Vi är halvvägs i matchen Umeå–Malmö, och ställningen är fortfarande 0–0. Men Malmös chanser att vinna mot Tyresö i sista omgången har sjunkit rejält.
Ramona Bachmann
Ramona Bachmann har nämligen dragit på sig en sällsynt onödig varning – och är avstängd nästa vecka. Därmed sätter jag återigen oddset till 30–70 i lördagens möte.
Malmö gör nog bäst i att låta den matchen bli betydelselös. De har 45 minuter plus tillägg på sig.
Jag hade fel i mitt förra inlägg. Som tur är har man vakna läsare, som snabbt uppmärksammar mina misstag.
När jag kollade datumen för matcherna i Champions League gick jag in på den här sidan på uefa.com. Där ser man lottningen, som visade att Malmö skulle börja borta mot Bardolino Verona på onsdag.
Det man däremot inte ser på den sidan är att lagen bytt hemmamatcher – alltså att Malmö släppt fördelen att avsluta hemma till italienskorna.
Med tanke på damallsvenskan är det förstås smart. För det ökar Malmös chanser i en eventuellt helt avgörande match på lördag från 30–70 till 45–55. Alltså ganska rejält.
Så Malmö har alltså inte två tuffa resdagar mitt i kommande vecka. Utan de spelar hemma på Malmö IP 19.00 på onsdag.
I dag har Malmö chansen att säkra sin tredje raka SM-titel. Men de har tuff press på sig. För skulle de misslyckas med att vinna dagens match i Umeå är det plötsligt stor fördel för Tyresö i guldstriden.
Som bekant möts ju de båda guldkandidaterna på lördag, i damallsvenskans sista omgång. Och ja, jag vet att det räcker med oavgjort för Malmö. Och jag vet även att Malmö har hemmaplan, och att de inte tappat en enda poäng på hemmaplan i år.
Trots det ser jag det som 70–30 i Tyresös förmån i den matchen. Framför allt sett till uppladdningen. Men även av mentala orsaker.
Uppladdningen först. I dag spelar Malmö i Umeå. På onsdag spelar de Champions League i Verona. Utan att veta exakt hur schemat ser ut så lär måndag, tisdag och torsdag vara resedagar. Medan Tyresö kan ladda i lugn och ro har alltså Malmö två matcher och tre resedagar som uppladdning. Det är en enorm skillnad.
Mentalt är Malmö redan svenska mästare – så känner de, även om de aldrig skulle erkänna det. Skulle de misslyckas med att säkra guldet i dag får de en rejäl mental knäpp, som det kan ta mer än en vecka att resa sig från. Tyresö däremot får en extrachans som de inte räknat med.
Som jag ser det måste Malmö alltså vinna i dag. Annars känns det som att guldet kommer att hamna i Tyresö.
Tillagt i efterhand: Jag var inte uppdaterad på att Malmö och Verona bytt hemmamatch i Champions League när det här inlägget skrevs. Rättelse finns här.
Shinobu Ohno
* Apropå guld så säkrade Inac Kobe Leonessa segern i japanska Nadeshiko League tidigt i morse, svensk tid. Man vann borta mot Yunogo Belle inför 4942 åskådare med 4–1 samtidigt som NTV Beleza föll mot Urawa Reds med 3–1. Därmed leder obesegrade Leonessa med hela tolv poäng med två omgångar kvar att spela.
Leonessas mål gjordes av Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno (2) och Megumi Takase.
Inför blott 84 åskådare gav Clara Markstedt AIK ledningen mitt i den andra halvleken hemma mot Linköping. Då levde hoppet om nytt kontrakt.
Manon Melis
Men när domaren Sandra Fogelberg blåste av matchen hade LFC vänt till 3–1-seger efter mål av Lisa De Vanna (snyggt framspelad av Nora Holstad Berge), Pernille Harder och Manon Melis.
Därmed är AIK klart för nedflyttning till den nyskapade serie som redan verkar ha bytt namn från damettan till elitettan.
Hoppet är alltså ute för AIK. För Tyresö lever däremot guldhoppet. Åtminstone till i morgon. Dagens hemmamatch mot Jitex slutade med säker 3–0-seger. Veronica Boquete gick på glädjeångorna från onsdagens dramatiska avancemang till EM-slutspelet. Vero gjorde nämligen två mål och ett assist i dagens match.
Se målen på det här klippet. Där noteras att Madelaine Edlund blev riktigt läckert serverad av Marta och Vero vid sitt mål.
Tyresö får nu hålla tummarna för att Umeå kan skrälla till sig minst ett kryss mot Malmö i morgon. Annars var dagens seger till ingen nytta.
* Så till Italien, där svensklaget Bardolino Verona gick från 0–1 i halvtid till 2–1-seger hemma mot Fiammamonza.
Först fick jag uppgiften att Maria Karlsson skulle ha gjort sitt första mål någonsin som utlandsproffs. Men sedan ändrades målskytten till 1–1 från Karlsson till Marta Mason. Segermålet sköts av Cristiana Girelli.
Stephanie Öhrström vaktade som vanligt Bardolinos mål. Hon släppte alltså in ett mål – en straff.
Som väntat vann alla de fem topplagen i serien. Fast i tre fall var det bara med uddamålet.
* Så tillbaka till Sverige. Publiksiffran på Pia Sundhage:s premiärmatch som svensk förbundskapten i tisdags var väl inte direkt lysande. Jag hade hoppats på fler än 4905. För Växjö och Myresjöhus Arena är ju en av EM-arenorna nästa år. Och de kommer inte att arrangera någon av Sveriges matcher. Om inte PR-arbetet görs på bästa sätt är risken att läktarna kan gapa riktigt tomma.
Apropå inget låg det förslag till biljettpriser under EM som jag hört på 125–175 kronor för enkelbiljetter för vuxna.
På TV4sport noterades däremot fina siffror för tisdagens landskamp. Här bloggar TV4:s Emir Osmanbegovic om att matchen hade 150 000–200 000 tittare. Det var fler än som såg Zlatan och PSG möta Reimes förra lördagen. Samt fler än som såg Manchester United–Braga (165 000) på TV6 i tisdags. Kul.
I helgen är det troligt att vi kan fira ligamästarna i Sverige och Japan. Dessutom blir guldet i norska toppserien i praktiken klart.
Sverige först. Som bekant har Malmö det i sina egna händer. Det enda som krävs är seger i Umeå. Och de enda som kan sänka Malmö är de själva. För årets Umeålag är inte bra nog för att skaka något topplag av egen kraft. UIK har spelat extremnaivt mot topplagen, och bjudit på både tid och ytor.
Siffrorna hittills mot toppduon är 1–7, 1–5 och 0–6. I och för sig vann LdB ”bara” med 1–0 mot UIK i cupen. Men då satt formstarka Ramona Bachmann på bänken. Om inte UIK lärt sig spela cynisk fotboll till på söndag så kommer guldstriden vara över vid 18.15 den kvällen. Matchen startar 16.30 och direktsänds på Tv4sport.
Om Malmö vinner spelar det ingen roll att Tyresö med största sannolikhet slår Jitex i morgon. För då skiljer det fem poäng inför lagens inbördes möte i slutomgången.
Jitex behöver för övrigt två poäng till för att på egen hand säkra sitt kontrakt. De har ju fyra poäng och 25 mål ner till Djurgården.
Bottenstriden kan också avgöras i helgen. För AIK är enda chansen till nytt kontrakt att man vinner båda de återstående matcherna, samtidigt som Kif Örebro åker på två förluster. De båda lagen möts på Behrn Arena i slutomgången. Det kan bli en nagelbitare. Fast jag tror inte det. Jag tror att AIK åker ut i morgon, hemma mot Linköping.
Djurgården behöver troligen också sex poäng mot Kristianstad (borta) och Piteå (hemma) för att att rädda sitt kontrakt. Tre poäng kan räcka, men då måste utöver tre poäng även ta in sex mål på Örebro.
Örebro möter för övrigt Göteborg på bortaplan på söndag. Det är en match där närkingarna inte kan räkna med några poäng.
* I Norge vann Röa i kväll med 3–1 (3–0) borta mot Stabaek efter mål av Emilie Haavi, June Tårnes, Stine Andreassen och reducering av Andrine Stolsmo Hegerberg. Därmed kommer Lilleström med 99,9 procents säkerhet att ta guldet. LSK behöver bara fyra poäng på sina matcher mot Klepp, Sandviken och Kolbotn för att säkra sin första titel någonsin. De lär ta maximala nio pinnar…
I skytteligan leder fortfarande Stabaeks Ada Stolsmo Hegerberg. Fast uppgifterna går isär om 17-åringen är ensam i topp eller inte. Enligt NRK leder hon med två mål före rutinerade Isabell Herlovsen (Lilleström), som dessutom har en match mindre spelad. Enligt sidan altomfotball ligger duon jämsides.
Någon officiell skytteliga hittar jag inte på Norges fotbollsförbunds hemsida. Så toppstriden är något oklar.
Klart är dock att Göteborgs nyförvärv till nästa säsong, Cathrine Dyngvold är fyra på båda listorna på 15 mål.
Megumi Takase
* I Japan har Inac Kobe Leonessa nio poängs ledning med tre omgångar kvar. Efter helgens båda toppmöten, Yunogo Belle–Inac Leonessa och Urawa Reds–NTV Beleza, lär guldet vara hundraprocentigt klart för storklubben från Kobe.
I skytteligan leder Inacs Megumi Takase på 18 mål, tre före Belezas Asano Nagasato med tre omgångar kvar.
* Det är söndag som är speldagen i både Norge och Japan. Samma sak gäller för de båda toppligorna i Tyskland och Frankrike. I Feminine division 1 spelar samtliga topplag mot svagare motstånd i den här omgången, vilket lär innebära klara segrar.
Antonia Göransson
I Frauen-Bundesliga är Wolfsburg–Duisburg den på förhand mest intressanta matchen. Men det är USV Jena–Turbine Potsdam med Antonia Göransson som visas på DFB-tv. Avspark för den matchen är 14.00 på söndag.
* Den enda liga som har full omgång i morgon lördag är den italienska. Men inte heller där är det några riktiga toppmöten i den här omgången. Utan man kan nog räkna med tre poäng till samtliga topplag.
* Slutligen så börjar det Afrikanska mästerskapet i Ekvatorial-Guinea på söndag. I den första gruppen spelar arrangörslandet mot Sydafrika, Senegal och DR Kongo. I den grupp som startar på måndag återfinns Elfenbenskusten, Nigeria, Kamerun och Etiopien.
Nigeria är som alltid favoriter, men utmanas av Kamerun, Sydafrika och Ekvatorial-Guinea – som har med Potsdamstjärnan Genoveva Anonma i sin trupp. Personligen saknar jag Ghana, som ju alltid har starka ungdomslandslag. Men de åkte ut på straffar mot Kamerun i kvalet.
Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.
Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.
När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.
I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.
På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.
Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.
Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.
Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.
Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.
Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.
Pia Sundhage har gjort klart att det är 4-4-2 som gäller. Det känns bra. För det stämmer ju perfekt med mina önskvärda förändringar i landslaget inför EM.
Redan i mitten av augusti föreslog jag ju 4-4-2. Då föreslog jag även ett målvaktsbyte. Så blir det ju också, fast tyvärr blev framtvingat efter Hedvig Lindahl:s tråkiga korsbandsskada.
Kristin Hammarström
Jag blir mer och mer övertygad om att Kristin Hammarström är den målvakt som Sundhage bör satsa på. Utöver missen i supercupfinalen i våras har jag inte sett Hammarström släppa in ett enda ”lätt” mål i år.
I cupfinalen i förra veckan var hon tvärtom lysande. Och vi behöver en trygg målvakt, som är bäst när det gäller.
Sara Thunebro
I backlinjen fortsätter vi att ha stora problem på ytterbacksplatserna. Sara Thunebro är trots obefintlig speltid i Frankfurt ohotad på vänstersidan. Som jag ser det finns det inte ens någon som är nära att konkurrera ut Thunebro.
Till höger testade Thomas Dennerby några gånger att köra med Emma Berglund. Jag skulle gärna se att det testet återupptas. För till EM är ju Charlotte Rohlin förhoppningsvis tillbaka i form. Och då vill jag se Rohlin och Sara Larsson som mittbackspar.
Mot Schweiz hade jag helst sett Larsson ihop med Amanda Ilestedt. Men i Malmötalangens frånvaro får det duga med Larsson och Stina Segerström.
Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist.
Sundhage har pratat om att hon vill se mängder av löpningar, och att hon älskar när det går att spela på spelare som kommer bakifrån med fart. Det gör att jag formerar mittfältet så här: Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist och Marie Hammarström.
Göransson har visat sig funka bra till höger i Potsdam. Hon är den ultraoffensiva spelaren på mittfältet. Hammarström är bolltrygg, och har en fantastisk vänsterfot. Hon var vår klart bästa poängspelare i OS, och bör beredas plats i laget.
Centralt bör vi satsa på två tvåvägsspelare. Därmed försvinner Caroline Seger ur startelvan.
På ett sätt är det synd. För jag älskar verkligen Segers bolltouch. Den är bäst i Sverige. Men hon måste öka sin arbetskapacitet. Och det rejält. Kan Sundhage få Seger att springa, då är Tyresömittfältaren högst välkommen tillbaka in i startelvan.
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
Slutligen forwards. Här är Lotta Schelin given. Det har Sundhage redan sagt, och det håller jag förstås med om. Vem som skall spela bredvid är en intressant fråga. Jag har sett att vissa föreslår att vi skall köra med en utpräglad bollmottagare jämte Schelin.
Det tycker inte jag.
Vi såg på VM i fjol att Sverige blev som bäst med Josefine Öqvist bredvid Schelin. Alltså med två snabba djupledslöpare på topp. Det tror jag även är melodin framöver. Snabbhet är nämligen viktigare inom damernas fotboll än inom herrarnas.
En av de tunga orsakerna är att planen relativt sett är tio procent längre för damerna. Alltså är det svårare att krympa ytor inom damfotbollen.
Nu är Öqvist inte med i år. Men både Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är utmärkta alternativ. I dagsläget känns Asllani hetast, och hon bör få chansen mot Schweiz. Men framöver tror jag att Jakobsson kommer att ta platsen bredvid Lyonstjärnan.
Här är min önskeelva i sin helhet:
Kristin Hammarström – Emma Berglund, Sara Larsson, Stina Segerström, Sara Thunebro – Antonia Göransson, Nilla Fischer, Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.
Och här är den startelva jag tror det blir:
Hammarström – Lina Nilsson, Berglund, Larsson, Thunebro – Sofia Jakobsson, Fischer, Caroline Seger, Göransson – Schelin och Asllani.
Slutligen noterar jag att landslaget börjat satsa på videoklipp a la USA. Det gör mig glad. Här är ett reklamklipp inför tisdagsmatchen, och här en intervju med Kosse.
Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.
När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.
I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.
Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:
Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.
Line Röddik Hansen
Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.
Veronica ”Vero” Boquete
Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.
Anja Mittag
Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.
Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.
Elin Rubensson
Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.
Thomas Mårtensson
Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?
Lotta Schelin
* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.
Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.
Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.
För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.
Vilka presterade då i OS?
Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.
Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.
Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.
Nilla Fischer
Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.
Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?
I fjol blev Abby Wambach första fotbollsspelare att vinna priset som ”Sportswoman of the Year” i USA.
Alex Morgan
I år blev Alex Morgan den andra. Hon offentliggjordes som segrare i går. Läs mer här.
Priset delas ut i två olika kategorier, individuell idrott och lagidrott. Det är förstås i lagidrottskategorien som fotbollstjejerna prisats. Årets individuella ”Sportswoman of the Year” i USA blev gymnasten Gabby Douglas.
Faktum är att en svensk har vunnit den senare kategorien, det var Annika Sörenstam – 2004.
Vinnaren utses genom röstning. En expertjury står för 50 procent och folkets röster för övriga 50 procent.
Att spelare från det amerikanska fotbollslandslaget prisas två år i rad är ännu ett bevis för att laget nått sanslösa höjder när det gäller populariteten på hemmaplan. Jag har ju här tidigare skrivit om att fotbollsfinalen hade högre tittarsiffror i USA än Usain Bolt:s 100-metersfinal.
Apropå priser måste det vara dags att nominera kandidaterna till Ballon d’Or vilken dag som helst. I år lär bara en svensk vara aktuell, och det är Pia Sundhage, som lär vinna tränarkategorien. Eller?
I förstaläget nomineras tio kandidater i varje kategori. På spelarsidan är fyra–fem namn lättfunna. Men sedan är det tufft. Jag tror att damallsvenskan får med en spelare, Marta. Hon kommer med på sitt namn, och för sin höst.
Ramona Bachmann skulle kunna vara aktuell, men nej, jag tror varken att hon, Anja Mittag eller Veronica Boquete kommer att nomineras.
Homare Sawa
Jag tror inte heller att fjolårsvinnaren Homare Sawa finns med på årets kandidatlista.
De här tio kandidaterna gissar jag att det blir:
* Alex Morgan
* Abby Wambach
* Hope Solo
* Yuki Ogimi
* Christine Sinclair
* Wendie Renard
* Marta
* Celia Okoyino da Mbabi
* Camille Abily
* Aya Miyama
Har jag glömt någon självklar?
För övrigt tycker jag att vinnaren är självklar. Det måste väl bli Christine Sinclair, som bar Kanada till OS-brons. Eller vem skulle kunna hota?
Det har blivit dags för ännu ett bildspel.
Den här gången kommer det från Valhalla IP, och det damallsvenska mötet Jitex–Djurgården 3–0. Den matchen har jag tidigare skrivit om här.
Och här är bilderna en och en:
Malmö vann. Ramona Bachmann och Anja Mittag gjorde målen. Gårdagens hemmamatch mot AIK följde en välkänd formel.
Ramona Bachmann
De båda nyförvärven har verkligen lyft LdB FC en nivå. Mittag var fullständigt suverän i våras. Hon är fortfarande oerhört nyttig i höst med sin spelintelligens och sköna bolltouch. Men nu är det Bachmann som spelar förstafiolen med sin snabbhet och bollkontroll.
Hon blev fälld med straff som följd vid 1–0-målet, och gjorde sedan själv de tre nästkommande målen.
Hennes 3–0-mål är ju absolut högsta världsklass. Den farten, den kontrollen och den kylan – bättre blir det inte.
Se det, och några mål till, i det här klippet.
Nu står bara Umeå mellan Malmö och SM-guldet. Har Umebackarna något recept på hur man stoppar sin gamla lagkamrat?
Ja, det hoppas i alla fall Tyresö. Men känslan är utan tvekan att damallsvenskan avgörs söndagen den 28 oktober.
För bakom affischnamnen Mittag och Bachmann har Malmö stabilitet. I går var Sara Björk Gunnarsdottir suverän på centralt mittfält. Och backlinjen kändes grymt stabil. Amanda Ilestedt visade ännu en gång att hon borde funnits med i gårdagens landslagstrupp.
I AIK var var lite nyfiken på att se om Malin Diaz, som imponerade i F19-EM i våras, kunde vara redo för A-landslaget inom kort. Men mot Ali Riley kändes AIK-talangen som den junior hon är. Diaz måste bli snabbare, både i tanke och bolleverans, innan hon är redo att ta nästa steg.
Jag var även nyfiken på AIK-målvakten Sussie Nilsson. Hon gjorde en stabil insats, och kan inte lastas för något av de fem målen.
* Apropå landslaget blev jag lite glad när jag såg det här videoklippet med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. Mer sånt.
Men det räcker inte att man sätter ihop roliga klipp. Det krävs att förbundet kan få ut det. 331 visningar hittills är inte någon höjdare.
* Här är ett klipp från Jitex 1–1-match mot Umeå i söndags. Båda målen är sevärda. Ogonna Chukwudi:s 1–0-kanon kan nog kandidera till årets skott i damallsvenskan.
* Slutligen ett klipp från den norska motsvarigheten till Sportspegeln, Sportsrevyen. Där får damfotbollen ett kul erkännande av författaren Ingebrigt Steen Jensen.
Inte minst hyllar han den norska supertalangen Caroline Graham Hansen. Hon spelade fram till för något år sedan i Lyns elitpojklag för spelare födda 1995, bland annat ihop med Mats Möller Daehli.
Steen Jensen säger:
”Möller Daehli hämtades till Manchester United, han. Och han var bara lite sämre än Caroline Graham Hansen.”
Som väntat innehöll inte Pia Sundhage:s första landslagstrupp speciellt många skrällar. Det kändes ju ofrånkomligt att truppen skulle byggas kring de som varit med förr. Fast jag hade ändå hoppats på några fler nykomlingar.
De enda nya spelarna i den stora truppen är Carola Söberg (nygammal), Emmelie Konradsson (nygammal) och Elin Rubensson. Både Söberg och Konradsson är hittills bokförda för varsin landskamp.
Truppen är för övrigt uttagen av Calle Barrling – som framöver skall leda F19 och U23 – och den nya assisterande förbundskaptenen Lilie Persson.
Ledarna först. Persson skall fungera som assisterande förbundskapten med ansvar för anfallsspelet. Vem som skall ha ansvar för försvarsspelet är inte beslutat ännu. Kanske att Sundhage väntar ut Tony Gustavsson. Eller vad tror ni?
Så till själva presskonferensen. Där imponerade Sundhage precis lika mycket som väntat. Radiosportens Susanna Andrén twittrade så här:
”Just nu är också Sundhage inte bara förbundskapten utan också pressansvarig, moderator och så vidare… Underhållning.”
Så var det. Den enda missen från Sundhage var att hon kallade Caroline Seger för Carolina Seger, varvid Lilie Persson klev in och rättade.
Det var väl ingen fullträff, men i övrigt imponerade Sundhage alltså enormt.
Till SVT:s Chris Härenstam sa hon så här om hur hon kände sig:
”Det bubblar. Jag är fortfarande lite nervös. För jag vill göra något bra, jag vill vara en bra ambassadör för damfotbollen.”
På de punkterna behöver hon inte vara orolig. Oron borde ligga på att få laget att prestera på högsta nivå när det som mest behövs. Men det verkade Sundhage väldigt medveten om.
Något från SVT-intervjun – se den i sin helhet här – som jag tyckte om var de här orden:
”Det är en löpsport det här. Jag älskar spelare som kommer med fart bakifrån… …Så vi kommer att springa mycket.”
Huruvida det blir 4-2-3-1 eller 4-4-2 återstår att se. För det är inte bestämt ännu.
Ett annat viktigt citat var:
”Det är oerhört viktigt att vi kan få stjärnorna att lysa.”
Så är det. Om det skiner kring Lotta Schelin som det gjorde under VM, då växer Sveriges landslag med flera procent.
Till själva truppen. Jag hade ju gärna sett fler än två nya, unga spelare.
Carola Söberg
För även om Carola Söberg kanske är den tredje bästa målvakten i Sverige just nu, är hon 30 år. Om inte Söberg är tänkt som förstamålvakt, hade jag mycket hellre sett att Stephanie Öhrström eller Susanne Nilsson varit med som tredjenamn i truppen. Mycket hellre.
I backlinjen är det bara beprövade namn. Där saknas helt klart Amanda Ilestedt. Som jag ser det är Malmöbacken definitivt redo för landslaget. Synd att det dröjer till 2013 innan hon får chansen.
På mittfältet tillkommer Umeås Emmelie Konradsson. Det är en spelare som jag sett lite för lite i år för att ge en rättvis analys av. Bilden är bollskicklig, men lite långsam, men som sagt – analysen är långt ifrån fullödig.
Konradsson är en viktig spelare i Umeå, men spontant hade jag hellre sett att hennes lagkompis Lina Hurtig fått chansen att växa in i det landslag, där hon inom några år borde kunna vara en stöttepelare.
Elin Rubensson
Slutligen då forwards. Eftersom både Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani togs ut som mittfältare fick trion Jessica Landström, Madelaine Edlund och Susanne Moberg plats i truppen. Jag är tveksam till alla tre, alltså till att de håller på landslagsnivå.
Däremot är det kul att Elin Rubensson får chansen. Henne tror jag mycket på. Sundhage var härligt öppen på frågon om vad Malmötalangen är för typ av spelare:
”Det skall jag ta reda på.”
Många frågor återstår alltså att få svar på kring Pia Sundhages landslag. Några fler svar kommer kanske nästa tisdag, då den här truppen skall ta sig an Schweiz.
Truppen i sin helhet:
Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Carola Söberg.
Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Sara Thunebro, Lina Nilsson, Stina Segerström och Malin Levenstad.
Mittfältare (9): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani.
Forwards (5): Lotta Schelin, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Susanne Moberg och Elin Rubensson.
I morgon tar Pia Sundhage ut sin första trupp som svensk förbundskapten. Hon har inte haft så mycket tid att åka runt och titta på spelare, så jag tänkte hjälpa henne lite på traven.
Här är ett förslag:
Målvakter (3): Kristin Hammarström, Sofia Lundgren och Stephanie Öhrström.
Backar (7): Annica Svensson, Emma Berglund, Sara Larsson, Amanda Ilestedt, Sara Thunebro, Lina Nilsson och Stina Segerström.
Mittfältare (7): Antonia Göransson, Nilla Fischer, Marie Hammarström, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Johanna Almgren och Fridolina Rolfö.
Forwards (4): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani och Elin Rubensson.
Jag har befunnit mig i fotbollsskugga sedan fredag kväll. Under tiden har det hänt mycket runt om i världen.
Bland annat har Lotta Schelin och Kosovare Asllani gjort tre mål vardera, vi har fått två nya lag i damallsvenskan, Djurgården har sett till att den damallsvenska bottenstriden lever, och Frankrike har tagit VM-guld.
* Vi börjar förstås på hemmaplan, där de båda seriesegrarna i division I också klarade kvalet. Således är det hög tid att hälsa Mallbacken och Sunnanå välkomna tillbaka till damfotbollens finrum.
Ni som följer den här bloggen vet att jag anser att serieseger alltid bör innebära uppflyttning. Att Svenska Fotbollförbundet och EDF har beslutat att det i framtiden skall vara kval både för seriesegrarna i division I och division II tycker jag är ett rent idiotiskt beslut.
* Vilka lag som Mallbacken och Sunnanå kommer att ersätta är ännu inte helt klart. Piteå, och troligen även Jitex, räddade sitt kontrakt i dag. Däremot behöver Kif Örebro nog ta en poäng till för att känna sig helt säkert på damallsvenskt spel även 2013.
Dagens förlust mot Piteå var tung. Att Djurgården samtidigt fick med sig en poäng hemma mot Vittsjö innebär att avståndet mellan Kif och Djurgården nu bara är tre poäng och sex mål.
Kirsten van de Ven
I toppen gjorde Kirsten van de Ven båda målen när Tyresö vann med 2–0 i Kristianstad. Hemmalaget tvingades byta ut målvakten Hanna Persson redan i den elfte minuten. Resten av matchen vaktade utespelaren Katrin Omarsdottir hemmamålet. Jag vet inte om det påverkade resultatet. Men det kan väl knappast ha varit positivt för KDFF?
I morgon fullbordar LdB FC Malmö och AIK omgången. Malmö har vunnit tolv raka matcher i damallsvenskan. Senaste förlusten kom just mot AIK, den 20 maj. Men inte kan väl Stockholmslaget skrälla igen?
Christen Press
Slutligen tog Linköping tre sköna poäng i kampen om tredjeplatsen. I en svängig match ledde Göteborg med 2–1 i andra halvlek efter två mål av Christen Press – förstås. Men Lisa De Vanna fick sista ordet, och sköt Linköping till 3–2-seger i 83:e minuten.
I skytteligan har tio spelare nu kommit upp i tvåsiffrigt. Anja Mittag leder fortfarande på 20 mål, med Press som tvåa – tre mål bakom. Bland de tio är det bara två svenska spelare – Madelaine Edlund (11 mål) och Sofie Andersson (10).
Kosovare Asllani och Lotta Schelin
* Så till Frankrike, där våra båda svenska spelare gjorde succé i helgen med tre mål vardera. Lotta Schelin gjorde 1–0, 3–0 och 4–0 när Lyon i går vann med just 4–0 mot Juvisy. Ett resultat som innebär att fjolårstvåan Juvisy redan i femte omgången är bortspelat från guldchansen.
I våras var Juvisy på samma poäng inför de båda lagens inbördes möte i slutomgången. Nu är Parislaget redan åtta poäng bakom Lyon. Det tar de aldrig in.
Lyon skuggas nu i stället av Montpellier, och storsatsande Paris Saint-Germain. PSG vann i dag med 6–0 mot bottenlaget Arras. Kosovare Asllani gjorde 1–0 redan i första minuten, och följde upp med att även göra 4–0 och 6–0. Därmed har både Schelin och Asllani gjort fem mål, vilket gör dem till de bäst placerade utlänningarna i skytteligan, som leds av Camille Abily på tio fullträffar.
* Apropå Frankrike har landet en lysande framtid inom damfotbollen. Deras flicklandslag vann ju nämligen F17-VM i går. Det är förstås ett besked om att fransyskorna inte kommer att nöja sig med fjärdeplatser i de stora mästerskapen framöver.
F17-VM var för övrigt en framgång för Europa, då även Tyskland nådde semifinal. Kanske kan Europa få fler än tre platser till nästa mästerskap.
* I Finland försvarade PK-35 Vantaa sitt guld. De vann med solklara 5–0 borta mot ONS i avslutningsomgången. Skytteligafyran Heidi Kivelä gjorde tre av målen.
För svensklaget Åland United (Karolin Pettersson, Helén Eke, Jennifer Egelryd och Frida Thilén) räckte det inte med 8–1-seger mot Ilves. Det blev silver trots att Ålandslaget gjorde hela 116 mål i serien, bara släppte in elva, och hade seriens tre bästa målskyttar i:
1) Manya Makoski (från USA) 31 mål
2) Adelina Engman 25
3) Hayley Lauder (Skottland) 18
* I Norge har Lilleström ett rejält grepp om guldet efter dagens toppmöten. Isabell Herlovsen och Cecilie Pedersen sköt målen när LSK vann borta mot Röa med 2–1. Samtidigt spelade Stabaek och Arna-Björnar 1–1 efter 0–1-mål av Hege Hansen och kvittering av Andrine Stolsmo Hegerberg.
Det innebär att Lilleström har tre poäng upp på Stabaek med tre omgångar kvar. Arna-Björnar är sex poäng bakom och Röa nio. Med tanke på att Lilleström inte har några topplag kvar att möta talar allt för att de kommer att få höja pokalen den 11 november.
* I tyska Frauen-Bundesliga tappade Wolfsburg överraskande poäng efter 0–0 borta mot Essen-Schönebeck. Det var Wolfsburgs första poängtapp den här säsongen.
Genoveva Anonma gjorde båda målen på inlägg från Lisa Evans när Potsdam hemmaslog Bayern München med 2–1, och Sandrine Bretigny blev tvåmålsskytt för FFC Frankfurt vid 3–0-segern borta mot Sindelfingen.
Se höjdpunkter från Potsdams seger på den här länken. Anonmas första mål, som hon drar in på volley, är definitivt värt att se. Sevärd är också Alyssa Naeher:s fina räddning på en straff från Sarah Hagen.
För Frankfurt fick Sara Thunebro sina första spelminuter under tillfällige tränaren Philipp Dahm. Det handlade dock bara om ett sex minuter långt inhopp. Alltså fortsatt mörker för Thunebro. Antonia Göransson spelade däremot alla 90 minuterna för Potsdam.
Homare Sawa
* I Japan sköt Homare Sawa guldet ännu närmare Kobe. För Inac Leonessa vann med 1–0 borta mot Iga Kunoichi samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 borta mot Albirex Niigata. Därmed leder Kobe med nio poäng med fyra omgångar kvar att spela.
Här är ett klipp från när Michi Goto gjorde enda målet när Urawa Reds vann borta mot Okayama Yunogo Belle.
* I Italien vann de sex högst placerade lagen sina matcher. Bardolino Verona vann med 4–0 hemma mot Fortitudo Mozzecane. Där byttes Stephanie Öhrström ut med elva minuter kvar att spela.
Jag misstänkte först att hon kunde vara skadad. Så var det inte, utan hon meddelade via sitt twitterkonto att bytet bara var för att andramålvakten skulle få lite speltid i ligan.
* Slutligen till Ryssland, där Rossiyanka föll med 1–0 i toppmötet med Zorkij. Sofia Jakobsson spelade hela matchen – om jag lyckats hantera google translate på rätt sätt…
Till helgen kommer vi att få två nya damallsvenska lag. Dessutom kan Kristianstad avgöra guldstriden – och så är det franskt toppmöte.
Vi börjar med kvalet till damallsvenskan. Där är fortfarande båda matcherna öppna. Mallbacken har med sig 1–0 till lördagens hemmamötet med Sirius. Det låter som ett kanonläge. Men det räcker att Sirius gör ett mål för att läget skall förändras radikalt.
På söndag är det Sunnanå som har fördel. De spelade 1–1 borta mot QBIK, och går alltså upp på 0–0. Men även här skulle ett bortamål innebära tung press på hemmalaget. För släpper man in ett till – då är uppförsbacken plötsligt brant.
Söndag är också den stora dagen i damallsvenskan den här helgen. Då kan Kristianstad i praktiken avgöra guldstriden genom att ta poäng av ett stukat Tyresö – som har Marta avstängd. Även om jag ser Tyresö som favoriter så har KDFF haft lätt för stjärnlaget de senaste två säsongerna, så det kan bli en riktig rysare.
På söndag spelar Djurgården ny måstematch i bottenstriden. Även om Stockholmslaget hade massor av tur i segermatchen mot Tyresö så visade man en spets som jag inte sett tidigare. Och jag skulle inte bli förvånad om Djurgården även luggade Vittsjö på poäng.
Samtliga de tre lagen närmast över nedflyttningsstrecket spelar på söndag. Jitex tar emot Umeå, medan Kif Örebro och Piteå möts på Behrn Arena. Jag skulle kunna tänka mig att de tre lagen tar varsin poäng i den här omgången.
Den avslutande matchen i omgången spelas på måndag. Det är hyperintressanta mötet Malmö–AIK, som även tv-sänds. Utöver att Malmö kan ta ett rejält grepp om guldet så kan de samtidigt sparka ner AIK i damettan. Så tror jag att det blir.
* Så till det som händer utanför Sveriges gränser. Morgondagens toppmatch i Europa är förstås Juvisy–Lyon i franska ligan. Sannolikt måste Juvisy vinna, annars är man nog borta från guldchansen redan efter fem omgångar.
* I Finland spelas sista ligaomgången i morgon. PK-35 Vantaa leder med två poäng före svensklaget Åland United. De senare har dock bättre målskillnad, så PK-35 måste vinna borta mot ONS för att vara säkra på att ta hem pokalen.
Åland, som har målskillnaden 105–10 efter 26 omgångar, tar emot Ilves i den sista omgången. Om inte PK-35 drabbas av stora darren får målglada Åland – som har tre i topp i skytteligan – nöja sig med silver.
* I Norge är det fortfarande fyra lag som har guldchans. De lagen spelar inbördes möten på söndag. Fyran Röa tar emot ettan Lilleström, och tvåan Stabaek tar emot trean Arna-Björnar.
Röa och Arna-Björnar bör vinna sina matcher – annars är nog deras guldchanser borta.
För övrigt spelades det semifinaler i norska cupen i veckan. Efter dem står det klart att just Röa och Stabaek möts i cupfinalen. För Stabaek var det de båda 17-åriga supertalangerna Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg (2) som gjorde målen i semifinalen mot Amazon. Alla tre målen föll sista kvarten.
Röa behövde bara 19 sekunder innan de tog ledningen i sin semifinal – hemma mot Arna-Björnar. June Tårnes gjorde det rekordsnabba (?) målet. Gunhild Herregården och Emilie Haavi följde upp i andra halvleken, och såg till att Röa vann med 3–1.
* I Frauen-Bundesliga är det full omgång på söndag. Mästarmötet Potsdam–Bayern München, alltså ligamästarinnorna mot cupmästarinnorna, är den mest intressanta matchen. Den direktsänds också på DFB-tv från 14.00.
* Slutligen till Ryssland, där svensklaget Rossiyanka har en lurig bortamatch i morgon, mot likaledes obesegrade Zorkij. Bryts segerraden där?
