara en placering jämfört med ifjol. Trots det var laget klart svagare i år. Man lyckades inte fullt ut fylla hålen efter Petra Johansson (Larsson) och Gaelle Enganamouit.

Mimmi Larsson

Visst var Mimmi Larsson ett piggt nytillskott som tillsammans med Marija Banusic täckte upp för de 18 mål Enganamouit gjorde i fjol. Duon Larsson och Banusic gjorde nämligen exakt 18 mål ihop, fördelat på tolv respektive sex.

Det blev ”bara” sju färre mål än i fjol. Då slutade man på 50 poäng och målskillnaden 41–15. I år blev det 38 poäng och 34–26 i mål. Som synes låg en stor del av problematiken i defensiven. Landslagsmålvakten Emelie Lundberg saknade den stabilitet jag upplevde att hon hade i fjol.

Ändå förstås starkt att till slut lägga beslag på det lilla silvret. En orsak är förstås att man fortsätter att vara väldigt starka på fasta situationer. Och i publikligan fortsätter man att vara ett guldlag. Där blev det seger med ett snitt på fina 1 897. Bra jobbat.

Nu väntar en spännande vinter, där man plötsligt har fått konkurrens om sponsorerna av nya herrallsvenska laget AFC. Det blir spännande att se var det innebär för Uniteds spelarbudget.

Rita Chikwelu

Om pengar finns borde man satsa hårt på att hitta en pådrivare på centralt mittfält. En drömvärvning hade nog varit Umeås Rita Chikwelu.

4) Piteå IF
Mitt tips: 3

Piteå fortsätter att vara ett mycket stabilt och svårspelat lag. Trots att man tappade landslagsspelare som Emilia Appelqvist och Pauline Hammarlund inför säsongen och ersatte med klart mindre namnkunnigt folk blev det andra raka medaljen.

Anmärkningsvärt är att man slutade fyra med minusmålskillnad. Det säger en hel del om hur ojämn årets damallsvenska har varit. Det säger också en hel del om att Piteå tagit hem åtta uddamålssegrar samtidigt som man åkt på några stora förluster, med 0–4 på Strandvallen i Mallbacken som värsta smällen.

På hösten var Pitelaget extra stabilt. Det blev i och för sig förlust i Göteborg i sista omgången, men inför den matchen hade man nio raka utan förlust. Starkt.

Starkt är också att man behåller greppet om publiken, årets snitt på 1 125 räckte till tredjeplats i publikligan.

Inför säsongen åkte man alltså på några tunga tapp på spelarsidan. Dessutom drog Hanna Pettersson av korsbandet. Man valde att ersätta svenskt – och man gjorde det bra.

Ronja Aronsson

Piteå är den klubb som har flest spelare i F20-VM i Papua Nya Guinea. Och av dem som är där borde duon Ronja Aronsson och Ellen Löfqvist snart även knacka på dörren till A-landslaget. Aronsson är en av våra allra mest intressanta ytterbackar och Löfqvist växer på centralt mittfält.

När jag såg henne i somras tyckte jag att hon spelade rätt försiktigt. Men i Göteborg i lördags såg jag att Löfqvist är väl värd nomineringen till årets genombrott. Hon är smart i det defensiva positionsspelet och hittar fram med alltfler konstruktiva passningar. Spännande.

Nyckeln till Piteås framgång är alltså stabiliteten. Den personifieras av Hilda Carlén, som är en mycket stabil allsvensk målvakt, och Faith Ikidi, som är en klippa i mittförsvaret. Mittfältet är också stabilt med spelare som Löfqvist, Josefin Johansson och Irma Helin.

Noterbart är att Piteå inte verkar nöjt med spetsen i anfallsspelet. För lagets hetast spelare på senhösten, Tempest-Marie Norlin, får inget nytt kontrakt. Kanske att man här spanar mot grannen Umeå och deras djupledslöpare Jenny Hjohlman.

Viktigt för Piteå är förstås också att få behålla sina sörlänningar, inte minst målvakt Carlén.

5) Kopparbergs Göteborg FC
Mitt tips: 6

Göteborg slutade långt ifrån den strid om Champions Leagueplats som man drömde om i våras. Lagets förvandling de senaste åren är för övrigt anmärkningsvärd.

2014 kom man på tredje plats i tabellen, tre poäng från andraplatsen. Man hade ett publiksnitt på 723 personer. Sedan dess har man nu tappat alla sina äldre spelare, plus publiken och medieintresset i Göteborg. Känslan är att det kan ta flera år innan KGFC klarar av att utmana om guldet igen.

Under säsongen har de båda utländska inslagen i truppen, Loes Geurts och Andrine Stolsmo Hegerberg lämnat, och i lördags gjorde veteranerna Sara Lindén och Anna Ahlstrand sina sista matcher. Därmed är bara tränare Stefan Rehn och duon Catrine Johansson och Beata Kollmats kvar av laget från 2014. För klubbledningen blir det förstås extra viktigt att vårda kulturbärarna Johansson och Kollmats.

Beata Kollmats

För man kan säga mycket om Göteborg FC, men kontinuitet är inte ett ord som passar in på klubbens verksamhet de senaste åren.

På kuppen har man alltså även tappat publiken. Årets snitt på 378 är rent ut sagt odugligt. Men trenden har varit fallande, man hade bara 472 i fjol. Dessutom har nu Göteborgstidningarna minskat sin bevakning av laget ganska rejält. I slutet av säsongen har GP bara skrivit några rader per match.

En orsak är förstås den stora genomströmningen av spelare. Klubben har inte lyckats profilera sina stjärnor som man gjorde för några år sedan. Klubbledningen står alltså inför rätt många utmaningar inför framtiden.

Det blev alltså till slut en femteplats, men man kunde lika gärna blivit trea. En svag period med fyra raka förluster i september förstörde medaljdrömmarna. Tolv poäng på de sista fem omgångarna räckte inte för att nå pallen.

Offensivt levererade nyförvärvet Pauline Hammarlund under hela året. 22-åringen slutade sexa i skytteligan på tolv mål. Lindén gjorde en stark säsong och låg med sitt spelsinne bakom väldigt mycket konstruktivt. Där har man en intressant ersättare i truppen i Annahita Zamanian. Hon har verkligen fin blick för spelet och blir spännande att följa. För att vara aktuell för större uppgifter än damallsvenskan måste nog dock 18-åringen även lära sig att försvara.

Annahita Zamanian

Det riktigt stora glädjeämnet i Göteborg är ändå målvakten Jennifer Falk. Hon når fina 86 i räddningsprocent och är därmed etta i seriens målvaktsliga. Sju nollor på 15 matcher imponerar också. I lördags kollade jag in Falk lite extra. Hon är kort, men väldigt modig. Jag imponerades bland annat av hur bra hon hanterade June Pedersen:s vassa hörnor. Som jag ser det måste Falk in i landslagstruppen på allvar nu direkt. Göteborgsmålvakten är redan nu den som är närmast Hedvig Lindahl.

6) Djurgården
Mitt tips: 12

45 procent av experterna på den damallsvenska upptaktsträffen placerade Djurgården i mitten av tabellen. Jag satte Stockholms representat på sista plats.

De 45 procenten fick rätt – jag var däremot helt fel ute. Trots en svag start tog sig Djurgården upp på tabellens övre halva – trots att man slutade på minusmålskillnad.

Emilia Appelqvist

Det här var helt enkelt ett fint lagbygge, där man prioriterade defensiv stabilitet. Med nyförvärv som Gudbjörg Gunnarsdottir, Emilia Appelqvist och Katrin Schmidt trodde jag också att man skulle klara försvarsspelet bra. Men jag satte stora frågetecken för forwardssidan.

Där gav Mia Jalkerud mig svar på tal. Hon gjorde nio mål och visade att hon håller i högsta serien. Bra jobbat. Spetsar man truppen med ytterligare någon vass forward kan nog Djurgården ta ännu något steg nästa år.

En fråga som hängt med ett tag är hur det går med Schmidts svenska medborgarskap. Är hon aktuell för landslaget under 2017?

Det tråkigaste med Djurgården är att det tyvärr knappt är någon som bryr sig om laget. 4139 hade varit årets näst bästa publiksiffra – om den gällt en match. Tyvärr handlar summan om samtliga Djurgårdens åskådare under hela säsongen.

Man kom nämligen sist i publikligan med svaga snittet 376. Faktum är att DIF hade tre av seriens fyra sämsta publiksiffror. Damallsvenskan har verkligen det svårt att hävda sig i storstäderna.

7) Vittsjö GIK
Mitt tips: 5

Jag trodde att Vittsjö skulle kunna bli en av årets stora positiva överraskningar. Det blev man väl kanske inte. Tvärtom känns det som att det nordskånska laget har smugit sig genom den här säsongen. Man har varken varit fågel eller fisk – det har hela tiden varit mittemellan.

Våren bestod bland annat av en del tränarstrul. Halvvägs hade man bara två poäng ner till nedflyttningsstrecket. På hösten fick man tidigt marginal till bottenstriden och kunde spela avslappnat.

Clara Markstedt

Man saknade länge någon utpräglad målskytt a la Jane Ross, men Clara Markstedt fick i alla fall igång målskyttet på hösten och blev till slut bäst med sex fullträffar. Linda Sällström var näst bäst med fem.

När jag sett laget har Sandra Adolfsson varit utropstecknet. Hon har gjort stor nytta på mittfältet, både som bollvinnare och pådrivare.

8) Kif Örebro
Mitt tips: 7

Laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden i ungefär halva serien. Under hösten skaffade Örebro sig dock en såpass stor marginal att man kunde spela avslappnat.

Under sommaren gjordes ett tränarbyte när Giorgos Papachristou lämnade och Martin Skogman kom in. Bytet skulle vara en del av ett mer långsiktigt organisationsarbete. Skogman fick utöver träningen också ansvaret för bland annat scoutingen.

Jag gissar att han scoutat forwards i höst, för klubbens bästa målskytt Melissa Tancredi (åtta mål) lägger ju nämligen av. Slutar gör även Tancredis landsmannina från Kanada Marie-Eve Nault. Kanske att man redan har Tancredis ersättare i truppen, eller hur är statusen med Sarah Michael?

Lisa Dahlkvist

Viktigt för klubben var förstås att Lisa Dahlkvist stannar även över 2017. Det beskedet ger Kif en stabil ryggrad på mittfältet, där man ju även har talangfulla Michelle De Jongh.

Noterbart är att Örebro är en av de klubbar Pia Sundhage gärna kollar lite extra på när hon skall nominera landslagsspelare. I år har ju exempelvis Hanne Gråhns och Julia Spetsmark fått debutera i A-landslaget.

9) Kvarnsvedens IK
Mitt tips: 11

Borlängelaget imponerade under sin premiärsäsong. Framför allt gjorde man en riktigt stark höstsäsong, där man faktiskt inte var speciellt långt ifrån sjätteplatsen. Om inte Kristianstad hade kvitterat i 94:e i näst sista omgången hade sista matchen mot Djurgården varit om en plats på övre halvan.

Kvarnsveden inledde starkt, men fick inte riktigt den utdelning i poäng som man förtjänade sett till spelet. Flera gånger åkte man på kostsamma och sena baklängesmål. Efter halva säsongen var avståndet ner till nedflyttning bara fyra mål.

Under sommaren agerade klubben och stärkte upp offensiven med Tiffany Weimer och Elizabeth Addo. Och elva omgångar senare hade marginalen till nedflyttningsstrecket vuxit till hela tio poäng. Starkt.

Tränare Jonas Björkgren tyckte att de experter som kommenterar damallsvenskan borde få sparken med tanke på hur dåligt man tippade hans lag. Jag vet inte om jag täcktes in av kritiken, men tänker inte sparka mig själv som bloggare än på ett tag…

Man kan ju förstås inte skriva om Kvarnsveden utan att nämna Tabitha Chawinga. Hon blev till slut trea i skytteligan på 15 mål – vilket var exakt hälften av lagets fullträffar. Om hon hade haft samma uppbackning under våren som hon hade på hösten, då tror jag hon hade kunnat vinna hela skytteligan.

Chawinga är kontrakterad över nästa år, och klubben jobbar hårt på att även förlänga med övriga nyckelspelare. Personligen tycker jag att de borde lägga kraft på att hitta en stabil målvakt, för jag tycker att det trillat in lite för många enkla baklängesmål. Med en bättre sistautpost kan Kvarnsveden helt klart vara ett lag för övre halvan nästa år.

10) Kristianstads DFF
Mitt tips: 10

KDFF kämpade sig kvar till slut. Och jag tycker att man var väl värda att hänga kvar, rent sportsligt. Ekonomiskt sett är jag däremot betydligt mer kritiskt inställd till klubben.

Men vi tar sporten först. Man har haft jätteproblem med målskyttet hela vägen. Halvvägs hade man gjort minst mål av alla. Så långt spelade man ofta rätt bra och skapade chanser för en klart bättre tabellplacering. På hösten tyckte jag att man tappade lite av de fina spelet, men man höll sig ändå på rätt sida strecket under större delen av tiden.

Men tränare Elisabet Gunnarsdottir och de andra kunde som bekant inte andas ut förrän efter en helt avgörande ångestmatch mot Umeå i sista omgången.

Elisabet Gunnarsdottir

Nu har klubben både fått nytt kontrakt och elitlicens, men man har fått kämpa stenhårt för båda. Ekonomiskt har det genomförts ett stålbad under säsongen, och nu måste man ha handbromsen åtdragen i sin satsning.

Klubben kan helt enkelt inte bygga ett lag som saknar täckning i budgeten en gång till. Det måste vara slut på alla kriser om man skall få tillbaka trovärdigheten hos hemmapubliken. För det lag som hade drygt 800 åskådare i snitt 2011 och 2012 har nästan haft hälften de senaste två åren. Det trots att man har flera Skånederbyn nuförtiden.

11) Umeå IK
Mitt tips: 8

2000-talets svenska och europeiska storklubb hade som mål att vinna SM-guld 2017. Och visst kan det bli guldhattar om ett år, men inte i allsvenskan utan i elitettan.

Själv tippade jag UIK som åtta inför serien, men jag varnade för att man kunde åka ut om skadeeländet fortsatte. Det gjorde det.

Damfotbollsstaden Umeå hade två klubbar i högsta serien säsongen 2008. Umeå Södra FF åkte ur damallsvenskan det året och ur elitettan 2014. Klubben hade problem med ekonomin och bytte skepnad tidigare i år. Man heter numera Team Thorengruppen och kom i år tvåa i division I Norrland.

Även UIK har stora problem med ekonomin. Dessutom verkar man ha en svag klubbledning, som stod för ett uppmärksammat tränarbyte i somras. Ekonomiska och organisatoriska problem är inga bra saker att ha med sig i bagaget när man skall resa ner en division.

Hanna Folkesson

Fotbollsmässigt spelade man länge naivt i årets serie. Man hade en risktagning i passningsspelet som var för stor. Ofta föll man på eget grepp i matcherna. Jag hörde att Hanna Folkesson efter sista omgången menade att laget inte var förtjänt av att åka ur. Jag skulle nog säga att hon har fel. UIK anno 2016 var helt enkelt inte tillräckligt bra.

Nu väntar en väldigt viktig vinter för klubben. En ödesvinter.

Eftersom Pia Sundhage gillar UIK har man en mängd spelare som är på gränsen till landslaget. Alla dem riskerar man nu att tappa. Kvartetten Folkesson, Lina Hurtig, Hanna Glas, Jenny Hjohlman är förstås högintressant för andra klubbar. Det kan sannolikt även målvakterna Malin Reuterwall och Tove Enblom vara.

Malin Reuterwall

Viktigast av alla är nog ändå Rita Chikwelu, kan UIK bygga laget kring henne i elitettan finns hoppet om en snabb återkomst. Men med ihålig plånbok är det svårt att bygga lag.

Det som är positivt är dock att UIK har en mycket bra egen verksamhet, och att man har många talanger att plocka upp underifrån. Vi får hoppas att saker och ting faller ut väl, för då klubben man ha nytta av att få göra en återstart i en lägre serie. Men som sagt, en väldigt viktigt vinter väntar.

12) Mallbackens IF
Mitt tips: 9

Den värmländska klassikerklubben var för svag både längst fram och längst bak. Man lyckades aldrig ersätta varken Jennifer Falk eller Mimmi Larsson. Därför spelar man i elitettan 2017.

Det borde svida extra mycket för Julia Karlernäs, som nu har åkt ur damallsvenskan tre av de fyra senaste åren.

Sarah Bergman

Klart nu är att man tappar Sarah Bergman, som aviserat att hon vill spela kvar i damallsvenskan. Sannolikt blir man även av med flera av sina utländska spelare. En viktig punkt är att hitta en stabil målvakt, för bristfälligt målvaktsspel har varit en av de stora faktorerna till att laget åker ut.

Mallbacken har åkt ur allsvenskan förr – och kommit tillbaka. För en liten klubb från en liten ort blir det dock svårare och svårare att hävda sig. Men förhoppningsvis finns det tillräcklig kultur och tillräckligt engagemang och kunnande för att åter skapa ett allsvenskt lag.

I lagbygget blir det viktigt att behålla en kulturbärare som Frida Broström samt värmländska produkter som Karlernäs och Emelie Andersson. En annan nyckel till framgång i elitetttan vore att få ha kvar Madelen Janogy. Hon gjorde fem mål i år, men skulle garanterat vara ett kanonbra vapen i elitettan.

Det är förstås tråkigt för Värmlandsfotbollen att QBIK åkte ur elitettan. Men för Mallbacken är det nog trots allt inte negativt, det borde ju ge viss fördel på spelarmarknaden.

Skytteligan:

Slutligen några ord om skytteligan. Tio i topp fick ju följande utseende:

Pernille Harder

1) Pernille Harder 23 mål (2:a i mitt tips)
2) Stina Blackstenius 19 mål (4:a)
3) Tabitha Chawinga 15 mål (6:a)
4) Marta Vieira da Silva och Ella Masar McLeod 13 mål (7:a respektive ej med på mitt tips)
6) Pauline Hammarlund, Lieke Martens och Mimmi Larsson 12 mål (5:a, ej med på tipset respektive nämnd som bubblare)
9) Kristine Minde 11 mål (ej med på mitt tips)
10) Mia Jalkerud 9 mål (ej med på mitt tips)

I mitt tips lyckades jag alltså pricka in fem av de tio på topplistan – det är jag inte nöjd med. Min etta, Gaelle Enganamouit, hade garanterat varit med om hon inte blivit knäskadad. Men annars har jag inte mycket att försvara mig med.

Det är förresten tre svenska spelare på topp tio, det är bättre utfall än vi haft de senaste åren. Innan jag sätter punkt tänkte jag lista lite fler svenska spelare, och våra landslagsspelare:

13) Felicia Karlsson 7 mål
14) Marija Banusic och Clara Markstedt 6 mål
16) Bland annat Fridolina Rolfö och Lotta Schelin 5 mål
34) Bland annat Emilia Appelqvist, Olivia Schough, Julia Spetsmark och Michelle De Jongh 3 mål
50) Bland annat Emma Berglund, Magdalena Eriksson, Hanne Gråhns, Lina Hurtig, Amanda Ilestedt, Elin Rubensson och Irma Helin 2 mål
78) Bland annat Tove Almqvist, Jonna Andersson och Jessica Samuelsson 1 mål

Av de som fått speltid i A-landslaget i år blev följande mållösa i allsvenskan: Lisa Dahlkvist, Josefin Johansson, Lina Nilsson, Hanna Folkesson, Petra Andersson, Nathalie Björn och Malin Diaz.

Mycket ångest på Vilans IP

Publicerad den 6 november, 2016 av Johan Rydén

Svara

Grattis Kristianstads DFF. På återseende, Umeå IK och Mallbackens IF Sunne.

För egen del blev det här en konstig dag. Jag var en av få journalister (två?) på plats på Valhalla i dag. Mitt uppdrag var att för BT skriva sista kapitlet om Boråstjejen Sara Lindén:s elitkarriär.

På Valhallas läktare hade jag tänkt köra damallsvenskan.tv på mobilen och således även följa dramat i Kristianstad. Det gick bra en stund, men bara någon minut efter Ida Guehai:s ledningsmål ville inte mobilbatteriet längre vara med.

Först nu vid midnatt har jag haft tid och möjlighet att kika på två minuter av höjdpunkter från nedflyttningsdramat. Och där bjöds man inte på ett enda läge för Umeå efter kvitteringen. Var det överensstämmande med verkligheten? Ni som såg matchen, hade inte Umeå en enda chans att göra 1–2?

Det lilla jag såg reagerade man mest över att underlaget på Vilans IP nästan framkallade lika mycket ångest som själva matchen.

I övrigt i dag är det förstås också läge att gratulera LSK till ett nytt norskt ligaguld, och Sundsvalls DFF till förnyat kontrakt i elitettan. Ett grattis även förstås till Pernille Harder för segern i den damallsvenska skytteligan och till Anna Anvegård för samma titel i elitettan. Utan att ha sett Anvegård i aktion lär hon ju vara högvilt för de damallsvenska klubbarna till nästa år. 30 mål för en nykomling är ju i högsta grad imponerande.

Kristianstadsjubel till ingen nytta

Publicerad den 30 oktober, 2016 av Johan Rydén

Den damallsvenska nedflyttningsstriden avgörs först i sista omgången, den gör det bland annat genom en nervdrypande uppgörelse mellan två av de inblandade lagen.

För er i Kristianstad, Mallbacken och Umeå är det här självklart inget önskescenario, men för oss som följer serien utifrån är det här en godbit, något att se fram emot och spekulera kring.

Dagens resultat där Umeå och Kristianstad tog varsin poäng och Mallbacken föll förändrade inte mycket av förutsättningarna. Enda skillnaden mot läget inför omgången är att Mallbacken inte längre kan hänga kvar genom kryss mot Rosengård. Värmländskorna måste vinna i Malmö för att hoppet skall leva.

Jag följde huvudsakligen dagens omgång via radion. Därifrån fick jag bilden av att Umeå borde ha vunnit mot Göteborg, en bild som förstärks av höjdpunkterna på damallsvenskan.tv.

Jag såg några minuter i slutskedet av Kvarnsveden–Kristianstad. Där gled Tabitha Chawinga igenom och gjorde 2–1. I det läget var matchen i Umeå redan slut och Linköping ledde med 3–0 i Mallbacken. Strax efter kvitterade Mia Carlsson, och Kristianstad jublade som om de vunnit tv-pucken.

Mia Carlsson

Fast det hade de egentligen ingen sportslig anledning till. För faktum är att i det läget var förlust eller kryss totalt oväsentligt för Kristianstad. Båda gav exakt samma förutsättningar inför slutomgången.

Så utöver en möjlig förbättring av självförtroendet i KDFF förändrade Carlssons kvittering absolut ingenting inför slutomgången. Där möts ju för övrigt Kristianstad och Umeå på Vilans IP och Rosengård och Mallbacken på Malmö IP.

Det som gäller är:

Kristianstad hänger kvar om:
* De vinner mot Umeå.
* De kryssar mot Umeå samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.

Mallbacken hänger kvar om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Kristianstad tappar poäng mot Umeå.

Umeå hänger kvar om:
* De vinner mot Kristianstad samtidigt som Mallbacken tappar poäng mot Rosengård.

Hur går det då?

Det är en väldigt svår fråga att svara på. Klart är att Mallbacken har sämst odds. Faktum är ju att de måste vinna borta mot Rosengård och det är inte ens säkert att det räcker. Det som talar för Mallbacken är att Rosengård har usel form och kommer att ha sitt fokus riktat mot mötet med Slavia Prag i Champions League.

Faktum är att trots att Kristianstad ligger bäst till hade jag nog nästan föredragit att vara tvingad att vinna som Mallbacken och Umeå är. Till Kristianstads fördel talar förstås att de är ensamma om att ha sitt öde helt i egna händer.

Problemet är att de kan hamna i jobbiga situationer, i varje fall så länge matchen i Malmö lever. Lek exempelvis med tanken att det är kryss både i Kristianstad och Malmö med tio minuter kvar att spela. Hur skall de tänka då? Hur hårt skall de satsa för ett segermål?

På minuskontot för Kristianstad finns också att Sif Atladottir är avstängd på lördag till följd av sitt röda kort i dag.

Sif Altadottir

Innan jag lämnar bottenstriden för den här gången noterade jag att jag hörde det sägas att klassiska Umeå IK riskerade nedflyttning. Och visst har UIK klassikerstatus genom alla sina SM-guld. Men faktum är ju att det här dramat står mellan tre riktigt klassiska damfotbollsklubbar. Mallbacken och Kristianstad har ju faktiskt gjort 24 säsonger vardera i högsta divisionen medan Umeå ”bara” har 20.

I övrigt i dag avgjordes sannolikt skytteligan genom att Pernille Harder satte tre mål. Hon har nu fyra måls ledning till Stina Blackstenius och sex mål till Tabitha Chawinga. Det är ju just de tre som är kandidaterna till årets forward. För mig är det så nära dött lopp man kan komma mellan Harder och Chawinga. Harder är tveklöst den mest eleganta spelaren, medan Chawinga är den som har störst förmåga att göra mål på helt egen hand.

Så en liten internationell utblick:

I Frankrike vann PSG toppmötet mot Montpellier med 1–0. Därmed är PSG fortfarande utan både poängförlust och insläppta mål. Man ligger dock bara tvåa i tabellen. Leder gör Lyon, som gjorde 9–1 på Guingamp i dag. Där blev Eugenie Le Sommer tremålsskytt, vilket betyder att hon numera är i ensam ledning i skytteligan på tio fullträffar, tre fler än Ada Stolsmo Hegerberg och fyra fler än en trio där bland annat Sofia Jakobsson ingår.

I Tyskland är tabelltoppen högintressant i säsongsinledningen. I dag spelade Wolfsburg och Frankfurt 0–0 samtidigt som Freiburg blev första lag att besegra Turbine Potsdam. Freiburgs 2–1-seger innebär att fyra lag är inom två poäng i tabelltoppen efter sex omgångar.

Potsdam leder på 15, medan Freiburg och Wolfsburg har 14 och Bayern München står på 13. På onsdag möts Wolfsburg och Potsdam i ett högintressant toppmöte.

I Norge och England var det nära att serieledarna åkte på sina första förluster för året. Manchester City har ju redan säkrat segern i WSL. I dag var man under mot Birmingham i paus, men lyckades fixa 1–1. Det var för övrigt sista ligamatchen för Kosovare Asllanis lag – de står över sista omgången.

I Norge låg LSK under med 2–1 i andra halvleken mot Stabaek. Men även där blev det en kvittering. Krysset innebär dock att LSK får vänta med att fira guldet till nästa helgs avslutande omgång. Då möter man Sandviken hemma och en poäng räcker.

Om LFC:s guld och Umeås landslagsspelare

Publicerad den 16 oktober, 2016 av Johan Rydén

Det har hunnit gå några timmar sedan Linköpings FC säkrade klubbens andra SM-guld. Det är ingen kvalificerad gissning att spelare, ledare och supportrar är mitt inne i det välförtjänta guldfirandet.

En och annan bild av guldglädjen har delats i olika sociala medier.

GULL 🏆🏆🏆😃😃😃 pic.twitter.com/FmpKEpNIDa

— Kristine Minde (@KrisMinde) October 16, 2016

🏆 pic.twitter.com/yZBuyOw3PT

— Pernille Harder (@PernilleMHarder) October 16, 2016

På sociala medier har även gratulationer trillat in från många olika håll.

Grattis till Guldet @LinkopingsFC ! Ni har förtjänat det. Vi kommer igen nästa år. Fira ordentlig nu! 🏆

— FC Rosengård (@FCRosengard) October 16, 2016

Congratulation to @LinkopingsFC on winning damallsvenskan 2016, was with them the last time they won it 2009 so it was about time!👊

— Kosovare Asllani (@KosovareAsllani) October 16, 2016

Grattis till guldet @LinkopingsFC. I år förtjänade ni det. Vi kommer igen, tro inget annat. #noexcusetolose

— Zećira Mušović (@ZeciraMusovic) October 16, 2016

I segerglädjen noterar jag att en del LFC-supportrar gör en stor grej av att Rosengård har större budget. Och visst stämmer det att pengar gör skillnad över tid. Den klubb som har störst budget vinner flest titlar. Men den vinner inte automatiskt alla titlar.

Skillnaden i budget i damallsvenskan är inte så stor att det är självklart att Rosengård skall vinna varje år. Det är fullt möjligt att uppstickare kan sno åt sig titeln då och då. Så Linköpings guld är inte så konstigt.

Visst har Rosengård 12,6–7,2 i budgetmiljoner. Men det är fler faktorer än pengar som spelar in i fotboll. Och Linköping har haft flera av de andra på sin sida. Mer om det strax.

Först skall jag bara konstatera att jag var snett ute i mitt damallsvenska guldtips. Jag tippade ju nämligen bara Linköping som tvåa inför säsongen. Jag försöker bygga mina tips så lite som möjligt på gissningar och så mycket som möjligt på sådant jag själv har sett. Och visst, jag hade sett LFC imponera enormt mot Göteborg i Svenska cupen i vintras.

Men jag hade ju också fjolåret i bakhuvudet. Till mitt damallsvenska tips skrev jag så här:

”Det här Linköpingslaget har inte visat den vinnarinstinkt som krävs. I fjol erbjöds man en jättechans att vinna damallsvenskan – men misslyckades. I fjol gavs man även en jättechans att nå semifinal i Champions League – men misslyckades.

I år pratar man om att bli jämnare. Det är lättare sagt än gjort. Om LFC på allvar skall kunna utmana ett allt stabilare Rosengård får man inte drabbas av måltorka i perioder.”

Nu är damallsvenskan avgjort, och vi vet att LFC faktiskt har blivit jämnare och någon måltorka har vi inte sett skymten av. Faktum är att Linköping har varit stabilt på en mycket hög nivå hela säsongen, en imponerande hög nivå.

Jag har funderat lite på hur det är möjligt. Jag tycker för övrigt fortfarande att Rosengård har en högre högstanivå. Och ett på många sätt stabilare lag. Men Linköping har haft den vassare spetsen – och fler matchvinnare. Dessutom har man klarat försvarsspelet bra, trots att det fanns frågetecken där inför säsongen.

Några punkter som vägt över för LFC i kampen med Rosengård är längden på säsongen och slitaget på spelarna. I och med att Rosengård spelat i Champions League både vår och höst fick man en kortare försäsong.

Man har totalt sett spelat fler tuffa matcher och också dragit på sig klart fler skador. Exempelvis är det ju blytungt att Gaelle Enganamouit knappt dragit på sig den vita dressen ännu. Dessutom tappade Rosengård Sara Björk Gunnarsdottir i somras, och med henne försvann även en hel del karaktär.

Gaelle Enganamouit

LFC hade alltså en lugnare försäsong och lade spelschemat smart så man även skaffade sig en veckas sommarledighet, något Rosengårds OS-spelare gick miste om. Det tror jag kan ha varit en väldigt avgörande faktor. Och så har LFC varit ovanligt skadefritt.

Visst drog Fridolina Rolfö på sig en skada under OS. Men av nyckelspelarna noteras att Pernille Harder och Stina Blackstenius har spelat i samtliga 20 matcher. Samma sak med Claudia Neto, Kristine Minde samt viktiga ytterbackarna Jessica Samuelsson och Jonna Andersson. Och mittbackarna Magdalena Eriksson och Janni Arnth har spelat 19 respektive 18 matcher.

Den kontinuiteten i startelvan är mer värd än de extra miljoner Rosengård har till spelarlöner.

Känslan är ju att Rosengård till slut fallit på det tuffa spelschemat. De senaste 17 dagarna har man spelat fem matcher, inklusive en resa till Island. Man har helt enkelt inte orkat. Två förluster och ett kryss på de tre senaste matcherna håller ju inte om man skall kunna vinna SM-guld.

Speciellt inte om man har en så stark huvudkonkurrent som Linköping.

Det om guldstriden. Nu flyttar jag snabbt fokus till botten av den damallsvenska tabellen. När serien var halvvägs var halva serien indraget i nedflyttningsstriden. Då hade Kif Örebro och Vittsjö elva poäng vardera. Trion Kvarnsveden, Umeå och Mallbacken stod på nio och sist låg Kristianstad på åtta.

Nio omgångar senare har Kvarnsveden, Vittsjö och Kif Örebro säkrat sina kontrakt genom att ta mellan nio och tolv poäng vardera. Övriga tre lag har tillsammans tagit elva poäng – och då har de haft två inbördes möten. Kristianstad, Mallbacken och Umeå är verkligen botten, och egentligen förtjänar inget av dem mer än något annat att hänga kvar.

Det som förbryllar är dock hur landslagsspelartäta Umeå kan ligga sist i tabellen. Jag roade mig med att ur minnet lista hur många spelare de damallsvensk klubbarna har som varit uttagna till svensk A-landslagssamling minst en gång under 2015 eller 2016. Här är listan – rätta mig gärna om jag har gjort något fel:

Linköping          6
(Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Jessica Samuelsson, Tove Almqvist, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius)
Rosengård        5
(Zecira Musovic, Amanda Ilestedt, Emma Berglund, Lina Nilsson och Lotta Schelin)
Piteå                  3
(Hilda Carlén, Josefin Johansson och Irma Helin)
Eskilstuna         7
(Emelie Lundberg, Nathalie Björn, Malin Diaz, Petra Andersson, Olivia Schough, Marija Banusic och Mimmi Larsson)
Göteborg           5
(Jennifer Falk, Elin Landström, Freja Hellenberg, Elin Rubensson och Pauline Hammarlund)
Djurgården        1
(Emilia Appelqvist)
Vittsjö                0
Kvarnsveden    0
Örebro               5
(Carola Söberg, Hanne Gråhns, Lisa Dahlkvist, Michelle de Jongh och Julia Spetsmark)
Kristianstad      1
(Mia Carlsson)
Mallbacken       1
(Antonia Göransson)
Umeå               5
(Malin Reuterwall, Hanna Glas, Hanna Folkesson, Lina Hurtig och Jenny Hjohlman)

Naturligtvis tillkommer ett antal utländska landslagsspelare i flera av klubbarna.

Men det är ändå noterbart att UIK alltså nästan har haft lika många spelare på svenska landslagssamlingar 2015 och 2016 som övriga lag på tabellens undre halva. Visst, jag vet att UIK:s landslagsspelare varit skadedrabbade, men ändå. Noterbart också att Örebro är en favorit hos Pia Sundhage.

Alla Umeås fyra landslagsmeriterade utespelare deltog i hela eller delar av gårdagens match i Mallbacken – och alla fyra gjorde mig besviken. En landslagsspelare kan inte dominera varje gång den är på planen, men den bör visa inställning. Den bör visa vägen för sina lagkompisar.

Jag tyckte att Umeås svenska stjärnspelare såg uppgivna ut. Den enda som visade vinnarvilja och jävlar anamma var Rita Chikwelu. Hon är den UIK-spelare som kan gå rakryggad, även efter förlusten på Strandvallen. Övriga behöver höja sig ett par nivåer om UIK skall hänga kvar.

Rita Chikwelu

Nu kan ju Umeå räddas av att de båda konkurrenterna är lika svaga. Kristianstad har förtvivlat svårt att göra mål, trots att man skapar rätt mycket. Det var liksom ingen slump att lagets fullträff vid 2–1-förlusten i Piteå var ett självmål av Piteås Faith Ikidi. Matchen KDFF–UIK i sista omgången kan mycket väl bli helt avgörande för vilket lag som åker ur.

När det gäller Mallbacken har jag ju flera gånger räknat ut laget. Men dagens resultat ger ändå värmländskorna lite hopp. Man måste ta minst två poäng – troligen fler – mot Linköping och Rosengård. Om guldstriden hade levt skulle jag säga att det var omöjligt.

Nu kommer varken LFC eller Rosengård ha något att spela för, vilket förbättrar Mallbackens chanser något. Det innebär dock inte att det känns speciellt troligt att Mallbacken är damallsvenskt 2017.

Dock måste jag säga att jag tycker att Mallbacken hade en mycket intressant startelva i den andra halvleken mot Umeå. Tidigare under året har Mallbacken lidit av förlusterna av Jennifer Falk och Mimmi Larsson. Avsaknaden av stabilitet längst bak och tyngd längst fram har varit gigantisk. Men nu fick tränare David Uvenclir in alla de spelare jag gillar mest i hans trupp, de mest spelskickliga. Med det laget i fler matcher hade kanske läget varit annorlunda.

* Så en kort titt på elitettan. Där tog Hammarby ett steg närmare damallsvenskan i dag genom 2–1-seger borta mot Östersund. Bajen har tre poängs försprång på Växjö med två omgångar kvar att spela.

Stockholmslaget har kvar att möta nedflyttningshotade Sundsvall borta och seriesegrarna LB07 hemma. Växjö skall till Kungsbacka och avslutar med Smålandsderby hemma mot Kalmar. Det känns som att det kan bli ett rysarslut i den här kampen.

I dag blev det för övrigt klart att IF Böljan (Falkenberg), Assi IF (Kalix) och Västerås BK 30 är nya lag i elitettan nästa år. Grattis alla tre.

* Så ett kort internationellt svep. I tyska Frauen-Bundesliga vann Potsdam seriefinalen mot Essen med 2–0. Potsdam leder tabellen på maximala 15 poäng. Essens förlust innebär att de ligger kvar på tio poäng och tappade andraplatsen till Wolfsburg (13 poäng). Även Freiburg (11 poäng) smet förbi.

Wolfsburg hade flyt. Man vann mot bottenlaget Hoffenheim med 2–1 efter att Alexandra Popp satt segermålet i matchens absoluta slutskede. Nilla Fischer gjorde för övrigt Wolfsburgs första mål.

* I Frankrike fortsätter Sofia Jakobsson att prestera. Hon gjorde Montpelliers andra mål i 2–1-segern borta mot Juvisy. För svensk del kommer ju Jakobssons formtopp tyvärr alldeles för sent. Hon har ju en mycket svag landslagssäsong bakom sig. Men kul att hon äntligen hittat toppformen igen, och hoppas att den sitter i länge.

I tabellen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng efter fem spelade omgångar. Om två veckor möts PSG och Montpellier i ett intressant toppmöte.

* I Japan är det jämnt kring ”slutspelsstrecket”. Serien delas ju upp efter 18 omgångar, och med 17 omgångar spelade är fem av sex slutspelslag klara: NTV Beleza, Inac Kobe Leonessa, Parceiro Nagano, Vegalta Sendai och Albirex Niigata.

Tre lag slåss om den sista platsen. Jef United har 20 poäng, Urawa Reds har 19 och Iga Kunoichi har 18. Iga och Jef möts i sista omgången, medan Reds ställs mot suveräna serieledarna Beleza.

* I Norge är LSK nu bara två poäng ifrån ett nytt guld. Precis som Linköping har LSK bara tappat fyra poäng på 20 omgångar. I dag besegrades Vålerenga med 3–0.

I veckan åkte ju LSK ur Champions League, trots att man hade vunnit hemma mot PSG med 3–1. Det franska storlaget vände dock och vann hemma med 4–1.

Som jag ser det fick man dock stor hjälp av den svenska domaren Sara Persson. Hon dömde nämligen fransk straff redan efter två minuter. En högst tveksam straff. För som jag ser det tar Sherida Spitse bollen. Se själv här:

https://youtu.be/g9cyo7_IqQA?t=51

* I morgon är det alltså lottning till Champions League och semifinaler i F19-VM. Då får vi se vilka Rosengård och Eskilstuna ställs mot i åttondelsfinal. Då får vi även veta om Japans skickliga F17-lagkapten Fuka Nagano har kvar chansen att bli den första spelare någonsin att vinna guld i två F17-VM.

Iran, lottning, japanska talanger och Castellanos

Publicerad den 14 oktober, 2016 av Johan Rydén

På torsdag spelar Sverige landskamp hemma mot Iran. Eller?

Det är en match som omges av högst sviktande intresse. Och då tänker jag inte bara på att man bara sålt några hundra biljetter. Utan även på att motståndarna kanske inte dyker upp.

Skulle det vara så att Irans regim stoppar landslaget är det samtidigt en enorm prestigeförlust för Svenska Fotbollförbundet. Enorm.

Iran är ju ett land där regimkritiska misshandlas eller avrättas, ett land där regimen inte kan stava till jämställdhet. Kvinnor får exempelvis inte titta på herrfotboll. Aftonbladets Erik Niva gjorde ett läsvärt reportage från Iran förra våren.

Därför var kritiken hård här i Sverige inför herrlandslagets vänskapsmatch mot Iran förra våren. Kritiken minskade inte när Erik Hamrén var feg och valde att inte svara på politiska frågor om Iran.

I samband med det gick förbundsbasen Karl-Erik Nilsson in med egen prestige och försäkrade att Sverige hade krävt att få till en ”flicklandskamp” under 2016 och att vi skulle bidra till att förbättra jämställdheten i Iran. Det gjorde Nilsson både här och här.

I den första länken, ett blogginlägg Nilsson skrev den 30 mars i fjol skriver han så här om herrmatchen mot Iran:

”Jag har aldrig fått så många positiva mail som i samband med att matchen mot Iran annonserades. Från föreningar, enskilda och företagare med iranskt ursprung som vill hjälpa till och framförallt komma över biljetter till matchen.”

Nilsson kan inte räkna med speciellt mycket positiv respons om det visar sig att regimen i Iran lurat vårt svenska fotbollsförbund.

* Så till trevligare saker, Champions League. När åttondelsfinalerna lottas på måndag finns ett svenskt lag i vardera pott.

De åtta seedade lagen är: Rosengård, Lyon, Wolfsburg, PSG, Fortuna Hjörring, Bröndby, Barcelona och Rossiyanka.

De åtta oseedade är Eskilstuna, Bayern München, FC Zürich, Brescia, Slavia Prag, Twente, BIIK-Kazygurt och Manchester City.

Två lag från samma land kan inte lottas mot varandra, så Rosengård och Eskilstuna riskerar alltså inte att mötas. För Rosengård gäller det i första hand att undvika Bayern München. I andra hand Manchester City och kanske även BIIK. I det senare fallet eftersom det är en dyr och krävande resa till Kazakstan.

För Eskilstuna vore det önskvärt med danskt eller ryskt motstånd. Även Barcelona känns bra, däremot blir det sannolikt för tufft mot de franska och det tyska laget.

I veckans matcher var det Eskilstuna som glänste mest av våra lag. Rosengårds 0–0 hemma mot Breidablik var ju faktiskt ett riktigt svagt resultat. Malmöklubben borde vinna med minst tre–fyra måls marginal i ett dubbelmöte mot de isländska mästarinnorna.

Olivia Schough

Hos Eskilstuna var det Olivia Schough som var matchvinnare i Glasgow. Kul för en spelare som annars haft en rätt svag säsong. Tre mål på 17 damallsvenska matcher är ju exempelvis inte långa vägar godkänt för en offensiv landslagsspelare. Men kanske att Schough hittat toppformen nu i säsongens slutskede.

* Innan jag går in på helgens damallsvenska omgång måste jag skriva lite om det lag som gör mig allra gladast för tillfället – Japans fantastiska F17-landslag. Den bollbehandling och det passningsspel samtliga japanska spelare har är makalöst.

Känslan är att Japan håller på att påskynda damfotbollens utveckling med en rasande hastighet. Känslan är också att övriga världen står bredvid och bara häpnar. I går var det Englands 17-åringar som fick sig en lektion i VM:s kvartsfinal. Japans 3–0-seger var i underkant mot ett starkt engelskt lag. Se höjdpunkter här:

Japan spelar semifinal på måndag 18.00 mot det enda lag som är i närheten av samma passningskvalitet, Spanien. Matchen visas på Eurosport1 och rekommenderas varmt.

I den andra semifinalen möts Venezuela och Nordkorea. Den matchen spelas på måndag 15.00 och visas också av Eurosport1. Där kan man njuta av fantastiska Deyna Castellanos. Hon är verkligen en spelare med spetskompetens.

Jag var tveksam till Castellanos storhet efter första titten. Tveksamheten fanns kvar även efter andra. Det är nämligen så att spelsinnet hos Venezuelas skyttedrottning är långt ifrån japanskt bra. Hennes val av passningar och även hennes passningsteknik har stora brister.

Men avslutningarna. Avslutningarna, herregud vad bra de är. Castellanos är en forwardstyp som jag sällan tidigare sett – jag hittar inte ens någon herrforward att likna henne vid. Hon har grymt tillslag, och en makalös förmåga att skaffa sig skottlägen. När hon skjuter sitter bollen ofta kliniskt. Castellanos vann skytteligan i F17-VM för två år sedan. Då gjorde hon sex mål. Nu har hon gjort fem och är jämsides med Spaniens Lorena Navarro med två matcher kvar att spela.

Med Castellanos som affischnamn kanske Venezuela, ett land där tjejer helst skall tävla i skönhet, kan bli ett damfotbollsland.

Innan jag lämnar F17-VM för nu konstaterar jag att Mexiko hade ett bra lag, men precis som 2014 blev man utslagna i kvartsfinal. Dock är det förstås lovande för nationen att man återigen gick längre än både USA och Kanada.

* Så till de matcher som väntar i helgen. Den hetaste matchen i den damallsvenska omgången är lördagens bottenmöte mellan Mallbacken och Umeå. Det är absolut sista chansen för Mallbacken, men även en måstematch för Umeå. Det lär bli en nervös historia.

På söndag skall Linköping till Vittsjö. Bortaseger där och guldet är nära. På söndag möts även våra båda Champions Leaguelag, Rosengård och Eskilstuna. Om Rosengård vinner den och Piteå samtidigt hemmaslår Kristianstad, då kan vi hamna i det udda läget att Piteå slutar på tredjeplatsen, fast på minusmålskillnad.

I nuläget har Piteå –1 i målskillnad. Man har kvar att möta Rosengård hemma och Göteborg borta efter söndagens match. Och det är högst möjligt att det räcker med tre poäng på de tre sista omgångarna för att PIF skall ta tredjeplatsen.

* Personligen kommer jag inte att kunna se någon damallsvensk match på plats i helgen. I kväll har jag dock varit i Alingsås och sett Holmalund och Hovås Billdal spela 1–1 i elitettan. Där spanade jag efter intressanta framtidsnamn, och de jag hittade spelade hos gästerna. I den första halvleken var 20-åriga Frida Boriero den som imponerade mest – en härligt spelskicklig mittback.

Efter paus var det 16-åriga Paulina Nyström som fick min uppmärksamhet. Hon hade nummer 10 på ryggen och agerade som en riktig tia. Jag tyckte hennes spelsätt kändes mycket intressant, inte minst med tanke på att Sverige saknar skickliga tior. Hon bjöd på flera fina saker i den andra halvleken och kan hon slipa lite till på sitt rörelsemönster bör hon vara ett namn för blågula uppdrag på hög nivå framöver.

Paulina Nyström

I elitettan vann Växjö i dag i Uppsala med 4–1, vilket innebär att man sätter press på Hammarby. Inför Bajens bortamöte med Östersund på söndag är ju nämligen Växjö nu förbi. Det kan bli en riktigt intressant kamp om den där andra damallsvenska platsen.

* I övrigt i helgen ger DFB-tv Potsdam–Essen 14.00 i morgon lördag. Övriga tyska matcher spelas på söndag, med SC Sand–Bayern München som den på förhand mest intressanta. I Frankrike är det toppmöte i morgon, lördag 20.45, då tar Juvisy emot Montpellier.

Trevlig helg.

Tysk tragedi och japansk uppvisning

Publicerad den 8 oktober, 2016 av Johan Rydén

Tysk damfotboll har drabbats av en riktig tragedi. Schott Mainz 21-åriga, före detta ungdomslandslagsspelare Larissa Görtel omkom i en bilolycka i går fredag. Mainz skulle i morgon söndag ha spelat mot SC Sand i cupen. Den matchen är uppskjuten.

Från den vansinnigt tråkiga nyheten till något mycket roligare, den damallsvenska seriefinalen. Jag skrev lite om mina tankar inför matchen i förra inlägget. Flera av er har kommenterat, vilket är kul. En sak som jag glömde att ta upp var de båda lagens spelsätt, eller framför allt grunden till lagens spelsätt.

Som jag tolkat det har Linköping i första hand byggt sitt spelsystem för att ha så många matchvinnare som möjligt på planen i matcher där man för spelet. Det är ju ett logiskt tänkande att välja ett sådant spelsätt, eftersom de enda matcherna där man inte automatiskt är spelförande i år är just de mot Rosengård.

Rosengård å sin sida har valt ett spelsätt som skall funka även mot spelmässigt jämnstarka – eller spelmässigt bättre motståndare i Champions League.

Jag tror att just lagens val av spelsätt är ett av skälen till att jag upplevt Rosengård som klart bättre än Linköping i de senaste inbördes mötena. Fast det bör poängteras, att även om känslan varit att Malmölaget varit spelmässigt bättre, har man inte direkt radat upp heta målchanser. Och Linköping har aldrig varit ofarligt.

Det blir intressant att se hur laguppställningarna formeras. Marta har ju haft ett rätt stort övertag på Jonna Andersson tidigare i år, men rent spontant känns det ju som att Marta borde flytta över till vänster i Lieke Martens frånvaro. Jaja. Matchen startar 16.00 i morgon och sänds av både SVT och damallsvenskan.tv. Nu skall jag sluta spekulera och istället ta några ord om dagens matcher.

Där säkrade Vittsjö och Kvarnsveden sina damallsvenska kontrakt till 100 procent. Det är så klart läge att gratulera båda. Det här innebär ju att båda årets nykomlingar hänger kvar. Och att det är klart med tre matcher kvar att spela är ju mycket imponerande.

Kvarnsveden har gjort en mycket stark höst. Utöver 8–0-raset mot Linköping är Borlängelaget obesegrat efter OS-uppehållet. Med tillskotten av Elizabeth Addo och Tiffany Weimer har laget fått extra tyngd i offensiven. Framför allt har deras ankomst öppnat ytor för Tabitha Chawinga, som nu gjort mål i fyra raka matcher och avancerat till fjärde plats i skytteligan.

I dag gjorde Chawinga två mål i 3–1-segern mot Mallbacken. Med tanke på att Kristianstad samtidigt tog poäng mot Vittsjö har tåget med allra största sannolikhet nu gått för Mallbacken i nedflyttningsstriden. Laget måste ta in fyra poäng på Kristianstad på tre omgångar. På tre omgångar där man skall möta både Linköping och Rosengård.

För Kristianstad skapades däremot lite marginaler. Men det känns ändå som troligt att nedflyttningsstriden kommer att avgöras i en direkt avgörande match mellan KDFF och Umeå i sista omgången.

* I elitettan tog Hammarby ett stort steg mot omedelbar damallsvensk comeback. Frida Sjöberg:s segermål till 2–1 mot Sirius i 91:a minuten kan bli avgörande i kampen med Växjö DFF om andraplatsen bakom LB07.

* I Frankrike fortsätter Sofia Jakobsson att visa en målform hon dolt bra i landslaget i år. I dag blev hon målskytt för fjärde matchen i rad. Hon gjorde 3–0-målet när Montpellier besegrade Saint-Etienne med just 3–0. Jakobsson har därmed gjort totalt fem mål i ligan och delar ledningen i skytteligan med Lyonduon Ada Hegerberg och Eugenie Le Sommer. De andra två har dock inte spelat sin match i fjärde omgången ännu.

6,15 in i det här klippet kan ni se Jakobssons mål från förra omgången:

Noterbart är att lagkaptenen Linda Sembrant inte fanns med i Montpelliers laguppställning nu heller. Hennes skada verkar långdragen.

* Det har spelats några matcher i tyska cupen i dag – trots det tragiska dödsfallet. Werder Bremen bjöd på en riktig knall när man slog ut serieledarna i Frauen-Bundesliga Turbine Potsdam. Det var 1–1 efter full tid, sedan vann Bremen på straffar.

* Slutligen till Jordanien och F17-VM. Där har jag i dag fått en skönhetsupplevelse av ett underbart japanskt lag.

Japan går verkligen mot en fantastisk framtid inom damfotbollen. Landets ungdomslag är totalt överlägsna omvärlden både vad gäller bollbehandling och speluppfattning. I dag utklassade man USA med 3–2 – ett resultat som innebär att amerikanskorna får åka hem.

Jag skriver utklassade även om det bara blev 3–2. Men det var sådan klasskillnad på spelet. Japan spelade fotboll, medan USA gör som så många andra flicklag – de sparkade och sprang. Det var 66–34 i bollinnehav i japansk fördel, och 22–10 i avslut.

Japan vann ju F17-VM för två år sedan. Då skrev jag så här efter 2–0-segern mot blivande finalmotståndaren Spanien i gruppspelet:

”Jag blev mäkta imponerad av de flesta japanskornas bollbehandling och passningsspel. De fick Spaniens spelare att framstå som att de hade träben. Och då vet vi ju hur det brukar se ut när Spanien möter Sverige.”

Även årets japanska upplaga får motståndarna att framstå som träben. Känslan är att Japans misslyckande i årets OS-kval snart kommer att kommas ihåg som ett tillfälligt bottennapp, och att Japan i framtiden kan ta över USA:s roll som den världsledande nationen. Att Japan kommer att vara laget att slå.

I mitt tips i veckan fick jag rätt på sju av åtta kvartsfinallag, det jag missade var England. Att England i dag besegrade Brasilien med 2–1 efter två distinkta straffmål från Georgia Stanway innebär att Europa är enda kontinenten som fått med alla sina tre lag till kvartsfinal. Kul.

Dock lär Europa bara ha ett lag i semifinal. Spanien och Tyskland möts ju i en kvart, och England ställs mot omöjliga Japan. Övriga kvartsfinaler spelas mellan Venezuela och Mexiko samt Nordkorea och Ghana.

Noterbart här är att Mexiko blir bästa Nordamerikanska och Venezuela bästa Sydamerikanska lag för andra F17-VM:et i rad. Det är kul att nya nationer dyker upp i världstoppen.

Det tätnar i toppen

Publicerad den 3 oktober, 2016 av Johan Rydén

Gårdagens resultat Kif Örebro–Linköping 2–2 framkallade jubel i Malmö.

JAAAAAAA!!!!!

— Klas Tjebbes (@klastjebbes) October 2, 2016

Jag var i veckan inne på att Linköping hade fått med sig tre självmål på två matcher. I går vände turen. Janni Arnth gjorde ju nämligen ett mål i vardera riktning. Hennes självmål var lika oturligt som hennes 1–0-mål var påpassligt.

Jag såg inte matchen, utan har bara sett höjdpunkter. Så jag kan inte analysera LFC:s form. Men jag hörde lite på radion i bilen. Just efter 1–0-målet lät det på reportern som att både 2–0 och 3–0 var på gång. Då började jag fundera över hur stora guldfavoriter LFC var inför slutomgångarna. Jag kom fram till att de i dåvarande läge hade cirka 75 procents guldchans.

För med seger hade de ju haft råd att förlora helgens seriefinal och ändå ha guldet i egna händer. Dessutom känns ju LFC:s program i de sista tre omgångarna något lättare än Rosengårds. Efter seriefinalen har de båda lagen ju följande schema:

LFC:
Vittsjö (b)
Mallbacken (b)
Eskilstuna (h)

Rosengård:
Eskilstuna (h)
Piteå (b)
Mallbacken (h)

Men när det ”bara” blev kryss i Örebro uppskattar jag att Linköpings guldchans sjönk till just över 50 procent. Eftersom laget har hemmaplan i seriefinalen och leder inför får man ju trots allt fortsatt räknas som knappa favoriter.

I botten förlorade alla de tre akuta nedflyttningskandidaterna. Jag såg delar av den första halvleken mellan Piteå och Mallbacken. Där kändes Mallbacken som ett elitettanlag. Man lyckades inte skapa något som helst i anfallsväg, och hade det jobbigt i samband med de flesta fasta situationerna. Det verkade bli något bättre efter paus. Men som sagt tidigare, de två kommande lördagarna avgörs nog värmländskornas framtid. Det lär behövas sex poäng mot Kvarnsveden borta och Umeå hemma för att det skall kunna bli nytt kontrakt.

I mitten av tabellen såg jag en stund av den första halvleken mellan Djurgården och Eskilstuna. Och faktum är att jag tyckte att matchen var en besvikelse. Det slogs enormt mycket felpass och togs dåliga beslut.

Ett litet glädjeämne var Malin Diaz, som hade några riktigt fina passningar. Lovande. Däremot var Eskilstunamålvakten Emelie Lundberg långt ifrån landslagsmässig i sitt agerande.
I Djurgården är Johanna Rytting Kaneryd en spelare som imponerat på mig i år. Hon gjorde ett snyggt mål, ett mål där hon med en snygg riktningsförändring visade att hyllade Nathalie Björn har mycket kvar att lära i defensiven. Rytting Kaneryd har något som kan göra henne till en A-landslagskandidat i framtiden. En intressant spelare.

Det om helgens damallsvenska omgång. Nu till en liten koll runt om i övriga världen.

Jag börjar i England och finalen av WSL Continental cup. Matchen mellan Manchester City och Birmingham City var mållös under ordinarie tid, men avgjordes efter förlängning. 4214 åskådare såg Lucy Bronze nicka in Manchesters segermål efter en hörna i 104:e minuten. Därmed har alltså Kosovare Asllani nu dubbla titlar med klubben. Svenskan började på bänken, men byttes in i 64:e minuten.

I Tyskland fortsätter Turbine Potsdam att vara utan poängförlust efter fyra omgångar. Man vann med 1–0 mot SC Sand i helgen. Potsdam skuggas i tabellen av SGS Essen och Nilla Fischer:s Wolfsburg. De båda har tio poäng, alltså två färre än Potsdam. Något oväntat toppas skytteligan av Potsdams ytterback Tabea Kemme, som gjort hela fem mål.

I Frankrike vann topplagen igen. Och dessutom gjorde Sofia Jakobsson mål för tredje matchen i rad. Med sina fyra mål ligger hon just bakom ledande Lyonduon Ada Hegerberg och Eugenie Le Sommer, som båda gjort fem mål. I tabelltoppen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng.

Så till USA, där det spelades två riktigt spännande semifinaler i helgen. Det blev förlängning i båda. Washington besegrade till slut Chicago med 2–1 och WNY Flash skrällvann i Portland med 4–3 inför fina 20 086 åskådare. Noterbart i den senare matchen var att alla de tre första Flashmålen kom efter långa inkast från Jessica McDonald.

Jag satt uppe och såg stora delar av Portlandmatchen, och det var verkligen en riktig höjdare. Matchen hade såväl bra inramning som grym intensitet, vilket gjorde att det aldrig blev tråkigt. Stundtals var det dessutom riktigt fin fotboll. Det var verkligen grym reklam för damfotboll som sport.

Finalen mellan Washington och WNY Flash spelas på söndag 23.00. Det kan också bli en höjdare.

Slutligen till Jordanien och F17-VM. Där har Spanien och Mexiko i dag blivit första två nationerna att säkra slutspelsplatser. Värdnationen Jordanien är utslagen, men man fick i alla fall göra sitt första mål i dag.

I den andra gruppen som spelat två omgångar har Tyskland och Kanada fyra poäng vardera, och Venezuela tre. För det sydamerikanska mästarlaget gjorde Deyna Castellanos två mål i dag, vilket innebär att hon är uppe på åtta totalt i F17-VM-sammanhang. Det gör henne till delad skyttedrottning genom tiderna. Hennes segermål i dag är högst spektakulärt. Det kom från mittcirkeln, på avspark på övertid direkt efter att Kamerun gjort ett fantastiskt mål. Se och njut:

Efter att ha sett Castellanos lite i VM inser jag att hennes största gåva är hennes tillslag. En bättre målvakt hade förstås räddat 2–1-målet, men faktum är att Castellanos skott är ett hot i princip på hela den offensiva planhalvan. Fler höjdpunkter från dagens matcher finns här.

Gjorde Marta tidernas mål i söndags?

Publicerad den 28 september, 2016 av Johan Rydén

I kväll rullar den damallsvenska guldstriden vidare. Linköping är i Göteborg för att försöka utöka sin serieledning till fyra poäng. Sett till de båda lagens spelstandard hittills i år bör LFC kunna åka hem till Östergötland med full pott.

Men helt säkert är det förstås inte. Någonstans brukar även de allra mest vältrimmade segermaskinerna gå på en mina. Och det skulle ju både förvåna och imponera om LFC lyckas ta full poäng mot alla andra lag än Rosengård i årets serie.

Har ni förresten tänkt på att det är Östergötland mot Malmö i toppen av både herr- och damallsvenskan. I helgen var det storstjärnan i Malmö som imponerade mest.

Marta

För Martas 2–0-mål mot Kristianstad är ju fullständigt makalöst. Att det är årets mål i damallsvenskan är självklart, men sannolikt är det väl även både årtiondets och kanske till och med tidernas mål i damallsvenskan.

Jag kan i alla fall inte komma på något mer fantastiskt damallsvenskt mål. En gång har ett damallsvenskt mål prisas som årets mål i Sverige alla kategorier, det var 2004:

Men jag ser söndagens mål som betydligt mer spektakulärt än 2004 års höjdarmål.

Det som gör Martas 2–0-mål på Vilans IP så fantastiskt är ju att Kristianstads försvar är samlat. Då skall det inte gå att ta sig igenom på egen hand. Men Marta tar sig igenom, trots att hon har sex utespelare runt sig. Det är så bra gjort så att jag inte finner tillräckligt med superlativ.

Däremot kan jag se det hur många gånger som helst. Hur många som helst.

https://twitter.com/WoSoComps/status/780473029411348480

På söndag kan Asllani och Manchester City bli dubbla mästare. Då väntar nämligen final mot Birmingham i WSL Continental cup.

Apropå England är ju de förresten en av de riktigt stora favoriterna i nästa års EM-slutspel. I och med att de inte var med i OS är det lätt att glömma bort engelskorna i försnacket. Men som jag ser det är de självklara guldkandidater. Medan Tyskland och Frankrike håller på att bygga om sina lag har England kvar den stomme som blev bästa europeiska lag i fjolårets VM.

Engelskorna vann sin EM-kvalgrupp säkert, även om segern inte säkrades förrän i den avslutande omgången. Där vann England gruppfinalen borta mot Belgien med 2–0. Karen Carney:s läckra förarbete till 1–0-målet var riktigt sevärt. Det är skönt fotarbete hon bjuder på:

Mina övriga guldfavoriter i EM är förstås Tyskland och Frankrike. I Tyskland var det gigantmöte i söndags. Wolfsburg vann borta mot Bayern München med 2–1 – ett resultat som bäddar för tronskifte i tysk damfotboll, även om det förstås är jättelång tid kvar av säsongen.

Det är dock Turbine Potsdam som är enda fullpoängare efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga. Bakom dem följer fyra lag på sju poäng; Wolfsburg, Essen, Freiburg och Sand. Sistnämnda SC Sand är enda laget som har hållit nollan i alla tre omgångar.

I botten är Leverkusen, Hoffenheim samt nykomlingarna Mönchengladbach fortfarande utan poäng. Den andra nykomlingen, Duisburg, tog sina tre första poäng i helgen. De gjorde det trots att de tvingas klara sig utan förstemålvakten Meike Kämper under resten av säsongen. Den talangfulla 22-åringen drog av korsbandet under senaste landslagssamlingen.

I Frankrike står Lyon, PSG och Montpellier på full poäng och noll insläppta mål efter två omgångar. Sofia Jakobsson, som inte gjort mål i landslaget sedan Skottlandsmatchen i januari, har däremot blivit målskytt i båda Montpelliers matcher hittills. I helgen gjort hon två – en nick och ett skott. Totalt står hon således nu på tre mål. Hon är kanske på gång att hitta formen igen efter ett tungt år?

Jakobsson var enda svenska spelare i den andra omgången. Se hennes båda mål drygt en minut in i klippet nedan. Där får man även en glimt av hur kul Dzsenifer Marozsan och Ada Stolsmo Hegerberg kan få ihop. Under den halvtimme de spelade tillsammans mot Albi fixade de tre riktigt snygga mål. Den showen börjar 3.30 in i klippet:

På landslagsnivå testade Frankrikes nya förbundskapten rejält i de senaste två matcherna. Här är målen från EM-kvalkampen mot Albanien. Jag gillar framför allt förarbetet till Eugenie Le Sommer:s 3–0 och Kheira Hamraoui:s behärskade volley till 4–0:

Just Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg fanns som vanligt även med i toppen EM-kvalets skytteliga. Hegerberg delade segern med Jane Ross och skrällen Harpa Thorsteinsdóttir – alla på tio mål. Le Sommer och Vero Boquete delade fjärdeplatsen på åtta fullträffar.

Bästa svenska målskyttar i EM-kvalet blev Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö på tre mål vardera. Det handlar alltså om två spelare som inte hade en enda spelminut under första halvan av kvalet.

Så slutligen till USA, där det nu är semifinalklart i NWSL. Det blir Washington–Chicago klockan 02.00 natten mot lördag och Portland–Western New York Flash söndag kväll 23.00.

Portland vann till slut grundserien, två poäng före Washington. Det var Portlands första serieseger. Nu är det stjärnspäckade laget min storfavorit till att ta sin andra titel. Skytteligan vanns av Lynn Williams från Western New York Flash. Hon gjorde tio mål och fem assists. Tvåan Kealia Ohai gjorde lika många mål, men hade ett assist färre. Williams segermål går att se här nedan:

Det är i USA det händer

Publicerad den 5 september, 2016 av Johan Rydén

Det var en händelserik helg för flera av de amerikanska OS-spelarna i NWSL. Men först till det rent sportsliga, där de fyra lagen på slutspelsplats (Washington, Portland, Chicago och Western New York) tog stora steg mot att också bli de fyra lag som gör upp om titeln.

Gårdagsnattens nyckelmatch mellan Chicago och Seattle slutade nämligen 2–2, vilket gör att tabellfemman Seattle kommer att få mycket svårt att nå ikapp något av de fyra topplagen.

Men det är alltså inte det sportsliga som eftersnacket till helgens matcher handlar om, utan om USA:s tre kanske allra största stjärnor.

Megan Rapinoe skaffade sig rubriker genom att ställa sig på knä under nationalsången. Hon gjorde det som ett stöd till San Fransisco 49ers quarterback Colin Kaepernick som gjorde samma sak häromveckan. Kaepernick gjorde det för att han menar att färgade inte har samma värde som vita i USA.

Rapione motiverade sitt stöd genom:

”Som gay i amerika vet jag vad det innebär att titta på flaggan och känna att den inte skyddar alla våra friheter. Det här var något litet som jag kunde göra och som jag planerar att fortsätta göra i framtiden. Förhoppningsvis kan det sätta igång en meningsfull debatt.”

I nationalistiska USA har Rapinoe förstås väckt en hel del heta känslor.

Heta känslor väcks tydligen hos Carli Lloyd när hon ser journalisten Corey Roepken på lokaltidningen Houston Chronicle. Så heta att hon vägrade starta sin presskonferens efter helgens match mot Orlando innan Roepken hade lämnat lokalen.

Den typen av mediebojkott känns inte speciellt amerikansk. Men Lloyd menar att Roepken har skadat hennes anseende genom att ifrågasätta varför det tog så lång tid efter OS innan Lloyd var tillbaka i sitt Houston Dash. Bland annat genom den här tweeten:

Dash coach Randy Waldrum said Carli Lloyd told him she will be back with team Monday. That is 17 days after USA Olympic team was eliminated.

— Corey Roepken (@RipSports) August 23, 2016

Personligen tycker jag nog också att det tagit uppseendeväckande lång tid för Lloyd att återvända till sitt klubblag efter OS. I fjol var hon tillbaka i verksamhet med Houston en vecka efter VM-finalen. I år tog det alltså 2,5 veckor innan hon gjorde sin första träning – trots att USA spelade fyra matcher mindre än i VM.

Det var inte ologiskt att en journalist kommenterade Lloyds frånvaro, inte minst som frågan länge hängde i luften. På en presskonferens den 18 augusti efter matchen Houston–Washington sa Houstons tränare Randy Waldrum att han inte visste när Lloyd skulle vara tillbaka, eftersom hon hade vissa åttaganden. Redan i den matchen var för övrigt Ali Krieger tillbaka i spel för Wasington, något som förvånade Waldrum.

Klart är att det faktum att de amerikanska landslagsspelarna har sina kontrakt hos förbundet gör det svårt för klubbarna att planera sin verksamhet. Nästan lika klart känns det att journalist Roepken trampade på en öm tå hos Lloyd.

Hon var för övrigt lysande i sin comeback i Houston.

Eftersnacket till den matchen handlade dock inte bara om Lloyds agerande på presskonferensen. Det handlade minst lika mycket om säkerhet. För som grädde på moset sprang en supporter in på planen och bad om Alex Morgan:s autograf i firandet efter att hon gjort mål.

When you see your friend getting hit on at the bar by a creep #swerve pic.twitter.com/ngSmaUGxCr

— Brittany Alvarado (@bavacado2) September 4, 2016

Alex Morgans mål kom förresten på den här snygga och väl genomförda frisparksvarianten:

Slutligen en liten sväng hem till Sverige, först i form av ett klipp från Linköping. På sistone har många lag nickat i ring i sitt omklädningsrum, och avslutat med att nicka bollen i en papperskorg. LFC ökade i förra veckan svårighetsgraden på leken genom att låta Claudia Neto passa på volley. Det gick ju bra…

Ses vi på Linköping Arena fredag klockan 18.30? ⚽️ pic.twitter.com/8ocf9BrK6W

— Linköping FC (@LinkopingFC) August 30, 2016

Den här veckan spelas det en hel damallsvensk omgång på onsdagskvällen. Det känns förresten ovanligt att en hel omgång spelas på samma kväll. Det bör bli segrar för topplagen, för Linköping skall ju bara vinna mot ett formsvagt Umeå och Rosengård är ju jättefavorit hemma mot Göteborg.

Sara Lindén

Apropå Göteborg såg jag att Sara Lindén i lördags nådde drömgränsen 100 damallsvenska mål i GFC. Jag letade efter statistik som visar var det placerar Lindén bland damallsvenska målskyttar historiskt sett. Men jag hittade ingen. Någon som vet om det finns någon tillförlitlig sammanställning av damallsvenskans bästa målskyttar genom tiderna?

Alla övriga matcher har mer eller mindre inverkan på bottenstriden. Den mest intressanta tycker jag är Mallbackens viktiga hemmamatch mot Djurgården. Värmländskorna har bara tagit en poäng på de fem senaste omgångarna och är i stort behov av att vända trenden.

Det gick fort för Mallbacken

Publicerad den 3 september, 2016 av Johan Rydén

Svara

Jag tog en sväng till Valhalla och såg Göteborg–Mallbacken 4–0 tidigare i dag. Det var en match som var väldigt bra före paus, och lite tråkig efter.

De första 45 minuterna visade Mallbacken att man är ett bollskickligt och duktigt lag. Man stod upp bra och skapade flera vassa chanser. Det kändes som en oviss kamp, och jag imponerades av bland annat Tameka Butt, Madelen Janogy och Zoe Ness.

Tameka Butt

Tyvärr dog kampen med Pauline Hammarlund:s 1–0-mål i 43:e minuten. Då märktes tydligt vad som är Mallbacken akilleshäl, bristen på snabbhet i backlinjen. Den noteringen följde med in i den andra halvleken. Då flyttade Mallbacken fram sina positioner – men var aldrig nära att kvittera.

Med Mallbackens backlinje på mittlinjen fick Göteborg stora ytor för kontringar. Det utnyttjade man också gång på gång. Den match som var helt jämnt i 43 minuter slutade som en odiskutabel 4–0-seger.

Sannolikt är bristen på snabbhet också en viktig del i svaret på varför Mallbacken inte har vunnit mot något av de andra lagen som är inblandade i nedflyttningsstriden. Ju mer värmländskorna trycker fram sitt lag, desto mer sårbara är de. Och mot de andra bottenlagen hamnar Mallbacken automatiskt högre upp i planen.

I Göteborg satt jag i första halvleken och tyckte att Hammarlund såg lätt rostig ut. Hon svarade genom att lämna planen med ett mål och två assist – fast ett fick hon inte… Elin Rubensson verkar däremot ha tappat målsinnet helt. Med skärpa i avsluten hade hon gjort tre–fyra mål i dag.

I övrigt i dag har Eskilstuna vunnit med 1–0 i Kristianstad. Jag har bara sett höjdpunkterna, och statistiken som säger att KDFF hade 6–2 i skott på mål. Å andra sidan hade Eskilstuna 2–0 i skott i målställning.
KDFF får väl trösta sig med att de i veckan verkar ha fått ihop de pengar som krävs för att klara elitlicensen.

* Frauen-Bundesliga drog i gång med en skräll. Freiburg tog poäng i München via 1–1 mot de regerande mästarinnorna Bayern. Det trots att hemmalaget tog ledningen på en snällt utdömd straff. Starkt av Freiburg.

I övrigt i dag hälsades Duisburg välkommen tillbaka med en 3–0-förlust hemma mot Essen. För er som är intresserade av den tyska ligan finns här ytterligare en gedigen guide på engelska.

En match per omgång från den tyska ligan sänds i vinter av Sports 1. Noterbart är att kanalen bland annat marknadsförde sin nya produkt med ett bildspel under rubriken: ”Så vacker är Frauen-Bundesliga.” Intressant…

* I USA har Hope Solo nu uttalat sig om sin avstängning, och det avslutade kontraktet. Hon drar den slutsats jag var inne på häromdagen, alltså att förbundet inte vill ha målvakten vid förhandlingsbordet när spelarnas avtal skall förhandlas om.

* Så till Norge. Nyligen prisades Ada Stolsmo Hegerberg som bästa spelaren i Europa säsongen 2015/16. Det är på många sätt fascinerande att en norsk spelare är bäst i Europa redan vid 21 års ålder. NRK har gjort en bakgrundstext om hur hon gjort för att nå dit. Läsvärt.

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Etikettarkiv: Mallbackens IF Sunne