Kategoriarkiv: Damfotboll på twitter

Hitta spelare, klubbar och experter inom damfotbollen på twitter.

Och Rincon är på väg till Malmö

Publicerad den av
3

Det verkar inte vara någon hejd på värvandet i dag. Enligt bloggen Spelare 12 har Malmö/Rosengård gjort klart med Colombias supertalang Yoreli Rincon.

Och uppgiften verkar trolig, för på ett twitterkonto som ser ut att vara hennes skriver Rincon i det här inlägget att hon skall flytta till Sverige. Och längre ner i flödet står det:

”para el Malmoe de Suecia”

Rincon är 19 år, och var med och sänkte Sverige i U20-VM redan 2010. Hon är teknikern som var tänkt att lyfta Colombia in i den absoluta världstoppen, och har spelat i både VM 2011 (spelade hela matchen mot Sverige) och OS 2012. Ännu så länge har hon inte motsvarat de högt ställda förväntningarna. Men hon är som sagt bara 19 år, och har ännu gott om tid att slå igenom.
Ansluter Rincon ökar konkurrensen ytterligare om de offensiva platserna i Malmö. Leder det här till att det blir utlåning av exempelvis Sofia Anker-Kofoed?

Tillagt 23.20: Här är för övrigt en artikel från Colombia, där övergången bekräftas av Rincon själv. I artikeln står för övrigt att Malmö tränas av Martin Sjögren. Det är alltså inte helt uppdaterad info tidningen har fått…

Äktenskap och skilsmässor

Publicerad den av
Svara

Idrottens affärer är en webbtidning som ofta har intressanta artiklar. Så även i dag, när man avhandlar LdB FC Malmös och FC Rosengårds fusion. Ingressen är fin:

”Ett något annorlunda äktenskap har skett i Malmö i veckan. Invandrare och damer har funnit varandra och som präst har en miljardär agerat.”

Annars är ju numera skilsmässor vanligare än äktenskap inom elitidrotten. Flersektionsföreningar splittras för att inte dra ner varandra i skiten i dåliga tider, eller på grund av interna stridigheter om hur gemensamma medel skall användas.

Det skall bli väldigt intressant att följa FC Rosengårds utveckling över tid. Kortsiktigt lär det bli succé. Men hur blir det långsiktigt? Det finns ju en stor fara med att bygga föreningen kring en person. Skulle denne – i det här fallet Dan Olofsson – tröttna och dra tillbaka sina pengar, då är avgrunden nära.

Apropå skilsmässor så är det ju silly season, och då skiljs många spelare från sina klubbar. Jag noterar från utmärkta bloggen Spelare 12 att Djurgården snart har tappat hela sin startelva från i år. Klubben verkar stå inför ett riktigt tufft år i nya elitettan.

Ali Kriger och Heather O'Reilly

Ali Kriger och Heather O’Reilly

En annan intressant skilsmässa sker i Tyskland. Där lämnar amerikanska landslagsbacken Ali Krieger FFC Frankfurt efter fem år. Hon skrev nyss så här på sin twitter:

”Sista dagen i Tyskland… Tack till mitt lag och mina fans för allt stöd och alla minnen från de senaste fem åren! #NyttKapitel #KommerAttSaknaErAlla”

Däremot finns väl inga uppgifter om att lagkamraten Sara Thunebro skulle vara på väg bort? Det hade nog varit bra, för Thunebro har bara fått spela 92 minuter i tävlingsmatcher för A-laget i höst. Hon har dock varit nedflyttad i andralaget i division 2, och där fått spela en hel match.
Visst minskar konkurrensen för Thunebro när en ytterback lämnar i Krieger, men nog borde väl svenskan ändå flytta på sig i vinter?

När jag härom dagen skrev om alla utlänningar i Turbine Potsdam så var jag lite snabb. För det är inte så att det bara tillkommer spelare vid årsskiftet. Det försvinner även någon eller några. Klart är att att amerikanska Keelin Winters gör sin sista match för klubben i morgon. Därmed har Potsdam ”bara” 14 utländska spelare.

Slutligen några ord om nattens omgång i Australiens W-league. Där gjorde Lisa De Vanna tre mål när hennes Perth Glory vann mot Sydney FC med osannolika 7–5. Petra Larsson spelade hela matchen när hennes Melbourne Victory vann med 2–1 mot Canberra United. Segermålet gjorde Jessica Fishlock i 94:e minuten.

Tabellen i Australien är ruskigt jämn. Fyra lag går till slutspel, och inför dagens omgång skilde en poäng mellan tvåan och sexan. I morgon spelar Louise Fors och hennes Western Sydney Wanderers streckmatch mot Brisbane Roar.

Fotbollsgalan och diamantbollen

Publicerad den av
3

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

Nej, jag blir inte upprörd

Publicerad den av
4

Den här artikeln i Sydsvenskan om startpengar i Champions League gjorde många fotbollstjejer upprörda i torsdags.

Skribenten Max Wiman skriver att ”det är omöjligt att inte uppröras”.

Jag har läst artikeln tre gånger. Men jag blir inte upprörd.

Visst är det en sanslös skillnad mellan startpengarna i herrarnas och damernas Champions League. Uefa ger herrlagen en 430 gånger högre summa än damlagen. 430 gånger.
Vid en första anblick sticker det i ögonen. Absolut. Men som jag ser det är det en rättvis skillnad. För den bygger på tillgång och efterfrågan.

Och efterfrågan på damfotboll är inte större än så här. Tyvärr.

Framför allt ligger den gigantiska skillnaden i tv-pengar. Kan damerna få in ett par miljarder kronor på att sälja tv-rättigheterna till Womens Champions League så lär de få rikligt med startpengarna i WCL också framöver.

Men vi är långt därifrån. Titta bara på situationen i Sverige. Samtliga herrmatcher i Champions League går att se på tv. Flera kanaler bjuder över varandra för att få sända. Och tittarna köper dyra betalkanaler för att få chansen att följa de bästa lagen.

Damernas turnering är det ingen helsvensk kanal som är intresserad av, trots att sändningsrätten lär gå att köpa för en struntsumma.
Några matcher visas i och för sig på Eurosport, men det är Tyskland som bestämmer där, och således tyska lag som visas i första hand. Och jag har inte hört någon som rasat för att den inte fick se exempelvis Potsdam–Standard Liege på svensk tv. Har du?

Tyvärr är det ju även så att tjejerna själva hellre ser herrcupens matcher.

Så länge som det är så har jag väldigt svårt att bli upprörd över att det är gigantisk nivåskillnad på startpengarna i turneringarna. Det är ju tvärtom högst rimligt att de som drar in pengarna till Fifa och Uefa också får dela på dem.

Och den bittra sanningen är att herrarnas Champions League som produkt är 430 gånger mer attraktiv än damernas för tillfället.

Men så behöver det inte vara i framtiden. Inte om damfotbollen kan erbjuda en mer attraktiv produkt.
Ett lätt sätt att öka attraktionskraften på WCL är att göra matcherna jämnare. För att uppnå det måste man släppa in fler lag från de stora nationerna. Med fyra lag vardera från Tyskland, Frankrike, Sverige och Ryssland, och vardera tre från England, Italien, Danmark och Norge skulle turneringen kunna vara intressant redan i 16-delsfinalerna.

Men förs ens den diskussionen?

Sedan återkommer jag till min uppfattning om att spelet skulle bli mer tekniskt och publikvänligt om man minskade dels bollstorleken, dels storleken på målburarna.
De åsikterna har jag dock fört fram ett par gånger tidigare, vilket gör att jag inte tänker utveckla de mer här.

Som sammanfattning så kommer jag att vara rejält upprörd om inte pengarna delas lika mellan könen den dag när damfotbollen erbjuder en produkt som säljer lika bra som herrfotbollen. Men i dag orkar jag inte bli det minsta upprörd.

Olika bilder från Tyskland

Publicerad den av
Svara

Jag berättade i går om skadedramat i det tyska toppmötet mellan Turbine Potsdam och FFC Frankfurt.

Det slutade illa för Frankfurts landslagsstjärna Fatmire ”Lira” Bajramaj. Hon blev i och för sig matchvinnare med sitt 2–1-mål. Men hon drog även av korsbandet i ena knät i en duell med Tabea Kemme på övertid. EM i fara för Bajramaj alltså.

Som tur är verkar det däremot ha gått bra med både Alex Singer och Stefanie Mirlach. De båda Potsdamspelarna skallade ihop i slutet av matchen, och fick föras till sjukhus.

Värst drabbad var Singer, som fick övernatta på sjukhus. Men hon är inte värre däran än att hon i dag har publicerat lite bilder på sin twitter. Det är inga roliga bilder, men de ger verkligen känslan av vilken otäck kollision det var. Här är den första, och här den andra.

Så till trevligare bilder från Tyskland. Som jag tidigare har berättat har man börjat med att visa samtliga mål från varje omgång i Frauen-Bundesliga på förbundets hemsida. Något som man förstås gärna hade velat se även från damallsvenskan. Jag tog förresten upp det vid ett möte med förbundsfolk härom veckan. Men det är inte säkert att det är genomförbart.

Veckans tyska ”Torshow” innehåller ett par riktigt läckra mål. Som Sabrina Dörpinghaus 1–0-mål för Essen-Schönebeck mot Bayern München. Och framför allt som 17-åriga Julia Schneider:s 1–2-reducering för Sindelfingen mot Freiburg.

Njut av alla helgens Bundesligamål här.

Varierande syn på fotbollstjejer

Publicerad den av
Svara

Det har varit en lite intressant twitterdiskussion under dagen. Den handlade om synen på damfotboll i olika länder. Upphovet var det här citatet från Kosovare Asllani i dagens Aftonbladet:

”Massor med människor har skrivit ”välkommen” och ”vad roligt att damerna satsar” till mig på Twitter och i kommentarer till artiklar på franska sajter. Jämför det med kommentarer till artiklar om damfotboll på Aftonbladet, där det bara är kritik hela tiden. Här var vi och åt på en restaurang där ägaren höll på PSG och det blev världens liv när jag kom i mina klubbkläder. Han sprang ut och hämtade köksmästaren som höll på Marseille för att hetsa. Det där händer ju aldrig hemma i Sverige.”

I diskussionen som drevs av Johanna Frändén noterades att det sexistiska hat mot damfotbollen som dyker upp i kommentarsfält på svenska hemsidor inte förekommer på kontinenten.
Men även om det är en artigare attityd mot tjejerna söderut innebär det ändå inte nödvändigtvis att tjejernas idrottande tas på fullt allvar. Se exempelvis det här klippet med vad erkända franska tidningen L’Equipe gjorde för reportage med Lotta Schelin inför Champions Leaguefinalen. Jag kan inte franska, men förstår att det inte var många frågor om damlaget direkt…

Just Schelin blandade sig för övrigt i diskussionen om den varierande synen på damfotbollen – och på kvinnor i allmänhet:

”Visst finns det en annan kvinnosyn söderut som är mindre positiv, men jag känner som du, det jämförs mer sällan dam- vs herrfotboll och fotbollen bedöms mer utifrån förutsättningar än kön. Men kanske tar vi mer plats i Sverige och hotet blir därmed större. Så länge kritiken flödar så bryr sig folk! Härligt va?”

Själv tror jag att vi har en bättre kvinnosyn i Sverige än i de allra flesta länder. Men synen på damfotboll är långt ifrån bra. Och den skit som sprids i kommentatorsfälten är vedervärdig.

Slutligen är här en bild som inte har speciellt mycket med ämnet ovan att göra. Eller jo, den rör ju faktiskt Frankrike, Kosovare Asllani och twitter…

Tårar och massor av hyllningar

Publicerad den av
Svara

Det var stor avskedskväll inför 18 589 åskådare i Denver i morse svensk tid. Pia Sundhage rördes till tårar. Och jag gissar att även en eller annan som tittar på den här skakiga videon också gör det.

Här är en fin stillbild när Lauren Cheney kramar om en tårögd Sundhage. Knäpp som man är satt jag uppe och kikade på en rätt grynig stream. Men det var det värt. För det var en kanonmatch, och det var ett känslosamt avsked efteråt.

På Twitter i USA var Pia Sundhage en av kvällens mest skrivna namn. Det handlade i princip uteslutande om hyllningar. Via den här länken ligger många av dem kvar ett par veckor.

Sundhage avslutade sina fem säsonger i USA med att leda laget till sin 14:e raka seger. Den senaste förlusten kom mot Japan i Algarve den 5 mars. Att USA skulle vinna mot Australien var förstås ingen skräll. Amerikanskorna har inte förlorat på hemmaplan sedan den 6 november 2004, då Danmark vann med 3–1.

Men jag återkommer till själva matchen. Först blir det mer Pia Sundhage. Spelarna började hyllningarna av henne på twitter redan inför avspark. Inte minst för att trigga igång alla supportrar. Här är några exempel:

Kelley O’Hara:

”Tacksam att ha blivit coachad av Pia. Hon är verkligen den enda av sitt slag. Så kom igen, nu måste vi se till att höras. Låt oss tacka av henne på bästa sätt.”

Heather O’Reilly:

”Det är Pias sista match med oss, vi hoppas tacka av henne på bästa sätt.”

Alex Morgan:

”Pias sista match. Låt oss visa vår tacksamhet genom att spela bra fotboll – och genom en högljudd publik.”

Carli Lloyd:

”I sista matchen för Pia möter vi Australien. Låt oss göra den minnesvärd. Vi kommer att sakna dig, Pia.”

Christie Rampone:

”Sista matchen med Pia. Dubbla OS-guld, en klassisk VM-final och massor av nöje. Bra jobbat.”

Abby Wambach:

”Det är matchdag, folk. Vilka tänker titta? Vi får göra Pias sista match minnesvärd. Du kommer att bli saknad.”

Och efter avslutad match kom några hyllningar till:

Heather Mitts:

”Önskar det bästa för Pia. Hon har fått oss att älska spelet ännu mer. Tack för att man fick vara med i kväll i Denver. Det blir något att minnas. Tack Pia.”

Wambach:

”Pia”

Lauren Cheney:

”Tack Pia.”

Under matchen pratade ESPN:s kommenatatorer mycket om Sundhage. Det var mest ros, men man pratade även lite om den kritik som funnits.

Bland annat hade flera spelare nu önskat en mer hårdhänt tränare. För flera har tyckt att Sundhage har varit för vek i disciplinära frågor.

Sedan har förstås även hennes laguttagningar periodvis ifrågasatts. Det finns ju ingen tränare som tar ut en elva som alla spelare och supportrar tycker är helt korrekt.
I Sundhages fall är det backlinjen som de flesta frågetecken höjts för. Och visst har USA svagheter i defensiven. Men med hjälp av Christie Rampones snabbhet och Hope Solo:s målvaktsspel har de bristerna inte blivit så tydliga.

Sundhage fick även rätt mycket kritik för att hon höll tillbaka Alex Morgan så länge. Många experter tyckte att hon borde ha fått en ordinarie plats redan innan VM i fjol. Själv tycker jag att Morgan var redo för startelvan på senhösten i fjol.
Sundhage höll dock länge tillbaka den blixtsnabba forwarden. Morgan var inte helt ordinarie förrän i Algarve cup i mars i år.

Sedan dess har hon visat att hon förtjänar sin plats. Så även i natt. För Morgan var tveklöst spelaren som gjorde Sundhages avskedsmatch till en amerikansk fest.
Hon spelade fram till 1–0, placerade själv in 2–2, sköt skottet som träffade Abby Wambach och betydde 3–2 och nickade in 4–2. Ja, dessutom hade hon en boll i stolpen innan hon byttes ut.
Morgan har nu gjort 24 mål och 15 assist i år. Därmed är hon den yngsta spelaren i USA:s landslagshistoria att göra över 20 mål under ett kalenderår.

Det var överhuvud taget en väldigt bra match. USA gick på för fullt från första spark, och Australien höll emot i drygt en halvlek. Här är sevärda höjdpunkter. Klippet avslutas med en sundhagsk tår.

Heather O’Reilly gjorde 1–0 med ett skott som ändrade riktning på Servet Uzunlar. Sedan sprang USA:s spelare ut till Sundhage och spelade lite luftgitarr.

Efter det stal Australiens unga Matildas showen en stund. De visade nämligen återigen att de blir att räkna med framöver – om de kan stabilisera sitt försvarsspel.
En av damallsvenskans besvikelser i år är Lisa De Vanna. Hon har visat god form i dubbellandskamperna, och gjorde för andra matchen i rad ett riktigt klassmål. Det betydde 1–1.

Strax efter gjorde veteranen Sarah Walsh sitt sista landslagsmål. För det var inte bara avskedsmatch för Sundhage. Även Walsh tog avsked av sitt landslag. Och hon gjorde det alltså med stil.

I sin 75:e landskamp gav hon Australien ledningen med 2–1 genom att göra sitt 38:e mål. Snart 30 år gammal är dock hennes knän så sargade att hon till och med har svårt att passa bollen. Så det är nog hög tid att trappa ner karriären.

I den 57:e minuten lämnade Walsh planen, och överöstes med hyllningskramar på väg mot bänken.

Då stod det 3–2 till USA. Sedan fixade alltså Alex Morgan två mål innan Shannon Boxx nickade in en hörna till 5–2 och slutligen Sydney Leroux bjöd på en läcker språngskalle som fastställde segersiffrorna till 6–2.

När Ballon d’Or skall delas ut i vinter måste Morgan och Christine Sinclair vara självklara som två av de tre finalisterna. Kanske att Yuki Ogimi bör var den tredje som tar plats på Fifagalan. Eller vad tycker ni?

På den galan kommer garanterat Pia Sundhage också ta plats. Hon lär ju få kröna sina fem år i USA med titeln som världens bästa tränare. Eller hur?

Men innan dess skall hon dra på sig de svenska landslagskläderna för första gången såsom förbundskapten på seniornivå. Debuten sker på Myresjöhus arena i Växjö den 23 oktober. För motståndet svara Schweiz.

Välkomna Danmark, England, Holland och Norge

Publicerad den av
1

Efter Sverige, Italien, Tyskland, Finland och Frankrike bokade Danmark, England, Holland och Norge sina biljetter till nästa års EM-slutspel.

Det gör att Island, Spanien och Ryssland är seedade vid morgondagens lottning av playoffspelet, medan Ukraina, Skottland och Österrike är oseedade.
Jag ser Österrike som nitlotten för de seedade lagen, men tror trots allt fortfarande att det blir den seedade trion som tar de sista tre platserna i EM-slutspelet.

Med det sagt kan man slå fast att man inte skall ändra på ett tips. Mitt ursprungliga tips visade sig nämligen vara väldigt bra. Eller hur?

Att danskorna skulle vinna hemma mot Portugal var högst väntat. Siffrorna 2–0 – mål av damallsvenska duon Pernille Harder och Line Röddik Hansen – var dock mindre än väntat. Danmark dock gruppsegrare med stor marginal.

Englands EM-biljett kändes också i högsta grad väntad. Även här var siffrorna – 3–0 mot Kroatien – mindre än förväntat. Målskyttar blev för övrigt Jill Scott, Eniola Aluko och Casey Stoney.

I och med Danmarks och Englands segrar var Holland 100-procentigt klara som bästa grupptvåa.

Slutligen vann Norge gruppfinalen mot Island med 2–1 hemma på Ullevaal efter mål av Elise Thorsnes och Maren Mjelde. Islands reducering satte Margret Lara Vidarsdottir.
Därmed kunde alltså även Norge boka sina biljetter till Sverige.
Jag har inte sett någon publiksiffra från Ullevaal. Men trots fri entré ser det väldigt folktomt ut på de bilder jag sett.

Utöver de här avgörande matcherna noteras att:

* EM-klara Finland föll hemma mot Ukraina med 1–0. Segerskytt blev Lyudmyla Pekur.

* Italien gick som enda lag genom kvalet utan insläppt mål. Men att de oväntat tappade poäng via 0–0 borta mot Grekland i sista matchen.

* Frankrike därmed blev enda nation att gå genom kvalet utan poängförlust. I sista matchen vann man gruppfinalen borta mot Skottland med förkrossande 5–0 efter två mål vardera av Eugenie Le Sommer och Marie-Laure Delie, samt ett av Louisa Necib.
Turbine Potsdams skotska forward Lisa Evans skrev så här på sin twitter efter matchen:

”Hatten av för Frankrike för riktigt bra spel. Klasskillnad i perioder.”

* Tyskland avslutade med att slå Turkiet med 10–0 efter tre mål av inhopparen Martina Müller, två vardera av Celia Okoyino da Mbabi och Melanie Behringer, samt ett av Anja Mittag, Simone Laudehr och Lira Bajramaj. Totalt gjorde tyskorna 64 mål i kvalet – en makalös siffra. Och man blir förstås stora guldfavoriter i slutspelet i juli nästa år.

* Att Spanien avslutade sitt kval med att spela 0–0 hemma mot Rumänien. Var tankarna kanske redan på playoffspelet?

* Slutligen noterar man ett nytt fiasko för stjärnspäckade Schweiz – som ju är Pia Sundhage:s första motståndare som svensk förbundskapten.
På pappret ser Schweiz verkligen ut som ett lag som borde kunna vara med och slåss om en plats i EM-slutspelet. Men förlorar man borta mot Kazakstan – 1–0 efter mål av Mariya Yalova – har man verkligen inte i EM att göra.
Det är nämligen samma Kazakstan som Tyskland slog med 7–0 borta i helgen. Och som tyskorna krossade med 17–0 hemma i höstas. Samma Kazakstan som Schweiz slog med 8–1 på hemmaplan.

Därmed är gruppspelet i EM-kvalet avklarat. Nu väntar vi med spänning på morgondagens lottning av playoffspelet.

De svaga domarna

Publicerad den av
1

I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.

Pia hyllas av alla

Publicerad den av
Svara
Pia Sundhage

Pia Sundhage håller presskonferens

Som alla garanterat redan har hört så väljer Pia Sundhage att lämna USA. Och hon kommer med mycket stor sannolikhet att presenteras som svensk förbundskapten inom en mycket kort framtid.

Jag skall ge mina synpunkter på det ganska snart. Men först synpunkter från USA:s spelare. Jag har kollat twitter under eftermiddagen och noterat att det är genomgående hyllningar.
Visst fick Thomas Dennerby ett och annat tack av sina spelare när han avgick. Fast Sundhage får hyllningar i en lite högre division.

Under trenationsturneringen i våras bad jag fyra av USA:s affischnamn ge sina kommentarer om Sundhage. Det var rejäla hyllningar.
Visst var det på ett sätt givet att spelarna skulle vara positiva. För vem vill hamna på kant med sin chef bara någon månad innan OS?
Fast man känner vad som kommer från hjärtat, och vad som sägs bara för sakens skull. Och alla spelarna blev uppriktigt glada över att få berätta sin syn på Pia. Och det kändes som ärliga hyllningar.

Tillbaka till dagens twitterhyllningar. Här är ett urval:

Hope Solo:

”Vilken resa vi har haft. Tack Pia… …Pia har låtit oss vara individer, samtidigt som hon visat oss vad ett LAG är. Hon har lett oss till två guld, ett silver OCH vi har spelat vacker fotboll.”

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Alex Morgan:

”Vilken fantastisk resa det har varit för mig de senaste tre åren under Pia. I har lärt mig så mycket, men huvudsakligen att njuta på vägen. Tack Pia.”

Carli Lloyd och Pia Sundhage

Carli Lloyd:

”Det har varit en absolut ära att spela för Pia. Under de senaste fem åren har hon lett vårt lag till tre finaler – två guld och ett silver. Jag vill tacka Pia för allt hon har gjort för laget och för mig. Hon har trott på mig från dag ett, och låtit mig växa som spelare.”

Heather Mitts:

”Under fem år tog Pia oss till två OS-guld och ett VM-silver. Nästa förbundskapten har stora skor att fylla ut. Tack och ett stort lycka till.”

Sydney Leroux:

”Jag har älskat att spela för Pia, även om det var under en kort period. Hon gav mig en chans att bli del av något stort, och jag kommer att vara tacksam för alltid.”

Den roligaste hälsningen via twitter har nog ändå USA:s damlandslags eget twitterkonto bjudit på. De lade nämligen upp den här länken, med Pias favoritartister Simon & Garfunkel, Homeward Bound.

Strax är det avspark i Pia Sundhage:s sista match som förbundskapten för USA.

Var hamnar Jakobsson?

Publicerad den av
Svara
Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Jag fick i går frågan om jag vet var Sofia Jakobsson kommer att spela i höst och vinter. Svaret är väl egentligen nej.

Men under OS fick jag uppfattningen om att hon skulle bli kvar i Rossiyanka. Fast lite har man ju börjat undra nu när den ryska Supreme Division har dragit igång, och Jakobsson fortfarande är kvar hemma i Örnsköldsvik.

På sin twitter skrev hon så här i måndags:

”Just nu har jag inget kontrakt det kommer att lösas de närmaste dagarna!”

Men eftersom hon står kvar som nummer 80 i spelartruppen på Rossiyankas hemsida tippar jag trots allt att hon till slut förlänger sitt kontrakt där.

Vi får se vad det tipset är värt…

Mina tips för dagens två kvartsfinaler i F20-VM var väl ok så tillvida att jag hittade rätt segrare. Fast jag hade inte trott att Mexiko skulle pressa Nigeria hela vägen till förlängning. Mexikanskorna var tveklöst bättre än jag trodde.
Japan vann däremot planenligt med ett par måls marginal mot Sydkorea.

I morgon blir det väldigt intressant att se om USA har en växel till nu när det är utslagning. Amerikanskorna har verkligen inte imponerat så här långt.

Marta, guldstrid, superkris och Marozsan

Publicerad den av
1

Tyresö körde över Vittsjö, och därmed står den damallsvenska guldstriden från och med nu mellan två lag.

För även om Kristianstad och Vittsjö fortfarande har häng, så krävs det nog närmast full poäng i de återstående nio omgångarna för att passera både Tyresö och LdB FC Malmö.

Jag har inte sett dagens match. Eller, tv:n stod på medan jag jobbade. Så jag har sett målen, och lite till. Men jag har inte sett matchen koncentrerat och kan inte göra någon djupgående analys. Däremot såg jag att Marta verkade glödhet. Hennes mål var verkligen en fantastiskt fin prestation. Precis av det slag man minns från Umeåtiden.

Mer om Tyresö när jag hunnit se matchen.

Eller först en notering. Såg på twitter att rykten i Tyresö gör gällande att två landslagsspelare från USA är på ingång. Det är som sagt rykten, och väldigt långt ifrån bekräftat. Men det låter så intressant att jag var tvungen att nämna det…

* Nu till bottenstriden. Den ser ut att kunna få ett dramatiskt avgörande. För enligt den här artikeln i Nerikes Allehanda så är Kif Örebro i ekonomisk superkris. Ja, rubriken lyder just så – superkris.

Det är förstås extremt tråkiga nyheter. Och ännu ett exempel på hur svårt det är att driva damfotboll på proffsnivå.

Mer om läget i Örebro skall avslöjas på en presskonferens i morgon förmiddag. Det blir spännande att se vad som sägs där.

* Till England. Efter publiksuccén under OS fanns det väl de som hoppades att damfotbollens liga, WSL, skulle få ett uppsving.

Men som konstateras i den här krönikan så löd två av helgens publiksiffror på 287 och 289. Alltså hysteriskt långt från de 70854 som såg Storbritannien–Brasilien och 80203 som såg finalen.

* Och så slutligen en sväng till Japan och F20-VM. Jag såg Norge, Nordens hopp i morse. Och de båda 17-åringarna Ada Stolsmo Hegerberg och framför allt Caroline Graham Hansen imponerade stort. Där har Norge två riktiga framtidsnamn i offensiven. Men defensivt imponerade inte Norge. Inte ett dugg. Med ett så ihåligt försvarsspel blir det svårt att nå kvartsfinal. Mötet med Kanada på torsdag blir avgörande. Med tanke på dagens resultat lär det krävas norsk seger.

Så till dagens njutning. Den stod Tyskland för. Vilket lag tyskorna har. Dzsenifer Marozsan är en makalös fotbollsspelare. Hon har definitivt allt som krävs för att bli en av framtidens största allra största stjärnor inom damfotbollen. Vilken känsla, vilken speluppfattning.

Och Marozsan är inte ensam. Tyskland har ett gäng duktiga spelare till. Ihop med Japan har tyskorna definitivt imponerat mest på mig. Det skall bli spännande att se om de kan fortsätta att spela så fin fotboll när motståndet blir tuffare.

Här är för övrigt mitt tips på kvartsfinallag i F20-VM: Japan, Nya Zeeland, Nigeria, Brasilien, Nordkorea, Kanada, USA och Tyskland.
Det var väl inte några högoddsare där va?

Spaning på Valhalla och fiasko för Göteborg FC

Publicerad den av
Svara

I dag var det damallsvensk återstart. Jag tog en sväng till Valhalla för att se Jitex ta emot Linköping. På många sätt var det kanske den minst intressanta matchen i den här omgången.

Och det blev också en ointressant, och faktiskt ganska dålig match. Jitex är ett väldigt fysiskt lag, som är svårt att möta. Linköping var väldigt mycket mer disciplinerat än när jag såg dem senast – i storförlusten mot Göteborg. Det var 2–1 i glödheta målchanser till just LFC. Men varken Jonna Andersson eller Manon Melis lyckades förvalta sina frilägen. Därmed blev det mållöst, och delad pott – vilken väl inte kändes orättvist.

Om någon undrar, så tror jag inte att Jitex kommer att dras ner på allvar i bottenstriden. Inte om de inte åker på ett gäng skador under hösten. Laget är för stabilt för att åka ut.

Inför avspark i dag var jag nyfiken på trion Sofia Lundgren, Pernille Harder och Fridolina Rolfö. Alla gav väl ganska hyfsade svar. Fast mest imponerad blev jag nog ändå av Jitexkaptenen Sofia Karlsson, som är en lugn och trygg mittback.

Till den trion jag kollade in extra noga. Först Sofia Lundgren, som inte ställdes på så svåra prov. Jitex Frida Höglund hade i och för sig en bomb i ribban, men den hade ingen målvakt varit nära att ta. Annars var det en ganska lugn dag för Linköpings målvakt. Lundgren var alltså svårbedömd.

Pernille Harder spelade central mittfältare i sin damallsvenska debut. Det var periodvis tydligt att danskan är ny i laget, för det var tydligt att hon och lagkamraterna inte alltid hittade varandra. Lika tydligt var att hon är en klasspelare. Med läcker bolltouch gled hon flera gånger förbi sina motståndare. Hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.

Slutligen då Rolfö, som jag sätter stort hopp till i framtiden. Yttermittfältaren är verkligen härligt bolltrygg, och riktigt svårstoppad när hon kommer som bollförare. Men det är också tydligt att hon måste bli mer aggressiv i sin spelstil om hon skall kunna slå sig in i A-landslaget. För trots att hon har fysiken för att vinna varenda närkamp blir hon ofta lite passiv.

En fråga som jag kom på först i bilen hem är om Jitex brutit kontraktet med kanadensiska Christina Julien. Eller om det kanske bara gällde våren. För hon stod inte med på laguppställningen. Och på hennes twitter ser jag nu följande inlägg från i tisdags:

”Fördriver dagen med att njuta i Sverige. Kommer att sakna den här platsen.”

Och:

”Min sista dag i Sverige bestod av att äta polska piroger, en australiensisk krokodilburgare, thaimat och sushi. Min mun var ute på en jorden-runt-resa.”

Så till övriga resultat i damallsvenskan. Mest uppseendeväckande var att AIK skrällde igen mot ett topplag. Efter dagens 1–0-seger mot Göteborg FC får Kif Örebro se upp. AIK är nu bara en poäng bakom, och har vittring på en plats i damallsvenskan 2013.

Nästa omgång blir otroligt viktig för bottenstriden. På lördag möts AIK och Djurgården samtidigt som Örebro tar emot Jitex. Där går sista tåget för Djurgården.

I dag föll Djurgården med 4–0 i Malmö efter en riktigt strulig dag. Stockholmslagets flyg var försenat, och matchen flyttades fram med 20 minuter. Men det verkade inte som att Djurgårdens spelare var speciellt bra på att ta strulet. För det stod 3–0 redan efter 19 minuter. Och ja, målmonstret Anja Mittag gjorde mål igen…

Även Örebro gick på en stjärnsmäll i Skåne. Kristianstad vann med klara 4–0. Där var kanske det mest uppseendeväckande att Kosovare Asllani tvingades kliva av på grund av en ljumskskada redan efter tio minuter. Det är oklart hur illa skadad Asllani är.

Åter till Göteborg FC. I fjol gjorde klubben en svag vår, men en fullständigt makalös höst. Under den bärgades 30 av 33 möjliga poäng, och alla glömde fiaskostarten.

Totalt tappade laget 18 poäng i damallsvenskan under 2011, och man vann cupen. På årets 13 omgångar har Göteborg redan tappat 22 poäng. Man har tagit 17. Som jag ser det kan inte ens en cupseger förhindra att det här blir en fiaskosäsong. Eller hur?

* Slutligen några ord om F20-VM. Jag nämnde i går Sydkorea som en tänkbar vinnare. Det visade sig att jag hade läst på dåligt. Jag gick på resultaten från F17-VM 2010, som koreanskorna vann. Men sedan dess har laget tappat, och man fick en friplats till årets VM eftersom Uzbekistan drog sig ur arrangörsskapet.

Sydkorea var också dagens stora besvikelse, när de föll mot Nigeria med 2–0. Med skadeproblem på storstjärnan Yeo Minji var laget alldeles för statiskt och uddlöst. De vinner inte.

Dagens mest imponerande var däremot värdnationen Japan. Jag trodde periodvis nästan att det var A-landslaget som spelade. F20-laget hade samma fina passningsspel, och ett liknande spelsätt. När högerbacken Hikari Tagagi kom farande längs kanten fick jag Yukari Kinga-vibbar, och när nummer 8 Hikaru Naomoto smällde in 2–0 kunde det lika gärna ha varit nummer 8 Aya Miyama.

Och man kan inte komma närmare krysset än vad Kumi Yokoyama gjorde när hon satte det läckra 3–0-målet. Den godbiten var bara en av flera under F20-VM:s premiärdag. Se de här. Jag har ju redan hyllat de fantastiska målen i matchen Italien–Brasilien. De kan du se här.

Kul för mästerskapet att värdnationen inledde med en hyperimponerande 4–1-seger. Och kul för oss tv-tittare med lag som spelar så vacker fotboll som Japan.

Här finns spelschemat till F20-VM. Ihop med matchfakta finns också utmärkta tv-klipp med höjdpunkter.

Utlänningarna som lyfter svensk damfotboll

Publicerad den av
2

Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.

Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.

Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?

För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?

Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.

Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.

Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.

För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.

Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.

Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.

Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?

* AIK                             2
Maija Saari (Finland)
Lori Chalupny USA)

* Djurgården                4
Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island)
Renée Slegers (Holland)
Annika Kukkonen (Finland)

* Jitex                          6
Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland)
Christina Julien (Kanada)
Kristine Lindblom (Norge)

* KIF Örebro                5
Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland)
Edda Gardarsdottir (Island)
Sarah Michael (Nigeria)
Stephanie Labbé (Kanada)

* Göteborg FC             5
Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA)
Anita Asante (England)

* Kristianstads DFF    6
Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island)
Johanna Rasmussen (Danmark)
Becky Edwards (USA)
Sophie Schmidt (Kanada)

* Linköpings FC          8
Linda Sällström (Finland)
Manon Melis (Holland)
Lisa De Vanna (Australien)
Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge)
Karen Bardsley (England)
Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)

* Ldb FC Malmö          8
Ramona Bachmann (Schweiz)
Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark)
Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island)
Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland)
Ali Riley (Nya Zeeland)

* Piteå IF                     7
Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria)
Jennifer Nobis (USA)
Hallbera Gisladottir (Island)
Anna Westerlund (Finland)
Lydia Williams (Australien)

* Tyresö FF                 5
Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien)
Line Röddik Hansen (Danmark)
Veronica Boquete (Spanien)
Kirsten van de Ven (Holland)

* Umeå IK                   4
Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria)
Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)

* Vittsjö GIK                7
Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland)
Kirsty Yallop (Nya Zeeland)
Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA)
Ifeoma Dieke (Skottland)

Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:

1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1

Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.

Ett slags inofficiellt klubblags-VM i november

Publicerad den av
Svara

Enligt den australiska damfotbollssidan The Womens Game på twitter så kommer det att arrangeras en riktigt intressant klubblagsturnering i november. Det blir ett slags inofficiellt klubblags-VM.

Då ställs Europas bästa lag, Olympique Lyonnais, mot Asiens och Australiens bästa lag. Utöver Lyon kommer japanska mästarlaget Inac Kobe Leonessa, Australiens mästarlag Canberra United samt de sydkoreanska mästarinnorna.

Inofficiellt VM är min etikett. Men visst är det väl nära på ett VM?

Man hade väl gärna velat ha med något lag från USA och något från Brasilien också. Men visst är väl känslan att Lyon och Inac Kobe Leonessa är världens just nu två bästa lag?