Etikettarkiv: Sveriges fotbollslandslag för damer

Den stora EM-guiden, lag 5–8

Publicerad den av
4

Det är mindre än två dygn till öppningsmatchen, och Den stora EM-guiden har nått fram till del 3. I del 1 och del 2 presenterade jag de åtta lag som jag tippar kommer att åka ut i gruppspelet. Det slutade med följande kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I den här delen presenterar jag de fyra lag som jag tror får åka hem efter kvartsfinalerna. Som jag skrev i del 2 är EM verkligen inte lättippat i år. De tre sista kvartsfinalerna känns så öppna och ovissa att jag har vacklat fram och tillbaka innan jag fastställt mitt tips.

Ena dagen har jag trott på det ena laget, nästa på det andra. Till slut var jag dock tvungen att bestämma mig. Så här är de lag som jag tippar på platserna 5–8 i årets EM-slutspel:

8) Österrike 
Världsrankning: 24 – det är Österrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Schweiz den 18 juli 18.00, 2) Frankrike den 22 juli 20.45, 3) Island den 26 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 7 procent
Tips: Skräller sig till andraplatsen i grupp C – åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Laura Feiersinger, Viktoria Schnaderbeck och Nina Burger.
Trolig startelva 4–1–4–1: Manuela Zinsberger – Katharina Schiechtl, Carina Wenninger, Virginia Kirchberger, Verena Aschauer – Sarah Puntigam – Laura Feiersinger, Nicole Billa, Sarah Zadrazil, Lisa Makas – Nina Burger.

Kommentar: Österrike kommer till EM med en trupp där 14 av de 23 spelarna har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga.

Trots att laget har många spelare från starka klubbar såg jag så sent som för någon vecka sedan Österrike som ganska given jumbo i grupp C. Laget hade ju gjort ganska svaga resultat under våren. Bland annat blev det 3–1-förlust mot Skottland i Cypern cup:

Men så kom genrepet där man körde över Danmark, trots att lagkapten Viktoria Schnaderbeck inte var med. Lägg till att både Island och Schweiz har skadeproblem – och plötsligt kändes det unga österrikiska laget som en högst tänkbar kandidat till andraplatsen i grupp C.

29-åriga forwarden Nina Burger från SC Sand är lagets ålderkvinna. Hon är en vass straffområdesspelare som har gjort mål i både den tyska och amerikanska ligan. Burger är framför allt väldigt stark i luftrummet. Mot danskorna hade hon i första hand central uppbackning av Potsdams Sandra Zadrazil och 21-åriga Hoffenheimspelaren Nicole Billa. Båda de två sistnämnda blev tvåmålsskyttar i den matchen.

På högerkanten har man snabba och tekniska Laura Feiersinger, som även serverar inlägg till Burger i klubblaget SC Sand. De båda 26-åringarna Carina Wenninger och lagkapten Schnaderbeck är lagets ryggrad. Båda spelar i Bayern München, men har varit skadeförföljda. Från Bayern München kommer även den 21-åriga målvakten Manuela Zinsberger, som förstås också har en nyckelroll i det här laget.

Viktoria Schnaderbeck är en passnings- och placeringssäker spelare som jag personligen är förtjust i. Tyvärr kommer rapporter från Österrike om att hon har problem med vänster knä (ett benmärgsödem verkar det handla om) och riskerar att missa hela EM-slutspelet. För Österrikes skull får vi hoppas att det löser sig. Hon är i alla fall med i truppen till Nederländerna.

Mot sig har Österrike utöver skadan på sin lagkapten även det faktum att man har orutin från stora mästerskap. Men formen verkar alltså god – så Österrike blir min skrällvarning i det här mästerskapet.

En klar indikation på om det tipset är korrekt får vi direkt i öppningsmatchen på tisdag. Där ställs Österrike mot Schweiz i ett möte som kan bli helt avgörande för avancemang.

Jag skulle ju kanske inte satsa hus och bil på att Dominik Thalhammer:s lag går vidare ur gruppspelet, men jag har alltså en bra känsla kring laget, och man måste ju våga sticka ut lite ibland…

Längre än kvartsfinal går dock inte det österrikiska laget. Spanien eller England väntar ju i kvarten, och det är två för starka motståndare. England vann för övrigt med 3–0 mot Österrike för några månader sedan:

7) Nederländerna
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Norge den 16 juli 18.00, 2) Danmark den 20 juli 20.45, 3) Belgien den 24 juli 20.45.
Guldchans: 5 procent
Medaljchans: 30 procent
Tips: Kommer tvåa i gruppen, åker ut i kvartsfinal.
Profiler: Vivianne Miedema, Lieke Martens och Danielle van de Donk.
Trolig startelva (4–2–3–1): Sari Van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Anouk Dekker, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van den Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Kommentar: Grupp A är den på förhand klart mest öppna och ovissa gruppen. Fram till för någon vecka sedan var mitt tips att värdnationen skulle åka ut redan i gruppspelet.

Sedan EM-bronset 2009 har Nederländerna nämligen inte varit speciellt bra på att toppa formen till de senaste stora mästerskapen. I EM för fyra år sedan inledde man lysande genom att spela 0–0 mot Tyskland. Sedan blev det förluster mot Norge och Island, och de orange lejonhonorna fick åka hem utan att ha gjort ett enda mål.

I VM för två år sedan gick det lite bättre. Men bara lite. Efter 1–0-seger mot Nya Zeeland och 1–0-förlust mot Kina krävdes poäng mot värdnationen Kanada i sista omgången. Nederländerna kom tidigt i underläge och var på väg hem när Kirsten van de Ven kvitterade i minut 87 och skickade vidare laget till åttondelsfinal som näst bästa grupptrea. I åttondelen föll man sedan mot Japan med 2–1.

Något OS blev det inte, trots att man fick kvalet på hemmaplan. Fast det var nära att nederländskorna hade tagit den ”svenska platsen”. Så hade det blivit om Vivianne Miedema gjort mål på sitt öppna skottläge i slutminuten i förra vårens kvalmöte med Sverige.

Till EM har Nederländerna förstås fått en friplats som värdnation. Man har en otroligt stark offensiv med nämnda Miedema i spetsen. Hon fyller 21 år i morgon men är redan landets näst bästa målskytt genom tiderna med 39 A-landslagsmål. Mycket kommer att hänga på henne om det skall bli orange EM-succé.

Men det finns många fler offensiva kvalitetsspelare i årsfärska förbundskaptenen Sarina Wiegman-Glotzbach:s trupp. På vänsterkanten härjar nyblivna Barcelonaspelaren Lieke Martens, som vi ju känner bra från damallsvenskan. Där har hon visat toppform i Rosengård under våren, en så bra form att hon flyttar till Barcelona i höst.

Till höger har Nederländerna fart i blixtsnabba Shanice van de Sanden, och bakom trion Martens, Miedema och van de Sanden brukar Danielle de Donk lurpassa för passningar snett-inåt-bakåt.

En nyckel till det nederländska anfallsspelet är passningssäkra Sherida Spitse. Det är hon som slår frisparkar, och som står för de snabba och precisa spelvändningarna. Svagheten finns i defensiven, där backlinjen inte har samma klass som anfallslinjen. Målvakten Sari van Veenedaal är dock mycket bra, och kommer att spela en nyckelroll.

Laget visade stor målform i sitt genrep mot Wales. Något så enkelt motstånd väntar inte i EM-gruppen. Men jag tror att nederländskorna klarar av att hamna före både Danmark och Belgien, och således få spela kvartsfinal.

Enligt mitt tips blir Nederländerna grupptvåa, och får möta Tyskland i kvartsfinalen. Där tror jag att festen tar slut för hemmafavoriterna. Men helt säkert är det inte. Nederländernas snabba forwards kan nog passa Tysklands nya backlinje rätt dåligt. Och med rätt publikstöd kan hemmalaget bäras fram längre än kvarten. Alla Nederländernas matcher är utsålda, och får laget flyt i spelet finns öppningar för ett riktigt långt avancemang.

Nederländerna är ju för övrigt även en möjlig kvartsfinalmotståndare även för Sverige. Skulle vi få se det mötet är känslan i nuläget att det skulle kunna gå hur som helst. Lagen har mötts en gång per år de senaste tre åren. 2015 vann Sverige i ett stormigt VM-genrep med 2–1. I fjol blev det 1–1 i OS-kvalet (se länk ovan), och i våras vann Nederländerna med 1–0 i Algarve.

6) Sverige
Världsrankning: 9 – har som bäst varit rankat som nummer 3.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Tyskland den 17 juli 20.45, 2) Ryssland den 21 juli 18.00, 3) Italien den 25 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 40 procent
Tips: Avancerar ur gruppspelet och får sedan en 50/50-match om medaljer i kvartsfinalen.
Profiler: Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger.
Trolig startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Olivia Schough – Lotta Schelin och Fridolina Rolfö.

Kommentar: Sverige åkte till årets EM-slutspel som världsnia – lagets sämsta världsranking någonsin.

EM blir Pia Sundhage:s sista uppgift som svensk förbundskapten. Hon har med sig en mycket rutinerat trupp, där 16 av de 18 silvermedaljörerna från fjolårets OS-turnering ingår. De båda som saknas är korsbandsskadade duon Sofia Jakobsson och Emilia Appelqvist.

Sundhage tog över hösten 2012 och meddelade direkt att hon skulle ge 100-procentigt förtroende till lagets äldre spelare, framför allt Caroline Seger och Lotta Schelin. Sundhage har hållit fast vid de äldre spelarna, och på många sätt kommer Sundhage att köra med samma lag i EM som företrädaren Thomas Dennerby matchade i OS 2012.

Efter många olika tester har Sundhage dessutom gått tillbaka till samma spelsätt som Dennerby hade, alltså ett spel där en stabil defensiv och snabba kontringar står i centrum.

Under 2017 har det svenska landslaget bara släppt in fem mål, man har hållit nollan i sex av tio landskamper. Målvakt Hedvig Lindahl tillhör numera världens allra bästa. Jessica Samuelsson och Nilla Fischer tillhör världens bästa backar. I de bakre regionerna ligger lagets styrka.

Svagheten finns i offensiven. Sverige har bara gjort åtta mål framåt på årets tio matcher, och man har gått mållösa av planen i fem av dem.

Lagets tilltänkta skyttedrottning är Lotta Schelin. Hon har dock bara gjort ett landslagsmål hittills i år (mot Australien i Algarve cup), och hon kommer till Nederländerna som ett stort frågetecken.

Förbundskapten Sundhage har nyligen slagit fast att Schelin alltid bör vara på planen eftersom hennes blotta närvaro skrämmer motståndarna. Det uttalandet tycker jag känns högst tveksamt.

Huvudalternativen på forwardsplats är Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. De har dock inte heller öst in landslagsmål i år. Rolfö har gjort ett och Blackstenius inget. Den senare har dock visat både i ungdomsmästerskap och i OS att hon är en mästerskapsspelare, och hon borde få chansen i startelvan om Schelins måltorka fortsätter.

Det är även läge att sätta ett stort frågetecken för den svenska vänsterkanten. Ni som följer bloggen vet att jag under hela året har förespråkat andra lösningar där än Jonna Andersson och Olivia Schough. Men Sundhage verkar stå fast vid nämnd duo i minst ytterligare några dagar. Vi får hoppas att förbundskaptenen gör rätt.

Mina alternativ hade varit Magdalena Eriksson och Elin Rubensson, inte minst eftersom båda är utmärkta på att leverera fasta situationer. Och det svenska anfallsspelet har varit väldigt beroende av högklassiga hörnor och frisparkar i alla Sundhages tre mästerskap hittills. Så lär det även bli nu igen. Det är ju inte en slump att mittback Nilla Fischer har blivit första svenska målskytt i såväl EM 2013, VM 2015 och OS 2016.

Trots nämnda frågetecken bör Sverige ta sig vidare ur gruppen. Och i utslagsmatcher har Sundhage bara förlorat mot Tyskland som svensk förbundskapten. Eftersom Tyskland spelar i samma grupp kan Sverige inte stöta på dem igen förrän tidigast i en final…

Historiskt är Sverige en van EM-medaljör. Vi har hittills samlat ihop ett guld, tre silver och fyra brons. Det finns absolut möjlighet att Sverige tar medalj även den här gången. Vissa dagar har jag till och med känt mig säker på att det kommer att bli så. Men till slut har jag fått en känsla av att vårt lag inte kan ha lika mycket flyt en gång till som det hade i fjolårets OS.

Assisterande förbundskapten Lilie Persson har sagt att mästerskap handlar om att vinna rätt matcher. Där håller jag med helt och hållet. Och för svensk del går de viktiga matcherna i gruppspelet mot Italien och Ryssland. Matchen mot Tyskland tycker jag är mindre viktig. De tunga segrarna mot topplag är bättre att spara till utslagsmatcherna.

I en kvartsfinal tippar jag att vi ställs mot ett spännande och nytt norskt lag. Där är min magkänsla att det roliga tar slut. Men som sagt. Det är långt ifrån omöjligt med svensk medalj. Min sannolikhetsuträkning ser ut så här:

Avancemang ur gruppen: 90 procent
Medalj: 40 procent
Finalplats: 14 procent
Guld: 6 procent

Den relativt höga siffran för medalj beror på att vi kommer att ha en rimlig chans i en eventuell kvartsfinal vilket lag av Norge, Nederländerna, Danmark och Belgien vi än ställs mot.

5) Frankrike
Världsrankning: 3 – det är Frankrikes bästa ranking någonsin.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Island den 18 juli 20.45, 2) Österrike den 22 juli 20.45, 3) Schweiz den 26 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner grupp C, åker trots bra odds ut mot Spanien i kvartsfinal.
Profiler: Wendie Renard, Camille Abily och Eugenie Le Sommer.
Trolig startelva (4–1–4–1): Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Laura Georges, Wendie Renard, Aissatou Tounkara – Amandine Henry – Elodie Thomis, Camille Abily, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer – Marie-Laure Delie.

Kommentar: Det här är kanske guidens mest överraskande tips. För några veckor sedan hade jag själv blivit överraskad om jag sett det.

För Frankrike har den klart bredaste truppen av alla lag. Sedan Olivier Echouafni tog över som förbundskapten efter OS har fransyskorna varit världens bästa landslag. De har mött i princip alla andra toppnationer – och har inte åkt på en enda förlust. Dessutom kommer de flesta av spelarna från storlagen Lyon och PSG som ju möttes i Champions Leaguefinalen. Det är således mycket som talar för fransk succé.

Fransyskorna var också mina guldfavoriter fram till klockan 00.10 den 6 juli.

Då meddelade det franska förbundet att Amel Majri är skadad och missar EM. Därmed tappade det franska laget en av de spelare som har förmågan att på egen hand skapa chanser. Då började jag också vackla i mitt guldtips.

Och när jag såg Frankrikes genrep mot Norge (1–1) kände jag att jag inte kan tippa franskt guld. Laget har massor av duktiga spelare, men formen på flera av anfallsspelarna känns inte tillräckligt bra för EM-seger. Det såg helt enkelt väldigt uddlöst ut.

En del av mig säger att man inte får dra för stora slutsatser av genrep. Lagen kan vara nedtränade, och det testas en del.

Men efter genrepet har tankarna på fransk medaljfrossa blivit allt starkare. Frankrike har ju som bekant aldrig tagit en medalj i ett stort seniormästerskap. Sedan EM 2009 har man fallit på mållinjen varje gång. Känslan tidigare i år var att förbannelsen var på gång att brytas.

Frankrike tog sin första riktigt tunga titel på seniornivå när man i stor stil vann She Believes Cup i USA. Där besegrades bland annat hemmalaget USA med klara 3–0.

I She Believes Cup anföll Frankrike brett. Man kom både till vänster, till höger och i mitten. I genrepet mot Norge var avsaknaden av Majri otroligt påtaglig. Hon är mästerlig på att ta sig runt till vänster. Men i hennes frånvaro var den franska vänsterkanten närmast osynlig.

Det var istället genom Elodie Thomis på högerkanten som man tog sig fram. Nu räckte inte det eftersom alla forwards kändes uddlösa. Jag reagerade bland annat över att normalt högklassiga Eugenie Le Sommer såg ut att vara ganska långt ifrån sin toppform.

Jag är övertygad om att Frankrike ändå vinner grupp C. Men eftersom fransyskorna sedan kommer ställas mot antingen England eller Spanien i kvarten finns det inget utrymme för tveksamheter. Där måste Frankrike spela på sin toppnivå för att vinna.

Jag tror att fransyskornas medaljfrossa riskerar att slå till igen, och mitt tips är alltså att Frankrike trots bra odds missar medalj den här gången också.

Det trots att man kommer att ha en bänk med flera spelare som gått in i alla andra EM-lagen. För om min gissning av startelvan slår in bänkas bland annat Griedge Mbock Bathy, Gaetane Thiney, Sakina Karchaoui, Claire Lavogez, Eve Perisset och Grace Geyoro. Det är ett gäng rätt hyfsade lirare…

Det var min genomgång av lag 5–8. Därmed är det bara fyra lag kvar att presentera. Enligt mitt tips spelar de fyra semifinal enligt följande:

England–Norge
Tyskland–Spanien

I del fyra avslöjar jag hur jag tror att de matcherna slutar. Där ger jag även min syn på skytteligan.

Intervju med Jonna Andersson

Publicerad den av
22

Jonna Andersson

Efter det svenska genrepet tog jag ett snack med den spelare som på många sätt blev matchens huvudperson, alltså vänsterbacken Jonna Andersson.

Jag har aldrig tidigare pratat med henne, men fick ett väldigt gott intryck. Andersson verkar vara en riktig lagspelare.

Här är frågor och svar från intervjun. Huvudsakligen är det mina frågor, men några av dem är från Aftonbladets Emelie Fredriksson som smet emellan några gånger.

1) Vad är din spontana kommentar till matchen?

– Det är skönt att vi kan åka härifrån med en vinst och hålla nollan. Det är lite trötta ben, men det visste vi innan. Det är en precamp och vi har tryckt på ganska tufft, så det var skönt att sätta dit en boll och vinna.

2) Vad tycker du om din egen match?

– Som på några andra var det lite trötta ben på mig med. Det var lite tufft, de är snabba och kvicka, bra med bollen och ställer om bra. Så jag fick jobba hårt och jag försökte följa med så mycket som möjligt offensivt, men det blev inte så mycket som jag hade hoppats kanske. … Man var lite uttömd redan när man kom hit, och det var ju planen. Fast det kanske inte de på läktarna visste. Det är ju det som är svårt att försöka gå ut och prestera när man har tunga ben. Man vill alltid känna sig pigg och fräsch när man går ut och spelar match.

3) Vad är det som skiljer din roll i landslaget med den i Linköping?

– Jag tror ändå att det är ganska likt. Jag skall följa med upp offensivt och bidra med offensiva kvaliteter. Det är väl egentligen där jag skall försöka bidra. Sedan är det klart att jag mer och mer kommer in i defensiven. Man får spela med lite olika runt omkring sig och då gäller det att man snabbt kan känna av och läsa av alla.

4) Pia Sundhage var inne på att hon inte var helnöjd med vänsterkanten, och att du behövde mer hjälp. Kände du att du fick den hjälp du behövde?

– Det kändes som att vi blev lite långa i den första halvleken. Vi blev lite utspridda i alla positioner, i backlinjen och på mittfältet. Det gjorde att vi hamnade lite i underläge på kanterna. Och är de snabba där när de ställer om blir det ganska tufft. Då syns det ganska tydligt. Det gällde att vi pratade om det, som vi gjorde, och sedan höll ihop det och jobbade tillsammans, jag och den som var innanför och den som var framför.

5) De överbelastade lite på din sida.

– Ja, de tryckte över mycket, och det blev två–tre spelare runt mig ganska snabbt. Det gäller att hålla ihop det.

6) Struntar man i att följa med i offensiven ibland då, eller hur går tankarna i sådana situationer?

– Man får väga av lite beroende vad det står i matchen och hur det går. De stannade ju med en mellan mig och Sempan (Linda Sembrant), och då blir det ju att man får hålla i. Men det är klart, att vänder vi på spelet måste man vara beredd på att gå med, och då får vi vrida backlinjen. Men det var ganska tufft när de stannade med ganska många såpass högt.

7) De satte ganska hög press på er de första 30 minuterna. 

– Ja, det gjorde de. De låg och högg där så fort man fick bollen. Och vi hade ändå en tanke att vi skulle spela framåt så fort som möjligt, och försöka komma förbi pressen. Efter ett tag märkte man att det öppnade upp sig lite centralt, och då gäller det att utnyttja de ytorna så fort som möjligt.

8) Men det såg lite stirrigt ut från er sida i början.

– Ja, det blev lite stirrigt där, det kan jag hålla med om. Man är med på det, fast ändå inte. Då gäller det att så fort som möjligt försöka läsa av pressen.

9) Hur känner du kring konkurrensen på din plats?

– Det är en konkurrenssituation och vi har flera som kan spela på den platsen så det är bara att försöka ta in allt man kan och försöka ta vara på den speltid man får. Sedan är det förstås oerhört stort för mig att få vara med på ett mästerskap. Jag är jättenöjd att vara här, och nu är det bara att fortsätta att försöka spela. Och spelar man inte gäller det att försöka peppa den som spelar på den positionen. Så det är bara att fortsätta, och jag tycker bara att det är roligt med konkurrens.

10) Det är många som ifrågasätter din plats i laget. Hur ser du på det?

– Jag försöker att inte lyssna så mycket på andra, utan bara tänka på det jag gör. Och jag gör inte 100-procentiga matcher alltid, utan då gäller det att kolla vidare på vad man kan göra och hur man kan få hjälp runt omkring. Det är inte alltid det bara hänger på en spelare, utan det gäller att få ihop det också. Utan jag kollar och analyserar matcherna och ser hela tiden vad jag kan göra bättre.

11) Du har fått starta i nio av årets tio landskamper. Skulle det vara en jättebesvikelse om du inte spelar från start mot Tyskland?

– Nej, alltså jag tar det mycket som det kommer. Jag vet att det är tuff konkurrens och att vi har flera som kan spela där lite beroende på vilka egenskaper de söker. Vi har lite olika kvaliteter. Jag får se helt enkelt, och bara hoppas på det bästa. Men spelar jag inte blir det ingen besvikelse.

Ett genrep som borde ge Sundhage sömnlösa nätter

Publicerad den av
5

Sverige vann genrepet mot Mexiko med 1–0 utan att imponera. De enda spelarna som jag tyckte var riktigt bra var Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö. Trots det blev Rolfö utbytt i paus. Jag hoppas att det bara handlade om en säkerhetsåtgärd. För som jag ser det överglänste Rolfö exempelvis Lotta Schelin med många klasser.

När det gäller positiv spelarkritik tycker jag även att Olivia Schough gjorde en bra insats sett till hennes normala kapacitet.

Men tyvärr överglänstes ju de positiva sakerna av frågetecknen i går. Det stora frågetecknen var just de ni har kunnat läsa om i den här bloggen tidigare, alltså vänsterkanten och Lotta Schelin på topp.

När det gäller vänsterkanten hade Jonna Andersson på nytt en jobbig dag. Jag har förstått att Pia Sundhage var irriterad i TV12 över att Andersson själv fick bära hundhuvudet.

Jag håller med om att Andersson fick dålig hjälp, både från mittförsvaret och från mittfältet. Problemet här är ju att Linda Sembrant inte har tillräcklig snabbhet för att kunna täcka in bakom, samt att Olivia Schough är flängig och inte speciellt stabil i sin spelstil.

På presskonferensen öppnade Sundhage för att plocka in Magdalena Eriksson på vänsterbacksplatsen, men lade mest kraft på att prata om att man rent taktiskt måste hitta bättre lösningar på kanten.

Bättre lösningar behövs helt klart, och det är bråttom. Det nya tyska laget bygger mer på fart, rörlighet och teknik än tidigare. Tyskorna har givetvis sett var Sveriges akilleshäl finns, och de kommer att överbelasta vår vänsterkant nästa måndag. Det här är något som borde kunna ge Sundhage sömnlösa nätter fram till premiären.

Mexiko överbelastade vår vänsterkant i går, och mexikanskorna var väldigt nära att ha fått utdelning på den taktiken. Mexiko visade även hur känsligt vårt lag är för hög press. Under 30 minuter orkade gästerna hålla uppe sin press.

Under de 30 minuterna såg vårt lag väldigt svagt och segt ut. För att vi skulle klara av att spela förbi pressen backade Caroline Seger ner djupt, vilket gjorde att vi ofta bara hade två spelare högt upp i planen.

Av dem var Schelin oftast placerad så att det inte gick att spela upp på henne. Det var till Rolfö hoppet stod. Och det var också hon som byggde upp alla svenska målchanser i själva spelet. Hon satte upp Jessica Samuelsson här:

Och det var Rolfö som vände upp och satte upp Schough och Samuelsson i det här fina anfallet, som ju dock korrekt vinkades av för offside:

I spelet skapade Sverige även en målchans på slutet, när Schough kom runt på högerkanten. Fast precis som det sett ut under alla Pia Sundhages år som svensk förbundskapten är det på hörnor som Sverige är allra farligast. Även om många slogs bort i går skapade vårt lag som vanligt fler chanser på hörnorna än i spelet.

Det är ett faktum som talar för att Sundhage borde se till att Magdalena Eriksson finns på planen i EM-premiären. Hon har ju både de vassaste högerhörnorna och är ett vapen i luftrummet på vänsterhörnorna.

När det gäller Sundhages byten blev jag lite förvånad över de ändringar som gjordes i paus. Jag förstod inte varför Eriksson skulle spela mittback i en kvart innan hon flyttades ut som ytterback. Om det möjligen var en koll på om Jonna Andersson kände större trygghet med Eriksson innanför sig känns 15 minuter som en väl kort tid för en sådan koll.

Även det andra bytet förvånade lite. Jag tycker att Kosovare Asllani har vuxit ut till en högklassig mittfältare, och min uppfattning är att vi inte har någon klockren ersättare till henne på kanten. Att sätta upp henne på topp är inget bra betyg till alla truppens utpräglade forwards.

Jag hade hellre sett Rolfö få bilda forwardspar ihop med Stina Blackstenius en stund. Men det lär vi inte få se förrän tidigast senare i höst.

Sammanfattningsvis var EM-genrepet en rätt energilös tillställning. Det var många tunga ben i det svenska laget. Den svensk som visade allra störst energi på arenan var nog faktiskt Olivia Schoughs pappa Bertil:

I går spelade även värdnationen Nederländerna sitt genrep. De bjöd på en riktig klang-och-jubel-föreställning mot ett svagt Wales. 5–0 slutade det efter att Lieke Martens bjudit på ett riktigt drömmål och Vivianne Miedema gjort två.

Miedema är ett fenomen. Manon Melis är tidernas målskytt i det nederländska landslaget med 59 landslagsmål. Miedema fyller 21 år i nästa vecka och är redan tvåa i statistiken. Hon passerade 30 landslagsmål redan i fjol och hon närmar sig Melis med stormsteg.

Nederländerna ställs mot Norge i EM:s öppningsmatch på söndag klockan 18.00. I Norge är EM i fara för nyttiga mittfältaren Ingvild Isaksen. Hennes hälskada vill inte släppa, och hon lämnade gårdagens träning i tårar. Tråkigt för Isaksen och Norge om hon inte kan spela i EM.

Två timmar och 45 minuter efter Nederländerna–Norge spelar Danmark och Belgien sina inledningsmatcher i samma grupp.

Båda de senare nämnda lagen har åkt på varsin stjärnsmäll den senaste tiden. Danskorna blev ju överkörda borta mot Österrike i veckan. Och belgiskorna föll med hela 7–0 i Spanien i förra veckan. Belgien tog en halv revansch i förrgår, när man ”bara” föll med 2–0 mot EM-favoriterna Frankrike.

Det var ett resultat som borde gjort de röda flammorna från Belgien mer tillfreds än fransyskorna. Jag lyckades inte hitta någon fungerande länk till matchen, och kan således inte göra någon djupare analys av den. Men kollar man klippet med höjdpunkter ser det ut som att Frankrike hade rätt svårt att skapa riktigt vassa målchanser.

https://www.youtube.com/watch?v=8pdqSwJCBQg

Samtidigt som Frankrike–Belgien spelades Skottland–Irland 1–0. Jag såg stora delar av den matchen. Där stod Irland upp mycket bra, och hade inte varit oförtjänta av ett kryss. Men skotskorna lyckades dock till slut vinna efter ett sent nickmål av Christie Murray.

Personligen gillade jag vad jag såg av 18-åriga Erin Cuthbert (fyller 19 år under första EM-veckan). Chelseaspelaren är en riktigt intressant framtidsspelare.

 

Frågetecknen kvarstår även efter genrepet

Publicerad den av
Svara

Sverige har vunnit med 1–0 i genrepet mot Mexiko. Jag har just skrivit klart min krönika till BT. Där konstaterade jag att alla de frågetecken man hade med sig till Falkenberg kvarstår även efter genrepet.

Pia Sundhage antydde på presskonferensen att det möjligen kan bli någon ändring i startelvan till EM-premiären. Men det kändes inte helt säkert. Kanske kan det bli så att man istället väljer att göra taktiska justeringar för att rätta till de problem som framför allt finns på vänsterkanten.

Nu skall jag ta mig hemåt. En mer ingående analys av matchen kommer, men kanske inte förrän i morgon.

Sverige är historiskt dåligt

Publicerad den av
3

Glad midsommar på er alla.

I dag har Fifa släppt den senaste världsrankingen, och det är ingen vacker läsning. Den visar att vårt landslag är sämre än någonsin tidigare, eller i varje fall sedan världsrankingen startade 2003. Landslaget får nämligen såväl sin sämsta placering som sin sämsta rankingpoäng någonsin.

Sverige har nu 1956 rankingpoäng och är rankat som nionde lag i världen. Den tidigare bottennoteringen var från den 25 september 2015, då vi var åtta på 1970 poäng.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Innan Pia Sundhage tog över hade landslaget aldrig haft en sämre placering än sexa, och poängmässigt hade vi aldrig varit under 2000 poäng.

Det här bekräftar den bild man haft av Sundhage, att hon medaljmässigt sett har varit en otroligt framgångsrik svensk förbundskapten. Hon har verkligen sett till att vinna rätt matcher. Men sett till resultaten match för match har hon inget bra facit.

Jag jämförde hennes facit med föregångaren Thomas Dennerby:s i det här inlägget. Där kan man se att Dennerby både har bättre resultat i kvalmatcher till stora mästerskap och i gruppspelsmatcher, medan Sundhage är bättre på utslagsmatcher – trots att hon bara har vunnit en under ordinarie tid.

Offensiven har varit ett stort problem för henne under hela hennes tid som förbundskapten. Sundhage vill spela en offensiv fotboll, men har inte hittat rätt spelsystem till de spelare hon valt. För hon har som bekant matchat sina favoritspelare väldigt hårt, även i träningslandskamper.

Problematiken med anfallsspelet följer med in i Sundhages sista sommar som ansvarig för vårt landslag. Förhoppningsvis hittar hennes lag rätt i Nederländerna så att det blir en tredje medalj, och ett lyft på rankingen.

I toppen är USA tillbaka som världsetta, man passerar Tyskland med liten marginal. Frankrike är klar trea, medan fyran Kanada har liten marginal till femman England. Engelskorna har i sin tur rätt god marginal ner till trion Japan, Australien och Brasilien.

Nia är alltså Sverige. Nordkorea har tiondeplatsen, medan Norge hamnar närmast utanför topp tio. Sverige tappar tre placeringar sedan förra rankingen. Inget annat lag på topp 30 flyttar mer än en placering.

Någon som känner sig överraskad?

Publicerad den av
5

Den svenska EM-truppen är presenterad. Det blev nästan exakt som jag förutspådde i förra inlägget. Enda ändringen var att Lina Hurtig valdes bort på grund av att hon varit för skadeförföljd. Det gjorde att både Julia Spetsmark och Josefin Johansson kom med. Kul för dem, men tråkigt för Hurtig som får fortsätta att vänta på sitt första mästerskap. Under Pia Sundhages ledning har 22-åringen bara varit nära.

Julia Spetsmark

Eftersom Hurtig gjorde ett kort inhopp för Linköping i helgen trodde jag att hon skulle komma med. När hon har varit frisk har hon ju varit med i startelvan efter OS.

Jag tror dessutom att Hurtig hade bidragit mer än vad Spetsmark och Johansson kan göra. Här hoppas jag förstås att jag har fel, men känslan är att Hurtig mer är en internationell spelare än de båda andra.

Lina Hurtig

Jag har förresten nu i efterhand kollat sändningen för SVT. Den gav tyvärr inte mycket. Pia Sundhage och Lilie Persson behövde ju knappt svara på några vettiga frågor. På radion hörde jag att man undrade om Hurtig, dessutom fick Sundhage motivera uttagningen av skadade Elin Rubensson, som ju inte spelade för Göteborg i helgen. De frågorna hade varit på sin plats även hos SVT.

Radiosvaren från Sundhage var för övrigt att Hurtig varit för mycket skadad, men förhoppningsvis blir en viktig spelare under Peter Gerhardsson, samt att Rubensson är på väg tillbaka och beräknas vara helt frisk till nästa landslagsläger.

Är det här då en trupp som kan vinna EM? Svaret är att ja, den kan vinna. Fast det är inte så stor chans. Jag ser Frankrike, England, Tyskland och Spanien som de fyra största favoriterna. Där bakom finns det ytterligare några lag som med rejält med flyt kan gå hela vägen. Bland de lagen finns Sverige, Norge och Nederländerna.

Så vi kan drömma och hoppas inför EM-slutspelet. Bara vi inte drömmer för mycket…

Här är för övrigt truppen som helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Emelie Lundberg.

Backar:
Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund och Hanna Glas.

Mittfältare:
Caroline Seger, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Olivia Schough, Hanna Folkesson, Elin Rubensson, Josefin Johansson och Julia Spetsmark.

Forwardar:
Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Mimmi Larsson.

* Slutligen till något helt annat. Amerikansk damfotboll har sorg i dag. Den framgångsrika förbundskaptenen Tony DiCicco har nämligen gått bort i en ålder av 68 år. DiCicco ledde USA 1994–99 och vann både VM och OS med landslaget. Vila i frid.

Här är en text om honom.

Seger, Sundhage, kommentarer och Juventus

Publicerad den av
1

Det har flugit många bollar i luften de senaste dagarna, och känslan är att jag inte kommer att hinna med någon mer utförlig genomgång av Skottlandsmatchen innan EM-truppen presenteras.

Dock måste jag nu direkt ge beröm till Caroline Seger för hennes insats. Jag skrev i inlägget med den längre analysen av USA-matchen att landslaget inte brann i boxen. Och mitt exempel på en spelare som var mer passiv än de andra i straffområdet var just Seger.

Jag vet inte om någon hade varit på Lyonstjärnan i ämnet, men mot skotskorna visade Seger upp en helt annan offervilja. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin sett henne springa in i straffområdet så många gånger som hon gjorde i tisdags.

Jag har noteringar om att hon hade avslut inne i straffområdet i minuterna 6, 26, 39, 60, 76 och så förstås i minut 84.

https://www.youtube.com/watch?v=k4PtHTlLh7A

Sex egna avslut inne i straffområdet av en mittfältare är en väldigt hög siffra. Den löpviljan och inställningen vill man se från Seger under EM-slutspelet också. Kan hon dessutom dra med sig några till blir det kanske riktigt bra.

Apropå landslaget har jag sett att flera av er som skriver i kommentatorsfältet ibland hävdar att Pia Sundhage företräder en defensiv fotboll. Jag antar att ni som anser det inte har följt varken Sundhage eller landslaget speciellt länge.

Hon står ju nämligen i grunden för en extremt offensiv fotboll. Så offensiv att hon under sina första förbundskaptensår knappt tog ordet försvarsspel i sin mun. Hon avvecklade det stabila svenska försvarsspel som hade byggts upp på Thomas Dennerby:s tid, och Sundhage svarade på alla frågor om försvarsspel med offensiva lösningar.

Den 100-procentigt offensiva satsningen blev dock pannkaka – den ledde fram till det gigantiska VM-fiaskot i Kanada. Där vaknade Sundhage, och sedan dess har hon övergivit sin egen grundfilosofi för att istället låta landslaget spela ett cyniskt spel som kan ge medaljer.

Men det finns fortfarande inget Sundhage älskar mer än mål:

https://twitter.com/WoSoComps/status/874687902931877894

Apropå kommentatorsfältet har jag valt att tillåta väldigt mycket. Jag försöker undvika censur, men har ibland känt mig tvungen att stoppa vissa inlägg. Den senaste tiden har det varit nära att censuren slagit till. Jag kan inte säga att jag gillar tonen i debatten kring det förra inlägget.

Jag gillar att det blir debatt om olika frågor, det är bra. Men debattera sakfrågorna, och lämna påhopp och personangrepp utanför.

Så till en glad nyhet för damfotbollen totalt – men kanske inte för damfotbollen i Sverige. Men häromdagen meddelade Juventus att man skall ha ett lag i Italiens liga till hösten.

Några detaljer är ännu inte avslöjade, men känslan är väl att en klubb som Juventus inte tänker sig ha ett damlag som slåss i botten av tabellen.

Den här typen av satsning från penningstarka klubbar gör ju att den italienska ligan sannolikt kommer att kunna flytta fram sina positioner framöver, vilket ju i sin tur lär slå mot den förhållandevis penningsvaga damallsvenskan.

I just damallsvenskan vann LB07 under lördagen med 2–0 mot Kif Örebro. Det innebär att LB lämnade bottenstriden, och plötsligt är uppe på fjärde plats i tabellen. För Örebro ser det däremot mörkt ut. Faktum är ju att de två helsvenska trupperna i serien parkerar under nedflyttningsstrecket.

Det är ju förresten synd att säga att Örebro har flyt. På höjdpunkterna från lördagens match i Malmö ser man ju att det luktar offside vid LB:s ledningsmål.

Under söndagen spelas ett par intressanta matcher, inte minst bottenmötet mellan tian Kristianstad och nian Göteborg. Hemmaseger där och vi kan stämpla kris över KGFC.

I guldstriden har vi matcherna Vittsjö–Rosengård, Eskilstuna–Piteå och Linköping–Kvarnsveden. De tre topplagen är favoriter i sina respektive matcher, men ingen känns helt säker.

I elitettan känns däremot Växjö alltmer säkert. 5–0 mot Östersund var nionde raka segern. Bakom dem är det fyra lag som gör upp om den andra damallsvenska platsen. Jag håller Kalmar som favoriter, men räknar inte bort något av Assi, AIK eller Kungsbacka.

I botten lämnade Mallbacken nedflyttningsplatsen. Värmländskorna är fortfarande en av seriens stora besvikelser. Men jag tror inte att vi skall behöva se dem på någon av de tre sista platserna någon mer gång i år.

Sundhages delikata vänsterbackssoppa

Publicerad den av
7

Klockan har nyss passerat midnatt och jag har just kommit hem från dagens utflykt till Växjö. Där fick jag se Sverige besegra ett svagt Skottland med 1–0.

Jag fick det till 15–1 i hörnor, 10–0 i solklara målchanser och närmare 30–0 i okej lägen. Sverige gjorde alltså en helt ok insats, förutom det där med effektiviteten.

Det var dock inte alla missade chanser jag tänkte på under bilresan hem genom de småländska och västgötska skogarna. Jag funderade kring vänsterbackssoppan.

Det blir otroligt intressant att se hur Pia Sundhage går vidare när det gäller vänsterbacksplatsen. Det känns nämligen som att det kan gå åt många håll här. Väldigt många håll.

Här är några av alternativen:

Jonna Andersson

1) Fortsätta att ge Jonna Andersson förtroendet. Sedan OS i fjol har Andersson startat som vänsterback i alla svenska landskamper utom en, den mot Ryssland i Algarve. Den Mjölbyfostrade Linköpingsspelaren har alltså haft Sundhages fulla förtroende. Så sent som i torsdags sa Sundhage att:

”Vi tänker spela Jonna Andersson där väldigt mycket. Vi tänker pumpa upp henne med självförtroende.”

Som jag ser det har Andersson haft det väldigt tungt på sistone. Mot skotskorna satt jag och tyckte synd om henne, för hennes självförtroende såg verkligen ut att vara kört i botten. Och som grädde på moset fick hon sitt självförtroende uppumpat genom att bli utbytt i halvtid.

Hanna Glas

2) Spela Hanna Glas. Den Sundsvallsbördiga ytterbacken har mest suttit på bänken i  Eskilstuna i vår. Men när hon fick chansen i en halvlek mot Skottland gjorde hon succé och låg bakom tre av de allra bästa svenska chanserna. Bland annat hade hon assisten till segermålet.

Glas strålade av lycka när jag pratade med henne efter matchen. Hon tog ju chansen när den bjöds och med ett lugnt och tryggt passningsspel spelade hon troligen till sig en plats i EM-truppen. Kanske tog hon sig ända in i startelvan. Eller?

Pia Sundhage sa att hon var imponerad av Glas som både visat sig vara fysiskt och mentalt stark. På en direkt fråga om vänsterbacksplatsen svarade Sundhage med glasklara:

”Jonna Andersson och Hanna Glas har ju spelat på den positionen. Det kan nog bli bra det där.”

Elin Rubensson

3) Göra som i OS, flytta ner Elin Rubensson. Rubensson drabbades av en liten bristning i början av landslagslägret, och har inte kunnat spela i matcherna. Klart är att hon hade matchas som vänster yttermittfältare mot USA om hon varit frisk. Men hon känns även som en stark kandidat på vänsterbacksplatsen, speciellt som Sundhage vid truppresentationen hintade om att det kunde bli backlinjetjänst igen för Göteborgsspelaren.

Nathalie Björn

4) Satsa på framtidsnamnet Nathalie Björn. Precis som Rubensson lyckades Björn dra på sig en liten bristning under landslagslägret, och var därmed inte tillgänglig för spel i någon av de båda landskamperna.

Men passningsskickliga och bolltrygga Björn går ju före Hanna Glas i Eskilstuna. Kanske är Björn lösningen på vänsterbacksfrågan.

Magdalena Eriksson

5) Åter ge Magdalena Eriksson förtroendet som ytterback. Genom att välja det här alternativet får landslaget på köpet tillgång till Erikssons farliga hörnor.

I dag slog Olivia Schough nio hörnor från höger, varav två blev farliga. Den ena av de farliga hörnorna var dessutom egentligen rätt dåligt slagen, och farligheten mest en slumpens skörd. Jag tycker inte att Schough är tillräckligt bra på att slå hörnorna. Såväl Eriksson, Kosovare Asllani som Elin Rubensson känns som bättre alternativ.

Med det sagt måste jag som en parentes säga att utöver hörnorna tycker jag att Schough gjorde en alldeles utmärkt förstahalvlek mot Skottland. Hon hade bra tajming på både passningar och löpningar. Kul att se. Jag noterade att hon var besviken över att bli utbytt. I dag tycker jag att hade fog för besvikelsen.

Tillbaka till hörnorna. Magdalena Eriksson slog två hörnor från höger – båda blev väldigt farliga. Hennes vänsterfot vill man alltså gärna ha på planen. Och eftersom mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant känns väl samspelt är det nog på vänsterbacksplatsen som det är lättast att få in Eriksson.

Pia Sundhage

Med det sagt är jag inte avundsjuk på Sundhage som måste lösa den här vänsterbackssoppan. Men visst blir det lite spännande att se vem som får chansen mot Mexiko om en knapp månad?

Det får räcka med tankar för nu, det är nämligen hög tid för sömn. Jag återkommer inom kort med fler tankar kring segern mot Skottland.

Landslaget brinner inte i boxen

Publicerad den av
3

På tisdag tar Sverige emot Skottland i den näst sista träningsmatchen inför EM. Det har således blivit hög tid för den lite större analysen av torsdagens 1–0-förlust mot USA.

Faktum att det tog mig några dagar att komma över chocken över hur svagt USA:s nya lagbygge är. Jag såg aldrig USA live i fjol, men Jessica Samuelsson hävdade att amerikanskorna redan i fjol kändes klart sämre än tidigare.

Min bedömning är att USA i nuläget är ytterligare minst ett snäpp tunnare än de var i OS. Totalt har jag sett USA live åtta gånger de senaste sex åren. Fem gånger mot Sverige, två mot Japan och en mot Australien. Alla de sju första gångerna har det funnits en tyngd i laget, och en kvalitet i allt de amerikanska spelarna gjort, som fått mig att känna som att det handlat om en match mellan två lag från olika divisioner.

Även de gånger jag sett USA förlora har jag upplevt att amerikanskorna underpresterat och motståndarna överträffat sig själva.

I torsdags fanns inte den där känslan av amerikansk kvalitet. Visst vann USA till slut, men den här gången kändes det som att Sverige var på samma nivå. I dag har jag sett USA på tv mot Norge.

Det var en match som på många sätt liknade den i torsdags. USA var det sämre laget i första halvlek, men visade defensiv stabilitet och höll ändå nollan. I paus gjorde man smarta drag som tog udden ur motståndarnas offensiva vapen, och till slut vann man med 1–0.

I torsdags handlade USA:s smarta drag om att man slutade att spela upp via det centrala mittfältet, vilket gjorde att Sverige inte längre fick någon utdelning av sin press. I dag mot Norge var det hemmalaget som förde spelet före paus. Framför allt spelade man hela tiden loss vänsterbacken Elise Thorsnes på hennes kant. Efter paus låste amerikanskorna Thorsnes, och fick därmed kontroll över matchen.

Och precis som mot Sverige kom det amerikanska segermålet just innan 60 minuters speltid.

Min slutsats av de här två matcherna är att USA:s tid som världsdominant sannolikt är över. Även om de saknade viktiga trion Morgan Brian, Tobin Heath och Alex Morgan på den här turnén tror jag inte att amerikanskorna kommer att kännas lika överlägsna framöver. Laget kommer även fortsättningsvis vara heta guld- och medaljkandidater i de stora mästerskapen. Men det kommer inte vara lika självklart med amerikanska medaljer som det var fram till och med 2015.

Innan jag går på min analys av den svenska insatsen två kommentarer om andra lags förbundskaptener. I går hörde jag Englands Mark Sampson stå och skälla på domaren under matchen mot Schweiz. Jag är glad att Pia Sundhage inte uppträder på det sättet.

I dag såg man Jill Ellis göra så här. Inte heller det speciellt snyggt.

Så till den svenska insatsen mot USA. Jag tycker att Sverige gjorde en helt ok match, under långa perioder var man det bättre laget. Dock har vårt lag vissa avgörande brister när det handlar om att skapa klara målchanser och att göra mål.

På presskonferensen efter matchen pratade Sundhage om att laget skall träna avslut hela vägen fram till EM. Det tycker jag är slöseri med tid.

Det vore mycket bättre om laget i stället lade huvuddelen av träningstiden på hur man skall göra för att komma till avslut. För det är där det svenska laget fallerar. Det är när vi skall in i motståndarnas straffområde som kvaliteten är för dålig.

Trots massor av bra lägen kom vi inte till många avslut inne i USA:s straffområde i torsdags.

Tidigare i dag hörde jag en Gaisspelare säga att hans lag inte brann i boxen. Det uttrycket gäller i högsta grad även för damlandslaget.

Caroline Seger fick en av de allra bästa chanserna i slutet av den första halvleken. Ni ninns väl?

Det är synd att säga att hon brann i boxen. Att hennes vänsterskott blev missriktad kan jag acceptera. Men vad gör Seger i andraläget, när Allie Long står med bollen på egen mållinje?

Seger borde förstås ha rusat in i målområdet med inställningen att trycka in bollen. Istället för att ta duellen gör hon nu en alibilöpning där hon snällt väjer så att Long ostört kan promenera ut ur farligt område. Den svenska stjärnans agerande i andraläget är så mesigt att man häpnar.

Sekvensen säger väl det mesta om varför Caroline Seger gör så få mål. Och kanske även om varför landslaget är så uddlöst. Spelarna brinner inte i boxen.

Måltorkan börjar bli ett akut problem. Och det problemet kommer inte att vara löst ens om det blir 8–0 mot Skottland på tisdag. För att vi skall glömma torkan måste landslaget visa att man kan göra mål mot topplag på världsrankingen.

Det senaste året har Sverige spelat 15 landskamper mot lag som är rankade bland de 20 bästa i världen. I bara en av de matcherna har man lyckats göra fler än ett mål, mot ett reservbetonat Japan i juli i fjol. På de 14 senaste har Sverige bara en seger och målskillnaden 5–15.

Här är listan över matcherna med de senaste först. Siffran framför motståndarlagen är vilken placering på världsrankingen de hade vid aktuellt datum.

2017: 7 1 2 4 2–5 5
2) USA 8/6                     0–1
5) Kanada 6/4                0–1
12) Nederländerna 6/3   0–1
13) Kina 3/3                   0–0
6) Australien 1/3             1–0
5) England 24/1             0–0
11) Norge 19/1              1–2

2016: 8 1 4 3 6–10 7
11) Norge 24/10            0–0
20) Danmark 20/9          0–2
2) Tyskland 19/8            1–2
8) Brasilien 16/8            0–0 – seger efter straffläggning
1) USA 12/8                  1–1 – seger efter straffläggning
12) Kina 10/8                0–0
8) Brasilien 7/8              1–5
7) Japan 21/7                3–0

Faktum är att Pia Sundhage får ta på sig ansvaret för måltorkan. Jag är rätt säker på att den beror på bristen på en klar spelidé. I stället för allt detta testande av olika formeringar av startelvan borde Sundhage ha jobbat in ett genomtänkt arbetssätt.

Det känns ju lite typiskt att fem års testande slutar med att Sundhage tar landslaget till sitt sista mästerskap med ett klassiskt 4-4-2. För så är det. Nu är det 4-4-2 fullt ut som gäller.

Nu kommer vi till en jämförelse med Norge. Martin Sjögren har använt sina månader på jobbet till att jobba in en klar spelidé. Norge var väldigt bra på att vårda bollen i den första halvleken. Då klarade man av att spela till sig chanser i uppställt spel, något Sverige inte klarat de senaste åren. Det var tydligt hur norskorna hela tiden hade en tanke att försöka spela loss sina ytterbackar.

Sveriges brist på en liknande spelidé gör att Sundhage får förlita sig till att hennes startelva är såpass samspelt att spelarna själva hittar sätt att vinna. Här är det förstås en fördel att Sundhage kör så mycket hon bara kan med sin startelva – den blir samspelt.

Samtidigt innebär det här att det är otroligt svårt för nya spelare att slå sig in. Det krävs ju rätt många matcher för att lära sig att interagera med tio andra spelare.

På presskonferensen efter torsdagens match gladdes Sundhage just åt att startelvan såg samspelt ut. Det gjorde jag också, för en samspelt startelva är ju vår stora chans i EM. Presskonferensen var för en gångs skull rätt intressant. Sundhage kommenterade nämligen många av sina spelare:

Jag har sett om matchen och när det gäller spelarkritiken har jag min bild klar. Den är att bland de elva som startade har Sundhage nio spelare som håller EM-klass. Jag hade gärna sett att jag kunde skrivit annorlunda här, men de som utmärker sig i negativ riktning är de båda jag satte frågetecken för inför matchen, alltså Jonna Andersson och Olivia Schough.

Det är många fler spelare än nämnd duon som i perioder slår dåliga passningar, eller gör misstag. Men Andersson och Schough utmärker sig genom att de gör färre saker av god kvalitet än övriga i startelvan.

Andersson gjorde tyvärr inte många bra grejer alls mot USA. Det var tydligt att hon hade svårt att fixa tempot, både offensivt och defensivt. Vid baklängesmålet var det hon som blev bolltittare. Hon klev upp mot Rose Lavelle i förstaläget, men glömde sedan att vrida på huvudet och kolla var hon hade Lavelle i läge två. Det kostade matchen.

Sundhage sa så här om målet, om situationen på vänsterbacksplatsen:

”Där blir vi lite hängande på vår vänsterkant. Vi hade kunnat undvikit det om vi ställt om lite snabbare. Det är surt, men sånt händer. Jag är glad att det inte är EM och Tyskland.”

 

”Jag är glad över att vi har en vänsterback som är vänsterfotad. Vi har prövat högerfötter där och gjort många spännande saker. Vi tänker spela Jonna Andersson där väldigt mycket. Vi tänker pumpa upp henne med självförtroende. I dag tycker jag att hon är helt okej. Jag tycker inte att man kan stirra sig blind på den enskilda situationen, det finns många andra saker hon gör bra.”

Skönt förstås för Jonna Andersson att hon har Sundhages förtroende. Och mot Skottland är hon enda alternativet. Jag hade gärna sett att Nathalie Björn och Elin Rubensson också hade testats som vänsterbackar. Men nu har båda bristningar som gör att de missar Skottlandsmatchen. Så här sa Sundhage om skadade spelare i EM-truppen:

”Det var något som vi lärde oss från 2015, vi vill inte ha spelare som är halvskadade. Det är en sådan fantastisk skillnad att ha friska spelare som vi hade när vi åkte till OS jämfört med när vi åkte till VM. Det går förstås att göra ett undantag, men vi får se.”

En frisk Rubensson är annars även en het kandidat till att ersätta Schough på mittfältet. Olivia Schough är en spelare som ofta tänker rätt, men som saknar den nödvändiga tajmingen. Hon slår helt enkelt inte passningarna i rätt tid, utan känns lite stressad och hastar ofta iväg bollen lite för tidigt. Och för att kunna skapa målchanser på högsta världsnivå måste passningarna slås med klockren tajming.

Jag tyckte att Schough gjorde en svag insats mot USA. Det tyckte inte Sundhage:

”Olivia Schough tycker jag spelar upp sig. Det är en spelare som kan göra fantastiska insatser. Men hon kan också vara riktigt dålig ibland. Det är för att hon är feg. När hon får ett samspelt gäng runtomkring sig, tycker jag att den insatsen hon gör i dag är mer än godkänd.”

Av inhopparna var det bara Magdalena Eriksson och Stina Blackstenius som kändes riktigt heta. Båda måste ha stärkt sina aktier. Det gjorde nog även Julia Spetsmark. Men tyvärr för henne tycker jag att hennes insats sjönk en del när jag såg om matchen. Undrar om Sundhage gjorde samma kovändning. Jag satt på motsatt sida, hade börjat skriva min krönika samtidigt som jag kikade på matchen och jag uppfattade inte alla de felpass som man såg på tv.

Den spelare jag upplevde som bäst i laget var Jessica Samuelsson. Jag pratade en stund med henne efteråt, inte minst eftersom jag var intresserad av att veta hur hon såg på sin speltid. Hon hade ju bara spelat drygt en halvtimme med LFC den senaste treveckorsperioden.

Samuelsson sa dock att det kändes bra, och att hon gärna ville spela igen mot Skottland. Hon tyckte att det här var en bra stegring av speltiden.

Det är ju i grunden positivt att spelarna är spelsugna, men personligen hade jag ju tyckt att det känts bättre om Samuelsson fått vila efter 60 minuter i USA-matchen.

Jag pratade en del om målchanser med Samuelsson. Jag sa att jag tyckte att Sverige hade varit bra första 30, men när jag tittade ner på mina anteckningar hade jag så långt inte noterat en enda riktig målchans. Bara några halvlägen och ett gäng hörnor. Då svarade hon:

”Men vi ser hörnor som målchanser.”

Och vips fick Sverige ytterligare tio matchchanser… Men visst, landslaget har varit bra på hörnor de senaste åren.

Det var det om landslaget för den här gången.

Slutligen några noteringar om andra landskamper från i dag. Norge–USA 0–1 är nämnd. Andra matcher i dag är Mexiko–Venezuela 3–0. Här är Mexikos tre mål:

1–0 genom Charlyn Corral:

2–0 genom Sandra Stephanie Mayor:

Och 3–0 på nick genom Kenti Robles:

I Kina vann hemmalaget med 4–2 mot Finland, sedan gästernas målvakt bjudit på ett par av målen:

https://twitter.com/WSUasa/status/873834044571754496

Vittsjös Linda Sällström visade att hon har målformen intakt och chippade snyggt in reduceringen till 3–2:

https://twitter.com/WSUasa/status/873835337285603328

Ryssland vann returmötet med Serbien med 2–0 efter mål av Elena Danilova och Marina Fedorova. Och Claudia Neto blev segerskytt när Portugal vann mot Wales med 1–0 i de lagens returmöte. Det är ett riktigt snyggt skott som kommer en minut in i klippet nedan:

Slutligen vann Kanada nyss med 6–0 mot Costa Rica efter bland annat ett tvättäkta hattrick av Janine Beckie i den första halvleken. Ett par av de kanadensiska målen är tyvärr bjudningar från Costa Ricas annars duktiga målvakt Noelia Bermudez, till vardags i spanska Levante. Men 4–0 är en högst sevärd fullträff. Och de två sista målen satte megatalangen Jordyn Huitema, född 2001:

En jaha-känsla som sitter kvar

Publicerad den av
7

Vid slutsignalen av Sverige–USA 0–1 hade jag känslan av ”jaha – vad skall jag skriva om det här?”

Jag har lyckats sätta ihop en krönika om matchen, men jaha-känslan finns kvar. För det blev en landskamp där jag tycker att de tydliga svaren lyste med sin frånvaro. Mer om det i kommande inlägg.

Den första halvleken var i stora drag bra från det svenska laget, sannolikt årets bästa halvlek. Den andra kändes länge väldigt avslagen. Fast de sista fem minuterna fick Sverige till en liten anstormning och borde ha fått med sig minst ett oavgjort resultat. Det är 10–6 i avslut och 10–3 i hörnor signaler om.

Och USA, oj vad svagt det nya USA ser ut att vara. Framtiden känns långt ifrån ljus för amerikansk damfotboll. Jag var förbluffad över hur dåligt det amerikanska laget och spelet var.

Innan jag packar ihop här på Gamla Ullevi så blir det lite kort spelarkritik. Många gjorde stabila insatser, inte minst i startelvan. Mina överbetyg går till Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist och Caroline Seger. Dessutom håller jag med Pia Sundhage om att Julia Spetsmark var pigg och visade att hon vill ha mer speltid. Däremot tyckte jag synd om Mimmi Larsson, som var tydligt övertaggad och kom helt fel in i matchen. Tråkigt för Larsson, som ju gjort en kanonvår.

Slutligen konstateras att Elin Rubensson skulle ha ingått i startelvan. Dock drog Göteborgsmittfältaren på sig en lättare bristning i framsida lår på gårdagens träning, vilket gjorde att hon tvingades stå över kvällens match. Jag pratade lite med henne på läktaren, och hon uteslöt inte spel på tisdag. Hon sa:

”Vi tar det dag för dag”

Men spontant vore det väl vansinnigt att riskera något på tisdag. Det är väl bättre att Rubensson vilar även från den matchen och ser till att vara frisk till själva EM-slutspelet.

Bilder av landslaget

Publicerad den av
1

Under gårdagens träning passade jag på att utöka mitt lilla bildarkiv med färska bilder på landslagsspelarna. Här är ett urval, först som bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här som miniatyrer:

Pia Sundhage och Lotta Schelin
Jessica Samuelsson
Lotta Schelin skriver autografer
Caroline Seger skriver autografer
Petra Andersson
Linda Sembrant
Lisa Dahlkvist
Jonna Andersson
Jessica Samuelsson
Elin Rubensson
Tove Almqvist och Nathalie Björn
Pia Sundhage och Lotta Schelin
Lotta Schelin och Pia Sundhage
Josefin Johansson och Fanny Andersson
Fridolina Rolfö
Caroline Seger och Pia Sundhage
Emelie Lundberg
Hilda Carlén
Fridolina Rolfö, Mimmi Larsson och Josefin Johansson
Fridolina Rolfö
Mimmi Larsson
Tove Almqvist och Stina Blackstenius
Fanny Andersson
Petra Andersson
Julia Spetsmark
Hanna Folkesson
Julia Spetsmark
Hedvig Lindahl
Pia Sundhage instruerar
Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Nilla Fischer
Kosovare Asllani
Petra Andersson
Tove Almqvist
Magdalena Eriksson
Caroline Seger
Nathalie Björn
Jonna Andersson
Stina Blackstenius
Jessica Samuelsson
Lotta Schelin
Tove Almqvist
Olivia Schough
Nilla Fischer och Caroline Seger
Pauline Hammarlund
Flamingolindning av Pauline Hammarlunds vänsterben.
Landslaget

Nationaldag med landslaget

Publicerad den av
1

Jag tillbringade min nationaldagsförmiddag på Öisgården i Göteborg i sällskap med vårt landslag. Eller i sällskap var kanske att ta i, de tränade och jag tittade på. Dessutom tog jag lite bilder att använda framöver.

Landslaget

Utifrån vad jag såg på dagens träning kommer startelvan mot USA på torsdag att formeras så här:

Hilda Carlén – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Elin Rubensson – Fridolina Rolfö och Lotta Schelin.

De första bytena som gjordes i startelvan var att Mimmi Larsson klev in för Rolfö och Olivia Schough klev in för Rubensson.

Det var en lång träning som avslutades med olika typer av spel. Där såg Lotta Schelin riktigt vass ut – kul att se.

Negativt var att Pauline Hammarlund fick hjälpas av planen. Om det var något allvarligt, eller bara något mindre har jag ingen information om.

Pauline Hammarlund

Vi skojade lite om lindningen, som förhindrade att hon satte ner vänsterbenet i marken. Den fick namnet ”flamingolindning”. Kanske kan vi få in det ordet i nyordslistan framöver…

Flamingolindning av Pauline Hammarlunds vänsterben.

En liten nyhet fick jag med mig också. Det blir EM-genrep den 8 juli i Västsverige. Exakt spelplats och motstånd presenteras på torsdag.

Nu hinner jag inte skriva mer, men jag hoppas kunna komma med lite fler tankar kring landslaget i god tid innan avspark på torsdag.

Andersson – en mycket överraskande uttagning

Publicerad den av
4

Pia Sundhage har nyss tagit ut truppen till landskamperna mot USA och Skottland. I den saknas vårens hetaste spelare Marija Banusic. Däremot har Örebros Fanny Andersson fått plats.

Uttagningen av Andersson var en jätteskräll. Att Sundhage tar ut två centrala mittfältare från det lag som ligger tabelljumbo i damallsvenskan är ju faktiskt anmärkningsvärt.

När det gäller Andersson skall det direkt sägas att jag inte sett henne tillräckligt för att göra en riktig analys. Jag har sett henne på tv, då har jag tyckt att hon är en ok spelare – men inte mer än så.

Det är första gången någonsin Fanny Andersson ingår i landslagstruppen. Bland de 24 spelarna finns det ytterligare två som ännu inte spelat någon A-landskamp, det handlar om Emelie Lundberg och Tove Almqvist.

Uttagningen av Almqvist gillar jag. Hon är en spelare som kan göra skillnad i matcher, alltså perfekt att ha som inhoppare. Att Lundberg är tillbaka är inte oväntat eftersom Zecira Musovic har darrat lite under våren. Jag hade förstås hellre sett Jennifer Falk, men vet inte hur illa det är med hennes hjärnskakning. Eftersom redan Hedvig Lindahl är satt ur spel hade det kanske inte varit så smart att ta ut ytterligare en målvakt som riskerade att inte kunna spela.

Utöver Musovic har för övrigt även Katrin Schmidt fått lämna från Kanadatruppen.

I övrigt noteras att Sundhage inte har någon stor förkärlek till dagsform. Glödheta duon Malin Diaz och Marija Banusic har inte fått förbundskaptenens förtroende. Det tycker jag utan tvekan att de borde ha fått.

Däremot finns den i Eskilstuna bänkade Hanna Glas fortsatt med. Jag har skrivit det förr, och gör det igen, jag tycker att Elin Rubensson borde vara det självskrivna alternativet till Jessica Samuelsson på högerbacken.

Det som förvånar mig lite är att det nu finns en hel hög rätt jämna och till spelstilen liknande centrala mittfältare i truppen. Jag tänker på Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Josefin Johansson och Hanna Folkesson. Jag tycker nog att Sundhage borde ha nöjt sig med två eller tre av nämnda fem för att göra plats för Banusic och Diaz.

Tillagt i efterhand: Ser nu i GP att Elin Rubensson trots allt verkar vara uttagen som ytterback och inte mittfältare. Det är alltså nio backar i truppen.

Det om landslaget.

I damallsvenskan händer det grejer. Vi har nu Eskilstuna United i topp, vilket är väldigt kul av flera skäl. Bland annat för att United har störst publikstöd i serien och för att det alltid är roligt när det inträffar positiva skrällar.

I nuläget känns det faktiskt som att Eskilstuna kan hänga med i toppen ett bra tag. I varje fall våren ut. Man har ju nämligen hittat bra balans i laget.

Eskilstuna är för övrigt även väldigt bra på att fira segrar. Så här firade de helgens seger i Göteborg:

När jag ändå är inne på firande är det lätt att glida över på matchen Linköping–Rosengård. Där gav Malmölaget snabbt alla tvivlare svar på tal. Jag hade inte tid att kolla speciellt koncentrerat på matchen.

Men den känslan jag fick var att Linköping aldrig var riktigt nära, utan att Rosengård var bättre på det mesta i lördags.

När Ella Masar McLeod publicerade ett klipp från Rosengårds firande passade hon på att kommentera artikeln i Dagens Nyheter om missnöjet med tränare Jack Majgaard Jensen.

I övrigt i damallsvenskan fortsätter Tabitha Chawinga att bära Kvarnsveden. Man har ju hört att toppklubbar i Frankrike och Tyskland ligger på hårt för att få köpa loss den damallsvenska skytteligaledaren. Det är lätt att förstå varför när man ser Chawinga springa rakt igenom de damallsvenska försvaren.

Kollar man in tabellen är känslan att trion Eskilstuna, Linköping och Rosengård kommer att glida ifrån, och lägga beslag på de tre topplaceringarna. Sedan är Piteå ganska klar fyra och Göteborg lika klar femma.

Just nu ligger Vittsjö på sjätte plats, och där tror jag nu att de även kommer att sluta. De har ett bra försvarsspel, flera blixtsnabba kontringsspelare plus några bra passningsfötter som kan sätta upp kontringarna. Jag tror att Vittsjö slipper undan nedflyttningsstrid i höst.

Fast säker kan man ju inte vara. Alla lag från femman Göteborg känns ju faktiskt just nu indragna i den jämna bottenstriden.

Av lagen på undre halvan visade LB07 kvalitet när man vann mot Djurgården trots en ganska lång skadelista. Starkt.

Innan jag lämnar Sverige konstateras att Växjö DFF fortsätter att imponera stort i elitettan. Anna Anvegård gjorde alla tre målen när AIK bortabesegrades med 3–1. Vinner Växjö även Smålandsderbyt mot Kalmar på lördag gör nog klubbledningen bäst i att börja dra upp planerna för damallsvenskan nu direkt.

Bredvid Växjö gör även Assi en fantastisk vår. Sex raka segrar och 18–3 i målskillnad är otroligt imponerande av en nykomling. I de kommande sex omgångarna sätts Assi på prov på riktigt. Där väntar i tur och ordning Umeå, Mallbacken, Kungsbacka, AIK, Kalmar och Växjö. Det skall bli väldigt spännande att se hur Assi tar sig genom den tuffa perioden.

Så en liten kort utlandsgenomgång. I Frankrike vann alltså Lyon cupfinalen efter straffläggning. Se alla straffarna här:

https://twitter.com/WoSoComps/status/865684605961203713

Jag vet inte om det var någon större tröst, men PSG och Cristiane gjorde i alla fall matchens klart läckraste mål:

https://twitter.com/WSUasa/status/865802753339162624

Apropå Frankrike har Lyon nu presenterat sin nya manager. Det blir Reynald Pedros som tar över i sommar.

Så till Tyskland, där Bayern München tog andraplatsen och därmed får spela i Champions League till hösten.

I övrigt noteras i sluttabellen att Potsdam och Freiburg var årets stora skrällar. Trean Potsdam ledde ju vintertabellen, men tappade på våren. Fyran Freiburg har helt klart närmat sig storlagen. Man har en ung och intressant trupp och kan kanske till och med utmana om titeln framöver.

Besvikelsen var väl klassiska Frankfurt, som slutade femma. De hade 17 poäng upp till segrande Wolfsburg och hela tio poäng till Freiburg på fjärdeplatsen.

I skytteligan vann dock Frankfurt. Mandy Islacker var med sina 19 mål överlägset bäst. Tvåa med 14 mål, kom Bayerns Vivianne Miedema, som för övrigt aviserat att hon skall ha ny klubb i höst. Som trea och fyra slutade Freiburgduon Hasret Kayikci (12) och Lina Magull (11).

I Spanien blev gick Atletico Madrid igenom ligan utan förlust. Eftersom Barcelona föll mot Levante i sista omgången vann Madrid guldet med tre poängs marginal. De firades av en härligt stor hemmapublik i helgen. Jag får faktiskt ståpäls av den underbara inramning som är kring matchen. Kolla själva:

https://twitter.com/WoSoComps/status/866415826118823937

Slutligen till Island, där Icelandair har tagit fram en läcker reklamfilm inför sommarens EM-slutspel. Den är väl värd att titta på.

Sverige toppseedat i VM-kvalet

Publicerad den av
2

Seedningsgrupperna till VM-kvalet har kommit. I det europeiska kvalet, som lottas den 25 april, återfinns Sverige som väntat bland de toppseedade lagen. Övriga lag i den potten är Tyskland, England, Norge, Spanien, Schweiz och Italien.

Nitlotterna i den näst högst rankade potten är Nederländerna och Danmark. Skottland och Island är halvsvåra lotter, men ändå lag som Sverige bör ta sex säkra poäng av. Övriga lag i pott B är Österrike, Belgien och Ryssland.

Lagen i pott C, D och E bör inte innebära några problem.

När det gäller toppnationerna är ju Frankrike inte med i kvalet, de är direktkvalade till slutspelet 2019 såsom värdnation.

Sverige står kvar – men avancerar två platser

Publicerad den av
4

När den nya världsrankingen kom tidigare i dag låg Sverige kvar på exakt samma rankingpoäng som senast. Ändå hade Pia Sundhage:s landslag avancerat från åttonde till sjätte plats.

Anledningen är förstås att andra länder har tappat. Men det är jämnt kring Sverige. Vi delar sjätteplatsen med Japan, och Australien är bara en rankingpoäng bakom, som åtta. Däremot har Sverige långt upp till femman Kanada.

I toppen blev det skifte, när Tyskland passerade USA.

Vi står för övrigt inför en helg där det varken är några toppmöten i Tyskland eller Frankrike. På svensk mark har vi några spännande träningsmatcher. I morgon lördag spelar Linköping–LSK, Djurgården–Hammarby och LB07–Vittsjö och på söndag har vi Kvarnsveden–Piteå och Eskilstuna–Kolbotn.