Schelin sexa och Fischer nia

Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:

Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.

Så här såg det ut:

1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%

Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:

1) Silvia Neid (Tyskland) 30,29%
2) Ralf Kellermann (Wolfsburg) 13,75%
3) Pia Sundhage (Sverige) 12,38%
4) Cindy Parlow Cone (Portland Thorns) 10,15%
5) Patrice Lair (Lyon) 7,10%
6) Even Pellerud (Norge) 7,02%
7) Gilles Eyquem (Frankrike F19) 6,84%
8) Kenneth Heiner-Möller (Danmark) 4,35%
9) Anna Signeul (Skottland) 4,25%
10) Shelley Kerr (Arsenal) 3,87%

Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.

Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?

Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.

Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.

Angerer och Neid är bäst i världen

Det blev som väntat inga priser till svensk damfotboll vid dagens båda galor. Pia Sundhage kom trea i Ballon d’Ors damfotbollstränarkategori. Och både Sundhage, och landslaget (Årets lag) blev utan pris på Idrottsgalan. Där var ju Lotta Schelin utslagen ur Jerringpriset sedan tidigare.

Vinnare av Ballon d’Or blev Nadine Angerer och Silvia Neid. Medan Neid vann ledarkatorien i stor stil var det riktigt jämnt i kampen om att vara världens bästa spelare 2013.

Jag har inte sett hela listorna över tio i topp ännu. Men via tyska Framba.de har jag sett följande siffror:

Tränarkategorien:
1) Silvia Neid med 30,29% av rösterna.
2) Ralf Kellermann 13,01%.
3) Pia Sundhage 12,57%

Silvia Neid

Silvia Neid

Spelarkategorien: 1) Nadine Angerer 17,85%
2) Abby Wambach 15,51%
3) Marta Vieira da Silva 14,45%

5) Lena Goessling 10,88%

Jag får alltså återkomma med placeringarna för Schelin och Nilla Fischer.

Angerer blir alltså världens bästa spelare i huvudsak för två straffräddningar i EM-finalen. Snacka om att vara bäst när det gäller. För i Frauen-Bundesliga utmärkte hon sig inte den gångna säsongen. Tvärtom var det alla insläppta mål som gjorde att Frankfurt slutade trea bakom Wolfsburg och Potsdam.

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

I och med priset blir Angerer historisk. Fifa har nämligen aldrig tidigare – varken på herr- eller damsidan – givit en målvakt pris som världens bästa spelare. Under den tid Ballon d’Or delades ut av tidningen France Football, och gick till den bästa herrspelaren i Europa, så fick dock ryske målvaktslegendaren Lev Jasjin det en gång, 1963.

Alla röster i spelarkategorien finns på den här länken. Där noteras att Schelin bland annat toppade listorna för ett tiotal lagkaptener, bland annat Australiens Kate Gill, Costa Ricas Shirley Cruz och Makedoniens Natasa Andonova, samt en handfull förbundskaptener, bland annat Mexikos Leo Cuellar.

Nilla Fischer toppade också cirka tio röstsedlar, och ses som världens bästa spelare 2013 bland annat av både förbundskapten och lagkapten i Österrike (Dominik Thalhammer och Viktoria Schnaderbeck) samt av Hollands lagkapten Daphne Koster och av Norges förbundskapten Even Pellerud.

Samtliga röster i tränarkategorien finns på den här länken. Noterbart där var att segrande Silvia Neid röstade nordiskt: 1) Anna Signeul, 2) Even Pellerud och 3) Pia Sundhage.

Så här röstade Sveriges tre representanter:

Pia Sundhage: Spelare: 1) Goessling, 2) Schelin, 3) Wambach. Tränare: 1) Pellerud, 2) Neid, 3) Kellermann.

Caroline Seger: Spelare: 1) Goessling, 2) Fischer, 3) Schelin. Tränare: 1) Pellerud, 2) Kellermann, 3) Sundhage.

Anette Börjesson: Spelare: 1) Angerer, 2) Schelin, 3) Fischer. Tränare: 1) Neid, 2) Pellerud, 3) Signeul.

På herrsidan vann Cristiano Ronaldo och Jupp Heynckes guldbollarna som bästa spelare och tränare. Dessutom fick vi ett svenskt pris, då Zlatan Ibrahimovic vann Puskas Award – priset till årets mål. Där var ju för övrigt två damfotbollsmål nominerade. Kommer ni ihåg vilka? Om inte finns länkarna här:

Louisa Necib:

Lisa De Vanna:

* I övrigt i dag har Tyresös möjliga semifinalmotståndare i Champions League, Arsenal, värvat holländska Anouk Hoogendijk från Ajax. Hon är i första hand en passningsskicklig mittfältare, men har även i omgångar spelat mittback. Det känns som en bra värvning, men ännu så länge känns det som att Arsenal är på minus under silly season.

I England har även Notts county värvat Nya Zeelands Katie Hoyle.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

* I USA vann häromdagen Morgan Brian lite oväntat Mac Hermann Trophy – som ges till årets bästa collegespelare. Många trodde annars att fjolårets vinnare Crystal Dunn skulle ta hem det priset i år igen.

Både Brian och Dunn har redan bokförts för A-landskamper under Tom Sermanni:s ledning.

* Jag har nyligen både berömt och tackat damfotboll.com. Men knappt hade jag tryckt sänd på mitt förra inlägg förrän jag hittade ett inlägg på sidans medarbetarblogg som fick mig att häpna.

”…en icke-nyhet” handlar om Lisa-Marie Woods bloggande om sexuella trakasserier inom norsk damfotboll. Förutom att damfotboll.coms inlägg innehåller felaktigheter om twittrande och våldtäkt är den icke namngivna skribentens åsikt högst anmärkningsvärd. Är det verkligen så att damfotboll.com på sin officiella blogg tycker att uppgifter om sexuella trakasserier är icke-nyheter?

I så fall undrar jag vad som är en bra nyhet?

Hur bra har Sundhage egentligen varit?

I dag kan Pia Sundhage vid två olika galor koras både till Sveriges bästa ledare 2013 och till världens bästa damfotbollstränare 2013. Det är förstås fantastiskt kul för svensk damfotboll.

Hos mig väcker nomineringarna dock i första hand frågan om hur bra Sundhages 2013 egentligen var?

Det skall direkt göras klart att frågan inte är ställd utifrån att jag skulle ha någon mer genomgripande kritik mot vår förbundskaptens ledarskap. Utan jag är i det stora hela nöjd med vad hon har uträttat.

Det jag funderar över är snarare om Sundhage gjorde så bra resultat under 2013 att det är motiverat att hon klassas som en av Sveriges fyra bästa ledare och som en av damfotbollsvärldens tre mest framgångsrika tränare under året. Är det?

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Listar man Sundhages sportsliga facit under 2013 ser det ut så här:

* EM-brons.
* Totalt 16 spelade landskamper, med facit: 10 segrar, fem kryss och en förlust. Här kan man räkna lite annorlunda då ett av kryssen – det mot Norge i Algarve – även kan räknas som förlust, eftersom Norge vann efter straffläggning. Målskillnaden på de 16 matcherna blev 40–11, givetvis exklusive straffläggning.
* Sverige inledde och avslutade året som sexa på världsrankningen. Vi var uppe som femma från juni till december.

Det är ju förstås ett väldigt bra facit. Dock är det ett facit utan någon riktig spets.

Tittar man mer noga på siffrorna är det lätt att konstatera att Sundhages Sverige har gjort vad man kunde förvänta – varken mer eller mindre.

Precis som föregångaren Thomas Dennerby:s landslag har Sundhages lag varit stabilt mot lägre rankade lag, men haft det jobbigt mot toppnationerna. Man kan möjligen säga att vi har närmat oss lagen framför oss i världstoppen en aning. Men jag vill nog vänta lite innan jag hugger den saken i sten. För vi spelade tre landskamper mot högre rankade lag under 2013, med följande facit:

* USA, 1–1 i Algarve cup. En match där USA hade bra kontroll efter Alex Morgan:s 1–1-mål i 56:e minuten. Känslan var att amerikanskorna kunde ha vunnit, om de bara gått för det. Men USA var väldigt nöjt med en poäng, eftersom det innebar säkrad finalplats.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage och Alex Morgan

* Brasilien, 1–1 på Söderstadion. Ett Sverige, som var några veckor från EM ställdes på hemmaplan mot ett ungt, nytt brasilianskt lag. Ett Brasilien som var i början av prövostadioet på en rejäl generationsväxling.

* Tyskland, 0–1 på Gamla Ullevi. Ett haussat svenskt lag på hemmaplan inför drygt 15000 svenska supportrar mot ett skadedrabbat och ifrågasatt Tyskland. Visst skapade vi chanser för att göra något mål, men min uppfattning på plats var att det unga tyska laget vann rättvist.

Efter EM såg jag att ett antal ”herrfotbollsskribenter” tyckte att vi som bevakade turneringen hade varit för snälla mot Sundhage. Sverige hade tidernas chans att vinna EM-guld, men misslyckades. Aktuella skribenter tyckte att vi borde ha kritiserat förbundskaptenen, och kanske även att vi borde ha ifrågasatt om hon verkligen skulle få förtroende att fortsätta leda laget.

Jag höll, och håller med om att Sverige under EM hade tidernas chans att vinna en tung titel. Men jag håller inte med om att Sundhage borde ha fått hård kritik efteråt. Visst fanns det saker att ifrågasätta, som Birger Jacobsson-avhoppet. Men jag tycker i princip aldrig att man kan kräva att ett svenskt fotbollslandslag skall besegra supermakten Tyskland. Inte ens i ett hemma-EM. Utan Sundhages lag gjorde vad man kunde förvänta sig. Varken mer eller mindre.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Som jag ser det har Pia Sundhages viktigaste bidrag till det svenska damlandslaget ännu så länge inte varit sportsliga resultat, utan förmågan att få strålkastarna riktade mot henne och damfotbollen. Utan henne finns risken att EM hade blivit ett publikfiasko. För Sundhage var loket som drog EM-tåget. Hon tog ju så stort ansvar att tåget körde in i väggen efter mästerskapet.

Jag har inte koll på vilka grunder som man nominerar till priset Årets ledare vid kvällens svenska idrottsgala. Utifrån sportsliga resultat tycker jag inte att Sundhage borde ha varit nominerad bland de fyra kandidaterna. Men utifrån sin betydelse för sin sport så är hon tvärtom en självskriven vinnare. Frågan är vad juryn prioriterar.

Till Ballon d’Or nomineras man på sportsliga grunder. Där borde således inte Sundhage ha platsat på topp tre. Men gissningsvis lever hon här på de resultat hon gjorde med USA. Hon är ju regerande mästare, och i just Ballon d’Ors damklasser kommer man ju tyvärr långt på gamla meriter.

För mig är det för övrigt udda att inte USA:s förbundskapten Tom Sermanni fanns bland de tio som nominerades från början. Han har ännu inte förlorat någon match sedan han tillträdde. Facit är 13 segrar och tre kryss på 16 landskamper. Nog borde det slå högre än de resultat som exempelvis Skottlands nominerade förbundskapten Anna Signeul har gjort?

Och som jag ser det borde det var självskrivet att Even Pellerud skulle gå före Sundhage. För nog gjorde han bättre resultat under 2013? Norge kom ju före Sverige i båda de turneringar som lagen deltog i under året. Och medan hon tog EM-brons med Europatvåorna så tog Pellerud silver med Europas femte högst rankade lag.

Vilka vinner då? Jag tror inte på Sundhage får något av priserna. När det gäller Årets ledare känns det vidöppet mellan Arild Monsen (längdskidor), Per Mårts (ishockey) eller Lotta Neumann (golf).

När det gäller Ballon d’Or resonerade jag kring tänkbara vinnare i det här inlägget. Jag står fast vid att jag tror på Abby Wambach som världens bästa spelare, framför Marta och Nadine Angerer. Och jag tror och hoppas att Ralf Kellermann prisas för Wolfsburgs fantastiska trippel, och därmed slår Sundhage och Silvia Neid.

Galorna går att se på tv. Eurosport sänder Ballon d’Or-galan med start 18.30. Och Idrottsgalan sänds på SVT1 från 20.00.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

* En av de som kan vinna Ballon d’Or i kväll är ju Nadine Angerer. Hon meddelade nyss att hon kommer att spela i NWSL för mästarklubben Portland Thorns efter avslutad säsong i Australien. Thorns hade ju högsta snittpubliken av alla damfotbollens klubblag i världen i fjol – de snittade 13320 under grundserien. Med Angerer, Christine Sinclair och Alex Morgan i laget finns förutsättningar för fortsatt publiktillströmning även under 2014.

* När jag är ändå är inne på priser så passar jag på att rikta ett stort tack till damfotboll.com för att mitt namn nämndes i det inlägg där man rekommenderade experter på damfotboll till Svenska Fans fina sportjournalistpris Guldskölden. På det priset kan man förresten rösta fram till och med den 20 januari. Röstar gör man här.

* Slutligen noterar jag att Zlatangate inte har blåst över helt ännu. Dagens Nyheters krönikör Johan Esk tog upp ämnet i helgen, och han var nog helt rätt ute i hur världsstjärnans popularitet kommer att påverkas av hans tråkiga syn på damfotboll.

Och här är ett inlägg från amerikanska The Equalizer. De har kanske inte fått allt hundraprocentigt rätt. Men ändå intressant att se hur Zlatangate uppmärksammas utomlands.

Graham Hansen lämnar också Tyresö

Jag såg just nyheten om att Tyresö tappar Caroline Graham Hansen, som flyttar hem till Stabaek.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

Klubbytet är givetvis fantastiskt bra för Stabaek, som blir makalöst stora favoriter till att springa hem guldet i norska toppserien på nytt.

Men var händer egentligen i Tyresö? Frågan ställs från alltfler håll. Och man väntar spänt på svaren från klubben.
I det här läget är det synd för oss som betraktar den utifrån, men tur för klubbledningen, att de inte har någon lokaltidning som närmarkerar dem. För det är många frågor man hade velat se ställas.

Tittar man på Tyresös startelva i fjolårets kanske viktigaste match, den borta mot PSG, så har tre spelare lämnat (Ashlyn Harris, Ali Krieger och Graham Hansen), tre lämnar innan halva damallsvenskan är spelad (Whitney Engen, Meghan Klingenberg och Christen Press) och ytterligare tre har kontrakt som går ut till sommaren (Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete).

Utöver det har Sara Thunebro och Kirsten van de Ven lämnat. Och enligt Anders Nilsson:s blogg skall även Jennifer Hermoso vara på väg bort.

På pluskontot har man hittills Tinja-Riikka Korpela och Madelaine Edlund.

Ledningen har verkligen mycket arbete att göra för att få ihop ett slagkraftigt lag till hela den väntande säsongen. Det behövs ju givetvis en handfull tunga namn redan nu – om man skall kunna vinna Champions League redan i år.

Jag påmindes i går om att klubben på sin hemsida i december skrev följande:

”I Sverige är nästan alla lag helt inkörda på en säsongsrytm som är vinterfönster till vinterfönster medans övriga Europa jobbar sommarfönster till sommarfönster. Det sistnämnda är det optimala utifrån en satsning på Champions League och också något vi tog med i beräkningen i somras då Tyresö startade sitt arbete att ta oss över till ”sommar-sommar” genom att Whitney, Ali och Ash värvades. Självklart blir det en omställning att byta ”värvningsfönster” och det kostar en del energi och kortsiktigt en viss kontinuitet. Från och med sommaren skall vi dock vara ifatt och i fas!”

Det arbetssättet låter högst olämpligt för en svensk klubb. På många sätt. Inte minst är det ju faktiskt så att huvuddelen av damfotbollsvärldens bästa ligor spelar helårsvis, precis som damallsvenskan.

Och med den röran som är på spelarsidan nu i vinter känns det tveksamt om Tyresö kan vara i fas till sommaren. Fast frågan är om det betyder något.

För Tyresö har klarat av att jobba i turbulens tidigare. Så bara för att det är lite rörigt just nu tänker jag inte räkna ut klubben ännu.

Men det blir intressant att se vad som händer härnäst.

* Nu är det tydligen klart att Asiens bästa spelare 2013, Inac Kobe Leonessas sydkoreanska stjärna Ji So-Yun flyttar till England och Chelsea. Kan den här värvningen lyfta fjolårets fiaskoklubb?

* Italienproffset Maria Karlsson fick en kanonstart på året. Hon blev nämligen tvåmålsskytt för första gången någonsin sedan flytten till Italien. Mittbacken nickade in båda (0–2 och 0–5), när Verona vann med hela 11–0 borta mot jumbon Scalese. Se målen här:

I och med målen står Karlsson nu på sex fullträffar. Det gör henne till näst högst placerade utländska spelare i skytteligan. Bara amerikanska klubbkompisen med det italienska namnet, Veronica Napoli, ligger före. Högst upp i toppen ligger också en Veronaspelare, nämligen Marta Mason – som har gjort 17 mål. Det är tre fler än veteranen Patrizia Panico.

* I dag har förbundet ställt in det landslagsläger som skulle ha arrangerats i Växjö nu i januari. Det är helt klart värt att kommentera. Fast inte just nu. Utan jag återkommer i det ämnet.

US Soccer pressar hem Tyresös amerikanskor

I dag vid 17.00, svensk tid, skall NWSL presentera hur landslagsspelarna från USA, Kanada och Mexiko placeras ut under 2014 års säsong.

En uppgift som redan läckt ut är att Christen Press hamnar i Chicago Red Stars. Ja, det står alltså nu klart att Tyresös skyttedrottning kommer att lämna damallsvenskan. Fast först efter att laget spelat färdigt i Champions League.

Christen Press

Christen Press

Enligt den här artikeln gäller även samma upplägg för Meghan Klingenberg och Whitney Engen. Lägg till att kontrakten för flera nyckelspelare (Marta, Vero och Seger) går ut till sommaren, och det är lätt att slå fast att Tyresö även i år kommer att ha väldigt mycket oro i truppen långt in i säsongen. Tony Gustavsson riskerar alltså att få göra fler omstarter i sitt lagbygge i år igen. Jag gissar att det är något som framkallar jubel i både Malmö och Linköping.

Christen Press bloggade för övrigt om pressen som hon utsatts för från US Soccer i det här inlägget, som hon kallar ”Win or Go Home”.

* I övrigt i damallsvenskan värvade Vittsjö i går Anna Welin från Malmö. Vittsjö är för övrigt den enda damallsvenska klubben som skickar pressreleaser till mig. Det skall man ha en guldstjärna för.

* Även Jitex fortsätter att bygga nytt lag. I dagens GP bekräftas det man redan förstått – bara två av 2013 års spelare är kvar, duktiga målvakten Jennifer Falk och Linn Andersson. Av ekonomiska skäl var säkert utrensningen nödvändig. Men som sagt, hänger man kvar med ett helt nytt lag är det en stor bragd.

* Så några interantionella övergångar. Kanadas skickliga balansspelare Desiree Scott provar lyckan i WSL och Notts County. Amber Brooks lämnar Bayern München för NWSL:s mästarlag Portland Thorns och den engelska lagkaptenen Casey Stoney återvänder till Arsenal.

* Slutligen noteras att Turbine Potsdams Natasa Andonova nyligen valdes till årets spelare i Makedonien för femte gången på de senaste sex åren. Det mest anmärkningsvärda med det är att hon för mindre än en månad sedan fyllde 20…

Tillagt i efterhand: Här är listan över hur alla USA:s, Kanadas och Mexikos landslagsspelare fördelades mellan klubbarna i NWSL. Superforwardsparet Christine Sinclair och Alex Morgan är exemepelvis kvar i mästarlaget Portland.

Jul, Zurrer och svenskmål

Med det här inlägget har det blivit dags att önska er alla en god jul.

Tre spelare som njuta till skinka och gröt var våra tre Frankrikeproffs. Alla tre vann, och alla blev målskyttar i helgens omgång. Bäst lyckades Josefine Öqvist som satte två fullträffar, medan Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick till varsin. Öqvist avancerar i och med målen till en delad andraplats i skytteligan. Så här ser toppen ut över jul:

1) Marie-Laure Delie  16
2) Öqvist och Gaetane Thiney 13
4) Schelin och Laetitia Tonazzi 11
22) Asllani 3

Helgens mål har förstås inte hunnit komma upp på franska förbundets youtubekanal. Men här är i alla fall målen från förra helgen, där Öqvist blev tremålsskytt:

Och här är en länk till ett klipp där Asllanis mål från helgen finns med.

* I Tyskland fick Antonia Göransson för första gången på länge spela en hel match. Hon fick dessutom jubla över tre poäng. Turbine Potsdam vann nämligen med 4–0 hemma mot Essen, ett resultat som för Potsdam förbi Wolfsburg i tabellen. Nilla Fischer:s lag har dock en match mindre spelad.

I den tyska skytteligan leder Celia Sasic överlägset på 14 fullträffar. Tvåan Martina Müller är noterad för åtta. Göransson och Sofia Jakobsson har gjort varsitt, medan Nilla Fischer är mållös enligt förbundets skytteliga. På andra ställen är hon bokförd för ett mål, men det har hon ju inte mycket för…

* I Italien har Maria Karlsson nu gjort tre mål. Mittbacken befann sig i forwardsposition när hon tryckte in Veronas 4–1-mål mot Inter. Det målet kan du se på det här klippet:

* Jessica Samuelsson och Melbourne Victory firar jul som serieledare i Australien. Lisa De Vanna blev segerskytt i helgens 1–0-seger mot Adelaide. Tabellen haltar dock, och Sydney FC är bara fem poäng bakom, och har fem matcher färre spelade.

* Väl på andra sidan jordklotet så spelas finalen av Empress cup i natt, svensk tid, i Tokyo mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata. I Kobes semifinal sköt sydkoreanska Ji So-Yun segermålet (3–2) i minut 88.

Häromdagen skrev jag felaktigt att So-Yun är klar för Chelsea. Så är det inte. Det har däremot förekommit flera uppgifter om att övergången är nära förestående. Dessutom presenterades på sidan Women Soccer United i dag uppgifter om att Yukari Kinga skall vara på väg till Arsenal och att tre klubbar (Seattle, Sky Blue och Barcelona) jagar Nahomi Kawasumi.

* Fina 15262 åskådare i Brasilia såg Brasilien köra över Chile i finalen av fyrnationsturneringen, där Kanada slog Skottland med 1–0 i tredjeprismatchen.

Jag såg korta delar av finalen, och Marta med vänner var verkligen överlägsna under de perioder då jag kunde kolla koncentrerat. Chile hängde inte med, och deras höga försvarsspel kostade massor av öppna chanser för hemmalaget. Marta gjorde för övrigt ett av målen, det som betydde 2–0. Matchen slutade för övrigt hela 5–0.

* Apropå Kanada, och veckans följetong Jitex så har Mölndalsklubben nu presenterat ett riktigt kvalitetsförvärv. Kanadas landslagsback Emily Zurrer skall nämligen spela i damallsvenskan igen. Hon gjorde det senast hösten 2011, då för Dalsjöfors här i Borås. Zurrer gjorde ett riktigt gott intryck på mig, både på och vid sidan av planen.

Slutligen så är vårens damallsvenska tv-matcher spikade. Och det är förstås väldigt mycket Tyresö och Rosengård. Men även ett nykomlingsmöte, samt en match från Kristianstad. Kors i taket. Här är hela schemat.

Vass Marta – chilensk skräll

Jag har lite uppkopplingsproblem för tillfället, vilket ställer till det. Men nu när jag har tillgång till nät en kort tid tänkte jag passar på att tipsa om morgondagens landskamper i Brasilien.

Om jag inte är helt fel ute så kommer Chile–Skottland (22.30) och Brasilien–Kanada (01.10) att sändas på den här länken eller den här.

I söndags vann Brasilien planenligt mot skotskorna med 3–1. Marta ser riktigt vass ut för tillfället. Hon gjorde ett av målen, och spelade snyggt fram till ett annat. De båda fullträffarna kan du se på det här klippet:

I den andra matchen skrällde Chile rejält och vann med 1–0 mot världsnationen Kanada. Jag såg de sista 20 minuterna, och noterade då en rejäl kanadensisk press. Laget borde ha gjort minst ett mål under den tiden. Chile var bara över mittlinjen en gång under perioden. Då fick man dock frispark, som sköts stenhårt i ribban.

På det här klippet noteras att Chiles segermål tillkom på en inläggsfrispark som Örebromålvakten Stephanie Labbé missbedömde rejält:

I morgondagens matcher avgörs det vilket lag som får möta Brasilien i finalen. Kanada måste sannolikt vinna mot Marta med vänner om det skall bli en drömfinal.

Lekfullt mål av Marta

Det märks att vi närmar oss jul. För den här helgen är det tunt på intressanta matcher. I varje fall i dag.

Tyska Frauen-Bundesliga har i princip gått på vinterlov. En uppskjuten match återstår innan det är definitivt lov, men den spelas först nästa helg. I morgon är det dock kvartsfinaldags i tyska cupen. En av matcherna, Essen–Köln, visas på DFB-tv med start 14.00.

I Frankrike återstår två omgångar att spela innan det blir en månads lov. Ett toppmöte till skall spelas innan nyår, och det avgörs i morgon 14.30. Det är trean Juvisy som tar emot ettan Lyon. Skall det kunna bli någon spänning i tabelltoppen måste Parislaget vinna matchen. Se matchen på den här länken eller på den här.

I övrigt i morgon spelas andra omgången av fyrnationsturneringen i Brasilien. I torsdags vann Kanada med 2–0 mot Skottland. I sin landskamp nummer 200 utnyttjade Christine Sinclair ett försvarsmisstag och gjorde sitt landslagsmål nummer 146. Dessutom kostade hon på sig att missa en straff. Matchens första mål gjorde Adriana Leon på en vänstervolley. Båda målen finns på det här klippet:

I den andra matchen vann Brasilien med 2–0 mot Chile. Det första målet gjorde en helt frispelad Marta på ett lekfullt, och lite själviskt sätt. Båda matchens mål finns på det här klippet:

I morgon kväll svensk tid (avspark 19.00 respektive 21.00) ställs Brasilien mot Skottland medan Kanada möter Chile. Matcherna skall vara tv-sända. Den här länken skall fungera.

Korpela, Van de Ven, Thunebro, Fischer, Umeå Södra och Houston Dash

Det har hänt en del kring Tyresö de senaste dagarna. I går värvade man finska landslagsmålvakten Tinja-Riikka Korpela. I dag tappade man Sara Thunebro och Kirsten Van de Ven.

De matcher jag har sett Korpela är det en högklassig målvakt. Hon släppte i och för sig fem mål mot Sverige i EM, men inget av målen var av den karaktären att man kan kräva att en målvakt skall rädda.

Tinja-Riikka Korpela

Tinja-Riikka Korpela

Dagens mest spektakulära övergång var att Van de Ven lämnar Tyresö för att spela två år med mästarlaget LdB FC Malmö – som för övrigt numera officiellt heter FC Rosengård. Holländskan blir en bra ersättare till Manon Melis och Katrine Veje.
För Tyresö borde inte tappet bli så tungt, då man redan värvat Caroline Graham Hansen, som högerforward.

Kirsten Van de Ven

Kirsten Van de Ven

Enligt Eskilstuna-Kuriren (tyvärr är artikeln stoppad av en betalvägg) tappar Tyresö även Sara Thunebro till Eskilstuna. Kul att nykomlingen visar handlingskraft, och gör en prestigevärvning. För Thunebro innebär förstås den här övergången att hon för första gången på flera år kan betrakta sig som 100 procent ordinarie i ett lag. Jag gissar att det känns väldigt skönt.

Sara Thunebro

Sara Thunebro

* Västerbottens-Kuriren har i dag ett par intressanta rubriker om att Umeå Södra med stor sannolikhet måste dra sig ur elitettan. Tyvärr är det betalvägg på V-K, så jag kan inte läsa artikeln om att Umeå IK:s klubbchef Niklas Westman rasar mot elitettan. Men jag har ju tidigare konstaterat att vår nya superetta för damer riskerar att bli en dyr historia för lagen. Inte minst för de från norr som får väldigt höga resekostnader.

* I går spelades det två hängmatcher i de båda europeiska toppligorna. I Tyskland blev Nilla Fischer målskytt för första gången i Frauen-Bundesliga. Hon gjorde det viktiga 1–1-målet i slutet av den första halvleken för Wolfsburg hemma mot Freiburg. Europamästarinnan Sara Däbritz hade givit gästerna ledningen tidigt. Efter paus gjorde Nadine Kessler två mål och Alexandra Popp ett med följden att Wolfsburg vann med 4–1 och kliver upp på andra plats i tabellen.
Tyvärr har jag inte sett något klipp med Fischers mål. Men om jag hittar något sådant kommer jag att lägga upp det här.

I Frankrike vann PSG med 1–0 borta mot Henin-Beaumont. Marie-Laure Delie gjorde målet i slutet av den första halvleken. Kosovare Asllani ingick inte i PSG:s trupp. Är det fotskadan som spökar igen?

* Marta är hemma i Brasilien och spelar den årliga fyranationsturnering som i fjol hade det korta namnet ”Torneio Internacional Cidade de São Paulo de Futebol Feminino”. Tydligen spelas den i Brasilia i år. Därifrån uttalade hon sig i går till Expressen om att hon var petad ur damallsvenskans drömelva, men är en av tre som fortfarande har chansen att bli världens bästa spelare.

Det är förstås helt sjukt att det blivit så här. Jag tycker som bekant att det borde vara tvärtom. Marta borde vara självskriven i damallsvenskans dreamteam, men inte finalist till Ballon d’Or.

I nämnd turnering spelar i år för övrigt Skottland, Kanada och Chile utöver värdnationen. Avspark mellan Skottland och Kanada var alldeles nyss, och Adriana Leon har givit Kanada ledningen med 1–0.

* Slutligen till USA, där NWSL i kväll har fått ett nionde lag. Det har ryktats ett bra tag att organisationen bakom det framgångsrika herrlaget Houston Dynamo också skulle starta damlag. I kväll blev det klart att laget heter Houston Dash och kommer in i NWSL till andra säsongen. Kul.

Den andra NWSL-säsongen kommer lagen att spela 24 matcher i grundserien, alltså tre möten med vardera motståndare. Det blir en bra test på hur stabil ekonomi de olika lagen har.

Almgrens välgörande a(u)ktion

Johanna Almgren

Johanna Almgren

För andra året i rad arrangerar Johanna Almgren en auktion i förmån för Cancerfonden. I fjol var det OS-prylar som bjöds ut till högsta budgivare. I år är det diverse tröjor och skor från diverse olika idrottspersoner.

I första hand handlar det om damfotbollsprylar, såsom tröja och skor från Lotta Schelin, tröjor från Marta, Josefine Öqvist, Lara Dickenmann och Alex Scott med många fler. Det handlar även om tröjor från aktiva och före detta herrfotbollsstjärnor som Sergio Kun Aguero, Albin Ekdal, Kennet Andersson och Niclas Alexandersson.

Alex Scott

Alex Scott

Dessutom är det ett antal ”lagtröjor”, i form av en signerad Liverpooltröja (herrfotboll), en signerad landslagströja (damfotboll), en signerad PSG-tröja (herrfotboll), en signerad LFC-tröja (damfotboll) och så vidare. Många fantastiska julklappar finns alltså i samlingen.

Och det är ju dubbla julklappar det handlar om eftersom prylarna dels kommer att glädja den som ropar in dem, dels kommer hela förtjänsten att gå till Cancerfonden.

Här är länken till auktionen. Gå in och bjud… På lördag kväll stänger budgivningen.

Almgren har för övrigt börjat så smått att träna med laget igen efter sin senaste knäoperation. Det är nog för tidigt att säga om hon kommer att kunna spela mer, men hoppet lever i alla fall. Så det är bara att hålla tummarna för att kroppen håller några år till.

* I dag har semifinalerna i det inofficiella klubblags-VM spelats. Efter dem står det klart att söndagens final kommer att spelas mellan storfavoriten Inac Kobe Leonessa och engelska Chelsea.

De japanska mästarinnorna vann mot chilenska Colo Colo med 3–0 efter mål av Beverly Goebel-Yanez, Nahomi Kawasumi och Emi Nakajima.

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

I den andra semifinalen vann Chelsea med 3–2 mot Sydney FC. Sydney, som i helgen slog NTV Beleza i turneringens enda kvartsfinal. Chelseas mål gjordes av Laura Coombs, Eniola Aluko och Yuki Ogimi. Sydneys båda reduceringar kom sista kvarten, och gjordes av Renee Rollason och Sverigebekanta Jodie Taylor.

Eniola Aluko

Eniola Aluko

* Slutligen så har Lisa Dahlkvist i dag förlängt sitt kontrakt med Tyresö över hela nästa år. Det var förstås en viktig pusselbit i fjolårsmästarnas jakt på att återta Kronprinsessan Victorias pokal under 2014.

AIK – och Sundhage om spelarflykten

Häromdagen undrade jag vad förbundskaptenerna tycker om att allt fler landslagsspelare väljer utländska klubbar. I dag fick jag svaret genom Aftonbladet. Tack för det.

Kul att kvällstidningarna är på hugget – även om faktakollen angående antalet svenska spelare i Frauen-Bundesliga var lite sisådär i artikeln. För inte har väl Sara Thunebro skrivit på för en tysk klubb igen?

Vad säger då Pia Sundhage till Bladet? Jo, att:

”Personligen ser jag hellre att de stannar i allsvenskan. Visst är det fantastiskt att vi har tjejer som Marta i Tyresö och Ramona Bachmann i Malmö. Faran är när vissa lag har sju utländska spelare i sin startelva. För svensk damfotbolls utveckling är det bättre om vi har sju svenska spelare och att laget kryddas av fyra utländska.”

Sundhages uppfattning stämmer bra med hennes åsikter kring utlänningar i damallsvenskan. Och det är ju bra att hon håller en rak linje i frågan.

Men personligen tror jag att våra landslagsspelare mår bra av att prova på andra ligor några år. Det är utvecklande för individen, precis på samma sätt som det var utvecklande för Sundhage att jobba för Kina och USA.

Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns utlänningarna nödvändiga för att bibehålla klassen och intresset för damallsvenskan. För hur många spelare av hög internationell klass har vi i Sverige?
Med Sundhages upplägg uppskattar jag att våra toppspelare räcker till tre klubbar. Om alla hade stannat på hemmaplan.

Så till damallsvenskans silly season. Där är nykomlingen AIK hetaste klubben för tillfället. Det känns som att man bygger sitt lag smart. I förra veckan blev det klart att man lånar in Malin Levenstad från Malmö. I går gjorde man även klart med Finlands lagkapten Maija Saari, som återvänder från Mallbacken. Även om Saaris hälsa är ett litet frågetecken, då hon varit korsbandsskadad sedan i somras, så borde AIK här ha fått ett riktigt bra mittlås. Det handlar om två ledartyper som bör kunna styra lagets defensiv på ett bra sätt.

AIK behöver förstås även en stabil målvakt. Under hösten lånade de Jessica Höglander från Tyresö. Nu finns tydligen uppgifter om att Gudbjörg Gunnarsdottir är aktuell. Det vore ett bra nyförvärv. 2012 års AIK-målvakt Sussie Nilsson kommer däremot inte att återvända till Solnaklubben till nästa år. Hon har nämligen förlängt med Sunnanå.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

Personligen hade jag gissat att Sofia Lundgren borde vara aktuell för en återkomst till AIK. Fast Lundgren är ett intressant fall. Jag gissar att hon med sin meritlista är relativt dyr. Dessutom dras hon med en lurig skada (diskbråck), som gör det till en chansning att värva henne. En av få klubbar som borde ha råd att ha Lundgren som backup är Tyresö. Eller vågar någon annan?

Tillbaka till AIK. I dag presenterade de Siriustalangerna Filippa Angeldahl och Nathalie Björn som nyförvärv. Båda fyller 17 år nästa år, och de borde kunna vara aktuella för att få en hel del speltid i damallsvenskan. Minns jag rätt från F17-EM har Angeldahl ett fantastiskt tillslag, vilket gör henne till ett dödligt vapen på alla fasta situationer. En sådan spelare gör jättenytta för alla lag – inte minst för en nykomling, som behöver ta de chanser man får framåt.

Potsdam öppnar vägen för Tyresö

Tyresö körde som väntat över Fortuna Hjörring, och vi har ett svenskt lag i kvartsfinal av Champions League. Medan Tyresöspelarna kunde fira en bra avslutning på året fick de hjälp i sin strävan efter att kunna gå hela vägen.

För i Lyon stod Turbine Potsdam för årets kanske största skräll. Ja, jag vet att Potsdam är rankat som tvåa i Europa.
Men Potsdam har byggt nytt lag, och man var inför säsongen förhållandevis nederlagstippade i Tyskland. Och att slå Lyon i dubbelmöte har inte något lag lyckats göra sedan Duisburg i kvartsfinal av Champions League 2009. Att vinna på Stade Gerland har inget lag gjort sedan Juvisy den 10 september 2006. Så visst var det här en jätteskräll.

Lyon är nog i och för sig också lite sämre än förra säsongen. Men det franska storlaget har ändå gått som en slåttermaskin genom den franska ligan. Och man vann bortamötet med 1–0. Inget talade för att Potsdam skulle orka vända.

Oddsen för tysk skräll förbättrades inte direkt i elfte matchminuten i dag när Camille Abily säkert satte 1–0 på Lara Dickenmann:s fina inspel.

Men Bernd Schröder har gjort det igen. Han har byggt ett lag av ett gäng talanger. Stefanie Draws kvitterade när hon nickade in en vänsterhörna från Lia Wälti i minut 33.

Själv började jag följa matchen mer noggrant i början av den andra halvleken. Jag tyckte direkt att Potsdams unga lag – i dagens startelva hade man bland annat  tonåringarna Pauline Bremer och Ada Stolsmo Hegerberg – spelade väldigt klokt. De försökte hela tiden spela sig fram på ytan bakom Lyons offensiva ytterbackar. Känslan var att de skapade oro i hemmalaget.

Trots att Potsdam hade svårt att skapa chanser darrade ett par Lyonspelare. Målvakten Sarah Bouhaddi var exempelvis ute på ett par riktigt vådliga utflykter.

I minut 72 pekade domare Kateryna Monzul från Ukraina på straffpunkten. Hon menade att Saki Kumagai hade tagit bollen med högerhanden. Kumagai själv pekade på kinden. Och efter att ha sett ett par repriser tror jag att japanskan kan ha rätt – och att straffen är feldömd. Men säker är jag inte. Huvudkameran var placerad i en väldigt dålig vinkel, så det är svårt att se exakt var bollen tog.

Straff blev det dock. Och den satte norska Maren Mjelde säkert. Matchens sista 20 minuter följde jag med spänning. Lyon vräkte på allt de hade framåt. Men Potsdam försvarade sig lugnt och säkert.

Och när slutsignalen ljöd var skrällen ett faktum.

När kvartsfinalerna lottas om en vecka finns inte storlaget Olympique Lyonnais med. Däremot är Neulengbach, Torres, Birmingham och Barcelona där. De nämnda fyra lagen har inget med slutsegern att göra. Men tänk om de fyra hamnar på samma halva i slutspelsträdet…

Övriga fyra lag är klasslag, även om Arsenal har varit sämre än vanligt i år. Men om Londonklubben värvar bra i vinter kanske de kan skaka om de tre stora till våren. Arsenal är alltså outsidern.

De tre stora är Wolfsburg, Potsdam – och Tyresö. Även om det inte på något sätt är lätt att möta Potsdam heller, så ökade dock Tyresös chanser att vinna turneringen rejält i kväll.

För damfotbollen var det uselt att det lag som drar flest åskådare, och mest intresse – är utslaget. För konkurrenterna var det perfekt.

Men dagens resultat sätter återigen fokus på hur snett upplägget för lottning och seedning har varit. Att ha fri lottning från åttondelsfinalerna i herrarnas Champions League är ok. Men damernas turnering är inte redo.

Att vi på vägen har tappat lag som PSG, Lyon och Malmö är inte bra för sporten. Till nästa turnering bör man kolla över rankningssystemet. Och man bör införa seedning minst i åttondelsfinalerna. Kanske också i kvartsfinalerna.

Det jag såg av Tyresö i dag så imponerade laget med sitt anfallsspel i den första halvleken. Marta:s passning till Kirsten van de Ven:s mål var läcker. Samma ord används med fördel för att beskriva Veronica Boquete:s frisparksmål.

Jag hann dock inte se så mycket. Planen är att se om matchen i morgon. Eller i alla fall den första halvleken.

Malmös match från i går har jag däremot hunnit se i sin helhet nu. Och jag blev mer övertygad om att det är de brister i båda straffområden som jag skrev om i går som fällde avgörandet.

Ser man till dubbelmötet i sin helhet hade Malmö 24 avslut, mot Wolfsburgs 22. Men medan 15 av Malmös gick utanför, och ett i målramen, så sköt Wolfsburg 14 av sina mot mål. Alltså 14–8 till Wolfsburg i avslut mot mål. Och 15–8 till Malmö i avslut utanför. Där är skillnaden mellan lagen.

Schelin galadrottning igen

Lotta Schelin fullbordade i kväll ett äkta hattrick – alltså att vinna både Diamantbollen och priset Årets Forward för tredje året i rad vid Fotbollsgalan.

Det är givetvis läge att sända ut ett riktigt stort grattis till en underbart bra representant för svensk damfotboll.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Även om jag som bekant argumenterade för andra kandidater så är Schelin i högsta grad en värdig vinnare. Hon är dessutom en van vinnare. Det här var fjärde gången Schelin vinner Diamantbollen. Ingen annan spelare har vunnit fler än två gånger.
Ändå måste jag nog skriva som i fjol – det här innebär inte automatiskt att Schelin är tidernas bästa spelare inom svensk damfotboll. Inte än i alla fall.

Jag håller nämligen ett par spelare som vassare. Se länken ovan. Högst håller jag Victoria Sandell Svensson som var en mer komplett spelare än Schelin. Svensson kunde både agera målfarlig forward och genial mittfältare. Dessutom gjorde hon massor av avgörande mål i stora matcher. Och det är framför allt på den sista punkten som Schelin måste ta ett kliv till för att på allvar kunna konkurrera med Sandell Svensson.

I övrigt fick jag rätt i alla mina tips om vinnare vid Fotbollsgalan. Det var nämligen rakt igenom favoritsegrar, något som gör galan tråkigt förutsägbar.

Noterbart är att Marta nu har spelat i damallsvenskan i två år utan att få något pris. Båda åren har hon varit med på listan över världens tio bästa spelare. I fjol var hon ju dessutom med på topp tre.
Exakt vad det säger om de olika priserna har jag inte funderat över. Däremot känns det ju rätt märkligt. Eller hur?

Noterbart också att galans mest udda ögonblick var när Volvo skänkte en bil till Anders Svensson för att Elfsborgsspelaren gjort flest herrlandskamper av alla. Förutom att det var en otroligt pinsam del av galan, där Svensson inte fattade om det var skämt eller allvar, så undrar man ju lite grand över vilken sponsor som kliver fram och hyllar Sveriges mesta landslagsspelare alla kategorier, Therese Sjögran.

Ge Fischer diamantbollen

I kväll är det dags för den årliga Fotbollsgalan. Således skall vi få en ny vinnare av Diamantbollen. Eller, någon ny vinnare lär vi inte få.

Som jag ser det finns det bara två tänkbara vinnare, och det är dessutom två högklassiga kandidater, nämligen Nilla Fischer och Lotta Schelin. Precis som i fjol röstar jag på Fischer. Det var hon som banade väg för landslaget i EM. Som mittback blev hon dessutom tvåa i skytteligan – vilket är en makalöst bra prestation.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Schelin har förstås också bra meriter från året. Men titelmässigt var 2013 ett sämre år för henne än 2011 och 2012. Det borde alltså vara dags för ett tronskifte.
Och tronskiften är bra. Att hålla på att dela ut priset till samma spelare år efter år gör det bara ointressant.

Så är det med herrarnas Guldbollen, som man ju måste dela ut till Zlatan Ibrahimovic – eftersom det ju bara finns en rimlig kandidat. Det är självklart, men inte ett dugg spännande.
Vårt damlandslag är ju dock betydligt jämnare än herrlandslaget. Och även om Schelin är viktig för laget så bär hon inte det på sina axlar på samma sätt som Ibrahimovic bär herrarnas.

Medan Schelin totalt sett gör massor av mål när vi redan är i ledning, är det som jag tidigare skrivit om här i bloggen ofta Fischer som kliver fram och gör avgörande mål i mästerskap för landslaget. Det bör diamantbollenjuryn ha i åtanke i dag. De bör såldes alltså ge bollen till Fischer!

De flesta av de övriga kvinnliga pristagarna på galan känns rätt självklara. Nomineringarna gjordes av en jury bestående av Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling, Karolina Westberg, Anette Börjesson, Hanna Marklund och Malin Swedberg. Det är en namnkunnig och kompetent samling.
Hade jag fått bestämma hade jag dock nominerat lite annorlunda. Så här är min syn på nomineringarna, och vem jag tycker skall vinna respektive kategori.

Jag har inte total koll på vilka instruktioner nomineringsjuryn har. Men jag tror att det är så att de måste ha med minst en svensk landslagsspelare i varje kategori.
Men jag tycker nog att de varit lite väl gulblå i sina nomineringar. För de nomineringar som jag tycker är tveksamma handlar rakt igenom om svenska spelare som lyfts fram på bekostnad av utländska.

Thora Helgadottir

Thora Helgadottir

Årets Målvakt
Min vinnare: Thora Helgadottir
Övriga nominerade: Kristin Hammarström och Malin Reuterwall.

Här är Helgadottir solklar vinnare. Hon höll 14 nollor på 22 omgångar i damallsvenskan. Hammarström har gjort en stabil säsong, men borde inte ha en chans på priset. Reuterwall ser jag som ren utfyllnad. Hennes nominering kommer något år för tidigt. Här hade Lydia Williams eller kanske framför allt Katie Fraine varit klart mer rimliga nomineringar.

Som en parantes noterar jag vid en koll på den damallsvenska räddningsligan att Tyresös stjärnmålvakt Ashlyn Harris enligt den officiella statistiken nästan släppte in varannat avslut hon hade mot sig. Fast den där statistiken är ju som bekant långt ifrån 100-procentig, så det kanske inte stämmer.

Årets back
Min vinnare: Nilla Fischer
Övriga nominerade: Faith Ikidi och Jessica Samuelsson.

Min syn på Fischer har jag redan nämnt. Ikidi är en högklassig utmanare, men får nöja sig med silver. Samuelsson däremot är ren utfyllnad av en lite väl gulblå nomineringsjury. Skall man ha med en ytterback hade förstås Meghan Klingenberg varit en klart mer rimlig kandidat.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Årets mittfältare
Min vinnare: Ramona Bachmann
Övriga nominerade: Caroline Seger och Sara Björk Gunnarsdottir.

Inte heller här är det någon tvekan om vem som skall vinna – Bachmann är överlägsen. Däremot tycker jag att Marta borde räknas som mittfältare, vilket gör att hon borde ha varit med här på Björk Gunnarsdottirs bekostnad. Eller egentligen på Segers bekostnad, men en svensk landslagsmittfältare måste ju vara med, och det är väl trots allt rimligt att det handlar om Seger.

Christen Press

Christen Press

Årets forward
Min vinnare: Christen Press
Övriga nominerade: Lotta Schelin och Marta Viera da Silva.

Här är den första något ovissa kategorien. Troligen ger den blågula juryn trots allt priset till Schelin. Fast jag tycker att Press är den som har vassast facit. Och egentligen har ju Marta varit bäst av alla de tre. Fast som sagt, jag ser Marta som mittfältare i år. Och där är hon bara tvåa. I stället för Marta borde för övrigt Pernille Harder ha varit med här.

Årets genombrott
Min vinnare: Stina Blackstenius
Övriga nominerade: Jessica Samuelsson och Julia Wahlberg.

Även den här kategorien känns öppen. För vilket genombrott är egentligen störst, Blackstenius i damallsvenskan eller Samuelssons i landslaget? Jag tror att Samuelsson kommer att vinna. Men min personliga röst faller på Blackstenius, som gjorde en mäktigt bra höst. Wahlberg har varit stabil, men är här bara med som utfyllnad.

Damallsvenskans mest värdefulla spelare
Min vinnare: Ramona Bachmann.
Övriga nominerade: Christen Press och Marta.

Bachmann är självklar vinnare här. Marta är lika självklar tvåa. Däremot tycker jag att det är konstigt att serietvåan Tyresö får med två spelare i den här kategorien. Jag tycker trots allt att exempelvis Pernille Harder, Sarah Michael och Faith Ikidi är mer värdefulla för sina lag än vad Press är för Tyresö.

Årets tränare
Min vinnare: Rickard Nilsson
Övriga nominerade: Jonas Eidevall och Martin Sjögren.

Det här är den allra mest öppna och svåra kategorien. Alla tre känns som värdiga, och rimliga vinnare. Jag tror att Eidevall kommer att vinna – guldtränaren gör oftast det. Och han har gjort ett kanonjobb med Malmö, så det är inget att säga om. Men kanonjobb har både Nilsson och Sjögren också gjort med sina respektive trupper. Min röst faller alltså på Nilsson, som ledde Örebro till en högst oväntad sjätteplats. Minns att på upptaktsträffen tippades ju faktiskt Kif på nedflyttningsplats.

Så vad tror och tycker ni? Får jag rätt mina tips, eller är jag helt ute och reser?

Allstarlag, Årets mål och insamling

I dag har några intressanta elvor presenterats. Dels de elva mål som är kandidater till Årets mål. Dels har damallsvenskan för första gången har fått ett allstarteam.

De elva kandidaterna till Årets mål hittar, och röster ni på här. Tre av de elva kommer att gå vidare till nästa måndags fotbollsgala. Bara ett av de elva målen kommer från damfotbollen, och inget talar för att det kommer att vara kvar när galan börja om ganska exakt en vecka. Mer om galan om tänkbara vinnare där i ett senare inlägg.

Sarah Michael

Sarah Michael

Tillbaka till det nominerade damfotbollsmålet. Det handlar om Sarah Michael:s härliga bomb i krysset mot Tyresö. Faktum är att det inte bara är ett snyggt mål. Det var även en fullträff som fick en avgörande betydelse i guldstriden, eftersom det innebar att Malmö passerade Tyresö i toppen. Målet finns på den här länken.

Men som sagt. Michaels mål får svårt att ta sig vidare. Det känns ganska garanterat att det kommer att vara tre herrfotbollsmål som gör upp om priset nästa vecka. Själv håller jag nog faktiskt Tobias Hysén:s fantastiska volley mot Tyskland som något vassare än Zlatan Ibrahimovic:s spektakulära bicycletalobb mot England.

Utöver de elva kandidaterna till Årets mål har vi alltså fått ett damallsvenskt allstarlag i dag. Det är spelarna själva som har röstat på Spelarföreningens initiativ, så det är en kunnig jury som gjort jobbet. Här är den framröstade elvan:

Thora HelgadottirMeghan Klingenberg, Nilla Fischer, Line Röddik Hansen, Ali RileyRamona Bachmann, Pernille Harder, Caroline Seger, Veronica BoqueteAnja Mittag och Christen Press.

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen

Flest röster av alla fick Bachmann, som därmed rättvist prisas som Årets spelare. Det var ett logiskt val, för jag tycker ju till och med att hon är världens bästa för tillfället.  Fast som jag tidigare konstaterat är hon född i fel land. Därför finns inte schweiziskan med bland de tio kandidaterna till Ballon d’Or – priset till världens bästa spelare.

Noterbart däremot är att Marta kan bli världens bästa. Däremot platsar hon inte i damallsvenskans allstarelva. Där har spelarjuryn gjort ett misstag.

Noterbart också att laget ovan bara innehåller två svenska spelare. De som hävdar att alla utländska förstärkningar förstör för svensk damfotboll bör nog tänka till. De kan även läsa den här artikeln om att det engelska herrlandslaget i fotboll har blivit bättre sedan Premier League började översvämmas av utländska spelare.

Det senaste var en parentes.

Nu till hur jag skulle ta ut mitt allstarlag från årets säsong. Som vanligt när man skall ta ut ett lag av det här slaget är det forwardssidan som är svårast. Där föll Anja Mittag på målfoto mot Sarah Michael. Nigerianskan har varit fantastiskt viktig för Örebro, och är värd att vara med här:

Helgadottir – Klingenberg, Fischer, Faith Ikidi, Riley – Sara Björk Gunnarsdottir – Harder, Bachmann, Marta – Michael och Press.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Jämfört med spelarnas allstarlag väljer jag alltså även bort Tyresöduon Röddik Hansen och Seger till förmån för Ikidi och Björk Gunnarsdottir.

Jag inser förstås att det officiella allstarlaget inte är uppsatt för att kunna fungera på planen. Mittfältet är ju exempelvis hyperoffensivt. Och det består av fyra centrala spelare.

När jag satte samman mitt lag ville jag att det skulle bestå av spelare som skulle kunna funka hyfsat ihop. Och även om mitt lag också är hyperoffensivt har jag balanserat upp mittfältet med Björk Gunnarsdottir, samt även tagit med en kantspelare i Marta.

* Slutligen tänkte jag slå ett slag för ett välgörande ändamål. Kif Örebros Helén Eke har under en tid arrangerat en auktion till förmån för Cancerfonden. I några dagar till går det att bjuda på Annica Svensson:s signerade VM-tröja från 2011 och Mariann Gajhede Knudsen:s tröja från sommarens EM.