Därför riskerar superjuryn att välja fel vinnare

Man skulle ju kunna tro att en sammansättning av alla världens lagkaptener och förbundskaptener samt varje lands mest pålästa journalist skulle göra det klockrena valet av världens bästa spelare. För en mer insatt jury borde det ju inte finnas?

Notera att jag skriver borde.

För den topplista över damernas Ballon d’Or som jag publicerade i det förra inlägget visar klart att det som borde ha varit en superjury inte har stått för det klockrena valet.
För hur kan Homare Sawa komma fyra? Och Marta tvåa? Och hur kan den mest naturliga vinnaren, Christine Sinclair, bara komma femma?
Både i Japan och USA kom den spelare som landets eget fotbollsförbund tagit ut som årets bästa, Aya Miyama och Alex Morgan, bakom den som har skapat sig det största namnet internationellt, Sawa och Abby Wambach.

Aya Miyama, Caroline Seger och Kosovare Asllani

Aya Miyama med bollen

Efter en stunds fundering är nog inte svaret på frågorna så svårt – trots allt. Det handlar om tradition – att skapa sig ett namn/varumärke. Och det handlar inte minst om tv-tid.

Även inom herrfotbollen är traditionen viktig. Spelare kan leva på gamla meriter – och sitt namn – i flera år efter att de passerat sportslig zenit. Fast problemet är väldigt mycket mindre än inom damfotbollen.
För i och med att alla matcher från de stora herrligorna tv-sänds över hela världen varje vecka, så får de röstande gott om chanser att värdera vem som varit bäst.

Inom damfotbollen sänds i princip ingenting av ligaspelet. Och i många länder sänds inte ens de stora mästerskapen. Så chansen för representanter från exempelvis Sri Lanka, Antigua och Turkiet att göra ett rättvisande val kan vara högst begränsad. Och därför röstar många på spelare som de hört talas om – men kanske inte har sett på flera år.

Därför noteras att 2011 års suverän Sawa anses vara bäst i världen även 2012 av lagkaptenerna i Bangladesh, Bulgarien, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Hongkong, Italien, Japan (Miyama), Kambodja, Kina, Kirgizistan, Mauritius, Nya Caledonien, Nya Zeeland, Palestina, Slovenien, Sri Lanka, Swaziland, Turkiet, Uzbekistan, Vanuatu och Zimbabwe.

Homare Sawa utmanar Emma Berglund och Linda Sembrant

Homare Sawa utmanar svenska mittbackar

Och att legendaren Marta toppar listorna för lagkaptenerna från Albanien, Antigua, Armenien, Bolivia, Caymanöarna, Colombia, Comorerna, Grenada, Guatemala, Honduras, Jamaica, Luxemburg, Montenegro, Mocambique, Rumänien, Senegal, Surinam, Tadzjikistan, Venezuela och Vitryssland.
Det hade varit spännande att höra hur de motiverar sina röster…

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Som märks är det inte så många etablerade damfotbollsnationer bland dem som röstat på Marta eller Sawa.

Jämför med min vinnare, Christine Sinclair, som toppar listorna hos lagkaptenerna från Dominikanska republiken, England, Island, Irland, Mexiko, Namibia, Norge, Samoa, Sverige och Trinidad/Tobago.

Sinclair har en klart kortare lista, men den rymmer trots det fler etablerade nationer. Det borde varit ett land till, Kanada – men Sinclair valde förstås att inte rösta på sig själv.

Att det blir så här är förstås problematiken med demokrati i frågor där alla inte har, eller ens kan ha, tillräckligt underlag för att avlägga en insatt röst.
Jag är givetvis för demokrati, och accepterar att gamla meriter kommer att ha en alldeles för framträdande roll inom Ballon d’Ors damklass i många år framöver.

Även om jag samtidigt tycker att det är lite synd…

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Wambach och Yano

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto  7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

I kväll blir Sundhage officiellt bäst

I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.

Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.

Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.

I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.

Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.

I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:

Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan

Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais

Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.

Schelin och Camp Sweden – här är två bra nyheter inför EM

Lotta Schelin inledde 2013 med att vräka in mål, och herrlandslagets supportrar ställer sig bakom damlandslaget. Det här var en bra start på EM-året…

Ni minns kanske att jag i december anmärkte lite på att Schelin väldigt sällan har avgjort matcher för sitt Lyon det senaste året. Huvuddelen av hennes många mål har i stället kommit när matcherna redan är avgjorda.
Jag vet inte om hon läste och ville ge svar på tal, men i årets första tävlingsmatch slog hon i alla fall till direkt, och bröt isen med sitt tidiga 1–0-mål borta mot Toulouse.

Schelin gjorde ytterligare två mål vid 11–1-segern, men mål som betyder 4–0 och 7–0 lägger jag inte lika stor vikt vid. Noterbart också att högerbacken Corine Franco gjorde tre av Lyons sex första mål. Hur ofta gör högerbackar hattrick?

I och med dagens tre har Schelin nu gjort 15 ligamål den här säsongen vilket innebär att hon numera är tvåa i skytteligan, ett mål bakom klubbkompisen Camille Abily.

Även om EM är långt borta är det förstås bra för landslaget att vår enda storstjärna får en kanonstart på mästerskapsåret.

En annan kanske ännu bättre sak för landslaget i EM är Hallandspostens nyhet om att herrlandslagets supporterklubb, Camp Sweden, kommer att stötta tjejerna i sommar.
Det var sannolikt en av de bättre nyheterna på länge för både laget – och EM-arrangören.

Med proffsiga hejaklacksledare på matcherna känns det till och med rimligt att tro att tjejerna kommer att få det stöd de förtjänar. Kanske till och med det bästa och välorganiserade stöd ett damlandslag någonsin fått vid ett mästerskap?

Den nyheten gjorde faktiskt min dag.

Öqvist blir en hit i Kristianstad

Josefine Öqvist är klar för Kristianstad. Allt talar för att det är en kanonvärvning.

Jag stötte på ”Jossan” under VM 2011, och upptäckte snabbt att det är en spelare som det inte går att tycka illa om. Snabb, målfarlig och en underbar personlighet. En profil på alla sätt.

Som sagt, en kanonvärvning.

Därmed har Kristianstad Öqvist och Margret Lara Vidarsdottir som forwards, och får kanske utrymme att matcha Susanne Moberg som yttermittfältare, precis som Pia Sundhage önskar med tanke på landslaget.

Precis som Malmö har Kristianstad numera en trupp med obalans. Det är klar övervikten av offensiva spelare.
Någon gång framöver tänkte jag grotta ner mig i det faktum att topplag inom damfotbollen vinner mer på att överbalansera laget offensivt än topplag inom herrfotbollen. Och att det är på gott och ont.
Men nu tänkte jag nöja mig med att konstatera att Kristianstad trots det sannolikt behöver komplettera truppen med tre–fyra högklassiga försvarsspelare för att kunna utmana om annat än max tredjeplatsen i serien.

Slutligen kastade jag ut några namn i luften härom dagen. Öqvist vet vi nu var hon hamnar, och Sofia Jakobsson har också kommit upp på agendan.

Dags att kasta ut några namn till i luften.

Ett högintressant är Sara Thunebro. Under hösten spelade hon enbart 92 minuter för Frankfurt i Frauen-Bundesliga, samt 90 minuter i andraligan. Hon kanske börjar känna att hon är i behov av miljöombyte.

Ett annat intressant namn är Julia Wahlberg. Skall Kungsbackatalangen bli kvar i nya ettan? Eller hamnar hon i en av Göteborgsklubbarna?

Jakobsson kopplas till PSG – igen

Jag har ju undrat rätt länge vad som händer med Sofia Jakobsson. Det var som bekant GP:s obekräftade uppgift för en månad sedan, om att hon har lämnat Rossiyanka, som fått mig att undra.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Konstigt nog hittar jag ingen svensk tidning som skrivit något om Jakobssons situation den senaste månaden.
Med hjälp av Daniel (vars efternamn jag inte känner till) och hans utmärkta, dagliga sammanställning av artiklar om svensk damfotboll har jag i dag däremot sett den här franska artikeln som kopplar ihop Jakobsson och hennes gamla Rossiyankatränare Farid Benstiti. Och här är en artikel till på samma tema.

Benstiti tränar ju numera som bekant storsatsande Paris Saint-Germain. Och han förstökte att locka svenskan redan i somras, då dock utan att lyckas. Även om Jakobsson sa:

”Jag var sugen på det men kontraktet med Rossiyanka gäller ytterligare ett år.”

Nu är det bara ett halvår kvar på hennes kontrakt i Ryssland, och fransyskorna verkar alltså ha gjort en ny framstöt. Kanske kan Jakobsson alltså snart vara klubbkamrat med Kosovare Asllani – och Zlatan Ibrahimovic.

* I Italien slutade seriefinalen mellan Tavagnacco och Torres 1–1, samtidigt som svensklaget Bardolino vann med 5–0 mot Pordenone. Paola Brumana och Valentina Maglia gjorde målen i seriefinalen, som ju var Torres första poängförlust efter 14 raka segrar. För Bardolino, där båda svenskorna spelade hela matchen, gjorde Carolina Pini tre mål.

I och med de nämnda resultaten, samt att Brescia också vann med 5–0, är Bardolino nu fem poäng bakom nya tvåan Brescia och fyra bakom trean Tavagnacco. De tre lagen lär göra upp om den andraplats som leder till Champions League.
Jag förutsätter här att starka Torres vinner serien. Fast osvuret är kanske bäst. Vinner den jagande trion sina hängmatcher kommer Brescia bara vara fem poäng bakom, och Tavagnacco sex.

Nytt mål av Larsson, Fors hopp om slutspel lever

För andra ligamatchen i rad blev Petra Larsson målskytt i Australiens Westfield W-league. Larsson gjorde 2–0-målet när Melbourne Victory säkrade sin slutspelsplats genom att vinna med klara 4–1 mot bottenlaget Adelaide United.

För Louise Fors och hennes Western Sydney Wanderers lever hoppet om en slutspelsplats, även om man fick lämna Canberra med oförrättat ärende.
Det var nämligen ett rejält oväder över Canberra i dag. Först sköts matchen upp i fem och en halv timme. När det sedan var avspark vid 10.00 svensk tid hann man spela i 34 minuter och fem sekunder – ställningen 0–0 – innan åska och skyfall återigen bröt matchen. Då valde man att ge upp, och beslöt att spela matchen på tisdag i stället.

Under tiden hade dock Fors lag fått resultaten med sig. Brisbane Roar vann nämligen borta mot Sydney FC med 2–0 efter två mål av Tameka Butt. Därmed lever hoppet för Western Sydney Wanderers. Man behöver ”bara” vinna de båda avslutande matcherna mot huvudkonkurrenterna Canberra United och Sydney FC för att ta den fjärde och sista platsen i slutspelet.

Brisbane, Melbourne och Perth är redan klara för slutspel, det trots att Perth Glory bara spelade 2–2 mot jumbon Newcastle Jets i dag.

Och Rincon är på väg till Malmö

Det verkar inte vara någon hejd på värvandet i dag. Enligt bloggen Spelare 12 har Malmö/Rosengård gjort klart med Colombias supertalang Yoreli Rincon.

Och uppgiften verkar trolig, för på ett twitterkonto som ser ut att vara hennes skriver Rincon i det här inlägget att hon skall flytta till Sverige. Och längre ner i flödet står det:

”para el Malmoe de Suecia”

Rincon är 19 år, och var med och sänkte Sverige i U20-VM redan 2010. Hon är teknikern som var tänkt att lyfta Colombia in i den absoluta världstoppen, och har spelat i både VM 2011 (spelade hela matchen mot Sverige) och OS 2012. Ännu så länge har hon inte motsvarat de högt ställda förväntningarna. Men hon är som sagt bara 19 år, och har ännu gott om tid att slå igenom.
Ansluter Rincon ökar konkurrensen ytterligare om de offensiva platserna i Malmö. Leder det här till att det blir utlåning av exempelvis Sofia Anker-Kofoed?

Tillagt 23.20: Här är för övrigt en artikel från Colombia, där övergången bekräftas av Rincon själv. I artikeln står för övrigt att Malmö tränas av Martin Sjögren. Det är alltså inte helt uppdaterad info tidningen har fått…

Göteborg kontrar med Landström

När Göteborg fick se fjolårets skyttedrottning Christen Press skriva på för Tyresö kontrade GFC omgående med att presentera Jessica Landström, som ju senast var i Djurgården.

Jessica Landström

Jessica Landström

Även här kan man ifrågasätta metoden att presentera ett välkänd nyförvärv. När GT/Expressen lade upp nyheten vet jag inte, men GP gjorde det 20.40, och på GFC:s hemsida finns inget att läsa (21.35). Inte ett optimalt arbetssätt, om man vill ha maximalt mediautrymme.

Bytet Press mot Landström känns spontant som ett nerbyte. Fast visst, får Landström en nytändning på Sveriges framsida så kan det här bli riktigt bra. Och jag tror att Torbjörn Nilsson:s träning kommer att vara perfekt för henne.

Enligt artikeln i GP skall även en engelsk mittfältare/forward vara på ingång till GFC. Ihop med nya norskan Cathrine Dyngvold kanske göteborgskorna trots allt kan vässa till målskyttet till årets säsong.

Utöver nytillskotten i Tyresö, Linköping och Göteborg har även Sunnanå presenterat en ny Wales-australisk ytterback, Carys Hawkins. Hon spelar just nu för serieledarna i W-league, Perth Glory. Men i fjol kunde Sunnanå studera henne på nära håll. För då var hon i norrettan, i Umeå Södra.
I den länkade artikeln noteras även att Sunnanå tappar sin kinesiska målvakt, Yanru Zhang. Och att man nu i stället uppvaktar AIK:s Susanne Nilsson.

Som sagt, silly season exploderade i dag. Kanske var det den galna kulmen vi såg. Fast ännu finns ett antal intressanta namn på marknaden. Hur är det exempelvis med Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson?

* När det gäller Marta verkar det däremot som att jag var lite fel ute i det förra inlägget. Enligt den här artikeln, som jag uppmärksammats på under dagen, är det tydligen Tyresö som äger frågan om Martas kontrakt.
Därmed är det väl bara eventuella ekonomiska problem som kan hindra en fortsättning. Och några sådana verkar ju inte Tyresö lida av.

* Slutligen har jag noterat olika uppfattningar om antalet utlänningar i damallsvenskan. Jag har gång på gång framfört åsikten att serien mådde bra av de 69 utlänningar som spelade här under 2012. Den före detta landslagsspelaren Karolina Westberg har undersökt frågan, och skrivit ett bra inlägg.

Där satte Tyresö Press på Malmö

Christen Press

Christen Press

I dag tog silly season fart på allvar. Tyresö presenterade för två timmar sedan Christen Press och Malin Diaz som nyförvärv. Därmed visar mästarinnorna att de tänker behålla Kronprinsessan Victorias pokal i mer än ett år.

Kommer ni i håg hur det lät för ett år sedan? Då sa alla att damallsvenskan är den bästa och jämnaste toppligan inom damfotbollen.

De rösterna tystnade sakta men säkert under säsongen, där ju Tyresö och Malmö tidigt gjorde den jämna ligan väldigt ojämn. Till slut var duon 16 poäng före trean Linköping. Ett gigantiskt avstånd i en serie med tolv lag.

Nu är det väldigt få som talar om den jämna damallsvenskan. För allt talar ju för att även 2013 års upplaga blir en tvålagsserie. Medan Malmö och Tyresö förstärker ytterligare kämpar övriga lag med att upprätthålla den nivå de höll 2012.

Samtidigt som Tyresö i dag presenterade en internationell toppspelare och en megatalang redovisade även utmanaren Linköping två nya spelare. Det handlar om Djurgårdens holländska Renée Slegers samt IFK Norrköpings Emma Lennartsson. Inget ont om Slegers och Lennartsson, men det är ändå nyförvärv på en helt annan nivå än de Tyresö kunde visa upp.

Renee Slegers

Renée Slegers

Avståndet mellan topplagen och övriga ser alltså ut att kunna öka ytterligare i år. För den trupp som Tyresö nu har är makalöst stark. Och Malmös är inte mycket sämre. Men tillbaka till Tyresö. Den 29 december presenterade de följande trupp på sin Facebooksida:

Målvakter
Carola Söberg och Jessica Höglander

Backar
Johanna Frisk, Karin Lissel, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen, Annica Svensson, Meghan Klingenberg och Elaine Estrella Moura.

Mittfältare
Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Veronica Boquete, Emilia Appelqvist, Lisa Grönborg och Johanna Rytting Kaneryd.

Ytterfält/forwards
Kirsten van de Ven, Marta Vieira da Silva, Madelaine Edlund, Jennifer Egelryd och Pauline Hammarlund.

Dessutom fördes samtal med Lisa Klinga. Till det kommer nu alltså Press och Diaz. Den senare kommer att få svårt att platsa i startelvan. Men jag tror att hon kommer att ha nytta av tempot på Tyresös träningar. Hon kanske kan lära sig att bättre avväga när hon skall spela på få tillslag, och när hon skall vårda boll.

Press däremot går rakt in i startelvan. Och hon kommer att ösa in mål. Min gissning blir att hon gör över 30. Fast det förutsätter att Marta blir kvar.

För det har viskats om att hon haft funderingar på en flytt. Och enligt den här artikeln i Aftonbladet kan hon fortfarande bryta kontraktet. Fast det är väl bara några enstaka klubbar som skulle kunna ha råd med henne.
Jag var just inblandad i en liten twitterdiskussion i ämnet. Och vi stannade vid tre tänkbara klubbar; PSG, Frankfurt och Rossiyanka. Men mest troligt är ändå att hon blir kvar. Eller?

Däremot lär flera av de yngre spelarna vara aktuella för utlåningar. För att gå in i säsongen med 22 eller 23 spelare känns väl saftigt.

Till sist måste jag ändå kritisera Tyresö för dagens presskonferens. Varför presenterade de Press och Diaz samtidigt?
Det här visar lite av damfotbollens brist på kunskap om medias sätt att arbeta. Har man två namnkunniga spelare på väg in så bör man presentera dem en och en, för att maximera spaltutrymmet. Helst på vardagar, då det inte händer så mycket annat i idrottsvärlden.
Att bunta ihop två toppförvärv ger oftast bara halva mediautrymmet mot vad man kunde ha fått. Tyvärr.

Kanske läge för EDF att hålla en kurs i mediahantering för de damallsvenska klubbarna?

Avgörande helg i Australien för Fors

Vi är inne i ett nytt fotbollsår. Och nu i helgen drar också själva spelet i gång på allvar. Det gör det i Australien, Italien och Frankrike.

Vi har svenskintresse i alla tre ligorna. Först till Australien, där de viktigaste matcherna spelas. Man är nämligen framme vid näst sista omgången – om jag fattat rätt.
Eftersom det är åtta lag i W-league, borde man spela 14 omgångar. Men spelschemat innehåller bara tolv, och helgens omgång har nummer elva.

De fyra främsta lagen i grundserien går till slutspel. Petra Larsson och Melbourne Victory säkrar sin slutspelsplats i morgon, för jag räknar med att de vinner mot bottenlaget Adelaide United.

Larsson gjorde ju för övrigt sitt första mål i W-league i förra omgången. Hennes lobbskott i svenskmötet mot Louis Fors och Western Sydney Wanderers kan man se 1,10 minuter in i det här klippet. Strax innan Larssons mål visas den frispark från Fors som ledde till 1–0-målet. Och i slutet av klippet kommer Fors till tals i en kort intervju.

För Fors och Wanderers är läget i slutspelskampen ganska utsatt, och risken finns att möjligheterna är helt borta i morgon vid lunchtid, svensk tid. För Wanderers kan inte gå till slutspel på egen hand. De behöver hjälp av serietvåan Brisbane Roar, som måste ta poäng mot Sydney FC i morgon. Blir det så – då öppnas dörren för Fors lag.
Fast det krävs förstås sex egna poäng, alltså segrar både i bortamötet med regerande mästarinnorna Canberra United och i derbyt mot Sydney FC.

Så här är tabelläget inför helgens omgång (alla lag har spelat tio matcher):

1) Perth Glory                      +12     20
2) Brisbane Roar                   +7     20
3) Melbourne Victory             +9     19
4) Sydney FC                        +7     17
———-
5) Canberra United                +4    15
6) Western Sydney United    +2     13
7) Adelaide United               –23      6
8) Newcastle Jets                –18      4

Australisk damfotboll har ju gått framåt de senaste åren. Och man undrar ju lite intresserad av klassen på W-league.
Canberras forward Michelle Heyman, som spelade i Bröndby under 2012, säger så här till ligans officiella hemsida:

”Jag tycker att vår liga håller högre klass än den i Danmark. Vi har fler bra lag, och de bästa spelarna är bättre spridda mellan lagen.”

* I Frankrike är ligan ännu vassare. Fast årets första helg spelas inga riktiga toppmöten. Mötet mellan PSG och Montpellier spelas nämligen först nästa helg. Nu i helgen spelar Lyon borta mot Toulouse och Juvisy borta mot Rodez.

* I Italien är det seriefinal mellan de båda obesegrade lagen, Tavagnacco och Torres. Det krävs hemmaseger för att spänningen i guldstriden skall hållas vid liv. Men i Verona hoppas svensklaget Bardolino nog på seger för Torres, för att den egna chansen att nå andraplatsen skall leva.

* Slutligen till USA. Här är en länk med aktuell info om alla de åtta lagen i nya ligan NWSL. Vilka spelare som kommer att spela var är ännu inte klart. Den stora draften hålls den 18 januari, och innan dess lär alla landslagsspelare vara fördelade över ligans klubbar.
Klart nu är däremot alla tränare. Och där märks bland annat att den före detta Arsenaltränaren Laura Harvey som skall leda Seattle Reign FC.

När dyker Sundhages högerhand upp?

Om en dryg vecka samlas landslaget igen på Bosön. Ganska stort fokus på lägret kommer att ligga på försvarsspel. Det säger i alla fall Pia Sundhage i slutet av tv-klippet på den här länken.

Då kan man ju tycka att det är ganska olyckligt att förbundskapten Sundhage ännu inte har presenterat den assisterande förbundskapten som skall vara ansvarig för just försvarsspel.

Som bekant är Lilie Persson assisterande förbundskapten med fokus på anfallsspel. Den assistent som skall ta hand om försvarsbiten skulle presenteras vilken dag som helst, sades det i samband med landskampen mot Schweiz den 23 oktober.

Nästan två och en halv månad senare är ännu inte aktuellt namn avslöjat. Tvärtom har de namn som ansågs vara huvudkandidater strukits från listan ett efter ett:

* Tony Gustavsson – skall träna Tyresö.
* Anna Signeul – blir kvar som förbundskapten för Skottland.
* Jörgen Petersson – skall vara assisterande tränare för Östers IF i herrallsvenskan.
* Calle Barrling – blir förbundskapten för både U23- och F19-landslaget.
* Martin Sjögren – har förlängt sitt kontrakt med Linköping med 2+1 år.

Även om det skulle presenteras en assisterande förbundskapten med ansvar för försvarsspel under den vecka som återstår innan Bosönlägret, så känns det inte som att denne skulle få speciellt stor påverkan på landslagets spel. För hur försvarsspelet skall skötas måste ju Sundhage redan ha bestämt. Annars är det ingen idé att lägga viktig träningstid på det.

Apropå försvarsspel, så pratar Sundhage i det videoklipp jag länkade till i början av det här inlägget, om Nilla Fischer som mittback.
Och när vi är inne på omskolningar så säger Susanne Moberg i den här artikeln i Kristianstadsbladet att hon är tillsagd att hon i första hand konkurrerar som yttermittfältare i landslaget.

De båda sakerna talar för att det kan ligga något i Anders Nilsson:s blogginlägg om att EM-laget i princip redan är klart.
Jag hoppas att han har fel. För den startelva som presenteras där känns alldeles för offensivt balanserad. Där finns bara en bollvinnare på mittfält eller i anfall. Så offensivt balanserat är inte ens Barcelonas herrlag.
Blir det aktuell uppställning hade jag jublat om jag varit förbundskapten för Italien, Finland eller Danmark. Och jag hade redan nu börjat planera för att utsätta Sveriges högerkant för ett rejält hållfasthetsprov.

Göteborg är inte längre ledare av silly season

Det är knappt 3,5 månader kvar tills damallsvenskan sparkar i gång, och det har blivit dags för en andra genomgång av hur klubbarna står sig i silly season.

Vid min senaste lägeskoll såg Göteborg ut att kunna bli lågsäsongens segrarlag. Sedan dess har klubben tappat skyttedrottningen Christen Press, och GFC är tillbaka på nollnivå igen.

Det är alltså lång tid till avspark, så man skall inte dra för stora slutsatser av dagsläget. Men som det ser ut nu är det inget lag som ser ut att flytta fram sina positioner rejält jämfört med fjolåret.

I den ekonomiska krisens tid verkar det snarare mest handla om att inte backa för mycket. Som jag ser det nu är det bara de båda topplagen Tyresö och Malmö/Rosengård som i nuläget ser ut att få ett starkare premiärlag i år än 2012.

De stora förlorarna är som väntat de båda nedflyttade Stockholmslagen. Framför allt har Djurgården snart tappat hela sin startelva.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

En spelare som inte förekommit alls i media den senaste månaden är Sofia Jakobsson. Senast jag såg henne nämnas var när GP skrev att hon lämnat Rossiyanka. Då gjorde jag det här inlägget.
Sedan har det varit tyst. Jag började tro att GP var fel ute, och att vår landslagsforward skall vara kvar i Ryssland. För om Jakobsson letar ny klubb borde hon väl låta världen veta det?
Men i går fick uppgifterna om att hon brutit med Rossiyanka ny fyr när Anders Nilsson skrev om dem i sin blogg. Det blir intressant att se vem som rätar ut frågetecknet som finns kring Jakobsson?

Om jag rätar ut så många frågetecken här nedan kan man nog diskutera. Men här är i alla fall en genomgång av läget i silly season:

Meghan Klingenberg

Meghan Klingenberg stannar

1) Tyresö FF
In
: –
Ut: –
Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet. Inga tunga nyförvärv, men inte heller några besvärande förluster ännu. Det har ryktats om Christen Press och om Malin Diaz.
Men de tyngsta nyheterna är att man får behålla spelare som Marta, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete, Line Röddik Hansen, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger samt tränare Tony Gustavsson.
Kontinuitet är ett väl beprövat segerrecept – och med samma starka trupp ett år till blir Tyresö förstås megafavoriter till guldet även i år.

Manon Melis

Manon Melis

2) LdB FC Malmö (FC Rosengård)
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena),
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (???),
Kommentar: Malmö – eller skall vi redan kalla dem Rosengård? – visar att de tänker ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.
Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Med henne har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.
Som jag ser det behöver man en till högklassig back för att få en trupp som inte blir känslig för skador. Kanske också en central mittfältare till.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

3) Linköpings FC
In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena),
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Melbourne Victory, Australien), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Matilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (???) och Manon Melis (Malmö)
Kommentar: Linköping ser över utgifterna, och har därför tvingats banta truppen. Stommen finns dock kvar – och är stabil. Klarar man sig utan skador på nyckelspelare som Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder bör LFC blir svårslaget. Defensivt har det dessutom ryktats om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.
Men vem skall göra målen?
Fem av lagets sex främsta målskyttar från i fjol lämnar. Följden är att av LFC tappar 38 av sina 50 mål från 2012. Kostsamt.

Christen Press

Christen Press

4) Göteborg FC
In
: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge),
Ut: Christen Press (???), Ingrid Wells (???),
Kommentar: För en månad sedan ledde GFC silly season klart. Men sedan lyckades man inte få behålla skyttedrottningen Christen Press. Med reservation för att jag har dålig koll på Dyngvold så känns det som att klubben är tillbaka på nollnivå.
Press var ju nämligen halva GFC:s offensiv under 2012. Hon gjorde 17 av lagets 48 mål i damallsvenskan, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League. Det är inte många spelare som har kapacitet att ersätta Press.
Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC behöver bredda för att inte vara extremt känsliga för skador.

Susanne Moberg

Susanne Moberg

5) Kristianstads DFF
In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island)
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (???), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren??).
Kommentar: 2013 års upplaga känns ungefär jämnstark med 2012 års. Offensiven är vass. Margret Lara Vidarsdottir kan säkert producera ihop med danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.
Men känslan är att laget behöver minst en riktigt stark kraft till på centralt mittfält för att kunna utmana riktigt i kampen om platserna i Champions League. Dessutom har man just nu tunn besättning på ytterbacksplats.

Danesha Adams

Danesha Adams

6) Vittsjö GIK
In: Jane Ross (Glasgow City) och Elin Nilsen (Kristianstad)
Ut: Emma Kullberg (Umeå Södra) och Josefine Mårtensson (Glimåkra)
Kommentar: Vann nyligen dragkamperna om Elin Nilsen och om skotska skyttedrottningen Jane Ross. Det känns som två bra tillskott.
Många frågor återstår dock att få svar kring Vittsjös trupp. Inga av 2012 års spelare hade tvåårskontrakt, så en stor del av arbetet fram till nu har bestått av att förlänga med nyckelspelare.
Om Ross möjligen är ersättare för fjolårets bästa målskytt, Danesha Adams, har skotskan mycket att leva upp till. För amerikanskan var oerhört nyttig i offensiven med sin tyngd.
Och vad händer med Ifeoma Dieke? Hon höll ihop försvaret lysande innan hon drog av korsbandet i OS.

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson

7) Umeå IK
In: Hanna Folkesson (AIK)
Ut: –
Kommentar: Här har vi ytterligare en klubb som kämpar med ekonomin. AIK:s Umebördiga lagkapten Hanna Folkesson är den enda som har skrivit på Och det är även en klubb där det varit väldigt få nyheter hittills under silly season.
Fast de har försökt. De har haft Olivia Schough på besök, men forwarden valde att stanna i Göteborg. De jagade Marija Banusic, som hamnade i Kristianstad.
På målvaktssidan spelar Caroline Jönsson våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

8) Piteå IF
In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi).
Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson (???), Camilla Johansson (???)
Kommentar: Man har ett tungt avbräck i poängspelaren Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Men det är sportsligt viktigt att Faith Ikidi stannar. Här kommer man dock in på ekonomi. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och borde kanske hålla lite i pengarna i vinter. Trots det har man kontrakterat Ikidi utan att ha ekonomisk täckning. Riskabelt.
Jakten på Nobis ersättare är i full gång. Man förlorade kamperna om amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor, isländska landslagsspelaren Fanndis Fridriksdottir – som gick till norska Kolbotn – och om skotska skyttedrottningen Jane Ross.
På minuskontot finns även Lena Blomkvist som dragit av korsbandet, och blir borta minst halva säsongen.

Katri Nokso-Koivisto

Katri Nokso-Koivisto

9) Jitex BK
In: Emma Wilhelmsson (Malmö),
Ut: Nanna Jansson (Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Caroline Lindblad (???)
Kommentar: Här verkar det också väldigt lugnt på spelarfronten. Det talar för att Stefan Rehn får ungefär samma lag att jobba med som i fjol, även om både Kristin Carlsson och Elin Carlsson ännu så länge är osäkra på framtiden.
En nyckel för Jitex blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.

Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.

Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.

10) Kif Örebro
In:
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir (???), Emelie Lundberg (???), Linda Fransson (???), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Kanske kan Kif få ihop ett starkare lag än jag först trodde. För känslan var att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man nog i alla fall ihop ett gäng som har chansen till nytt kontrakt.
Inga nyförvärv är ännu presenterade, men det var förstås oerhört viktigt att klubbledningen fick Sara Larsson att stanna. Stannar gör också Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och Linda Hallin. Klubben förlängde nyligen också med kanadensiska målvakten Stephanie Labbé och nigerianska forwarden Sarah Michael.
Man skall ha klart med en ny back. Det kan handla om Tyresös Helén Eke, som har varit i Örebro och provtränat.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

11) Djurgården
In:
Ut: Gudbjörg Gunnarsdottir, Mia Jalkerud och Freja Hellenberg (alla Avaldsnes, Norge), Magdalena Ericsson (Linköping), Anna Lindblom (Hammarby), Annika Kukkonen (Sunnanå), Renee Slegers (Holland), Katrin Jonsdottir (???), Katrine Petrous (???), Caroline Frånberg (???) och Natalia Rickne (???).
Kommentar: Här är det spelarflykt i den högre skolan. Och man lär tappa fler. För inte kommer väl Jessica Landström och Susan Varli spela med ett lag som riskerar att bli bottenlag i elitettan?
För där är känslan just nu. Djurgården måste stoppa utströmningen, och dessutom få in ett par etablerade spelare. För annars lär det bli ett riktigt jobbigt år i elitettan.

12) AIK
In: Julia Molin och Lisa Petersson (båda Kristianstad),
Ut: Nazanin Vasegpanah (slutar), Elin Borg (Kristianstad), Maija Saari (Mallbacken), Clara Markstedt (Piteå), Hanna Folkesson (Umeå IK), Elin Bragnum (???).
Kommentar: Har hittills klarat sig klart bättre under silly season än Djurgården. Fast flera av AIK:s talangfulla spelare är attraktiva på marknaden. Man får svårt att behålla Malin Diaz, Jennie Nordin och Sussie Nilsson.
Men stannar spelarflykten där bör AIK kunna klara sig hyfsat i elitettan. Kanske till och med bli ett topplag.

13) Sunnanå SK
In: Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall),
Ut:
Anna Bodén (Morön)
Kommentar: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver garanterat ett par etablerade spelare till för att inte bli indragna i nedflyttningsstriden från omgång ett.
Har jobbat hårt för att hitta de nyförvärven, dock utan någon större framgång. Man hade exempelvis AIK-duon Elin Borg och Malin Diaz på besök, men fick nej från båda. Man hoppades på, men gick miste om Alexandra Nilsson, som stannar ett år till i Umeå.

14) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK), Emmie Johansson (QBIK)
Ut: Anna Arnfeldt (slutar), Felicia Edgren (QBIK)
Kommentar: Mallbacken lär bli extremt nederlagstippade. Man hade en stabil defensiv i söderettan. Den måste man kunna luta sig mot i allsvenskan. Gissningsvis behöver man ytterligare minst två–tre rutinerade nyförvärv.

Gör inte Sverige till guldfavorit

Jag tänker inleda det här året med att dra lite i handbromsen. För jag antar att ni redan har hört det sägas eller skrivas: ”2013 – året då Sverige tar EM-guld”.

Så länge meningen uttrycker en målsättning eller förhoppning är den förstås mer än ok. För vi hoppas självklart på svenskt guld, precis som vi gör i alla stora mästerskap. Och laget måste förstås ha som mål att gå hela vägen.
Men när så kallade experter börjar utmåla Sverige som storfavorit till EM-guldet är det dags att sätta stopp. För den som ser vårt gulblå landslag som guldfavorit är nämligen inte speciellt insatt i europeisk damfotboll.

Som jag ser det tillhör vi i högsta grad medaljkandidaterna, och med den lottning vi fått har vi bra chans att ta oss till final. Men guldfavorit? Nej, den pressen förtjänar vi definitivt inte.

Minns ni eftersnacket till OS-turneringen i somras? Då sades det att Japan och USA hade dragit ifrån de övriga länderna i världen.

Jag sade emot alla de experter som framförde den åsikten.

För de glömde ju bort en av damfotbollens riktiga stormakter – Tyskland.

Tysklands startelva

Tyskland – givna guldfavoriter i EM

Och visst var det lätt att glömma tyskorna i somras, eftersom de inte fick spela i OS. Men orsaken till att de missade OS var ju snarare att Europa har en usel modell för sitt kval, än för att laget inte var bra nog.
Ni minns säkert att det var Japan som spelade bort Tyskland från OS – och inte något av de övriga europeiska lagen som slogs om platserna.

Trots att tyskorna missade OS är de tveklöst Europas bästa lag, och de hör hemma i topp tre i världen tillsammans med USA och Japan. Under 2012 förlorade Tyskland inte en enda match. Och då mötte de ändå såväl Japan, USA, Sverige som Frankrike. Tyskland har genomgått en generationsväxling, och deras nya lag känns minst lika starkt som det dubbla VM-guldlag som bars av spelare som Birgit Prinz och Kerstin Garefrekes.

Är det förresten någon som minns när Tyskland senast förlorade en mästerskapsmatch (inklusive kvalmatcher) mot ett annat europeiskt land?

Man får ha bra minne.

För rätt svar är den 24 september 2000 – alltså snart 12,5 år sedan. Då föll tyskorna mot Norge med 1–0 i OS-semifinal.

Och skall man hitta senaste gången tyskorna förlorade en EM-match får man backa nästan 17 år – till den 5 maj 1996, då Norge vann med 3–1 i kvalet.

Faktum är att den matchen är den enda Tyskland har förlorat sedan EM började spelas vart fjärde år. I slutspel har tyskorna sedan dess noterat 18 segrar och tre kryss. Eller möjligen 19 segrar och två kryss, om man räknar in förlängningar. De har alltså inte en enda förlust i ett EM-slutspel. Inte en enda.

Visst har Sverige hemmaplan, men det hindrar inte att det är fullständigt självklart att Tyskland är gigantiska guldfavoriter i sommarens EM-slutspel.

Och att få slå ur underläge borde väl passa Sverige bra. Eller hur?

Damfotbollskalendern 2013

Gott nytt år.

Jag avslutade 2012 genom att titta tillbaka i form av en årskrönika. Jag har för övrigt nyss lagt till några rubriker i det inlägget: årets räddningar, årets damallsvenska allstarlag samt årets musikvideo.
Nu är vi 2013, och vad passar bättre då än att blicka framåt?

Så här är 2013 års damfotbollskalender:

5 januari: Ligaspelet återupptas med fulla omgångar i Australien och Italien efter ett kort juluppehåll.Även den franska ligan återupptas under helgen efter kort julledighet. Fast här spelas huvuddelen av matcherna på söndagen.

7 januari: Ballon d’Or delas ut. Vem av Abby Wambach, Alex Morgan och Marta utses till världens bästa fotbollsspelare? Och får Pia Sundhage pris som den bästa ledaren?

9 januari: Landskamp, USA–Skottland. Retur den 13 januari.

12–16 januari: Yongchuan Cup. Fyrnationsturnering i Kina mellan värdnationen, Kanada, Norge och Sydkorea.

12–17 januari: Landslagsläger på Bosön.

18 januari: Den nya amerikanska ligan, NWSL håller sin första draft.

3 februari: Frauen-Bundesliga tjuvstartar, med matchen Essen-Schönebeck–Duisburg, som är uppskjuten sedan december.

9–14 februari: Landslagsläger i La Manga.

13 februari: Landskamp, Frankrike–Tyskland.

17 februari: Frauen-Bundesliga. ”Riktig” återstart efter vinteruppehållet.

4–14 mars: Cypern cup. Jag har inte sett något spelschema, men gruppindelningen ser ut så här:
Grupp 1: England, Skottland, Nya Zealand och Italien.
Grupp 2: Kanada, Finland, Schweiz och Holland.

6 mars: Algarve cup: Sverige–Kina.
8 mars: Algarve cup: Sverige–Island.
11 mars: Algarve cup: Sverige–USA.
13 mars: Algarve cup: Placeringsmatch mot Danmark, Norge, Japan eller Tyskland.

15 mars: Ryska Supreme division återstartar efter långt vinteruppehåll.

20–21 mars: Women’s Champions League, kvartsfinaler, första matchen: Juvisy–Göteborg, Lyon–Malmö, Wolfsburg–Rossiyanka och Arsenal–Torres.

27–28 mars: Women’s Champions League, kvartsfinal, returer.

3–8 april: Datum för landskamper.

4 april: VM, Förkval mot Kanada 2015. Åtta mindre nationer spelar. Matcher spelas 4, 6 och 9 april. Sverige slipper givetvis förkvalet.

5 april: Landskamp, USA–Tyskland.

13 april: Damallsvenskan, premiär: Kif Örebro–Mallbackens IF.

13–14 april: Women’s Champions League, semifinaler, första matchen: Lyon/Malmö–Juvisy/Göteborg  och Arsenal/Torres–Wolfsburg/Rossiyanka.

16 april: VM, Europas kval lottas.

20–21 april: Women’s Champions League, semifinaler, returer.

12 maj: Frauen-Bundesliga, sista omgången.

23 maj: Women’s Champions League, final. Spelas på Stamford Bridge i London.

26 maj: Franska Feminine division 1, sista omgången.

29 maj–2 juni: Datum för landskamper.

15–20 juni: Datum för landskamper.

29 juni: Landskamp, Tyskland–Japan.

30 juni–5 juli: Landslagets EM-läger i Stenungsund.

10–28 juli: EM-slutspel
10 juli
: EM: Sverige–Danmark (Gamla Ullevi, 20.30).
13 juli: EM: Sverige–Finland (Gamla Ullevi, 20.30).
16 juli: EM: Sverige–Italien (Örjans vall, 20.30).
21–22 juli: EM: Kvartsfinaler.
24 juli: EM: Semifinaler.
28 juli: EM: Final.

20–28 juli: Östasiatiska mästerskapen, slutspel: Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea gör upp i Seoul i Sydkorea.

20–21 september: VM-kvalet inleds.

20 oktober: Damallsvenskan, sista omgången.