Tankar kring herr-EM:s påverkan på damfotbollen

Publicerad den 25 juni, 2016 av Johan Rydén

Den senaste tiden har en stor del av fokuset av naturliga skäl varit riktat med herrfotboll, och Europamästerskapet i Frankrike.

Den här bloggen brukar ju inte ägnas åt herrfotboll, men mästerskapen är intressanta eftersom man där kan se trender som senare slår igenom i all fotboll – även damernas.

Vad är det då för trender som jag tycker mig ha sett hittills i Frankrike?

Det första man självklart kommer att tänka på är att det så här långt är lagens EM – inte de individuella stjärnornas. Så här långt har lag som bland annat Wales, Irland, Nordirland och förstås Island visat att man kan komma väldigt långt med ett hårt arbetande kollektiv i den moderna fotbollen.

Det har mer handlat om hjärta än om talang. Inget lag har tagit full poäng, utan de tippade storlagen har fått kämpa för att vinna mot de övriga.

I princip alla lag har jobbat hårt med försvarsspelet, det har genomgående varit tajt och disciplinerat. Det har gjorts 69 mål på 36 matcher, alltså ligger målsnittet på 1,92 – vilket är lågt. Det snittet innebär ett högt betyg på försvarsspelet, men ett lågt på anfallsspelet.

Det är ju inget nytt att det finns en koppling mellan pigga spelare och ett framgångsrikt försvarsspel. Och att risken för baklängesmål ökar ju tröttare spelarna blir. Men kopplingen har varit extra tydlig i det här mästerskapet. Av de 69 målen har 24 kommit i den första halvleken och 45 i den andra. Hela 16 av dem har fallit i slutet av matcherna, minut 85 eller senare. Och många av dem har gjorts av inbytta spelare.

När det gäller anfallsspelet har det inte tillåtits speciellt mycket djupledsspel. Huvuddelen av målen har kommit via inlägg, inspel eller distansskott.
När det gäller inlägg tycker jag mig se en trend att alltfler lag placerar vassa högerfötter till vänster och vassa vänsterfötter till höger för att kantspelarna skall skära in i planen och slå hårda, inåtskruvade inlägg mot bortre stolpen.

Dock måste jag säga att jag är besviken på kvaliteten på fasta situationer. Det har i och för sig gjorts några frisparksmål, men när det gäller hörnor och inläggsfrisparkar har utdelningen varit högst begränsad. En anledning är alla tröjdragningar.

Totalt sett tycker jag att domarna har skött sig utmärkt. Men medan känslan är att antalet filmningar har minskat så har inte sexdomarupplägget gjort att man kommit åt alla tröjdragningar.

Det var mina spaningar från herrfotbollens EM. Följdfrågan blir ju förstås vilka av de här sakerna som kommer att slå igenom inom damfotbollen framöver.

Här kan man ju förstås bara gissa. Men att även damlagens organisation och kvalitet i försvarsarbetet blir allt bättre ser vi redan. Den trenden märktes tydligt i Kanada-VM i fjol, och den märks i det pågående EM-kvalet. De sämre lagen har helt enkelt blivit klart bättre på att försvara sig.

Förr kom man väldigt långt på att bara ha ett vasst djupledsspel. Det räcker inte längre, något ju bland annat Sverige har fått erfara. Det förbättrade försvarsspelet ställer större krav på anfallsspelet. Inläggens betydelse ökar, vilket i sin tur gör att det krävs av forwards att de är bra i luftrummet. Av forwards krävs även smartare rörelsemönster i motståndarnas straffområde. Exempel på forwards som anpassat sig till de nya kraven inom damfotbollen är Ada Stolsmo Hegerberg och Vivianne Miedema.

På internationell nivå kommer det även att ställas allt högre krav på kvaliteten på spelarnas tillslag. Målvaktsspelet har förbättrats, vilket gör att det inte längre räcker med att kunna skjuta höga skott. Man måste kunna hantera kraft och skruv på ett bättre sätt. En spelare som behärskar det är exempelvis Dzsenifer Marozsan.

När det gäller sena mål är det något som också kommer att bli allt viktigare inom damfotbollen. Det har vi märkt på vårt svenska landslag. Jag har ju redan i flera inlägg konstaterat att Pia Sundhage:s ordinarie forwardsval inte gör speciellt många mål. Däremot är inhopparna betydligt effektivare.

Jag har ju ofta varit kritisk till Sundhages coachning, men man kan vända på det och konstatera att det även är väldigt viktigt att ha vassa och pigga spelare på planen i slutet av matcherna – och att Sundhage varit duktig på den punkten.

Det kommer nämligen även framöver att vara vansinnigt viktigt att göra bra byten, och ha pigga målskyttar på planen i slutet av matcherna. För svensk del kan jag spontant känna att en måltjuv som Lotta Schelin skulle kunna göra betydligt större nytta för landslaget om hon kom in från bänken. Hennes egenskaper är ju som bekant inte anpassade för samlade och pigga försvar.

Det var lite tankar kring herr-EM och damfotboll. Har ni synpunkter, eller egna spaningar välkomnas de. Nu till en genomgång av lite seriefotboll runt om i världen.

* Det spelades ju två viktiga matcher i damallsvenskan i torsdags. FC Rosengård vann med 1–0 i Eskilstuna efter segermål av Marta. Av klippet med höjdpunkter att döma var segern i sin ordning, även om Mimmi Larsson hade ett par makalöst bra chanser.

Det här var Sara Björk Gunnarsdottir:s sista match för Malmöklubben. Jag tror att hon och hennes inställning kommer att bli otroligt saknad. Det skall bli spännande att se hur laget påverkas av att tappa henne.

I botten tog Kristianstad en livsviktig trepoängare genom att vinna mot Mallbacken med 1–0. Ett resultat som gör att halva serien plötsligt är indraget i bottenstriden igen. Exempelvis är sjuan Vittsjö bara tre poäng över nedflyttningsstrecket nu.

Det är för övrigt väldigt oroligt i Vittsjö för tillfället. Det blev ju storstryk mot Linköping nyligen, och i veckan fick tränaren Håkan Magnusson sparken, viket innebär att laget skall ledas av Ingemar Nilsson i morgon. Som bekant är Thomas Mårtensson fortfarande sjukskriven, fast enligt länkad artikel skall han snart vara tillbaka.

* Så till USA. Jag kikar lite på NWSL med jämna mellanrum. Det är en väldigt öppen fotboll i ligan – en fotboll som bygger i väldigt liten grad bygger på taktik. Alla lag vill sätta hög press, har ett grundupplägg som bygger på man-man-spel och där inställning är viktigaste ingrediensen.

Eftersom det nu är sista helgen på länge som NWSL-lagen har tillgång till sina OS-spelare har jag försökt se lite mer av serien den senaste veckan. Men faktum är att det nästan har varit en chock att gå från extremt taktisk och välorganiserad EM-fotboll till oorganiserade NWSL-matcher.

Det blir liksom så extremt tydligt vilka enormt stora taktiska brister de amerikanska lagen och spelarna har. Och där är nog tur, för annars hade de ju sannolikt varit ännu mer överlägsna i de internationella mästerskapen.

Ett lag som hade behövt lära sig av taktiskt drillade lag som Island är NWSL:s enda svensklag, Boston Breakers. De har en riktig självmordstaktik, där de trycker upp laget högt utan att klara av att sätta tillräcklig press på motståndarna. Jag såg dem bli slaktade av Western New York Flash i natt. 7–1 slutade matchen – ett resultat i underkant.

Louise Schillgard spelade hela matchen för Boston. Men precis som i tidigare matcher där jag sett henne tycker jag att hon väger väldigt lätt. Man ser att hon har vilja och idéer, men hon får tyvärr ändå ut alldeles för lite.

Den NWSL-match som varit mest spännande i veckan var seriefinalen mellan Portland Thorns och Chicago Red Stars. Portland vann med 2–0, och känslan därifrån blev att Amandine Henry och Christine Sinclair är ett tänkbart framtida radarpar. Två smarta spelare i en liga som alltså annars präglas av rätt begränsad speluppfattning.

Däremot undrar man lite hur amerikanska landslagsbacken Julie Johnston tänkte innan 1–0-målet. Se höjdpunkter från matchen här:

* I Norge har man, så när som på en hängmatch, kommit halvvägs in i toppserien. I dag vänder serien genom att höstsäsongen drar i gång med bland annat matcherna Avaldsnes–Uraedd och Klepp–LSK.

Efter elva omgångar leder Avaldsnes på 28 poäng. De är två poäng före LSK, som dock har en match mindre spelad. För LSK har Mimmi Löfwenius gjort två mål på åtta matcher. Sju av de där matcherna har hon gjort som inhoppare.

Trean Kolbotn skuggar topplagen med sina 25 poäng. Där har Fanny Andersson startat alla elva matcherna, dock utan att göra något mål.

Vi har ytterligare några svenska spelare i toppserien. I Vålerenga har Jennie Nordin spelat full tid i alla elva matcherna och gjort ett mål. Kristin Carlsson har spelat två matcher för Röa.

Skytteligan toppas av LSK:s Isabell Herlovsen på tolv mål. Tvåa ligger Cecilie Pedersen från Avaldsnes med nio mål och trea Emilie Haavi, LSK, med sju.

* I England har WSL haft uppehåll. Men i dag återstartar ligan med matchen Arsenal–Sunderland. WSL:s tabell är konstigt haltande. Exempelvis har jumbon Doncaster Rovers Belles bara spelat tre matcher.

Ledande Manchester City har spelat sju matcher – och är ännu utan insläppt mål. Kosovare Asllani har startat alla sju matcherna (blivit utbytt fem gånger) och gjort ett mål.

Tvåan Chelsea är fyra poäng bakom, men har en match mindre spelad. Hedvig Lindahl har vaktat målet i alla sex matcherna.

Vi har ju ytterligare två svenskor i ligan. Emma Lundh har spelat sex matcher (tre från start) och gjort ett mål för Liverpool och Maja Krantz har spelat fyra matcher (tre från start) för Notts County. Liverpool är fyra med åtta poäng och Notts County är sexa med fyra poäng.

Örebrospelare till OS

Publicerad den 20 juni, 2016 av Johan Rydén

Alldeles nyss presenterade Kanada sin trupp till OS i Rio. Bland de 18 spelarna finns som väntat Kif Örebros Melissa Tancredi.

Där finns även flera före detta damallsvenska spelare, som Stephanie Labbé, Shelina Zadorsky, Allysha Chapman, Josee Belanger och Sophie Schmidt.

Vad jag sett är Kanada först med att spika sin trupp. Sveriges presenteras ju som bekant nästa tisdag.

I den blir det garanterat flera Linköpingsspelare. De ordnade i går så att vi får en drömfinal i Svenska cupen. LFC vann semifinalen mot Eskilstuna med 1–0. Segerskytt var Fridolina Rolfö. Se höjdpunkter här.

Fler funderingar kring landslagets offensiv

Publicerad den 17 juni, 2016 av Johan Rydén

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har gått rätt många dagar sedan förra måndagens EM-kvalmöte med Moldavien. Trots det tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en lite djupare fundering kring matchen.

Den var förstås långt ifrån något fullödigt test för vårt landslag. Vissa säger att det var 90 bortkastade minuter, men där håller inte jag med. För det här var ju något så ovanligt som en match med 100 procent anfallsspel. Alltså fick Pia Sundhage chansen att se vilka spelare som är smartast i offensiven, vilka som har bäst offensiv speluppfattning.

Visst kommer det självklart att bli betydligt mycket mer försvarsspel i OS, men jag tyckte ändå att man såg ganska många saker som bör vara nyttiga för ett framtida lagbygge.

Ni som tycker att jag börjar bli tjatig, eftersom jag ganska många gånger redan diskuterat forwards arbete, kan sluta läsa nu. För det här blir ytterligare ett inlägg där fokus hamnar på landslagets offensiva spelare – framför allt på forwards.

De spelare som i första hand flyttade fram sina positioner i Moldavienmatchen var Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Fridolina Rolfö. Men även Lina Nilsson, Pauline Hammarlund och Malin Diaz visade positiva intentioner.

I slutet av matchen satt jag faktiskt och funderade på hur man formerar den bästa möjliga svenska elvan för matcher där vi har minst 80 procents anfallsspel, alltså det optimala laget mot den typ av hyperdefensiva motståndare som vi ofta möter i EM- och VM-kvalmatcher.

Jag kom fram till följande elva: Hedvig Lindahl – Nilsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Diaz, Caroline Seger, Asllani – Rubensson, Rolfö, Stina Blackstenius.
Spelare som var fanns med i funderingarna var Emma Berglund och Hammarlund. Framöver kan jag även tänka mig att Tove Almqvist, Lina Hurtig och Michelle De Jongh vill vara med i diskussionen.

Till OS måste ju förstås den här elvan blandas upp med några spelare med mer defensiva egenskaper, kanske även med någon till djupledslöpare. Där kommer i första hand Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Sofia Jakobsson och Lotta Schelin med i diskussionen. De två först nämnda känns ganska givna i en OS-elva.

När det gäller forwardsbiten känner jag alltmer att det svenska anfallsspelet i OS skulle må bra av att ha både Asllani och Rubensson på planen. Att sätta båda på mittfältet tror jag däremot inte på, då skulle laget bli överoffensivt. Däremot skulle vi kunna få en väldigt bra balans med Rubensson som löpstark ytterforward.

Om jag skulle ranka våra offensiva spelare (mittfältare och forwards) mot Moldavien blir det följande lista:
1) Kosovare Asllani
2) Fridolina Rolfö
3) Elin Rubensson
4) Pauline Hammarlund
5) Malin Diaz
6) Stina Blackstenius
7) Lotta Schelin
8) Olivia Schough

Moldavien låg samlat och var förhållandevis duktigt på att försvara sig. De backade djupt och tillät inte något svenskt djupledsspel. Det missgynnade Schough och Schelin rätt rejält. De hade väldigt svårt att komma till avslut, och tog massor av felbeslut. För tillfället känns Schough långt ifrån den fina form hon hade i höstas, så långt ifrån att jag hade ställt henne utanför OS-truppen.

Personligen känner jag även att det i OS i högsta grad är upp till bevis även för Schelin. Sett till prestationer det senaste året tycker jag egentligen inte att Schelin förtjänar någon startplats i landslaget. Hon tillför helt enkelt inte tillräckligt på planen för tillfället.
Fast hon lär ändå åka till Rio som Sundhages förstaval på forwardssidan. För känslan är ju att Sundhage inte vågar plocka bort det svenska affischnamnet ut elvan som det är nu.

Men om Schelin inte presterar under OS, då tycker jag att det är dags att testa något nytt i höst. Då bör den förbundskapten som leder laget bygga en EM-elva utan Schelin. Det finns ju nämligen många yngre forwardsalternativ som känns betydligt hetare och intressantare för tillfället.

Om man rent statistiskt kollar vilka svenska forwards som varit effektivast under ett år (14 landskamper perioden 8 juni 2015–6 juni 2016) får man följande ranking:
(listan visar alltså hur många minuters speltid spelarna behöver per mål)

1) Fridolina Rolfö, gör mål var 54:e minut – hon har spelat 162 minuter och gjort tre mål.
2) Kosovare Asllani, mål var 80:e minut – tre på 241 minuter.
3) Pauline Hammarlund, mål var 81:a minut – tre på 244 minuter.
4) Stina Blackstenius, mål var 238:e minut – ett på 238 minuter.
5) Olivia Schough, mål var 266:e minut – tre på 797 minuter.
6) Lotta Schelin, mål var 369:e minut – tre på 1108 minuter.
7) Sofia Jakobsson, mål var 488:e minut – två på 976 minuter.

Fridolina Rolfö

Direkt bör det väl sägas att det här på ett sätt är en haltande jämförelse. Rolfö har ju bara spelat mot Polen och Moldavien, medan Schelin och Jakobsson spelat mot väldigt mycket bättre motstånd än de andra – de var ju med i VM i fjol. Å andra sidan har Schelin, Jakobsson och Schough totalt sett fått klart mest speltid även mot blåbärslagen i EM-kvalet.

Noterbart också att Asllani gjort i princip alla sina 241 minuter på mittfältet och att även Schough har spelat en hel del på mittfältet.

Gör man en ren skytteliga över de 14 matcherna ser den ut så här:

1) Asllani, Hammarlund, Rolfö, Sembrant, Schelin och Schough – alla med tre mål.
7) Dahlkvist, Jakobsson och Seger – alla med två mål.
10) Ett mål vardera från Emilia Appelqvist, Berglund, Blackstenius, Diaz, Ericsson, Fischer, Hurtig, Amanda Ilestedt samt ett självmål.

Totalt har alltså Sundhages tre ordinarie forwards gjort totalt åtta mål under ett år och 14 matcher. De tre huvudsakliga utmanarna på forwardssidan har tillsammans gjort sju, trots väldigt mycket kortare speltid.

Noterbart är att mittfältet har gjort tio (Asllani 3, Dahlkvist 2, Seger 2, Hurtig, Diaz och Appelqvist) och backlinjen har gjort sju mål (Sembrant 3, Berglund, Ericsson, Fischer och Ilestedt) plus att självmålet kom på en hörna från Ericsson.

Magdalena Ericsson

Åter till effektivitetssiffrorna. Det jobbiga är att om vi räknar bort VM, och bara tar med de tio landskamper där laget spelat 4-3-3 hamnar ändå de tre ordinarie forwardsen sist i statistiken. Då ser listan istället ut så här:

1) Fridolina Rolfö, gör mål var 54:e minut – hon har spelat 162 minuter och gjort tre mål.
2) Kosovare Asllani, mål var 60:e minut – tre på 180 minuter.
3) Pauline Hammarlund, mål var 81:a minut – tre på 244 minuter.
4) Stina Blackstenius, mål var 238:e minut – ett på 238 minuter.
5) Lotta Schelin, mål var 249:e minut – tre på 748 minuter.
6) Olivia Schough, mål var 251:e minut – tre på 752 minuter.
7) Sofia Jakobsson, mål var 616:e minut – ett på 616 minuter.

Hur kommer det sig att Rolfö är effektivast medan storstjärnan Schelin ligger i botten när det gäller effektivitet? Finns det något enkelt svar?

Jag skulle säga att det hänger på speluppfattning. På den punkten är Rolfö överlägset mycket bättre än Schelin. Mot Moldaviens täta försvar hade Rolfö tio avslut, medan Schelin bara hade tre. Det var ingen slump.

Det jag är ute efter illustreras perfekt av det svenska 3–0-målet. När du kollar klippet nedan, studera fotarbetet på de tre svenska forwardsen inne i straffområdet.

Du har nu sett hur Lotta Schelin, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö i förstaläget söker varsin yta i målområdet. Men medan Schelin springer fram och ställer sig – och faktiskt träffas av bollen, jobbar Hammarlund och Rolfö aktivt med sina positioner. De försöker lura sina bevakare genom att löpa fram, för att sedan backa in på nya ytor.

När Hammarlund kämpar om returen står Schelin bredbent och felvänd och tittar på. Om bollen skulle ha gått mot henne hade hon knappast hunnit reagera. Rolfö däremot jobbar hela tiden aktivt för att hitta bästa möjliga yta. Visst har hon lite tur som får bollen mot sig, men tur förtjänar man. Och hade hon varit lika stillastående som Schelin skulle Rolfö sannolikt inte haft någon tur.

Tyvärr är det här inte ovanligt när det gäller Lotta Schelins fotarbete inne i straffområdet. Det är alldeles för ofta man ser henne bli väldigt stillastående om hon inte får bollen vid sin första löpning. Fotarbete och aktivt val av position är något vi får hoppas att hon kan förbättra nere i Malmö. Det lär krävas om hon även fortsättningsvis skall vara given i landslaget.

Det var lite tankar efter Moldavienmatchen. Det finns anledning att återkomma med fler funderingar kring landslaget inom kort. Datumet när OS-truppen skall presenteras kommer ju allt närmare. Känslan är väl dock att det mesta redan är spikat. Jag tror att signaturen noone är rätt ute med den trupp han presenterade i sin kommentar till det här inlägget.

Saknar Lundgren och Hurtig i OS-truppen

Publicerad den 15 juni, 2016 av Johan Rydén

I dag har Pia Sundhage presenterat sin bruttotrupp inför OS. I stora drag känns det som en ganska rimlig grupp spelare.

Det är väl framför allt på målvaktssidan jag tycker att det är tunt. Hedvig Lindahl är ju numera en världsmålvakt. Men bakom henne känns det jättetunt. Visst är det kul att Zecira Musovic finns med på listan, men jag hade helst sett att även Sofia Lundgren varit med. Skulle något hända med Lindahl hade jag känt mig tryggare med rutinerade Lundgren än med de andra.

I övrigt hade jag gärna sett att Lina Hurtig varit med i bruttotruppen. Även om hon kanske inte briljerat sedan comebacken är hon ju betydligt mer användbar än flera av de spelare som kom med. I dag har ju Hurtig exempelvis varit mittback i skadedrabbade Umeå. Och det finns ju trots allt nästan 50 dagar att hitta formen på.

Något överraskande är det väl också att inte Freja Hellenberg finns med, hon som ingått i de senaste landslagstrupperna.

Utöver bruttotruppen till OS har det ju dessutom spelats fyra matcher i damallsvenskan i dag. Där tog Linköping över serieledningen efter förkrossande 8–0 hemma mot Vittsjö. Man leder på fler gjorda mål än Rosengård, som vann med 4–0 i Umeå. Där stod för övrigt Marta för ett grymt läckert mål. Hon börjar verkligen hitta OS-formen.

Det känns som en överhängande risk att serien kommer att avgöras på målskillnad, något som känns rätt olyckligt då det kan utvecklas till en desperat måljakt i de sista omgångarna. Kanske att det kan vara dags att ändra reglerna, och i stället i första hand separera lagen genom inbördes möte. Eller kanske ha en avgörande guldfinal om ettan och tvåan hamnar på samma poäng.

I botten tog Mallbacken tre glödheta poäng genom 2–1-seger hemma mot ett Eskilstuna utan sjuka Marija Banusic och skadade Olivia Schough. Den knäskada den senare dragit på sig verkar dock inte vara värre än att hon skall kunna spela inom kort. Skönt.

Mallbackens seger sätter press på Kristianstad inför lördagens hemmamöte med Kvarnsveden. Det lär bli en nervös historia.

Schelin, Rosengård, EM-kval och Bilbao

Publicerad den 9 juni, 2016 av Johan Rydén

Nu har även jag sett den presskonferens där Lotta Schelin presenterades som nyförvärv i FC Rosengård.

Presskonferenser är ofta rätt tråkiga tillställningar, men Schelin har en sådan lyskraft att det var lätt att ta sig igenom den här. Jag har skrivit det förr och gör det gärna igen, när det gäller kontakten med media finns det få som är så proffsiga och bra att jobba med som just Lotta Schelin. Du kan kolla själv här:

En intressant sak med presskonferensen är hur Rosengård hela tiden pratar om Schelins djupledsspel. Och det är bra.

Det är just i djupled som Schelin håller världsklass. Framför allt är hon vansinnigt svårstoppad när hon kommer rättvänd med boll.

Problemet i landslaget på senare år har ju varit att hon inte lyckats komma rättvänd speciellt ofta. Ju bättre motståndarna har blivit på att spela försvarsspel, desto svårare har Schelin haft det att hitta rätt ytor. I Lyon har hon under åtta år lärt sig exakt hur hon skall spela. Hon haft sina invanda löpningar, och hon har gjort väldigt många mål på dem.

Nu skall Schelin ställa om sin spelstil till ett nytt spelsätt. Det kommer att bli en utmaning henne och för Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen att hitta rätt rörelsemönster, så att hon inte tillbringar för mycket tid med bollen i felvänt läge.

Schelins klubbval väcker förstås känslor och åsikter. Här är några åsikter från några större medier:

Emelie Fredriksson på Aftonbladet tror att klubbytet kommer att lyfta Schelin:

”Men för svensk fotboll, Lotta Schelin själv – och inte minst Rosengård – var det här det bästa.”

Det är bara att hoppas att det blir så.

Max Wiman på Sydsvenskan ifrågasatte varför det snackades ekonomi kring värvningen. Han skrev:

”Själv tycker jag faktiskt det är så trist att frågorna genast ska handla om vad hon kostar. Så länge det är finansierat och inte är ett Tyresö luftslott som byggs, är det så ohyggligt intressant?”

Personligen tycker jag att det är självklart att det pratas ekonomi vid alla stora värvningar, män som kvinnor. Det var väl alltså inte det minsta konstigt att Rosengård fick berätta om hur de finansierat satsningen på Schelin.

Fredrik Jonsson på Kvällsposten/Expressen skrev om Real Rosengård:

”Här finns landslagsspelare i backlinjen, ett mittfält av hög klass som ska kompletteras och en offensiv med tillräcklig eldkraft för att kunna skjuta Rosengård till seger i varje match efter sommaren då även Enganamouit förväntas vara tillbaka.”

Apropå Rosengård kom i dag Uefas klubbranking för 2016. Där hamnar vår svenska mästarklubb på fjärde plats bakom Wolfsburg, Lyon och Frankfurt.

I och med att rankingen bygger på resultat från Champions League de senaste fem åren känns den ju tyvärr inte speciellt heltäckande. Dubbla tyska mästarinnorna Bayern München finns exempelvis först på 20:e plats, medan Göteborgs FC är tolva.

Men ändå en fjäder i hatten för Rosengård att vara uppe och nosa på en pallplats. Och eftersom Frankfurt inte är med i hösten turnering kommer Malmöklubben att vara tredjerankad i den.

Tråkigt däremot att förhållandevis starka lag som Eskilstuna, LSK Kvinner och Manchester City ligger så långt ner på rankingen att de kommer att vara oseedade i höstens Champions League. De kommer alltså att vara nitlotter för de seedade lagen vid lottningen den 1 september.

Mer info kring ranking och höstens Champions League finns här.

* Från Rosengård och Champions League till EM-kvalet, där det nu är sommaruppehåll. I tisdags säkrade Norge, England och Spanien sina platser i nästa års slutspel. Det innebär att sju av 16 nationer numera är klara.

Ytterligare 14 slåss om de kvarvarande nio platserna. Här är läget i sin helhet:

Klara (7): Nederländerna (värdar), Tyskland, Frankrike, Schweiz, England, Norge och Spanien.

Minst play-off (7): Island, Skottland, Sverige, Danmark, Ryssland, Belgien och Österrike.

Kan kvala in (7): Finland, Portugal, Ukraina, Rumänien, Italien, Tjeckien och Nordirland.

Noterbart är att det är fyra lag som har full poäng och hållen nolla så här långt i kvalet. Fast det är bara två av de lagen som till 100 procent har säkrat sina platser, Tyskland och Frankrike.

De övriga två är Sverige och Island, båda lagen är klara till 99 procent. Island har verkligen imponerat. Laget har gjort 29–0 på sina sex matcher och går som tåget. Harpa Thorsteinsdottir har stått för hela tio av de 29 målen och leder skytteligan i hela det europeiska EM-kvalet. Hon gjorde två av målen när Makedonien besegrades med 8–0 i tisdags:

2013 hade Norden fem lag med i EM-slutspelet. Så kan det bli även till nästa år. Dock finns risken att Portugal snuvar Finland på andraplatsen i grupp 2. Lagens inbördes möte i Portugal den 16 september kan bli avgörande.

* Allra sist tänkte jag uppmärksamma det häftiga firandet i Bilbao efter att Athletic Club vunnit den spanska ligan. Cirka 20000 personer klädde sig i klubbfärger häromdagen och hyllade mästarinnorna. Stort.

Svensk startelva och schweizisk EM-plats

Publicerad den 5 juni, 2016 av Johan Rydén

I morgon, måndag 17.45 (sänds av TV12) spelar Sverige hemma på Gamla Ullevi mot Moldavien, en match vårt lag bör vinna med minst 5–0. Har jag analyserat tabellerna rätt kan vi inte 100-procentigt säkra EM-platsen i morgon. Men i praktiken är det ju redan klart.

Pia Sundhage gör lite byten jämfört med torsdagens elva. Så här startar landslaget i morgon: Hilda Carlén – Lina Nilsson, Emma Berglund, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson – Elin Rubensson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Olivia Schough.

Tyvärr är ju motståndet så dåligt att det blir svårt att värdera olika spelares insatser. Men det finns ju en hel del intressant spelare i elvan. Framför allt blir det spännande att se vilken effekt det får på anfallsspelet att smarta Rolfö kommer in i tremannaanfallet. Det borde skapa bra uppspelsmöjligheter för Asllani och Rubensson.

Personligen hade jag helst sett att även Stina Blackstenius hade fått chansen från start istället för Schelin eller Schough. Mot köttmurar är det inte fel att matcha en fysiskt stark forward som murbräcka.

Spelskickliga Nilsson borde passa bra mot den här typen av motståndare, och vi får även in en bättre passningsfot centralt med Ericsson som mittback.

Slutligen får Hilda Carlén chansen i målet. Hon lär ju inte sättas på några större prov, förutom en och annan bakåtpassning. När jag såg henne i Piteå för ett tag sedan reagerade jag över att hennes uppspel/utsparkar hade väldigt dålig precision, de hamnade nästan hela tiden hos motståndarna. Vi får väl se om hon kan fixa den detaljen i morgon.

I övrigt i EM-kvalet har Schweiz numera säkrat sin plats i slutspelet. Det gjorde man genom 5–0-seger mot Tjeckien i förra veckan.

Ett land som också är EM-klart är Frankrike. Man vann bara med 1–0 hemma mot Grekland. Känslan det senaste halvåret är att Frankrike är tillbaka i gamla synder – alltså att laget är väldigt ineffektivt.

Kul att Frankrike verkar ha byggt upp ett bra intresse. Hela 24 835 åskådare såg den betydelselösa matchen där Eugenie Le Sommer gjorde det snygga segermål och dessutom hade två ramträffar:

Mer intressanta EM-kvalkamper från veckan var Norge–Österrike 2–2 och Skottland–Island 0–4. Kul att nya länder som Österrike flyttar fram positionerna, kul också att Island visar klass. Det är trots allt något stort med att ett så litet land kan göra så bra resultat i lagidrotter.

När det gäller uppladdning inför OS har USA mött Japan i nästan två matcher. Dagens möte bröts nämligen för oväder efter cirka 75 minuter. Då ledde USA med 2–0. Ledningsmålet var för övrigt ett solklart offsidemål av Julie Johnston. Tyvärr händer det lite för ofta att USA får den typen av mål godkände i sina hemmakamper. Tråkigt.

Det första mötet slutade 3–3. Där såg jag den första halvleken, och imponerade stort av det nya japanska laget. Deras anfallsspel var verkligen både vackert och effektivt – snabbt och vägvinnande. Exempelvis var Mana Iwabuchi:s 1–0-mål sevärt:

Noterbart från den matchen var att Japan spelade andra halvleken med decimerat manskap. När Yuki Ogimi fick sitt andra gula kort ledde man med 2–1. Man tappade segern på två målvaktstavlor. Det var för övrigt bara målvaktsinsatsen som inte imponerade på mig.

När man ser resultatet bör man ha i åtanke att USA bara hade släppt in ett mål tidigare i år. Och då har de ju bland annat mött Tyskland, England och Frankrike. Japan har verkligen redan börjat få ihop ett nytt, spännande lag. Däremot har USA brister när inte Carli Lloyd är tillgänglig. Som tur är för amerikanskorna verkar hennes rehab gå bra – i varje fall skriver hon så på sociala medier.

I övrigt har Kanada förlorat mot Brasilien med 2–0. Där gjorde Marta båda målen på Stephanie Labbé. Jag har inte sett matchen, men spontant känns Labbé istället för Erin McLeod i målet som en klar försämring för Kanada. Inte minst i luftrummet, där Labbé har haft det tufft i NWSL. Den matchen sågs för övrigt av strax under 26 500 åskådare i Kanada.

Ytterligare ett träningsresultat med OS-koppling är Australien–Nya Zeeland 2–0. Där blev Caitlin Foord tvåmålsskytt.

Slutligen ett klipp från USA U23-Sverige U20 3–1:

Inför Polenmatchen, damallsvensk seriefinal och lite Japan

Publicerad den 31 maj, 2016 av Johan Rydén

På torsdag väntar Polen borta i EM-kvalet. Närmast efter de båda mötena med Danmark är det den svåraste uppgiften i gruppen. Den är dock inte svårare än att Sverige bör vinna med något eller några mål.

Jämfört med landslagets senaste insats – Slovakien borta, finns inte trion Nilla Fischer, Linda Sembrant och Emilia Appelqvist tillgänglig. Däremot skall Lotta Schelin kunna starta nu.

I Slovakien startade ju Sverige så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Fischer, Sembrant, Jonna Andersson – Appelqvist, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Sofia Jakobsson, Pauline Hammarlund, Olivia Schough.

Amanda Ilestedt

Min gissning blir att Sundhage kommer att spela med Emma Berglund och Amanda Ilestedt i mittförsvaret dessutom känns det självklart att Schelin går in i stället för Hammarlund. Den stora frågan är vem som skall ersätta Appelqvist. Jag hoppas och tror att det blir Kosovare Asllani, jag tror inte att Sundhage har tagit med Asllani för att placera henne på bänken. Fast säker är jag inte. Det kan mycket väl blir Elin Rubensson som tar platsen på mittfältet.

Elin Rubensson

Personligen hade jag gärna även sett att Stina Blackstenius fått starta i tremannaanfallet i stället för Schough, men det lär inte hända.

Polen–Sverige på torsdag startar för övrigt 18.00 och direktsänds på TV12.

Det spelas för övrigt en mängd EM-kvalmatcher den kommande veckan. Hittills är Frankrike och Tyskland samt värdnationen Nederländerna inkvalade. Sannolikt blir det ett par lag till de kommande dagarna. Bland annat blir Sverige helt klart för slutspel vid sex poäng mot Polen och Moldavien. En genomgång av läget i alla grupper finns här.

Nu till helgens damallsvenska omgång. Där var det seriefinal med en mängd landslagsspelare på planen. Nilla Fischer visade absolut toppform i Champions Leaguefinalen och Linda Sembrant har varit grymt stabil i landslaget det senaste året. Ändå känner jag mig trygg med Berglund och Ilestedt som mittförsvar i landslaget. Jag tycker nämligen att de såg väldigt stabila och bra ut mot Linköping.

Jag gillar Magdalena Ericsson skarpt. Hon är en vinnartyp och hennes vänsterfot ett bra vapen vid fasta situationer. Men de två senaste gångerna jag har sett Ericsson har hon gjort rejäla misstag av en typ som gör att jag ändå är tveksam till att spela henne som mittback mot Polen. Däremot kan jag tänka mig henne som vänsterback.

Jonna Andersson

Inte minst eftersom Jonna Andersson hade det vansinnigt jobbigt mot Marta i seriefinalen. Det berodde väl i och för sig mycket på att Marta var bättre än jag sett henne på mycket länge – bäst på planen enligt mig. Nu har ju Polen ingen Marta, men jag hade ändå gärna sett Ericsson som vänsterback på torsdag.

Spelmässigt var Rosengård en nivå stabilare och bättre än Linköping i seriefinalen. Matchen höll för övrigt en väldigt hög kvalitet, man behövde inte ha ett tränat öga för att se att det var en match på högre nivå än de andra i damallsvenskan.

Resultatet 1–1 kändes det som en förlust för Malmöklubben. En förlust på flera sätt. Jag tror ju inte att Rosengård och Linköping kommer att gå helt rent mot övriga lag. Men de kommer inte att tappa många poäng, alltså är det önskvärt för lagen att skaffa sig lite marginal. Eftersom Rosengård dels har nästa seriefinal på bortaplan och dels kommer att få bygga om laget lite i sommar när Sara Björk Gunnarsdottir lämnar hade de säkert gärna fått lite marginal till LFC inför den perioden. Så blev det inte.

Även om Linköping reste sig i den andra halvleken var jag faktiskt lite besviken på laget. Spelmässigt hittade de inga blottor i Rosengårds försvar. De räddades ju av en individuell prestation från Pernille Harder. Men exempelvis Blackstenius och Fridolina Rolfö var tyvärr rätt osynliga. Men trots att jag tyckte att Linköping var en besvikelse var det ändå de som kändes som dagens lilla vinnare.

Olivia Schough

Bakom de två topplagen har Eskilstuna börjat rada upp segrar. 4–1-viktorian i Örebro var Uniteds fjärde raka. Glädjande för laget var även att Olivia Schough fick göra sina två första mål för säsongen.

I botten har Kristianstad och Umeå det fortsatt väldigt jobbigt. Jag kollade en halvlek av Kristianstad–Piteå. I den var KDFF det bättre laget, men det var Piteå som gjorde halvlekens enda mål. Skall Kristianstad hålla sig kvar håller det inte att alla bra målchanser avslutas med skott utanför. För bottenlagen väntar riktigt viktiga matcher efter landslagsuppehållet; Kvarnsveden–Umeå och Djurgården–Kristianstad.

Slutligen en kort koll av vad som hände i de stora ligorna utanför Europa. I USA:s NWSL spelades en av alla de omgångar där de amerikanska landslagsspelarna saknades. Det gjorde att Portland–Seattle inte blev så rolig som jag hade hoppats. Att det blev 0–0 gjorde inte saken roligare.

Riktigt roligt med den där matchen var publiksiffran. Trots att massor av stjärnor saknades kom hela 18 114 för att se matchen – en vansinnigt bra siffra.

De amerikanska landslagsspelarna förbereder sig för övrigt för dubbellandskamper mot Japan. Just Japan kommer till Kalmar den 21 juli för Sveriges OS-genrep.

I den japanska ligan, Nadeshiko League, har NTV Beleza kopplat greppet om slutsegern i grundserien. I helgen vann man med 5–0 borta mot Aya Miyama:s Yunogo Belle. Där gjorde Mina Tanaka tre av målen. Beleza leder nu med fyra poäng före skrällaget, nykomlingen Parceiro Nagano. Fast den japanska ligan avgörs ju dock inte på våren, utan avgörandet sker på hösten där de sex bästa lagen går vidare till en mästerskapsserie.

När det gäller det japanska landslaget missade det ju OS. Efter kvalfiaskot har man bytt förbundskapten till Asako Takakura. Hon har direkt påbörjat en generationsväxling. Förbundskapten Takakura berättar lite om det här.

I truppen till USA-matcherna saknas tio av de spelare som var med i OS-kvalet. Bland annat följande spelare från startelvan i VM-finalen i fjol: Ayumi Kaihori (slutat), Aya Sameshima, Azusa Iwashimizu, Nahomi Kawasumi och Shinobu Ohno.

Aya Miyama

Dessutom valde Aya Miyama själv att stryka sig på grund av bristfällig form. Den tidigare lagkaptenen tyckte alltså inte att hon är bra nog för tillfället. Anmärkningsvärt. Och ett tydligt tecken på att en av Takakuras allra viktigaste uppgifter blir att bygga upp självförtroendet i laget igen.

Franska uppgifter: Caroline Seger klar för Lyon

Publicerad den 16 maj, 2016 av Johan Rydén

Caroline Seger

I dag skriver flera namnkunniga franska journalister (bland annat här) att det skall vara klart att Caroline Seger lämnar PSG och går till Lyon. Nya PSG-tränaren Patrice Lair skall ha försökt övertala Seger, men det har tydligen misslyckats.

Enligt uppgifterna får svenskan sällskap till Lyon av både Jessica Houara d’Hommeaux och Kheira Hamraoui. Samtidigt kommer uppgifter om att Lyon skall sitta ner och förhandla eventuell kontraktsförlängning med Louisa Necib under den här veckan.

Det känns som att det kan bli trångt på Lyons mittfält nästa år.

Det har ju för övrigt varit trångt redan i år. När laget i går blev cupmästarinnor för femte gången i rad via 2–1-seger mot Montpellier valde tränare Gerard Prêcheur att starta med Necib på bänken. Bänkad var även Lotta Schelin. De båda var dock inbytta när segermålet kom – det var just Necib som läckert lobbade in det.

Lyon startade för övrigt så här i cupfinalen: Sarah Bouhaddi – Pauline Bremer, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Amel Majri – Amandine Henry, Saki Kumagai (Necib, 79), Camille Abily – Elodie Thomis (Schelin, 60), Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Kul med Seger i Lyon. Där kommer hon verkligen att behöva prestera på topp för att ta en plats. Det borde kunna höja hennes spel, vilket i sin tur också borde vara bra för landslaget.

Intressant silly season är redan i gång

Publicerad den 13 maj, 2016 av Johan Rydén

Diskussionen om Rosengård rullar vidare i kommentarsfältet till det förra inlägget. Kul med ämnen som engagerar.

Något som också har alla förutsättningar att bli både kul och spännande är sommarens silly season i Frankrike och Tyskland. Det ser ut att kunna bli ganska stora förändringar i några av storklubbarna, något som även kan påverka Sverige.

Som bekant har ju flera av de europeiska toppklubbarna ekonomi att köpa loss damallsvenskans största profiler.

Upphovet till den diskussion om Rosengård som dominerat bloggen i veckan var ju för övrigt att Sara Björk Gunnarsdottir lämnar i sommar för Wolfsburg. Så Rosengård har ju också lite jobb att göra i sommarfönstret. Inte så lite heller, för det blir inte lätt att hitta en sådan karaktärsspelare som Gunnarsdottir. Men Rosengård kanske har någon intressant lösning på det här.

I övrigt i sommar var jag tidigare rätt säker på att sydeuropeiska toppklubbar skulle rycka i Gaelle Enaganmouit redan den här sommaren. Fast hennes knäproblem gör nog att Rosengård kan räkna in henne även till hösten.

Gaelle Enganamouit

Vilka damallsvenska profiler lär det då dras i? I första hand borde det vara Stina Blackstenius och Pernille Harder som drar till sig storklubbarnas blickar. Jag kan även tänka mig att Lieke Martens skulle kunna vara intressant. I nuläget känns däremot knappast som att någon spelare utanför de två svenska toppklubbarna kommer att uppvaktas i sommar.

Här är en kort genomgång i läget i de fem storklubbarna i Frankrike och Tyskland.

Lyon:
Omges av massor av rykten. Det kan blir så att klubbens spelartrupp kommer att genomgå en rätt stor förändring.

Så många toppspelare kopplas till Lyon att jag såg att ett av de störra internationella damfotbollskontona på twitter skrev att Lyon kan få ett så starkt lag att en sjuåring kan leda det till seger.

Så kanske det kommer att se ut på pappret, men det är ingen barnlek att leda en trupp med 20 världsstjärnor och ge alla så mycket speltid att de är nöjda.

Det var ett stickspår. Vad är det då som händer i Lyon. Klart sedan länge är att Amandine Henry flyttar till Portland i USA. Hon är för övrigt en av de tre nominerade spelarna till priset för årets bästa i D1 Feminine. De båda andra är klubbkompisarna Amel Majri och Ada Stolsmo Hegerberg.

Dzsenifer Marozsan

Klart på spelarsidan för Lyon är även att Dzsenifer Marozsan har skrivit på ett tvåårskontrakt.

Utöver Henry och Marozsan vimlar det av rykten. Bland alla spelare som sägs vara på väg in finns Alex Morgan, Kelley O’Hara, Caroline Seger, Jessica Houara d’Hommeaux och Kenza Dali. Alltså tre spelare från PSG och två från USA.

Bland de spelare som sägs kunna lämna finns Louisa Necib (där har Marseille nämnts som tänkbar adress) och Lotta Schelin. När det gäller Schelin har jag svårt att se att det skulle finnas plats för henne om Morgan ansluter. Men som sagt, det blir spännande att se vad som händer. Kanske att vi har Schelin i damallsvenskan efter OS.

PSG:
Här har det varit otroligt mycket oro i leden. Halva laget har ryktats vara på väg bort. Ryktena minskade inte när det stod klart att tränaren Farid Benstiti inte fick fortsätta.

I går kväll presenterades dock en ny tränare – Patrice Lair. För andra gången i rad väljer alltså PSG att satsa på en före detta Lyontränare. Lair har ju dessutom ett brett kontaktnät med många av världens bästa spelare, så det kanske kan lugna ner stämningen en aning.

Som jag redan skrivit har trion Seger/Houara d’Hommeaux/Dali placerats i Lyon. Dessutom sägs Shirley Cruz vara på väg till Barcelona och så har Anja Mittag mer än hintat att hon vantrivs i klubben.

Anja Mittag

Att Lair tillsatts på ett tidigt stadium är förstås otroligt viktigt. Det är även en signal om att PSG tänker satsa vidare. För att närma sig Lyon kommer de säkert att leta förstärkningar utomlands. I första hand kanske de kommer att kolla mot USA, men det kan nog även bli vissa blickar mot Sverige.

Frankfurt:
De forna storlagen faller ett efter ett. Duisburg och Potsdam är redan borta från positionerna i toppen av tysk damfotboll. Nu verkar fallet nära även för den tredje klassikerklubben. För det är tunga spelartapp som rapporterats hittills under våren.

Klart är alltså att Marozsan flyttar till Lyon. Klart är också att Simone Laudehr går till Bayern München samt att Kerstin Garefrekes slutar. Även Saskia Bartusiak är osäker på sin framtid i klubben.

Det är spelare som inte är lätta att ersätta. I princip känns det omöjligt.

Kerstin Garefrekes

Utöver toppnamnen ovan har Isabelle Linden och målvakten Anke Preuss meddelat att de lämnar. I dag förlängde man kontraktet med kanadensiska mittfältaren Sophie Schmidt, vilket var viktigt. Men Frankfurts trupp behöver alltså flera starka nyförvärv om man skall kunna vara med och utmana om Champions Leagueplatser även framöver.

Wolfsburg:
Har alltså värvat Sara Björk Gunnarsdottir från Rosengård och skall enligt uppgift värva minst en spelare till. Dessutom kommer Lina Magull tillbaka efter ett framgångsrikt låneår i Freiburg. Det känns rätt lugnt och stabilt i Wolfsburg.

Bayern München:
Lugnt och stabilt är det även hos mästarinnorna. De har alltså tagit ”hem” Simone Laudehr – som ju spelade för klubben under en juniorsäsong. De har även klart med Verena Faisst, som ju gjorde klart med att hon skulle lämna Wolfsburg redan i vintras.

US WNT

Det är alltså hos PSG, Lyon och Frankfurt det kan hända mest. Vad finns det då för spelare att värva, utöver de som går mellan klubbarna?

Jo, den kommande vintern finns chansen för landslagsspelarna i USA att ge sig ut på lite äventyr. 2017 är ju ett mästerskapsfritt år, vilket gör att Alex Morgan och de andra inte är lika hårt bundna till NWSL som andra år.

Det blir nog mot USA klubbarna på kontinenten först vänder sig. Och ett antal namnkunniga amerikanskor kommer alltså säkerligen att dyka upp i Europa efter OS. Kanske att även någon av Kanadas toppspelare kan hamna i Europa. Kan någon locka över Christine Sinclair?

I Frankrike har även Montpellier flera intressanta spelare som kan tänkas prova vingarna i någon av topplagen. Riktigt glödheta känns vänsterbacken Sakina Karchaoui och målfarliga forwarden Marie-Charlotte Léger – båda födda 1996. Men det finns fler intressanta spelare i Montpellier. Brasiliens Andressa Alves är en kanonspelare och jag gillar mittfältaren Sandie Toletti. Dessutom borde nog faktiskt Linda Sembrant kunna vara aktuell för större uppgifter. Hon har varit väldigt bra det senaste året.

I Tyskland är det i Freiburg talangerna finns. Laget kommer att bli fyra i årets liga, det med massor av tonåringar i truppen. När Tyskland tidigare i kväll säkrade en finalplats i F17-EM var fyra av de tyska nyckelspelarna från just Freiburg, jag tänker på de båda målskyttarna Vanessa Ziegler och Klara Bühl, lagkaptenen Janina Minge och aktiva mittfältaren Giulia Gwinn.

16-åriga Gwinn har redan spelat tio matcher i Frauen-Bundesliga i vinter – och gjort två mål, jämnåriga Minge har spelat i fyra. Den spelare som känns allra vassast är ändå Bühl. Forwarden är född så sent som den 7 december 2000 och känns som en blivande storspelare. Hon lär debutera i Bundesliga till hösten.

Freiburg har alltså något intressant på gång – om de inte värvas sönder kommande år.

Intressant debatt om Rosengård

Publicerad den 12 maj, 2016 av Johan Rydén

I mitt första inlägg efter semestern skrev jag om att Sara Björk Gunnarsdottir kommer att lämna Rosengård för Wolfsburg i sommar.

I det stycket skrev jag att jag inte tycker om den idé som Kvällspostens krönikör Jan Peter Andersson verkar förorda, att försöka göra Rosengård mer lokalt.

På mitt inlägg följde en intressant diskussion. Signaturerna Martin, Calle, Emilia, Noone och Sigge framförde alla sina synpunkter. En del av diskussionen blev en jämförelse mellan de vägval som gjorts av våra två nuvarande storklubbar, Rosengård och Linköping.

Jag tänkte nu gå djupare in i den debatten.

Allra först vill jag poängtera att jag tror att det gynnar hela damallsvenskan att Rosengårds ambition är att vara ett topplag i Europa – inte bara bäst i Sverige. Jag tror även att den ambitionen gynnar svensk damfotboll i stort – även om en och annan talang kommer i kläm.

Jag förstår att supportrar till andra klubbar kan känna irritation över Rosengårds kaxighet, men jag gillar verkligen att Malmöklubben siktar mot stjärnorna. Att de har en spelare som Marta i sin trupp är exempelvis till nytta för alla andra klubbar när de skall värva utländska spelare.

”Du får spela i samma liga som Marta”

Allt Rosengård gör är inte klockrent, men som jag ser det får klubben ofta lite orättvis kritik för sin höga målsättning.

Marta

Nu till de kommentarer som trillade in. Martin var först ut. Han undrade var Rosengård skulle stå om de inte längre hade råd att värva utländska toppspelare.

Det är en bra fråga. Jag tror att svaret är att FC Rosengård sannolikt fortsatt skulle stå sig väldigt starkt – nationellt. När det gäller talangutveckling är ju faktiskt Rosengård bäst i Sverige. Och så har det varit över en längre tid.

Utöver de egna unga produkter som man har i truppen spelar ju Rosengårdsprodukter viktiga roller i flera andra svenska toppklubbar.

De damallsvenska klubbarna är tyvärr väldigt dåliga på att skriva ut moderklubbar, fotbollsbakgrund och liknande info i sina spelarpresentationer. Men känslan är att ingen annan svensk fotbollsklubb har fostrat lika många spelare till årets damallsvenska som FC Rosengård.

Om någon har siffrorna får ni gärna bistå med dem.

Visst verkar det vara bra fart på flickfotbollen i Linköpingstrakten för tillfället. Men vad jag kan hitta har LFC inte en enda egen produkt i årets damallsvenska.

Frågan här är ju snarare, var skulle LFC stå om toppklubbarna på kontinenten öppnar plånboken och lockar över klubbens två–tre bästa spelare?

Hittills har LFC lyckats hålla ihop spelargruppen bra. Men ett sådant tungt spelartapp behöver inte ligga jättelångt fram i tiden. Mer om det i ett kommande inlägg om den silly season som dragit igång nere på kontinenten.

När man jämför Rosengård och Linköping skall vi också tänka på att Rosengård har vunnit SM-guld fyra av de fem senaste åren – bara dopade Tyresö lyckades besegra Malmöklubben en gång. LFC har inte slutat topp två någon av de aktuella säsongerna. Möjligen kommer Linköpings modell bära frukt i år, fast helt säkert är det inte.

Till nästa kommentar. Där var Calle inne på att Rosengård behöver stärka klubbens varumärke och skapa en större samhörighet med publiken.

Här har Sigge redan skrivit en hel del kloka saker. Det brukar ju heta att lokal förankring ökar publiksiffrorna – fast det stämmer sällan på annat än mycket låg nivå. På elitnivå vill publiken i första hand se framgångar.

Noterbart här är ju ändå att Rosengård är den enda av våra damallsvenska storstadsklubbar som har ett hyfsat publiksnitt. De senaste säsongerna har de hela tiden legat kring 1000. Faktum är ju att FCR trots allt har något fler åskådare än Linköping, som valt att satsa regionalt och svenskt.

Vidare till signaturen Emilia som tycker att Rosengård är en trist och själlös klubb, delvis på grund av alla namnbyten. Emilia är även inne på att Rosengård har svårt att hålla kvar sina spelare.

Här noteras först att även LFC har genomgått ett namnbyte. Minns att laget hette Kenty första gången de var upp i högsta serien.

Namnbyten är inget jag är speciellt förtjust i. Men jag inser ju att både namnbyten och spelartapp är följder av att klubbarna har bra spelare, men begränsad ekonomi.

Ju närmare Rosengård kommer kontinentens toppklubbar, desto mer attraktiva blir Malmöklubbens bästa spelare. Och när klubbar som PSG och Wolfsburg viftar med sedelbuntarna är det svårt för både enskild spelare och klubbledning att tacka nej.

Exempelvis har ju Anja Mittag varit tydlig med att hon trivdes väldigt mycket bättre i Rosengård än i PSG, men att lönen var så mycket bättre att hon kände sig tvungen att sticka.

Anja Mittag

När stjärnorna har stuckit har Rosengård gjort en och annan panikvärvning. Så är det, men totalt sett tycker jag nog att Malmöklubben skött spelarbiten på ett utmärkt sätt. Man har visat god fingertoppskänsla i sina värvningar och laget har blivit bättre och bättre de senaste åren.

LFC:s lag har däremot inte varit så bra att deras spelare blivit tillräckligt attraktiva – inte förrän nu. Men från och med den här sommaren kommer nog klubben att få jobba hårdare med att försöka hålla i sina bästa spelare.

Slutligen till Noones intressanta fråga om världens bästa innermittfältare. Jag står förresten fast vid att jag hade tagit ut Sara Björk Gunnarsdottir som första mittfältare om jag varit svensk förbundskapten och hon varit svensk.

När det gäller jämförelsen med Caroline Seger är den intressant. Seger är en av de spelare i världen som har störst potential. Hennes bollbehandling är ofta njutbar och hon är ganska bra på det mesta. Men Seger saknar några viktiga egenskaper som jag vill ha på ett mittfält – och som Björk Gunnarsdottir besitter.

Jag ser isländskan som en av världens allra bästa tvåvägsspelare. Även om hennes bollbehandling inte når Segerklass är Björk Gunnarsdottir den bättre av de två i offensivt straffområde. Hon är en bättre poängspelare, och det handlar mycket om offervilja. Dessutom är isländskan bättre i defensiven – både i luftrummet och som bollvinnare.

Med bara två centrala mittfältare tycker jag att det är svårt att få med Seger. Däremot är hon väldigt användbar på ett tremannamittfält, eftersom hon är ganska bra på det mesta – bland annat på att styra tempot i matcherna.

Till rankningen av världens bästa innermittfältare för tillfället. Här vill jag direkt dela in dem i tre olika typer: defensiva innermittfältare, offensiva innermittfältare och tvåvägsspelare.

Här är fem i varje kategori utan inbördes ranking:

Tvåvägsspelare:
* Amandine Henry, Frankrike
* Shirley Cruz, Costa Rica
* Aya Miyama, Japan
* Melanie Leupolz, Tyskland
* Sara Björk Gunnarsdottir, Island

Defensiva innermittfältare:
* Jessica Fishlock, Wales
* Lena Goessling, Tyskland
* Elise Kellond-Knight, Australien
* Morgan Brian, USA
* Maren Mjelde, Norge

Maren Mjelde

Offensiva innermittfältare:
* Kim Little, Skottland
* Louisa Necib, Frankrike
* Carli Lloyd, USA
* Ramona Bachmann, Schweiz
* Pernille Harder, Danmark

Namn som hamnat just utanför listorna är Seger, Veronica Boquete, Melanie Behringer, Dzsenifer Marozsan och Lindsey Horan. Jag har säkert missat någon ytterligare som borde vara med, men det här är i alla fall 20 av världens allra bästa mittfältare.

Klart för CL-final – redan efter en halvlek

Publicerad den 25 april, 2016 av Johan Rydén

Svara

Det har varit en hektisk helg på jobbet och jag har tyvärr inte hunnit se speciellt många minuter av helgens matcher på ett koncentrerat sätt.

Att det skulle bli Lyon–Wolfsburg i final i Champions League är ju inte på något sätt en skräll. Däremot var det högst oväntat att båda semifinalerna i princip skulle vara avgjorda redan i paus i första semifinalmötena.

För efter Lyon–PSG 7–0 (5–0) och Wolfsburg–Frankfurt 4–0 (3–0) blir nästa helgs matcher rena transportsträckorna. Vi får Lotta Schelin mot Nilla Fischer i finalen – om Schelin platsar. I dag började hon på bänken, men hoppade in och gjorde Lyons sjunde mål. Hon har ju varit borta för skada ett tag så vi får se om hon är petad på riktigt, eller om hon är tillbaka i startelvan när hon kommit in i matchrytmen igen.

Man kan verkligen glädjas åt ett par grymma publiksiffror från det senaste dygnet. Först sattes nytt ligarekord i NWSL när nya Orlando Pride spelade sin allra första hemmamatch. Hela 23 403 kom för att se Alex Morgan och de andra vinna i Pride med 3–1 mot Houston Dash:

Även i Lyon noterades en fantastiskt bra siffra. 22 050 åskådare fick se Lyon krossa PSG – och bjuda på en handfull riktigt vackra mål. Som det här av Louisa Necib och den här frisparken av Camille Abily.

Det inlägg jag sitter och skriver nu är sannolikt mitt sista på någon vecka. Jag skall utomlands på semester och kommer inte att ta med mig datorn. Eventuellt kan det bli något inlägg ändå, men räkna inte med det.

Det känns ju dock inte som att det behövs någon guide till returerna i WCL – de matcherna är redan avgjorda. Däremot verkar damallsvenskan kunna bli en riktigt jämn och spännande historia. Just nu känns Linköping som klart starkaste laget – och Rosengård som första utmanaren.

Av de tippade bottenlagen tog Kvarnsveden i lördags tre blytunga poäng på konstgräs i Sunne. För Mallbackens del gäller det nog att komma ut på Strandvallens gräs så fort som möjligt om man skall börja samla poäng. Jag såg inte matchen, men jag har sett att värmländskorna ju faktiskt hade ett par sanslösa målchanser att kvittera till 2–2 i andra halvlek. Sådana lägen behöver de nog förvalta framöver.

Kvarnsveden har däremot öppnat lovande – och ligger nu på tredje plats. Det blir intressant att se om de kan fortsätta sno poäng lite här och var.

Utanför Sveriges gränser noteras att Bayern München nu bara är en poäng från försvarat guld i Tyskland. Man vann under söndagen med klara 3–0 borta mot SC Sand. I botten vann Bayer Leverkusen måstematchen mot Werder Bremen med 4–1 – ett resultat som innebär att Leverkusen med största sannolikhet hänger kvar, medan Bremen åker ner i andraligan. Underifrån är klart att Duisburg återvänder till högsta serien.

Så till en högst oroande nyhet. Världens bästa spelare 2015 – Carli Lloyd klev av söndagsmorgonens NWSL-match med ett skadat knä. Hur illa det är återstår att se, magnetkameraundersökning är bokad. Vi får verkligen hoppas att det inte är något allvarligt. Lloyd vill man ju se på planen i Rio i sommar.

Just Carli Lloyd är förresten en av fem spelare som är nominerade till brittiska BBC:s pris till världens bästa kvinnliga fotbollsspelare, Women’s Footballer of the Year. Noterbart är att bland de andra fyra kandidaterna finns damallsvenska Gaelle Enganamouit – sannolikt hennes främsta nominering någonsin.

Övriga tre kandidater är Amandine Henry, Becky Sauerbrunn och Kim Little. Det är ett urval som jag tycker håller mycket hög klass. Mitt topp fyra från 2015 är med – plus Enganamouit.

Vi hörs.

Guide till semifinalerna i Champions League

Publicerad den 23 april, 2016 av Johan Rydén

I morgon spelar tre svensklag semifinaler i Champions League. Tyvärr verkar ingen av matcher att visas av någon svensk tv-kanal. Det är verkligen vansinnigt tråkigt.

Det är ju inte så att de fyra svenska spelarna spelar biroller i sina lag. Förra helgen bar ju faktiskt tre av dem kaptensbindeln för sina klubbar. Troligtvis är det bara Nilla Fischer som är kapten i morgon, men vår kvartett kommer ändå att ha fokus på sig.

Utöver Champions League spelas det intressanta matcher i damallsvenskan – då tänker jar inte minst på dagens möte mellan Mallbacken och Kvarnsveden – och på andra ställen i världen. Här är en guide till helgens damfotboll, med fokus på Champions League:

Söndag 15.00: Lyon–PSG
TV/stream: Sänds i Frankrike. Här är en länk. Och här är en länk till. Och här är en tredje.
Tips (dubbelmötet): 65–35

Kommentar: Lyon är det bättre laget och har en förkrossande ledning i den inbördes statistiken. Enligt Soccerway har klubbarna mötts 29 gånger. Lyon har 21–3 i segrar och 58–10 i mål. De senaste två åren är det dock jämnare. Där har Lyon fyra segrar, PSG en samt att det har blivit två kryss.

Sett till kapacitet är Lyon det bättre laget – och skall bara vinna det här. Men PSG är taktiskt skickliga och vet att Lyon har darrat i sådana här matcher förr. I fjolårets upplaga i WCL var det ju just PSG som slog ut Lotta Schelin:s lag.

Kan PSG med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist hålla emot kommer garanterat Lyonspelarna att få flashbacks till de där båda matcherna under senhösten 2014. För PSG är det alltså vansinnigt viktigt att det inte rinner i väg. Man kan klara att vända en uddamålsförlust på hemmaplan. Men vinner Lyon med fler än ett mål i morgon – då tror jag att Schelin och de andra kan ställa in sig på final i Italien.

För Lyon är det omvänt. De vet att de inte kan hålla igen i hemmamötet. De måste ösa på för att göra ett par mål och ha avgjort dubbelmötet direkt. De vill inte att det skall bli en nervig retur i Paris nästa helg.

Söndag 19.15: Wolfsburg–Frankfurt
TV/stream: Sänds i Tyskland. Här är en länk. Och här är en länk till. Och här är en tredje.
Tips (dubbelmötet): 80–20

Kommentar: Även om Frankfurt historiskt sett har ett ganska stort plus på Wolfsburg är det Nilla Fischer:s lag som kommer till avspark med ett gigantiskt mentalt övertag.

På lagens sex senaste möten har Wolfsburg nämligen fyra segrar och två kryss. Bland de sex matcherna finns den direkt avgörande guldfinalen i Frauen-Bundesliga 2014. En match där Frankfurt klarade sig på kryss, men Alexandra Popp satte segermålet i slutminuterna.

Wolfsburg har alltså bra vibbar från tidigare möten med Frankfurt. Och tvärtom.

Dessutom har Die Wölfinnen – varginnorna – som Wolfsburg kallas fått igång just Popp den senaste tiden. Jag skrev ju för några veckor sedan om att varken hon eller Ramona Bachmann inte presterade på topp. Men sedan Caroline Graham Hansen skadade knät har Popp och Bachmann klivit fram. De kan spela avgörande roller i den här semifinalen.

Wolfsburgs form är dessutom på topp. Laget har åtta raka segrar och elva matcher utan förlust. Frankfurt har däremot varit ojämnt den senaste tiden. Laget gjorde en kanonmatch mot Bayern München förra helgen, men var å andra sidan blekt när man föll mot Freiburg i onsdags.

Tipset säger alltså att Wolfsburg är ganska klara favoriter. Men Frankfurt har strulat sig till semifinal via två raka segrar efter straffläggning. Laget har traditionen och man är dessutom regerande mästarinnor – så jag vågar inte räkna bort dem helt.

* Egentligen kommer all annan damfotboll i helgen i skymundan. Men fortsätter vi i Tyskland är det ett intressant revanschmöte mellan SC Sand och FC Bayern München i morgon 11.00. Minns att Sand vann lagens cupsemifinal häromveckan. Morgondagens match sänds på DFB-tv.

* Så till damallsvenskan. Där är det tre matcher i dag 15.00 – alla känns intressanta. Mest nyfiken är jag på matchen mellan Mallbacken och Kvarnsveden – alltså de båda lag som tippas på nedflyttningsplats av de flesta experterna. För Mallbacken gäller det att samla trepoängare på hemmaplan, medan Kvarnsveden behöver sno åt sig lite bortapoäng mot tänkta bottenkonkurrenter.

Göteborg–Örebro är en annan högintressant match. Göteborg var missnöjda förlorare i premiären, medan Örebro var förtjänt av fler än en poäng. Vilka visar högst klass den här veckan. I övrigt i dag är det Kristianstad–Linköping. Även om det brukar vara jämnt lagen emellan, och KDFF har hemmaplan känns LFC som ganska klara favoriter här.

I morgon avslutas omgången med ytterligare två spännande möten: Umeå–Piteå och Vittsjö–Eskilstuna – båda med avspark 14.00. I båda fallen känns bortalaget som favoriter, men i ett större system hade jag nog garderat upp med minst kryss på båda ställen.

* I USA:s NWSL spelas det tre matcher natten mot söndag och två natten mot måndag. Louise Schillgard och Boston har avspark 00.30 natten mot måndag svensk tid. De möter mina favoriter, Seattle Reign. Den matchen ser du här:

En sväng runt jordklotet

Publicerad den 18 april, 2016 av Johan Rydén

När jag med lite distans läser i genom mitt förra inlägg tycker jag att jag låter onödigt negativ mot damallsvenskan.tv, betydligt mer negativ än jag egentligen känner mig.

Så här dagen efter går känslan att sammanfatta så här: det var ingen klockren premiärdag, men i grunden är man glad över möjligheten att kunna se alla matcherna. Och de flesta sändningarna var ju helt okej.

Det är ju förresten lite svårt att veta exakt vad man skall kunna förvänta sig av damallsvenskan.tv, och vad man skall jämföra med. Jag tyckte att sändningen från upptaktsträffen var väldigt bra, och möjligen gjorde det att jag sannolikt hade lite för högt ställda förväntningar på premiäromgången.

Totalt sett var det ju ändå en väldigt bra första omgång av damallsvenskan. Det var genomgående väldigt bra matcher – och vi som är intresserade kunde se dem allihop. Dessutom finns det nu klipp med höjdpunkter från matcherna som sprids i media och på sociala medier, vilket förhoppningsvis ökar intresset.

Jag vet inte om vi kommer att få några tittarsiffror redovisade från damallsvenskan.tv, men siffrorna från arenorna var på en okej nivå. Eller 2 980 på Tunavallen var ju jättebra, en signal om att United har ett bra grepp om folket i Eskilstuna – kul att se.

I övrigt hade jag trott på fler åskådare i Piteå, ”bara” 890 såg PIF:s fina premiärseger mot Göteborg. Publikmässigt fortsätter Linköping att vara en besvikelse. Man har det mest underhållande laget, men ofta väldigt dåliga publiksiffror. 481 åskådare på en premiär tycker jag är för dåligt.

Skall man vara positiv så var det ändå en ökning med mer än 50 procent från i fjol. Då hade LFC bara 312 på sin hemmapremiär.

Publiken i Linköping verkar för övrigt vara av medgångskaraktär. Det var riktigt dåligt publikintresse under förra våren, men sedan det tog sig på hösten när LFC var inblandat i guldstriden och man nådde till slut ett snitt på godkända 1 021. Fast noterbart är att fler än hälften av fjolårets åskådare var på plats vid två toppmatcher, det kom 2 121 mot Rosengård och 3 743 mot Eskilstuna. Hur LFC skall få en större stampublik är en viktig gåta för klubben att knäcka.

* Det om helgens nationella fotboll. Nu en sväng runt jordklotet. En sväng som börjar i Frankrike där Linda Sembrant spelade en viktig roll när Montpellier gick till final i franska cupen. Man gjorde det efter straffseger mot PSG. Landslagsbacken gjorde först ett mål under ordinarie tid (matchen slutade 2–2) och satte sedan även sin straff.

Straffläggningen blev en uppvisning av de båda målvakterna Solène Durand och Ann-Katrin Berger. Efter sju straffar hade duon räddat fyra, till slut tog de fem av tolv. Glädjande för svensk del var att både Sembrant och Caroline Seger tillhörde målskyttarna.

De båda var förresten lagkaptener för varsitt lag. Det är också givetvis otroligt positivt att vi nu har svenska lagkaptener i flera internationella topplag. I går bar även Lotta Schelin bindeln i Lyon och i Tyskland är ju som bekant Nilla Fischer kapten i Wolfsburg.

Sembrant och Seger spelade alla 120 minuterna. Sofia Jakobsson byttes ut i 87:e och Lisa Dahlkvist i 65:e (i underläge 2–0). På det här klippet kommer Sembrants 2–0-mål efter 1.12,40 och straffläggningen efter 2.01,30:

I den andra semifinalen vann Lyon med förkrossande 9–0 mot Rodez. Schelin spelade hela matchen och gjorde två av målen – 2–0 och 4–0. Värst var som vanligt numera Ada Stolsmo Hegerberg som blev tremålsskytt.

* I Tyskland föll Bayern München för första gången sedan 1 juni 2014. En svit på 40 förlustfria matcher i rad bröts när Frankfurt vann med 1–0 i Bayern. Saskia Bartusiak nickade snyggt in segermålet på en hörna.

För Frankfurt var segern nödvändig för att ha kvar chansen att bli tvåa i ligan och ta en plats i höstens Champions League. Det är dock Wolfsburg som har greppet om den där andraplatsen. Nilla Fischers lag ligger en poäng före Frankfurt och har ett ganska bra program i de fyra återstående omgångarna. Där väntar nämligen bortamatcher mot Essen och Potsdam samt hemmamatcher mot Hoffenheim och Köln.

* I England vann Hedvig Lindahl och Chelsea FA-cupsemifinalen mot Manchester City och Kosovare Asllani. De blev 2–1 efter förlängning, Fran Kirby gjorde segermålet i absolut sista minuten innan det skulle ha blivit straffläggning.

Båda svenskorna spelade alla 120 minuterna. I den andra semifinalen var det inte lika tajt, där vann Arsenal med hela 7–0 mot Sunderland.

* I USA kom som väntat veckans riktigt stora publiksiffror. Fantastiska 16 073 såg Portland Thorns vinna med 2–1 i NWSL-premiären mot nykomlingen Orlando Pride, som ju är anfört av före detta Portlandstjärnan Alex Morgan. Pride tog ledningen genom australiska Steph Catley, men Portland vände efter mål av Dagny Brynjarsdottir och Lindsey Horan.

Portland är verkligen i särklass i världen när det gäller publikintresse. För att förstå hur bra den siffran är kan konstateras att bara tre tyska lag och två svenska (Eskilstuna och Piteå) hade fler totalt under hela senaste säsongen – alltså alla matcher hopräknade.

Men Portland är inte ensamt i USA om att ha bra publiksiffror. NWSL är ju den tredje amerikanska proffsligan på rätt kort tid. De andra två (WUSA och WPS) har lagts ner efter tre år. NWSL påbörjade i helgen sin fjärde säsong och man verkar ha bra grepp om publiken. Sämsta publiksiffran i premiäromgången var nämligen 3 578 i Washington, där Louise Schillgard debuterade när hennes Boston Breakers föll med 1–0 mot Spirit.

Totalt sågs de fem premiärmatcherna av 39 100 åskådare, vilket innebär ett snitt på 7820 – givetvis grymt bra.

* I Japan noterades också en bra publiksiffra. 3 133 såg NTV Beleza gå upp i serieledning efter att ha vunnit den tidiga seriefinalen mot Inac Kobe Leonessa med 2–1.

* I Norge har Kolbotn, med Fanny Andersson i startelvan, överraskat stort i upptakten av ligan. I första omgången tog man poäng mot LSK och i helgen besegrade man den andra storfavoriten Avaldsnes med hela 3–0. Två av målen gjordes av fjolårets AIK-spelare, finska Juliette Kempi.

Stabaek enda laget utan poängförlust efter tre omgångar. LSK och Kolbotn skuggar på sju poäng vardera. Mimmi Löfwenius gjorde för övrigt ett av målen när LSK vann med hela 11–0 mot Uraedd.

Guide till premiärhelgen

Publicerad den 16 april, 2016 av Johan Rydén

Vi är framme vid årets roligaste helg – seriepremiären. Ännu så länge står alla lag jämsides och alla drömmar lever.

Det är en helg där en hel del matcher visas på streamar. Som bekant går alla damallsvenska matcher att se på damallsvenskan.tv. Fram till den 5 maj är det dessutom gratis, sedan kommer det att kosta 169 kronor i månaden – eller 89 kronor per match.

Så kan du inte ta dig till någon av arenorna är damallsvenskan.tv ett bra alternativ. Det hoppas jag i alla fall. Förhoppningen är ju att det kommer bli bra produktioner.

De matcher det handlar om i första omgången är Rosengård–Kristianstad i dag 15.00 samt fem matcher i morgon:

* 13.00: Örebro–Umeå och Kvarnsveden–Vittsjö.
* 14.00: Piteå–Göteborg.
* 16.00: Linköping–Mallbacken.
* 17.00: Eskilstuna–Djurgården.

Känslan är att det kommer att bli många hemmasegrar i premiäromgången. Det är ju bara i Borlänge som bortalaget känns starkare på pappret.

* I dag drar även elitettan i gång. Såvitt jag vet sänds ingen av dagens tre matcher. Däremot sänds Växjö DFF–Hovås Billdal på smp.se på söndag 15.00. Jag tror även att barometern.se sänder IFK Kalmar–Östersund samtidigt, men där har jag inte hittat någon länk.*

Appropå elitettan rekommenderas ni som vill har lite mer info inför premiären att klicka in på bloggen Spelare12 eller läsa Östersunds-Postens genomgång av alla lagen.

* Det är inte bara i Sverige det är premiär. Som sista stora liga i världen sparkar även amerikansk NWSL i gång i natt.

I år har vi ju svenskt intresse i ligan genom Louise Schillgard, tidigare Fors, som spelar för fjolårets jumbolag Boston Breakers.

Jag har inte haft tid att fördjupa mig i lagen inför ligastart utan rekommenderar att man klickar in här på The Equalizer som har mycket bra material inför ligan. Skall jag ändå tippa tror jag att det blir tronskifte – det är dags för Seattle Reign att ta hem titeln. Jag hoppas att publiklaget Portland blir bra i år – det är bra för damfotbollen totalt sett. Dessutom hoppas jag att nya Orlando Pride – med Alex Morgan som affischnamn – hänger med bra från start.

Matcherna i NWSL ser du som vanligt på NWSL:s Youtubekanal. 01.00 natten mot söndag är det avspark, och Louise Schillgards Boston spelar ligans öppningsmatch borta mot topptippade Washington:

* Kul premiärer i Sverige och USA alltså. Fast veckans riktiga toppmatch spelas i Tyskland. I morgon 14.00 direktsänder DFB-tv mötet mellan tyska mästarinnorna Bayern München och Champions Leaguemästarinnorna Frankfurt. Det är en riktig måstematch för gästerna – om de skall kunna ta en av de två tyska Champions Leagueplatserna i höstens turnering.

* Även i Japan är det toppmatch. Där möts ligans etta och tvåa i en tidig seriefinal nu tidigt på morgonen. Det handlar om de senaste årens två storlag, Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza.

* Slutligen är det cupsemifinaler både i Frankrike och England på söndag. I franska cupen är det tre svensklag kvar, semifinalerna spelas nämligen så här: Montpellier–PSG och Lyon–Rodez – båda startar 17.00. Två timmar tidigare spelas semifinalerna i engelska FA-cupen. Där är det ett svenskmöte, nämligen Chelsea–Manchester City. I den andra semin spelar Arsenal mot Sunderland.

Vi har alltså en riktigt späckad damfotbollshelg framför oss. Härligt.

* Här är en länk till Kalmar–Östersund. Men den är pluslåst, det kostar 1 eller 19 kronor att köpa sig tillgång.

En helt ok svensk OS-lottning

Publicerad den 14 april, 2016 av Johan Rydén

OS-lottningen är klar och för svensk del blev utfallet helt okej. Vi lottades in i grupp E med Brasilien, Kina och Sydafrika. Spelschemat ser ut så här:

* Sydafrika den 3/8 i Rio.
* Brasilien den 6/8 i Rio.
* Kina den 9/8 i Brasilia.

De andra två grupperna ser ut så här:

Grupp F: Kanada, Australien, Zimbabwe och Tyskland.

Grupp G: USA, Nya Zeeland, Frankrike och Colombia.

Spontant tycker jag att det blev tre ganska jämna grupper, vilket ju känns rättvist. Jag ser att flera svenska medier kallar E för dödens grupp. Det tycker jag är en felaktig benämning. Dels för att lagen i E har en bra väg fram i slutspelet, dels för att jag faktiskt tycker att G är tuffast.

För svensk del borde det finnas rätt goda möjligheter att samla tillräckligt med poäng för att avancera. Sydafrika är ju en match vi bara skall vinna. Brasilien och Kina är starka lag, men lag som ligger på ungefär samma nivå som Sverige. Alltså lag som det absolut inte omöjligt att ta poäng mot eller besegra.

Slutspelsträdet ser ut så här:

E1 – F3/G3
G1 – E3/F3

E2 – F2
F1 – G2

Där har alltså Sverige hamnat i bästa möjliga grupp. Vinnaren möter en trea och tvåan möter en tvåa. Det är alltså bra chanser för svensk del att nå semifinal – om vi slutar etta eller tvåa i gruppen. Avancerar vi som trea väntar däremot USA eller Frankrike, så det kanske inte är något klockrent alternativ.

Slutspelsträdet skulle alltså kunna se ut så här:

Kina–Kanada/Nya Zeeland
USA–Brasilien/Kanada

Sverige–Australien
Tyskland–Frankrike

Som en parentes kan nämnas att vårt herrfotbollslag i OS fick en riktigt tuff lottning. De ställs mot Colombia, Nigeria och Japan.

Hela spelschemat för OS-fotbollen, alltså både herrar och damer finns här.

En blogg om internationell damfotboll

Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå

Kategoriarkiv: VM i fotboll 2019