Månadsarkiv: maj 2013

Matchguide, Lyon–Wolfsburg

Publicerad den av
Svara

I kväll 20.30 smäller det. Då spelas årets match på klubbnivå – i varje fall i Europa. Kanske även i världen.

För det råder ju ingen tvekan om att det är Europas två bästa klubblag som drabbar samman i Champions League-finalen på Stamford Bridge.

Tyskland och Frankrike är Europas ledande damfotbollsnationer för tillfället. Och det är ju just Tysklands och Frankrikes klart bästa klubbar som möts.

Även med skadefria trupper hade jag hållit Lyon som klara favoriter, då till 65–35. Nu har Wolfsburg flera tunga skador, vilket gör att jag ökar favorittrycket på Lotta Schelin och hennes lagkompisar till 80–20.

Att Lyon är mina självklara favoriter beror delvis på deras rutin. Klubben har ju tre raka finaler bakom sig – och två raka titlar. De har gjort 40–1 på sina åtta matcher fram till dagens final – och då har man ändå mött bland annat Malmö och Juvisy. Dessutom är deras svit av tävlingsmatcher utan förlust under ordinarie tid nu uppe i 119. Det är verkligen makalöst imponerande siffror.

Wolfsburg däremot är som lag helt färskt på den här nivån. Fast skenet bedrar ändå en aning. För i truppen har man inte mindre än sju spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Av dem är dock Viola Odebrecht avstängd, och troligen kan inte heller Alexandra Popp spelar på grund av skada.

Dessutom är det klart att man måste avvara Verena Faisst och Selina Wagner. Troligen kan däremot duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi vara aktuell för ett inhopp. Hon gjorde nämligen oväntad comeback i tyska cupfinalen i helgen.

På Lyons skadelista finns endast Laetitia Tonazzi. Det innebär att tränare Patrice Lair har en stor mängd klasspelare att välja mellan. Jag tippar på att han väljer att placera landslagsspelare som Sabrina Viguier, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann samt japanska Shinobu Ohno på bänken från start. Det är fem spelare som hade gått in i startelvan i de flesta andra klubblag i världen.

Lyon har varit ostoppbara hela säsongen. Ända fram till förra veckan. Då förlorade de ju egentligen efter straffläggning mot Montpellier i franska cupen. Men som bekant fattade inte domaren det, utan gav storlaget en andra chans.

Men Wolfsburg lär ha varit på plats, och kanske fick de några tips på hur man gör för att stoppa Lyon.

För egen del kommer jag tyvärr inte att kunna sitta klistrad framför Eurosport vid avspark. Jag jobbar, och det är allsvensk fotboll på Borås Arena – Elfsborg–Brommapojkarna. Det blir alltså till att spela in finalen, och se den i efterhand.

Då hoppas jag få se en sprakande uppvisning i anfallsfotboll. För det är båda lagen kapabla att bjuda på. En av nycklarna i matchen blir hur Wolfsburgs vänsterback – troligen orutinerade Maren Tetzlaff – klarar att försvara mot illersnabba Elodie Thomis.

En annan nyckel blir förstås kampen om det centrala mittfältet, där Lena Goessling och Nadine Kessler måste förhindra Lyons fantastiskt spelskickliga trio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib från att slå öppnande bollar mot Thomis och Schelin.

Som sagt, det blir en riktigt intressant final.

Jag har inte sett någon siffra över antalet sålda biljetter. Men jag är rädd att läktarna kan gapa rätt tomma på Chelseas hemmaarena. Hoppas jag är fel ute i min rädsla, för Lyon och Wolfsburg är verkligen två lag som förtjänar att göra upp om pokalen inför en fullsatt arena.

Slutligen, här är lagens troliga startelvor:

VfL Wolfsburg (4-4-2): Alisa Vetterlein – Luisa Wensing, Josephine Henning, Ivonne Hartmann, Maren Tetzlaff – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Lina Magull – Martina Müller och Conny Pohlers.
Olympique Lyonnais (4-2-3-1): Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Camille Abily, Amandine Henry – Elodie Thomis, Louisa Necib, Megan Rapinoe – Lotta Schelin.

Ett tredje debattämne

Publicerad den av
2

I går skrev jag ett inlägg som handlade om två olika debattämnen, men som även väckte en tredje diskussion.

Först konstaterar jag att tråden med Kristianstads jobbiga matchkrockar snabbt togs upp av Kristianstads-Bladet, där KDFF:s ordförande är rejält orolig över publikutvecklingen. Det finns nog anledning att tro att både ordföranden och kassörer i fler damallsvenska föreningar än bara KDFF börjar bli lätt skakiga över vårens usla publiktillströmning.

Vi får verkligen hoppas att det blir en rejäl EM-effekt. Annars lär krisrubrikerna dyka upp i höst igen.

Så till den där tredje debatten som mitt inlägg väckte. Det var signaturen Bosse som beklagade att Elin Rubensson måste skolas om till ytterback för att utländska spelare tagit hennes forwardsplats i Malmö.

Jag ser det på ett helt annat sätt. I våra flicklandslag vimlar det av talangfulla forwards. Spelare som Lina Hurtig, Marija Banusic, Rubensson, Mimmi Löfwenius, Stina Blackstenius, Linda Hallin, Pauline Hammarlund med fler nämns som framtida A-landslagsspelare.

I A-landslaget finns dessutom redan forwards som Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson, som båda fortfarande är ganska unga.

Vem som helst kan räkna ut att alla de ovan nämnda spelarna inte kan bli landslagsforwards.

Vill talangerna nå A-landslaget måste ett par av dem således söka andra positioner. För vissa av dem är mittfältet en naturlig reträttplats. Men jag hoppas att ett par av dem kommer att sluta som ytterbackar.

Som jag ser det är nämligen ytterbacksplatserna de där vi har klart sämst konkurrens i svensk damfotboll. Egentligen har vi bara Sara Thunebro som håller hög internationell nivå, och hon börjar sannolikt se slutet på karriären. Vi skriker alltså efter duktiga ytterbackar.

Ytterbacken är dessutom en väldigt viktig spelare. Många anfall inleds nämligen med uppspel därifrån. Det är alltså väldigt mycket värt att ha en teknisk och passningsskicklig ytterback, och inte bara någon som kan skicka i väg bollen så långt som möjligt.

Nu vet vi ju inte vart testet med Rubensson kommer att sluta. Men hade jag hetat Pia Sundhage hade jag nog varit tacksam för att Malmö har så många duktiga utländska forwards att Rubensson känner sig motiverad att testa ytterbackspositionen. För ett sådant här test funkar inte om inte spelaren har rätt morot.

* Apropå försvarsspel tittade jag i går på Piteå–Umeå. Det handlar om två lag som jag berömt för stabilt försvarsspel. Fast det berömmet hade jag ångrat rätt rejält efter en kvart, då båda lagen så långt hade spelat rätt slappt kring eget straffområde.

Piteå skärpte dock sitt försvarsspel, och var enligt min uppfattning bäst i den den disciplinen under resten av matchen. Då tänker jag på lagets försvarsspel. Individuellt gjorde man däremot ett par avgörande misstag. Ett ledde till straffen som avgjorde matchen.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

På många sätt tyckte jag att Umeå var tillbaka i fjolårets synder, med väldigt många riskabla passningar centralt i planen. Fast totalt sett kändes ändå gästerna som det klart bättre laget. Framför allt eftersom Umeå hade offensiv spets, den här dagen framför allt i form av Jenny Hjolman. Mest imponerade hon genom att sätta straffen så säkert.

Jag har egna erfarenheter av hur svårt det är att få ner pulsen när man själv blivit fälld. Jag slår gärna straffar, men helst inte när jag själv blivit förfördelad.

Piteå har ingen Hjolman, och känns väldigt trubbiga för tillfället. Båda deras forwards är bättre på försvarsspel än på att göra mål, och det håller inte i längden. Man måste hitta en bättre spets på sitt spel om laget skall lyfta ur bottenregionen. Helgens bortamatch mot Vittsjö kan faktiskt bli väldigt avgörande för resten av Piteås säsong.

* Målen från alla matcher i omgång 7, utom just Piteå–Umeå går för övrigt att se på det här klippet.

Två debatter i ett inlägg

Publicerad den av
6

Nu tänker jag göra misstaget att ta upp två debattämnen i ett inlägg. Dels tänker jag väcka frågan om hur man har tänkt när man lade det damallsvenska spelschemat. Dessutom tänker jag hugga på Anders Nilsson:s krok om minskning av damallsvenskan med två lag.

Jag börjar med spelschemat. Jag inser att att Kristianstads DFF har haft väldigt mycket otur som spelat sina två senaste hemmamatcher samtidigt som:

1) IFK Kristianstad spelade SM-final i handboll. Publiksiffra: 211.
2) Tre Kronor spelade VM-semifinal mot Finland. Publiksiffra: 308.

Jag inser att det inte går att gardera sig mot allt. Men krockarna hjälper ju förstås inte damallsvenskan att locka publik till arenorna. Inte alls.

För publiksiffrorna hittills i årets serie har nästan rakt igenom varit besvikelser. Undantaget är gratismatchen i Linköping, där den nya arenan invigdes. Den står för övrigt för en sjättedel av årets totala publik i damallsvenskan.

Räknar man bort den så ligger snittet hittills på 628 – vilket måste anses vara en jättebesvikelse.

Och vissa missöden i spelprogrammet hade det lätt gått att gardera sig. Exempelvis de vansinniga matchkrockarna i Göteborg. Där handlar det inte om otur, utan om väldigt mycket oskicklighet från förbundet – och kanske framför allt från klubbarna själva.

Jag noterade den första krocken den 4 maj. Då spelade Göteborg FC hemma mot Tyresö på Valhalla exakt samtidigt som Jitex tog emot Sunnanå på Lindevi, ett par mil bort. Då trodde jag bara att det var ett enstaka olycksfall i planeringen.

Men jag reagerade starkt när jag såg att det skulle hända igen till helgen. På lördag 15.00 tar Jitex emot Tyresö på Åbyvallen. Exakt samtidigt skulle GFC sparka igång sin match mot Kristianstads DFF, några kilometer norrut.

I går blev det dock klart att GFC–KDFF flyttas fram till 17.00, vilket är en förbättring. Men jag undrar ändå om det räcker för att kunna få speciellt många att se båda matcherna.

Och vad värre är. Göteborgslagens hemmamatcher krockar ytterligare två gånger i år. Den 4 augusti är det i och för sig en timma mellan avsparkstiderna. Men det gör det ju ändå omöjligt att se båda matcherna. Den fjärde krocken sker i den sista omgången. Då får man ju inte att hålla isär matcherna. Men det optimala är förstås att förbundet redan från början undviker att låta lag från samma stad ha hemmamatcher i samma omgång.

Och om det ändå blir så borde klubbarna själva se till att ordna olika speldagar. Eller att det är minst tre timmar mellan avsparkstiderna, så att det går att se båda matcherna.

För även om damfotbollspubliken i Göteborg är rätt liten så finns det en del som vill se båda hemmalagen. Inte minst spelarna själva.

* Så till antalet lag i damallsvenskan. På sin blogg har Anders Nilsson nu vid ett par tillfällen propagerat stenhårt för en minskning till tio. Tydligen var det även EFD:s linje inför serieomläggningen. Jag kan inte säga att jag står bakom den åsikten.

I varje fall inte för tillfället – när vår serie lyfts av en stor mängd starka utländska spelare. Tvärtom tycker jag att tolv lag är alldeles lagom. Jag har ju dessutom nyligen i det här inlägget konstaterat att serien jämnats ut, och att det i år kanske till och med är fler jämna matcher än någonsin förr.

Som en parentes konstaterar jag att mitt inlägg om den jämnare serien även verkar ha varit underlag för en krönika i Expressen. Kul – om det nu är så att den här bloggen har inspirerat till krönikan…

Under damallsvenskans första tredjedel är det bara Sunnanå som varit för dåligt. Övriga elva lag är tillräckligt starka för att en bra dag kunna skaka vilket som helst av motståndarlagen. Sunnanå är ju nykomling, och det är naturligt att sådana inledningsvis kan få det väldigt svårt i en ny serie.

Och det problemet skulle finnas kvar även om vi skulle minska antalet lag till tio. För damallsvenskan är ju topp fem i världen. Men bredden på toppen i svensk damfotboll är för liten för att vi även skall kunna ha en andradivision som också håller högsta världsklass.

Se på Tyskland, som har betydligt fler högklassiga spelare än Sverige. Där spelar i princip alla deras toppnamn hemma i Frauen-Bundesliga. Dessutom har man ungefär lika många utländska förstärkningar som damallsvenskan.

Trots det var båda nykomlingarna, Gütersloh och Sindelfingen, stryklag i princip från seriestart. Det är alltså jättesvårt att få upp nivån på andraligan så att den matchar vår högsta serie. I varje fall så länge damallsvenskan tillhör världens bästa serier.

Faktum är att jag tror att risken tvärtom är överhängande att det skulle bli ännu tuffare för nykomlingar i en serie med bara tio lag.

Som jag ser det tvingas vi nog stänga damallsvenskan för upp- och nedflyttning om vi skall kunna minimera risken för att ha någon slagpåse i vår högsta serie. Och stängda serier – det är något jag inte vill se inom fotbollen.

* Enligt den här artikeln verkar Elin Rubensson:s damallsvenska debut som vänsterback i alla fall ha gjort vår förbundskapten glad. Kul.

* Jag noterar att förbundet återigen berövat Christen Press sitt 1–0-mål mot Linköping. Konstigt. Officiellt står Press därmed på sju mål. Jag tycker dock att rätt skall vara rätt. Därmed kommer Press att få tillgodoräkna sig det målet i den här bloggen. Hon har ju faktiskt gjort åtta mål.

* Apropå forwards från USA så kikade natten mot i går på den första halvleken mellan Portland–Washington i NWSL. Matchen som sådan var inte lika bra som Portlands seriefinal mot Sky Blue i förra veckan. Men det gick ändå att njuta av serieledarnas anfallspar Christine Sinclair och Alex Morgan. Framför allt den senare.

De första gångerna jag såg Morgan tyckte jag mest att hon var en ganska begränsad sprinter. Det var en högst orättvis bedömning. För varje gång jag ser henne slås jag av hur smart hon springer, och hur grymt stark hon är i närkamperna.

Om hon Morgan kommer att stoppas av skador så tror jag att hon kommer vara en av världens bästa forwards i många år framöver. Kanske till och med att hon kan bli den största någonsin.

Portland vann för övrigt matchen med 2–0 inför underbara 12 474 hemmasupportrar. Just Sinclair och Morgan gjorde målen, som går att se på det här klippet.

* Slutligen är här ett klipp med en intervju med Kosovare Asllani efter PSG:s seger mot Juvisy i helgen.

Schelin är bäst i Frankrike

Publicerad den av
Svara
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin fick i kväll pris som årets bästa spelare i den franska ligan. Hon var nominerad ihop med klubbkamraten Amandine Henry och den före detta klubbkamraten Shirley Cruz Trana – som numera tillhör PSG.
Schelin har varit nominerad till priset fyra av sina fem säsonger i Frankrike – och nu alltså äntligen även vunnit.

Jury är för övrigt samtliga spelare och ledare i franska ligan.

Om jag fått franskan rätt löd Schelins tacktal ungefär så här:

”Det är extra roligt eftersom jag inte trodde att jag skulle vinna. Jag ville tacka alla som röstade på mig, samt vår tränare Patrice Lair, och alla andra runt laget. Utan dem skulle jag inte vara här i dag.”

Lotta Schelin har nu gjort 135 mål på 133 ligamatcher för Lyon, och hon förlängde nyligen sitt kontrakt med ytterligare tre år.

Det blev för övrigt svenskt storslam vid den franska fotbollsgalan. En viss Zlatan Ibrahimovic blev nämligen bästa spelare i den franska ligan för herrar.

Enligt Johanna Frändén på twitter fick Ibrahimovic frågan om vem som är störst i Sverige, han själv eller Schelin. Svaret:

”Stort grattis till Lotta, men störst i Sverige är Zlatan.”

Schelin får försöka ändra på det i sommar…

Fantastisk cupfinal i Tyskland

Publicerad den av
2

Under eftermiddagen har jag följt de båda damallsvenska matcherna via twitter och livescore samtidigt som jag sett större delen av den tyska cupfinalen.

Den första halvleken såg jag bara sporadiskt. Det jag såg var sisådär. Klart var att det var fördel ligamästarinnorna Wolfsburg. Och halvleken fick en läcker avslutning när Conny Pohlers härligt läckert frispelade Martina Müller med en spektakulär klackspark. Müller gjorde inget misstag, utan gav Wolfsburg ledningen. Matchuret visade då cirka 44,30.

I halvtid byttes Antonia Göransson in för Potsdam i stället för Genoveva Anonma. Tillsammans med en andra inhoppare, skotska Lisa Evans, bidrog Göransson till att det blev fart på Potsdams anfallsspel.

Men den andra halvleken inleddes trots det mycket olyckligt för Potsdam. Först smällde Müller in 2–0 via ribban efter efter en hörna. Och strax efter kom normalt så duktiga Potsdammålvakten Alyssa Naeher ut fel på en långboll, med följd att Pohlers kunde sätta 3–0. Det var i 55:e minuten.

Det kändes avgjort, och jag tänkte att det var synd om de 14 269 åskådarna i Köln att det inte blev mer match av finalen. Dessutom började min stream att hacka så mycket att jag fick starta om datorn.

När jag hade fått ordning på tekniken igen blev jag överraskad. På resultattavlan stod det 3–2. Tydligen hade Göransson spelat fram Evans till 3–1-målet, och sedan hade Yuki Ogimi reducerat ytterligare en gång från straffpunkten.

Matchens sista halvtimma var fantastisk. Det var verkligen sprudlande propaganda för damfotbollen. Spänningen var stor, och spelet riktigt underhållande. Lagen bytte chanser med varandra. Visst hade Wolfsburg flest, och bäst lägen. Men Potsdam var aldrig ofarligt, och med snabba yttrar som Evans och Göransson kom många attacker från kanterna.

De sista elva minuterna satsade Potsdam allt på ett kort. Man bytte ut backen Jennifer Cramer och satte in den norska forwardstalangen Ada Stolsmo Hegerberg. Och det var just 17-åringen som fick den stora kvitteringschansen.

När chansen visade hon på ett sätt att hon är en målskytt. För trots sin ungdom, och sin orutin vid matcher med så stor publik och laddning, så höll hon sig föredömligt lugn, och bara rullade bollen mot mål med bredsidan. Luckan var dock inte jättestor, och bollen tog i insidan stolpen – och ut.

Wolfsburg vann cupen, och har därmed tagit dubbeln i Tyskland. På torsdag är de i London och spelar final i Champions League mot Lyon – och kan ta en historisk trippel. Det lär bli en ny, fantastisk match.

För Potsdam blir det nog återigen en intressant silly season. Laget brukar ha stor genomströmning, och det är redan klart att Patricia Hanebeck kommer att lämna laget. Det har även förekommit uppgifter om att Yuki Ogimi är på väg att bli lagkamrat med Sofia Jakobsson i Chelsea.

* Dagens resultat i damallsvenskan var tyvärr de förväntade. När snart en tredjedel av serien är spelad så är det ganska solklart att de två bästa lagen hittills heter Tyresö och Malmö, och att de två sämsta hittills är Vittsjö och Sunnanå.

Malmö slog i dag Vittsjö med 4–0 och Tyresö krossade Sunnanå med hemska 10–2. Visst stod det bara 3–2 i den första halvlekens slutskede när Carys Hawkins fick rött kort. Men det försvarar ändå inte Skelleftelagets kollaps efter paus. Tydligen är det damallsvenskt segerrekord för Tyresö och förlustrekord för Sunnanå.

Samtliga de 14 mål som Malmö och Tyresö satte i dag gjordes av utländska stjärnor. Faktum att det inte ens var ett svenskt assist. Bäste producent var Christen Press som blev fyramålsskytt, och därmed leder skytteligan totalt på åtta mål. Hon hade dessutom tre assist, och leder därmed även den totala poängligan på elva.

Jag har känt att jag tog i för mycket när jag inför serien spådde att Press till och med skulle kunna göra 30 mål i år. Plötsligt känns inte det tipset helt orimligt.

Det här var lite av comebackernas helt. Det var tre i går, och en fjärde i dag. Jag tänker på Frida Nordin som byttes in för Malmö de sista tolv minuterna mot Vittsjö.

Slutligen har jag inga rapporter om hur det gick för Elin Rubensson som vänsterback. Men på twitter noterar jag att hon tyckte att det var kul. Låter lovande. Fast det är klart, Vittsjö var ju i högsta grad en mjukstart.

* För andra gången under den här veckan var det svenskmöte i England. Den här gången gällde det WSL Cup, och det var Liverpool som drog längsta strået. Louise Fors hade ett assist när Chelsea besegrades med hela 4–0.

Gruppspelet är därmed över, och semifinalerna kommer att spelas mellan: Liverpool–Lincoln och Arsenal–Everton.

Intressant test för Rubensson

Publicerad den av
4

Jag har länge sagt att det enklaste sättet att bli landslagsspelare i Sverige är att skola om sig till ytterback.

Och enligt den här artikeln i Sydsvenskan så skall Elin Rubensson tydligen just spela vänsterback för LdB FC Malmö i morgon mot Vittsjö. Det känns som ett grymt intressant test.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

Rubensson har egentligen allt som krävs för att bli en lysande ytterback. Hon har en bra speluppfattning, ett fint passningsspel och är snabb.

Synd att inte matchen är tv-sänd, för det testet hade man gärna velat se.

Jag säger inte att Rubensson blir landslagsmässig på backplats bara för att hon spelar en damallsvensk match som ytterback. Men det är väl ingen tvekan om att det på högerbacksplatsen som vi har absolut svagast konkurrens.

Så ju fler skickliga bollspelare som vill testa backplatsen, desto bättre. Och minns att Pia Sundhage skolade om målfarliga forwarden Kelley O’Hara till ytterback i USA.

Kelley O'Hara i aktion

Kelley O’Hara

* Slutligen lite uppföljning på det förra inlägget. Det verkar som att Kristianstads reduceringsmål mot Linköping var ett självmål från Charlotte Rohlin. För Örebro missade jag även att de tvingades spela utan målvakten Stephanie Labbé. Lagets mål vaktades i stället av 17-åriga debutanten Lina Domberg. I Frankrike spelade Kosovare Asllani de första 73 minuterna i toppmötet med Juvisy. Det var dock unga amerikanskan Lindsey Horan som gjorde båda målen.

En gulblå muta

Publicerad den av
1

Häromdagen högg jag mot förbundets arbete inför EM i ett inlägg. Jag känner att jag kanske skall förtydliga mig lite.

För jag tycker att man skall dela upp marknadsföringsarbetet inför EM i två delar. Den ena delen handlar om att sälja själva mästerskapet – och framför allt biljetter till matcherna.

Där är min uppfattning att arrangören har gjort, och gör, ett fullgott arbete med tanke på vilka resurser man har. Fokus är där ganska hårt på värdstäderna, vilket känns klokt.

Jag pratade häromdagen med organisationschefen Göran Havik. Han berättade då om satsningen ”Become the Home Team” – alltså att man bjuder in de deltagande länderna att komma och besöka deras huvudsakliga spelorter för att göra PR. En kreativ lösning.

Den andra delen är att utnyttja EM för att sälja damfotbollen i allmänhet, och vårt landslag i synnerhet. Och det är den här delen min kritik riktar sig mot.

Jag tycker inte på något sätt att förbundet ännu har visat att man tänker ta chansen att sälja sitt högst rankade landslag.
Jag hoppas verkligen att man har en plan för det arbetet. Inte minst hur det skall skötas efter en eventuell EM-succé. För i så fall måste man vara beredd att smida medan järnet är varmt. Då finns det ingen tid till tvekan.

Jag är rädd att förbundet inte inser vilken gigantisk skillnad det är på att marknadsföra sina herr- respektive damlandslag. När det gäller herrarna går det mest automatiskt. När det gäller damerna krävs det massor av hårt arbete.

Slutligen vill jag poängtera att det här förtydligandet inte har något med att göra att jag i dag möttes av en muta på min arbetsplats… Avsändare var Victoria Sandell Svensson, och mottagare BT-sporten. Men av någon anledning fick jag den… Tack.

En muta

En muta

Så till dagens damallsvenska matcher. Göteborg spräckte Örebros förlustnolla genom att vinna med 2–0 på bortaplan. När jag i natt förutspådde att GFC skulle få svårt att slå hål på Örebro hade jag missat att Sarah Michael var skadad – och att Lucie Martinkova var avstängd. Det var förstås till GFC:s fördel.

För Kif Örebro har en stark startelva. Men truppen är tunn, och framför allt Michael känns oerhört viktig för lagets anfallskraft.

Jode Taylor gjorde för övrigt det första målet, och delar nu ledningen i skytteligan med Lina Hurtig på fem fullträffar. Kul från matchen att två Sara L gjorde comeback med några minuters mellanrum i matchens slutskede. Först hoppade Larsson in för Kif, och några minuter senare Lindén för GFC.

Även i matchen Mallbacken–Jitex fick vi se en efterlängtad comeback. Annica Sjölund byttes nämligen in i minut 67. Kul.
Det hjälpte dock inte Jitex till poäng, utan Mallbacken vann med 1–0 (Linda Wallin) trots att det var 1–10 i skott på mål. Utan att ha hört något mer om matchen kan man nog konstatera att värmlänskorna är inne i en väldigt effektiv period. Dessutom verkar målvakten Katie Fraine ha hittat storformen.

Statistiken från Linköpings 2–1-seger i Kristianstad är intressant. Hemmalaget vann hörnorna med 10–4. Men första avslutet mot mål från KDFF:s sida kom först i minut 88. Då hade Linköping avlossat sju – och gjort två mål: Pernille Harder och Jonna Andersson.

Minuten efter KDFF:s första avslut mot mål kom det andra – som resulterade. Vem som gjorde målet verkar dock högst osäkert. Någon officiell målskytt finns inte. Inofficiellt är Johanna Rasmussen det förslag jag sett.

* I Frankrike har Lyon vunnit med 9–0 hemma mot Issy i ligan. Lotta Schelin gjorde det nionde och sista målet. Betydligt mer effektiv var Eugenie Le Sommer – som satte hela fem fullträffar på sin 24:e födelsedag. Apropå Le Sommer är här ett klipp med många läckra mål från hennes fötter och huvud. Några är riktigt spektakulära.

I Frankrike vann PSG med 2–0 borta mot Juvisy. Därmed är Kosovare Asllani:s lag helt klart för höstens Champions League. Huruvida svenskan spelat eller gjort något mål i dag har jag ännu så länge inga uppgifter om.

Inlägget är uppdaterat. Först rapporterades Jodie Taylor som tvåmålsskytt. Lite senare reviderades GFC:s första målskytt till Marlene Sjöberg – vilket ju förändrar läget i toppen av skytteligan.

Intressant om Sundhages tester

Publicerad den av
2

Sedan Pia Sundhage presenterade sin senaste landslagstrupp i onsdags har jag försökt läsa allt som skrevs av de journalister som var närvarande, för att få hyfsat klart för mig hur vår förbundskapten tänker.

Med några dagars varsel så känns det som att startelvan är fortsatt oförändrad. Sundhage har på flera ställen klargjort att Kristin Hammarström fortsatt är förstamålvakt – trots att Hedvig Lindahl får chansen att visa upp sig.

I mittförsvaret har Sundhage förklarat att Nilla Fischer och Charlotte Rohlin fortsatt är förstavalet.

De båda sakerna kan man exempelvis läsa om här. Sundhage är väldigt tydlig när hon säger så här om Fischer/Rohlin:

”Jag har bestämt mig för att de ska spela. Man kan inte vela och testa för mycket.”

Den bästa analysen jag läst om den nya truppen bjuder Aftonbladets Petra Thorén på i den här krönikan. Läs den. Där ger Thorén några fina exempel på hur Sundhage testar sina spelare.

Bland annat tar hon upp hur Lotta Schelin tidigare på alla sätt försökt undvika allt vad stjärnrollen innebär. Jag minns det så väl från VM 2011. Schelin sken som en sol genom hela mästerskapet, och var verkligen vår stjärna. Men så fort någon försökte prata med henne om det slog hon ifrån sig, och började prata om kollektivet. Och att ta upp krav/förväntningar var inte ens någon idé.

Det skall bli spännande att se hur Schelin hanterar sådana frågor i sommar.

Schelin skrev för övrigt i dag på ett nytt treårskontrakt med Lyon. När kontraktet är utspelat 2016 är hon 32 år. Kanske är det då dags att vända hemåt, och avrunda karriären i damallsvenskan. I varje fall kan man ju alltid hoppas…

Innan jag lämnar landslaget och går över på en liten koll på vad som händer i helgen så känns det ju udda att läsa om att Brasilien har tagit ut en 26 spelare stor landslagstrupp, som skall bantas något till lagets landskamp mot Sverige.

Den matchen finns väl inte ännu? I varje fall inte officiellt.

Inofficiellt har man väl länge förstått att det är just Marta med vänner som väntar den 19 juni.

* Så då till helgens matcher. Den stora internationella höjdpunkten är tveklöst den tyska cupfinalen mellan ettan och tvåan i Frauen-Bundesliga, alltså Wolfsburg och Turbine Potsdam. Matchen spelas i Köln på söndag klockan 16.30, och tyska cupfinaler brukar locka en bra bit över 10 000 åskådare.

Förhoppningsvis kan Antonia Göransson få chansen från start igen i Potsdam. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Vår landslagsytter fick nämligen nöja sig med att agera inhoppare i de fyra sista ligaomgångarna.

* Det har hunnit bli lördag under arbetet med det här inlägget. I damallsvenskan är det således tre intressanta matcher i dag. För toppen av tabellen är mötet mellan de båda obesegrade lagen Kif Örebro och Göteborg allra mest spännande. Känslan är att Göteborg kan få väldigt svårt att slå hål på Örebros täta försvar.

Kristianstad–Linköping är ett annat spännande möte i tabellens övre regioner. Min gissning är att KDFF:s offensiv tar hem spelet mot Linköpings defensiv. Men jag skulle inte bli överraskad om det slutade helt tvärtom.

Känslan är ju att serien inte riktigt hunnit sätta sig ännu. Och utöver det självklara att Tyresö och Malmö är topplag, samt att Sunnanå är ett bottenlag, så har det hittills varit sköna resultatmässiga svängningar.

Därför känns mötet mellan Mallbacken och Jitex som helt öppet. Däremot hade söndagens matcher Tyresö–Sunnanå och Malmö–Vittsjö varit ogarderade ettor på min tipskupong.

* I USA rullar NWSL vidare. Jag såg huvuddelen av seriefinalen Portland–Sky Blue 0–1 i morse. Trots att det inte skapades speciellt många heta målchanser var det verkligen en högklassig match, där jag framför allt imponerades av kvaliteten i passningsspelet. Det var knappt en gång man såg att det slarvades med enkla passningar.

Sedan är man ju inte van vid att det är en riktigt skön ljudkuliss vid dammatcher. Men bland de 11 055 åskådarna fanns en rejäl Portlandklack som sjöng under större delen av matchen. Riktigt kul att höra.

Sky Blues segermål gjordes för övrigt på ett överraskande skott från inhopparen Taylor Lytle. Se det i det här klippet.

En härligt efterlängtad nyhet

Publicerad den av
Svara

Inlägget om profilering av spelare får dröja lite till. Man skulle kunna säga att ett hockeydrama kom emellan.

Men i kväll kom en härligt efterlängtad nyhet, som jag inte vill hålla på. Jag har önskat att få möjlighet att se fler mål från damallsvenskan.

Och nu går det äntligen. EFD har satt ihop ett klipp enligt tysk modell med målen från de damallsvenska matcher som inte visats av den kanal som har sändningsrätten – alltså Tv4.

Här är premiärklippet, med målen från den sjätte omgången.

Precis som motsvarande klipp från Frauen-Bundesliga är det väldigt långt ifrån Champions League-kvalitet på tv-produktionerna. Men prio ett är ju att det går att få se målen överhuvud taget. Så det här känns som ett rejält steg i en positiv riktning.

* För övrigt vann Avaldsnes dagens match i toppserien med 3–0 (3–0) mot Klepp. Det blev inga svenskmål, däremot gjorde den före detta Kristianstadsspelaren Holmfridur Magnusdottir två av målen. Alla tre svenskorna spelade från start, men både Linnea Liljegärd och Mia Jalkerud byttes ut i den andra halvleken.

* I England gick det sämre för Sofia Jakobsson och hennes Chelsea. Man föll borta mot Bristol Academy med 2–0 i WSL. Bristol är därmed enda laget i serien utan poängförlust när lagen spelat två, tre eller fyra matcher. Det finns inga bilder från den matchen ännu.
Men här är bilder från söndagens svenskmöte, där Jakobsson gjorde ett av målen när Louise Fors och Liverpool besegrades med 2–1.

Sverige eller Serbien – det är frågan

Publicerad den av
3

Sverige eller Serbien är frågan för Sunnanås målvakt Sussie Nilsson.

Hon står mellan valet att försöka kämpa sig till sin dröm om att få bli Sveriges förstemålvakt eller att omgående få internationell erfarenhet genom att spela för Serbien – där hon är lovad att bli etta.

Valet är samtidigt både intressant – och rätt jobbigt.

Själv såg jag Nilsson för första gången 2007, när hon som 15-åring var tongivande när Byttorp kvalade sig upp i division I. Känslan var att Kristianstadstjejen skulle ha stora möjligheter att bli en framtida A-landslagsmålvakt. Spänsten, speluppfattningen och tekniken var bättre än jag sett någon annan så ung målvakt prestera.

Utvecklingen har kanske inte gått spikrakt sedan dess. Men i fjol i damallsvenskan hade Nilsson en räddningsprocent på 75 i nedflyttade AIK. Det var en bättre siffra än vad landslagsmålvakter som Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren och Loes Geurts noterades för i serien.
Det räckte dock inte för att ta greppet om handskarna i U23-landslaget. Nilsson spelade en match i fjol – och då föll Sverige tungt med 4–2 mot Norge. I övrigt under fjolåret vaktade Jessica Höglander (2,75 matcher), Hilda Carlén (2), Emelie Lundberg (1) och Emelie Almesjö (0,25) målet i U23-landslaget.

I dag blev U23-landslagets trupp till USA-matchen i Gävle offentlig. Som jag berättade i går fanns Carlén och Umeås Malin Reuterwall med i den. Däremot saknas Nilsson. Det är kanske inte så oväntat, då hon har varit skadad.
Men kunde man ta med fyra målvakter i A-truppen hade våra förbundskaptener kunnat ta med tre i U23-laget. För nu skickar man ut signaler om att man placerar Nilsson väldigt långt ner i kön.

Jag missade ju den damallsvenska upptaktsträffen i början av april. Men vittnen såg och hörde hur förbundsfolk inför öppen ridå försökte övertyga Nilsson om att hon skall välja Sverige.

Tydligen var dock argumenten väldigt vaga. Det gjordes klart att Nilsson inte var i närheten av den nivå som rutinerade kvartetten Lundgren, Lindahl, Kristin Hammarström och Carola Söberg håller. Sunnanåtalangen var i stället en av en handfull yngre målvakter som man höll som ganska jämnstarka. Av dem har nu fyra andra fått chansen att visa upp sig i U23-landslaget i år. Dock inte Sussie Nilsson.

Om förbundsledningen verkligen vill att Nilsson skall välja Sverige borde de ju ge henne någon form av köttben. För i längden håller det inte att bara säga att man tror på någon. Man måste visa det i aktiva handlingar också.

Hade jag varit Sussie Nilsson hade jag lyft telefonen och lyssnat av Pia Sundhage, som ju brukar ge raka och ärliga svar. Om svaret inte skulle ge något ökat hopp, då undrar jag om jag inte hade valt Serbien.

* I kväll 18.00 spelar svensklaget Avaldsnes med Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd hemma mot Klepp i norska toppserien. Matchen skall gå att se direkt på den här länken.

Hermansson ifrågasätter Sundhages trupp

Publicerad den av
4

Det här har blivit en dag med många inlägg. Och här är ett till. Jag håller även på att jobba med ytterligare ett inlägg kring profilering av spelare. Fast det blir inte klart förrän tidigast i morgon.

Utgångspunkten är hur som helst de båda intressanta listor som kommit i veckan. Dels Sports Illustrateds lista över de idrottare i världen som tjänar bäst. Dels Eurosport och SportPro:s gemensamma lista över de 50 idrottare i världen med högst marknadsvärde.

Det här blir ett kortare inlägg som börjar i Umeå. Där ifrågasätter UIK:s sportchef Andreas Hermansson hur klubben kan ha med tre spelare i A-landslagstruppen utan att Lina Hurtig är en av dem. Läs mer om det här. Jag kan bara hålla med Hermansson.

* Apropå Umeå så finns höjdpunkter från UIK:s seger mot Sunnanå från i går på det här klippet.

* Och apropå landslagstruppen noteras att Pia Sundhage fortsätter att vara härligt rak under sina presskonferenser. Angående uttagningen av Hedvig Lindahl skall Sundhage ha sagt så här:

”Hedvig har jobbat hårt för att sluta släppa in skitmål.”

Som sagt, Sundhage är rak…

* LdB FC Malmö har startat ett konto på youtube. Där finns nu långa klipp från fyra av klubbens sex damallsvenska matcher i år. Kul att få se bilder från fler matcher än bara de som är veckans match på Tv4sport.

* Slutligen noterar jag via twitter, facebook och diverse lokaltidningar att det har tagits ut en trupp till U23-landslagets möte med USA. Men jag hittar inte truppen på förbundets hemsida. Är det bara jag som letat dåligt?

Vad jag hittills sett så har Malin Reuterwall och Hilda Carlén lagt beslag på målvaktsplatserna. Dessutom är AIK-duon Petra Andersson och Jessy Sharro (som ju leder skytteligan i elitettan) uttagen.

Genrep mot England i Ljungskile

Publicerad den av
Svara

Utöver truppen till Norgematchen blev det i dag också helt klart att Sveriges EM-genrep spelas mot England i Ljungskile den 4 juli 19.00.

Det känns som ett bra val av motstånd. För England blir en riktigt bra värdemätare en knapp vecka innan Sveriges premiär mot Danmark.

Ojdå, Sundhage bjöd på skrällar

Publicerad den av
Svara

Vid en presskonferens som förbundet har gjort så minimalt med reklam för – se föregående inlägg – att man undrar om de ville att någon skulle rapporter om den så presenterade Pia Sundhage faktiskt flera skrällar.

Efter att ha jobbat med samma 25 spelare under hela våren får plötsligt ett antal nya spelare chansen. Amanda Ilestedt och Josefine Öqvist har varit med i truppen tidigare. Men mot Norge den 1 juni får även Hedvig Lindahl, Marina Pettersson Engström och debutanten Jenny Hjolman chansen.

Jenny Hjolman

Jenny Hjolman

Kul med Hjolman som är en intressant spelartyp. Men som jag skrev i går – Umeås bästa offensiva spelare heter Lina Hurtig.

Spelare som är borta från den förra truppen är förstås skadade Emma Berglund, men även Malin Levenstad, Stina Segerström och Johanna Almgren. Almgrens petning förklaras på förbundets hemsida med hennes knäproblem. De andra två verkar vara ute i kylan.

Segerström har inte varit dålig i de matcher jag har sett henne i Göteborg i vår. Men hon har inte heller känts landslagsmässig. Angående Levenstad reagerade jag för att hon ofta vände ryggen och rumpan till i duellerna mot Örebro. Så vill inte jag att en landslagsmittback skall agera i närkamper.

Andra spelare som verkar helt iskalla är Annica Svensson och Susanne Moberg, som ju båda åkte ur truppen efter Algarve cup. Och man kan nog konstatera att sista tåget har gått för Therese Sjögran i hennes kamp för att få spela ett sista mästerskap. Hon hade definitivt behövt vara med här för att ha en rimlig chans.

För egen del tycker jag att det är synd att inte Lina Hurtig och Marija Banusic får chansen att visa upp sig i A-landslaget. Även om Sundhage tycker att de båda bör spela i F19-EM i stället, så handlar det troligen om två framtida nyckelspelare i A-landslaget. Två spelare som skulle kunna få lite extra positiv energi av att bara få vara med i truppen.

Den 25 juni 18.00 på Torslandaverken skall den definitiva EM-truppen presenteras. Fram tills dess ser landslagets schema ut så här:

* 28 maj–2 juni, läger i Linköping. Inklusive match mot Norge på Linköping Arena den 1 juni 15.30.

* 15–20 juni, nytt läger. Troligen inklusive match den 19 juni.

I mitt förra inlägg gissade jag att en allmänt sportintresserad svensk inte kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. När TT alldeles nyss presenterade Sundhages senaste trupp fick jag vatten på min kvarn. Där ingick nämligen Amanda Ilstedt och Olivia Scough. Kunskapen om namn och stavning i vårt landslag är verkligen begränsad.

Här är förresten hela truppen till lägret i Linköping, och matchen mot Norge:

Målvakter: Kristin Hammarström, Lindahl, Sofia Lundgren och Carola Söberg.
Backar: Nilla Fischer, Ilestedt, Lina Nilsson, Pettersson Engström, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Mittfältare: Lisa Dahlkvist, Hanna Folkesson, Marie Hammarström, Antonia Göransson, Carina Holmberg, Emmelie Konradsson och Caroline Seger.
Forwards: Kosovare Asllani, Hjolman, Sofia Jakobsson, Lotta Schelin, Olivia Schough och Öqvist.

EM är nära – det är dags att vakna nu

Publicerad den av
2

Det har blivit hög tid att ge Svenska Fotbollförbundet en rejäl känga igen.

Från att ha varit helt odugliga på att marknadsföra sitt damlandslag efter VM-bronset 2011 har jag tyckt att de under det senaste halvåret skött sig ganska bra som EM-arrangör.

Men när jag i morse läste Glenn Hysén på twitter insåg jag att det som förblindat mig är genidraget att rekrytera Pia Sundhage. Utöver det finns det väldigt mycket mer att önska.

Så här twittrade Hysén (det är tre hopklippta inlägg):

”Varför promotar inte Svenska Fotbollförbundet sina spelare nu när det är EM för damer? Nu är det ju drömläge för tjejerna i damlandslaget att bli idoler för unga tjejer runt om i Sverige. Jag märker ju knappt att det är EM, var är bilderna, reportagen?”

Då vaknade jag till.

Det där är ju en av mina käpphästar. För att en sport skall kunna få ett lyft måste man jobba stenhårt på att profilera sina stjärnor. Stenhårt. För när EM är över är det kring starka spelarprofiler som damfotbollen skall bygga vidare på sitt varumärke.

Det räcker inte att ha en populär förbundskapten, som syns i alla sammanhang. Vi måste också ha minst en handfull som Medel-Svensson känner igen. Minst. Och det har vi inte.

Jag tror knappt att en allmänt sportintresserad svensk i dag kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. Den siffran måste ökas rejält i sommar. Spelarna måste bli igenkända.

I dag är det mindre än två månader till EM – närmare bestämt 56 dagar. Och förbundet förser folk och media med alldeles för lite material. Alldeles för lite.

Jag tycker att det är en rimlig målsättning från förbundets marknadsavdelning att alla större svenska medier åtminstone skall nämna EM varje dag under de två sista månaderna.

För att uppnå det målet måste man bli mycket bättre på att förse media med material. Så sätt Informationsavdelningen i arbete. Det finns väl förhoppningsvis lite folk med nyhetsnäsa där.

Jag tycker att förbundet från och med i dag borde ha ett dagligt pressmeddelande där de berättar dagens bästa EM-nyheter. Där borde det finnas en biljettbarometer. Det borde vara en eller flera spelare som bloggar om sin uppladdning inför mästerskapet. Man borde ha gästkrönikor från spelare/ledare/journalister i de övriga elva deltagande nationerna. Och så vidare.

Som exempel borde förbundet förse alla medier med nyheter som den att EM-aktuella Johanna Almgren återigen har knäproblem, och riskerar att missa EM. Men den har inte ens gått att läsa på damfotboll.com.

Jag kikade lite på hur det ser ut på förbundets EM-hemsida. Där har man satsat på helt fel material. Det är dags att förse supportrarna med reportage om EM:s stora stjärnor.

Lyon erbjuder Montpellier omspel

Publicerad den av
3

Jag berättade härom dagen om hur Montpellier berövades segern i cupsemifinalen mot Lyon, till följd av en präktig domarskandal i den avgörande straffläggningen.

Läs mer om händelsen i det här klippet.

På sin hemsida skriver i kväll Montpellier att Lyon har erbjudit sig att spela om matchen. Och att det nu är upp till Franska fotbollförbundet att acceptera omspelet.

Hoppas att förbundet accepterar omspelet. För även om jag tycker att det är solklart att Montpellier egentligen vann straffläggningen så känns omspel ändå klart mer rättvist än att Lyon skall få vinna på att domaren inte kunde reglerna.