En analys av alla EM-lag

Jag har under en längre period studerat alla tolv lagen i EM. Och för en tid sedan började jag samla all fakta i ett utkast här i bloggen. Tanken var att det skulle resultera i en riktigt nördig genomgång med ett inlägg per lag.

Men väldigt mycket EM-tid de senaste veckorna har gått åt till att producera högklassigt material till tidningen. Och jag måste säga att jag både är nöjd och stolt över de artiklar vi på BT-sporten har kört inför EM.

Dessutom har kvällstidningarna och bloggen Spelare 12 gjort utmärkta och fullmatade genomgångar av alla lag de senaste veckorna.

Så tolv fullmatade inlägg blev det inte. Men jag känner ju att jag inte bara vill kasta det här materialet som jag trots allt lagt en hel del tid på. Därför får min ranking av EM-lagen bli ett långt inlägg i stället. Hoppas någon orkar läsa igenom allt…

Innan jag går in på själva rankingen vill jag lätt nördigt spekulera i hur många poäng som kommer att behövas för avancemang till kvartsfinal.
Tre gånger tidigare har tolvlagssystemet använts i EM eller OS, vilket innebär att de två bästa treorna går till kvartsfinal.

Så här har det sett ut för de tredjeplacerade lagen i de turneringarna:

OS 2008:
Japan            +3      4
Kanada        +–0     4
—————————
Nordkorea      –1     3

EM 2009:
England     +–0      4
Norge          –3       4
—————————-
Danmark     –1       3

OS 2012:
Kanada            +2      4
Nya Zeeland  +–0      3
—————————-
Nordkorea       –4      3

Fyra poäng har alltså givit avancemang varje gång. Och bara en gång har det räckt med tre poäng – och det var i fjolårets OS.

Därmed kan man alltså slå fast att fyra poäng räcker för att nå kvartsfinal. Med den vetskapen är det hög tid att dra i gång min EM-ranking:

Lagbild på Island

Islands startelva mot Sverige i Växjö

12) Island
Var som bäst för två år sedan. Då var alla lagets spelare i toppform, och man nådde bland annat final i Algarve cup efter att ha besegrat Sverige (som ju senare tog VM-brons aktuellt år) med 2–1 i gruppspelet. I finalen ledde Island mot USA med 2–1, men föll till slut med 4–2.

Under 2011 lade man också grunden för sitt EM-avancemang, bland annat genom att slå Norge med 3–1. Men sedan dess har skador förstört mycket. Och i år har man visat usel form genom sex förluster på sju träningsmatcher.

Island har gjort sin bragd genom att kvala in till två raka EM-slutspel. Det är ju värt att notera att det bara bor 320000 invånare på Island. Jämförelsevis har Göteborgs kommun 520000 invånare.

Isländskorna lämnade EM 2009 med noll poäng. Då spelade man i en rekordtuff grupp med Tyskland, Frankrike och Norge. Årets grupp är också tuff, och det mesta talar för en repris – alltså att Island lämnar mästerskapet utan poäng.

Spelstilen är aggressiv, med vansinnig press på bollhållaren. Malmös härliga innermittfältare Sara Björk Gunnarsdottir personifierar verkligen det spelet. Skall Island kunna hävda sig mot Tyskland, Norge och Holland måste hon vara i absolut toppform, något som även gäller för klubbkompisen, målvakten Thora Helgadottir samt Kristianstads mittback Sif Atladottir och måltjuv Margret Lara Vidarsdottir måste vara klinisk i avsluten.

De fyra är Islands ryggrad. Tyvärr har den ryggraden varit väldigt skadedrabbad det senaste året.

Trolig startelva: Thora Helgadottir – Olina Vidarsdottir, Katrin Jonsdottir, Sif Atladottir, Hallbera Gisladottir – Sara Björk Gunnarsdottir, Katrin Omarsdottir – Fanndis Fridriksdottir, Dora Maria Larusdottir, Holmfridur Magnusdottir – Margret Lara Vidarsdottir.

11) Ryssland
Det här är ett lag jag har riktigt dålig koll på. Jag såg en halvlek i hemmamatchen mot Österrike i playoffspelet mot EM. Då hade ryskorna en seger i ryggen, backade hem och spelade bara på resultatet. Det gick således inte att läsa ut så mycket om det ryska laget på den halvleken.

Inte mer än att jag minns att de hade ett par snabba kantspelare att kontra på. Samt att de var riktigt effektiva när chanserna dök upp. Inte minst var de bra på fasta situationer.
Faktum är att Österrike vann avsluten med förkrossande marginal i det där dubbelmötet. Men det är ryskorna som skall spela EM.

En spelare som jag imponerats av det lilla som jag sett är Natalia Shlyapina. Hon är en smart forward.
En spelare som är Rysslands nyckel i EM, men som däremot inte imponerat speciellt på mig är målvakten Elvira Todua. Visst är hon välväxt, spänstig och bjuder på en del makalösa räddningar. Men ibland kastar hon verkligen in bollar i eget mål. Exempelvis bjöd hon Potsdam på flera mål i 2012 års Champions Leaguekvartsfinal. Hon har plågats av en skulderskada på sistone. Men är hon frisk lär hon stå.

Ryssland var EM:s sämsta lag 2009. Jag var på gång att tippa dem sist nu också. Men sedan slog de Norge i genrepet efter att ha försvarat bra, och visat effektivitet i kontringarna. Med Todua i toppform, och god effektivitet kanske ryskorna kan sno åt sig någon poäng. Men något avancemang är man inte nära.

Troliga startelva: Elvira Todua – Elena Medved, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Elena Morozova, Ekaterina Sochneva – Natalia Shlyapina.

Annica Sjölund

Annica Sjölund

10) Finland
Finland spelade EM-semifinal 2005, och kvartsfinal 2009. Årets lag har väldigt lite gemensamt med det topplag man ställde på benen för åtta år sedan.

Faktum är att endast Örebros Sanna Talonen är kvar från bronstruppen. Hon blir nyckelspelare i årets lag ihop med Jitex Annica Sjölund. De bildar ett intressant anfallspar där Sjölund är bollmottagare och framspelare medan Talonen är en utmärkt straffområdesspelare. Jag är riktigt förtjust i hennes distinkta löpningar mot den första stolpen.

Annars saknas förstås korsbandsskadade duon Linda Sällström och Maija Saari. Finland har lidit av måltorka i sina senaste landskamper, där dock Sjölund inte varit med. Frågan är om hennes comeback räcker.

Jag tror inte det. Finland har ett gäng unga talanger på väg framåt. Men de är inte redo för någon EM-succé redan i år. Tvärtom är jag rädd att Andreé Jeglertz finska lag kommer att vända hem från västkusten poänglöst.

Trolig startelva: Minna Meriluoto – Tuija Hyyrynen, Anna Westerlund, Laura Kivistö, Katri Nokso-Koivisto – Annika Kukkonen, Tiina Saario – Leena Puranen, Annica Sjölund, Marianna Tolvanen – Sanna Talonen.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

9) Spanien
Spanien är oprövat på den här nivån. De har haft många riktigt duktiga flick- och juniorlandslag. Men satsningen på damseniorerna har varit tveksam, vilket gjort att många talanger lagt av i tidig ålder. Därmed är samtliga spanska spelare mästerskapsdebutanter.

Dessutom har det varit en del interna bråk, något som bland annat lett till att två vassa forwards saknas i EM-truppen, nämligen Natalia de Pablos och Laura del Rio, som båda numera spelar för engelska Bristol Academy. Duon har tackat nej till landslaget. Synd, då det före detta WPS-proffset del Rio ju gjorde fantastiska 40 mål på sina 39 A-landskamper.

Men Spanien har ändå några fina profiler. I damallsvenskan känner vi väl till Tyresös mittfältsgeni Veronica Boquete (Vero) – som dock spelar toppforward i landslaget. Från Tyresö kommer även tekniska Jennifer Hermoso (Jenni).

Med Vero, Jenni, NWSL-proffset Adriana Martin samt en mängd talangfulla spelare från fjolårets F19-landslag är Spanien en outsider i EM. Laget är riktigt bollskickligt, och bör ha en god chans att nå kvartsfinal.

Spanjorskorna har laddat med läger, och matcher mot pojklag. De har bara spelat tre riktiga träningsmatcher. Jag såg dem dock en stund mot Danmark i vintras. Det blev 0–0 i en match där spanjorskorna mest rullade bollen i sidled.

Men i sina bästa stunder är Spanien riktigt vasst. Det fick Tyskland märka i EM-kvalet. Då slutade mötet på spansk mark 2–2 – vilket var första gången sedan 2001 som Tyskland lämnade en EM-match utan att ha vunnit.

Jag tror att Spanien blir grupptrea. Sannolikt behöver de dock sno poäng av England eller Frankrike för att avancera. För som noteras ovan, det har oftast krävts fyra poäng för avancemang.

Tänkbar startelva: Ainhoa Tirapu – Marta Torrejon, Ruth Garcia, Irene Paredes, Elisabeth Ibarra – Silvia Meseguer, Nagore Calderon – Sonia Bermudez, Jennifer Hermoso, Adriana Martin – Veronica Boquete

8) Italien
Här är ytterligare ett lag man sällan får chansen att se, och som jag därmed har dålig koll på.

Italienskorna har av tradition en stabil defensiv, och är svårspelade. De var snubblande nära semifinal för fyra år sedan. Och de skakade USA i VM-playoff 2010. Då som nu var nyckelspelaren den rutinerade forwarden Patrizia Panico. Hon är den som uppspelen går mot. En annan rutinerad, och farlig spelare är kvicka Melania Gabbiadini, som Panico oftast försöker lägga bollen till.

Lagets största profil är nog ändå förbundskaptenen, Antonio Cabrini. Han tog som spelare VM-guld för Italien 1982. Att han skulle kunna leda damerna till EM-guld 31 år senare känns inte troligt. Men en god chans på en kvartsfinalplats skall italienskorna ha, även om det är svårt att veta exakt var de står. Precis som Spanien spelar nämligen Italien väldigt få träningslandskamper. De laddar i stället genom läger, och matcher mot pojklag.

En sen skada har gjort att viktiga backen Elisabetta Tona missar EM. Det är ett tungt avbräck för Italien.

Tänkbar startelva: Chiara Marchitelli – Sara Gama, Laura Neboli, Roberta D’Adda, Raffaella Manieri – Alessia Tuttino, Daniela Stracchi – Melania Gabbiadini, Alice Parisi, Elisa Camporese – Patrizia Panico.

Daphne Koster

Daphne Koster

7) Holland
Anförda av placeringssäkra mittbacken Daphne Koster och Malmös måldrottning Manon Melis tog sig Holland ända till semifinal i sitt första EM-slutspel någonsin. Fyra år har gått sedan dess, och holländskorna har lämnat den mer fysiska och defensiva spelstil man hade 2009.

Nu är det ett spelsätt som mer liknar landets herrlandslag som gäller. I truppen finns en mängd intressanta spelare, varav flera hör hemma i damallsvenskan. Vittsjös Mandy Van den Berg har ju tyvärr tvingats lämna återbud på grund av skada. Men klubbkompisen Loes Geurts, Tyresös Kirsten vad de Ven och Linköpings Renée Slegers är tillsammans med Melis en kvartett som känner sig hemma i Sverige.

Utöver dem har jag personliga favoriter i passningsskickliga innermittfältaren Anouk Hoogendijk och liraren Lieke Martens. Holland har även en av världens bästa frisparksskyttar i Sherida Spitse.

Jag tippar att holländskorna blir trea i sin grupp, och avancerar till kvartsfinal – där mycket väl Sverige kan vänta.

Trolig startelva: Loes Guerts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Leonne Stentler, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

6) Danmark
Danskorna åkte ur EM 2009 i gruppspelet, och missade VM 2011 efter förlust i playoff i kvalet – som bekant efter förlängning mot Sverige.

Efter ett imponerande starkt kval är man nu tillbaka i mästerskapsslutspel. Nyckelspelaren heter numera Pernille Harder – Linköpings tekniska stjärnskott. Danmark har ett starkt och spelskickligt lag som inte skall underskattas. De har gjort flera bra resultat mot starkt motstånd på senare tid.

Spelstilen är väldigt passningsorienterad. Bollen skall gärna rullas fem–sju passningar i sidled innan anfallen startas. En svaghet i truppen är bristen på spjutspetsar. Harder är mer en utpräglad tia än toppforward. Hade hon haft en straffområdesspelare att samarbeta med hade Danmark varit guldkandidat.

Nu nöjer jag mig med att tippa dem vidare ur gruppen. Men väl i kvartsfinal är man ju bara en seger från medalj.

Trolig startelva: Stina Lykke Petersen – Theresa Nielsen, Line Röddik Hansen, Christina Öyangen Örntoft, Mia Brogaard – Mariann Gajhede Knudsen, Katrine S Pedersen – Katrine Veje, Pernille Harder, Johanna B Rasmussen – Sanne Troelsgaard Nielsen.

Trine Rönning

Trine Rönning

5) Norge
Inför förlusten i genrepet mot Ryssland tänkte jag haussa det norska laget rejält. Nu väljer jag att hålla mig lite mer försiktig.

Norskorna är mitt i en generationsväxling. Det innebär att laget består av en del gammalt och en del nytt. Rutinerade stöttespelare som Ingvid Stensland, Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen kompletteras med ett helt gäng spelare som nådde kvartsfinal i F20-VM i fjol.

Mest intressant är förstås nya anfallsvapnet Caroline Graham Hansen. Hon är en utmärkt dribbler, och har dessutom bra skott med båda fötterna. Hansen och fantastiska straffområdesspelaren Ada Stolsmo Hegerberg är stora framtidsnamn. Ni som läst den här bloggen ett tag kanske tycker att jag är tjatig, men jag påminner återigen om att båda är födda 1995.

Den norska akilleshälen har varit mittförsvaret. Men med Rönning och Potsdamproffset Maren Mjelde borde man ha ett hyfsat stabilt mittlås.
Jag tror att norskorna går vidare ur sin grupp som tvåor – och ställs mot Danmark i kvartsfinal. Det är en på förhand en ren 50/50-match, så den norska medaljchansen är god.

Trolig startelva: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Caroline Graham Hansen – Ada Stolsmo Hegerberg.

Casey Stoney

Casey Stoney

4) England
Inför genrepet i Ljungskile hade jag England före Sverige på rankingen. Jag ändrade dock den ordningen efter den engelska 4–1-förlusten.

Fast England är ett starkt lag, med en mängd bollskickliga spelare. Tydligen gjorde dessutom Kelly Smith comeback i en testmatch i Linköping häromdagen. Hennes betydelse för det engelska landslaget de senaste åren kan inte överskattas.

England har väldigt starka kanter, både den högra och den vänstra. Däremot har man lite problem på målvaktssidan. Karen Bardsley är okej på skott, men hon ger ett osäkert intryck på exempelvis inlägg och hörnor.

England är ett väldigt underskattat lag, som har möjlighet att vinna hela mästerskapet. Man spelade faktiskt final i EM 2009, och följde upp det med kvartsfinaler i både VM och OS. Det är ett facit som bara är en hårsmån sämre än Sveriges.

Kollar vi ännu mer noggrant på resultaten från de senaste mästerskapen noteras segrar mot Japan i VM och mot Brasilien i OS. Samt att man var nära semifinal i VM, men åkte ut mot Frankrike på straffar.

Det som talar för England är en makalös högstanivå. Det som talar emot dem är en låg lägstanivå. Jag tror att de går vidare ur gruppen som etta eller tvåa.

Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Casey Stoney, Sophie Bradley, Stephanie Houghton – Jill Scott, Anita Asante – Rachel Yankey, Kelly Smith, Eniola Aluko – Ellen White.

Lotta Schelin

Lotta Schelin

3) Sverige
Pia Sundhage
har bytt USA mot Sverige och skapat EM-feber i värdlandet. Med hjälp av snabbhet och ett intensivt presspel skall svenskorna skörda framgångar på hemmaplan.

Vi är näst högst på världsrankingen av de deltagande länderna, och har en av Europas bästa forwards i Lotta Schelin. Hon blir en given nyckelspelare i jakten på en finalplats. För med den drömlottning som Sverige fått är final det enda rimliga målet.

Det känns realistiskt att Sverige skall kunna nå finalen. Men det är inte autobahn dit. Går det bra i inledningen kan hemmaplan bli ett lyft för laget. Om spelet däremot hackar kan pressen på laget bli ett sänke.

Jag tror att Sverige vinner gruppen och därmed ställs mot Spanien eller Holland i kvartsfinal. Det innebär riktigt bra chanser till semifinal – och medalj.

Trolig startelva: Kristin Hammarström – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Caroline Seger, Marie Hammarström, Antonia Göransson – Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

2) Frankrike
För många är Frankrike den stora guldfavoriten. Och man har nog det mest samspelta laget, och de största stjärnorna.

Men Frankrike är helt utan medaljer i stora mästerskap. Tre gånger i rad har man fallit på mållinjen, och det känns lite som en förbannelse. Det finns tveklöst potential i truppen att bryta den förbannelsen. För de många Lyonspelarna vet hur man vinner titlar. Men lottningen är tuff, så jag ser bara Frankrike som andrahandsfavorit bakom tyskorna.

Frankrike har dock ett antal fantastiskt bra spelare. Louisa Necib är bolltalangen som serverar läckra passningar och levererar hörnor och frisparkar. Där har man flera nickstarka spelare, inte minst långa mittbacken Wendie Renard.

Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis, passningsgenialitet i Camille Abily, hårt arbetande lagspelare i Amandine Henry, Sandrine Soubeyrand och Elise Bussaglia och så vidare. Akilleshälen är forwardsposten. Marie-Laure Delie är duktig, men ojämn. Och Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney opererar helst från kanterna.

Med Delie i toppslag blir Frankrike svårstoppat. Om inte riskerar man faktiskt att stöta på Tyskland redan i kvartsfinal. Och då kan man få vänta ytterligare ett antal år på den där efterlängtade medaljen.

Slutligen måste jag återigen säga att jag verkligen saknar Sonia Bompastor i EM. Vänsterbacken som ingick i världslaget 2011 petades ju ur landslagstruppen i vintras, något som påskyndade hennes beslut att lägga av. Tråkigt.

Trolig startelva: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Laure Boulleau – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Anja Mittag

Anja Mittag

1) Tyskland
EM-meriterna talar för sig själv. Tyskland har inte förlorat en mästerskapsmatch mot ett annat europeiskt land sedan den 24 september 2000 då man föll mot Norge i OS-semifinal.

I EM-sammanhang får man backa drygt 17 år – till den 5 maj 1996 – för att hitta en förlust. Även då var det Norge som vann, i en kvalmatch.

Tyskland har således en makalös vinnarkultur. Och det faktum att sex spelare tvingats lämna återbud på grund av skador har knappast skakat laget. Det finns nämligen sådan bredd i tysk damfotboll att man ändå har 23 högklassiga spelare med till Sverige.

Nyckelspelare, och personlig favorit är släpande forwarden Dzenifer Maroszan. Hon kommer garanterat att servera lagkompisarna läckra passningar.

Lagets stora affischnamn är skyttedrottningen Celia Okoyino da Mbabi. Kanske är EM turneringen då hon tar det sista steget och blir en megastjärna även på världsnivå. Personligen tyckte jag att hon borde ha varit nominerad till priset som världens bästa spelare redan ifjol.

De som tror att tysk damfotboll är i en svacka har inte kollat in resultaten. Trots att man ställer en ung trupp på benen finns enorm potential. Under 2012 förlorade tyskorna inte en enda match, och då mötte man ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike.

I år har det blivit en förlust – mot USA. Men 4–2-segern i genrepet mot regerande världsmästarna Japan skvallrar om att Tyskland klarar sin generationsväxling bra.

Jag ser dem som givna guldfavoriter, och tror att deras nya lag kan bli minst lika starkt som det dubbla VM-guldgäng som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Trolig startelva: Nadine Angerer – Luisa Wensing, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino da Mbabi.

Slutligen då mitt EM-tips, mer i detalj:

Grupp A:
1) Sverige
2) Danmark
3) Italien
4) Finland

Grupp B:
1) Tyskland
2) Norge
3) Holland
4) Island

Grupp C:
1) Frankrike
2) England
3) Spanien
4) Ryssland

Slutspelsträdet ser ut så här:
Övre halvan:
A1–B3/C3
A2–B2
Undre halvan:
B1–C2
C1–B3/A3

Jag tippar således att kvartsfinalerna kommer att spelas enligt följande:
Sverige–Spanien/Holland
Danmark–Norge
Tyskland–England
Frankrike–Spanien/Italien

Jag tänkte återkomma med en ny ranking, och nya tips inför kvartsfinalerna.

Oväntad rysk seger i Norge

I går vann Sverige med 4–1 mot England. I dag noterades ett nytt överraskande resultat i Norges genrep.

Ryssland, som jag sett som EM:s kanske allra sämsta lag, vann nämligen på bortaplan med 3–2. Det var förstås ett rejält bakslag för det norska laget, som jag sett som en given medaljkandidat med tanke på hur lottningen ser ut.

Jag försökte se matchen, men stoppades en geoblock på norska tv 2.

Därför har jag fått läsa mig till att matchen hade två tvåmålsskyttar. Caroline Graham Hansen gav Norge ledningen två gånger, och ryska mittbacken och tillika lagkaptenen Ksenia Tsybutovich vände med sina båda mål ett norskt 2–1 till ryskt 3–2 kort tid i den andra halvleken. Först slog hon till på hörna, sedan på straffretur. Rysslands 1–1-mål gjorde Nelli Korovkina.

Spelare som saknades i lagen var Ada Stolsmo Hegerberg för Norge och förstamålvakten Elvira Todua för Ryssland. Den senare vet jag är skulderskadad, och går en kamp för att hinna bli spelklar till den ryska EM-premiären. Jag noterar också att Natalia Shlyapina saknades i den ryska startelvan. Det är en spelare jag imponerats av de få gånger jag sett henne.

Norge spelade så här: Ingrid Hjelmseth (Silje Vesterbekkmo, 62) – Kristine Hegland, Trine Rönning, Maren Mjelde (Marit Fiane Christensen, 62), Toril Akerhaugen – Emilie Haavi, Solveig Gulbrandsen, Ingvild Stensland (Lene Mykjåland, 80), Ingvild Isaksen (Cathrine Dekkerhus, 66), Caroline Graham Hansen – Elise Thorsnes (Melissa Bjånesöy, 46).

Och Rysslands lag formerades så här: Julia Grishenko – Xxxx, Olga Petrova, Ksenia Tsybutovich, Alla Sidorovskaya – Valentina Savchenkova, Anastasia Kostyukova – Elena Terekhova, Nelli Korovkina (Anastasia Pozdeeva, 68), Ekaterina Sochneva – Elena Morozova. Där saknades ett namn i uppställningen på norska Tv2:s hemsida. Vem det handlade om har jag inte lyckats lura ut.

Slutligen har Uefa sammanställt alla de tolv deltagande nationernas träningsmatcher sedan EM-kvalet blev klart. Den listan hittar du här. Noterbart är hur få matcher Italien har spelat, bara en utöver de fyra i Cypern cup.

46104 åskådare – men ingen feber

Fantastiska 46 104 åskådare var på Allianz Arena i München i går och såg Tyskland besegra Japan med 4–2. Dessutom satt 2,3 miljoner tyskar och såg matchen på tv.

Det är siffror som befäster tyskornas position som stora guldfavoriter i EM. Och som skvallrar om ett grymt stort intresse för tysk damfotboll.

Fast ibland pratar man om falsk matematik. Och frågan är om det inte är en bra beskrivning av läget i Tyskland.

För samtidigt som det förstås är fantastiskt kul att det slås nytt Europarekord när det gäller publiksiffra på en träningslandskamp, så finns det fog för att konstatera att tysk damfotboll inte lyckades bygga vidare på den hausse som fanns under VM på hemmaplan för två år sedan.

Jag har skrivit om det en gång tidigare – i det här inlägget, där jag även väckte frågan om vad Sverige har för plan för att rida vidare på en EM-vågen. Den frågan kvarstår, för jag hoppas inte att skrivbordsprodukten ”Öppet mål” är enda satsningen.

Men tillbaka till hur det ser ut i Tyskland. För exakt en vecka sedan kom jag hem från en fyra dagar lång midsommarutflykt i Danmark och Tyskland.

Jag anlände i Tyskland dagen efter att man slog Kanada med 1–0 inför 9781 åskådare. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det var för övrigt samma dag som förbundskapten Silvia Neid tog ut sin EM-trupp.

När jag är ute på sådana här resor brukar jag köpa tidningar samt lyssna på radio för att försöka uppfatta vad som finns på agendan i aktuella länder.

Tyska och danska tidningar

Tyska och danska tidningar

Jag förstår tyska hyfsat, och kunde ganska snabbt konstatera att det inte råder EM-feber i Tyskland. Inte alls.

Det gick knappt att läsa någonstans om Neids trupp. Däremot var det en meganyhet att spelprogrammet till herrarnas Bundesliga presenterades på midsommarafton. Det diskuterades och analyserades friskt på radionyheterna om vilka lag som hade fått bäst lottning i ligaupptakten.

Fotbollstidningen Kicker hade på sina 48 sidor ungefär en fjärdedels sida om damlandslaget – och den enda artikeln rörde alla återbud. Som jämförelse hade Kicker sex respektive fyra sidor om herrarnas andra- och tredjeligor – där ju spelet för tillfället ligger nere.

Jag hade faktiskt förväntat mig att få läsa betydligt mer om EM. Men 2,5 veckor före mästerskapet var tysk media väldigt kallsinnig.

Jag trodde förresten att jag hade hittat en damfotbollsartikel då jag såg två fotbollsklädda tjejer på förstasidan till lokaltidningen i Rostock – Ostsee Zeitung. Men det visade sig att tjejerna var flickvänner till två spelare i Rostocks herrjuniorlag, som skulle spela final i tysk juniormästerskapet under helgen. Artikeln handlade om att tjejerna önskade sina killar lycka till.

Var det tunt med uppmärksamhet i tysk media är det inget mot hur illa det var i de danska tidningarna. Trots att Danmark mötte Island i träningsmatch den ena dagen jag reste igenom landet så hittade jag inte ett ord inför matchen. Inte heller i söndagstidningarna fanns ett enda ord om EM eller damfotboll.

Dock noterade jag en annons om EM i torsdagens BT (Berlingske Tidene). Jag gissar att annonsering är enda chansen för dansk damfotboll att få utrymme. För tidningarna var späckade av cykel (Tour de France), herrfotboll och bilsport.

* Så till något annat. Jag tycker att det är lite intressant hur de olika lagen ställer upp sina startelvor i genrepen. Så här är startelvorna från de EM-lag som spelade i går, samt Japans:

Tyskland: Nadine Angerer – Jennifer Cramer, Saskia Bartusiak, Luisa Wensing, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino Da Mbabi.

Japan: Miho Fukumoto – Asuna Tanaka, Saki Kumagai, Azusa Iwashimizu, Saori Ariyoshi – Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi – Nahomi Kawasumi, Kozue Ando, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Frankrike: Celine Deville – Corine Franco, Laura Georges, Sabrina Delannoy, Laure Boulleau – Elise Bussaglia, Sandrine Soubeyrand – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Norge: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Solveig Gulbrandsen, Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Ada Hegerberg, Caroline Graham Hansen.

Holland: Sari van Veenendaal – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

* Matchen Frankrike–Norge sågs för övrigt av 11 245 åskådare, och här är ett klipp med höjdpunkter från matchen som slutade 1–0 efter mål av Gaetane Thiney.

Bilder av Sverige–Norge

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har som vanligt haft med mig kameran på samtliga de matcher jag sett på plats under våren. Några bildspel har jag dock inte lyckats/hunnit lägga upp här på bloggen.

Inte förrän nu.

Årets första bildspel är från Sverige–Norge i Linköping den 1 juni. Som vanligt är bildkvaliteten något varierande. Jag är ju inte någon fotograf, och jag har ingen proffsutrustning, utan jag ser mig mer som en journalist med en hyfsad kamera.

Men det är kul att kunna lägga upp lite bilder på de spelare man skriver om. Dessutom gör bilderna bloggen mer lättläst. Så här är mina bilder från Linköping Arena:

Mycket ungt i Norges EM-trupp

Tidigare i dag presenterade förbundskapten Even Pellerud den trupp som skall försvara Norges ära under EM.

Det mest anmärkningsvärda är inte de 23 spelare som är uttagna utan att man tagit ut hela 17 reserver på hemmaplan – alltså alla i bruttotruppen. Rekord?

Av 23-mannatruppens sammansättning märks tydligt att vårt västra grannland håller på med en rejäl generationsväxling. Från det lag som spelade kvartsfinal i fjolårets F20-VM finns hela sju spelare med, nämligen målvakten Nora Gjöen samt utespelarna Kristine Wigdahl Hegland, Cathrine Höegh Dekkerhus, Caroline Graham Hansen, Melissa Bjånesöy, Emilie Haavi och Ada Stolsmo Hegerberg.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Lite förenklat kan man konstatera att det är de rutinerade rävarna som skall stå för defensiven, medan ungdomarna skall fixa till målen.

Man kan även notera att 21 av de 23 spelarna håller till hemma i toppserien. Bara två utlandsproffs alltså, och det är som väntat Potsdamduon Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde.

Ada Stolsmo Hegerberg

Ada Stolsmo Hegerberg

Spelare som saknas i truppen är i första hand skadade skyttedrottningen Isabell Herlovsen. Men totalt sett ser den norska truppen intressant ut. Norge har helt klart medaljchans i juli.

I EM spelar norskorna sina gruppmatcher i Kalmar, och man ställs i tur och ordning mot Island, Holland och Tyskland.

Här är hela truppen:

Målvakter:
Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Silje Vesterbekkmo (Röa) och Gjöen (Kolbotn).

Utespelare
Leni Larsen Kaurin, Toril Hetland AkerhaugenTrine Rönning, Höegh Dekkerhus, Ingvild Stensland, Graham Hansen, Elise Thorsnes (Stabaek), Nora Holstad Berge, Ingrid Ryland och Wigdahl Hegland (Arna-Björnar), Lene Mykjåland, Marita Skammelsrud Lund och Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Mjelde och Stolsmo Hegerberg (Turbine Potsdam), Solveig Gulbrandsen (Vålerenga), Gry Tofte Ims (Klepp), Ingvild Isaksen (Kolbotn), Marit Fiane Christensen (Amazon Grimstad) samt Bjånesøy (Sandviken).

Lång analys av Sverige–Norge

Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.

Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.

Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.

Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.

När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.

Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.

Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.

Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.

I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.

Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.

Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot

Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.

Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.

I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.

Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.

Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.

När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.

Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.

Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.

Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.

Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.

När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.

Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.

Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.

Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.

Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.

Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.

Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.

I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.

Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?

Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.

Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.

Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.

När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.

Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.

Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.

Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.

Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.

Så här går det i åttondelsfinalerna

16 lag är kvar i Champions League. Den här och nästa vecka skall antalet halveras. Glädjande är att många av matcherna kommer att sändas på Eurosport.

Vi har svenska spelare i sex av de kvarvarande lagen. Här är mina tips för de åtta åttondelsfinalerna:

Onsdag:
16.00, Zorkij–Lyon
– direktsänds på Eurosport 2
Retur: onsdagen den 7 november 18.00

Här är det förstås klar fördel för de regerande mästarinnorna från Lyon. Lotta Schelin:s lag kan få det lite tufft i Ryssland. För Zorkij har startspelare i det ryska landslaget, som Elena Medved, Elena Morozova och Ekaterina Sochneva. Men även en av Italiens bästa mittfältare i Pamela Conti.
Men över två matcher är det stort övertag för Lyon. Oddset i fransyskornas fördel känns så högt som 95–5.

18.00, Stabaek–Juvisy – direktsänds på Eurosport 2
Retur: torsdagen den 8 november 19.00

Stabaek var guldfavoriter inför toppserien, men har spelat bort segerchansen. Laget har talang och spets i sina 17-åringa Caroline Graham Hansen och Ada Stosmo Hegerberg. Men också rutin i form av bland annat norska VM-målvakten Ingrid Hjemseth, Sverigebekanta Ingvild Stensland och före detta Tysklandsproffset (Potsdam, Frankfurt och Wolfsburg) Leni Larsen Kaurin. Men den toppform laget hade för en månad sedan verkar vara borta.
Å andra sidan har Juvisy visat ännu mer tveksam form på sistone. Det har bara blivit två segrar på de sex senaste matcherna för vårens franska ligatvåa. Lagets nyckelspelare är franska landslagsduon Sandrine Soubeyrand och Gaetane Thiney.
Jag tror på fransk seger. Men det finns norsk skrällchans. Odds: 55–45 till Juvisys fördel.

18.30, Fortuna Hjörring–Göteborg FC
Retur: onsdagen den 7 november 19.00

Lagen möttes i samma omgång i fjol. Då vann Göteborg med 1–0 borta och 3–2 hemma.
Danskornas hetaste spelare är 3F-ligans skytteligaledare, den danska landslagsspelaren Nadia Nadim. Man har utländska spelare i nigerianska Chi Chi Igbo, norska Lisa-Marie Woods samt de båda amerikanskorna Tiffany Weimer och Casey Ramirez.
Känslan är att Göteborg är ungefär lika bra nu som då. De har sämre backlinje, men ett vassare anfall med Christen Press. Och de är ett bra cuplag. Kan de bara göra ett bra resultat på bortaplan lär de ha goda möjligheter att avgöra hemma på Valhallas konstgräs. Oddsen i Göteborgs fördel: 65–35.

19.00, LdB FC Malmö–Bardolino Verona
Retur: onsdagen den 7 november 20.30

Malmö behöver något positivt att tänka på efter debaclet i Umeå. Och jag såg att Amanda Ilestedt twittrade att:

”Samlar kraft o ytterligare inspiration inför den roligaste veckan på hela året!”

Det är den typen av positivt tänkande Malmö behöver. För om de inte har flyttat för mycket fokus till lördagens damallsvenska guldfinal, så skall de vara bättre än Bardolino.
Italienskorna har förstås profiler i sina båda svenskor, Stephanie Öhrström och Maria Karlsson. Öhrström med bakgrund i Malmö lär vara extra motiverad att spika igen på Malmö IP. Utöver svenskorna har man två brasilianska spelare samt vassa forwarden Cristiana Girelli, som hänger mer högt upp i den italienska ligans skytteliga.
Men även om Malmö föll borta mot italienska Tavagnacco i fjol så skall man vara bättre än Verona. Oddset 80–20 i svensk fördel.

20.00, Sassari Torres Calcio–Olimpia Cluj
Retur: torsdagen den 8 november 17.00

Rumänska Cluj är ett lag jag inte vet någonting om alls. Att de är i åttondelsfinal är en jätteskräll. De har fått bästa möjliga lottning, men lär ändå få väldigt svårt att överleva den här omgången.
För Torres vann den italienska ligan i stor stil, och har inlett årets säsong minst lika lysande. Det har blivit segrar i samtliga nio tävlingsmatcher i höst. Laget anförs av samma spelare som bär det italienska landslaget, Giulia Domenichetti, Sandy Iannella och framför allt måldrottningen Patrizia Panico.
Jag håller Torres som favorit till oddsen 85–15.

Torsdag
14.00, Sparta Prag–Rossiyanka

Retur: torsdagen den 8 november 14.00

Här skall Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd:s kunna ta en ganska bekväm seger. Visst har Sparta inlett den tjeckiska ligan med sex segrar och målskillnaden 38–1. Men det tjeckiska laget består av rakt igenom hemmaspelare, och tjeckisk damfotboll är inte av högsta klass.
Rossiyanka däremot har en mängd toppspelare. Har jag fattat rätt är dock tre av lagets fyra afrikanska spelare i Ekvatorial-Guinea för afrikanska mästerskapen. Det skall dock inte räcka för att stoppa Rossiyanka. Oddsen i rysk fördel: 80–20.

15.00, Arsenal–Turbine Potsdam – direktsänds på Eurosport
Retur: onsdagen den 7 november 18.00

Det här är definitivt den mest spännande åttondelsfinalen. Och mest öppna. Arsenal vann WSL utan förlust. Antonia Göransson:s Potsdam har öppnat Frauen-Bundesliga överraskande bra. Fast Potsdam får här klara sig utan Genoveva Anonma som är hemma i Ekvatorial-Guinea. Och man saknar även fortfarande Alex Singer och Stefanie Mirlach efter deras kollision för ett par veckor sedan. Potsdam gjorde i helgen sin sämsta match för säsongen.
Å andra sidan har Arsenal varit spelledigt i tre veckor, och kan vara ringrostigt. Det känns som att engelskorna måste få med sig en seger från hemmamatchen för att kunna vinna totalt. För Potsdam är rejält hemmastarkt.
Det här känns alltså vidöppet. Men jag måste ju tippa en vinnare. Det blir Potsdam, men bara med 51–49.

17.00, Wolfsburg–Röa – direktsänds på Eurosport
Retur: onsdag 7 november 13.00

Den sista åttondelsfinalen går klart i tysk favör. Även om Röa har varit väldigt formstarkt i höst så skall inte Osloklubben kunna rå på starka Wolfsburg. För tyskorna har sju segrar och ett kryss på sina åtta tävlingsmatcher i höst. Och man har 14–0 på fem ligamatcher. Alltså inte ett enda insläppt mål.
I helgen gjorde Conny Pohlers tre mål. Hon är därmed bara ett mål bakom Hanna Ljungberg i toppen av tidernas skytteliga för damernas Europacupspel. Ljungberg får nog ställa in sig på att hon snart blir av med rekordet.
Oddsen i Wolfsburgs fördel: 75–25.

* Slutligen en notering från de nämnda mästerskapen i Afrika. Där blev Sunnanås Perpetua Nkwocha matchvinnare för sitt Nigeria, när hon gjorde 2–1-målet mot Kamerun i 89:e minuten. Nigerias första mål gjordes av Onyinyechi Ohagugha, och Kameruns kvittering satte Christiana Patience Mani på straff.
I samma grupp vann Elfenbenskusten med 2–0 mot Etiopien.

Det blir ett svenskmöte i åttondelen

Formstarka Cristiana Girelli frälste svensklaget Bardolino Verona sent i går kväll. Forwarden gjorde alla tre målen när det italienska laget vann hemma mot Birmingham med 3–0, och därmed avancerade till åttondelsfinal i Champions League.

Birmingham dominerade stort hemma i förra veckan, och deras segersiffror då – 2–0 – var i underkant. Jag har inte sett returen, men enligt vad jag förstått var engelskorna bättre, rent spelmässigt. Men Stephanie Öhrström höll Veronas mål tomt från påhälsning, och så fixade Girelli fullträffarna framåt. När segermålet föll blev det sådan glädje i Veronas lag att tre spelare rusade in från bänken för att fira. Samtliga tre fick varsin varning med sig av planen…

Verona ställs nu mot Malmö i nästa omgång. Alltså ett rent svenskmöte.

För våra båda svenska representanter vann som väntat sina returmatcher ganska säkert. Malmö mönstrade en ung elva, men körde ändå över ungerska MTK Hungaria med hela 6–1. Elin Rubensson och Sofia Anker-Kofoed blev tvåmålsskyttar för LdB.

Göteborg vann med 3–0 hemma mot serbiska Spartak Subotica. Där blev Olivia Schough tvåmålsskytt. Se hennes båda mål, och även det tredje gjort av Christen Press, i det här klippet. Göteborg får precis som i fjol möta danska Fortuna Hjörring i åttondelsfinal.

Veronas seger mot Birmingham var en liten skräll – mest med tanke på hur det såg ut i den första matchen. Dock var Verona seedat i den tvekampen.

Två oseedade lag har säkrat avancemanget till åttondelsfinal. Att norska Stabaek skulle vara det ena var inte oväntat – eftersom de hade med sig en 2–0-ledning till returen i Köpenhamn. Det blev nu 3–3 på Bröndby Stadion efter att Ada Stolsmo Hegerberg, Leni Kaurin och Ingvild Stensland gjort de norska målen. För Stabaek väntar nu segraren mellan Juvisy och FC Zürich i nästa omgång.

Den riktigt stora skrällen hittills i sextondelsfinalerna har rumänska Olimpia Cluj stått för. Efter förlängning nådde de 2–2 borta mot österrikiska Neulengbach, vilket gav avancemang på fler bortamål. Båda mötena slutade 1–1 efter ordinarie tid. Alexandra Lunca blev Clujs hjältinna. Hon gjorde båda lagets mål på Wienerwaldstadion i Neulengbach.

Annars blev det som väntat avancemang för Turbine Potsdam, Lyon och Torres Calcio i går.

På svenskfronten så spelade Maria Karlsson och Öhrström hela matchen för Bardolino Verona. Som tur är verkar det inte vara någon fara med Antonia Göransson, för hon startade för Potsdam. Däremot fanns inte Lotta Schelin med i Lyons trupp.

* Slutligen till Frauen-Bundesliga. För på förmiddagen i går såg jag FFC Frankfurts hemmamöte med nykomlingen Gütersloh. Trots att nye Frankfurttränaren Philipp Dahm lät flera tidigare bänkade spelare vara med i dag så fick inte Sara Thunebro någon speltid. Vår svenska landslagsback har inte fått spela en enda minut sedan Dahm tog över. Illavarslande.

Själva matchen slutade 1–1, och var intressant. Minns att jag i helgen i högsta grad ifrågasatte hur Umeå spelade på bortaplan mot Tyresö. De borde ha kollat in hur disciplinerat som pigga nykomlingen Gütersloh agerade i Frankfurt.

Visst hade gästerna en massa tur – och en fantastiskt bra målvakt i Tessa Rinkes. M tur förtjänar man. Och det var en fröjd att se hur man hela tiden hade minst åtta spelare på försvarssida, och hur effektivt man krympte ytorna centralt. Trots det såg Frankfurt ut att vinna efter mål av Sandrine Bretigny.
Men Gütersloh fick jackpot när Maren Wallenhorst kunde trycka in en retur efter lagets enda hörna – i minut 89…

Men taktiskt tänkande, disciplin och hårt arbete är ofta enda sättet för underdogs att knäcka storlagen. Höjdpunkter från skrällen ser du förresten här.

Skall SM-guldet gå till ett konkursbo?

Jag skrev det förra inlägget om den damallsvenska återstarten innan jag hade surfat runt. Därmed missade jag dagens grej, att LdB FC Malmö återigen står på randen till konkurs.

Titta på det här uttalandet från klubbdirektör Niclas Carlnén till Kvällsposten:

”Jag kan inte bortse från risken att vi går i konkurs. Men i så fall ska vi göra det med ett SM-guld.”

Det tillhör de mest ansvarslösa citat jag har sett på länge.

Man blir ännu mer förvånad när man betänker att Malmö alldeles nyss värvade Lisa Ek från Göteborg. Saknas 1,5 miljoner kronor i klubbkassan kan ledningen knappast anses vara ansvarsfull om den värvar fler spelare. Speciellt som klubben har en mängd unga talanger som kan fylla på underifrån.

Jag hoppas att Malmöledningen vet vad den gör. För den här artikeln och den här krönikan i Kvällsposten ger dem ingen bra reklam. Tvärtom.

Ett SM-guld är inte så viktigt att det få äventyra hela verksamheten. Inte ens nära.

Jag har sett hur många Göteborgssupportrar står frågande till hur GFC under det senaste året har kunnat släppa iväg spelare som Ingvild Stensland, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och nu då Lisa Ek, och samtidigt ge upp kampen om guldet.

Visst förstår man att det svider hos Göteborgsfansen. Men jag tror att även de hellre tar en fjärdeplats än en konkurs.

Sveriges startelva, premiärfrossa, Ek, Dalsjöfors och en megasmäll

Spelarna har tydligen fått startelvan i kväll. Vi andra får hålla oss till tåls några timmar till. Men visst känns det att OS är nära?

I mitt förra inlägg gissade jag ju på Sveriges startelva. Där chansade jag och satte in Kosovare Asllani på högerkanten i stället för Sofia Jakobsson.
Jag är dock långt ifrån säker på den punkten. Lång ifrån. För Thomas Dennerby har spelat Jakobsson hela våren. Men jag tycker att hon har känts vilsen på kanten, och att Asllani har kommit närmare och närmare en startplats.

I övrigt är det en riktig rysarmatch som väntar. Premiärer är ju inte svensk fotbolls bästa gren. När tjejerna i fjol vann en krampaktig historia mot ett svagt Colombia med 1–0 så var det damlandslagets första premiärvinst någonsin i ett VM eller OS.

Förhoppningsvis har den segern öppnat dörren för fler svenska premiärsegrar.
För Sydafrika är ett lag vi skall slå. Jag är väl medveten om att de afrikanska nationerna är bättre än man tänker sig, och att vi exempelvis haft jobbigt mot Nigeria i flera mästerskap.

Men Sydafrika gör sin allra första match i ett stort mästerskap i morgon.
Och även om vi också har många orutinerade spelare på planen så är vi bättre. Och tre poäng kan ju faktiskt innebära att kvartsfinalplatsen redan är klar.
Så det finns väldigt mycket i potten.

* Det händer ju saker vid sidan av OS också. Lisa Ek skrev på för LdB FC Malmö.
Oväntat. Men bra för Malmö, som visar att man tänker göra allt för att försöka hålla Tyresö bakom sig i höst.
Personligen undrar jag dock hur Malmö kan ha råd att värva nytt. Klubben var ju nyligen konkursmässig.

Jag har sett hur många av Göteborgs supportrar irriterats över att klubbledningen på kort tid nu släppt fyra högklassiga spelare (Lisa Dahlkvist, Ingvild Stensland, Linda Sembrant och Lisa Ek), varav tre till konkurrentklubbar.
Jag har ingen aning om hur snacket har gått vid förhandlingsbordet i GFC. Men jag vet att alldeles för många klubbledningar satsar med pengar de inte har. Och att Göteborg håller i sina slantar är väl trots allt klokt?

* En klubbledning som skriker efter pengar är den i Dalsjöfors. I dag framkom att det trots allt finns en liten gnutta hopp om att konkursen skall hävas.
I en annons i BT, och på sin hemsida, skriver klubben att man måste få in 1,5 miljoner före den 1 augusti.

Jag har funderat på varför klubben inte tagit till den här typen av rop på hjälp tidigare. Inte för att jag tror att de skulle ha lyckats. Men chansen hade ändå varit större om man ropat tre veckor innan deadline, och inte som nu bara ett par dagar innan.

Jag håller dock förstås tummarna för att Dalsjöfors överlever. Fast hoppet känns inte så stort. Vid lunchtid idag hade man fått in 6500 kronor…

* När jag häromdagen skrev att mina vitryska favoriter Molodechno verkar har vuxit in i vitryska Premier League Women visste jag inte vad jag pratade om. I dag blev det nämligen förlust med 21–0 mot Zorka-BDU. Ja, ni läste rätt – 21–0…

Michael sågas i Örebro – och Juvisy pressar Lyon

Efter en helg som i ganska stor utsträckning har tillbringats i bloggskugga är det dags att sammanfatta helgens matcher i de större ligorna.

Semifinalerna i Champions League har jag redan avhandlat.
Där imponerade Lyon stort när Turbine Potsdam krossades med 5–1 på Stade Gerland.
Samtidigt satte Juvisy press på Lyon i franska Feminine Division 1.
Parislaget vann med 4–2 hemma mot Rodez, och drog ifrån i tabelltoppen. Juvisy leder nu med fem poäng. Dock har Lyon två matcher mindre spelade – och kan gå om.

Men det hela är så raffinerat att Juvisy skall ta emot Lyon på hemmaplan den 27 maj klockan 15.00. Den matchen lär bli en direkt avgörande guldfinal, där Juvisy sannolikt behöver spräcka förlustnollan för Lotta Schelin:s gäng.
Montpellier och PSG vann båda i helgen, men är båda i praktiken borta från de båda platserna i höstens Champions League. De går till Lyon och Juvisy.

* I allsvenskan var det inga speciellt överraskande resultat. Skrällen skulle möjligen vara att Kif Örebro föll hemma mot Umeå med 2–0 och ligger sist i serien med 0–9 i målskillnad efter två omgångar.
Jag känner jag kanske har undervärderat Umeå en aning. Och övervärderat Kif Örebro – som verkar klart sämre än väntat.
Att Sarah Michael inte har skött sin vinterträning gör inte saken bättre. I den här krönikan i Nerikes Allehanda döms nigerianskan ut rätt rejält.

Annars var det roligt att Vittsjö lockade så stor publik som 1271 i sin historiska hemmapremiär. Och ännu roligare var att laget visade att de inte är något strykgäng, utan att de kommer att kunna bita ifrån mot gängen på tabellens undre halva. Sofie Andersson gjorde sitt andra allsvenska mål, och visar att hon konserverat fjolårets fina målform. Det är förstås otroligt viktigt för Vittsjö.

Utöver Kif Örebro står även Djurgården på noll gjorda mål efter två omgångar. Jitex var som väntat minst ett nummer för stort i lagens möte, och Mölndalslaget vann med 2–0. Där gjorde Fridolina Rolfö ett mål och ett assist. Jag har en känsla av att Rolfö finns med i den svenska EM-truppen nästa år. Eller?

Anja Mittag kommer garanterat vara med och slåss om segern i skytteligan. Två mål, ett assist och en fixad straff mot ett starkt Kristianstad var ett klart statement från LdB Malmös ena prestigevärvning.

* Till Tyskland. Där tog både FCR 2001 Duisburg och VfL Wolfsburg säkra segrar – och såg till att tabelltoppen är sanslöst raffinerad med fem omgångar kvar att spela.
Så här är läget:
1) Turbine Potsdam 41 poäng, +36
2) VfL Wolfsburg 40 poäng, +36
3) FCR 2001 Duisburg 39 poäng, +30
4) FFC Frankfurt 37 poäng, +34

För Duisburg var nyckelspelaren Simone Laudehr tillbaka efter skada. Hon spelade 90 minuter, och gjorde de två sista målen när Essen-Schönebeck besegrades med 4–0. Laudehr blir viktig i Duisburgs guldjakt.
Se höjdpunkter från Duisburgs seger här.

Wolfsburg kom i underläge redan i andra minuten borta mot Lokomotiv Leipzig. Men efter en kvart hade topplaget inte bara kommit ikapp och förbi, utan man hade redan gått ifrån till 4–1. Till slut blev det 9–2 sedan Conny Pohlers gjort fyra mål och ungerska Zsanett Jakabfi två.

Det är alltså fem omgångar kvar i ligan, och topplagen har följande inbördes möten kvar:
6 maj 14.00: Potsdam–Frankfurt
20 maj 14.00: Wolfsburg–Frankfurt
20 maj 14.00: Duisburg–Potsdam
28 maj 14.00: Frankfurt–Duisburg
Frankfurt har sämst utgångsläge, svårast program samt dessutom den tyska cupfinalen och Champions League att tänka på. Trots det tror jag faktiskt att de kan stå där med pokalen till slut. Men satsa inte hus och hem på det…

* I Italien blev svenska målvakten Stephanie Öhrström stor matchhjälte genom att snyggt rädda en straff, och dessutom hålla nollan när hennes Bardolino Verona vann med 1–0 borta mot Torino.
Målet gjorde Cristiana Girelli i slutminuten. Se det och straffräddningen på det här klippet.

Sassari Torres leder fortfarande ligan med fyra poängs marginal före Bardolino. Torres vann med 2–0 sedan skyttedrottningen Patrizia Panico gjort det andra målet.
Bardolino har i sin tur fyra poäng ner till trean Brescia och fem till fyran Tavagnacco.

* I japanska Nadeshiko League noterades veckans hetaste publikmatcher i ligaspel. Mer om publikintresset i Japan i ett senare inlägg.
Enligt Womens Soccer United på twitter innehöll premiäromgången i Japan följande publiksiffror:
6776: Inac Leonessa–Takatsuki
3358: Okayama–Ichihara:
2057: AS Elfen Sayama–Urawa Reds Ladies

* I norska Toppserien fick mästarlaget Röa bara 1–1 hemma mot Arna-Björnar i premiären. Siri Nordby gav Oslolaget ledningen, men Ine Wedaa kvitterade i 81:a minuten.
Mest anmärkningsvärt i premiäromgången var att Cecilie Pedersen gjorde fyra mål när LSK Kvinner (Lilleström) vann med 6–0 borta mot Trondheims-Örn. Pedersens tre sista mål utgjorde dessutom ett tvättäkta hattrick.
De två övriga målen gjorde för övrigt av Isabell Herlovsen.
När Stabaek bortaslog Vålerenga med 5–1 gjorde Ada Stolsmo Hegerberg tre av målen. Fjolårets Göteborgspelare Ingvild Stensland avslutade målskyttet när hon slog in en frispark.

Lär av Frankrike, SvFF

Frankrike har gått som tåget efter förlusten mot Sverige i bronsmatchen i VM i fjol. Fransk damfotboll verkar ha flyttat fram sina positioner något enormt.
Igår var drygt 16 000 supportrar på plats i Caen när fransyskorna krossade Wales med 4–0 i EM-kvalet. Och 750 000 såg matchen på tv. Lite skillnad mot 2000 på Malmö Stadion i lördags…

Jag kan inte säga att jag är hysteriskt insatt i hur situationen är i Frankrike. Men såvitt jag vet har alla Frankrikes landskamper efter VM tv-sänts, och publiksiffrorna i EM-kvalet och i Champions League har varit genomgående höga. Känslan är att de franska landslagsspelarna börjar bli välkända profiler i sitt hemland, vilket kommer att garantera bra intresse även framledes.
Om nu SvFF skall göra någon studieresa i år, så varför inte kolla med fransyskorna hur de har burit sig åt för att få sitt uppsving?

Frankrike kommer vi för övrigt att få se i Sverige i nästa års EM. Igår tog de alltså ytterligare ett steg mot slutspel. Målen gjordes av Elodie Thomis (tre) och Camille Abily. Se dem här.
Som jag ser det nu blir Frankrike EM:s huvudfavoriter jämte Tyskland, med Sverige som outsider. För i dagsläget känns Frankrike starkare än vårt svenska lag.

I övrigt i EM-kvalet tog Italien och Danmark gigantiska steg mot EM-slutspel igår. Italien vann gruppfinalen i Ryssland med 2–0 – båda målen gjorda av Patrizia Panico. Se höjdpunkter från matchen här. Italienskorna har sju raka segrar och 25–0 i målskillnad, och kommer att vinna grupp 1.

Danmark kommer att vinna grupp 7. Danskorna har fem raka segrar och målskillnaden 24–0. Igår blev det 2–0 borta mot Tjeckien i gruppfinalen där. De danska målen gjordes av Malmös Katrine Veje och supertalangen Pernille Harder. Se dem här. Mest intressant i grupp 7 är vilket lag av Tjeckien och Österrike som tar andraplatsen. De möts den 16 juni i vad som kan vara en helt avgörande match.

I grupp 3 tappade Island mycket av sitt kommando, när man föll med 1–0 i Belgien efter mål av 19-åriga Tessa Wullaert. Samtidigt vann Norge med 5–0 i Ungern, och därmed är det öppet mellan just Island, Norge och Belgien om gruppsegern. För Norge gjorde återigen inhopparen Hege Hansen två mål. Övriga målskyttar var Cecilie Pedersen, Gry Tofte Ims och Ingvild Stensland.

Idag fortsätter EM-kvalet. De mest intressanta matcherna är Finland–Slovakien, Schweiz–Tyskland och Skottland–Irland.